I början av maj skickade Läkemedelsverket och Socialstyrelsen ut en vägledning om vad legitimerad personal i vården och på apotek bör säga när de får frågor om växtbaserade läkemedel. Svaret går i korthet ut på att personalen ska särskilja de traditionella växtbaserade läkemedlen från de väletablerade. De väletablerade kan betraktas som vanliga läkemedel. De traditionella däremot ska inte rekommenderas alls, att göra det kan stå i strid med vetenskap och beprövad erfarenhet.
Med andra ord: myndigheterna lägger över ansvaret för att reda ut naturhärvan på personalen. Härvan har sitt ursprung i en pågående harmonisering av läkemedelslagarna inom EU. Det senaste är en omklassificering på natursidan där två nya kategorier införts: väletablerade respektive traditionella växtbaserade läkemedel. I praktiken innebär det att växtläkemedel som har kliniskt bevisad effekt särskiljs och kallas väletablerade.
Den andra nya kategorin, traditionella växtbaserade läkemedel, öppnar istället dörren för bottenskrapet. Det enda kravet här är 30 års användning varav minst femton år inom EU. Det viktiga budskapet till konsumenter borde alltså vara: satsa på väletablerade produkter och var skeptisk till ordet traditionell. Men här finns helt klart ett kommunikationsproblem. Ord som traditionellt, alternativt och natur är ofta positiva för konsumenten.
Därför kan Läkemedelsverkets standardmening som ska förklara att traditionella växtläkemedel inte har visad effekt missförstås. Ett exempel är när Apoteket för ett tag sen gjorde reklam för rosenrot och byggde in standardmeningen i budskapet »använt som adaptogen vid nedsatt prestationsförmåga som trötthet och svaghetskänsla. Indikationerna grundar sig uteslutande på erfarenhet av långvarig användning«. En medicinskt skolad person tänker »ok, kliniska studier saknas«. Men en konsument kan lika gärna läsa in att »det här är sant, det som står här baseras uteslutande på lång gedigen erfarenhet av att produkten verkligen fungerar, inga gissningar«.
Det spelar ingen roll om meningen är korrekt om den kan tolkas helt tvärtom. Läkemedelsverket har varit fullt medvetna om att den nya klassificeringen skulle bli förvirrande, och de har haft många år på sig formulera förklaringar som vägleder både konsumenter och personal. Trots det har de inte lyckats ens på sin egen webbplats. Under kategorin läkemedelsfakta finns ett gytter av interna förkortningar och ologiska kategoriseringar. Man kan tycka att det är oviktigt om patienter drar alla naturprodukter över en kam så länge de är oskadliga. Men nog borde Läkemedelsverket kunna sätta ribban högre än så. Det är dessutom det som krävs av den legitimerade personalen. De ska kunna förklara skillnaden mellan olika produkter och slingra sig ur situationen att de inte kan rekommendera vissa varor som står framme på hyllan. Trots att hälsokostbutiken på andra sidan gatan kanske säger att varan är toppen. Risken är att kunden avfärdar apotekspersonalens förklaring som skolmedicinens fördomar och propaganda. Återigen spelar det ingen roll om orden är korrekta om de tolkas fel.
Det är en uppenbar konflikt mellan den nya lagstiftning som innebär fler ej beprövade preparat på apotekshyllorna, och lagen som innebär att rådgivning ska vara vetenskapligt grundad. Än så länge finns endast sju godkända växt-läkemedel, varav fem i klassen traditionella. Problemet är bara i sin linda. Än finns tid för Läkemedelsverket att på allvar ta tag i naturhärvan. Den legitimerade personalen kan inte trassla ut den på egen hand.
Ewa Lundborg
chefredaktör
Ingrid Stenberg
redaktionschef
