Annons

Månads arkivering mars 2010

GSK vann upphandling av HPV-vaccin

Petra Hedbom
-
0

Kampen mellan Cervarix från GSK och Gardasil från Sanofi Pasteur MSD har varit jämn men nu meddelar SKL och SLL att det blir GSK som vunnit upphandlingen. Det blir en rejäl beställning som väntar företaget då alla landets flickor mellan 11 och 12 år ska erbjudas vaccinering mot HPV med start i höst. De närmaste åren beräknas varje årskull vara omkring 55 000 flickor. Avtalet gäller i två år med möjlighet till förlängning i högst två år.

Cervarix skyddar mot HPV typ 16 och 18 som orsakar en stor del av livmoderhalscancerfallen, medan Gardasil även skyddar mot typ 6 och 11 som orsakar kondylom. Men den extra bonusen vägde inte upp prisskillnaden enligt Tomas Lundberg, upphandlare på SLL.
– Kondylomskyddet har varit med i beräkningarna som en fördel med det har inte varit något krav. När vi jämfört preparaten och värderat egenskaperna har vi beslutat att välja Cervarix, Säger Tomas Lundberg.

Landstinget i Stockholm har haft i uppdrag att sköta den gemensamma upphandlingen för alla landets landsting och regioner. I februari gick tiden ut för företagen att lämna sina offertar. Enligt Tomas Lundberg har båda företagen erbjudit stora rabatter på produkterna.
– De var större än vi hade väntat oss men i slutändan blev Gardasil nästan 50 procent dyrare i anbudspriset än Cervarix, säger han.

Priset har inte varit den enskilt avgörande faktorn utan en av många som värderats och viktats.
– I en upphandling är det vi som ställer fram spelplanen och bestämmer reglerna, sen är det företagen som spelar. I många avseenden var de likvärdiga men vi har valt Cervarix, säger Tomas Lundberg.

Upphandlingens värde beräknas uppgå till 35,85 miljoner kronor per år eller 143,2 miljoner för hela avtalsperioden inklusive den tvååriga förlängningsmöjligheten.

Dyra konsulter för läkemedelsstrategi

Petra Hedbom
-
0

Den expertgrupp som ska ta fram en svensk läkemedelsstrategi behöver ytterligare hjälp. De anlitar därför externa konsultföretag för drygt sju miljoner kronor rapporterar Dagens Apotek. Den största delen, 5,6 miljoner går till Settervalls advokatbyrå och företaget Scandinavian Healthpartner. Även konsultföretaget McKinsey är anlitat.

I oktober förra året presenterade socialminister Göran Hägglund den projektgrupp på 15 personer som ska arbeta med den nationella läkemedelsstrategin. Ordförande för gruppen är Sofia Wallström och övriga medverkanden kommer bland annat från SKL, Socialstyrelsen, Läkemedelsverket och TLV. Meningen är att gruppen ska arbeta vidare med de förslag som fanns i den handlingsplan för effektivare läkemedelsanvändning som regeringen och SKL presenterade förra våren.

Hittills har det varit ganska tyst om gruppens arbete men klart är att de behöver ytterligare hjälp. Att socialdepartementet anlitar konsulter tycker statssekreterare Karin Johansson inte är konstigt.
– Om vi hade haft kompetensen själva hade vi inte tagit in konsulter, säger hon till Dagens Apotek.

Hon säger också att det beslutsunderlag som konsulterna tar fram bara utgör en del och att myndigheter, landsting och regeringskansliet också är inblandade i arbetet.

Roche stoppar utveckling av reumapreparat efter dödsfall

Petra Hedbom
-
0

Roche och samarbetspartnern Biogen Idec har fattat beslutet om att upphöra med utvecklingen av ett läkemedel mot reumatiod artrit. Preparatet ocrelizumab är en monoklonal antikropp riktad mot CD20. Tidigare har det visat sig lovande för patienter med reumatoid artrit och lupus.

Beslutet att upphöra med utvecklingen kommer efter en rekommendation från en oberoende expertgrupp Data and Safety Monitoring Board, DSMB. Expertgruppen konstaterar att det finns ett samband mellan behandlingen och allvarliga infektioner som kan leda till dödsfall i de prövningar som utförts. Roche meddelar att de kommit till slutsatsen att riskerna med behandlingen just nu är större än fördelarna i de studerade patientpopulationerna.

Roche meddelar att ocrelizumab kommer att fortsätta utvärderas för behandling av patienter med multipel skleros.

Snabbfil för Novartis medel mot leukemi

Petra Hedbom
-
0

USA:s läkemedelsmyndighet FDA har beslutat att snabbehandla en ansökan om godkännande av läkemedlet Tasigna (nilotinib) från Novartis Onkologi. Ansökan gäller behandling av patienter med nydiagnostiserad kronisk myeloisk leukem, KML, en sjukdom där de vita blodkropparna delar sig ohämmat.

Den särskilda statusen betyder att FDA kommer att lämna besked om godkännande inom sex månader istället för de vanliga tio. En sådan gräddfil ges bara preparat som bedöms ge stora behandlingsvinster eller där det saknas någon annan fungerande behandling.

Grunden för beslutet är en klinisk studie på ungefär 850 patienter med KML. I studien jämfördes nilotinib med standardbehandlingen Glivec (imatinib) som förstahandsbehandling. Av de som behandlades med nilotinib gick färre patienter in i en svårare fas i sjukdomen. Behandlingen var mer effektiv än standardbehandling, skriver Novartis i ett pressmeddelande. Enligt effektmåttet major molecular response, MMR, som i det här fallet mäter mängden mRNA för Bcr-Abl, ett tillväxtprotein som är viktigt i sjukdomen. Novartis har också lämnat in en ansökan om godkännande till den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA.

Tasigna är redan godkänt i bland annat EU för patienter med KML, som redan provat Glivec men inte längre har nytta av det eller till patienter som fått allvarliga biverkningar och därför inte kan fortsätta med preparatet.

Tro inte att patienterna nöjer sig med förnklade budskap

Ingrid Helander
-
0

Jag går in på Google och skriver frågan »Ska jag ta mina statiner?«. Klickar mig vidare in på den översta träffen där det står »Statiner… vad gäller?« och kan läsa en diskussion mellan en grupp patienter. Den förs på en ganska hög nivå. De hänvisar till olika källor med länkar där man kan läsa argument för eller emot. De funderar på om just de hör till en kategori som blir hjälpta av statiner eller om risken för biverkningar är för stor. De väger
argumenten mot varandra i inlägg efter inlägg.

Några veckor tidigare har det förts en debatt om just statinernas värde på debattsidan i Svenska Dagbladet. De som diskuterar där är ett gäng namnkunniga experter inom medicin och farmakologi. Det första inlägget kommer från professor emeritus Lars Werkö och två av hans kollegor som argumenterar för att förskrivningen av statiner är överdriven. Självklart möts deras inlägg av forskare som går till statinernas försvar. Men sakfrågan får inte mycket plats, debatten handlar i stället om det var oansvarigt av Werkö att skriva ett inlägg av denna typ i dagspress eller inte.

Riksdagsledamoten och professorn i klinisk farmakologi, Finn Bengtson (M), förklarar i en replik att om Werkö med kollegor anser att statiner skrivs ut i onödan borde de föra den debatten i ett vetenskapligt sammanhang. Och inte i dagspress. Hans argument är att om man som medicinsk expert slår larm i allmänna medier så hotas tilltron till hela sjukvården bland medborgarna.

Ser du kulturkrocken? På ena sidan informationssökande och
resonerande patienter som vill göra sina egna väl övervägda val kring sin hälsa. På den andra sidan forskare som lever kvar i
föreställningen att patienterna bara ska få höra konsensus från den medicinska debatten.
Inte konstigt att förvirring uppstår när de två världarna möts.

Patienterna som diskuterar statiner på nätet är i det närmaste fruktade i vården. De kommer att komma till läkare eller apotek och ställa hopplöst jobbiga frågor om vad som egentligen gäller. De kommer att kräva svar om varför vissa anser att högt kolesterol är farligt och ska behandlas medan andra säger att kolesterolet är ofarligt men att läkemedlet ger biverkningar. Och det sker inte för att Lars Werkö har skrivit ett kritiskt debattinlägg på Brännpunkt. Det sker för att vi lever i ett samhälle där informationsmonopolet är brutet. Det går inte längre att stöta och blöta fram ett konsensus och hoppas att patienten blir nöjd. Finns det ett medicinskt dilemma kommer många patienter att upptäcka det stunden efter att de fått läkemedlet i sin hand.

I vårt reportage om sociala medier på nätet och läkemedel (se sidan 16) säger kommunikationsexperter att det som nätet framförallt gör är att det tvingar fram transparens. Det läkemedelsföretag eller den vårdgivare som öppet är med och diskuterar med patienterna om vilka risker som finns med ett läkemedel kommer att få förtroende från patienterna. Det låter hoppingivande. Transparens är en bra sak. Men det kräver en annan syn på så väl profession som patient.

Vårdgivarna måste få stöd för att kunna ge sig in i diskussionen. De som sitter och väger forskningsresultat mot varandra måste skicka avvägningarna och komplexiteten vidare, ända fram till patienten. Den vårdpersonal som möts av frågor av stilen »statiner…vad gäller?« bör ha ett dokument tillhands som svarar just på den frågan och som kan ge de tre främsta referenserna till både för- och motargumenten.
Sen kommer värderingen av fakta, och den vill morgondagens patient vara med och göra.

Ingrid Stenberg
chefredaktör
 

Skillnaden mellan komplicerat och komplext

Per Nydert
-
0

Det är skillnad på komplex och komplicerad. Bland annat kan ett tunnelbanesystem ses som komplicerat med all elektronik som är sammansatt på ett invecklat men kontrollerbart sätt. Om vi lägger till alla människor som använder tunnelbanesystemet blir variablerna så omfattande att vi kallar det komplext.

Läkemedelsförsörjningen och hanteringen är komplicerade system. De är invecklat sammansatta men följer ett visst mönster som går att förstå sig på, kan reproduceras och justeras vid tillfälliga fel. Stoppar vi in människor utan kunskap blir processen istället komplex och omfattar så många faktorer att den blir svårare att reproducera. En modern företagsstruktur bygger gärna bort komplexiteten vilket är svårt om man ska inkludera läkemedels-användningen.

Det tidiga Apoteksbolaget var en relativt platt organisation där komplexiteten var föremål för de lokala cheferna och deras apotek. Den senaste versionen av Apoteket har en modern företagsstruktur där komplexa problem förskjutits uppåt och lämnat kvar den professionella utmaningen att framförallt justera enkla problem. Till ett enkelt problem finns oftast en enkel lösning men också lösningar som gör processen än mer komplicerad. Till avancerade problem kan vi behöva komplicerade lösningar men med hjälp av forskning och studier kan vi finna de enkla eleganta lösningarna.

Läkarkåren håller hårt på sina chefspositioner. De vet att hanteringen av de komplexa problemen behandlas högt upp i organisationen och att de i slutändan påverkar deras patienter. Så framtidens farmacevtiskt ansvariga kommer säkerligen att kunna ta hand om de enkla problemen men frågan är var resurserna finns för att utforska komplexiteten på det lokala planet och finna och sprida de enkla eleganta lösningarna? Om resurserna saknas, kommer då den farmacevtiskt ansvarige att ställa sig upp och säga, nej detta duger inte, alternativt starta eget eller byta arbetsgivare? Om så inte skulle vara fallet kommer den nya apoteksstrukturen halta. I frånvaro av ett public service-uppdrag kommer den nya standarden behöva skapas av kårens rörlighet. Och precis som för läkarkåren behövs rörlighet mot organisationer som erbjuder att utveckla den praktiska kunskapen i de komplexa systemen och problemen.

Avslutningsvis, jag är en förespråkare för en multiprofesionell organisation med god kontroll av en komplicerad läkemedelsförsörjning och hantering. En individs läkemedelsanvändning kommer vi dock aldrig att kunna kontrollera, däremot bättre förstå om det ges möjlighet. 

Pandemin suddar ut gränsen mellan vetenskap och politik

Ingrid Helander
-
0

Den nya influensan utgör en extraordinär situation. Så förklarade folkhälsominister Maria Larsson den extra miljard som landstingen får från staten på grund av pandemin. Hon syftade sannolikt på de konsekvenser som en pandemi kan få för samhället, men hennes ord kan lika gärna användas för att beskriva läget på EMEA:s huvudkontor i London.
Det är där som delegaterna i EMEA:s vetenskapliga kommitté CHMP träffas för att rekommendera ett ja eller nej till de olika pandemivaccin som under hösten produceras och utvecklas i olika fabriker i Europa.

Besluten är självklart svåra, delegaterna har att väga risken med själva viruset mot risker med vaccinerna. Men den svårigheten i sig är inte extraordinär, delegaterna i CHMP är vana vid näst intill omöjliga övervägningar. Nej, det extraordinära i London nu är att politiken den här gången ligger och lurpassar på vetenskapen.

Den normala gången när CHMP ska godkänna ett läkemedel är att det utreds och sedan sker en omröstning bland de 34 delegaterna. Först därefter kan företagen börja sälja sitt nya läkemedel. Med pandemivaccinerna är processen den omvända. Först tecknas miljardavtal mellan vaccintillverkarna och olika länder, sen ska CHMP ta ställning till om de olika vaccinerna är säkra att använda.

Den här omvända ordningen har lett till att det i diskussionerna om pandemin och H1N1-vaccinerna ibland låter som om själva godkännandet bara är ren formalia. Men att producera ett nytt vaccin är komplicerat. Mycket kan gå snett, både vad gäller effekt och säkerhet, även om prototypvaccinet en gång har visat sig vara säkert. CHMP-delegaterna måste med andra ord göra risk-nytta-värderingen även för dessa nya vaccin. Vad händer då i CHMP:s mötesrum när vaccinerna redan är köpta och på väg ut till miljontals människor som av sina politiker blivit lovade vaccin? Delegaterna är i de allra flesta fall tillsatta på sina vetenskapliga meriter, men de representerar samtidigt sitt land i kommittén. Går det för delegaterna att bortse från att hela länder, kanske till och med det land som delegaten själv representerar, blir helt utan vaccin om de röstar nej till något av vaccinerna?

Det sägs att EU:s hälsokommissionär Androulla Vassiliou försökte övertyga EU:s hälsoministrar i somras att de skulle överge sina nationella kontrakt med vaccintillverkare. Istället ville hon se en gemensam distribution till medlemsländerna av de vaccin mot H1N1 som blev godkända och tillgängliga. Kanske såg hon just det möjliga scenariot där vissa länder kan bli utan vaccin, alternativt få ett vaccin som blivit godkänt i lätt desperation.
Läkemedelsvärlden fick i slutet av augusti som enda tidning i Europa en intervju med EMEA:s chef Thomas Lönngren (se sidan 14). Även han hade hellre sett en gemensam europeisk lösning. Nu sitter han istället med oron att politiken flyttar in i EMEA:s vetenskapliga bedömning, och framförallt med oron för de situationer som kan uppstå om något lands vaccin börjar krångla.

Enligt Thomas Lönngren har CHMP-delegaterna fått stränga order om att inte argumentera utifrån sitt lands perspektiv, och han övervakar diskussionerna noga i just det avseendet. Han känner sig därför trygg i att den vetenskapliga integriteten består. Ord som är lugnande att höra, men räcker det? Trovärdighet är tyvärr inget som en myndighet ger sig själv utan något den får av andra.

Det är många konspirationsteorier som är ute och far kring vaccinerna mot H1N1. Det här är inte ytterligare en. Men nog finns det anledning att fundera över riskerna med den extraordinära situation som EMEA hamnat i när det gäller pandemivaccinerna.

Ingrid Stenberg
chefredaktör
 

Vem bestämmer över liv och död?

Esbjörn Börjesson
-
0

Barn som föds i Sverige har sämre kvalitet! Orden kommer från en av kvinnorna från jordbruksbygderna i mellersta Anatolien som slår ut med händerna inför sina medsystrar på alfabetiseringsskolan i Rinkeby. En av de andra kvinnorna fyller på och säger: »I Sverige tillåter man inte barn att dö, man motsätter sig till och med Guds vilja«. Jag förstår så småningom att dessa uttalanden var kvinnornas försök att ge begripliga orsaksförklaringar och ordning åt något obegripligt och oacceptabelt.

En följd av den höga barnadödligheten i de byar varifrån många turkiska jordbrukande familjer kom till Sverige på 60- och 70-talen var att kvinnorna hade erfarenhet av att vissa barn dör under det första levnadsåret. Att barn som föddes med svåra skador dog i samband med förlossningen innebar att familjerna inte upplevt att barn som var avvikande och hade grava handikapp överlevde. I Sverige däremot hjälptes barn till livet med hjälp av avancerade medicinskt tekniska insatser oavsett skador som uppstått i moderlivet eller vid själva förlossningen. Sådana överlevande men svårt skadade barn blev då för jordbrukskvinnorna bevis för att barn födda i Sverige kunde ha sämre kvalitet.

Barn kan under en förhållandevis lång period befinna sig i ett odefinierat förhållande till sin grupp; barnet visas inte för utomstående, det får inget namn förrän viss tid har gått, och det blir inte en fullvärdig medlem förrän det rituellt inkorporerats i gruppen. I vårt samhälle är det oftast olika former av rent medicinska kontroller som får avgöra om ett nyfött barn är normalt, får tas hem efter förlossningen och därmed inkorporeras i sin familj och släktgrupp. Ritualerna behövs men ser olika ut.
Rädslan för att inte ha kontroll över de hot som finns i känsliga livskriser, såsom vid födseln, är påtaglig i alla samhällen. För hur ska man handskas med ett nyfött barn som inte är normalt? Hur ska man hantera det avvikande barnet?

I flera av de klassiska etnografierna beskrivs naturfolkens sätt att förhålla sig till det oförutsedda och avvikande. Ett sätt är att benämna det avvikande, att tolka det så att man vet hur man ska behandla det och på så sätt bli av med det eller inkorporera det. Etnografin om nuerna (Evans-Pritchard 1940), deras samhälle och liv, är en av dessa klassiker.

Nuerna är ett pastoralfolk i södra Sudan vid Nilens strand. När det föds ett missbildat barn av någon av gruppens kvinnor hotas enligt nuerna ordningen som bestämmer gränserna mellan djur och människa. Om barnet kan benämnas så att kategorierna kan upprätthållas förblir det ordning. Missbildade barn ses som och kallas för små flodhästar som av en olyckshändelse fötts av människa. Med denna benämning är gruppens enda rätta handling helt klar. Barnet läggs försiktigt i floden där det hör hemma.
Den nya genforskningen ger också oss i Sverige nya möjligheter »att lägga våra barn i Nilen«.  Det går idag att välja om man vill ge liv åt ett avvikande barn. De grundläggande orsakerna till att man inte ska föda det avvikande barnet är oändligt komplexa, ofta svårbedömda och outgrundliga i vår värld. Men ordnandet som princip är gemensamt för alla samhällen som folkgrupper.

Kvinnan på alfabetiseringsskolan i Rinkeby ansåg att vi i Sverige till och med sätter oss över Allahs vilja. Vi tillåter inte barn att dö. Men den komplexitet som ryms bakom hennes ord är något som vi ständigt söker lösa i vår värld.
 

Läkemedelsverket måste ta tag i naturhärvan

Ewa Lundborg, Ingrid Stenberg
-
0

I början av maj skickade Läkemedelsverket och Socialstyrelsen ut en vägledning om vad legitimerad personal i vården och på apotek bör säga när de får frågor om växtbaserade läkemedel. Svaret går i korthet ut på att personalen ska särskilja de traditionella växtbaserade läkemedlen från de väletablerade. De väletablerade kan betraktas som vanliga läkemedel. De traditionella däremot ska inte rekommenderas alls, att göra det kan stå i strid med vetenskap och beprövad erfarenhet.

Med andra ord: myndigheterna lägger över ansvaret för att reda ut naturhärvan på personalen. Härvan har sitt ursprung i en pågående harmonisering av läkemedelslagarna inom EU. Det senaste är en omklassificering på natursidan där två nya kategorier införts: väletablerade respektive traditionella växtbaserade läkemedel. I praktiken innebär det att växtläkemedel som har kliniskt bevisad effekt särskiljs och kallas väletablerade.

Den andra nya kategorin, traditionella växtbaserade läkemedel, öppnar istället dörren för bottenskrapet. Det enda kravet här är 30 års användning varav minst femton år inom EU. Det viktiga budskapet till konsumenter borde alltså vara: satsa på väletablerade produkter och var skeptisk till ordet traditionell. Men här finns helt klart ett kommunikationsproblem. Ord som traditionellt, alternativt och natur är ofta positiva för konsumenten.

Därför kan Läkemedelsverkets standardmening som ska förklara att traditionella växtläkemedel inte har visad effekt missförstås. Ett exempel är när Apoteket för ett tag sen gjorde reklam för rosenrot och byggde in standardmeningen i budskapet »använt som adaptogen vid nedsatt prestationsförmåga som trötthet och svaghetskänsla. Indikationerna grundar sig uteslutande på erfarenhet av långvarig användning«. En medicinskt skolad person tänker »ok, kliniska studier saknas«. Men en konsument kan lika gärna läsa in att »det här är sant, det som står här baseras uteslutande på lång gedigen erfarenhet av att produkten verkligen fungerar, inga gissningar«.

Det spelar ingen roll om meningen är korrekt om den kan tolkas helt tvärtom. Läkemedelsverket har varit fullt medvetna om att den nya klassificeringen skulle bli förvirrande, och de har haft många år på sig formulera förklaringar som vägleder både konsumenter och personal. Trots det har de inte lyckats ens på sin egen webbplats. Under kategorin läkemedelsfakta finns ett gytter av interna förkortningar och ologiska kategoriseringar. Man kan tycka att det är oviktigt om patienter drar alla naturprodukter över en kam så länge de är oskadliga. Men nog borde Läkemedelsverket kunna sätta ribban högre än så. Det är dessutom det som krävs av den legitimerade personalen. De ska kunna förklara skillnaden mellan olika produkter och slingra sig ur situationen att de inte kan rekommendera vissa varor som står framme på hyllan. Trots att hälsokostbutiken på andra sidan gatan kanske säger att varan är toppen. Risken är att kunden avfärdar apotekspersonalens förklaring som skolmedicinens fördomar och propaganda. Återigen spelar det ingen roll om orden är korrekta om de tolkas fel.

Det är en uppenbar konflikt mellan den nya lagstiftning som innebär fler ej beprövade preparat på apotekshyllorna, och lagen som innebär att rådgivning ska vara vetenskapligt grundad. Än så länge finns endast sju godkända växt-läkemedel, varav fem i klassen traditionella. Problemet är bara i sin linda. Än finns tid för Läkemedelsverket att på allvar ta tag i naturhärvan. Den legitimerade personalen kan inte trassla ut den på egen hand.

Ewa Lundborg
chefredaktör
Ingrid Stenberg
redaktionschef
 

I Europa har Sverige blivit cold news

Teresa Matérn
-
0

Hot news from member states är en stående punkt på agendan när öppenvårdsapotekens Europaorganisation PGEU sammanträder. Ofta hamnar någon nyhet om den svenska apoteksomregleringen här. Men när beskedet senast var att apoteksförsäljningen troligen kommer att skjutas upp till hösten, istället för att ske under sommaren, konstaterade någon att det snarare var »cold news«. En norska tyckte att det hetaste från Sverige just nu var Victorias förlovning med Daniel. Och en finsk deltagare trodde inte att det kommer att hända någonting alls på den svenska apoteksmarknaden.

Det var lite som Melodifestivalen, en massa delmoment utförs i Sverige under en utdragen process som ingen förstår, sedan när Eurovisionsschlagerfestivalen går av stapeln passerar det svenska bidraget ändå ganska obemärkt förbi. Inte för att de politiska beslutsprocesserna inom EU på något vis är mer effektiva än de i Sverige – tvärtom. Det blir tydligt när man försöker få en inblick i vad som är på gång inom läkemedel och apoteksväsendet i Europa.

Anledningen till att de svenska angelägenheterna hamnade i skymundan på PGEU:s möte är att flera av de andra EU-ländernas apotekssystem just nu är satta under lupp. EU-kommissionen anser att deras nationella lagar kan hindra den inre marknaden, som alltså innebär att personer, varor, tjänster och kapital ska kunna röra sig fritt över gränserna inom EU.
Kommissionen ifrågasätter att apoteken ska utgöra undantag, det vill säga att det finns något speciellt med apoteksverksamhet som berättigar lagar om till exempel kompetens hos ägarna och var apotek öppnas. Sådana krav finns nämligen på apotek i många EU-länder, i motsats till vad man kanske kan tro när man följer debatten om omregleringen i Sverige. Förmodligen överraskande för Kommissionen ansåg den generaladvokat, som yttrar sig innan domstolen behandlar ett mål, att just ägarskapskraven i Tyskland och Italien är rimliga. Han menar att reglerna säkrar att folkhälsan och professionalitet är styrande på apoteken och inte finansiella hänsyn. Det är inte alls säkert att domstolen går på generaladvokatens linje, men däremot är det säkert att deras beslut också påverkar de andra medlemsländerna.

Även andra länders apotekssystem är föremål för EU-kommissionens intresse men processerna befinner sig i tidigare stadier. Dessutom har Kommissionen tagit en rad andra initiativ på läkemedels- och apoteksområdet för att skapa bra förutsättningar för marknaden och samtidigt förbättra patientsäkerheten. Förslagen följer olika beslutsvägar av någon anledning och det är många åsikter som ska jämkas. En konsultationsrunda om direktivförslaget om hälso-och sjukvård över gränserna har resulterat i knappt tusen föreslagna tilllägg. Dessa kommer förstås att ta lång tid att behandla och det finns risk att det dröjer fram tills EU-parlamentsvalet i sommar. Och med ett nytt parlament i sin tur måste man troligen göra ett omtag med hela förslaget. Och så här håller det på.

Förhoppningsvis mynnar alla turer ut i någonting positivt för patienterna, men utgången av de specifika frågorna är oviss. Därför kan jag inte låta bli att tänka på deltagarna i Melodifestivalen igen. Och på Victoria och Daniel. Det går nämligen att spela på hur det ska gå för dem allihop på spelsajter på nätet. Om det hade varit tillåtet att spela på politiska beslut tror jag att Unibet kunde ha gjort bra affärer på EU-politiken.
 

Omregleringen kostar 460 miljoner kronor om året

Ewa Lundborg, Ingrid Stenberg
-
0

Den första april har under lång tid varit ett magiskt datum. Då presenterade Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, för regeringen hur apoteken på den nya apoteksmarknaden ska bli lönsamma samtidigt som staten inte ska behöva betala mer. I en mening kan man säga att det ska gå till så här: apoteken ska få 460 miljoner kronor extra per år, läkemedelsindustrin minst 550 miljoner mindre. Den positiva tolkningen är att omregleringen leder till fler och bättre apotek samtidigt som staten sparar pengar. Problemet är bara att man med den typen av argumentation döljer det faktum att en omreglerad fri apoteksmarknad faktiskt visat sig vara dyrare för staten än ett monopol. Att de nya apoteksaktörerna behövde lockas med mer pengar är uppenbart. Förslagen om hur det ska gå till har varit många, men TLV har nu landat i att ge apoteken en »generikapeng«. Alltså, 10 kronor extra för varje såld förpackning som har generisk konkurrens. Det är det här som kommer kosta 460 miljoner extra per år.

I TLV:s uppdrag har också ingått att hitta pengar i systemet för att finansiera omregleringen. Och det har de verkligen gjort, de har hittat en besparingspotential på 550-650 miljoner kronor per år. Men tittar man på vad det är för pengar så är det inte en krona som har med omregleringen att göra. 50-100 miljoner ska komma från att införa effektivare system för att välja det billigaste generiska
alternativet. För att göra en komplicerad historia kort finns här utan tvekan möjlighet till besparing, säkert i den storleksordningen, men den har ingenting med omregleringen att göra. Det är snarare anmärkningsvärt att systemet inte har styrts upp tidigare.
Ytterligare 150-200 miljoner kronor ska komma från »förbättrade inköpspriser på generika«, så att de svenska generikapriserna ska ligga lägst i Europa. Hur detta ska gå till är oklart, och den siffran skriver inte generikabranschen under på. Återigen, går det så är det något TLV kunde ha gjort tidigare. Slutligen ska 350 miljoner sparas från originalprodukter genom en schablonmässig sänkning av priset med 65 procent så fort ett patent går ut, ett förslag som läkemedelsindustrins branschorganisation själva förespråkar. Det här är också en fråga som TLV börjat beröra i samband med genomgångarna av terapiområde efter terapiområde.
Allt hänger alltså ihop med att utnyttja systemet med generiskt utbyte på bästa sätt, något som TLV haft all möjlighet att göra sedan det infördes 2002.

Det enda prispressarargument som faktiskt har med omregleringen att göra är att stora internationella apotekskedjor kan ha bättre förhandlingsmöjligheter. Men den möjligheten till prispress finns nu bara kvar för originalprodukter och tillfaller inte statskassan utan apoteken själva.
Med andra ord skulle man kunna spara dessa pengar med dagens apotekssystem.

Varför då inte säga som det är? Regeringen skulle kunna säga att de anser att omregleringen är så viktig att den får kosta 460 miljoner kronor per år. Och det går utmärkt att se fördelar med omregleringen även om den kostar. Konkurrens kan bevisligen leda till att servicen ökar, att entreprenörs-andan börjar blomstra, att fler sätter kunden i centrum och erbjuder nya kreativa tjänster som ger ett mervärde för kunden. Bara för att nämna några exempel. Men att som nu gömma det faktum att omregleringen kostar pengar är enbart vilse-ledande retorik. Den som fullt ut tror på sin ideologi borde också kunna stå upp för dess prislapp.

Ewa Lundborg
chefredaktör
Ingrid Stenberg
redaktionschef

Varför inte testa lite klassiskt rättvisetänk?

Per Nydert
-
0

Heintz hade en dödligt sjuk fru. En apotekare i samma stad hade uppfunnit ett läkemedel med radium som kunde bota kvinnan. Radiumet kostade 200 dollar att köpa och formulera och apotekaren tog 2 000 dollar för en liten dos av produkten. Heintz gick då runt till alla han kände men kunde bara låna ihop till 1 000 dollar. Heintz gick sedan till apotekaren och frågade om han kunde få betala halva kostnaden eftersom hans fru var döende. Apotekaren svarade då att det inte gick eftersom det var en uppfinning som det gick att tjäna pengar på. Så Heintz blev desperat och bröt sig in i apoteket för att stjäla radiumet till sin fru. Skulle han ha gjort det? Den frågan ställde Lawrence Kohlberg på femtiotalet till barn och ungdomar för att testa deras syn på moralfrågor. Resultaten disputerade han med 1958.

Svaret på dilemmat var aldrig intressant for Kohlberg utan det var framförallt hur barnen resonerade som forskningen fokuserade på. Dessa sätt att resonera delade han in i sex utvecklingskategorier där svaren i första stadiet var att det är fel att stjäla för att du kan bli bestraffad. Andra stadiet tog med ett självcentrerat perspektiv där ett svar var att det var rätt att stjäla om Heintz ville att hans fru skulle leva, men fel om han ville gifta sig med en yngre som såg bättre ut!

I steg tre är ofta barnen tonåringar och resonemang kring förtroende och empati gör att det är fel av apotekaren att ta ut en hög kostnad och rätt handlat av Heintz. I steg fyra kopplas hela samhället in där handlingen ses som rätt men om alla gjorde så skulle vi inte få ett fungerade samhälle. I femte steget börjar funderingar kring vad som gör ett bra samhälle med basala rättigheter som frihet och demokratiska processer.
Få går vidare till steg sex där de demokratiska processerna diskuteras och ifrågasätts utifrån tankar om majoriteten kan rösta igenom lagar som begränsar minoriteter. Så kan vi ge alla människor lika vård?

Frågan kan inte begränsas endast till dessa få steg som fokuserar på rättvisa men det är ända intressant att endast applicera rättvisetanken i sökandet efter en klok läkemedelsförsörjning. Nietzsche skrev att rättvisa härstammar från de som är maktmässigt jämlika. Hittills har diskussionerna kring de lagändringar som föreslagits kring apoteksmarknaden varit kring den orättvisa som skapas för de maktmässigt mindre och oetablerade företag som ska in på marknaden. Lite har talats om patientminoriteters makt i förhållande till det nya system som etableras. Det förutsätts att den ökade valfriheten kommer leda till ökad patientmakt.

Liksom i Kohlbergs försök ska vi inte begära svaret på vad som är rätt eller fel när det gäller läkemedelsförsörjningen. Tidigare har resonemanget dock vilat på Apoteket som en vågmästare för att alla ska bli behandlade likvärdigt. I morgon blir det inspektionsverksamhet, prismodell och ett mer synligt ansvar för apotekare och farmacevter. Att tillräcklig kompetens kommer att finnas på apoteken blir viktigare då monopolet inte längre står som garant för en jämlik behandling, speciellt för små patientgrupper med behov som skiljer sig från standard-patienten.
 

Regeringen måste sluta ducka i DUR-debatten

Ewa Lundborg, Ingrid Stenberg
-
0

Resultatet av det gigantiska DUR-projektet som ska stödja Sveriges farmacevter i deras dagliga arbete har nyligen presenterats för regeringen. Och än så länge enbart för regeringen. Andra får hålla till godo med rykten, lösryckta citat och spekulationer.Klart är att DUR är ett av de sista stora utvecklingsprojekt monopolisten Apoteket AB kommer att hinna med.

När projektledaren Michael Camitz får prata ostört om sin DUR-baby är det inte svårt att förstå hur det gick till när projektet såldes in på departementet. Fördelarna med ett nationellt it-baserat expeditionsstöd är stora. Ett sådant stöd höjer både kvaliteten och säkerheten med automatiska larmsignaler för möjliga fel som dubbelförskrivning och interaktioner. Dessutom loggas alla åtgärder i systemet, till exempel att läkaren är kontaktad och att förskrivningen är helt i sin ordning.

Men det riktigt fina i systemet, förklarar Michael Camitz, är det gigantiska patientunderlag amerikanarna har samlat ihop och som gett upphov till 9 000 kliniska regler. En expertgrupp har sedan justerat dessa till svensk praxis. Sammantaget kan systemet föra patientsäkerheten till nya höjder om man ska tro förespråkarna.

Men det är just det här med amerikanarna som är ett av de stora problemen. Frågorna från kritikerna är många. Varför valde Apoteket en amerikansk modell, och varför blev det Medco? Vad har kalaset kostat? Och framför allt, kommer det överhuvudtaget gå att använda?
På en debattkväll anordnad av Apotekarsocietetens sektion för läkemedelsinformation mötte Michael Camitz och några ur projektgruppen sina kritiker. Hans standardsvar på frågorna var att det här handlar om ett utvecklingsprojekt för att utreda om man kan använda amerikansk branschstandard i Sverige. Nu ligger frågan hos Servicebolaget som i sin tur hänvisar frågan tillbaka till Apoteket och socialdepartementet. Men vad som händer bakom de kulisserna är tyvärr höljt i dunkel.

Hur man än vrider och vänder på de uppgifter som kommit fram hittills går det inte att komma ifrån att hela projektet uppenbart är dåligt förankrat hos både myndigheter och aktörer på marknaden. Det faktum att Apoteket på eget bevåg, med hjälp av en grupp experter, bestämt sig för en helt fristående tolkning av vad som är klinisk praxis är klumpigt och kan skapa stora problem. Självklart blir kritiken massiv. Särskilt som Apoteket inte på ett klargörande sätt kan svara på hur informationen ska valideras och fortlöpande uppdateras. Kritikerna pratar om det informationskaos som kan uppstå när till exempel läkarnas förskrivningsstöd varnar för en sak och farmacevtens expeditionsstöd för en annan. Här svarar Michael Camitz undflyende att det inte finns några tekniska hinder för att olika förskrivar- och expeditionsstöd ska kunna baseras på samma databaser, bara lagtekniska. Just det, den lilla detaljen.

Sverige har med en unik registertradition och ett apoteksmonopol under många år haft chansen att skapa ett världsledande expeditionsstöd. Men Apoteket AB har inte förmått finna en väg förbi striden mellan professionerna för att sjösätta ett sådant. Med konkurrenterna flåsande i nacken har de lyckats få med sig regeringen i ett sista desperat försök.
Om regeringen menar allvar med att systemet ska kunna användas av alla aktörer måste de illa kvickt visa upp systemets för och nackdelar och ta debatten. Först då kan vi få svar på frågan om det är dags att göra om och göra rätt, eller gräva ner stridsyxan och göra det bästa av situationen.

Unga män sämst på att hämta ut recept

Petra Hedbom
-
0

Omkring 2,5 procent av de recept som förskrivs elektroniskt hämtas aldrig ut. Det visar en studie av omkring 44 000 recept utförd i Sörmland. Mellan januari och mars 2002 samlades data in över förskrivna e-recept och jämfördes med hur många som hämtades ut på apotek inom tre månader. Resultatet visar att sörmlänningarna var generellt duktiga på att hämta ut sina läkemedel.

Men det fanns skillnader mellan kön och åldersgrupper. Allra sämst var unga män mellan 15 och 34 år där elva procent valde att inte hämta ut sina läkemedel.
– Våra empiriska data går stick i stäv med det som brukar föras fram i debatten där äldre sägs som de med sämst följsamhet. I vår studie såg vi att ju äldre patienterna var och ju fler läkemedel de hade desto bättre var de på att hämta ut dem, säger Anders Ekedahl på Apoteket AB, en av dem bakom studien.

Att de unga männen struntar i sina recept kan enligt honom bero på vilken typ av läkemedel det handlar om. Ofta kan de ha fått läkemedel för akuta problem som smärtlindring som de ska ta vid behov. Om smärttillståndet har gått över efter ett par dygn låter de bli att hämta ut läkemedlet.
– Man pratar ibland om intelligent eller genomtänkt icke-följsamhet. Det kanske inte alltid är det bästa att ta det som man fått förskrivet, säger Anders Ekedahl.

Bland de preparat som inte hämtades ut toppas listan av läkemedel för andningsorganen, ATC-kod R, som stod för 21 procent av de icke-uthämtade. Tvåa kom antibiotika med 18 procent och på tredje plats läkemedel mot sjukdomar i rörelseorganen med ATC-kod M. Av dessa var det 11 procent som inte hämtades ut varav de flesta var NSAID. För barn mellan 0 till 14 år var det främst antibiotika som inte hämtades ut, 47 procent av dessa e-recept expedierades inte.

När studien utfördes 2002 var ett e-recept knutet till ett visst apotek. Idag när det är möjligt att gå till vilket apotek som helst kanske siffrorna skulle visa att ännu fler hämtar ut sina läkemedel. Samtidigt menar Anders Ekedahl mörkertalet för icke-uthämtade recept är stort.
– Siffror från Apotekens Service AB visar att en betydligt större andel som inte hämtas ut under ett år men det finns väldigt lite forskning på detta.

Studien finansierades av Landstingsförbundet och är publicerad i tidskriften Research in social and administrative pharmacy (nr 6, 2010).

Recentin inte bättre än Avastin vid kolorektalcancer

Petra Hedbom
-
0

Recentin med den aktiva substansen cediranib verkar genom att hämma hämma vaskulära endoteliala (VEGF) tillväxtfaktorreceptorer. Prekliniska studier har visat att cediranib, som utveckas av Astrazeneca, hämmar tillväxt och spridning av tumörer. I en klinisk studie, HORIZON III jämfördes Recentin med Avastin (bevacizumab) från Roche hos patienter med första linjens metastaserad kolorektalcancer eller mCRC. Båda gavs i kombination med kemoterapi.

Resultat från studien visade på klinisk aktvitet hos de patienter som fick Recentin och enligt ett pressmeddelande från Astrazeneca fanns ingen statistisk skillnad mellan de effektvariablar som studerades i de båda grupperna. Men behandling med Recentin nådde inte de primära effektmåtten som var att visa att behandling med cediranib inte var sämre än behandling med bevacizumab när det gäller progressionsfri överlevnad.

Ytterligare en klinisk studie, HORIZON II, med syftet att utvärdera effekten av en kombination med 20 mg cediranib dagligen och kemoterapi, jämfört med enbart kemoterapi. Data väntas under de närmaste månaderna och resultaten därifrån tillsammans med kommande resultat från HORIZON III kommer avgöra om Astrazeneca går vidare med en registreringsansökan för cediranib.

Tre vill köpa Ratiopharm

Petra Hedbom
-
0

När Pfizer på fredagen presenterade sitt anbud för Ratiopharm ingick bland annat planer på att utvidga företagets produktionsanläggningar. Enligt nyhetsbyrån Bloomberg pratade Pfizers representanter med generikatillverkaren som ett företag i toppklass som skulle betyda mycket för Pfizers framtid.

Ratiopharm ägs för närvarande av den tyska familjen Merckle som tvingas sälja företagen för att täcka upp för stora förlustaffärer orsakade av industrijätten Ludwig Merckle som för ett år sedan begick självmord. Hans son Adolf Merckle säljer nu förutom Ratipharm även generikabolaget Mepha liksom majoriteten av sina andelar i bolaget Heidelberg Cement.

Förutom Pfizer, som lämnat ett bud på 3 miljarder euro, är israeliska Teva och isländska Actavis kvar i kampen om Ratiopharm. Tidigare har svenska riskkapitalbolaget EQT varit med men är det inte längre Den som förvärvar företaget får den femte största generikatillverkaren i världen. De står bland annat för tre av de tio mest sålda läkemedlen på den tyska öppenvårdsmarknaden och fem av de tio mest säljande inom slutenvården enligt analytikerfirman IMS Health.

Senast i slutet av mars förväntas Ratiopharm bestämma sig för en köpare.

1...5678Sida 6 av 8