Annons

Pandemin suddar ut gränsen mellan vetenskap och politik

Den nya influensan utgör en extraordinär situation. Så förklarade folkhälsominister Maria Larsson den extra miljard som landstingen får från staten på grund av pandemin. Hon syftade sannolikt på de konsekvenser som en pandemi kan få för samhället, men hennes ord kan lika gärna användas för att beskriva läget på EMEA:s huvudkontor i London.Det är där […]

8 mar 2010, kl 18:29
0

Den nya influensan utgör en extraordinär situation. Så förklarade folkhälsominister Maria Larsson den extra miljard som landstingen får från staten på grund av pandemin. Hon syftade sannolikt på de konsekvenser som en pandemi kan få för samhället, men hennes ord kan lika gärna användas för att beskriva läget på EMEA:s huvudkontor i London.
Det är där som delegaterna i EMEA:s vetenskapliga kommitté CHMP träffas för att rekommendera ett ja eller nej till de olika pandemivaccin som under hösten produceras och utvecklas i olika fabriker i Europa.

Besluten är självklart svåra, delegaterna har att väga risken med själva viruset mot risker med vaccinerna. Men den svårigheten i sig är inte extraordinär, delegaterna i CHMP är vana vid näst intill omöjliga övervägningar. Nej, det extraordinära i London nu är att politiken den här gången ligger och lurpassar på vetenskapen.

Den normala gången när CHMP ska godkänna ett läkemedel är att det utreds och sedan sker en omröstning bland de 34 delegaterna. Först därefter kan företagen börja sälja sitt nya läkemedel. Med pandemivaccinerna är processen den omvända. Först tecknas miljardavtal mellan vaccintillverkarna och olika länder, sen ska CHMP ta ställning till om de olika vaccinerna är säkra att använda.

Den här omvända ordningen har lett till att det i diskussionerna om pandemin och H1N1-vaccinerna ibland låter som om själva godkännandet bara är ren formalia. Men att producera ett nytt vaccin är komplicerat. Mycket kan gå snett, både vad gäller effekt och säkerhet, även om prototypvaccinet en gång har visat sig vara säkert. CHMP-delegaterna måste med andra ord göra risk-nytta-värderingen även för dessa nya vaccin. Vad händer då i CHMP:s mötesrum när vaccinerna redan är köpta och på väg ut till miljontals människor som av sina politiker blivit lovade vaccin? Delegaterna är i de allra flesta fall tillsatta på sina vetenskapliga meriter, men de representerar samtidigt sitt land i kommittén. Går det för delegaterna att bortse från att hela länder, kanske till och med det land som delegaten själv representerar, blir helt utan vaccin om de röstar nej till något av vaccinerna?

Det sägs att EU:s hälsokommissionär Androulla Vassiliou försökte övertyga EU:s hälsoministrar i somras att de skulle överge sina nationella kontrakt med vaccintillverkare. Istället ville hon se en gemensam distribution till medlemsländerna av de vaccin mot H1N1 som blev godkända och tillgängliga. Kanske såg hon just det möjliga scenariot där vissa länder kan bli utan vaccin, alternativt få ett vaccin som blivit godkänt i lätt desperation.
Läkemedelsvärlden fick i slutet av augusti som enda tidning i Europa en intervju med EMEA:s chef Thomas Lönngren (se sidan 14). Även han hade hellre sett en gemensam europeisk lösning. Nu sitter han istället med oron att politiken flyttar in i EMEA:s vetenskapliga bedömning, och framförallt med oron för de situationer som kan uppstå om något lands vaccin börjar krångla.

Enligt Thomas Lönngren har CHMP-delegaterna fått stränga order om att inte argumentera utifrån sitt lands perspektiv, och han övervakar diskussionerna noga i just det avseendet. Han känner sig därför trygg i att den vetenskapliga integriteten består. Ord som är lugnande att höra, men räcker det? Trovärdighet är tyvärr inget som en myndighet ger sig själv utan något den får av andra.

Det är många konspirationsteorier som är ute och far kring vaccinerna mot H1N1. Det här är inte ytterligare en. Men nog finns det anledning att fundera över riskerna med den extraordinära situation som EMEA hamnat i när det gäller pandemivaccinerna.

Ingrid Stenberg
chefredaktör