Månads arkivering oktober 2006

SFF presenterar förslag till nytt apotekssystem

Bakgrunden är den nya regeringens ambitioner att tillåta fler aktörer på marknaden. SFF vill med sitt förslag bland annat att ge allmänheten ökad tillgänglighet till såväl apotek som farmacevter.


SFF poängterar bland annat vikten av ett fortsatt nationellt åtagande för att säkra tillgången på apotek i glesbygd. Man föreslår avtal mellan staten och apoteksaktörer, eller att apotekstätheten säkras inom ramen för statsbidrag till sjukvårdshuvudmännen.


SFF vill att etableringsrätten av apotek blir fri och såväl tillståndsgivningen som kraven vad gäller ägarförhållanden är liberala.

Förbundet är positivt till begränsad försäljning av receptfria läkemedel i vanliga butiker, men vill att en sådan ordning införs först när fler apoteksaktörer etablerat sig på marknaden.

Vi tycker – hur ska en omreglering gå till?

Stefan Carlsson, vd, Apoteket:


Omregleringen måste ske utan att patientsäkerheten åsidosätts och utan att hela landets läkemedelsförsörjning hotas. Det är positivt att både receptbelagda och receptfria läkemedel utreds samtidigt.
Osäkerheten om de framtida marknadsförutsättningarna riskerar att hämma Apotekets utveckling till men för kunderna.


Cecilia Bernsten, ordförande, Sveriges Farmacevtförbund:


Det viktigaste är att förändringarna görs med eftertanke, så att man verkligen uppnår eftersträvansvärda effekter. En rejäl konsekvensanalys krävs innan man sätter igång. De som ska förändra måste tänka mycket, använda människor som är insatta, och se till att man inför förändringen står på en faktamässig grund. Det är viktigt att man tar tag i frågorna omedelbart, men inte att man förändrar omedelbart.
Man måste också ta lärdom av andra länder, i Norge blev
det ju exempelvis inte så lyckat från början och man var sedan tvungen att lappa och laga i systemet.
Det är också viktigt att man gör saker i rätt ordning. Man bör absolut inte börja med att tillåta receptfritt i handeln.

Mikael Hoffman, ordförande i läkemedelskommittén, Östergötland:

En eventuell konkurrensutsättning måste förberedas noggrant så att alternativa aktörer får en faktisk möjlighet att etablera sig. Service, inklusive i glesbygd, samt kvalitet och säkerhet vid expedition av läkemedel får inte riskeras och måste kunna utvecklas.

Högkostnadsdatabasen och läkemedelsförteckningen måste hanteras nationellt. Apotekets månadsvisa återrapportering utgör idag en viktig förutsättning för landstingens arbete med decentraliserat kostnadsansvar och kvalitetsuppföljning. En avreglering får inte äventyra detta arbete.

Kennert Lenhoff, ordförande i läkemedelskommittén, Blekinge:

Apoteket har låga distributionskostnader, men också dålig tillgänglighet. Om monopolet försvinner bör man förvissa sig om att kostnaderna inte skenar iväg. Förmodligen kommer tillgängligheten att öka. Det bör också finnas kvalitetskrav, utbildad personal och garanterat sortiment.
Så bara släppa fritt är inte hela lösningen. Kanske kan man göra någon motsvarighet till de vårdavtal som finns inom sjukvården, där det finns kravspecifikationer på privata vårdenheter, vårdcentraler med mera.

Steinar Höeg, vd för Astrazenecas marknadsbolag:

De senaste uttalandena i monopolfrågan innebär att regeringen vill investera mer tid i att hitta den ?rätta? lösningen. Det är bra så att vi inte bara byter till ett oligopol. Regeringen kan med fördel göra en förnyad analys av hela monopolfrågan. De viktigaste ingredienserna i en reform är tveklöst god tillgänglighet på läkemedel för patienter och egenvårdskunder genom ökat antal apotek med längre öppethållande.

?Framtidens gränsdragningar blir inte enkla?

I det förgångna har människans tillvaro ofta varit snävt inriktad på att klara livhanken. På vissa håll i världen gäller detta förstås, tragiskt nog, fortfarande. Men i västvärldens sofistikerade överflödssamhällen har detta förhållningssätt förbytts i en strävan att förlänga livet maximalt och ?må bättre än bra? på vägen mot dess slut.

Kanske gäller detta i synnerhet i välfärdsstaten Sverige, där människorna enligt internationella värderingsstudier rört sig längst i världen i riktning mot attityder som bejakar självuttryck och individualisering.

Gränsdragningsdilemman

Enligt Mats Olsson, författare och omvärldsanalytiker med bakgrund inom läkemedelsindustrin, kommer läkemedlens inriktning att genomgå samma skifte som vårt förhållningssätt till hälsa och liv – från livsuppehållande till livskvalitetsförhöjande.
Vi ser redan början; begreppet ?livsstilsläkemedel? har blivit allmängods och debatten har stormat kring impotensläkemedel, bantningspreparat och antidepressiva läkemedel som prestationshöjare.

– Vi tvingas in i nya diskussioner kring definitioner och gränsdragningar. Hur ska vi till exempel förhålla oss när vi får preparat som fördröjer utlösningen hos män? Gränserna för sjukvårdens offentliga åtagande måste tydliggöras. Det är inte lätt, se till exempel hur LFN famlat med frågan om subventionering av impotensläkemedel där man gjorde en inte helt logisk åtskillnad mellan olika beredningsformer, säger Mats Olsson.

– Gränsdragningsproblemen gäller förstås också vården som helhet, om vi siktar på att behålla en offentligt finansierad sjukvård. Prioriteringslistorna i Östergötland som det stormade kring häromåret är bara början.

Patienter i kläm på vägen

En allt tydligare uppdelning av sjukvården i basala delar som omfattas av det offentliga åtagandet, och privata som ger mervärden utöver detta, är förr eller senare oundviklig, menar Mats Olsson.

– Det kan finnas en politisk motvilja mot denna utveckling, men i långa loppet kommer vi ändå att hamna i prioriteringssituationer och tvingas till en tudelning av ?sortimentet? inom vården. På läkemedelsområdet är ju detta redan på väg.

Demografiska faktorer lär driva på utvecklingen. De välutbildade och månghövdade fyrtiotalisterna börjar så smått få ålderskrämpor.

– Här har vi ett möjlighetsfönster på kanske tio år på oss att staka ut prioriteringar som håller. Visserligen är fyrtiotalistgenerationen i regel beredd att avsätta mer egna pengar än tidigare generationer, men trots detta lär mer resurser behöva kanaliseras till sjukvården. I det första skedet lär
det bli fråga om en omfördelning av resurser inom den totala välfärdsapparaten.

Nytt partnerskap med industrin

På resan mot tydligare ramar för sjukvårdens åtagande finns det risk att patienter kommer i kläm, menar Mats Olsson. Ännu fler kan komma att förvägras behandling av kostnadsskäl, precis som pojken i Halland med Morbus Hunter i somras (se LMV 10/06) eller de skånska kvinnor med bröstcancer som inte fick Herceptin efter åtstramningarna på universitetssjukhuset i Lund.

– Det kommer att krävas en översyn av vårdens budgetprocesser och verksamhetsstyrning. Här finns också öppningar för ett nytt, nödvändigt partnerskap mellan vården och läkemedelsindustrin. Vården måste för sin verksamhetsplanering tidigt få tydlig information om vad som är på väg ut på marknaden.

– Industrins roll blir en annan än den säljande, istället kommer man bland annat att behöva utbilda personal om nya, alltmer avancerade behandlingar och utrustningen kring dessa.

Globala lanseringar

Många förändringar i framtidens sjukvårdlandskap lär också drivas av det faktum att informationen om vård, behandlingsmöjligheter och läkemedel blivit så lättillgänglig, menar Mats Olsson. Folk reser, söker och hittar information på egen hand.

– Från läkemedelsföretagens perspektiv kommer detta att leda till ett tryck mot allt fler globala lanseringar, det kommer inte att gå att undanhålla läkemedel från vissa marknader.

– Från patienternas håll skapas ett tryck mot en likriktning av möjligheterna att få tillgång till samma vårdutbud i olika delar av i Sverige, EU och i slutändan världen. Även här pågår förstås redan idag en utveckling, som kommer att bli allt tydligare.

Moderaterna fick vika sig om högkostnadskyddet

0

Få personer blev förvånade av att den nya regeringen vill avveckla försäljningsmonopolet på läkemedel, men i budgetpropositionen bekräftades att den nya regeringen vill att såväl receptfria som receptbelagda preparat ska få säljas av andra aktörer än statliga Apoteket. Förutsättningen är att Läkemedelsverket beviljat tillstånd.

– Vi ska ta steg i den riktningen. Det har vi EU på oss för att göra och jag tror också att det finns ett värde i att öka tillgängligheten för apotekstjänster genom fler aktörer, säger socialminister Göran Hägglund (kd) till Läkemedelsvärlden.

Men hur och när monopolet ska avvecklas framgår inte av budgetpropositionen. Göran Hägglund vill inte gå in på närmare detaljer om avregleringen.

– Hur långt vi kommer den här mandatperioden vill jag idag inte säga. Vi bör kunna återkomma till våren med besked.

– Men det behövs säkerligen ytterligare utredningar eftersom det här är ett område som är av väldigt stor betydelse för enskilda människor och för personalen på Apoteket. Sedan är det här också varor som är av en speciell karaktär och därför måste man vara extra noggrann med det man gör.

Inte förvånad

Thony Björk, kommunikationsdirektör på Apoteket AB, är inte förvånad över att regeringen slår fast att bolagets monopol ska avvecklas.

– Vi kan bara konstatera att vi har fått besked om att man vill göra en förändring. Det är viktigt att förändringen sker på ett väl genomtänkt sätt, vilket också verkar vara meningen.

Anders Lönnberg, den förra regeringens utredare av apoteksmonopolet, har fått nytt jobb som chef för Public Affairs på läkemedelsföretaget Novartis. Vad som händer med hans utredning, som sträcker sig över hela nästa år, kan regeringen i skrivande stund inte svara på.

– Vi behöver föra samtal med honom om hans arbete för att bestämma hur vi ska hantera det, säger Göran Hägglund.

Hägglund menar att en uppluckring av monopolet innebär fler chanser för dem som idag arbetar för Apoteket.

– Det kan innebära en möjlighet för den som vill starta en egen verksamhet och för den som vill söka en annan arbetsgivare.
Han menar också att den nya politiken kommer att sänka distributionskostnader och leda till en större tillgänglighet på läkemedel.

Någon utförsäljning av Apoteket står inte på regeringens omedelbara agenda.

Satsning på genomgångar

Moderaterna har tidigare uppgivit att de vill höja taket på högkostnadsskyddet för läkemedel. Istället för att den enskilde får sina mediciner helt subventionerade från och med 1 800 kronor, som sker idag, föreslog moderaterna att patienten själv bör betala upp till 2 000 kronor. De andra allianspartierna motsatte sig det och moderaterna fick vika sig. Högkostnadsskyddet förblir detsamma.

Av budgetpropositionen framgår också att regeringen vill stimulera till fler läkemedelsgenomgångar. Åtgärden ingår i
en satsning på äldreomsorg. Sammanlagt ska anslagen till äldreomsorgen öka med drygt 1.9 miljarder kronor nästa år. Hur mycket som specifikt ska investeras i läkemedelsgenomgångar är ännu inte bestämt.

Göran Hägglund anser att genomgångar av äldre personers medicinanvändning är viktig av flera skäl.

– Undersökning efter undersökning visar att många av våra äldre har en stor mängd läkemedel förskrivna av olika läkare. Ingen har en helhetsbild av vilka läkemedel den äldre personen intar.

– Det är faktiskt så att många äldre har en väsentligt sämre livskvalitet än vad de skulle behöva ha om det här fungerade väl, säger han.

Han påpekar också att kostnaden för samhället kan minska avsevärt om fler läkemedelsgenomgångar genomförs.

– Det viktigaste är naturligtvis den enskildes välbefinnande, tillägger han.

Samma kostnad budgeterad

Statsbidragen till landstingen för läkemedelsförmånerna förhandlas fram nästa år. I budgetpropositionen är den utgiften beräknad till samma kostnad som för år 2007.

– Vi har en förhandling framför oss med staten i början av 2007. Vilken nivå det landar på vet vi inte, men en nolltillväxt tror vi absolut inte på. Det här ser vi bara som en markering på att den här kostnaden finns, säger Bodil Ericsson på Sveriges Kommuner och Landsting.

Handeln välkomnar beskedet
Detaljhandeln välkomnar beskedet att apoteksmonopolet ska avvecklas. Thomas Svaton, vd för svensk Dagligvaruhandel, menar att receptfria läkemedel kan komma att säljas i handeln inom ett år.
– Det finns ett förslag från Anders Lönnberg för hur man ska avreglera handeln med nikotinläkemedel. Man kan använda samma ramverk för ett begränsat sortiment av andra receptfria läkemedel.
Han anser att avvecklingen av försäljningsmonopolet för receptfria läkemedel bör ske först. Någon sådan prioriteringsordning har dock inte fastställts av regeringen.

Ologiskt, Läkemedelsverket

I fjol, samtidigt som EMEA:s första utredning om NSAID-medlens hjärtsäkerhet pågick, beslutade Läkemedelsverket att diklofenak, som tillhör denna grupp, kan börja säljas receptfritt i Sverige under varumärket Eeze. Inte helt logiskt.


Tidigare i höst kom en metaanalys av epidemiologiska data (McGettigan et al) som antyder att diklofenak kan vara det allra mest ofördelaktiga läkemedlet i NSAID-gruppen i ett hjärtperspektiv.


Slutsatserna i EMEA:s förnyade utredning på området var inte kända i skrivande stund, men som Gunnar Alvan antyder i detta nummer kan verket bli tvunget att ompröva sitt beslut.

Göran och Ylvas ljusa stunder

Nye socialministern Göran Hägglund är på rätt spår när han betonar vikten av konkurrens i apoteksledet snarare än receptfritt i butik eller utförsäljning av Apoteket, trots att flera starka aktörer vill se en annan lösning på monopolknuten. Går man denna väg elimineras den mest aparta aspekten av det svenska apotekssystemet. Vi får sannolikt bättre tillgänglighet, en större och mer dynamisk arbetsmarknad och kan upprätthålla kravet på farmacevtisk kompetens i försäljningsledet.

En lång rad statliga utredningar har under de senaste decennierna genomlyst monopolfrågan, och här finns mycket att hämta. Hägglunds stab bör särskilt begrunda Lars Jedings Läkemedel i vård och handel (SOU 1998:28).


En ny utredning bör sjösättas snarast. För att citera SFF:s Cecilia Bernsten, det är viktigt att ta tag i frågorna omedelbart, men inte att förändra omedelbart. Osäkerhet om framtiden gagnar ingen, allra minst apotekspersonalen.

Hägglunds företrädare Ylva Johansson öronmärkte i våras 600 miljoner kronor till kommuner och landsting för att förbättra vården för de mest sjuka äldre, bland annat via läkemedelsgenomgångar. Sällan har en riktad resursförstärkning varit mer välmotiverad. Satsningen utgör en sen men mycket välkommen prioritering av en länge eftersatt patientgrupp med svag stämma i samhället.

Glädjande nog fortsätter den nya regeringen att avsätta medel till läkemedelsgenomgångar i den nya budgetpropositionen.

Cyberdocs efter distanshandel och e-recept

I augusti startade Apoteket sin näthandel i full skala. Många har redan hunnit nyttja tjänsten och framgången fortsätter förhoppningsvis. Resan har tagit lång tid och mött såväl tekniska som mentala hinder. När jag 1997 på denna sida argumenterade för Ja till postorderapotek var en minoritet av Apotekarsocietetens styrelse fortfarande tveksam.

Tveksamheten från bland annat apoteksfarmacevter har fortsatt in i det sista. Oro för jobben, glesbygden och för säkerheten, har framförts. Engagemanget för att utveckla läkemedelsdistributionen har saknats.


Självklart syftar e-handeln även till besparingar, på sikt också av personal. Ansvaret för servicen i glesbygden är politiskt vare sig det gäller apotek, post, kommunikationer med mera. Säkerheten och informationen är tillfredsställande löst. Diskinformation är inte avgörande för läkemedelsanvändningen.


Felet med Apotekets näthandel är att det blir dyrare att handla på nätet än på apotek. Apoteket beräknas spara cirka 15 procent på varje nätexpedition, men inget av detta kommer kunden till godo. Lagen om enhetliga priser över landet bör därför skrivas om och fri prissättning omfatta mer än nikotinläkemedel. Friare prissättning är också en förutsättning för konkurrenter att komma in på den svenska marknaden och för Apoteket att nå ut på den nordiska. För att få fart på EU:s lagliga nätapotek bör läkemedelssubventionen och läkemedelsförsäkringen även omfatta köp från dessa.


Den naturliga uppföljningen till nätapotek är cyberdocs, läkarbesök och förskrivning via Internet. Svensk lag förbjuder inte detta. Vad som krävs för all förskrivning är att den sker på vetenskaplig grund, enligt beprövad erfarenhet samt att patientjournaler förs. Legitimerade nätläkare är inte ovetenskapligare än andra och verksamheten håller på att bli beprövad i USA och England. Försök pågår i Finland med diabetiker och astmatiker, som med hjälp av digitala mätdon lämnar ‘labbprover’ via nätet. Antalet patienter som önskar e-postkonsultation ökar stadigt och undersökningar visar att de blir nöjda. E-recept är redan på plats.


Majoriteten av läkarkåren förhåller sig till nätmottagningar som många farmacevter tidigare förhöll sig till nätapotek. De borde istället delta i debatten om vilka sjukdomar och läkemedel som lämpar sig för cyberdocs, vilka provsvar som krävs, vilka primära och uppföljande frågor som bör ställas av läkaren och så vidare. Därefter bör försöksverksamhet startas. Dagens förskrivningspraxis håller inte den kvalitet när det gäller diagnos, multimedicinering, receptförnyelse eller utsättning att alternativ är uteslutna.


Klyftan mellan möjligheter och resurser inom sjukvården växer. Besparingar via generisk substitution, prioriteringslistor, sjukhusnedläggningar med mera används för att frigöra resurser till nya terapier och vård av en åldrande befolkning. Läkarbesök via nätet bör även prövas i samma syfte.


Cyberdocs kan dessutom frigöra patienter från den underordnade
roll många alltjämt upplever inför läkare.

Två vacciner mot HPV förebygger livmoderhalscancer

0

Infektioner med humant papillomvirus, HPV, är den främsta orsaken till cervixcancer. Genom att vaccinera mot viruset kan sjukdomen undvikas. Gardasil blev under hösten det första godkända preparatet som bygger på den principen.


I USA godkändes läkemedlet redan innan den sista fas III-studien var färdig. Delresultaten som presenterades efter halva tiden var så goda att man ville påskynda avslutet av studien.


– Effekten var övertygande och biverkningsfrekvensen i stort sett försumbar, därför ville man inte avhålla placebogruppen aktiv substans, säger Cecilia Young, medicinsk chef på Sanofi Pasteur MSD som marknadsför vaccinet.


Långtidsstudier i Norden


Sammantaget har nästan 30 000 kvinnor ingått i tester med läkemedlet. I den sista fas III-studien, som pågick i fyra år, ingick 12 000 kvinnor varav 60 procent i de nordiska länderna. Anledningen till att så stor andel försökspersoner är skandinaver är att det ska genomföras långtidsstudier och vi har väl fungerande register i Norden, vilket underlättar för den framtida forskningen.


GSK:s kandidat Cervarix prövas just nu i fas III på drygt
20 000 kvinnor. Företaget rapporterade tidigare i år att vaccinet visat effekt fyra och ett halvt år efter vaccinering. Jann Storsaeter, medicinsk rådgivare på GSK, uppger att Cervarix kommer att lanseras i Sverige någon gång under nästa år.
De två vaccinen bygger på samma grundprincip men skiljer sig i vilka former av HPV de skjuter in sig på.


Båda vaccinen skyddar mot HPV 16 och 18 som orsakar större delen av all cervixcancer i världen. Gardasil är dessutom verksamt mot HPV 6 och 11 som orsakar kondylom.


Cervarix förebygger inte kondylom, men GSK uppger att vaccinet har visat sig ge skydd mot infektioner av HPV 31 och 45 som också hör till de cancerframkallande stammarna av viruset.
Vaccinen innehåller så kallade viruslika partiklar. En sådan består av virusets ytterhölje, men innehåller ingen arvsmassa och kan därför inte överföra någon sjukdom. Kroppen bildar antikroppar när vaccinet injicerats eftersom immunförsvaret inte ser någon skillnad på virus och viruslika partiklar.


Idag kallas kvinnor regelbundet till gynekologisk cellprovtagning för att cervixcancer ska kunna upptäckas i tid.


Cecilia Young tror inte att provtagningen kommer att upphöra under den närmaste framtiden då vaccinet inte täcker in alla typer av HPV som kan orsaka cancer i livmoderhalsen. Ungefär 70 procent av all cervixcancer beror på HPV 16 och 18. De resterande 30 procenten orsakas framförallt av 13 andra högrisktyper av humant papillomvirus. Med stor sannolikhet kommer det på sikt att utvecklas vaccin som är verksamma mot fler genotyper.


Håkan Mellstedt, professor i onkologisk bioterapi vid Karolinska Institutet som har skrivit en sammanställning över olika vaccinkandidater mot cancer, säger att flera liknade preparat är under utveckling.


?Nu finns grunden?


Han är positiv till studieresultaten för Gardasil.


– De data som finns är mycket solida. Jag är övertygad om att vi kommer att se en kraftig reducering av livmoderhalscancer. Nu finns grunden, sen gäller det att ta ställning till vilka personer som ska vaccineras.


Det kommer att dröja minst ett år innan Socialstyrelsen beslutar huruvida vaccin mot cervixcancer ska inkluderas i vaccinationsprogram och i sådana fall om både pojkar och flickor ska vaccineras.


Även andra tumörer än cancer i livmoderhalsen har samband med virusinfektion. Levercancer och Burkitts lymfom kan ofta kopplas till specifika virus och också för dessa cancerformer kan antivirala vaccin få en större roll i framtiden.

Kreditsystemet självfinansierat

0

År 2002 gick Apotekets kreditsystem back med 84 miljoner kronor. Nu täcks kostnaderna av intäkterna.

– Det ser ut att gå ungefär plus minus noll i år för de direkta kostnaderna, säger Magnus Lind på Apotekets ekonomienhet. Han berättar att Apoteket varje månad följer kostnadsutvecklingen för kreditsystemet, som innebär att kunder kan köpa läkemedel på avbetalning.

För första gången uppnår nu företaget sitt mål att systemet ska vara självfinansierat. Framför allt är det kreditprövningen som givit resultat, enligt Magnus Lind. Apoteket har inte längre problem med kunder som inte kan betala.

– De får betala kontant eller söka hjälp hos kommunen för att få sina läkemedel, säger han.

Apotekets avbetalningstjänst gjorde tidigare mycket stora förluster. Som sämst gick det år 2002 då 70 000 kunder inte betalade sina räkningar. Året därpå införde Apoteket kreditstopp för dem som inte betalat skulder.

När Apoteket för ett år sedan dessutom införde regler för vem som får handla på kredit blev kritiken massiv. Krav framfördes på att även skuldsatta skulle få köpa på avbetalning. En enda betalningsanmärkning kunde räcka för att för att bli nekad. Idag har Apoteket lättat på kraven så att personer med upp till två betalningsanmärkningar får kredit. Magnus Lind säger att systemet inte är fyrkantigt.

– Vi gör individuella bedömningar. Det kan vara en äldre människa med dåligt närminne som har missat att betala. Är han eller hon inte någon kreditrisk släpper vi igenom.

Trots att reglerna inte är lika strikta som när prövningarna för ett år sedan infördes var det ändå nio procent av de cirka 10 000 kreditprövningar som genomfördes den senaste månaden som fick avslag. Det innebär att hundratals människor varje månad blir nekade att köpa mediciner på kredit.

I början av december sker ett antal förändringar i systemet. Aviseringsavgiften för autogirokunder sänks bland annat.

Ny utbildning ska lyfta svensk klinisk farmaci

Den verksamhetsmässiga kärnan i det som brukar benämnas klinisk farmaci är farmacevter som i en patientnära miljö analyserar och optimerar läkemedelsbehandlingar. Begreppet är dock definitionsmässigt bredare och omfattar allt farmacevter gör gentemot patienter i såväl öppen- som slutenvård.

Klinisk farmaci har inte någon stark tradition i Sverige; av hävd har apotekarna och receptarierna framför allt hållit hus innanför apotekens väggar.

Satsningar i Skåne

Det finns dock på flera håll i landet en växande verksamhet där apotekare, i regel anställda av Apoteket, deltar i det patientnära arbetet på främst sjukhuskliniker. Region Skåne ligger långt framme; en stor satsning på klinisk farmaci har exempelvis sedan drygt fem år genomförts på Helsingborgs lasarett. Idag bemannas flera av sjukhusets vårdavdelningar dagligen av apotekare från sjukhusapoteket.

Region Skåne har också nyligen beslutat att utvidga verksamheten med flera tjänster i bland annat Lund och Landskrona.

Den kliniska farmacins utbredning över landet i sin helhet beskrivs, beroende på vem man frågar, omväxlande som ?begränsad? respektive ?mycket stor?. Utan tvivel är den dock under utveckling, och Apotekets ambitioner på området är höga.

Heta villebråd

En av pionjärerna inom området är Tommy Eriksson, docent och forskningsapotekare vid sjukhusapoteket i Lund. Han gjorde följande, något bekymrade lägesbeskrivning i Läkemedelsvärlden 6/04, där temablocket handlade om klinisk farmaci:

– Vi saknar ett nationellt grepp i Sverige, både politiskt och farmacevtiskt. Det finns öar i landet där det fungerar, men ingen systematik. Det finns heller ingen inom farmacin som med kraft driver frågan uppåt.

Sedan dess har dock en hel del hänt, och mycket talar för att utvecklingen fortsätter. De så kallade Ylva-pengarna, de öronmärkta medel som den förra regeringen avsatte åt kommuner och landsting till satsningar på de sjukaste äldre i våras, väntas bidra till att den kliniska farmacin flyttar fram sina positioner. Pengarna ska bland annat gå till läkemedelsgenomgångar.

-Någon ska ju genomföra dessa genomgångar i praktiken och här bör de kliniska farmacevterna vara heta villebråd, säger Tommy Eriksson.

På väg upp från källaren

Enligt Annema Paus, chef för Affärsområde Avtal på Apoteket, har en stark utveckling skett de senaste åren inom klinisk farmaci, och denna lär fortsätta.

– Idag finns verksamheten i samtliga landsting och på totalt över 200 sjukhusavdelningar. Vården har alltmer börjat få upp ögonen för vad farmacevter kan tillföra vad gäller förbättrad patientsäkerhet och ekonomiska och tidsmässiga besparingar i såväl öppen- som slutenvård. Det har också kommit allt fler utvärderingar som bevisar nyttan av klinisk farmaci. Man kan säga att apotekarna på sjukhusen är på väg upp från källarplanet, där sjukhusapoteken ofta ligger, till avdelningarna, säger Annema Paus.

Storbritannien föregångare

I flera andra länder, framför allt de anglosaxiska, är klinisk farmaci en sedan länge etablerad företeelse. I USA gör farmacevter regelmässigt genomgångar av patienters läkemedelsbehandlingar på de flesta sjukhus.

Det land som oftast nämns som en föregångare inom klinisk farmaci är dock Storbritannien. Här är många apotekare anställda av sjukhusen, som ofta har egna avdelningar för klinisk farmaci. Farmacevterna är en lika etablerad personalgrupp i vården som läkare och sjuksköterskor, och är ofta integrerade i vårdteamen. I Storbritannien som helhet arbetar omkring 4 000 personer som kliniska farmacevter i sjukhusmiljö.

Apoteket har som målsättning att Sverige ska nå lika långt.

– Vi arbetar med en målbild där vi under nästa år når totalt 400 sjukhusavdelningar och 2010 i princip samtliga i landet. Om fyra år ska vi vara lika bra som Storbritannien på klinisk farmaci, säger Annema Paus.

Valbara kurser

En förutsättning för att farmacevter ska kunna göra nytta i vården är förstås att personerna ifråga är utbildade för ändamålet. De blivande apotekarna i Sverige får under sin grundutbildning, till skillnad från exempelvis Tyskland och USA, ingen obligatorisk klinisk träning.

– Det har varit ett stort slöseri med statliga resurser att apotekarnas femåriga läkemedelsutbildning inte gett möjligheten att medverka i det direkta teamet runt patienten, säger Tommy Eriksson.

Möjligheterna till utbildning på hemmaplan har dock nyligen förbättrats genom valbara kurser i klinisk farmaci i den nya, omstöpta apotekarutbildningen vid Uppsala universitet. Enstaka universitetskurser i klinisk farmaci ges i Lund och Uppsala, och ämnet har ingått i en specialistutbildning i sjukvårdsfarmaci som drivits i ett samarbete mellan Apotekarsocieteten, Uppsala universitet och Apoteket.

Lättare få acceptans

Flera svenska kliniska farmacevter, exempelvis eldsjälen Anne Hiselius på länssjukhuset Ryhov i Jönköping, är mer eller mindre självlärda. De svenska apotekare som velat fördjupa sig akademiskt inom klinisk farmaci har hittills varit tvungna att söka sig utomlands. Flera har exempelvis gått en magisterutbildning vid University of Strathclyde i Glasgow, Skottland.

Vid sidan av Anne Hiselius är Ulrika Gillespie en föregångare inom svensk klinisk farmaci. Hon var den första som kompletterade sin svenska apotekarexamen med en brittisk magisterutbildning och idag arbetar hon som klinisk farmacevt på Akademiska sjukhuset i Uppsala.

– Det har trots allt varit ganska lätt att få acceptans för arbetet, klimatet har blivit allt mer positivt. Mot bakgrund av dagens allt mer komplicerade behandlingar är det allt tydligare att profes-
sionerna behöver samarbeta.

– I det praktiska arbetet är det ändå viktigt att vara lyhörd, och att försöka hitta de personer inom läkarkåren som tror starkt på konceptet. En bra strategi är att helt enkelt jobba där det funkar, säger Ulrika Gillespie.

Fyllig utbildning

Sedan någon månad tillbaka finns för första gången ett fylligt utbildningsprogram i ämnet klinisk farmaci i Sverige. Det nya magisterprogrammet med ämnesbredd i klinisk farmaci vid Uppsala universitet är en ettårig påbyggnadsutbildning öppen för personer som redan har en apotekarexamen eller farmacie magisterutbildning.

Programmet kan studeras på såväl deltid som heltid. Utbildningen ges på distans där vissa kursmoment läses gemensamt i Uppsala, medan andra delar av undervisningen är nätbaserade.
Förebild är i stor utsträckning det ovan nämnda skotska magisterprogrammet. Utbildningen stöds ekonomiskt av flera intressenter, främst Apoteket men även bland annat Apotekarsocieteten och landstinget i Uppsala län, och är förankrad hos företrädare för den medicinska fakulteten.

I programmet ingår bland annat kurser i grundläggande kliniskt farmacevtiskt arbete, tillämpad farmakoterapi och sjukdomslära samt ett längre avsnitt med handledd praktik inom sjukvården. Programmet avslutas med ett projektarbete där studenterna ska initiera och genomföra en mindre klinisk studie.

Stor entusiasm

Läkemedelsvärlden träffade i september kursledningen och flera av studenterna i samband med ett av de första kurstillfällena. Entusiasmen var påtaglig hos alla inblandade.

– Satsningarna som nu görs i Skåne och de så kallade Ylvapengarna har spätt på känslan av att utbildningen ligger rätt i tiden. De som börjat nu är en osedvanligt motiverad studentgrupp, säger Anna Finquist, apotekare och medlem i kursledningen.

En av de nya studenterna är Muhammed Muhsen som har en irakisk apotekarutbildning. Han ska nästa termin göra praktik på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge.

– Jag har alltid varit väldigt intresserad av klinisk farmaci. I Irak finns apotekare på varenda avdelning på sjukhusen, och när jag gick grundutbildningen praktiserade vi ofta två dagar i veckan på sjukhus. Därför var det helt naturligt för mig att välja den här utbildningen nu när den kom, säger han.

Studentgruppen är brokig i flera avseenden; medan många kommer direkt från grundutbildningen har andra gått valbara kurser eller arbetat som kliniska farmacevter. Vissa är anställda på sjukhusapotek, andra har i likhet med Muhammed Muhsen erfarenhet från öppenvårdsapotek och utbildning av vårdpersonal. Studenternas etniska bakgrund varierar också kraftigt med representanter från många världsdelar.

Linda Holmbjer har tidigare läst universitetskursen i klinisk farmaci i Lund, och arbetar på sjukhusapoteket på Blekingesjukhuset i Karlshamn. Hon studerar nu på den nya utbildningen på halvfart.

– Möjligheterna att arbeta med klinisk farmaci har hittills varit begränsade på Blekingesjukhuset. Med det här vill jag förnya och utöka mina kunskaper och förhoppningsvis medverka till att utveckla klinisk farmaci regionalt, säger hon.

Få entreprenörer – än så länge

Klinisk farmaci kan ses som en läkemedelsnära tjänst som inte omfattas av det statliga apoteksmonopolet (se LMV 9/06). Det finns alltså inga hinder för hågade apotekare att starta egna konsultbolag med sjukvårdshuvudmännen som tilltänkta uppdragsgivare. I praktiken råder dock ett monopol idag, nästan alla kliniskt verksamma farmacevter i landet är anställda av Apoteket och arbetar för sjukvårdens räkning. Under hösten genomförs dock nya upphandlingar av läkemedelsnära tjänster i bland annat de två största landstingen; kanske kan detta öppna för nya aktörer.

Varför finns det så få entreprenörer inom klinisk farmaci?

– Det långvariga apoteksmonopolet kan ha bidragit till att apotekare inte tycks vilja bli entreprenörer i någon större utsträckning. På senare tid har jag dock hört många av studenterna på grundutbildningen tala om att starta egen verksamhet, säger Anna Finquist.

– Det viktigaste är inte anställningsformen, utan snarare patienterna och att klinisk farmaci verkligen realiseras, säger Tommy Eriksson.

En kortare delkurs i det nya magisterprogrammet är inriktad på tjänsteutveckling. Denna syftar till att ?ta upp redskap för att bygga upp en fungerande klinisk farmacevtisk verksamhet samt marknadsföring av denna tjänst?.

Här behandlas bland annat entreprenörskap, marknadsföring av den egna kompetensen och projektledning.

Ge mig en komma-ikapp-knapp

Det har varit val, om ni minns. Ja, man har nästan glömt det så här några veckor efteråt. Plötsligt var alla möjliga partier och politiker synliga ett ögonblick, ivriga att övertyga oss om sin förträfflighet. Själv röstar jag mest efter någon sorts ideologisk grundsyn, för jag har inga illusioner om att det ena eller andra partiet ska gynna just mig i nämnvärd grad. Det behövs förresten inte heller, för jag tycker egentligen att jag har det ganska bra och det gäller nog de flesta av oss om vi bara tänker efter. Det beror ju också på vad man jämför med och hur man definierar ?bra? men den diskussionen ska jag inte trassla in mig i nu.

Annars tillhör jag en av de riktigt stora målgrupperna för både vallöften och direktadresserad propaganda, nämligen barnfamiljerna. Några veckor vart fjärde år är man som förälder plötsligt oerhört intressant för alla röstfiskare, men ingen har hittills utlovat det vi verkligen skulle behöva: en komma-ikapp-knapp, som kunde stänga av tidens gång medan man hann städa, bädda, fixa, sova och kanske till och med odla sina egna intressen en stund. Ett parti som lovade en sådan knapp åt alla föräldrar skulle få min röst direkt. Säkert skulle det gå minst lika bra att hålla det löftet som alla andra vallöften…

Tills vidare får vi nog nöja oss med en småkaotisk tillvaro och ständig tidsbrist. Att man inte hinner städa är ju ingen större katastrof, men vissa saker måste bara skötas; hämta på dagis, handla mat, laga middag, spela spel, läsa sagor. Jobba halvtid ska man också hinna med när man hinner – och det gör man, men så kommer höstens första förkylningsvirus och ställer allting på huvudet. Dålig sömn, dåligt humör, dålig stämning och allmän misär. Vad gör man? Vänder sig till sitt apotek, förstås!

Barnfamiljer ligger sällan i den medicinska forskningens så kallade frontlinje. Det är inte i första hand de nya, spännande, rubrikskapande och vinstgivande läkemedlen som står i fokus. En normalfrisk (eller normalsjuk) barnfamiljs existens vilar under ett normalår i stället tryggt på de tre hörnstenarna alvedonsuppen, nezerilsprejen och xylocainsalvan. Två av dem gör årets alla förkylningar i någon mån uthärdliga och den tredje är oumbärlig i händelse av närkontakt med getingar, brännässlor och, för västkustska olycksbröder och -systrar, brännmaneter. Jag skriver ?i händelse av?, men det är mest en textmässig finess; i verkligheten förekommer dessa kontakter i stort sett dagligen under sommarhalvåret, så det gäller att ha salvan med sig i alla lägen. Om inte annat är det ett bra sätt att skaffa sig gott rykte bland andra, mindre väl förberedda, föräldrar. Man är ju inte bara förälder, man är apotekare också.

Det verkar kanske lite ostadigt med bara tre hörnstenar, men den fjärde får väl då sägas utgöras av alla övriga läkemedel som tillfälligtvis kan behövas för att få familjen frisk. I vårt fall var det en elak bakterie som skulle utrotas för en tid sedan. Varför måste förresten flytande penicillinpreparat smaka så oerhört illa? Ja, jag erkänner, jag smakade på sonens mixtur; man vill ju veta vad man petar i honom. Eller åtminstone försöker peta i honom, för han var inte precis samarbetsvillig och det förstod jag mycket väl efter min provsmakning. Tur att en kur är över på tio dagar, men vilka dagar det var! Jag är övertygad om att man lagt ner ett stort och välvilligt arbete på att utveckla en acceptabel smak, men är verkligen smakkombinationen choklad och citron den som allra bäst harmonierar med penicillinets kärva beska?

Jag skrev nyss att man vänder sig till sitt apotek och det gör man ju – än så länge. Många tycks tro på snabba vändningar i monopolfrågan, men det tar säkert sin lilla tid. Det är mycket som ska utredas innan även vi stackars stadsbor kan få möjlighet att köpa våra suppar, sprejer och salvor på ICA eller macken – om det nu överhuvudtaget blir så.
Den som lever får se. Under tiden kan man ju alltid handla på internet.

Magnus Rörby är apotekare och utredare på Läkemedelsverket.

Karolinska tar första steget mot avdelningar utan medicinförråd

0

Representanter för sjukhuset och landstinget har rest över hela världen för att se hur det ser ut i andra länder vad gäller läkemedelshanteringen på sjukhus, berättar Peter Persson, chef för sjukhusapoteket vid Karolinska universitetssjukhuset Huddinge.

– Vi har en idé om att avveckla förråden. Istället ska läkemedel distribueras direkt till avdelningarna, fortsätter han.
Från och med november ska apoteket vid Karolinska universitetssjukhuset Huddinge leverera färdiga beredningar med antibiotika till sjukhusets lungklinik.

Att sjuksköterskorna nu inte ska iordningställa sprutor med antibiotika själva, utan istället få dem färdigpreparerade, är en pilot för att pröva om planerna håller.

Även till avdelningen för njurmedicin planeras för att färdiga beredningar med antibiotika ska levereras. Den förändringen sker vid årsskiftet.

Idag har varje sjukhusavdelning ett eget medicinförråd. Men dessa skulle kunna ersättas av en eller två enheter för hela Karolinska sjukhuset, som finns både i Huddinge och i Solna, menar Peter Persson.

Även om det dröjer flera år tills Nya Karolinska uppförs så måste man snart ta ställning till huruvida sjukhuset ska byggas med eller utan medicinförråd.

Vill öka patientsäkerheten

Idag sker ungefär 85 procent av hanteringen av läkemedel på avdelningar och 15 procent på sjukhusapoteken. Peter Persson anser att siffrorna borde vara de motsatta. Han ser flera anledningar till förändring.

– Det som vi är intresserade av är att öka patientsäkerheten och att frigöra tid för vårdpersonalen. Sjuksköterskor blir ofta störda, till exempel av telefoner som ringer, när de hanterar mediciner. Istället kan medicinerna som läkaren ordinerar levereras i rätt dos direkt till kliniken.

Dessutom kan man undvika skadlig arbetsmiljö och att läkemedel kontamineras.

– Vi kommer att iordningställa läkemedel i sterila miljöer där personalen har skyddskläder och där kravet på god ventilation är tillgodosett.

Han tror att medicinförråden på sikt kommer att försvinna från avdelningarna på svenska sjukhus.

Bättre förutsättningar

Redan 1998 genomfördes ett försök på transplantationsenheten på Huddinge då läkemedel förbereddes på sjukhusapoteket. Då var det problem med mycket papper som skulle kopieras, men i och med att elektroniska läkemedelsmoduler införs borde det i framtiden vara enkelt att beställa läkemedel från ett apotek, eller annan central enhet på sjukhuset, direkt till en avdelning.

Hon vill se större mod hos entreprenörerna

0

Det finns många bioteknikföretag i Sverige, i förhållande till landets storlek flest företag i Europa, och den medicinska forskningen på universiteten är i vissa fall världsledande. Potentialen för utveckling av nya läkemedel är så till vida bra, men ändå kommer det relativt få nya svenska produkter.
Så skulle det inte behöva vara, menar Karin Sewerin. Hon har en unik erfarenhet av biotekniksektorn från båda sidorna av Atlanten; på Kabi Pharmacia i 16 år fram till 1994 och därefter på en av världens största bioteknikkoncerner, Genentech i Kalifornien, i nästan åtta år.

Åren på Kabi Pharmacia ledde bland annat till en doktorsavhandling om en koagulationsfaktor, faktor VIII. Forskningen bidrog till den rekombinanta produkten ReFacto (moroktokag alfa), som tillverkas av Biovitrum och marknadsförs av Wyeth.

På Genentech hade Karin flera chefsuppdrag, bland annat för utveckling av nya analysmetoder. Dessutom ledde hon utvecklingsarbetet med den rekombinanta antikropp, som sedan blev Mabthera (rituximab) mot non-Hodgkin-lymfom. Den testas nu även mot reumatoid artrit. Tillverkare är Genentech, men medlet marknadsförs i Europa av Roche.

– Det var den första terapeutiska rekombinanta antikroppen som godkändes i USA. Produkten är utvecklad av Idec Pharmaceuticals och min uppgift var att leda processutvecklingen inom Genentech för att säkerställa leveransen av produkten till marknaden, säger Karin Sewerin.

Du är idag 53 år, och var således ganska ung då du kom till Genentech. Dessutom är du kvinna och fick redan från början olika chefsuppdrag.
Fanns det några fördelar eller nackdelar med att komma som ung, europeisk kvinna till ledande befattningar på en amerikansk jätte inom biotekniksektorn?

– Visst, min situation var unik på många sätt. Jag hade ju i början ingen insikt i den hierarki som råder på ett sådant företag, och min grundsyn är dessutom mer demokratisk än den som amerikanska chefer ofta har.

– Min vana att alltid förhandla med olika berörda grupper på företaget innan man tar ett beslut var en styrka, det gjorde att jag fick vänner i båda lägren vilket ofta ledde till snabbare processer. Anställda kände sig delaktiga och de gick in och arbetade även på helger om det behövdes. Vi uppnådde på så vis snabbare resultat, säger Karin Sewerin.

I början av det nya millenniet återvände Karin till Sverige. Sedan 2004 driver hon företaget BioTech Development tillsammans med sin man Göran, även han med lång erfarenhet inom biotekniksektorn.

Från kontoret i hemmet i Bromma strax utanför Stockholm erbjuder de konsulthjälp till bioteknikföretag både i Sverige och utomlands. Det handlar om tjänster som täcker hela kedjan vid utveckling av biologiska läkemedel.

Varför startade ni företaget?

– Min erfarenhet är läkemedelsutveckling, men också att lägga upp strategin för registrering och ansökan om kliniska prövningar, och liknande uppgifter som har med regelverk att göra. Under min tid på Genentech deltog jag i att utforma ansökningar för registrering av totalt åtta läkemedel. När vi bestämde att flytta tillbaka till Sverige fanns det helt enkelt inga jobb som passade min bakgrund, och samtidigt ville jag dela med mig av mina erfarenheter och bidra till att stimulera utvecklingen här i Sverige, säger Karin Sewerin.

– Vi har både små och stora företag bland våra kunder, exempelvis Astra Zeneca. Det handlar om hjälp med allt från att lägga upp strategier, skriva ansökningshandlingar till att träffa representanter från läkemedelsmyndigheter som amerikanska FDA. Vi har haft kunder från hela Europa, Asien och USA.

Karin Sewerin har också arbetat på det amerikanska konsultföretaget Biologics Consulting Group, BCG, som erbjuder motsvarande tjänster.

Är det regelverk som bioteknikbranschen lever efter krångligare i Europa än i USA?

– Amerikanarna tycker ofta att det europeiska regelverket är vidrigt, och europeerna tycker det samma om det amerikanska. Men det skiljer sig inte åt speciellt mycket, annat än att det i USA bara finns en myndighet, FDA, som ska godkänna ansökningar medan vi inom EU måste få alla medlemsstaters godkännande, även om en medlemsstat är själva rapportören. En åsikt från en enskild myndighet kanske därför inte blir den åsikt som gäller i slutändan. Det gör det svårare i Europa, säger Karin Sewerin.

Har regelverket blivit krångligare med åren?

– Nej, jag upplever att det varken har blivit krångligare eller enklare.

Hur klarar svenska entreprenörer inom biotekniksektorn att hantera detta regelverk, jämfört med amerikanska?

– Jag tycker att en brist som svenskar ofta uppvisar är att de är för försiktiga. De borde våga mer. Läser en svensk myndigheternas riktlinjer tror han eller hon att alla punkter måste tillmötesgås. Det gör att de även upplever Good Manufacturing Practice, GMP, som krånglig. Men att följa GMP är egentligen inget märkvärdigt och de riktlinjer som myndigheterna går ut med ska ses som en vägledning.

– En del vill tillmötesgå alla krav för att de vill undvika ytterligare frågor från myndigheterna. Men effekten kan i stället bli den motsatta, frågorna uppstår just på grund av att man i sin iver att undvika frågor försökt tillmötesgå även irrelevanta punkter på kravlistan. Att läsa regelverket kan alla, men att applicera det på sin egen produkt kan vara besvärligare, säger Karin Sewerin.

Vilka är de viktigaste skillnaderna i övrigt mellan bioteknikföretagande i USA respektive i Sverige, som du ser det?

– Generellt sett är inställningen till driftiga människor en helt annan i USA, mer positiv, vilket gör att forskare vågar satsa på sina egna idéer och starta bioteknikföretag. Men framför allt är amerikanarna mer inriktade på produktutveckling, medan vi i Sverige främst fokuserar på forskningen. Vi säger ofta att vi är ?världsbäst på forskning?, men det kommer få nya produkter, säger Karin Sewerin.

Men Sverige har ju förhållandevis många bioteknikföretag, och enligt branschens intresseorganisation SwedenBio har företagen fått det allt lättare att locka till sig riskkapital. Dessutom har svensk medicinsk forskning inom akademin en tätposition på flera områden.

Varför lyckas företagen inte få fram fler nya produkter, när förutsättningarna tycks vara så bra?

– I USA granskas projekt till stor del utifrån möjligheten att utveckla forskningsresultatet till produkter innan det får nya forskningsanslag, och det leder till ett större samarbete mellan industrin och akademin. Det är svårt att få statliga anslag från NIH till forskning som bedrivs av flera forskargrupper, om projekten inte har goda utsikter att generera en ekonomisk vinst på sikt.

– I Sverige känns det som om olika utbildningsorter konkurrerar om anslag till likartad forskning, oberoende av möjligheten att utveckla projekten till en lönsam produkt. Men framför allt borde kompetensen knytas ihop bättre, inte minst den som finns på universiteten med den inom bioteknikbranschen. De svenska aktörerna placerar sig mer i sina egna bås, de talar inte med varandra annat än om själva forskningen och inte om hur idéerna ska förädlas vidare.

Hur, som ett konkret exempel, skulle ett sådant samarbete kunna se ut?

– Vare sig det är en forskare på universitetet eller inom biotekniskt företag bör han eller hon, då det finns en ny idé om en terapeutisk princip, snabbt knyta till sig ett processutvecklande svenskt företag eller institution i Sverige som kan utveckla idén till en produkt. Det handlar om att få fram material som bevisar den farmakologiska principen i en modell, om sedan kliniskt material som påvisar ?proof of concept in man?. Problemet är att det i Sverige inte är fint att utveckla, allt stöd går i stället till forskning och idéerna försvinner antingen i intet eller ut ur landet, säger Karin Sewerin.

Sedan den 1 november är Karin Sewerin tillbaka bland de stora läkemedelsjättarna, nu som anställd på AstraZeneca i Södertälje. Det egna konsultföretaget driver hon samtidigt vidare.

Vad fick dig att ta steget till AstraZeneca?

– AstraZeneca har tydligt visat att det satsar på utveckling av rekombinanta produkter genom uppbyggnaden av pilotanläggningen i Södertälje, liksom genom förvärvet av CAT, Cambridge Antibody Technology. Mitt uppdrag är att bland annat ansvara för utveckling av de regulatoriska strategierna för denna typ av produkter. Det är en unik uppgift och en mycket spännande utmaning för mig, säger Karin Sewerin.

Förpackningar ryms inte i brevlådan

0

Särskilda läkemedel, till exempel narkotikaklassade preparat, och mediciner som är temperaturkänsliga kan av naturliga skäl inte levereras till brevlådan inom ramen för Apotekets nya satsning. Men ofta är det också svårt att skicka mediciner för att förpackningarna inte går in genom brevinkastet eller i postlådan. Kunden måste istället hämta medicinen på ett utlämningsställe.
Apoteket skickar ofta medicinerna i flera brev för att minska problemet med för stora försändelser och varje försändelse ska från och med årsskiftet kosta 20 kronor i porto. Att beställa via apoteksombud är däremot gratis.


Klas-Göran Petersson, ansvarig för Apotekets e-handel mot privatpersoner, anser att den nya tjänsten ändå fyller ett syfte och han tror att förutsättningarna kan förbättras.

– Får vi en tillräckligt stor försäljning kan man tänka sig att vi för en dialog med tillverkarna om förpackningarna, säger han.
Samuel Lagercrantz

?Apotekets inköpare måste tänka om radikalt?

En förutsättning för att Apotekets e-handelsprojekt skall lyckas med leveranser direkt till kunden, torde vara att transportförpackningarna anpassas till brevinkastens storlek.
Annars kommer vi i alla fall få hämta på posten. I tätort spelar det ingen roll om man går till det ena eller det andra stället.

Alltså skulle vi kunna få slippa alla stora dyra halvtomma plastförpackningar. Likaså dessa förhatliga plastade ?medicinbrickor?.

Har någon med diabetesfingrar försökt ta fram ett hundratal tabletter för att fylla veckoransonen? En ganska smärtsam procedur som ökar stressen och sjukdomsbilden.
Det borde finnas ett system där man kan få preparatet utbytt till något med exempelvis annan verkningsgrad om det underlättar för att leverera preparatet med posten.

Helt klart torde vara att Apotekets inköpare måste tänka om radikalt, det vill säga köpa in läkemedel i storsäck och leverera i plastpåse.

Mina egna leveranser kommer dock inte att beröras, då det inte finns en chans att få in ransonen i brevlådeinkastet.

?Yrkespatienten?

?Kritiken är missriktad – Skåne har de högsta läkemedelskostnaderna i landet?

Vid den här tidpunkten varje år brukar landets läkemedelskommittéer samlas för att planera nästa års rekommendationslista. Det är inte ovanligt att debatter av detta slag då sätter fart. Nyligen läste vi en insändare i detta ämne i Dagens Medicin av ordföranden i Alzheimerföreningen Krister Westerlund. Insändaren bemöttes sakligt med angivande av referenser av såväl informationsläkaren i Halland Anders Hernborg som ordföranden i Läksak, Lars L Gustafsson.

I sin nya insändare kritiserar Westerlund Region Skåne med orden ?företrädare för regionen påstår att primärvårdsläkarna har för dåliga kunskaper och många primärvårdsläkare hänvisar till att på den rekommenderade läkemedelslistan finns inte våra mediciner med, varför inget görs?. Ett minst sagt anmärkningsvärt påstående! Vem syftar Westerlund på när han talar om företrädare för regionen?

Är påståendet om dåliga kunskaper grundat på att förskrivningen av dessa läkemedel är låg i Skåne?. Hög läkemedelsförskrivning är dessvärre inte något mått på god vård och goda kunskaper. Men i detta avseende intar Skåne sedan länge en hedrande förstaplats eftersom vi har de högsta läkemedelskostnaderna i landet.

Vi har ett digert utbildningsmaterial när det gäller läkemedel och äldre, liksom demenssjukdomar. På Skånelistan hänvisar vi till boken om bakgrundsmaterialet. I denna har vi ett 15 sidor långt välskrivet kapitel om äldre och läkemedel. Där finns en noggrann genomgång av läkemedel vid demenssjukdomar liksom en faktaruta om utredning, behandling och uppföljning.

Genomgången av befintliga läkemedel är grundade på evidensbaserade studier och här finns litteraturreferenser. Vi hänvisar även till hälso- och sjukvårdsprogrammet Demenssjukdomarskriften om demenssjukdomar på 70 sidor som givits ut av Region Skåne 2005. Genomgången av befintliga läkemedel är grundade på evidensbaserade studier.
Under året har vår terapigrupp under ledning av ordförande Annika Kragh dessutom givit ut en lärobok om äldre och läkemedel. Expertgruppen har kontinuerliga utbildningar för medicinstudenter, AT och ST läkare, liksom övrig vårdpersonal både inom landsting och kommun. Kunskapsmässigt är vi således väl rustade i Skåne!

Vårt arbetssätt kritiseras också för att vi inte har en särskild demensexpertgrupp utan endast en grupp som sorterar under rubriken Läkemedel och äldre. I gruppen ingår de främsta auktoriteterna inom området.

Helhetssynen inom medicinen är viktig. Den övermedicinering som idag drabbar våra gamla med biverkningar, lidande och sjukhusvård betingas många gånger av en bristande helhetssyn. Jag är stolt över att vi har en så kompetent terapigrupp med breda kunskaper som också spänner över hela fältet. Så skall vårt arbete fortsätta!

Jag kan ge Westerlund rätt i att det finns skillnader mellan olika regioner när det gäller förskrivningen av läkemedel, men så enkel är inte vetenskapen, att mest är bäst. Vid varje bedömning av patienten, sker alltid en avvägning av patientnyttan när det gäller olika behandlingar.

När vi har tillräcklig evidens avseende olika terapier, brukar skillnaderna jämna ut sig – det har vi sett tidigare och så kommer det att bli även när det gäller demensläkemedel.

Ola Ohlsson
Ordförande Läkemedelsrådet
Region Skåne

Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng