Regeringen tillsatte 2017 en utredning som skulle se över komplementär och alternativ medicin, den så kallade Kam-utredningen. I mars i år presenterade utredaren Kjell Asplund, som Läkemedelsvärlden då skrev, ett första delbetänkande med olika förslag för att bland annat öka patienters möjlighet att få adekvat information om alternativa behandlingsmetoder.
Redan i mars rapporterade Läkemedelsvärlden också om att det lutade åt att utredningen senare skulle föreslå en höjning av åldersgränsen för alternativmedicinsk sjukdomsbehandling från åtta till 15 år. Och i dag lade Kjell Asplund mycket riktigt fram detta och en rad andra förslag om skärpta regler i ytterligare ett delbetänkande till regeringen. Det nya delbetänkandet Komplementär och alternativ medicin och vård är resultatet av ett tilläggsuppdrag att se över den så kallade kvacksalverilagen.
Utredningen har i betänkandet inriktat sig på att stärka patientsäkerheten för grupper som anses vara i särskilt stort behov av att skyddas. En sådan grupp är alltså barn. I dag är det förbjudet att behandla barn under åtta år med alternativa metoder. Enligt det nya förslaget ska det vara helt förbjudet att utanför hälso- och sjukvården utreda och behandla någon sjukdom, oavsett allvarlighetsgrad, hos barn under 15 år.
– Vi har valt den åldersgränsen utifrån att den tillämpas i många andra juridiska sammanhang och att det är en ålder då man själv börjar kunna ta egna välgrundade beslut, säger Kjell Asplund som i dag tillsammans med sin utredningsgrupp också publicerar en artikel om förslagen på DN Debatt.
– Den nuvarande åldersgränsen motiverades när lagen skrevs med att åttaåringar kan skyddas av skolhälsovården, men skolhälsovården har förändrats sedan dess och den motiveringen är inte längre relevant.
Samtidigt som åldersgränsen enligt förslaget ska skärpas, föreslår utredningen en viss uppluckring av förbudet mot alternativbehandling av barn. Utredningen anser nämligen att sådan behandling i enbart symtomlindrande syfte bör tillåtas. Det betyder att exempelvis homeopatisk behandling av autism förbjuds, medan bukmassage mot spädbarnskolik ska vara tillåten, för att använda två av Kjell Asplunds egna exempel.
– Vi har bedömt att de symtomlindrande komplementära och alternativa metoderna i regel är rätt ofarliga och att säkerhetsaspekterna är tillgodosedda så länge barnet får adekvat behandling av själva sjukdomen inom hälso- och sjukvården.
Även foster behöver extra skydd, anser utredningen, och samma regler som gäller för barn under 15 år föreslås därför även gälla för alternativ behandling av gravida. Det vill säga att ingen som helst sjukdomsbehandling ska tillåtas utanför den vanliga vården, men att symtomlindring med alternativa metoder tillåts. Det ska alltså vara tillåtet med exempelvis akupunktur mot graviditetsillamående eller bäckensmärta.
Ytterligare en grupp som utredningen vill öka patientsäkerheten för är personer med allvarliga sjukdomar. I dag är det förbjudet för andra än hälso- och sjukvårdspersonal att behandla cancer, epilepsi och diabetes. Men andra svåra sjukdomar omfattas inte av förbudet. Utredningen vill nu vidga förbudet till att omfatta alla allvarliga kroppsliga och psykiska sjukdomar.
Allvarliga sjukdomar definieras som tillstånd som är livshotande, som leder till allvarlig funktionsnedsättning eller som riskerar att leda till allvarlig funktionsnedsättning utan adekvat medicinsk behandling.
Men, precis som när det gäller barn och gravida, vill utredningen ändå tillåta symtomlindrande behandling med alternativa metoder även hos allvarligt sjuka.
Kjell Asplund förutser att utredningsförslagen kommer att mötas av en del farhågor om gränsdragningsproblem. Kan det exempelvis inte ibland bli svårt att dra en skarp gräns för vilka sjukdomar som är så allvarliga att de ska omfattas av förbudet? Och går det alltid att tydligt skilja mellan sjukdomsbehandling och symtomlindrande behandling?
– Jag tror dock inte att det i verkligheten är så svårt att dra dessa gränser, säger han.
– Norge har haft liknande bestämmelser i över tio år och har inte rapporterat några sådana problem.
Ytterligare ett skärpningsförslag från utredningen är att det tydligt ska stå i lagen att varken kirurgiska ingrepp eller injektioner får ges någon annanstans än inom hälso- och sjukvården. Som tidigare ska det också vara förbjudet att behandla vissa smittsamma sjukdomar utanför denna vård.
Dagens lagstiftning är till största delen oförändrad sedan 1960 och dessutom insprängd i en del olika lagar. Förutom de redan nämnda förändringarna föreslår utredningen olika uppdateringar av den delvis föråldrade lagstiftningen samt att bestämmelserna samlas i en ny egen lag.
Under arbetets gång har utredningen enligt Kjell Asplund identifierat tre särskilda riskområden ur patientsäkerhetssynpunkt inom alternativmedicinen.
– Ett riskområde är användningen av örtmediciner som både kan ge biverkningar och interaktioner med patientens läkemedelsbehandling, säger Kjell Asplund.
– Oskickligt bedriven psykoterapeutisk behandling är ett annat riskområde. Ett tredje är rådgivning som riskerar att leda till att patienten väljer bort adekvat medicinsk behandling. Vi har exempelvis mött anhöriga till personer med schizofreni som är förtvivlade eftersom deras sjuka närstående följt sådana råd och slutat med sina läkemedel och försämrats i sin svåra sjukdom.
Utredningens två betänkanden planeras att skickas ut på remiss tillsammans. Kjell Asplund räknar med att hans utredning kommer att väcka en del diskussion. Han väntar sig kritik från båda håll – både från alternativmedicinare som motsätter sig lagskärpningar och från sådana som ifrågasätter om symtomlindrande alternativ behandling verkligen bör tillåtas till allvarligt sjuka, barn och gravida.
– Att förespråka ett totalförbud mot komplementära och alternativa metoder verkar världsfrånvänt, kommenterar han den sistnämnda ståndpunkten.
– I utredningen har vi försökt balansera säkerhetskraven mot att människor ska ha möjlighet att göra egna välinformerade val av vård. Vi vill stärka patientsäkerheten utan att överreglera.
