Månads arkivering september 2022

Barn behöver inte längre vaccinera sig mot covid-19

0

Barn mellan 12 och 17 år, som inte har någon underliggande sjukdom, behöver inte längre vaccinera sig mot covid-19. Det meddelar Folkhälsomyndigheten som nu tar bort den allmänna rekommendationen om vaccinering i denna grupp. Enligt myndigheten kan sars-cov-2 i nuläget betraktas som ett vanligt luftvägsvirus för friska barn i denna åldersgrupp.

– Sammantaget ser vi att vårdbehovet till följd av covid-19 har varit lågt bland barn och unga under pandemin, och dessutom minskat sedan virusvarianten omikron började sprida sig. I den här fasen av pandemin ser vi inte att det finns ett fortsatt behov av vaccination i den här gruppen, säger Sören Andersson, enhetschef på Folkhälsomyndigheten, i ett pressmeddelande.

Covid-19-vaccinering för barn i riskgrupp

Att få barn har blivit sjuka och att nya virusvarianter ger mindre allvarliga symtom för barn som inte har någon underliggande sjukdom är två av argumenten bakom det nya beslutet som gäller från och med 1 november. Folkhälsomyndigheten konstaterar också att immuniteten mot covid-19 i den aktuella gruppen är mycket hög.

När det gäller personer mellan 18 och 64 år kan denna åldersgrupp i dag få en extra påfyllnadsdos om de vill. För barn finns dock ingen möjlighet till vaccinering även om de själva eller föräldrarna önskar, enligt Folkhälsomyndigheten.

“Utifrån aktuellt beslut innebär det att man inte kan vaccinera sitt barn under 18 års ålder om barnet eller föräldrarna vill detta”, skriver myndigheten i ett mejl till Läkemedelsvärlden.

För barn som har påtagligt nedsatt immunförsvar eller är särskilt känsliga för luftvägsinfektioner generellt kvarstår dock en rekommendation om vaccinering. Dessa grupper definieras av Svenska barnläkarföreningen, som också har varit i dialog med Folkhälsomyndigheten inför det aktuella beslutet.

Folkhälsomyndigheten fortsätter att följa kunskapsläget och kan komma att ändra rekommendationen om vaccinering mot covid-19 igen om situationen skulle förändras.

EMA startar pilotprojekt för att stötta nya ATMP

EU:s läkemedelsmyndighet EMA drar i gång ett pilotprojekt för att stödja utvecklingen av nya ATMP, Advanced therapeutic medicinal products. I begreppet ATMP ingår genterapier samt cell- och vävnadsterapier. Dessa nya typer av avancerade behandlingar har, framhåller EMA, en stor potential att förbättra livet för patienter med svåra sjukdomar som i dag saknar bra behandlingsalternativ.

Från grundforskning till nya ATMP

Pilotprojektet riktar sig till forskare utanför industrin. Syftet är att underlätta för forskare inom akademin och icke vinstdrivande organisationer att utveckla grundläggande forskning vidare till avancerade terapier. Enligt EMA visar erfarenheten att dessa forskare ofta har svårt att navigera bland de regulatoriska kraven på nya terapier.

Under pilotprojektet kommer EMA därför att tillhandahålla förstärkt regulatoriskt stöd till utveckling av upp till fem ATMP. Det ska vara terapier som kan fylla ouppfyllda medicinska behov och som utvecklas helt och hållet av forskare inom akademi eller icke vinstdrivande organisationer.

Myndigheten har redan utsett den första deltagaren. Det handlar om en CAR-T-terapi mot cancer som en sjukhusklinik i Barcelona håller på att utveckla. Nu välkomnar EMA ansökningar från fler forskare som vill delta i projektet.

EMA kommer att vägleda pilotdeltagarna genom den regulatoriska processen. De första resultaten kan komma inom tre till fyra år.

Snabbspår för äldre terapi mot Skelleftesjukan

Det antiinflammatoriska läkemedlet diflunisal hade tidigare en viktig plats i behandlingen av patienter med ärftlig transtyretinamyloidos, Skelleftesjukan. Men diflunisal är avregistrerat och kan bara förskrivas på licens. Och vården får bara välja licensläkemedel om det inte finns några lämpliga godkända terapier att tillgå. I takt med att det kommit nya godkända behandlingsalternativ har därför möjligheterna att licensförskriva det äldre läkemedlet kraftigt minskat. Något som röster i de mest drabbade regionerna har beklagat.

Men kanske är en comeback i sikte för diflunisal. Detta sedan EU:s läkemedelsmyndighet EMA gett diflunisal särläkemedelsstatus som möjlig terapi vid transtyretinamyloidos. Företaget bakom läkemedelskandidaten får därmed ett snabbspår fram till en ansökan om marknadsgodkännande

Många turer kring diflunisal

År 2019 berättade Anders Bergström, läkemedelsstrateg i Region Norrbotten, för Läkemedelsvärlden om problematiken kring tillgänglighet till läkemedel mot Skelleftesjukan. Han har länge kämpat för att få något läkemedelsföretag att satsa på att ta diflunisal fram till ett godkännande för detta användningsområde.

Nu har det irländska företaget Turnkey pharmaconsulting ansökt hos och fått ja av EMA:s kommitté för särläkemedel, COMP. COMP klassar diflunisal som särläkemedel för transtyretinamyloidos. Det innebär bland annat att företaget får tillgång till extra expertstöd från myndigheten i processen fram till att kunna ansöka om godkännande av läkemedlet.

Anders Bergström välkomnar företagets satsning och COMP:s beslut.

”Från att tidigare ha använts på över 100 patienter med Skelleftesjukan i Sverige, är användningen av diflunisal idag starkt begränsad till ett fåtal. Därför är det mycket glädjande att läkemedlet äntligen tar ett steg närmare registrering och vidgad användning i Europa och Sverige.”, skriver han i en mejlkommentar till Läkemedelsvärlden.

Livshotande sjukdom

Transtyretinamyloidos är ett sjukdomstillstånd där det bildas en onormal variant av serumproteinet transtyretin. Det onormala proteinet lagras i kroppen och kan skada nerver, hjärta, ögon, njurar och andra organ. Sjukdomen leder utan behandling ofta till döden efter ett varierande antal år.

Skelleftesjukan är en ärftlig typ av transtyretinamyloidos. Sjukdomsorsaken är en genmutation som är vanlig i vissa geografiska områden i världen, däribland svenska Västerbotten och Norrbotten.

En potentiellt botande behandlingsmetod är levertransplantation eftersom transtyretin framför allt bildas i levern. Men för majoriteten av patienterna är transplantation inte möjlig. Då återstår att stabilisera tillståndet och bromsa sjukdomsförloppet med hjälp av läkemedel.

Läkemedelsarsenalen har vuxit

Det avregistrerade läkemedlet diflunisal stabiliserar i provrör onormalt transtyretin och förhindrar inlagring av proteinet. Det finns också mindre, placebokontrollerade kliniska studier  av att behandla transtyretinamyloidos med diflunisal. Där fördröjde läkemedlet sjukdomsutvecklingen och förbättrade livskvaliteten hos patienterna.

Baserat på sådana data och på klinisk erfarenhet har diflunisal länge använts för att stabilisera sjukdomen trots att det inte är godkänt mot Skelleftesjukan.

Det första EU-godkända läkemedlet mot sjukdomen kom först 2011. Det var det transtyretinstabiliserande Vyndaqel (tafamidis). Under de allra senaste åren har behandlingsalternativen dock snabbt blivit fler. De nya så kallade antisens-oligonukleotiderna Onpattro (patisiran) och Tegsedi (inotersen) som hämmar transtyretinproduktion har fått godkännanden. Nyligen godkände EMA även ytterligare en antisens-oligonukelotid, Amvuttra (vutrisiran), mot Skelleftesjukan. Det läkemedlet är dock ännu inte tillgängligt i Sverige.

Kan bli förstahandsval

Läkemedelsverkets regelverk för licensförskrivning säger att marknadsgodkända läkemedel ska användas i första hand. Diflunisal har därför fått en allt mer tillbakaskjuten plats. Från att ha varit en första linjens terapi, får behandlingen enligt gällande rekommendationer numer bara licensförskrivas till patienter med långt gången sjukdom.

Patient- och vårdföreträdare samt regionpolitiker i Norrbotten och Västerbotten har starkt kritiserat detta. En faktor är att det äldre läkemedlet är betydligt billigare än de nyare. Behandlingskostnaden per patient och år för diflunisal utgör bara en eller några få procent av de miljonbelopp som de nya terapierna kan kosta.

Kritikerna har därför argumenterat att det bästa vore att låta de patienter som har nytta av diflunisal få den behandlingen i första hand. Det skulle både samhällsekonomin och patienterna vinna på, menar de.

Om den aktuella särläkemedelsklassningen leder fram till att diflunisal blir godkänt mot transtyretinamyloidos, kommer spelplanen åter att förändras, spår Anders Bergström:

”Diflunisal utgör ett viktigt proteinstabiliserande behandlingsalternativ och kommer sannolikt att utgöra förstahandsval förutsatt att läkemedlet fortsätter hålla ett lägre pris än det närbesläktade Vyndaqel.”

Läkemedelsverket oroade av ökade restanmälningar

0

Läkemedelsvärlden skrev i augusti om att restanmälningarna ökade igen efter en tillfällig minskning under 2021. Johan Andersson, enhetschef på Läkemedelsverket, sa då att han inte skulle bli förvånad om 2022 slutade med fler restanmälningar än rekordåret 2020.

Nu skriver han tillsammans med Torbjörn Söderström, chefläkare på Läkemedelsverket, i en debattartikel i Dagens medicin att ökningen är något som bekymrar Läkemedelsverket.

”Konsekvensen av restanmälda läkemedel kan bli mycket stor för patienter och vårdgivare och därför arbetar Läkemedelsverket på flera sätt för att hitta de bästa lösningarna för hälso- och sjukvården och för patienten”, skriver de.

Restanmälningar kommer för sent

I dag är det obligatoriskt enligt lag för läkemedelsföretagen att anmäla restsituationer till Läkemedelsverket. Dessa regler efterlevs dock inte alltid och många anmälningar kommer in alldeles för sent. Det är ofta möjligt byta ut ett läkemedel till ett annat likvärdigt direkt på apoteken. Men för epilepsiläkemedel, som är en av de läkemedelsgrupper som det just nu råder brist på, är dessa generellt inte utbytbara på grund av försiktighetsskäl.

”Eftersom patienten då behöver kontakta sin läkare för att få ett nytt recept är tidsfaktorn en ännu viktigare parameter”, skriver Johan Andersson och Torbjörn Söderström.

Regeringen har föreslagit en lagändring som skulle innebära att de läkemedelsföretag som inte meddelar Läkemedelsverket om en restsituation i rimlig tid måste betala en sanktionsavgift, något som Läkemedelsvärlden tidigare har skrivit om. I debattartikeln skriver författarna att Läkemedelsverket ser positivt på denna eventuella möjlighet.

Ser fram emot nya uppdrag

Johan Andersson och Torbjörn Söderström framhåller att Läkemedelsverket arbetar aktivt för att förbättra hanteringen av läkemedelsbrister. Myndigheten ser också fram emot nya uppdrag och resurser från en kommande regering för att ytterligare förbättra arbetet.

”Konsekvensen av restanmälda läkemedel kan bli mycket stor för individen och vårdgivaren och därför fortsätter vi arbetet med restsituationer – för vården och patientens bästa”, avslutar de.

Klartecken till vården för ny typ av blodfettsänkare

Den nya blodfettsänkaren Leqvio (inklisiran) kan användas som ett alternativ till andra högeffektiva behandlingar för vissa grupper av patienter. Det är innebörden i en ny rekommendation från NT-rådet (regionernas gemensamma organ för nationellt införande av nya terapier).

Det är två patientgrupper som NT-rådet anser att Leqvio kan ges till. Det gäller dels personer med ärftligt förhöjd kolesterolhalt (heterozygot familjär hyperkolesterolemi) som trots behandling i högsta tolererbara dos med statiner och ezetimib fortfarande har ett LDL-kolestrol på 2,6 mmol/l eller högre. Och dels personer utan sådan ärftlighet men som har hjärt-kärlsjukdom och ett LDL-kolesterol på 2,0 mmol/l eller högre trots maximal tolererbar behandling med statiner och ezetimib.

Alternativen för dessa patienter har hittills varit de så kallade PCSK9-hämmarna Repatha (evelokumab) och Praluent (alirokumab). Nu blir Leqvio enligt NT-rådets rekommendation ytterligare en behandlingsmöjlighet för de utvalda patientgrupperna. NT-rådet skriver att effektiviteten för det nya läkemedlet där motsvarar den för PCSK9-hämmarna. Och regionerna har förhandlat fram ett sekretessbelagt avtal med det tillverkande företaget Novartis som gör behandlingen kostnadseffektiv.

I rekommendationen framhåller NT-rådet också att Leqvio inte bör användas till andra patienter än dem i de utpekade grupperna. Detta på grund av större vetenskaplig osäkerhet om nyttan och lägre kostnadseffektivitet.

Leqvio fick marknadsgodkännande i EU i oktober 2020. Leqvio ges som subkutana injektioner tre gånger under det första året och därefter två gånger per år. Den aktiva substansen inklisiran är en kort RNA-sekvens som påverkar syntesen av enzymet PCSK9 i levern. Detta leder till ett ökat antal LDL-receptorer och därigenom minskar LDL-nivåerna i blodet.

Hon får Laskerpriset för verktyg som följer covid-19

Nästa vecka delas Nobelpriset i fysiologi eller medicin samt Nobelpriset i kemi ut, men redan denna vecka offentliggjordes vinnarna av Laskerpriset 2022. Det anses som ett av de mest prestigefyllda vetenskapliga priserna för medicinsk forskning och delas ut i tre kategorier. Fler än 90 av dem som fått Laskerpriset har också senare fått motta Nobelpriset.

Följer smittspridningen i realtid

I år går Lasker-Bloomberg-priset för insatser i allmänhetens tjänst till Lauren Gardner, USA, för utvecklingen av Covid-19 dashboard. Det är ett övervakningsverktyg som har gjort det möjligt att följa spridningen av covid-19 över världen i realtid. Verktyget har fyllt ett tomrum i de internationella folkhälsosystemen och Lauren Gardner har etablerat en modell att efterlikna, skriver juryn.

Lauren Gardner är utbildad till transportingenjör och har studerat hur människor beteende påverkar sjukdomsöverföring. I januari 2020 träffade hon doktoranden Ensheng Dong som berättade att han hade spårat ett fall av covid-19 i Kina. De insåg då att detta var en möjlighet att följa ett utbrott av en infektionssjukdom från början och började att samla in data och göra den tillgänglig. Lauren Gardner trodde själv att det skulle vara användbart för forskare, men kunde inte föreställa sig hur sjukdomen skulle spridas eller hur viktigt hennes övervakningsverktyg skulle bli.

Laskerpriset delas ut i flera kategorier

Årets Lasker-Debakey-pris i klinisk forskning går till Yuk Ming Dennis Lo, Kina, för hans upptäckt av foster-DNA i moderns blod. Detta fynd har gjort att han har kunnat utveckla ett icke-invasivt test för Downs syndrom hos fostret. Enligt juryn är detta en medicinsk revolution som innebär att kvinnor slipper genomgå test som ökar risken för missfall.

Laskerpriset delas även ut i kategorin medicinsk grundforskning. I år delas detta pris mellan de tre forskarna Richard O. Hynes, Erkki Ruoslahti och Timothy A. Springer, alla verksamma i USA.

De får priset för sin forskning om integriner som är ett slags protein som förbinder celler med andra celler eller cellernas omgivning, den så kallade extracellulära matrisen.

Deras upptäckter har lett till utveckling av läkemedelsklassen integrinhämmare mot autoimmuna sjukdomar.

Positiva resultat för Alzheimerkandidat

Läkemedelsföretagen Eisai och Biogen presenterar positiva fas III-resultat för den svenskutvecklade Alzheimerkandidaten lecanemab. Resultaten kommer från en global placebokontrollerad studie bland 1 795 personer med tidig Alzheimers sjukdom. Lecanemab uppfyllde det primära utfallsmåttet att bromsa sjukdomsutvecklingen. Alzheimerkandidaten nådde även flera sekundära utfallsmål, däribland att minska förekomsten av proteininlagringar, amyloidplack, i hjärnan.

– Resultaten uppfyller helt och hållet våra förväntningar, både vad gäller den höggradiga statistiska signifikansen och samstämmigheten mellan resultaten för det primära effektmåttet och samtliga sekundära effektmått. Detta är en fantastisk prestation av våra anställda och vår partner Eisai som outtröttligt har arbetat i nästan två decennier för att nå denna framgång, säger i ett pressmeddelande Gunilla Osswald, vd för svenska Bioarctic som stod för den tidiga utvecklingen av lecanemab.

Bioarctic grundades av lecanemabs upptäckare Lars Lannfelt. Det svenska företaget har ingått partnerskap med japanska Eisai om Alzheimerkandidatens utveckling. Eisai samarbetar i detta även med amerikanska Biogen.

– Vi är stolta över att vår grundare Lars Lannfelts upptäckter nu har potential att i grunden förbättra behandlingen av patienter med Alzheimers sjukdom, som idag har väldigt begränsade behandlingsalternativ, säger Gunilla Osswald.

Alzheimerkandidaten lecanemab bromsade försämring

Lecanemab är en antikropp riktad mot de amyloidplack som av de flesta ses som en central del av sjukdomsprocessen vid Alzheimers sjukdom. Verkningsmekanismen liknar den hos det omdiskuterade Alzheimerläkemedlet Aduhelm (adukanumab). Aduhelm blev godkänt i USA, men fick nej hos EU:s läkemedelsmyndighet EMA.

Med Aduhelm är problemet att studierna framför allt har visat att behandlingen minskar amyloidplacken, men inte att den också leder till kliniska fördelar för patienten.

Men när det gäller lecanemab visar de färska resultaten från fas III-studien på 27 procents minskad klinisk försämring efter 18 månaders behandling. Detta när forskarna jämförde lecanemabgruppen med placebogruppen. Försämringen mättes med en etablerad bedömningsskala för symtomen vid demenssjukdom.

Ansöker i USA, EU och Japan

Eisai har fått ja på en ansökan hos den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA om registrering av Alzheimerkandidaten lecanemab under ett accelererat förfarande. Den aktuella fas III-studien, Clarity AD, kommer att ingå i FDA:s underlag. Myndighetens beslut om godkännande eller ej väntas senast i januari 2023.

Eisai kommer även att lämna in ansökan hos FDA om ett vanligt läkemedelsgodkännande för lecanemab. Företaget planerar också att ansöka om godkännanden i Japan och EU, senast under det första kvartalet 2023.

”Förkorta inte antibiotika-kuren på egen hand”

Apotek Hjärtat presenterade nyligen en Sifoundersökning om våra läkemedelsvanor. Den visade bland annat att var femte tillfrågad hade låtit bli att fullfölja en ordinerad läkemedelsbehandling någon gång under de senaste fem åren. Oroande, menade apotekskedjan, och skrev att om det handlar om en antibiotikakur så kan ”en i förtid avbruten behandling öka risken för resistenta bakterier eller leda till att den åkomma som behandlas kommer tillbaka”.

Men är det verkligen så farligt att hoppa över de sista kapslarna i antibiotikakuren om man känner sig bra igen? Läkemedelsvärlden bad allmänläkaren Anna-Lena Fastén att reda ut begreppen. Anna-Lena Fastén arbetar på Strama Stockholm. Strama står för Samverkan mot antibiotikaresistens och finns i alla Sveriges regioner.

Har du märkt att många patienter kortar av sin antibiotikakur?

– Nej, men de är nog kanske inte så benägna att berätta det för doktorn i så fall.

Stämmer det att risken för resistenta bakterier ökar om man slutar ta antibiotika innan hela kuren är klar?

– Både och, kan man säga. Det kan inte utvecklas fler resistenta bakterier som en direkt följd av en förkortad behandling eftersom resistens utvecklas i närvaro av antibiotika, inte i dess frånvaro. Men det kan ändå finnas ett indirekt samband genom att infektionen kan komma tillbaka om patienten slutar med behandlingen i förtid. I så fall måste man ofta sätta in mer antibiotika vilket totalt sett leder till större antibiotikaanvändning och därmed till ökad risk för resistensutveckling.

Så det är viktigt att fullfölja antibiotikabehandlingen även om symtomen försvinner?

– Grundregeln måste vara att förskrivarna följer gällande behandlingsrekommendationer och att patienterna tar behandlingen enligt förskrivarens ordination. Behandlingarnas längd är ofta tilltagen med lite marginal just för att infektionen inte ska återkomma.

Men forskningsstudier har väl visat att många standardbehandlingar mot olika vanliga infektioner är längre än nödvändigt?

– Ja, det stämmer. Fler och fler studier visar att det går att förkorta många antibiotikabehandlingar, ibland har man då samtidigt ändrat doseringen. Kortare behandling har i dessa studier gett lika god effekt som den längre standardbehandlingen.

– Och i takt med att vi får ökad kunskap så ändras också rekommendationerna och behandlingarna görs kortare. Det är bra med tanke på både resistensutvecklingen och påverkan på patienternas tarmflora. Men att på egen hand göra behandlingen kortare än ordinerat är däremot ändå ingen bra idé.

Hur står det till med antibiotikakunskapen hos allmänheten i Sverige, tycker du?

– Det finns numer en utbredd medvetenhet om att vara återhållsamma med antibiotika för att motverka resistensproblemen. Det blir därför också lättare och lättare att ha resonemang med människor om att bara ta antibiotika när det är motiverat. Något som har kommit på senare år är att man som läkare ibland till och med måste försöka övertyga en del om att de faktiskt behöver en antibiotikabehandling.

Karolina Antonov blir Årets farmaceut 2022

0

Varje år delar Sveriges farmaceuter ut priset Årets farmaceut till en apotekare eller receptarie som har utmärkt sig inom farmacin i Sverige. I år går priset till apotekaren Karolina Antonov, som arbetar med läkemedelsstatistik och hälsodata på läkemedelsindustriföreningen Lif.

Motiveringen för priset lyder: “Karolina Antonov utmärker sig genom att förena farmaceutisk vetenskap med ett praktiskt strategiskt arbete, en helhetssyn och en bred kompetens, vilket resulterat i flera stora, viktiga avtal och överenskommelser mellan läkemedelsindustrin och staten. Karolina har även förmågan att sträva mot lösningar på utmaningar som kan accepteras och vara ändamålsenliga för alla aktörer på läkemedelsmarknaden.”

”Det var helt oväntat men det är givetvis roligt att någon har nominerat mig med den fina motiveringen. Det stimulerar till fortsatt arbete”, skriver Karolina Antonov i ett mejl till Läkemedelsvärlden.

I hela sin karriär har Karolina Antonov arbetat med läkemedelsstatistik och hälsodata. Innan hon började arbeta på Lif jobbade hon med detta på Uppsala universitet och på Apoteket AB.

Priset Årets farmaceut instiftades 1983 av dåvarande Bristol Myers AB. Priset, som bland annat innefattar en prissumma på 10 000 kronor, delas ut av Sveriges farmaceuters styrelse.

TLV utvärderar produkter för ryggmärgsstimulering

Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, ska göra en hälsoekonomisk utvärdering av flera produkter för elektrisk ryggmärgsstimulering. Detta efter ett uppdrag från Medicintekniska produktrådet, MTP-rådet.

– Totalt är det fem produkter som kommer att utvärderas av TLV. Det här görs för att få ett underlag till beslut i MTP-rådet, som är gången innan en rekommendation utfärdas för användning i vården, säger Jan Liliemark, ordförande i MTP-rådet, i ett pressmeddelande.

Elektrisk ryggmärgsstimulering mot smärta

För att lindra svåra lokaliserade smärttillstånd hos patienter som inte svarar på vanlig behandling kan man använda ryggmärgsstimulatorer. Detta ska kunna leda till en minskad läkemedelsbehandling och en förhöjd livskvalitet.

En ryggmärgsstimulator är ett inopererat batteri som sänder ut elektriska impulser via elektroder. Ryggmärgsstimulatorn blockerar smärtsignalerna hos patienten. Ingreppet görs under dagkirurgi med lokalbedövning.

Patienten kan själv styra smärtlindringen med hjälp av en fjärrkontroll. I bland uppfattas inte den elektriska stimuleringen av patienten alls. Och i bland känns det som en behaglig, pirrande känsla där patienten har smärta.

De främsta områdena där ryggmärgsstimulering kan användas är till exempel neuropatisk smärta, ben- och ryggsmärtor efter ryggkirurgi, ischemisk smärta och fantomsmärta efter amputationer. Potentiella allvarliga komplikationer är blödning, nervskada och infektion.

MTP-rådet granskar urval av produkter

MTP-rådet är en del av regionernas samverkansmodell för medicinteknik. Rådet granskar ett urval av nya medicintekniska produkter som bedöms vara särskilt viktiga att ta ställning till. Rådet beställer sedan hälsoekonomiska bedömningar av produkter som kan vara av intresse för regionerna.

Medicintekniska produkter ingår inte i läkemedelsförmånerna utan upphandlas istället av regionerna.

”Jag hoppas att vi kommer förstå postcovid bättre”

0

Jämfört med tidigare under pandemin kommer det i dag in färre remisser till postcovidmottagningen på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge. Men att drabbas av långvariga symtom efter en covid-19-infektion är fortfarande vanligt, och mottagningen har upp till ett halvårs väntetid för ett besök.

Läkemedelsvärlden har pratat med Christer Lidman som är överläkare, docent i infektionsmedicin samt specialist i infektionssjukdomar på postcovidmottagningen i Huddinge, om hur vården för dessa patienter ser ut.

Vilka patienter är det som kommer till er?

– För att kunna få utredning och behandling hos oss krävs att patienten har en funktionsnedsättning på minst 50 procent. Jag kan tycka att det är ett för högt satt kriterium för det finns nog en hel del patienter som har svåra problem, men kanske bara 20-30 procents funktionsnedsättning. Men i nuläget skulle vi inte klara av att ta emot fler patienter än vad vi gör. Patienterna som kommer till oss är framför allt kvinnor mellan 40 och 50 år. De har ofta haft en väldigt aktiv livsstil innan de blev sjuka.

Vad har de för symtom?

– Det kan handla om att man har problem med hjärtat som till exempel hjärtrusningar, hjärtklappning, hög puls och yrsel. Det kan också vara andningsproblem som andnöd när man anstränger sig eller långvarig hosta. Vissa patienter får också kognitiva besvär där vissa inte klarar av att läsa en bok eller titta på en film, och många får också sämre minne vilket kan vara ett betydande problem.

– En del patienter får så kallade bakslag, alltså att de blir extremt utmattade efter att de har ansträngt sig fysiskt, mentalt eller emotionellt. Sådana bakslag kommer ofta dagen efter. Det finns också andra symtom som feber, led/-muskelvärk huvudvärk och diarréer.

Har vaccinerna eller omikron, som tros ge mildare symtom än tidigare virusvarianter, haft betydelse för hur många som drabbas eller vilka symtom de får?

– Vi har färre nya patienter nu än tidigare under pandemin, men om det beror på vaccinerna eller att sjukdomen generellt sett har blivit mildare vet vi inte. Vi vet inte heller om symtomen ser annorlunda ut. De som har fått postcovid efter omikronvarianten står fortfarande på väntelistan så de har inte kommit till oss än.

Hur ser behandlingen ut för de som har drabbats av postcovid?

– Den är symtominriktad på lindring då det inte finns kausal behandling i dag. Vi gör en grundlig utredning för att se vad patienten har för besvär. För vissa patienter som har hjärt/-cirkulationssymtom finns det farmalogisk behandling att tillgå såsom exempelvis betablockerare eller det hjärtfrekvenssänkande läkemedlet Ivabradin.

– För andning eller andnödsproblem kan luftrörsvidgande läkemedel med steroider prövas. För andra kan det handla om andningsträning eller att de helt enkelt får avstå eller anpassa betydande fysisk, mental eller emotionell belastning.

Tycker du att postcovidvården är jämlik i landet?

– Jag skulle nog säga att den är ganska ojämlik. Vi har hört i media att flera postcovidmottagningar ska läggas ner eller har lagts ner. Det kan jag tycka är lite cyniskt för det finns ju fortfarande patienter som drabbas. Man kan absolut få viss hjälp inom primärvården, men en utredning för postcovid är tidskrävande och omfattar flera professioner. Den tar flera timmar då och det kan var svårt att få till vid besök på vårdcentralen.

Hur ser det ut med forskningen inom området? Går den framåt?

– Det är internationellt mycket aktivitet inom detta område. Det är ett högintressant område för vi förstår inte riktigt än vad postcovid beror på och det är så pass många som drabbas. I början ifrågasatte man det somatiska perspektivet, fast detta ser allt mindre av nu. För vissa patienter är det ju ett stort avbrott i sitt, ofta tidigare aktiva, liv och att livskvaliteten sjunker. Det är viktigt att forskningen går framåt så att vi kan hjälpa dessa patienter.

Hur tror du att det kommer att se ut i framtiden för personer som drabbas av postcovid?

– Det vi på postcovidmottagningen ser är att problemen och symtomen är långvariga, med vissa undantag. Det är för tidigt att säga om patienterna kommer att kunna komma tillbaka till 100 procent. Men de allra flesta återhämtar sig från postcovid. Jag är ändå hoppfull att vi kommer kunna komma fram till vad som är orsaken. Då kan vi kanske sätta in tidiga insatser för personer som vi uppfattar riskerar att drabbas och därmed förbättra prognosen.

Nytt hopp om läkemedel mot ärftlig ALS

Det amerikanska läkemedelsföretaget Biogen presenterar nya data om läkemedelskandidaten tofersen mot den dödliga nervsjukdomen ALS, amytrofisk lateral skleros. De nya resultaten kommer från både en fas III-studie och en förlängningsstudie. De ger en positivare bild av behandlingens effekt än fas III-studien ensam gjorde. Resultaten har publicerats i New England journal of medicine.

Tofersen mot ärftlig sjukdomsform

Tofersen är en så kallad antisens-oligonukleotid som patienten får genom injektioner in i ryggmärgskanalen en gång i månaden. Substansen är designad för att dämpa produktionen av proteinet Sod1. Detta protein kan ackumuleras i giftiga mängder hos de cirka två procent av ALS-patienterna som har en viss genmutation. Målet med utvecklingen av tofersen är att få fram en behandling som kan bromsa sjukdomsutvecklingen hos denna mindre undergrupp av ALS-patienter.

Som Läkemedelsvärlden tidigare har rapporterat nådde dock tofersen inte de uppsatta målen, de primära utfallsmåtten, i en fas III-studie av 108 patienter. Under 28 veckors behandling gav läkemedelskandidaten en alltför liten förbättring av funktionsstatus jämfört med placebo för att det skulle bedömas som kliniskt meningsfullt.

Studien förlängdes

Men Biogen framhöll ändå att resultaten för vissa sekundära utfallsmått tydde på att läkemedlet trots allt hade en gynnsam effekt. Studierna fortsatte därför med en öppen förlängningsstudie. Där fick de som fått läkemedlet från början fortsätta med det och även den tidigare placebogruppen fick börja med tofersen.

Forskarna gjorde nya analyser ett år efter starten av fas III-studien. Dessa visade att de som fått tofersen från början och behandlats ungefär sex månader längre  hade bättre bevarad funktion än de som fått behandlingen kortare tid. Längre tofersenbehandling kunde kopplas till bättre muskelstyrka och -kontroll och bättre andningsförmåga.

FDA-beslut om några månader

Biverkningarna var till största delen milda till måttliga. Det handlade om bland annat huvud- och ryggvärk. Men det förekom även allvarliga neurologiska biverkningar som ryggmärgsinflammation och svullnader på synnerven.

Biogen har ansökt hos den amerikanska läkemedelsmyndiheten FDA om godkännande av tofersen som behandling av ärftlig ALS. Beslut väntas i januari 2023.

Autoantikroppar kopplas till långvarig postcovid

0

De patienter som fortfarande hade kvar symtom ett år efter en covid-19-infektion hade höga nivåer av en typ av antikroppar som är kopplade till autoimmuna sjukdomar. De hade också förhöjda nivåer av inflammatoriska signalsubstanser. Det visar en studie som har publicerats i European respiratory journal.

Postcovid samlingsnamn för långvariga besvär

Postcovid är ett samlingsnamn för de långvariga besvär som drabbar en del efter en covid-19-infektion. Besvären förekommer inte bara hos de som har varit allvarligt sjuka utan kan även drabba de som har haft en lindrig infektion.

Bland personer som drabbats av svår covid-19 har det kommit rapporter om autoimmunitet, alltså att immunförsvaret genom så kallade autoantikroppar av misstag angriper kroppens friska vävnad i stället för att försvara den mot sjukdomar.

I den nu aktuella studien ville forskarna ta reda på om dessa autoantikroppar fanns kvar hos covid-19-patienter upp till ett år efter infektionen, och om de i så fall var associerade med kvarvarande symtom.

Följde upp vid tre tillfällen

I studien ingick 106 personer som hade diagnostiserats med covid-19 mellan augusti 2020 och september 2021. Deltagarna var i övrigt friska och hade inga autoimmuna tillstånd eller någon underliggande sjukdom sedan innan. Som jämförelse använde forskarna en grupp på 22 friska personer samt en grupp på 34 personer som hade haft någon annan typ av luftvägsinfektion än covid-19.

Forskarna gjorde uppföljningar vid tre, sex och 12 månader efter att personerna hade återhämtat sig från sin covid-19-infektion. Då tillfrågades patienterna om de led av andnöd, hosta eller trötthet, tre typiska symptom på postcovid.

Efter sex månader var 98 av de 106 covid-19-patienterna kvar i studien och efter 12 månader var endast 57 personer kvar. Enligt forskarna kan detta bero på att patienterna hade återhämtat sig.

Fick lämna blodprover

Deltagarna fick också lämna in blodprover som forskarna testade för autoantikroppar.

Resultatet visade att nästan 80 procent av covid-19-patienterna hade två eller fler av dessa antikroppar vid uppföljningarna tre och sex månader efter infektionen. Vid uppföljningen efter 12 månader hade siffran sjunkit till 41 procent.

Av de friska patienterna i jämförelsegruppen var det nästan inga som hade tecken på dessa antikroppar. Och i den grupp som hade haft en annan luftvägsinfektion var dessa antikroppsnivåer jämförelsevis låga.

Forskarna upptäckte också att två specifika autoantikroppar (U1snRNP och SSb-La) tillsammans med cytokiner, kvarstod hos cirka 30 procent av deltagarna efter ett år. Till största del handlade det om personerna som fortfarande led av trötthet och andnöd.

– För majoriteten av patienterna i vår studie försvann autoantikropparna efter 12 månader, även om det hade haft dem strax efter infektionen. Men hos vissa patienter kvarstår autoantikropparna och dessa patienter är mer benägna att fortsätta lida av symtom och behöva medicinsk hjälp. Dessa resultat pekar på behovet av att testa för tecken på autoimmun sjukdom hos patienter med symtom på lång covid som varar i ett år eller mer, säger Manali Mukherjee som är en av forskarna bakom studien i ett pressmeddelande.

Enligt forskarna kan detta resultat i slutändan leda till förbättringar i diagnostiseringen samt behandlingen av postcovid.

Forskarna kommer nu att fortsätta att studera postcovid-patienter under två år för att se hur nivåerna av autoantikroppar förändras på längre sikt.

”En ny regering bör agera för ett farmaceutsortiment”

0

DEBATT. Att patienter får viktiga läkemedel när de behöver dem är en förutsättning för att rätt behandling ska ges. Dagens regelverk förhindrar dock både apotek och myndigheter från att tillgängliggöra livsviktiga läkemedel. Vi i Sveriges apoteksförening uppmanar därför den tillträdande regeringen att snarast möjliggöra en ny kategori av läkemedel, ett farmaceutsortiment.

Sverige har i dag över 1 400 apotek med generösa öppettider och en välutbyggd e-handel med snabba leveranser över hela landet av både receptbelagda och receptfria läkemedel. Tack vare en hög kompetens hos farmaceuterna är också det receptfria sortimentet på svenska apotek brett. Men tillgängligheten – och även säkerheten – skulle kunna öka ytterligare med en ny kategori mellan receptfritt och receptbelagt. En kategori som vi kallar farmaceutsortiment.

Farmaceutsortiment för egenvård med särskilda krav

Ett läkemedel som ingår i ett farmaceutsortiment skulle inte förvaras ute i apotekshyllorna. Innan kunden får köpa det så säkerställer farmaceuten att risken för felanvändning är låg. Det innebär inte att farmaceuten ställer diagnos utan ett farmaceutsortiment är läkemedel för tillstånd där kunden själv i slutändan fattar beslut om behandling.

Däremot kan det finnas risker som kunden behöver farmaceutens hjälp att förstå. Detta kan vara risk för överdosering eller felanvändning, att behandlingen döljer en annan sjukdom, att det finns riskfaktorer där läkemedlet inte ska användas eller risker för interaktioner med annan behandling. Dessa risker kan farmaceuten upptäcka med strukturerade frågor och om de upptäcks så ska inte farmaceuten sälja läkemedlet utan hänvisa till sjukvården.

Naloxon ett aktuellt exempel

Ett aktuellt exempel på läkemedel som är mycket lämpliga för ett farmaceutsortiment är naloxon nässpray. Det är ett läkemedel som används mot överdoser av opioider. Naloxon måste ges så snabbt som möjligt och behöver därför vara lättillgängligt. Sedan 2018 finns ett regelverk på plats som på olika sätt ska öka tillgängligheten.

Socialstyrelsen vill dock öka tillgängligheten ytterligare och gav därför Läkemedelsverket i uppdrag att utreda om naloxon skulle kunna bli receptfritt. Läkemedelsverket konstaterade nyligen i en rapport att dagens regelverk inte tillåter myndigheten att själv fatta beslut om att flytta över ett läkemedel till receptfritt med obligatorisk rådgivning. Därför anser vi att regeringen skyndsamt behöver se över regelverket så att ett farmaceutsortiment blir möjligt.

Fler exempel

Ett annat exempel på läkemedel som skulle passa bra i ett farmaceutsortiment är Viagra.  Potensläkemedel är en produkt med stort tabu och det största problemet med läkemedlet i i dag är den stora illegala handeln. Den skulle med stor sannolikhet minska betydligt om det blev tillgängligt utan recept.

Det finns också läkemedel som i dag är receptfria vars användning skulle bli säkrare och bättre i ett farmaceutsortiment. Loperamid är ett bra exempel på läkemedel som skulle passa att flyttas över från receptfritt till farmaceutsortiment. Läkemedel mot svampinfektioner, större förpackningar av allergimediciner och läkemedel med stor påverkan på miljön har också föreslagits som tänkbara inom denna nya kategori.

I dag har apoteksbranschen i stället gjort egna branschöverenskommelser om hur försäljningen av till exempel paracetamol, loperamid och diklofenak ska gå till för att minska risker vid felaktig användning. Lagstiftningen om vilka kategorier som läkemedel kan säljas inom behöver ses över så att myndigheter kan möjliggöra tillgänglighet till de läkemedel som behöver tillgängliggöras ytterligare och begränsa eller strama upp för de läkemedel som behöver det.

Fredrik Boström, chefsfarmaceut, Sveriges apoteksförening

Överklagar upphandling av pneumokockvaccin

0

En överklagad upphandling av pneumokockvaccin kan komma att försena starten av det nya nationella vaccinationsprogrammet mot pneumokockinfektion. Vaccinationsprogrammet är riktat till personer med ökad risk för svår sjukdom.

Målsättningen har varit att programmet skulle starta under hösten 2022. Men nu har läkemedelsföretaget MSD överklagat upphandlingen av ett vaccin till programmet. Upphandlingen är därför för närvarande stoppad.

Gemensam upphandling av pneumokockvaccin

Regionernas gemensamma vaccinupphandling sköts av Adda inköpscentral AB. Det MSD vänder sig emot är att Adda inte har konkurrensutsatt upphandlingen. MSD anser att Adda borde ha annonserat ut upphandlingen så att flera leverantörer kunde lämna anbud. I stället har Adda förhandlat fram ett fyraårigt ramavtal värt 88 miljoner kronor direkt med företaget Pfizer. I augusti offentliggjorde Adda detta genom annonsering.

Adda valde det direkta upphandlingssättet eftersom regionerna anser att det är uppenbart att Pfizers vaccin är det lämpligaste vaccinet på marknaden för den avsedda målgruppen. Detta baserar Adda och regionerna bland annat på en rekommendation från Folkhälsomyndigheten.

Men MSD, som marknadsför två andra pneumokockvacciner, har en annan uppfattning om vilket eller vilka vacciner som skulle kunna uppfylla det aktuella behovet.

Hoppas på snabb process

Bolaget skriver i sitt överklagande att dess egna två vacciner är ”rimliga alternativ för att tillgodose de upphandlande myndigheternas behov av vaccin mot pneumokockinfektioner för vuxna”. Att skriva avtal direkt med Pfizer utan föregående utannonsering innebär därför enligt bolaget att ”MSD missgynnas på ett otillbörligt sätt”. MSD yrkar att förvaltningsrätten ska besluta att upphandlingen ska göras om.

Adda yrkar å sin sida att förvaltningsrätten i Stockholm ska avslå överklagandet och att domstolen ska göra det snabbt för att upphandlingen ska kunna slutföras.

”Vår förhoppning är att processen inte ska ta så lång tid att vaccinprogrammet försenas. Men det är ytterst beroende av domstolens handläggningstider, som vi inte kan påverka”, skriver Ingrid Hammarstrand, ansvarig upphandlare vid Adda, i ett mejlsvar till Läkemedelsvärlden.

Särskilt nationellt vaccinationsprogram

Pneumokocker är den vanligaste orsaken till bakteriella luftvägsinfektioner och ger allvarligast sjukdom hos små barn, äldre och personer med vissa medicinska tillstånd. Barn i Sverige vaccineras kostnadsfritt mot pneumokockinfektion inom barnvaccinationsprogrammet sedan 2009. Även äldre och medicinska riskgrupper har rekommenderats att vaccinera sig sedan 1990-talet. Regionerna har också erbjudit dessa grupper pneumokockvaccin, men varje region har själv bestämt vilka grupper som kunnat få det kostnadsfritt.

I januari i år beslutade regeringen att införa ett nytt nationellt vaccinationsprogram mot pneumokockinfektion. Det är ett särskilt vaccinationsprogram för personer med förhöjd risk för allvarlig sjukdom på grund av pneumokockinfektion. Det gäller dels personer som är 75 år och äldre och dels andra vuxna i vissa riskgrupper.

Regionerna blir därmed skyldiga att erbjuda dessa grupper vaccin. Vaccinationerna blir också kostnadsfria för individen oavsett var man bor och ska rapporteras till det nationella vaccinationsregistret.

Vaccin för högriskgrupp inom programmet

Den aktuella upphandlingen gäller vaccin som ska användas inom detta nya vaccinationsprogram och ges till dem med allra störst risk att bli allvarligt sjuka. Folkhälsomyndigheten kallar gruppen för vuxna ”med mycket hög risk för allvarlig pneumokocksjukdom”.

Dit hör personer som saknar en fungerande mjälte, har genomgått en organtransplantation eller har läckage av ryggmärgsvätska. Vidare räknar Folkhälsomyndigheten in personer som har cochleaimplantat (mot nedsatt hörsel), cystisk fibros eller som har nedsatt immunförsvar på grund av en sjukdom eller sjukdomsbehandling.

Konjugatvacciner ger robustare skydd

Det finns två sorters pneumokockvacciner i Sverige. Dels polysackaridvacciner som består av kolhydrater från pneumokockbakteriers kapsel, och dels konjugatvacciner där kolhydrater från bakteriekapseln har kopplats till ett protein.

Konjugatvacciner ger generellt ett mer hållbart skydd samt ett bättre immunsvar hos personer med nedsatt immunförsvar. Tills nyligen fanns det dock inget konjugatvaccin som täckte majoriteten av de varianter, så kallade serotyper, av pneumokocker som orsakar allvarlig pneumokocksjukdom i Sverige.

Men i och med nya läkemedelsgodkännanden i EU och USA förändrades den situationen. Två nya konjugatvacciner med bredare skydd mot pneumkocker för vuxna blev då godkända. Det ena är Pfizers vaccin Apexxnar som täcker 20 serotyper och det andra är MSD:s Vaxneuvance som täcker 15 serotyper.

Ny rekommendation

Med anledning av de nya godkännandena kom Folkhälsomyndigheten i maj med en uppdaterad rekommendation. Enligt denna bör vuxna med mycket hög risk vaccineras med det bredaste konjugatvaccinet, Pfizers Apexxnar. (För övriga vuxna riskgrupper, till exempel äldre, kvarstår däremot den tidigare rekommendationen om att vaccinera med polysackardivaccinet Pneumovax från MSD.)

MSD hävdar att Folkhälsomyndighetens rekommendation om Apexxnar till vuxna med mycket hög risk inte räcker som skäl att avstå från att konkurrensutsätta upphandlingen. Bolaget menar att det saknas vetenskapligt stöd för att det vaccinet är det enda rimliga alternativet medan Adda hävdar motsatsen.

När förvaltningsrättens beslut kan komma är ännu osäkert.

Fotnot: Texten uppdaterad 23 september 2022 med en korrigering angående rekommendationen för övriga riskgrupper, utanför gruppen med mycket hög risk.

Medicinsk abort på distans var säker och effektiv

Medicinsk abort på distans, utan en rutinmässig ultraljudsundersökning, kunde genomföras på ett lika säkert och effektivt sätt som med standardvård. Det visar en studie som forskare vid Karolinska institutet har gjort i samarbete med Kapstadens universitet i Sydafrika.

– I dessa tider då aborträtten hotas är det svårt att få tillgång till säkra aborter i många länder. Därför är våra resultat viktiga, säger Margit Endler, läkare vid Södersjukhuset i Stockholm och en av forskarna bakom studien.

Studien har publicerats i The Lancet.

25 miljoner osäkra aborter varje år

Enligt Världshälsoorganisationen, WHO, utförs 25 miljoner osäkra aborter varje år. Som en följd av dessa dör cirka 47 000 flickor och kvinnor årligen. Anledningarna kan vara till exempel bristande resurser, att det är skambelagt att söka vård för abort eller att det är olagligt att göra en abort.

Därför ville forskare vid Karolinska institutet och universitetet i Sydafrika undersöka om det gick att genomföra medicinska aborter med hjälp av telemedicin, det vill säga vård på distans.

– Idén föddes innan pandemin, men fick en skjuts av den då det på flera sätt visade sig att det gick bra att genomföra vård på distans, säger Margit Endler.

Vid en medicinsk abort ges läkemedelsbehandling i två steg. Det första dosen läkemedel motverkar effekten av det graviditetsbevarande hormonet progesteron och gör livmodern mer mottaglig för den fortsatta behandlingen. En till tre dagar senare tas den andra dosen läkemedel. Den framkallar sammandragningar i livmodern och gör att graviditeten stöts ut.

Medicinsk abort på distans var säker

Studien genomfördes i Kapstaden i Sydafrika. I studien ingick 900 kvinnor som bedömde sig vara i graviditetsvecka 9 eller tidigare och som hade sökt vård för medicinsk abort vid någon av fyra kliniker i staden. Deltagarna delades slumpmässigt in i två grupper där den ena gruppen fick standardvård som innefattande personlig konsultation, ultraljud och abort som påbörjades med läkemedlet mifepriston på kliniken. Kvinnorna fick sedan ta det andra läkemedlet misoprostol hemma.

Den andra gruppen fick i stället telemedicinsk behandling som innebar att de fyllde i ett formulär online och fick instruktioner och information via textmeddelande. De tog sedan båda läkemedlen i hemmet.

Den enda fysiska undersökningen deltagarna fick på kliniken vare en så kallad palpation av livmodern för att få en uppskattning av vilken graviditetsvecka de var i. Detta gjordes som en säkerhetsåtgärd.

Forskarna planerar dock att i en senare studie undersöka om det går att utesluta det fysiska besöket helt för de kvinnor som bedöms ha låg risk för komplikationer.

Jämförde grupperna

Forskarna jämförde andelen fullständig abort, fortsatt graviditet, komplikationer och hur nöjda deltagarna var i de båda grupperna.

Resultatet visade att de deltagare som hade fått vård på distans följde instruktionerna och uppnådde lika säkra och bra behandlingsresultat som den andra gruppen som hade haft personlig kontakt med vården. Resultatet visade också att gruppen som hade fått telemedicin var nöjda, samt att även flertalet i den andra gruppen hade föredragit att få behandlingen på distans om de hade fått välja.

– Det här visar att det gick att förmedla informationen via textmeddelande och att kvinnorna förstod hur de skulle göra, säger Margit Endler.

Men kan det inte finnas risker med att genomföra en abort utan kontakt med vården?

– En teoretisk risk är att kvinnan inte vet hur långt gången hon är. Om man börjar komma upp emot 20 veckor in i graviditeten eller högre kan det vara farligt att göra en medicinsk abort, framför allt om man tidigare har gjort ett kejsarsnitt. Det var därför vi gjorde en kontroll av ungefär vilken vecka kvinnan var i.

– En annan sak är att man kan upptäcka ett utomkvedshavandeskap med ultraljud, vilket man inte kan på distans. Aborten påverkar inte utomkvedshavandeskapet men ultraljud är ett tillfälle att upptäcka tillståndet innan det orsakar symtom och komplikationer.

Margit Endler påpekar också att det finns en risk att man skapar parallella vårdsystem med en vårdkedja som är separat från det traditionella vårdsystemet. Det kan enligt henne leda till att kvinnor i länder där abort är stigmatiserat blir rädda att söka vård på sjukhus om något skulle gå fel med aborten.

– Det bästa vore om man kunde integrera telemedicinsk behandling i de sjukvårdsystem som redan finns, säger hon.

Hon menar dock att det finns en del praktiska hinder på vägen innan detta kan ske.

– Metoden behöver accepteras i den sydafrikanska lagstiftningen och man behöver förändra det juridiska underlaget kring att bemöta patienter på distans. Men om bara viljan finns så är det i praktiken inte långt bort att införa vår metod.

Generell trend mot medicinsk abort på distans

Tanken är att just den här modellen framför allt ska kunna användas i resursfattiga områden där man har långt till en klinik, inte har tillgång till ultraljud eller där abort är olagligt.

Margit Endler framhåller dock att det är en generell trend inom abortvård som går mot mer vård på distans, och att metoden skulle kunna vara användbar även i Sverige.

– Abort blir mer och mer något som kvinnor sköter själva i hemmet. Trots att det i Sverige inte handlar om hot mot aborträtten så är det många som bor långt ifrån ett sjukhus även här och skulle uppskatta att kunna konsultera en vårdgivare på distans, säger hon.

I dag kan kvinnor i Sverige avsluta aborten med läkemedel nummer två i hemmet om de vill. Det första läkemedlet måste dock ges på en klinik eller sjukhus som utför aborter efter en gynekologisk undersökning.

Att tillåta att kvinnor genomför hela den medicinska aborten hemma har dock diskuterats de senaste åren. I april i år röstade en enig riksdag ja till att uppmana regeringen att tillsätta en utredning för att förenkla hemaborter genom att låta kvinnan ta båda läkemedlen hemma.