Månads arkivering maj 2019

Mässlingsutbrotten får EU att reagera

Under fjolåret ökade antalet mässlingsfall i Europa med mer än tre gånger jämfört med året innan. Flest fall rapporterades från Ukraina (som stod för över 60 procent av fallen), Serbien, Israel, Ryssland, Georgien samt EU-länderna Frankrike, Italien och Grekland. Men inga länder var helt förskonade.

EU:s smittskyddsmyndighet ECDC, EU-kommissionen och världshälsoorganisationen WHO:s Europaregion intensifierar nu på olika sätt sitt arbete mot mässlingsutbrotten och för att öka vaccintäckningen i Europa.

– Karaktäristiskt för den senaste tidens mässlingsutbrott är dels en hög andel fall bland barn under fem år ­- inte minst hos dem under ett år som är för små för att vaccineras – och även en mycket hög andel insjuknade bland vuxna och ungdomar över 15 år, säger Karam Adel Ali, chef för programmet mot vaccinförebyggbara sjukdomar hos European centre for disease prevention and control, ECDC.

– Det har skett ett epidemiologiskt skifte. Mässling har traditionellt varit en barnsjukdom, men uppträder nu allt oftare senare i livet.

Läget förvärras
Under de första månaderna i år har mässlingsläget i Europa ytterligare förvärrats. 34 300 mässlingsfall konstaterades och minst 13 av de insjuknade dog under januari och februari.  Det betyder att fler än 100 000 människor i Europa har insjuknat i mässling mellan 1 januari 2018 och 1 mars i år. Och över 90 barn och vuxna har dött av sjukdomen.

Från att ha varit på väg att utrotas är den allvarliga infektionssjukdomen tillbaka. Orsaken är otillräckligt vaccinationsskydd. I handlingsplanen European vaccine action plan 2015-2020 var länderna i WHO:s Europaregion överens om vad som behövs för att ge hela befolkningen tillräckligt skydd – även de som inte hunnit vaccineras eller av hälsoskäl inte kan vaccineras.

Det som krävs är att minst 95 procent av befolkningen i ett land är vaccinerade med två doser mässlingsvaccin.

Sverige och ett litet fåtal andra länder har nått det målet, men de flesta inte. Och även om den genomsnittliga vaccinationstäckningen i Europa sakta ökar, finns det alltför stora och många områden och befolkningsgrupper med låg vaccinationstäckning.

– Till och med i länder med generellt sett god täckning, som till exempel Sverige, finns det ofta sådana immuniseringsluckor. Därför är det viktigt att både ha en god kvalitet på de allmänna barnvaccinationsprogrammen och att identifiera immuniseringsluckor, grupper som av olika skäl inte har blivit vaccinerade och därför bör erbjudas vaccination. Man kan till exempel genomföra catch-up-kampanjer som vänder sig till utvalda grupper, säger Karam Adel Ali.

WHO ökar sina insatser
WHO:s Europaregion gick nyligen ut med information om hur organisationens insatser mot mässling kommer att trappas upp. WHO kommer bland annat att bygga upp ett operativt center som ska snabba på hjälpen till de hårdast drabbade länderna.

Insatserna går bland annat ut på att på olika sätt hjälpa länderna att få ordning på sin vaccineringsverksamhet så att de nationella vaccinationsprogrammen når ut. Det kan till exempel handla om att förbättra tillgängligheten i länder där vaccinationsservicen är svårare att nå. WHO prioriterar också att säkra tillgången på vaccin och att bidra till att all hälso- och sjukvårdspersonal vaccineras mot mässling.

”Milstolpe” för EU
WHO samverkar i detta arbete med EU, där vaccinfrågorna på senare år har fått ökat fokus, inte minst på grund av det allt mer akuta mässlingsläget. Flera dödliga fall av difteri har också bidragit till att situationens allvar gått upp för fler politiker och andra beslutsfattare inom EU.

Smittskyddsmyndigheten ECDC har arbetat med att stödja vaccinationsprogrammen i EU-länderna ända sedan myndigheten startade sin verksamhet 2005.  På detta område har dock myndigheten inga bindande direktiv att luta sig mot, varje land är suveränt att sköta vaccinationerna på sitt eget sätt.

Men i fjol hände något som stärkte ECDS:s roll. Ländernas hälsoministrar enades i december om en så kallad rådsrekommendation om ökat samarbete mot vaccinförebyggbara sjukdomar. En rådsrekommendation är inte juridiskt bindande, men är ändå ett politiskt betydelsefullt dokument.

– Det var en milstolpe som tydliggjorde ländernas och andra aktörers gemensamma utmaningar. Detta är det starkaste dokument som vi hittills har haft att arbeta med på detta område, säger Karam Adel Ali om rådsrekommendationen.

En kontroversiell diskussion om ökad harmonisering av ländernas vaccinationsprogram fick visserligen inget genomslag i de slutliga formuleringarna i rekommendationen.  Det kommer under överskådlig tid alltså att fortsätta finnas betydande skillnader mellan olika EU-länders vaccinationsprogram när det gäller bland annat valda vaccintyper, scheman och doser.

Men rådsrekommendationen innehåller ändå tydliga uppmaningar till medlemsstaterna om åtgärder för att nå en täckning på minst 95 procent för två doser till 2020, särskilt för mässlingsvaccinet.

Tveksamhet ska tacklas
Rådsrekommendationen listar också en rad åtgärder som EU-kommissionen har ansvar för, ensam eller tillsammans med andra aktörer. Här ingår bland annat utökade uppdrag till ECDC vilket gjort att det program som Karam Adel Ali leder har fått förstärkning för att kunna ta sig an nya uppgifter.

En viktig uppgift för vaccinprogrammets medarbetare är att försöka göra något åt den ökande vaccintveksamheten. Det råder, som Läkemedelsvärlden nyligen rapporterade, stora skillnader mellan länderna inom EU när det gäller både kunskapen om vacciner och attityderna till vaccinationer. Enligt EU-kommissionens och ECDC:s analyser är en minskande vilja att vaccinera sig och sina barn den främsta orsaken till bristfällig vaccinationstäckning när det gäller EU-området.

– Våra studier visar att det finns en ökande tvekan inför vaccinering och att många har frågor om vacciners säkerhet och effektivitet, säger Karam Adel Ali.

Missvisande information om vacciner som sprids främst i sociala medier är en förklaring, menar han. En annan är att vi tack vare vaccinet i dag kommer i kontakt med mässling mycket mer sällan än förr och därför inte blir påminda om hur allvarlig och smittsam sjukdomen är.

Ytterligare en orsak är att många människor tycker att de fått veta för lite av vården och myndigheterna om vad vaccineringen innebär.

– Våra studier visar att upplevd brist på information är en av de viktigaste orsakerna till att människor låter bli att vaccinera sig och sina barn, säger han.

– Därför är information och kommunikation bland de bästa sätten att bemöta vaccintveksamhet.

Mer fokus på mjuka värden
ECDC bygger nu i samarbete med EU:s läkemedelsmyndighet EMA upp en ny webbportal med information om vacciner. Portalen ska förstärka de nationella myndigheternas egen information till befolkningarna. Enligt planerna ska den lanseras våren 2020.  Syftet är att erbjuda expertmässig information som presenteras på ett lättbegripligt sätt och även tar upp de frågor som finns om vacciners säkerhet.

– Det är också viktigt att berätta varför EU-ländernas vaccinprogram inte ser exakt likadana ut, säger Karam Adel Ali.

– Människor jämför ibland med grannlandet och undrar vilket vaccinationsprogram som är bäst. Vi måste förklara de historiska orsakerna till att skillnaderna uppstått och att samtliga program är säkra och effektiva.

Han berättar även att ECDC ska hjälpa till att utveckla både nationsanpassade informationsmaterial och moderna samtalsmetoder till stöd för vårdpersonal och andra experter.

– I dag går det inte längre att informera enkelriktat. Vi måste förändra vårt sätt att arbeta och lära oss att lyssna. De mjuka värdena, till exempel hur man kommunicerar, måste prioriteras högre i vaccinationsprogrammen, säger han.

Nätdiskussioner ska följas
Hälso- och sjukvårdspersonal är en grupp som anses extra viktig att nå.

– De har en nyckelroll i att förespråka vacciner och är enligt flera studier den mest betrodda informationskällan. Därför är det oroande att det på sina håll dyker upp vaccinmotståndare även bland vårdanställda. Det vill vi göra allt för att förebygga.

Ytterligare en del av ECDC:s förstärkta uppdrag är att ta fram metoder för att kunna följa vaccindiskussionerna på nätet. Metoder som ska hjälpa ländernas vaccinationsansvariga att hålla sig à jour med vad som just nu diskuteras i sociala medier om exempelvis mässlingsvaccin i Bulgarien, hpv-vaccin i Sverige eller vaccintillverkande läkemedelsföretag i Frankrike.

ECDC kommer att genomföra en studie som ska utvärdera olika tekniska verktyg för att monitorera diskussioner online.

– Det är en stor utmaning som vi tar oss an tillsammans med EU-kommissionen som redan gjort en hel del arbete när det gäller att bekämpa fake news på nätet i bredare mening.

Nästa fråga att lösa är hur missvisande information ska bemötas. Bör myndigheter och vaccinexperter gå in i vaccinskeptiska diskussioner och föra fram sin kunskap? Eller är det bättre att följa sitt eget spår och gå ut med sin egen information utan att blanda sig i andras diskussioner?

– Vi kommer att överväga vilka strategier som fungerar bäst. Till att börja med är det i vilket fall viktigt att veta vilka som sprider den missledande informationen, vad den innehåller och vilka som påverkas, säger Karam Adel Ali.

Han tror inte att det går att ändra på inställningen hos de övertygade vaccinmotståndarna. Dem han hoppas att nå är i stället de som ibland kallas ”fence sitters”. De sitter på staketet och har inte bestämt vilken sida de ska hoppa ned på.

– De har googlat om vacciner och hört rykten och påståenden, men har inte bestämt sig om de ska vaccinera eller ej. Dem måste vi kunna prata med och erbjuda faktabaserade svar.

Det gamla målet att utrota mässling i Europa gäller fortfarande, framhåller Karam Adel Ali, även om det kommer att ta längre tid än planerat att nå det.

– Det har fungerat på andra håll i världen och det finns inga skäl att inte även Europa skulle kunna klara att bli en mässlingsfri  region.

CAR-T rekommenderas till barn med blodcancer

Regionernas nationella råd för ordnat införande av nya terapier, NT-rådet, rekommenderar nu att CAR-T-behandlingen Kymriah (tisagenlekleucel) kan användas till barn och unga vuxna med akut lymfatisk B-cellsleukemi.

Rekommendationen gäller patienter upp till 25 år som inte svarat på annan behandling eller har fått återfall i cancersjukdomen.

CAR-T är en ny behandlingsprincip där patientens T-celler tas ut ur kroppen, genmodifieras på ett laboratorium och sedan återförs till patienten genom infusion. Behandlingen är en engångsbehandling. De första CAR-T-läkemedlen godkändes, som Läkemedelsvärlden berättade, i fjol.

NT-rådets rekommendation till regionerna att börja använda Kymriah  kommer sedan Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, som Läkemedelsvärlden rapporterat, analyserat hälsoekonomin kring Kymriah och den andra godkända CAR-T-terapin Yescarta (axicabtagene ciloleucel). TLV konstaterade bland annat att Kymriah kan komma att kosta drygt tre miljoner kronor för en engångsbehandling av en patient och att det råder stor hälsoekonomisk osäkerhet om läkemedlet. De studier som gjorts har inte haft några kontrollgrupper. Men TLV menade att den hälsoekonomiska osäkerheten ändå var acceptabel och den bedömningen delar NT-rådet.

– Detta är ett helt nytt och lovande sätt att behandla cancer för en mycket liten patientgrupp med ett mycket svårt sjukdomstillstånd. Det har varit mycket svårt att bedöma kostnaden i förhållande till nytta eftersom de data som finns är begränsade. Men det är väldigt angeläget att vi får effektiva behandlingar för de här patienterna och därför rekommenderar NT-rådet att behandlingen ska användas. Vi har också varit angelägna om att hantera det här ärendet så snabbt som möjligt, samtidigt som vi har haft dialog med kliniska experter, myndigheter och läkemedelsföretag, säger Gerd Lärfars, docent, överläkare i hematologi och ordförande i NT-rådet i ett pressmeddelande.

I Sverige insjuknar 50–75 barn per år i akut B-cellsleukemi. Cytostatikabehandling botar nästan alla unga patienter, men en liten andel har en sjukdom som inte svarar på behandling eller får svåra återfall. Stamcellstransplantation kan vara ett alternativ, men några patienter får återfall även efter transplantation.

För dem som inte svarar på behandling eller fått återfall har vården tidigare inte haft några effektiva behandlingar att erbjuda och patienternas chanser att överleva har varit små. Det är för dessa patienter som NT-rådet rekommenderar användning av Kymriah. Enligt TLV:s uppskattningar kan Kymriah-behandlade patienter vinna i genomsnitt mellan 2,15 och 5,01 så kallade kvalitetsjusterade levnadsår.

Behandlingen beräknas bli aktuell för mellan fem och tio unga patienter om året. Den kommer bara att utföras vid vissa certifierade kliniker där personalen specialutbildas. Varje patient kommer att diskuteras vid nationella behandlingskonferenser och erfarenheterna av behandlingen kommer löpande att delas.

Kymriah har även marknadsgodkännande för behandling av diffust storcelligt B-cellslymfom. NT-rådet rekommenderar tills vidare regionerna att avvakta med användning av Kymriah för detta sjukdomstillstånd tills NT-rådet har gjort en sammanvägd bedömning av behandlingens värde.

”Utsläppen måste kunna kontrolleras”

Ökande antimikrobiell resistens orsakad av utsläpp av antibiotika och vissa kemikalier till miljön är ett av de värsta nya hoten mot vår hälsa, konstaterar FN:s miljöprogram i sin rapport från slutet av 2017.

För 12 år sedan publicerade Joakim Larsson, forskare vid Sahlgrenska akademin på Göteborgs universitet, tillsammans med sina kollegor den första av flera studier om utsläpp vid läkemedelstillverkning.

I studierna har forskarna studerat utsläpp från indiska fabriker som tillverkar antibiotika. Resultaten visade att avloppsvatten och förorenade åar och sjöar innehöll högre halter antibiotika än vad som uppmätts i blodet hos en människa under antibiotikabehandling.

– Bakterierna som frodas där är dessutom multiresistenta i exceptionellt hög grad, säger Joakim Larsson.

I dagsläget finns dock ingen lagstadgad maxnivå för utsläpp av antibiotika och andra aktiva läkemedelssubstanser i naturen. Detta trots att forskning från bland annat Joakim Larssons grupp visat att utsläpp av antibiotika riskerar att driva på utvecklingen antibiotikaresistens.

Miljöns betydelse för antibiotikaresistensproblemet märks bland annat genom att redan resistenta bakterier sprids genom människors avföring, något som är ett extra stort problem i länder där människor saknar toaletter och hantering av avloppsvatten.

– Men utsläpp av antibiotika kan också driva på utveckling av nya former av resistens, och den utvecklingen är särskilt viktig att fördröja. Har det väl uppstått nya former av resistens finns de där för alltid, säger Joakim Larsson.

Enligt Joakim Larsson är risken för resistensutveckling särskilt stor där koncentrationen av antibiotika är hög, och eftersom resistens ofta sprids snabbt över jorden spelar det mindre roll att de riktigt höga utsläppen antagligen är begränsade till ett mindre antal specifika platser.

– Nästan alla aktörer jag talat med delar synen att höga utsläpp från antibiotikatillverkning utgör en oacceptabel risk med tanke på det växande resistensproblemet. Samtidigt borde det rent tekniskt vara ganska enkelt att se till att utsläppen begränsas, säger Joakim Larsson.

Så vad har hänt på reningsfronten sedan rapporterna om utsläppen vid läkemedelstillverkning 2007? Inte mycket och framför allt inte tillräckligt, anser Joakim Larsson.

– En positiv sak är att flera ledande läkemedelsföretag ganska nyligen har lovat att begränsa sina egna utsläpp i linje med de utsläppsgränser vi föreslog för ett par år sedan. Det är också positivt att den indiska regeringen gått ut med att man vill reglera utsläppen till 2020. Men om det sker någon faktisk förändring är omöjligt att veta än.

Joakim Larsson vill därför se en ökad öppenhet från läkemedelsindustrins sida om till exempel hur stora utsläpp de har och om var de aktiva substanserna tillverkas. Denna information är hemlig i dag, vilket gör det svårt för utomstående, till exempel media, att följa upp vilka eventuella förbättringar som görs.

– Bilden är att det inte har hänt så mycket och i dagsläget är det omöjligt att veta hur stort problemet är. Utan en ökad transparens och möjlighet för utomstående att granska tror jag en förändring kommer att ta lång tid.

Hör Joakim Larsson berätta mer om sin forskning kring utsläpp av antibiotika på Kampen mot antibiotikaresistens – från ord till handling den 23 maj. Medverkar i ett panelsamtal gör också Therese Ringbom, Läkemedelsverket och Bengt Mattson, Lif. Läs mer och anmäl dig här!

Många remissvar säger nej till ny finansieringsmodell

Tidigt i år lade läkemedelsutredningen, som Läkemedelsvärlden rapporterat, fram sitt  slutbetänkande “Tydligare ansvar och regler för läkemedel”. Nu är remisstiden avslutad och 99 remissvar har kommit in.

Socialdepartementet kommer att ha ett digert arbete med att sammanställa alla synpunkter som kommit in på olika delar av det 700-sidiga betänkandet. Av en snabb genomläsning framgår det dock att i varje fall utredningens huvudförslag om en ändrad modell för statsbidragen till läkemedel saknar stöd hos många remissinstanser.

Det gäller bland annat de tio regioner som lämnat remissvar. Regionerna framhåller genomgående att de rent principiellt är positiva till att få mer generella statsbidrag och att staten ska styra mindre. Ändå avstyrker de utredningens förslag om att ta bort det riktade statsbidraget till regionerna för läkemedelsförmånen och föra över det till det generella statsbidraget. Argumentet från regionerna är att det generella statsbidraget i förslaget inte tar hänsyn till kostnadsutvecklingen.

Regionerna vill ha en indexreglering av bidraget eller andra lösningar som tar höjd för kostnadsutvecklingen för att ställa sig bakom ett generellt statsbidrag.

Även många andra remissinstanser är tveksamma till den föreslagna finansieringsmodellen. Till dessa hör Läkemedelsindustriföreningen, LIF, som “ser med stor oro” på förslaget. LIF framhåller att modellen skulle innebära att ersättningen till regionerna frikopplas från den faktiska användningen och behovet av läkemedel.

– Vi säger ett tydligt nej till detta. En sådan överföring skulle innebära att statsbidraget successivt kommer att urholkas. Patienter skulle snabbt få sämre tillgång till nya effektiva läkemedel, säger Lif:s vd Anders Blanck i ett uttalande på föreningens webbplats.

En annan remissinstans som vänder sig mot utredningens huvudförslag om statsbidragens utformning är Apotekarsocieteten. Detta bland annat därför att Apotekarsocieteten anser att förslaget riskerar att öka de redan “alltför stora regionala skillnaderna” inom Sverige när det gäller tillgång till effektiva läkemedel.

Apotekarsocieteten framhåller i sitt remissvar att dagens statsbidrag för läkemedel ger staten ett visst inflytande på läkemedelsanvändningen och att den blir jämlik över landet. “Om utredningens förslag genomförs avhänder sig staten i stora delar denna möjlighet”, skriver organisationen som dessutom påpekar att det behövs en viss årlig uppräkning av bidragen till läkemedelskostnader.

Även Läkarförbundet avstyrker finansieringsmodellen med argumentet att det riskerar att leda till mer ojämlik vård. Läkarförbundet är dessutom mycket kritisk till betänkandet i sin helhet och menar att det lämnar många frågor obesvarade och snarare förvärrar än löser de problem som i dag finns.

Två remissinstanser som däremot är positiva till att föra över bidraget för läkemedelskostnader till det generella statsbidraget är Vårdförbundet och Myndigheten för vård- och omsorgsanalys. Den senare menar bland annat att modellen främjar en mer likvärdig prioritering mellan olika behandlingsområden inom vården.

Hon blir Ivo:s nya generaldirektör

Regeringen har utsett Sofia Wallström till ny generaldirektör för Inspektionen för vård och omsorg, Ivo.

Sofia Wallström är fram till 24 juni generaldirektör för Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV. Då går hennes förordnande vid TLV ut och hon tillträder jobbet på Ivo.

– Staten har ett viktigt ansvar att följa upp och säkerställa att vården och omsorgen är säker och god i hela landet. Jag ser väldigt mycket fram emot att få gå in i detta uppdrag och fortsatt utveckla den statliga tillsynen där Inspektionen för vård och omsorg spelar en så viktig roll, säger Sofia Wallström i ett pressmeddelande.

Sofia Wallström är utbildad jurist och född 1969. Hon har jobbat både inom socialdepartementet och finansdepartementet. Sedan 2013 har hon varit TLV:s generaldirektör.  Hon har även arbetat med flera statliga utredningar och ingår i regeringens expertgrupp för digitala investeringar inom Myndigheten för digital förvaltning.

Ivo:s nuvarande generaldirektör, Gunilla Hult Backlund, avslutar sitt uppdrag den 31 maj.

Vem som blir TLV:s nya generaldirektör har regeringen ännu inte meddelat.

Mångmiljonsatsning ska få fler att överleva ormbett

Ungefär 2,7 miljoner människor blir bitna av giftormar varje år, varav nästan 140 000 dör och 400 000 får permanenta skador, enligt siffror från Världshälsoorganisationen, WHO. De flesta drabbade finns i fattiga länder i Afrika, Asien och Sydamerika där både avstånden till hälso- och sjukvård ofta är långa och tillgången till effektiva motgift begränsad.

Även antalet producenter och utvecklare av motgift är begränsade då många läkemedelsbolag lämnat området.

Men nu satsar den brittiska forskningsfinansiären Wellcome Trust 80 miljoner pund, motsvarande drygt 985 miljoner kronor i ett forskningsprogram för att ta fram ”bättre, säkrare och mer tillgängliga” ormserum.

– Ormbett är – eller borde vara – ett behandlingsbart tillstånd. Med tillgång till rätt motgift finns goda chanser att överleva. Människor kommer alltid att råka ut för bett från giftormar, men det finns inget skäl till att så många ska dö, säger Wellcome Trusts forskningschef Mike Turner, i ett pressmeddelande.

Förutom den begränsade tillgången på ormserum har utvecklingen inom området stått stilla de senaste årtiondena. Under de kommande sju åren, som programmet avser, är målen därför att modernisera produktionssätten för ormserum för att ta fram effektivare produkter som når patienterna snabbare. I dag framställs motgiften, enligt Wellcome Trust, på samma sätt som på 1800-talet genom att injicera hästar med det aktuella ormgiftet, utan ordentlig kontroll över säkerhet, effekt eller kontaminationer.

I målen ingår också att utveckla nya innovativa behandlingar och genomföra kliniska prövningar för att få kunskap om vilka motgift som fungerar och varför.

Ytterligare ett av målen med programmet är att lyfta och förstärka ormbett som en global hälsofråga och ta fram mer kunskap om utbredningen av problemet och kostnaden därav för att bidra till att integrera behandling av ormbett i de allmänna hälsosystemen.

Även WHO uppmärksammar ormbett som ett hälsohot och lanserar inom kort en omfattande strategi för tackla problemet, något som Läkemedelsvärlden rapporterat om. Målet är att inom de kommande tolv åren halvera antalet dödsfall och skador på grund av bett från giftormar.

Hela WHO-strategin släpps vid ett möte i Genève torsdagen den 23 maj.

”Nya strategier krävs mot antibiotikaresistens”

Docent Ben Raymond är forskare i mikrobiell ekologi vid Centre for ecology and conversation vid University of Exeter i Cornwall, England, och en ledande expert på resistensfrågor. I en studie som publicerats av tidskriften Evolutionary applications efterlyser han både bredare och mer skräddarsydda arbetssätt mot antibiotikaresistens än de strategier som är dagens huvudspår.

Att fortsätta att förlita sig på att begränsa antibiotikaanvändningen samt att försöka få fram nya antibiotika är, menar han, helt otillräckligt.

– En sådan ”business as usual”-strategi kan bli förödande, säger han i ett uttalande i samband med publiceringen av studien.

– Även om vi skulle klara att fortsätta att upptäcka nya antibiotika, blir följderna katastrofala om vi fortsätter att använda dem på samma sätt som vi använder dagens antibiotika. Resistens mot nya antibiotika kan få omfattande spridning bara på två-tre år, så nya läkemedel måste ackompanjeras av mer hållbara användningsmönster.

Ben Raymond anser att kampen mot antibiotikaresistens har en hel del att lära av det delvis framgångsrika arbete mot resistens mot bekämpningsmedel som har bedrivits inom jordbruket. I sin studie gör han en syntes av studier på det området och annan resistensforskning och presenterar fem ”regler” för insatser mot antibiotikaresistens.

Den första regeln är att satsa mer på att förebygga resistensutveckling så att den aldrig inträffar eller kraftigt bromsas. Det kan, menar han, ske exempelvis genom att vården i sin planering tar hänsyn till framtida resistensrisker. Det kan handla om sådant som att undvika hård användning av enstaka läkemedel under långa perioder. I stället bör man sträva efter en mer varierad antibiotikaanvändning för att inte i onödan skapa ett selektionstryck som driver på bakteriernas resistensutveckling.

Ben Raymond framhåller också att vi i dag litar för mycket på metoden att sluta använda ett visst antibiotikum under en period i förhoppningen att de resistenta bakteriestammarna då ska dö ut. Det kan fungera, skriver han i studien, men det finns också många exempel som visar att resistensen mot ett visst läkemedel inte nödvändigtvis försvinner för att man slutar att använda det.

Ytterligare en viktig punkt är enligt studien att begränsa utbudet av resistensskapande mutationer bland bakterier eftersom sådana resistensgener kan överföras mellan bakterier. Det handlar bland annat om att minska förekomsten av antibiotikarester i vår miljö som gynnar uppkomsten och spridningen av resistensgener.

Ben Raymond menar också att nya behandlingsregimer med minskade doser av antibiotika inte är en framkomlig väg eftersom detta tvärtom kan öka resistensutvecklingen. Däremot kan det fungera att införa kortare, intensiva antibiotikakurer för att effektivt bekämpa bakterierna samtidigt som deras möjlighet att hinna utveckla resistens minskas.

Hans sista ”regel” är att i praktisk vård mycket mer än i dag anpassa behandlingar efter tillgänglig information om det aktuella resistensläget.

– Om du inte vet vilken typ av resistens som finns kring patienterna eller på ditt sjukhus, kan du lätt ge patienter fel läkemedel vid fel tidpunkt. Program för att hantera resistens bör med hjälp av data inriktas mer på specifika mikrober snarare än på resistens generellt.

Läkemedelsvärlden har tidigare skrivit ett flertal artiklar om bland annat antibiotikautsläpp i miljön och initiativ kring att utveckla intensiva, kortare kurer som ett led i arbetet mot antibiotikaresistens.

Sverige toppar kunskapsligan om vacciner

EU-kommissionen har låtit genomföra en intervjustudie om vacciner bland över sammanlagt 27 500 invånare i de 28 medlemsländerna. Resultatet visar att det råder stora kunskaps- och attitydskillnader mellan länderna, och också mellan människor med olika utbildningsnivåer.

En majoritet av de intervjuade EU-medborgarna svarade exempelvis att det är viktigt att vaccinera sig men andelen som ansåg detta var betydligt högre i Portugal, Finland och Nederländerna än i Österrike, Lettland, Rumänien och Bulgarien.

När det gäller kunskapsnivån hos de intervjuade kallar rapportförfattarna skillnaderna mellan länderna för “slående”. I Sverige och några andra länder i västra Europa fanns en genomgående hög kunskapsnivå, medan kunskapen var betydligt lägre i vissa medlemsländer i östra Europa

Intervjupersonerna i Sverige och Nederländerna uppvisade den största kunskapen om vacciner. Här svarade exempelvis nio av tio att vacciner testas noggrant innan de börjar användas medan bara två tredjedelar gav detta svar i Rumänien, Lettland och Bulgarien.

Åtta av tio i Sverige och Nederländerna svarade att vacciner inte försvagar immunsystemet. I Slovenien, Cypern, Tjeckien, Lettland, Belgien och Malta gav bara fyra av tio detta svar.

På frågan om vacciner ofta ger allvarliga biverkningar var det en mycket stor spännvidd mellan länderna i svaren. Endast i fyra länder svarade majoriteten att vacciner inte ger allvarliga biverkningar ofta. Återigen låg Sverige och Nederländerna bäst till, här visste närmare sju av tio att vacciner sällan ger allvarliga biverkningar. På Cypern, som låg i botten, var det bara två av tio som gav detta svar medan 65 procent angav motsatt svar.

Även kunskapen om vaccinförebyggbara infektionssjukdomar varierade stort. I genomsnitt var omkring hälften av EU-invånarna medvetna om att influensa och hjärnhinneinflammation fortfarande orsakar dödsfall i Europa medan färre visste att detta gäller även hepatit, mässling och stelkramp. I Spanien, Malta och Cypern visste bara en av tio att att mässling orsakar dödsfall i Europa. I Sverige där mässlingkunnandet var störst visste sex av tio detta.

Rapportförfattarna såg även att personer med högre utbildning i de olika länderna genomgående visste mer om vacciner och hade en mer positiv inställning till vaccinationer.

Studien är en uppföljning av den undersökning av EU-medborgarnas attityder till vacciner som kommissionen presenterade i höstas. Som Läkemedelsvärlden rapporterade upptäcktes metodfel i den svenska delen av den undersökningen varefter Sverigedelen gjordes om och visade på ett gott förtroende för vacciner bland svenskarna.

I den nu aktuella studien gjordes intervjuer ansikte mot ansikte runt om i EU under två veckor i mars 2019. Intervjupersonerna har bland annat fått ge sin syn på vaccinförebyggbara infektionssjukdomar, vacciners effektivitet och säkerhet, vikten av att vaccinera sig och var det går att få pålitlig vaccininformation. Resultaten presenteras i rapporten Special Eurobarometer 488.

”Målet är bästa möjliga behandling”

På fem år har antalet uthämtade antibiotikarecept i Sverige minskat med en halv miljon.

– Det är en enorm minskning och utan att folkhälsan har försämrats. Kanske har den till och med blivit bättre tack vare färre biverkningar, säger Stephan Stenmark, ordförande i Strama.

Folkhälsomyndigheten publicerar återkommande statistik för antibiotikaförsäljningen i landet. Under förra året var för första gången den genomsnittliga försäljningen färre än 300 recept per 1 000 invånare.

– Det var en milstolpe och visar vilken stor rörelseförskjutning som skett, säger Stephan Stenmark.

Han förklarar att det främsta skälet till den minskade antibiotikaförskrivningen är att förskrivare i Sverige blivit allt bättre på att följa uppsatta behandlingsrekommendationer.

– Det handlar om att ge patienten den bästa möjliga tillgängliga behandlingen och det innebär inte självklar att få antibiotika.

Förutom det systematiska arbetet i hälso- och sjukvården finns fler förklaringar till den minskade antibiotikaanvändningen.

– Befolkningen generellt har förstått att det är bra att vara restriktiv med antibiotika och att man kommer långt med egenvård. Vi har också en unik resurs i 1177 Vårdguiden och sjuksköterskor på vårdcentraler som kan svara på frågor och ge råd. Dessutom spelar apoteken en viktig roll och är bra på att ge råd om egenvård och om hur man ska ta sina läkemedel, till exempel antibiotika, på bästa sätt, säger Stephan Stenmark.

Men trots den positiva utvecklingen är det i dagsläget bara två län, Jämtland och Västerbotten, som når Stramas riktlinje om högst 250 antibiotikarecept per 1 000 invånare och år.

För att få fler att minska sin antibiotikaförskrivning mer än de redan gjort kommer arbetet med systemet Primärvårdskvalitet att intensifieras. Primärvårdskvalitet är ett nationellt system för kvalitetsdata i primärvården och kan användas för att bland annat hämta olika typer av information ur patientjournaler. Det kan till exempel handla om antibiotikaförskrivning vid olika diagnoser eller förskrivning till olika patientgrupper.

– Det ger väldigt mycket värdefull information som sedan kan återkopplas till respektive vårdcentral som sedan kan jämföra sig med andra vårdcentraler i regionen eller med riket som helhet, säger Stephan Stenmark.

Verktyget kan användas av vårdcentralerna själva, men som med all annan datainsamling krävs det analys innan den data man samlat in betyder något. Och här tror Stephan Stenmark att Strama skulle kunna få arbetet att växla upp ytterligare.

– Det finns så mycket som kan göras ännu bättre och ännu effektivare om vi var fler händer och huvuden ute i regionerna som fick ägna lite mer tid åt detta.

Den 23 maj talar Stephan Stenmark om Stramas arbete på heldagsmötet Kampen mot antibiotikaresistens – från ord till handling. Läs mer om programmet och anmäl dig här!

Alzheimerkandidat testas som demensprevention

Alzheimer´s clinical trials consortium, ACTC,  är ett stort forskningskonsortium som finansieras av amerikanska National institute of ageing, NIA. Det bildades 2017 i syfte att påskynda och bredda forskningen om behandlingar mot Alzheimers sjukdom.

ACTC har nu valt ut den svenskutvecklade alzheimerkandidaten BAN2401 för en studie inriktad på faser som ligger ännu tidigare i sjukdomsutvecklingen än de stadier där BAN2401 hittills har prövats. Det handlar om en studie hos deltagare som antingen inte har några symtom alls eller mycket milda kognitiva symtom. Dock ska deltagarna trots avsaknaden av symtom ha ökade nivåer av amyloid i hjärnan och därmed vara i riskzonen för att utveckla Alzheimers sjukdom.

Syftet är att se om det går att bromsa eller förhindra sjukdomsutveckling genom behandling så tidigt i förloppet.

– Till stor del kan det komma att handla om personer med Alzheimers sjukdom i släkten som kommer i kontakt med forskare inom konsortiet i olika delar av världen, säger Gunilla Osswald, vd för svenska Bioarctic vars grundare Lars Lannfelt upptäckte den arktiska mutationen hos alzheimerpatienter vilket ledde fram till utvecklingen av BAN2401.

BAN2401 är en humaniserad monoklonal antikropp som binder till giftiga förstadier till de beta-amyloidplack som inlagras i hjärnan hos en Alzheimerpatient. De globala rättigheterna att utveckla och marknadsföra substansen för behandling av Alzheimers sjukdom ägs numer av Bioarctics partner, det globala japanska läkemedelsföretaget Eisai.

Eisai kommer att finansiera den nya preventionsstudien tillsammans med National institute of ageing. Den kommer att genomföras som en global, dubbelblind, placebokontrollerad och randomiserad multicenterstudie. I den aktiva armen kommer deltagarna först att få BAN2401 för att rensa bort amyloidinlagringar. Därefter kommer de att få underhållsbehandling med en annan av Eisais läkemedelskandidater. Denna är elenbecestat, en så kallad BACE-hämmare (beta amyloid cleaving enzyme) som ska minska amyloidproduktionen och förhindra att nya plack bildas.

– Detta är spännande. På sikt tror jag att olika kombinationsbehandlingar kommer att vara nyckeln till effektiv behandling av Alzheimers sjukdom och relaterade sjukdomar, säger Gunilla Osswald.

Varken den exakta studiedesignen och studiens storlek är ännu beslutade.

Samtidigt som hon är glad över att ACTC:s experter valde ut BAN2401 för sin preventionsstudie, framhåller Gunilla Osswald att huvudspåret för utvecklingen av substansen fortfarande är behandling vid tidig Alzheimers sjukdom.

I en fas IIb-studie som Läkemedelsvärlden rapporterade om gav BAN2401 bland annat en statistiskt signifikant minskning av den kognitiva försämringen hos patienter med mild Alzheimers sjukdom eller mild kognitiv störning.

Nyligen initierades därför en så kallad bekräftande fas III-studie.

– För oss är det allra viktigaste steget i utvecklingen av BAN2401 att se om denna bekräftande fas III-studie kan upprepa de goda resultaten från fas IIb-studien. Där räknar vi med de första resultaten i redan mitten av 2022, säger Gunilla Osswald.

– ACTC:s studie av BAN2401 som prevention i ännu tidigare faser av sjukdomen kommer att ta längre tid. Men den är mycket intressant – ju tidigare man kan behandla desto bättre är det för patienterna.

Generikatillverkare misstänks för prisfix

I stället för att låta den fria konkurrensen reglera priserna på generikamarknaden har de anklagade företagen gjort hemliga överenskommelser för att hålla prisnivån uppe. Detta enligt den 500-sidiga stämningsansökan som de 44 delstaterna står bakom. Efter fem års utredning lämnades den i fredags in till US district court i Connecticut av den allmänna åklagaren där, William Tong.

– Vi har bevis för att generikaföretagen har genomfört ett multimiljardbedrägeri mot det amerikanska folket, sade åklagaren i ett pressuttalande.

– Bland bevisen finns mejl, chattmeddelanden, register över telefonsamtal och vittnesmål från före detta anställda.

Redan 2016 ledde utredningen till ett åtal som Läkemedelsvärlden då rapporterade om.

Enligt den nu aktuella stämningsansökan har 20 företag genom kartellbildning hållit uppe priserna på över 100 vanliga läkemedel, bland annat diabetes- och cancerbehandlingar. Genom att dela upp marknaden mellan sig och med andra metoder sätta konkurrensen ur spel har de, hävdar åklagaren, i vissa fall höjt läkemedelspriset med 1 000 procent. Utredningen gäller händelser mellan juli 2013 och januari 2015.

Ett av de misstänkta företagen är Teva Pharmaceuticals, världens största tillverkare av generiska läkemedel. Teva tillbakavisar enligt Reuters anklagelserna.

Stämningen riktas inte bara mot företagen utan även mot 15 namngivna anställda.

Hemlig agent var humoristisk anser NBL

Läkemedelsföretaget McNeil Sweden AB har marknadsfört den receptfria hostmedicinen Nipaxon med en reklamfilm där en man i vit skjorta och blå kostym vinner en närkamp med fyra svartklädda män. En speakerröst talar dramatiskt om hur mycket rethosta skulle kunna förstöra vid ett sådant uppdrag och vilken tur det är att det går att dämpa hostreflexen med Nipaxon.

En anonym anmälare vände sig till Informationsgranskningsnämnden, IGN, och hävdade att våldsinslagen i reklamfilmen var stötande och att filmen därför stred mot det etiska regelverket.

I sitt yttrande framhöll läkemedelsföretaget att reklamen var ”agentfilmisk” och att scenerna utspelade sig med glimten i ögat.
Någon glimt i ögat eller humor såg dock anmälaren inte alls i filmen utan skrev ”Ska läkemedelsbranschens etikregler godkänna våldsförhärligande? Är det rimligt?”

Men IGN tyckte ändå att agentreklamen var kul. ”IGN uppfattar de våldsattribut och de våldsscener som förekommer i filmen som humoristiska i sin framtoning. IGN finner vid en samlad bedömning att marknadsföringen inte är stötande”, skrev nämnden i sitt friande beslut.

Anmälaren var dock inte nöjd med detta utan överklagade hos Nämnden för bedömning av läkemedelsinformation, NBL. NBL ansåg dock att det inte kommit fram något nytt som gav skäl att ändra IGN-beslutet utan fastställde det.

Läkemedel försenade diagnos av prostatacancer

Forskare vid University of California i San Diego har undersökt hur vissa läkemedel mot godartad prostataförstoring påverkar möjligheterna att upptäcka prostatacancer. Studien har publicerats av JAMA internal medicine.

Omkring hälften av alla män över 60 år har godartad prostataförstoring och högre upp i åldrarna är det ännu vanligare. Prostatakörteln ökar i storlek och trycker på urinvägarna.

Godartad prostataförstoring kan inte leda till prostatacancer. Men om båda sjukdomarna uppträder samtidigt kan det, enligt den amerikanska forskningsstudien, uppstå problem med diagnostiken. Hos män som fick en viss typ av läkemedel mot godartad prostataförstoring dröjde det i studien nämligen betydligt längre än hos andra män innan cancern upptäcktes.

De läkemedel som studien handlade om var de så kallade 5-alfa-reduktashämmarna. Dessa är bland de vanligaste medicinska behandlingarna av godartad prostataförstoring. De kan krympa prostatakörteln och har ofta mycket god effekt mot symtom som täta trängningar, svag urinstråle och en känsla av att blåsan inte töms ordentligt.

En bieffekt av 5-alfa-reduktashämmare är dock att de sänker halten av prostataspecifikt antigen, PSA, i blodet med ungefär hälften. Detta framgår tydligt av läkemedlens produktresuméer. Om en man som behandlas med 5-alfa-reduktashämmare PSA-testas, måste värdet justeras upp för att ge rätt bild. Det är viktigt inte minst eftersom höjda PSA-värden används som varningssignaler om misstänkt prostatacancer.

– Eftersom 5-alfa-reduktashämmare reducerar PSA måste man ta hänsyn till detta vid PSA-testning, annars kan läkemedlet maskera en prostatacancer och fördröja diagnostiken, säger Jan-Erik Damber, urolog och seniorprofessor vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.

Jan-Erik Damber framhåller att 5-alfa-reduktashämmare är effektiva läkemedel som minskar risken för bland annat urinstopp och för att behöva behandla med kirurgi vid godartad prostataförstoring. Han menar också att de PSA-sänkande egenskaper är välkända bland urologspecialister. Men påpekar att män med godartad prostataförstoring ofta behandlas inom primärvården och att PSA-tester görs ofta även där.

– I de delarna av vården är kunskapen om läkemedlens effekter på PSA nog inte lika allmänt spridd som bland urologer.

I studien såg forskarna vid University of California att vården i USA ofta inte gjorde den nödvändiga uppjusteringen av provsvaret när män som behandlades med 5-alfa-reduktashämmare PSA-testades. Det var, enligt forskarna, sannolikt den viktigaste förklaringen till att det dröjde i genomsnitt drygt två år extra innan en biopsi togs och en cancerdiagnos ställdes hos män som hade dessa läkemedel.

– Vår studie visar hur viktigt det är att öka medvetenheten i vården och bland patienter om att 5-alfa-reduktashämmare pressar ned PSA-värdet. Det behövs också tydligare riktlinjer för att underlätta tidig upptäckt av prostatacancer hos män som behandlas med dessa läkemedel, säger studiens seniorförfattare Brent S. Rose, San Diego school of medicin vid University of California i ett pressmeddelande.

Över 80 000 amerikanska män som fick en prostatacancerdiagnos mellan 2001 och 2015 ingick i den registerbaserade, retrospektiva studien. Män som behandlades med 5-alfa-reduktashämmarna finasterid eller dutasterid jämfördes med män utan sådan behandling.

Forskarna mätte tiden från de första tecknen på PSA-höjning (efter uppjustering av värdet hos dem som fick 5-alfa-reduktashämmare) till att diagnos ställdes hos patienterna. Med hänsyn tagen till läkemedlens PSA-påverkan tog det 3,6 år innan de som tog 5-alfa-reduktashämmare fick prostatacancerdiagnosen. Bland övriga tog det 1,4 år. Cancern var också oftare spridd när den upptäcktes hos de män som behandlades med finasterid eller dutasterid.

Svensk studie söker svar om ketamin

Sedan förra året pågår en klinisk studie med ketaminbehandling vid Norra Stockholms psykiatri och Karolinska institutet. Totalt ingår 30 försökspersoner med svår depression och som inte blivit bättre med annan behandling i studien. Patienterna får antingen injektioner med narkosläkemedlet ketamin eller placebo i form av koksalt.

– Det har varit ett jättestort intresse för att vara med i studien, säger Johan Lundberg, läkare och docent på norra Stockholms psykiatri, som leder studien. Inte minst från människor med depression och som inte fått bra hjälp hittills.

Och det är kanske inte så konstigt. Tidigare studier har visat att narkosmedlet ketamin, som är narkotikaklassat och i vissa kretsar används som en partydrog, har en snabb och tydlig effekt på depression – även hos dem som inte svarat på annan behandling, något som Läkemedelsvärlden rapporterat om.

Huvudsyftet med den svenska studien är därför inte i första hand att undersöka behandlingseffekten, utan att försöka förstå varför ketamin fungerar så bra och snabbt vid behandling av depression.

– Vi vet inte riktigt hur ketamin fungerar, men vi vet att det påverkar glutamatsystemet, vilket är det största signalsystemet i hjärnan, säger Johan Lundberg.

I dag behandlas patienter med depression framför allt med läkemedel som påverkar det så kallade monoaminsystemen i hjärnan, där signalsubstanser som serotonin, noradrenalin och dopamin ingår. Bland dessa läkemedel finns till exempel SSRI-läkemedel (selektiva serotoninåterupptagshämmare) som ökar nivåerna av signalsubstansen serotonin i hjärnan. Men det tar ofta lång tid, upp till två veckor, att få någon effekt av behandlingen och så många som en tredjedel av patienterna blir inte hjälpta alls.

Ketamin däremot, när det ges som infusion i blodet, ger en nästintill omedelbar effekt – även hos dem som inte blivit bättre med till exempel SSRI. Exakt hur och varför är den stora gåtan.

– Glutamatsystemet fungerar inte som monoaminsystemet utan är mer komplext. Vi har haft en grov bild av att ketamin är en NMDA-receptorantagonist och det finns djurstudier där man manipulerat glutamatsystemet och sett positiva effekter på depression, säger Johan Lundberg.

Som NMDA-receptorantagonist hämmar ketamin NMDA-receptorn, som är en receptor för glutamat och uttrycks av många olika nervceller. Genom att hämma receptorn förhindras fortledningen av elektriska signaler mellan nervceller i hjärnan och ryggmärgen. Det ger en så kallad dissociativ anestesi och är mekanismen bakom ketamins effekt vid narkos.

Men vad ketamins hämning av NMDA-receptorn har för betydelse för den antidepressiva effekten är fortfarande oklart.

– Ett spår som vi följer, och som är visat i flera relevanta djurmodeller är att ketamin inte fungerar utan hjälp av serotonin. Det är också visat att om man ger djuret en serotoninreceptoragonist (en molekyl som binder till serotoninreceptorn, reds. anm.) fungerar ketamin igen, säger Johan Lundberg. Det tyder på att glutamatsystemet och monoaminsystemet hänger ihop på något vis.

I den pågående studien undersöks därför bland annat försökspersonernas hjärnor med pet-kamera sedan de fått ett spårämne specifikt för en serotoninreceptor (5-HT1b, som också kallas serotonin 1B-receptorn).

– Om mängden ändras efter behandling med ketamin kan det spegla att ketamins verkningsmekanism involverar 5-HT1b även i människa. I sådana fall skulle den receptorn kunna vara en måltavla för andra substanser som kan ge antidepressiva effekter liknande de som ketamin har, säger Johan Lundberg.

– Om vi kan förstå hur ketamin fungerar kan vi kanske hitta andra behandlinsgbara delar i ketamins verkningsmekanism som det kan utvecklas nya läkemedel för, säger Johan Lundberg,

För nya depressionsläkemedel behövs. Sedan monoaminhypotesen, som säger att depression beror på brist på monoamina signalsubstanser i hjärnan, lades fram på 1960-talet har inga nya principer för läkemedelsbehandling kommit fram. Detta trots att de nuvarande läkemedlen inte hjälper alla och att allt fler drabbas av sjukdomen. Enligt Folkhälsomyndighetens folkhälsoenkät 2017 uppgav en femtedel av de svarande att de diagnosticerats med depression och siffror från Världshälsoorganisationen WHO visar att fler än 300 miljoner människor lider av sjukdomen globalt.

Men trots att ketamin visar lovande antidepressiva egenskaper ser Johan Lundberg inte det narkotikaklassade narkosmedlet som någon ny universell depressionsbehandling.

– Bland annat finns det en beroendeproblematik som man måste ta hänsyn till vid eventuell långvarig användning. I djurmodeller har man också sett cytotoxiska effekter vid höga doser, och i nuläget vet vi inte var den gränsen går i människa. En annan känd biverkan med ketamin är blåskatarr.

Förhoppningen är därför att hitta andra måltavlor som kan ge samma effekt som ketamin men utan de toxiska effekterna.

– Det har länge varit en dogm att depression tar flera månader att bli av med, men ketamin pekar på att det inte nödvändigtvis är så. Om vi kan förstå verkningsmekanismen och ha ketamin som en modell för att förstå depression kan vi ta sjumilakliv framåt i behandlingen av sjukdomen, säger Johan Lundborg.

I Sverige används ketamin vid behandling av svår depression, men i begränsad omfattning, i åtminstone sju av Sveriges 21 sjukvårdsområden, enligt en enkätundersökning som Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU, gjorde för två år sedan och som Läkemedelsvärlden rapporterade om.

Tidigare i år godkände också den amerikanska läkemedelsmyndigheten, FDA, en nässprej med esketamin (en kemisk variant av ketamin) för behandling av depression.

Gemensamt i båda fallen är att läkemedlens användning är begränsad till behandling av personer med svår depression som inte svarat på tidigare behandlingar. I båda fallen måste också behandlingen ges under övervakning av hälso- och sjukvårdspersonal på grund av risk för allvarliga biverkningar.

Vill Sverige bli ledande på läkemedelsuppföljning?

“Uppföljning av läkemedelsbehandling har stor betydelse för den enskilda patienten. Det är också viktigt för att få kunskap om nya läkemedel som introduceras liksom om de som redan används inom hälso- och sjukvården.

I Sverige har länge pratats om att vi ska vara världsbäst på sådan uppföljning. Ofta lyfts våra register fram som en stark konkurrensfördel.

Men hur ser det egentligen ut?  Är vi på väg att nå den uttalade ambitionen? Inte mycket tyder på det.”

Birgitta Karpesjö är kommunikationschef på Apotekarsocieteten. Läs hela hennes blogg här.

Riksdagen vill snabba på rening av läkemedelsrester

Dagens reningstekniker räcker ofta inte till för att få bort läkemedelsrester från avloppsvatten innan det släpps ut i naturen, ett globalt miljöproblem som Läkemedelsvärlden återkommande har rapporterat om.

Inte minst är utsläppen ett allvarligt hot när det gäller den ökande antibiotikaresistensen.

I Sverige har regeringen under de senaste åren gjort flera satsningar för att stimulera utvecklingen och utbyggnaden av reningsteknik som klarar av läkemedelsrester.

Men riksdagen anser att arbetet går för långsamt. I ett så kallat tillkännagivande uppmanar riksdagen regeringen att öka omställningstakten. Tillkännagivandet kom efter förslag från miljö- och jordbruksutskottet som i ett betänkande hade behandlat en rad riksdagsmotioner om vattenvård.

I betänkandet välkomnar miljö- och jordbruksutskottet att regeringen gett Läkemedelsverket i uppdrag att inrätta ett kunskapscentrum om läkemedel i miljön samt att sammanlagt 32 miljoner kronor avsattes i statsbudgeten 2014-2017 för att utveckla olika metoder av avancerad rening för att bland annat minska mängden läkemedelsrester i avloppsvatten. Flera pilotprojekt genomfördes då vid större och mindre avloppsreningsverk.

Naturvårdsverket har nu ett pågående treårigt uppdrag att stimulera införandet av effektivare läkemedelsrening med hjälp av statsbidrag. Miljö- och jordbruksutskottet anser dock att det behövs ännu större satsningar och vill se en fortsättning på det nämnda arbetet med pilotprojekt där nya metoder utvecklas.