Månads arkivering november 2002

Hur vill du kort summera kongressen?

? Programmet var robust och aktuellt och verkar ha uppskattats av deltagarna. Många som anmält posters uteblev dock, vilket resulterade i litet för många tomma ytor. Utställarna kunde också ha varit fler, men kongressen blev ändå sammantaget en stor framgång.

Vad är huvudsyftet med denna typ av kongresser?

? Att ge läkemedelforskarna möjlighet att mötas på ett europeiskt plan, för att berätta vad de håller på med och vilka framsteg som gjorts. Förhoppningsvis skapas också en samhörighet som uppmuntrar till samarbete i uppgiften att finna nya säkra läkemedel. Det finns ju en hel del kvar att göra.

Hur många var där?

? Nära 650 deltog. Många verkade söka en överblick över läkemedelsutvecklingen.

Vilken var höjdpunkten under kongressdagarna?

? Öppningen, med bland andra Arvid Carlsson och Hans Wigzell. Den belyste att vision och målmedvetenhet ger resultat, även om det kan ta tid. Idag verkar denna tid inte alltid finnas.

Hur går det med New Safe Medicines Faster-projektet (se LMV 5/01), det sameuropeiska initiativet som EUFEPS driver med syfte att få Europa att återta ledartröjan från USA inom läkemedelsutvecklingen?

? Fint. Ett antal konstellationer ligger i startgroparna inför det första ansökningstillfället för EU:s sjätte ramprogram som ska utlysas i slutet av året.

Ett antal läkemedel i endosförpackningar är sedan den 1 november inte längre en del av förmånssystemet. Det betyder att patienter i öppenvård inte har rabatterad tillgång till läkemedlen.
? Det här är specialförpackningar för sjukvårdens behov, då får också sjukvården betala för dem, säger Anders Wessling på Läkemedelsförmånsnämnden LFN.
Intentionen var att enbart rena sjukhusläkemedel i endos skulle utgå ut förmånssystemet, men det skapade problem i öppenvården.
? Läkemedel där det inte finns någon alternativ förpackning, eller där den alternativa förpackningen kan vara svår att hantera för patienten, finns kvar i systemet, säger Kajsa Hugosson, på LFN.
Endosförpackningarna har efterhand även börjat försäljas i öppenvård. Trots att förpackningarna i vissa fall är utformade och märkta enbart för sjukvårdens behov.
Även prisfrågan har medverkat till beslutet.
? Det har kommit propåer från några läkemedelsföretag att få höja styckepriset för endosläkemedel jämfört med andra förpackningar, säger Kajsa Hugosson.
Fredrik Hed

Det framgick av statistik som Apoteket presenterade vid en pressträff i mitten av november. Vid 61 procent av de byten till generika eller parallellimporterade läkemedel som genomfördes på apoteken i oktober var prisskillnaden mellan förskrivet och expedierat läkemedel under tio kronor.
Detta kan tyckas tala för att en så kallad bagatellgräns för prissänkningar enligt dansk modell vore motiverad ? något som också diskuterades inför antagandet av propositionen om läkemedelsförmåner i våras.

? De inledande erfarenheterna talar för det. Men det kräver i så fall en lagändring, sa Hans Selander, ?reformgeneral? på Apoteket, vid presskonferensen.

Läkemedelsreformen har inte lett till någon synbar inbromsning av den totala kostnadsutvecklingen på läkemedelsområdet (se artikel på sidan 46), trots att Läkemedelsförmånsnämnden fattade nära 700 prissänkningsbeslut under sin första verksamhetsmånad.

Margit Gennser, riksdagsledamot (m) 1982-2002

Nya läkemedel, volymökning, en dyrare dollar och ökade krav från reglerande myndigheter har ökat kostnaderna för läkemedelsförmånen. Landstingen krävde därför hårdare prisreglering och en läkemedelsförmånsnämnd, som skulle verka för lägre läkemedelskostnader. Detta huvudmål har nu tonats ner. Snabbt beslutsfattande och klara regler för prissättning, subventionering och nya indikationer bör då styra arbetet. Utan erfarenhet är det alltid klokare att fria än fälla.

Anders Hernborg, distriktsläkare, Laholm

Jag har fullt förtroende för den sammansättning nämnden fått, tills något gör att det finns anledning ändra sig. Ge dem andrum att få diskutera sig fram till bärande principer. Efter ett antal avgöranden, då vi kan ana dessa principer, kan vi börja diskutera dem. Några pekpinnar från denna panel tror jag inte de är betjänta av. Lika lite behöver de några goda råd från LIF:s Håkan Mandahl som brukligt ser till industrins snarare än samhällets bästa.

Bo Holmberg, omvärldsbevakare, Apotekarsocieteten

Det mest primära är att LFN så snart som möjligt för allmänheten, sjukvården och läkemedelsföretagen klargör principerna för sin ärendebehandling. Kritikerna, liksom undertecknad, anser att man inte kan lösa politikernas frustration över de ökade läkemedelskostnaderna med administrativa åtgärder. Nämnden bör skapa en restriktivitet genom ökad samverkan med andra offentliga institutioner på läkemedelsområdet, till exempel Läkemedelsverket, landstingens läkemedelskommittéer och Apoteket AB, där de medicinskt, professionella värderingarna av läkemedlens kostnadseffektivitet blir avgörande.

Carola Lemne, vd, Danderyds sjukhus AB

Basen i LFN:s bedömning måste vara saklighet ? inte liberalitet eller restriktivitet. Jag skulle önska att patientnyttan blir vägledande. Där bör prioritetsutredningens riktlinjer vara en god hjälp. Meningen med den nyinrättade nämnden sägs ju vara att hjälpa till att styra samhällets subventioner till de patientgrupper som bäst behöver dem. Detta förutsätter rimligen att somligt blir bortvalt till förmån för annat ? det vill säga restriktivt och liberalt på samma gång.

Björn Lindeke, vd, Apotekarsocieteten

Definitionen av ordet restriktiv avser företeelser som hålls tillbaka av fastlagda begränsningar. Hela vitsen med Läkemedelsförmånsnämnden är väl att man ska sätta upp bedömningskriterier som innebär någon form av begränsning och därmed blir hållningen per definition restriktiv. Viktiga bedömningsparametrar sägs ska vara kostnadseffektivitet och marginalnytta. I den praxis som man kommer att utarbeta borde ordet måttfullhet som direkt kan relateras till restriktiv få vara ledande.