Medicinsk abort på distans, utan en rutinmässig ultraljudsundersökning, kunde genomföras på ett lika säkert och effektivt sätt som med standardvård. Det visar en studie som forskare vid Karolinska institutet har gjort i samarbete med Kapstadens universitet i Sydafrika.
– I dessa tider då aborträtten hotas är det svårt att få tillgång till säkra aborter i många länder. Därför är våra resultat viktiga, säger Margit Endler, läkare vid Södersjukhuset i Stockholm och en av forskarna bakom studien.
Studien har publicerats i The Lancet.
25 miljoner osäkra aborter varje år
Enligt Världshälsoorganisationen, WHO, utförs 25 miljoner osäkra aborter varje år. Som en följd av dessa dör cirka 47 000 flickor och kvinnor årligen. Anledningarna kan vara till exempel bristande resurser, att det är skambelagt att söka vård för abort eller att det är olagligt att göra en abort.
Därför ville forskare vid Karolinska institutet och universitetet i Sydafrika undersöka om det gick att genomföra medicinska aborter med hjälp av telemedicin, det vill säga vård på distans.
– Idén föddes innan pandemin, men fick en skjuts av den då det på flera sätt visade sig att det gick bra att genomföra vård på distans, säger Margit Endler.
Vid en medicinsk abort ges läkemedelsbehandling i två steg. Det första dosen läkemedel motverkar effekten av det graviditetsbevarande hormonet progesteron och gör livmodern mer mottaglig för den fortsatta behandlingen. En till tre dagar senare tas den andra dosen läkemedel. Den framkallar sammandragningar i livmodern och gör att graviditeten stöts ut.
Medicinsk abort på distans var säker
Studien genomfördes i Kapstaden i Sydafrika. I studien ingick 900 kvinnor som bedömde sig vara i graviditetsvecka 9 eller tidigare och som hade sökt vård för medicinsk abort vid någon av fyra kliniker i staden. Deltagarna delades slumpmässigt in i två grupper där den ena gruppen fick standardvård som innefattande personlig konsultation, ultraljud och abort som påbörjades med läkemedlet mifepriston på kliniken. Kvinnorna fick sedan ta det andra läkemedlet misoprostol hemma.
Den andra gruppen fick i stället telemedicinsk behandling som innebar att de fyllde i ett formulär online och fick instruktioner och information via textmeddelande. De tog sedan båda läkemedlen i hemmet.
Den enda fysiska undersökningen deltagarna fick på kliniken vare en så kallad palpation av livmodern för att få en uppskattning av vilken graviditetsvecka de var i. Detta gjordes som en säkerhetsåtgärd.
Forskarna planerar dock att i en senare studie undersöka om det går att utesluta det fysiska besöket helt för de kvinnor som bedöms ha låg risk för komplikationer.
Jämförde grupperna
Forskarna jämförde andelen fullständig abort, fortsatt graviditet, komplikationer och hur nöjda deltagarna var i de båda grupperna.
Resultatet visade att de deltagare som hade fått vård på distans följde instruktionerna och uppnådde lika säkra och bra behandlingsresultat som den andra gruppen som hade haft personlig kontakt med vården. Resultatet visade också att gruppen som hade fått telemedicin var nöjda, samt att även flertalet i den andra gruppen hade föredragit att få behandlingen på distans om de hade fått välja.
– Det här visar att det gick att förmedla informationen via textmeddelande och att kvinnorna förstod hur de skulle göra, säger Margit Endler.
Men kan det inte finnas risker med att genomföra en abort utan kontakt med vården?
– En teoretisk risk är att kvinnan inte vet hur långt gången hon är. Om man börjar komma upp emot 20 veckor in i graviditeten eller högre kan det vara farligt att göra en medicinsk abort, framför allt om man tidigare har gjort ett kejsarsnitt. Det var därför vi gjorde en kontroll av ungefär vilken vecka kvinnan var i.
– En annan sak är att man kan upptäcka ett utomkvedshavandeskap med ultraljud, vilket man inte kan på distans. Aborten påverkar inte utomkvedshavandeskapet men ultraljud är ett tillfälle att upptäcka tillståndet innan det orsakar symtom och komplikationer.
Margit Endler påpekar också att det finns en risk att man skapar parallella vårdsystem med en vårdkedja som är separat från det traditionella vårdsystemet. Det kan enligt henne leda till att kvinnor i länder där abort är stigmatiserat blir rädda att söka vård på sjukhus om något skulle gå fel med aborten.
– Det bästa vore om man kunde integrera telemedicinsk behandling i de sjukvårdsystem som redan finns, säger hon.
Hon menar dock att det finns en del praktiska hinder på vägen innan detta kan ske.
– Metoden behöver accepteras i den sydafrikanska lagstiftningen och man behöver förändra det juridiska underlaget kring att bemöta patienter på distans. Men om bara viljan finns så är det i praktiken inte långt bort att införa vår metod.
Generell trend mot medicinsk abort på distans
Tanken är att just den här modellen framför allt ska kunna användas i resursfattiga områden där man har långt till en klinik, inte har tillgång till ultraljud eller där abort är olagligt.
Margit Endler framhåller dock att det är en generell trend inom abortvård som går mot mer vård på distans, och att metoden skulle kunna vara användbar även i Sverige.
– Abort blir mer och mer något som kvinnor sköter själva i hemmet. Trots att det i Sverige inte handlar om hot mot aborträtten så är det många som bor långt ifrån ett sjukhus även här och skulle uppskatta att kunna konsultera en vårdgivare på distans, säger hon.
I dag kan kvinnor i Sverige avsluta aborten med läkemedel nummer två i hemmet om de vill. Det första läkemedlet måste dock ges på en klinik eller sjukhus som utför aborter efter en gynekologisk undersökning.
Att tillåta att kvinnor genomför hela den medicinska aborten hemma har dock diskuterats de senaste åren. I april i år röstade en enig riksdag ja till att uppmana regeringen att tillsätta en utredning för att förenkla hemaborter genom att låta kvinnan ta båda läkemedlen hemma.
