Psykiatriprofessor Markus Heilig är en världsledande beroendeforskare. Själv invänder han vid faktakoll av sina citat att det låter för ”skrytigt”.
Obestridligt är att Markus Heilig har en imponerande meritlista. Alltför lång att helt redogöra för här. Men han är exempelvis är invald i en rad framstående sällskap, han har lett forskningen på USA:s statliga alkoholforskningsinstitut, fått fina vetenskapliga priser och publicerat sig i en rad framstående tidskrifter.
Hur kan det komma sig att du vill arbeta med den kanske mest stigmatiserade patientgruppen som finns i sjukvården?
– Jag tyckte endokrinolog och kardiologi också var jättekul. Men här finns så enormt stora behov som inte blir tillgodosedda, säger han och fortsätter:
– Jag känner att vi verkligen gör skillnad. Jag kan inte tänka mig något mer meningsfullt.
Topprekrytering från USA till Linköping
”Världsledande psykiatriforskare till LiU” är rubriken i pressmeddelandet när han rekryterades från USA som professor i psykiatri vid Linköpings universitet och överläkare vid Psykiatriska kliniken, Universitetssjukhuset i Linköping.
Markus Heilig både forskar och arbetar kliniskt med patienter. Centrum för social och affektiv neurovetenskap, där han är chef, gifter samman universitetsforskningen med patientarbetet på sjukhuset.
– Jag har sett marginaliserade patienter – sådana som tagit upprepade överdoser och man inte trott skulle överleva – praktiskt taget ta sin säng och gå. Som fått ett liv, berättar han entusiastiskt.
Stigmat kommer från båda håll. Patienterna skäms, söker vård sent eller kanske inte alls.
– De kanske ser sjaviga ut. Och vårdgivaren kanske ser patienterna som hopplösa, opålitliga och karaktärslösa.
Finns det några hopplösa fall?
– Ställ frågan annorlunda: Ska man någonsin ge upp hoppet? I så fall är svaret nej. Vi kan hjälpa jättemånga, säger han bestämt.
Evidensbaserad behandling räddar liv
Beroendesjukdomar är allvarliga med hög risk för följdsjukdomar och mycket hög överdödlighet. Siffrorna talar sitt tydliga språk.
Beroende av alkohol, vår socialt mest accepterade drog, har totalt sett mer negativa effekter på hälsa och liv än någon annan drog. Alkoholberoende personer som dricker oerhört stora mängder utgör 0,8 procent av de vuxna i en stor grupp EU-länder.
Denna grupp, med en extremt hög alkoholkonsumtion, dör 25-35 år tidigare än genomsnittet. Detta enligt en studie WHO-experten Jürgen Rehm lett.
Opioidberoende är betydligt mindre vanligt. Men det är det substansbruk som ger högst risk att dö i förtid. Generellt tiofaldigar opioidberoende risken att dö i förtid, visar en studie. Är bruket intravenöst är överdödligheten ännu högre, omkring 15 gånger.
Behandling halverar dödligheten
Rätt vård ökar livslängden. Behandling för opioidberoende halverar mortaliteten, enligt den senaste metaanalysen. Det är ett medelvärde, poängterar Markus Heilig. Med riktigt bra behandlingsinsatser kan risken att dö i förtid minska ännu mer.
– Det är tänkvärt hur dåliga vi är på att använda evidensbaserad behandling, konstaterar Markus Heilig.
Detta har varit ett problem under lång tid, Läkemedelsvärlden skrev om det redan 2005.
– Bara en fjärdedel med alkoholberoende får läkemedel med bevisad effekt. Bland patienter med opioidberoende är det kanske 40 procent som får effektiv behandling, men där är siffrorna mer osäkra.
Billig behandling har bästa evidens
Ju billigare behandling desto bättre är evidensen. Det visar metaanalyser, poängterar Markus Heilig.
Mot alkoholberoende finns sen länge gamla beprövade läkemedel som disulfiram (Antabus), akamprosat (Campral) och naltrexon som minskar risken för återfall och sug.
– Till en låg kostnad kan man ge patienten behandling med gediget evidensstöd. Men i stället skickas de till behandlingshem för flera tusen kronor per dygn och får sitta i ring och prata om sina erfarenheter, säger han och fortsätter:
– Ibland undrar man om det ens är någon idé att forska fram nya läkemedel när vi knappt använder de vi har.
När det gäller opioidmissbruk gör behandling med läkemedel som buprenorfin/naloxon, metadon eller buprenorfin ännu större nytta, berättar Markus Heilig.
Att många beroende inte får den mest effektiva behandlingen har flera orsaker. Ett bidragande problem är att sjukvård och socialtjänst har delat ansvar för beroendebehandling, tycker Markus Heilig.
– Det borde ligga hos sjukvården, anser han.
Viktigt utbilda andra läkare
Markus Heilig arbetar även utåtriktat för att sprida en ny syn på beroende – bland annat genom att skriva böcker.
Genom åren har han också lärt sig hur viktigt det är att utbilda andra läkare. Inte minst allmänmedicinare som kan fånga upp personer med beroendeproblem tidigare.
– Om man rutinscreenar för beroende kan man sen förskriva godkända, billiga, rimligt effektiva och väl tolererade läkemedel. Det gäller att odla det intresset.
Helt krasst är effektiv behandling billigare för både sjukvården och samhället.
– Vill man vara cynisk kan man säga: Även om du struntar i medmänniskan med beroendesjukdomen är det dyrt att inte ge effektiv behandling. Av ren snålhet borde vi kunna bättre.
Stigmatiseringen är gammaldags och förhoppningsvis på väg bort. Åtminstone ser Markus Heilig en tendens till det bland unga medicinare i sitt forskarteam.
– Många av de mest begåvade och ambitiösa söker sig till beroendemedicin och beroendeforskning. Vi måste faktiskt säga nej till en del för att vi inte kan ta emot fler.
”Varför tar vi inte livet av oss?”
För Markus Heilig finns inget mer fascinerande än psykiska sjukdomar som beroende, hur våra hjärnor fungerar och varför vi tänker, känner och gör det vi gör.
– På ett sätt är det den biomedicinska medicinens last frontier. Hur kan våra hjärnor fungera på så sätt att vi gör sådant som vi vet är fel och självdestruktivt. Som att använda droger eller alkohol trots att det får så negativa konsekvenser?
I beroendemedicin, tycker Markus Heilig, möter komplicerade biomedicinska mekanismer det existentiella, djupt mänskliga. Vad är det som får oss att gå upp ur sängen på morgonen, varför går vi till jobbet, vilka är våra drivkrafter?
Eller för att, som Markus Heiligs favoritförfattare, Albert Camus, dra det till sin spets: Varför fortsätter vi det här levandet, varför tar vi inte livet av oss?
Utbränt belöningssystem
Men beroendesjukdomar förändrar hjärnans normala funktion. I början ger drogen hjärnan belöningskickar. Men dessa varar inte.
– När vi möter patienterna får vi en helt annan bild. Man skulle kunna säga att kickarna bränt ut och mattat ut hjärnans belöningssystem.
Den känslomässiga jämvikten förskjuts. Personen får en sjuklig aktivering av stress- och orossystemet, sömnstörningar, ökad nedstämdhet samt stresskänslighet.
Hjärnans GABA-system, som mycket förenklat spelar stor roll för vårt psykiska mående, störs.
– Man tar drogen för att orka leva, för att kunna sova, inte vilja dö. Det blir en negativ förstärkning, säger Markus Heilig.
Detta leder vidare till en ny infallsvinkel inom forskning och behandling. Att på olika sätt motverka den negativa spiralen, exempelvis genom läkemedel som förbättrar GABA-systemets funktion.
– Det minskar ångest, stress och sömnsvårigheter. På så sätt kan man styra om systemet så personen kan göra andra och friskare, goda, val.
Läkemedel finns redan
Läkemedel som kan ha sådan effekt finns redan på marknaden. Fast på andra indikationer, som gabapentin mot nervsmärta, baklofen som är mot spasticitet, vareniklin för rökavvänjning och antiepileptiska topiramat,
– Men patenten på de här läkemedlen har gått ut så de har ingen kommersiell potential för företagen. Men vi använder dem off label.
Markus Heilig tror på ett skifte. Forskning pågår intensivt på läkemedel som på olika vis påverkar våra neurobiologiska system, både i Sverige och andra länder.
– Vi arbetar med ett par kandidater själva just nu, med snar klinisk prövning, berättar han.
