Annons

Månads arkivering september 2005

"Utredning kan öppna för mer receptfritt i butik"

0

Den fördjupade apoteksutredning (se artikel länkad överst i högermarginalen här intill), vars tilläggsdirektiv offentliggörs senare i höst, kan leda till slutsatsen att försäljning av flera receptfria läkemedel möjliggörs utanför apoteken, menar Thomas Svaton.

? Ylva Johansson sa att man ska se över ombudsmodellen i fas två av utredningen, och att man även ska fundera över exempelvis apotek i butik. Om man läser mellan raderna kan det här utmynna i en omreglering även av andra receptfria läkemedel än nikotin. Det vore dock märkligt om ministern sagt mer än så här mot bakgrund av de åsikter hon gett uttryck för tidigare.

Ylva Johansson uttryckte dock igår att “inga andra läkemedel står på tur att släppas ut i handeln på samma sätt som vi nu vill göra med nikotinersättningsmedlen”.

? Visst, men mot bakgrund av inriktningen på den andra fasen av utredningen som hon beskrev kan det ju bli så att utredaren kommer till en annan slutsats, säger Thomas Svaton.

– Vi glider sakta in i en omreglering. Det går långsamt, men vi har tålamod så länge den politiska processen går i rätt riktning, säger Thomas Svaton.

Snabbutredning möjliggör nikotinläkemedel i butik

0

En snabbutredning av formerna för försäljning av nikotinläkemedel i handeln ska vara klar i februari, och förändringar kan enligt ministern träda i kraft under 2006.

Inom några månader kommer regeringen att överlämna tilläggsdirektiv till Anders Lönnberg. De kommer att handla om att utreda om ytterligare justeringar behövs i relation till EG-domstolens dom i våras.

I detta utökade uppdrag ligger också att utreda det framtida samarbetet mellan Apoteket och detaljhandeln samt huruvida internetförsäljningen av läkemedel är tillräckligt reglerad idag.

Johansson deklarerade att “inga andra läkemedel står på tur att släppas ut i handeln på samma sätt som vi nu vill göra med nikotinersättningsmedlen”.

Direktiv till utredning presenteras i eftermiddag

0

Utredningen tituleras i pressmaterialet som "Utredning om detaljhandel med nikotinläkemedel".

Direktiven och kommentarer till dessa redovisas på denna webbplats under morgondagen.

Lager med antivirala läkemedel ses över

0

Socialstyrelsen ska också kartlägga den lagerhållning av antivirala läkemedel som sker inom landstingen, samt analysera om det finns behov av att lagerhålla andra antivirala läkemedel än vad som sker i dag, enligt ett pressmeddelande från Regeringskansliet.

Thomas Lönngren får förnyat förtroende

0

Det nya förordnandet gäller till december 2010. Styrelsen var enig i sitt beslut och följde en rekommendation från EU-kommissionen.

Lönngren har varit chef för EMEA sedan januari 2001.

?Stoppa inte medicinskt marijuana!?

0

Jag har själv multipel skleros sedan cirka 1990. Hur kan man förbjuda något ? vad det än må vara ? som hjälper de sjuka till ett drägligare liv? Det måste ha gjorts av personer som själva aldrig mött en outhärdlig vardag.

Jag har inte själv provat marijuana, men har flera mediciner som betecknas som narkotika, är beredd att prova steroider för att få energi, men vem vill hjälpa mig med det? Jag orkar knappt borsta tänderna.

Kerstin

Färre injektioner med avancerad gel

0

Tockus Camurus är en liten fågel med stor, kurvig röd näbb. Men det är inte någon pippi bioteknikföretaget Camurus namn syftar på.

? Vårt namn kommer av det latinska ordet för kurva. Alla de strukturer vi arbetar med kan beskrivas matematiskt, men då måste man föra in kurvaturbegreppet, säger Fredrik Tiberg, forskningschef och vd på Camurus.

Det är snart femton år sedan idén om att starta Lundaföretaget Camurus föddes. Universitetet hade länge varit världsledande inom lipidkemiområdet. Institutionerna för fysikalisk kemi och för livsmedelsteknologi var båda i framkanten av utvecklingen.
? När Kåre Larsson som var professor i livsmedelsteknologi i Lund träffade den skånske entreprenören Gunnar Sandberg skapades förutsättningar för att bilda ett nytt bolag, säger Fredrik Tiberg.

De båda grundarna är fortfarande involverade i verksamheten och Camurus är ett dotterbolag till Gunnar Sandbergs koncern GS Development.

Fredrik Tiberg gick in som forskningschef 2002 och blev även utsedd till vd 2003. Han berättar att Camurus forskning syftar till att förbättra administreringen av läkemedel.
För att göra det har Camurus tagit fram två baskoncept.

Nanoteknik används

I det ena nyttjas små fragment av självassocierande lipider i form av nanopartiklar som kan injiceras intravenöst eller i vävnad och fungerar som bärare för den aktiva substansen. De kan också appliceras med spray eller administreras som koncentrat i kapsel och har då funktionen att öka upptaget av läkemedlet.

Det andra konceptet bygger på en gel som fungerar som en depå. Depån kan släppa ifrån sig exakt så mycket aktiv substans per dygn som motsvarar en daglig dos.

När gelen sprutas in under huden eller i muskelvävnad bildas en lipidstruktur bestående av små nanodomäner av vatten och olja som binder läkemedelsmolekylerna lagom hårt för att åstadkomma en regelbunden frisättning av den aktiva substansen.

? Eftersom strukturen utgörs av amfifila lipider som har hydrofila och hydrofoba regioner går den att anpassa så att den fungerar både med vatten- eller fettlösliga läkemedelssubstanser, berättar Fredrik Tiberg.

? Endast en produkt baserad på den här tekniken finns på marknaden och den har vi utvecklat. Det är ett medel mot infektion i tandfickan. Vi tog fram läkemedelsformuleringen tillsammans med ett danskt företag. Nu säljs produkten av Colgate, fortsätter han.

Idag är systemet vidareutvecklat så att det kan användas för mer avancerade tillämpningar.

Färre injektioner

För närvarande har Camurus flera produkter under utveckling. Bland annat för behandling av cancertumörer. Andra områden som företaget arbetar med är smärtbehandling, centrala nervsystemet, metabola- och infektionssjukdomar. Ofta är det just konceptet med depå som efterfrågas.

? Ett typfall är att en kund har en terapeutisk peptid som måste injiceras en gång om dagen. Med vårt bärarsystem kanske det räcker med att den injiceras en gång i månaden eller en gång var tredje månad istället, säger Fredrik Tiberg.

Ett annat typiskt uppdrag för Camurus är då ett läkemedel ger kraftiga lokala reaktioner för att det frisätts för snabbt i samband med injektion. Med hjälp av sina lipidbaserade och nanostrukturerade system kan Camurus se till att läkemedlet istället frisätts i önskad hastighet.

? Att systemen är lipidbaserade innebär att stommen i bärarenheten utgörs av lipider av olika slag. Eftersom lipider är amfifila går det att skapa strukturer som är lipofila på insidan och hydrofila på utsidan. Från dessa kan aktiv substans läcka ut kontrollerat.

Han berättar att det för närvarande pågår cirka tio projekt parallellt på företaget. Drygt hälften är uppdrag från kunder. Övriga drivs i intern regi.

? Förutom kunduppdragen arbetar vi själva med att identifiera läkemedel som kan förbättras. Det kan till exempel röra sig om generiska substanser som genom en bra formulering kan göras säkrare och smidigare för patienter.

Bland Camurus kunder finns allt från multinationella europeiska och amerikanska läkemedelsjättar till små biotechbolag med femton anställda.

Samarbete med akademin

Camurus samarbetar också mycket med akademiska forskningsgrupper. Fredrik Tiberg berättar att företaget delfinansierar två post-docs och två doktorander i dagsläget.
Bland annat deltar Camurus tillsammans med Lunds universitet i ett Vinnovasponsrat projekt som syftar till att utveckla ickeinvasiva metoder för upptag av peptider och proteiner. Tanken är att oral och nasal administrering skulle underlätta för många patienter som idag måste få läkemedel injicerade.
Camurus arbetar med universitet både i Sverige och utomlands. I Köpenhamn pågår ett projekt med partiklar för pulmonär och nasal inhalation och i Oxford pågår flera projekt som företaget är involverade i.

Andra chefer för bioteknikföretag av Camurus storlek har Fredrik Tiberg vetenskaplig bakgrund. Innan han tillträdde som chef för Camurus hade han en gästprofessur i Oxford och han har fortfarande en adjungerad professur i Lund.

Han menar att det som vd är en fördel att även ha arbetat som forskare.

? Det är viktigt att man har kunskap om den egna teknologin och inte bara om marknaden. För att kunna fatta strategiska beslut är det näst intill nödvändigt.

Nästan alla som arbetar på företaget är också forskare. Fredrik Tiberg berättar att administrativa tjänster läggs ut externt.
Forskningsprojekten sker i olika grupper. Camurus forskarlag utgörs av personer med spetskompetens inom biofysik, materiallära, kemiteknik, och fysiologi.

? Vi är som ett litet läkemedelsbolag som bedriver tvärvetenskaplig forskning, allt från studier av molekylära interaktioner till formulerings- och in vivo-studier.

Han berättar att Camurus till en början arbetade med att kläcka idéer åt andra företag. Idag löser de problemen i sin helhet.
? Man kan säga att vi utvecklats från ett idébaserat företag till ett produktbaserat. Nu utför vi till exempel även prekliniska, toxikologiska- och säkerhetsstudier. Vi har även kliniska studier i egen regi.

Fredrik Tiberg säger att Camurus kanske var lite tidigt ute men nu är helt rätt i tiden.

? Genom att erbjuda avancerade och effektiva bärarsystem och utveckla nya läkemedel ska vi bli vinstgivande inom två år. Målet att är att bli ett av världens tio största företag inom läkemedelsformulering och att etablera en långsiktigt stark position på marknaden.

Astrazeneca bygger vidare på traditionen

0

Astrazeneca har genom åren tagit fram ett flertal läkemedel i fiffiga beredningsformer. Innovativt farmacevtiskt utvecklingsarbete har haft stor betydelse i framgången för produkter som Seloken Zoc, Plendil, Losec och Pulmicort.
Traditionen lever i allra högsta grad kvar inom bolaget. Det menar Mats Berglund som är funktionschef för produktutvecklingen inom farmacevtisk och analytisk forskning och utveckling vid Astrazenecas anläggningar i Mölndal och Södertälje.

? Vi känner oss starkare än någonsin inom läkemedelsformulering och drug delivery, och explorerar ständigt det här kunnandet i våra projektarbeten. Två av våra stora produkter på marknaden i dag, Nexium och Symbicort, baseras på farmacevtiska innovationer.

? Nya beredningsformer är också viktiga i så kallade line extensions. Ett exempel på hur vi arbetar är migränmedicinen Zomig som först lanserades som en konventionell tablett, för att sedan följas av en munlöslig smälttablett. Nu har en nasal spray lanserats. Denna har ett mycket snabbt tillslag och kan administreras bekvämt, säger Mats Berglund.

Samtidigt påpekar han att en bra beredningsform inte är den enda komponenten för att lyckas med ett läkemedel.
? Det viktigaste är att vi har en läkemedelssubstans med bra klinisk effekt. Vi tar inte till avancerade drug delivery-metoder om det inte finns ett konkret behov.

Den största utmaningen som Mats Berglund och hans medarbetare möter idag är de alltmer komplexa fysikalkemiska egenskaperna hos läkemedelsmolekylerna man har att jobba med. Nya tillvägagångssätt inom discovery-forskningen leder fram till substanser som i skiftande grad har låg löslighet, svaga orala absorptionsegenskaper och komplexa egenskaper i fast fas.
När forskarna på dåvarande Astra Hässle i början av 80-talet lyckades formulera felodipin (Plendil) ansågs det vara en bedrift på grund av substansens extremt dåliga löslighet. Nu ställs man dagligen inför substanser med minst lika dålig eller sämre löslighet.

Utgångsläget har blivit svårare, men metoderna som man arbetar med har också utvecklats. Datorsimulering kan prediktera läkemedelsmolekylers biofarmacevtiska utvecklingsbarhet. Superkritisk vätskextraktion har tillkommit som ett sätt att bättre styra kristallisering. Svårlösliga läkemedelssubstanser kan finfördelas till nanopartiklar för att öka upplösningshastigheten. Det finns också mer automatiserade rutiner för att testa olika salter av läkemedelsmolekyler.

? Vi har standardbatterier baserat på tekniker som vi känner väl, och som vi vet kan fungera vid uppskalning till en produktionslik situation. Fungerar inte dessa får vi pröva mer sofistikerade teknologier. Det handlar om att balansera risker med avancerade formuleringsmetoder mot kliniska fördelar, säger Martin Wikberg, en av Astrazenecas tre globalt ansvariga inom drug delivery, baserad vid bolagets forsknings- och utvecklingsenhet i Mölndal.

Kraftsamling av resurser

Om någon menar att industrin främst skulle satsa på molekyler som är lätta att formulera, och tidigt screena bort de med dåliga farmacevtiska egenskaper för att vinna tid i utvecklingsprocessen, så är det en felaktig uppfattning. Åtminstone om man frågar företrädare för Astrazeneca.

? Skulle vi konfronteras med en molekyl med väldigt goda farmakologiska egenskaper men med dåliga farmacevtiska egenskaper är utmaningen i vårt jobb att applicera allt vårt kunnande och se till att vi kan testa den i djursystem och på människa. Å andra sidan kan gott farmacevtiskt arbete inte göra en farmakologiskt dålig molekyl till ett bra läkemedel, säger Mats Berglund.

I en strategiöversyn som genomförts sedan fusionen har Astra Zeneca valt att kraftsamla resurser inom läkemedelsformulering och drug delivery till vissa områden. I Mölndal finns koncernens globala centrum för orala beredningar med kontrollerad frisättning. Ett liknande centrum finns för inhalationsprodukter i Lund och i Charnwood, Storbritannien. I Alderley Park, Storbritannien, finns ett centrum för komplexa parenterala läkemedel.

Däremot har man valt att inte satsa lika mycket på utveckling av topikala beredningar, vilket man inom den tidigare svenska delen jobbat mycket med.

? Att underhålla en teknologiplattform kräver stora resursinsatser och ett kontinuerligt flöde av projekt. Man måste inrikta sig på vissa områden men samtidigt hålla sig öppen för möjligheter där man inte väljer att satsa lika mycket, säger Mats Berglund.

Förpackningar i fokus

I Astrazenecas framtidsstrategi ligger också ökat fokus på förpackningsutveckling, i synnerhet för orala produkter.

? Jag kan inte ge några exakta exempel men vi har ett flertal projekt där vi jobbar med detta. Många går ut på att öka patientens följsamhet och öka säkerheten att man fått i sig rätt dos. Jag tror även att vi får se ökad utveckling i framtiden inom produktsäkerhet, det vill säga olika åtgärder som ska motverka läkemedelsförfalskningar, säger Mats Berglund.

Ett område där man gärna efterlyser förändringar är på hjälpämnessidan.

? Här är kraven från myndigheter i mitt tycke satta väldigt högt. Nya hjälpämnen är svåra att introducera på grund av regulatoriska begränsningar, vilket jag tror kan hindra utvecklingen inom drug delivery. För samma hjälpämne kan kraven vara lägre för livsmedelsindustrin än för oss, säger Martin Wikberg.

Läkemedelsformulering ? välbekant innehåll hittar nya former

0

Innovationer inom läkemedelsbehandling handlar långt ifrån bara om nya spektakulära substanser. Nog så viktiga är de förbättringar som görs i form av tabletter som smälter redan i munhålan för dem som har svårt att svälja eller förändrade molekyler så att en spruta behöver tas endast en gång i veckan jämfört med två. Eller att ett läkemedel som tidigare bara kunde ges som infusion på sjukhus kan tas som en tablett i hemmet.
Upptäckten av penicillin som aktivt läkemedel var ett framsteg som uppmärksammats efter förtjänst. Men de innovationer som ledde fram till att antibiotikumet kunde tas som tablett rönte inte motsvarande uppmärksamhet. Trots att tablettbehandling var en stor förbättring för patienterna, jämfört med behovet av sjukhusbesök för att få sina injektioner.

Teknikerna att ta fram nya läkemedelskandidater har utvecklats kraftigt. Den nya kemin inom läkemedelsindustrin innebär en stor ökning av antalet nya molekyler. Fokus är att ta fram molekyler med så hög affinitet till receptorer som möjligt. Men det är inte problemfritt, menar Per Artursson, professor i läkemedelsformulering vid institutionen för farmaci, Uppsala universitet.

? Detta innebär att molekylerna blir allt mer svårlösliga, vilket försvårar utvecklingen av tablettformuleringar, säger han.
Men samtidigt inser företagen att de riskerar förlora värdefull patenttid om de tar fram molekyler där det tar extra lång tid att klara formuleringen tillfredsställande.

? Det märks tydligt inte minst när de större företagen utvärderar molekyler från mindre renodlade forskningsbolag. Det är idag mycket svårare att sälja en verksam molekyl om den inte går att formulera till en tablett på ett enkelt sätt. De små forskningsföretagen har insett detta ganska sent och detta har säkert bidragit till att många mindre forskningsföretag har det besvärligt ekonomiskt, säger Per Artursson.

Tabletter är det dominerande administrationssättet för läkemedel. En ?förädling? bland annat av tablettkonceptet är sublinguala varianter, där tabletten läggs under tungan för snabb upplösning och transport av aktiv substans ut i blodet. Nitroglycerin mot kärlkramp är ett sedan länge beprövat exempel.

Svenska Orexo utvecklar till exempel en snabbverkande beredning av fentanyl, en substans som idag finns godkänd i sugtabletter, injektionsvätska och depåplåster mot cancersmärta. Med en sublingual tablett, Rapinyl, vill Orexo lansera ett snabbverkande alternativ till sprutor.

Freoner ersätts sakta

Inhalationsteknik kan vara användbar när man vill ha en snabb effekt av ett läkemedel eller när den aktiva substansen antingen bryts ner i magsäckens sura miljö och/eller inte tas upp i tarmen tillräckligt effektivt. Mest använd är sådana tekniker vid behandling av symtom och sjukdom i andningsvägarna, som astma.

? I Sverige har inhalation av läkemedel i pulverform blivit vanligt vid astma, men inhalationssprejer där drivgaser används för att administrera läkemedlet till lungorna har också sin plats. Freoner används fortfarande som drivgas, men är på väg att ersättas av mer miljövänliga alternativ som hydrofluoroalkaner, HFA, säger Erik Björk, universitetslektor vid institutionen för farmaci, Uppsala.

Antiinflammatoriska kombinationspreparat har inneburit förbättrad astmavård. Men det finns utrymme för ytterligare förbättringar, menar Erik Björk.

? Med dagens tekniker är det kanske 10-30 procent av den aktiva substansen som går ut i lungorna.

För att öka den andelen jobbar företag som bland annat Astrazeneca och Glaxosmithkline på olika sätt, bland annat genom att förbättra tekniken i inhalatorerna men också med ny pulverteknologi.

? Ett av de stora problemen som påverkar hur mycket av den aktiva substansen som når lungorna är att det är svårt att styra flödet av dessa små partiklar som är några få mikrometer i diameter. Mer sfäriska partiklar, större partiklar och mer porösa partiklar är några exempel på utvecklad pulverteknik som ska öka upptaget, säger Erik Björk.

Svår väg

Utöver läkemedel som är avsedda för andningsvägarna har det länge funnits förhoppningar om att ge även andra läkemedel via andningsvägarna även om det är en systemisk effekt man vill uppnå.

? Men det har visat sig svårt i praktiken. Utvecklingen har dragit ut på tiden och flera små företag som arbetat med detta har fått problem, säger Erik Björk.

Inhalerat insulin har det talats om sedan 1980-talet. Men man har stött på problem, som oönskad tillväxt i epitelvävnad, vilket inte är förvånande eftersom insulin är ett tillväxthormon. Det har också varit problematiskt att få önskad insulinnivå i blodet efter administreringen.

Men Erik Björk tror att problemen kommer att lösas. Men även om så sker innebär det inte att behovet av insulinsprutor upphör.

? Men kan man slippa injicera sitt snabbverkande måltidsinsulin vore det en stor fördel för många diabetiker. Då kan det kanske räcka med en spruta om dagen där patienten tar sitt långverkande insulin.

Och den första produkten kan vara på väg. Både amerikanska och europeiska läkemedelsmyndigheter granskar för närvarande ansökan om godkännande av Exubera (se LMV 6/05), ett inhalerat pulverinsulin som utvecklats i samarbete mellan det amerikansk-brittiska forskningsbolaget Nektar samt jättarna Pfizer och Sanofi-Aventis. Även Lilly och danska Novo har liknande produkter, även om företagen inte hunnit lika långt i utvecklingen. Novos produkt befinner sig i fas III.

Transdermala möjligheter

Att administrera läkemedel via huden, transdermalt, kan vara en effektiv teknik både för lokal och systemisk behandling, särskilt där man vill portionera ut en kontinuerlig dos aktiv substans under längre tid. Bland aktiva substanser som används idag finns östrogen, nikotin, nitroglycerin, testosteron, lidokain, prilokain och skopolamin.

En översiktsartikel i tidskriften Drug Delivery Technology förutser goda tillväxtmöjligheter för transdermala läkemedel under den kommande tioårsperioden. Astrazeneca har dock inte prioriterat området (se artikel här intill).

Det finns sådana produkter i olika utvecklingsfaser inom ett antal nya sjukdomsområden som ADHD, Parkinsons sjukdom och kvinnlig sexuell dysfunktion. Inom smärtbehandling, osteoporos och hormonersättning förväntas också nya behandlingsmöjligheter. Bland nya tekniker nämns jontofores, sonofores och termala värmeplåster.

Ett annat angränsande forskningsområde, där även forskare vid KTH i Stockholm är engagerade, är att åstadkomma mikroporer i det yttersta hudlagret så att läkemedlet enklare ska kunna passera in i kroppen. Utveckling i tidig fas pågår för exempelvis peptidhormonet glukagonlik peptid-1, som bland annat stimulerar insulinfrisättning samt påverkar aptit och tarmrörlighet. Förhoppningar finns att substansen kan få en användning vid behandling av fetma och typ 2-diabetes. Även försök att ge vaccin med transdermal teknik har gjorts.

Akilleshäl

Dagens läkemedel är målinriktade mot proteiner, i regel receptorer och enzym. Ett spår för framtidens läkemedel försöker hitta mål tidigare i kedjan, alltså det RNA som har koden till ett potentiellt hotande protein. Eller ännu tidigare i processen; att gå på den gen som kodar för proteinet.

Denna typ av nya läkemedel ställer stora krav på kompetens hos företagen inom drug delivery.

? Tills man funnit de mest optimala lösningarna tror jag det kommer att ta många år, säger Ola Camber, docent i farmaci och biofarmaci med lång erfarenhet av drug delivery-frågor inom läkemedelsindustrin.

? En svag punkt, en riktig akilleshäl, hos dessa produkter är just drug delivery-relaterat. Det rör sig om stora molekyler, kring 5 000-15 000 dalton. Att få dem att passera över till exempel tarmslemhinnan och genom cellmembranen är en svår nöt att knäcka. En annan är att molekylerna ofta är känsliga för angrepp från naturligt förekommande metaboliserande enzymer, nukleaser, säger han.

För att få in den aktiva substansen i cellerna gäller att så snabbt som möjligt öppna cellmembranet för att släppa in den specifika läkemedelssubstansen och se till så att inte andra oönskade ämnen slinker in. Problemet hoppas man kunna lösa med varierande tekniker. En är att utnyttja särskilda bärarsystem som liposomer och nanopartikelsystem som också skyddar läkemedelssubstansen mot enzymatisk nedbrytning. Även olika typer av prodrugkoncept forskas det kring inom detta område, det vill säga att när transporten till målorganet är avklarad har prodrugen omvandlats till aktiv substans.

Även om principen att angripa närmare ?källan? är intressant så är det bara början för ett nytt koncept. Att inledande tidiga studier kanske inte kröns av omedelbar framgång behöver inte betyda att den bakomliggande strategin att behandla sjukdomen är felaktig.

? Att nya principer för läkemedelsbehandling drabbas av bakslag är vanligt. Det tar alltid längre tid att ta fram färdiga läkemedel som bygger på nya principer än man hoppas från början, säger Ola Camber.

Han hänvisar till monoklonala antikroppar som länge hade det motigt. Men att det nu har lossnat för den gruppen läkemedel.
? Nu står monoklonala antikroppar för ett stort antal nya godkännanden av nya läkemedel i USA.

Pedagogiskt uppdrag

Avgörande för hur hårt industrin jobbar för bättre formuleringar är hur de tas emot av sjukvården och att företagen får betalt för dem. Lika viktigt som att stora innovationer, till exempel helt nya läkemedelsgrupper, får ett rimligt värde är att även mindre innovationer ger bättre betalt, säger Richard Bergström, vd för Läkemedelsindustriföreningen.

? Detta är vårt ständiga pedagogiska uppdrag ? att understryka att utan incitament ingen utveckling, inga innovationer. Och jag tycker att Läkemedelsförmånsnämnden har tagit till sig denna syn. Precis som mer miljöanpassade läkemedel, bättre förpackningar etcetera så kan nya formuleringar slå genom i prissättningen, säger han.

? Innovationer, stora och små, måste uppmuntras för att de ska tas fram och börja användas. Först när de prövas vet vi riktigt hur värdefulla de kan bli. Det är viktigt att komma ihåg skillnaden mellan innovation och patentskydd. Det är inte patentskyddet utan hur värdefull innovationen är som ska värdesättas, säger Richard Bergström.

Han nämner behandlingen av hepatit C som ett bra exempel på där en ny formulering gav ett bättre läkemedel.

? Först kom interferon som gav patienter en bättre behandling än tidigare. Sedan vidareutvecklades läkemedlet till pegylerat interferon. Det blev enklare för patienten med en i stället för tre injektioner per vecka. Det brittiska utvärderingsinstitutet NICE fann att den nya formen gav hälsovinster och innebar lägre kostnader, säger Richard Bergström.

Systembiologin ger hopp om säkrare och effektivare läkemedel

0

Den industriella läkemedelsutvecklingen är idag helt inriktad på måltavlor (targets) som utgörs av enskilda molekylära strukturer, i regel proteiner.

När en tillräckligt intressant sådan identifierats och isolerats, screenas den av robotar mot bibliotek av läkemedelskandidater som i sin tur tagits fram genom så kallad kombinatorisk synteskemi.

Metoden kallas High troughput screening (HTS) och är idag helt dominerande i företagens jakt på nya preparat.

Denna effektivisering av läkemedelsutvecklingen, som till stor del genomfördes på 1990-talet, har dock ännu inte burit frukt i form av något större antal nya godkända läkemedel.

Många förklaringsmodeller har anförts. Vissa menar att kurvan för nya läkemedel bara gjort en tillfällig dipp.

? En förklaring är att vi varit inne i en fasövergång. Snart kommer antagligen en ny skördetid med fler nya läkemedel, säger György Marko Varga, forskare och ansvarig för proteomikgruppen vid Respiratory Biological Sciences, Astrazeneca, Lund.

Vägs ände

Andra, bland annat årets Scheelepristagare Jan van der Greef (se LMV 9/05), menar att något fundamentalt måste vara fel i dagens angreppssätt på läkemedelsutveckling.

? Om man observerar läkemedelsutvecklingen lite från sidan om, tycks det ha varit relativt lätt att hitta nya läkemedel fram till för något decennium sedan. Sedan har det blivit allt svårare. För att citera Jan van der Greef, kanske är det så att de flesta äpplen som kan nås från marken redan har plockats, säger Sven Jacobsson, chef för substansanalys vid AstraZeneca i Södertälje och ordförande i Apotekarsocietetens sektion för läkemedelsanalys.

Idag är målet för industrins läkemedelsutveckling att ta fram kemiska substanser som specifikt interagerar med en enskild målmolekyl, vilket förmodas återställa patienten till ett friskt tillstånd. I själva verket är många av dagens läkemedel riktade mot måltavlor som inte är centrala för den grundläggande patofysiologin, utan bara lindrar ett begränsat antal symtom. Dessutom interagerar läkemedlen ofta på ett oönskat sätt med andra molekyler än målmolekylen, vilket ofta kan ge biverkningar.

Jan van der Greef och andra företrädare för ett systembiologiskt angreppssätt menar att man istället för att beskriva sjukdomar som kombinationer av symtom, bör karaktärisera dem molekylärt genom så kallade systemresponsprofiler (SRP). En SRP kan ses som ett biologiskt fingeravtryck, en sammansmältning av en stor mängd biologiska mätvärden från prover i form av biopsier eller från kroppsvätskor. I utvecklingen av ett läkemedel skulle man således kunna karaktärisera SRP:s från friska individer, sjuka obehandlade samt sjuka individer som fått olika läkemedelskandidater (som kanske i tidigare studier visat sig ha affinitet för en viss, grundläggande målmolekyl).

Genom att jämföra profilerna kan man identifiera vilken läkemedelskandidat som ger en SRP som bäst motsvarar det friska tillståndet. En bra matchning motsvarar hög grad av symtomlindring eller till och med bot ? och liten risk för biverkningar. I teorin kan modellen användas såväl prekliniskt i djurmodeller som kliniskt på patienter.

Kurativa läkemedel

Vid sidan av systemfarmakologiska tillämpningar kan även systempatologin ge värdefulla kunskaper. Genom jämförelser av olika sjuka individers SRP, skulle man till exempel kunna definiera undergrupper av sjukdomar som kan vara lämpade för olika typer av läkemedelsbehandling.

Jan van der Greef och kollegan Robert McBurney hävdar i ett ännu inte publicerat arbete att systembiologiska studier baserade på SRP:s kan möjliggöra en övergång från dagens symtomlindrande preparat till kurativa läkemedel som kan sättas in vid tidiga faser av sjukdom.

Måltavlor kan inte ersättas

Christopher Fowler, professor i farmakologi vid Umeå universitet, menar att det inte alls är säkert att det måltavleinriktade tillvägagångssätt som dominerar idag är det enda eller ens bästa för att hitta nya, effektiva läkemedel.

? Det vi gör idag kanske till stora delar är helt flängt. Systembiologin borde framför allt kunna vara ett nytt verktyg för den prekliniska nivån. Det är ju inte där det kostar, så företagen borde ha råd att ägna sig åt det här vid sidan av det man redan gör, säger Chris Fowler.

Sven Jacobsson menar att industrin och akademin stegvis kommer att få upp ögonen för fältet.

? Vi ser ju hur ineffektiva vi är idag inom industrin och jag tror till stor del att det beror på att vi arbetar för isolerat och reduktionistiskt. Det här är nästa naturliga steg. Men det betyder inte att man kommer att släppa targetparadigmet helt och hållet, det går inte, säger han, och får medhåll av György Marko Varga.

? Det lär aldrig räcka att bara förlita sig på mönsterigenkänning, man måste även identifiera funktionaliteter. I en droppe blod kan man identifiera 20 000 proteinsekvenser. Vi måsta ta reda på vilka av dessa som är biologiskt relevanta, säger han.

I viss utsträckning arbetar Astrazeneca redan idag med systembiologiska analyser.

? Särskilt gäller det inom säkerhetsfarmakologin, där vi studerar biologiska mönster som uppstår vid exponering för läkemedel, säger Sven Jacobsson.

Full förståelse behövs inte

De molekylära signalreaktioner på systemnivå som en sjukdom eller läkemedelsbehandling medför, rymmer förstås sammantaget en oerhörd komplexitet. Men de korrelationsanalyser av SRP:s som bland andra Jan van der Greef föreslår kräver inte en full förståelse av alla dessa. Grundidén är ju i första hand att hitta en matchning av en frisk persons SRP och läkemedelsbehandlad individs dito.

? Systembiologi på en deskriptiv nivå, där vi till stor del befinner oss idag, kan faktiskt räcka långt vad gäller läkemedelsutvecklingen, säger Sven Jacobsson.

Sverige på efterkälken

Enligt Sven Jacobsson är det inte säkert att det systembiologiska tänkandet förändrar läkemedelsutvecklingen kortsiktigt.

? Jag ser det mer som ett långsiktigt engagemang som i slutändan kan bli mycket fruktbart. Det blir en stor utmaning från teknologisk utgångspunkt och det krävs att tvärvetenskapliga grupper bildas med biologer, informatiker, matematiker och ingenjörer.

I Sverige finns bland annat en tvärvetenskaplig grupp med systembiologisk inriktning på Chalmers tekniska högskola. I övrigt har företaget Innetics i Linköping tagit fram en programvara som kan användas för att visualisera och analysera biokemiska signalsystem med koppling till sjukdomar eller måltavlor för läkemedel.

Enligt branschbedömare befinner sig Astrazeneca inte i branschens framkant när det gäller systembiologiska tillämpningar inom läkemedelsutvecklingen. Ett företag som oftare nämns är Novartis, som offentliggjort en stor satsning på systembiologi.

På nationell nivå satsar Japan, Korea och Hongkong stort, i Kanada och Schweiz har man nyligen skapat systembiologiska institut och i Seattleregionen i USA finns en stark gruppering. ? Generellt ligger Sverige inte i frontlinjen idag. Men området har prioriterats i EU:s sjätte ramprogram och om vi i Sverige skulle besluta oss för att satsa är jag övertygad om att vi har kompetensen, säger György Marko Varga.

? Mitt intryck av det här fältet just nu är att många talar om det och många är intresserade. Men ingen vet riktigt hur man ska gå till väga.

Spårhund skapar värde i universitetsforskningen

0

Han har ett arbetsrum på Kemicentrum i Lund och ett på universitetssjukhuset 300 meter därifrån. Däremellan promenerar Christer Sjögren ofta och på vägen försöker han prata med så många forskare som möjligt. Eftersom hans jobb är att knyta kontakter är det bra med kontor på två ställen förklarar han när vi träffas i rummet på Kemicentrum. I kontrast till husets grådaskiga korridorer ter sig rummet ljust och välkomnande. Är det någon som vill ha fredagsfika? frågar han. På bordet står vetebröd uppskuret och kaffekopparna väntar på att fyllas.
Christer Sjögren är proffs på möten.

Spårhund

Så är det också mötet som är hans främsta arbetsredskap. Som föreståndare för Läkemedelscentrum har han som uppgift att skapa nätverk mellan olika forskare på Lunds universitet.

? En stor del av tiden går jag runt med mitt anteckningsblock och låter forskarna berätta om sina projekt, berättar han. Många tänker inte på att de håller på med forskning som är relaterad till läkemedel eller nya medicinska metoder. Jag fungerar nästan som en spårhund som letar upp projekt som kan vara intressanta för näringslivet.

Läkemedelscentrum är ett samarbete mellan framförallt den naturvetenskapliga, den medicinska, och den tekniska fakulteten vid Lunds universitet. Från början var centrumet ett lokalt projekt på den naturvetenskapliga fakulteten, men när läkemedelsforskning blev ett prioriterat forskningsområde på hela universitetets upprättades Läkemedelscentrum som en central verksamhet direkt under universitetsledningen.

? Målet är att göra grundforskningen tilllämpbar i ett tidigare skede än vad som sker idag, berättar Christer Sjögren. Mycket går att utveckla vidare om någon bara är intresserad av att investera pengar i det.

? När jag hittar ett projekt som jag tror är moget för vidareutveckling så har jag kontakterna för att presentera det på ett bra sätt till industrin.

Men alla är inte imponerade av Christer Sjögrens visioner om tillämpbar forskning. Kommersialisering är ett ord som får många akademiska forskare att rygga tillbaka.

? Men de allra flesta är positivt inställda, säger han. Eftersom det inte längre går att leva på statliga forskningsanslag så börjar forskarna förstå att de måste få in pengarna på något annat sätt.

Flöde av pengar

När Christer Sjögren pratar blandas kliniska termer med biologiska, ekonomiska och politiska. Lite här och där dyker amerikanska organisationstermer upp. Diskussionen går från vilka nya substanser som är på gång till hur man bäst bemöter en forskare som precis har kommit på något banbrytande. Själv är han i grunden veterinär och farmakolog och under sin karriär har han hunnit med att arbeta bland annat på Pharmacia, Novo Nordisk, Perstorp och Clinical Data Care. I sex år hade han också en adjungerad professur i Uppsala.

Vid ett tillfälle under intervjun kommer Christer Sjögren på sig själv med att prata lite för mycket om USA. Men det är tydligt att han ser många fördelar med deras forskningsmiljö.

? I USA finns det ett mycket större flöde av pengar. De har mer pengar i rörelse tidigare i processen eftersom de är mycket mer benägna att ta risker. I Sverige blir vi glada om någon vill satsa hundra tusen på ett projekt i ett tidigt skede, i USA är det inte ovanligt att man får tio miljoner.

Men det är här som han tror att en verksamhet som Läkemedelscentrum kan hjälpa till. Genom att samordna all den kompetens som finns inom universitetets väggar är han övertygad om att den akademiska forskningen kan bli mer attraktiv för externa investerare.

? Man ska kunna göra det mesta inom läkemedelsutveckling inom universitetet, allt ifrån att ta fram nya intressanta substanser till att genomföra godkända fas 1-prövningar. På så sätt kan man lättare visa upp trovärdiga projekt.

Samarbete ger vinster

Christer Sjögren utnyttjar sin överblick över universitetets forskning till att koppla samman olika forskarlag. Ibland används en metod på en avdelning som också skulle vara värdefull för en forskare i en annan forskargrupp. Då kan det räcka att Christer Sjögren förmedlar kontakten för att ett fruktbart samarbete ska komma igång. På frågan varför inte forskare inom samma universitet självmant börjar prata med varandra blir Christer Sjögren tyst. Men bara för att några sekunder senare leverera ett svar på sitt karaktäristiskt självklara vis.

? Det är inte alltid så lätt att komma från en institution till en annan och föreslå samarbete när varje institution slåss om sina anslag, konkurrenssituationen är extrem idag. Det blir lättare när någon utifrån kommer och pekar på vilka vinster ett samarbete kan ge.

I rollen som kontaktskapare tror Christer Sjögren att det är särskilt viktigt att han är anställd på rektorsämbetet.

? Det har ett stort symbolvärde att jag kommer som rektorns representant och inte som en kollega från en annan fakultet. Man vet att jag ser på saker ur ett annat perspektiv.

Förutom det personliga kontaktskapandet anordnar Läkemedelscentrum symposium där forskare från de olika fakulteterna och representanter från industrin deltar. Just nu arbetar Christer Sjögren också mycket med att få med Region Skåne i olika samarbetsprojekt.

? Vi börjar få lite positiv uppmärksamhet från det hållet nu, berättar han. Vi vill bygga upp en organisation där man lättare ska kunna göra kliniska prövningar i hela regionen.

Allt i en hjärna

Läkemedelscentrum är idag till stor utsträckning en enmansshow. Verksamheten har en budget på ett par miljoner och Christer Sjögren är den enda som är heltidsanställd. Mycket av kärnverksamheten sker därför i hans huvud. Än så länge är det där överblicken över universitetets forskning finns.

? Jag hoppas att vi kommer att bygga upp en sökbar databas snart, säger han lite matt. Det vore bra om alla våra projekt fanns samlade på ett ställe.

Efter ett år som föreståndare för Läkemedelscentrum är han nöjd med hur verksamheten har utvecklats. Precis när han har slagit fast att det snart kommer att finnas starka läkemedelskandidater i industrin tack vare Läkemedelscentrums verksamhet knackar det på dörren. Alexandra Fagerström tittar in och säger till Christer Sjögren ?du hade sökt mig?.

När Alexandra Fagerström och jag några minuter senare sitter i rummet bredvid och pratar om hennes forskningsprojekt förstår jag hur Läkemedelscentrum skapar kontakter. Intervjun med centrumets föreståndare är slut och framför mig sitter en kvinna som gärna berättar hur hennes forskning fått en ny vänding efter ett möte med Christer Sjögren.

Många projekt

Alexandra Fagerström är doktorand i organisk kemi. I huvudsak forskar hon kring kemiska strukturer på molekyler som liknar den aktiva substansen i ß-blockeraren propranolol. När hon efter ett avdelningsmöte började prata med Christer Sjögren föreslog han att hennes molekyler skulle testas i ett biologiskt system. Tanken var inte ny, men för Alexandra Fagerström var det avgörande att någon kom och förmedlade kontakterna till en bra forskargrupp. Resultatet av den kontakten blev att hon nu står med ett antal molekyler som visade sig ha biologisk aktivitet.

? Jag kan inte bedöma om det finns något intresse för de här molekylerna, men det har hur som helst varit spännande att få undersöka ett nytt område, säger Alexandra Fagerström.

Och hennes historia är inte unik. Listan på samarbeten och projekt som kommit till stånd tack vare Läkemedelscentrum är lång. Ett projekt handlar om läkemedelsformulering, ett annat om bestämning av proteinstrukturer i fast form och i lösning, ett tredje om teoretiska modeller för hur läkemedel påverkar viktiga molekyler. Listan bara fortsätter.

Mest aktuellt just nu är en gemensam ansökan från ett tjugotal forskargrupper som vill starta ett institut för inflammationsforskning.

Behandling mot cancer

Ett av de mer väletablerade projekten står Stina Oredsson för. Hon är professor i zoofysiologi och hennes forskning kring behandlingar av bröstcancer är ett resultat från Läkemedelscentrums första stapplande steg. Hon tar emot i sitt arbetsrum på Zoofysiolgen. Det gamla huset ligger strax bakom universitetssjukhuset och stentrapporna upp till tredje våningen erbjuder ett snabbt konditionstest. Hennes entusiasm för forskningen går inte att ta miste på. Stina Oredsson och hennes kollegor har bedrivit bröstcancerforskning i flera år. De utgår från cellinjer från tumörer och forskargruppen har samlat på sig mängder av information om linjernas gener, proteiner och celltillväxt.

? Men till slut blev det uppenbart att vi behövde kemister för att komma vidare, berättar Stina Oredsson.
Och kemisterna hittade hon på Läkemedelscentrums allra första symposium.

? Nästa steg i forskningen var att testa olika substanser på cellinjerna. Kemisterna kan teorin bakom och de vet hur man syntetiserar olika molekyler.

Sedan samarbetet inleddes har de hunnit testa fem nya molekyler och förhoppningen är att resultaten ska presenteras i en gemensam artikel under hösten. För Stina Oredsson finns det bara vinster med samarbeten över fakultetsgränserna.

? Vi forskare är ofta så oerhört låsta i det vi håller på med. Det är väldigt bra när någon kommer utifrån och får oss att se saker från andra infallsvinklar.

Kvinnan bakom verket

Efter att ha ägnat en dag åt att vandra runt i Christer Sjögrens fotspår hamnar jag tillslut där allting började. Längst ner i Kemicentrums enorma byggnad sitter kvinnan bakom verket. Eva Hansson tillträdde som prefekt för den kemiska institutionen för fem år sedan. Det var då som hon påbörjade kartläggningen av universitetets läkemedelsforskning, och lade grunden till Läkemedelscentrum.

Efter att Eva Hansson berättat om resan från den första kartläggningen, via lobbying på fakulteterna, till att Christer Sjögren anställdes, formulerar hon plötsligt själva grundtanken bakom Läkemedelscentrum:

? Kemister vill ju bara ha en molekyl att studera, de bryr sig inte om vilken det är. Då är det ju mycket bättre om de studerar en molekyl som medicinarna är intresserade av.

Ingrid Stenberg


Ingrid Stenberg är fil.kandidat i molekylärbiologi och journalistikstuderande.

Listan blir ofullständig

0

Riksdagen beslöt i slutet av april om införande av den så kallade läkemedelsförteckningen. Den ger möjlighet till förbättrad förskrivning och användning. För detta krävs tid för läkare och farmacevter att agera utifrån redovisade data.

Det är stor risk att denna tid inte finns. Läkarbesöken skall gå fort och Apoteket skall halvera tiden för receptexpeditioner för att förbättra vinsten.

Läkemedelslistan kan dessutom ge upphov till falsk rationalism. Förteckningen ger ett solitt intryck, men tar endast upp apoteksexpedierade läkemedel, det vill säga inte Apodos och inte medel från slutenvården eller äldreboenden. Patienterna måste se en förbättring i sin läkemedelsanvändning efter listans införande ? annars förstärks misstroendet mot sjukvårdens register.

Patienten jämställd

0

Det finns skäl att tillåta reklam för receptbelagda läkemedel på internet ? men det finns fler skäl att inte göra det. Ett tungt sådant är att det leder till överförbrukning av läkemedel. Ett dåligt sådant är att det skulle bli en belastning på sjukvårdspersonalen när patienterna ställer krav att få en viss medicin eller en viss behandling.

Kärnan i argumentet är att de åtföljande diskussionerna skulle ta tid från personalen, som istället kunde ha botat någon annan. Den stora vinsten vore dock att patienten blev jämställd med personalen. Att jämställdhet kostar resurser är väl känt från andra delar av samhället.

HSAN får fullt upp

0

Många inom vården anser att det kommer in för många anmälningar till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, HSAN. Många patienter anser istället att HSAN är för slapp i beslut om påföljderna för sjukvårdspersonal som gör fel.

Anmälningarna gäller oftast företeelser som skadat patienten. Tänk om alla, som visserligen inte blivit skadade, men inte heller hjälpta skulle anmäla bristande tjänsteleverans. Då skulle HSAN braka ihop.

Det är dock inte osannolikt att utvecklingen går därhän när patienterna i högre utsträckning ser sig som kunder och betraktar sjukvården som ett tjänsteföretag bland andra.

Nytt biologiskt läkemedel mot reumatism i sen utvecklingsfas

0

Preparatet abatacept har prövats i fas III på patienter med RA som inte svarar på behandling med metotrexat. Wiveca Blomqvist, medicinskt ansvarig inom immunologi på Bristol-Myers Squibb Skandinavien, berättar att det är fråga om en helt ny och unik mekanism.

? Effektnivåerna ligger i jämförelse med andra biologiska läkemedel mot reumatoid artrit, säger hon apropå resultaten av de senaste studierna.

Grundidén är att dämpa den autoimmuna reaktion som förstör brosk och ben i leder vid reumatoid artrit. Det gör abatacept genom att blockera aktiveringen av T-cellerna.

Före TNF

För att de antigenpresenterande cellerna, till exempel makrofager, ska aktivera T-celler krävs att vissa bindningar uppstår, bland annat mellan ytmolekylerna CD80 eller CD86 på den antigenpresenterande cellen och ytmolekylen CD28 på T-cellen. Efter att det skett startar den antiinflammatoriska processen bland annat med att signalproteinet TNF-alfa frisätts.
Förutom så kallade DMARD:s som metotrexat används också de nya TNF-alfa-hämmarna mot ledgångsreumatism. Dessa binder upp TNF-alfa och bromsar på så sätt den inflammatoriska reaktionen.

Abatacept slår alltså till redan innan TNF-alfa har bildats.
Substansen är ett fusionsprotein bestående av cytotoxiskt T-lymfocytassocierat antigen (CTL-A4), och humant IgG varav det förstnämnda binder CD80 och CD86.

? CTLA4 binder bättre till CD80 och CD86 än CD28. Det är därför man får effekt, säger Wiveca Blomqvist.

Ronald van Vollenhoven, forskare och reumatolog på Karolinska Universitetssjukhuset, har medverkat i en stor internationell studie för att utvärdera abatacept. Han anser att resultaten är intressanta.

? På flera patienter har det fungerat mycket väl, men det är inte så många som prövat det hos oss. Rent allmänt så svarar ju en del patienter bra på de läkemedel som redan finns, medan det för andra finns ett klart behov av utökade behandlingsmöjligheter, säger han.

? En annan studie, gjord i USA, har dessutom visat att patienter som inte har nytta av TNF-alfa-hämmarna kan ha nytta av det här preparatet.

Ronald van Vollenhoven hyser förhoppningar om att denna patientgrupp ska bli hjälpt.

? I och med att den här substansen verkar på ett lite annorlunda sätt än TNF-alfa-hämmarna finns det förutsättningar att det lyckas.

Vi måste ha mediciner

0

En teckning som Lova, 6 år, ritat visar hur hon ligger glad i sina föräldrars dubbelsäng, att hon har feber och att hon mår illa. Det stora leendet visar att hon trots allt tycker det är skönt att vara hemma och få omsorger.


På 1990-talet gjorde jag en studie kring hur 6-7 åringar i två förstaklasser i en skola i Stockholm beskrev hur det var att vara sjuk. Jag var intresserad av att se hur mediciner som symboler kunde hjälpa till att forma barns sjukroller. På min fråga om någon i gruppen varit sjuk någon gång började barnen berätta i munnen på varandra. Jag bad dem därför rita en teckning om hur det var. Det blev fyrtio teckningar som jag kunde samtala kring med vart och ett av barnen. Mitt intresse var om barnens mediciner kunde ha något samband med inlärandet av sjukdomsbeteende.


Barn får oftast sina första upplevelser av mediciner när de är sjuka. Föräldrar gör sitt bästa för att då få barnen att ta mediciner utan för mycket motstånd. Det framgår att det hos vuxna finns en förutfattad mening om att barn tycker mediciner är otäcka och smakar illa. Det innebär att barns omgivning genom sina attityder ger medicineringen en inramning som visar händelsens betydelse. Barn lär sig på så sätt genom outtalade budskap att ?ta medicinen? som det förväntas av dem. Ibland kan det innebära att barnet får gå ut och leka fortare. Det kan också innebära att barnet genom den speciella uppmärksamheten känner sig som medelpunkten och söker hålla kvar situationen.


När jag frågade vad som gjordes för att barnen skulle bli bra igen tog de upp att de fått mediciner. ?Vi måste ha mediciner när vi är sjuka, annars kan vi dö?. ?Mediciner kan slåss mot bacillerna så dom springer bort.? Slagsmålet, kampen inne i kroppen beskrevs ofta i krigiska termer av såväl flickor som pojkar. Kroppen kunde också slåss tillbaka. Ibland kunde bacillerna slåss med kroppen så att det stänkte blod över hela kroppen – från insidan. Det kunde man se för man blev helt rödprickig ibland. Flera av teckningarna skildrade just detta.


Barnens svar på frågan om hur de kände sig när de var sjuka förvånade mig till en början. Men det stod snart klart för mig att upplevelser av sjukdom hade att göra med allt annat som hände i deras liv. Det var tänkvärt och överraskande att mer än hälften av barnen tyckte att det var mysigt att vara sjuk. Deras beskrivningar skilde sig helt från dem hos barn i Aten, där en motsvarande studie gjordes. De grekiska barnen ansåg det mycket mer som en katastrof att bli sjuk. Teckningarna där var också totalt annorlunda, mycket tårar, stängda fönster och svarta kläder.


Det kommer fram i samtalen med barnen att sjukrollen utgör en form av kommunikation och att den kan användas av barn på olika sätt. Sjukdom förser både barn och föräldrar med en möjlighet att uttrycka känslor genom handling. Barnen beskriver all sorts behandling som de utsätts för under sjukdomsförloppet som sköna upplevelser. Men de talar också om hur ont det gjorde, hur illa medicinerna smakade och hur långtråkigt det var. Oavsett om barnet hade positiva eller negativa upplevelser av att vara sjuk, hade det lärt sig hur det ska vara när man är sjuk. En viss sjukroll skapas. Jämförande studier av hur barn uttrycker symtom har gjorts av antropologer i olika delar av världen. Man ser tydligt att vuxnas svar på det lilla barnets obehagssignaler formar kulturellt accepterade uttryck för exempelvis smärta. Barnen som jag talade med kunde inte stanna hemma och ?vara sjuka? om inte någon vuxen bestämde att de verkligen var det.


Barn lär sig att beklaga sig lagom ? varken för mycket eller för litet ? för att uppnå önskad effekt. Barnpsykologen Wilkinson säger att när barn lärt sig låtsas vara sjuka så att föräldrarna tror dem har de blivit kulturkompetenta. De förändrade rättigheter som ett sjukt barn har blir del av den moraliska ordningen. Att barn tycker det är mysigt att vara sjuka kan vara ett tecken på att en viss typ av samvaro med föräldrarna är särskilt viktig. Föräldrar i vårt samhälle arbetar ofta heltid och barnen lever mesta delen av dagen i skolan och på fritids. Sjukdom och mediciner kan därför få en viss symbolisk betydelse där ett speciellt behov kommuniceras mellan barn och vuxna.
Denna lilla studie av barn speglar hur varje samhälle, varje kulturellt sammanhang, skapar sina egna sjukroller.

Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng