Pillerburk
Licensförskrivningen av NDT-läkemedel fortsätter uppåt, trots att många frågor om behandlingen är obesvarade.

Förskrivning av omstridda licenspreparat ökar fortsatt

Licensförskrivningen av läkemedel med torkad svinsköldkörtel fortsatte att öka under 2018.

29 Mar 2019, kl 06:23
0

Den växande förskrivningen av licensläkemedel mot underfunktion i sköldkörteln, hypotyreos, baserade på torkad sköldkörtel från gris är omdebatterad. Inte minst patientföreningar ser dessa så kallade NDT-preparat (Natural Desiccated Thyroid) som en räddning för personer som inte känner sig bättre av behandling med vanliga, godkända läkemedel med syntetiskt sköldkörtelhormon, främst levotyroxin (till exempel Levaxin). På nätet finns många vittnesmål från personer som berättar att de mår bra av licenspreparaten.

Men inom hälso- och sjukvården menar många att ökningen för NDT-preparaten i stället är ytterligare ett tecken på en glidning i diagnostiken av hypotyreos. En glidning som gör att fler och fler i onödan behandlas med sköldkörtelhormon – syntetiskt framställt såväl som framställt från grisar.

Det förekommer även att personer självmedicinerar med kosttillskott som sägs innehålla torkad svinsköldkörtel, något som Läkemedelsverket starkt avråder från.

Endokrinologer har varnat för att glidningen i diagnostiken av hypotyreos leder till en riskabel överbehandling. Att leva med för höga halter av sköldkörtelhormon i kroppen ger ökad risk för biverkningar som hjärtrytmrubbningar, trötthet, kärlkramp och osteoporos.

Men trots detta fortsatte licensförskrivningen av läkemedel med torkad svinsköldkörtel att öka även 2018. Det visar färska siffror som Läkemedelsvärlden begärt ut från Läkemedelsverket. Under förra året fick myndigheten in sammanlagt 1 560 licensansökningar gällande något av de tre NDT-preparaten Thyroid Erfa, Armour Thyroid och Nature Throid.

Det innebär att licensansökningarna för dessa läkemedel ökat med nästan 50 procent sedan 2016 (då det kom 1 060 ansökningar) och cirka 160 procent sedan 2013 (omkring 600 ansökningar).

Merparten av ansökningarna beviljades. 2018 sade Läkemedelsverket ja till 1 455 stycken (vilket samtidigt är ett mycket litet antal jämfört med de drygt 460 000 patienter som fick recept på vanliga läkemedel med sköldkörtelhormon).

När Läkemedelsverket avslår en licensansökan beror det ofta på att de generella kriterierna för licensförskrivning inte anses uppfyllda. Licens kan bara beviljas om patienten har ett vedertaget sjukdomstillstånd, diagnosen är fastställd samt att i Sverige godkända läkemedel har prövats utan tillräcklig effekt eller inte kan användas av medicinska skäl.

– Läkemedelsverket bedömer därför att patienten i allmänhet bör ha behandlats i minst ett år med godkänt läkemedel i optimal dos och med normala nivåer av hormonet TSH innan en licens kan godkännas, förklarar Sarah Sandin, gruppchef vid Läkemedelsverkets licensenhet.

De som behandlas med NDT-preparaten har alltså vanligen först fått de godkända läkemedlen med levotyroxin och/eller liotyronin. Deras hormonnivåer är normala, men trots detta upplever de symtom som trötthet, kraftlöshet, frusenhet och svårighet att hålla vikten. I detta läge väljer en del patienter och deras läkare att pröva ett NDT-läkemedel.

– Ett annat alternativ vore att sluta med hormonbehandling och gå vidare och söka andra förklaringar till symtomen. Inte minst är det viktigt att utesluta andra sjukdomar, säger överläkare Jan Calissendorf vid kliniken för endokrinologi, metabolism och diabetes vid Karolinska universitetssjukhuset, Stockholm.

Han ingår i Region Stockholms expertråd för behandling av endokrinologiska sjukdomar och hör till dem som ser med oro på den snabbt ökande användningen av såväl vanliga läkemedel med sköldkörtelhormon som NDT-preparat.

– Det finns inga data som talar för att ökningen beror på ett ökat insjuknande i sköldkörtelsjukdom, säger han.

En omstridd fråga är, som Läkemedelsvärlden berättat, hur snabb läkaren bör vara med att sätta in hormonbehandling vid det som kallas subklinisk hypotyreos (hypotyreos=underfunktion i sköldkörteln, vilket ger för låg ämnesomsättning). Med subklinisk hypotyreos avses att nivåerna av sköldkörtelhormon ligger inom normalintervallet och nivån av tyroideastimulerande hormon, TSH, som reglerar sköldkörtelns aktivitet bara är lätt förhöjd.

Åsikterna även bland läkarna går här isär, men en hypotes som fått stort genomslag är att en patient trots sådana värden ofta kan ha en underfunktion i sköldkörteln som orsakar trötthet och andra symtom. Enligt en rapport från Socialstyrelsen förra året ökar diagnostiken och behandlingen av subklinisk hypotyreos snabbt.

– Ribban för att sätta in behandling har gradvis sänkts. Läkemedelsförskrivning sker i många fall för tidigt, vilket delvis kan hänga samman med att vi allt mer letar efter kroppsliga orsaker till sådant som trötthet och koncentrationsproblem, anser Jan Calissendorff.

– Hos uppåt 60 procent av personer med lätt TSH-förhöjning och i övrigt normala värden normaliseras TSH av sig själv inom tre månader. Det är väl belagt i studier.

Han tycker att det i tveksamma fall ofta är bäst att avvakta med hormonbehandling för att undvika onödig medicinering och att noggrant utreda andra möjliga förklaringar till symtomen. Han menar också att överbehandlingen med främst levotyroxin på grund av symtom som egentligen har andra orsaker än sköldkörtelrubbning, även förklarar den ökade förskrivningen av licensläkemedel med torkad svinsköldkörtel.

– När patienten inte mår bättre med den första läkemedelsbehandlingen är man redan inne i att hormonbehandla. Om patienten då efterfrågar NDT-preparat kan säkert doktorn uppleva en viss press att gå med på förslaget. Dessa patienter behandlas dessutom nästan uteslutande inom primärvården, där läkarna har kort om tid för sina patienter, säger Jan Calissendorff.

Han efterlyser mer forskning för att besvara de kontroversiella frågorna på området. Jan Calissendorff framhåller att det behövs mer kunskap både om handläggning av subklinisk hypotyreos och om säkerhet och effekt hos NDT-preparaten.

– Utan hårda data och mer kunskap är jag rädd att den nuvarande utvecklingen kommer att fortsätta så att allt fler påbörjar en livslång hormonbehandling i onödan, en behandling som man kanske skulle må bättre utan.