I det förgångna har människans tillvaro ofta varit snävt inriktad på att klara livhanken. På vissa håll i världen gäller detta förstås, tragiskt nog, fortfarande. Men i västvärldens sofistikerade överflödssamhällen har detta förhållningssätt förbytts i en strävan att förlänga livet maximalt och ?må bättre än bra? på vägen mot dess slut.
Kanske gäller detta i synnerhet i välfärdsstaten Sverige, där människorna enligt internationella värderingsstudier rört sig längst i världen i riktning mot attityder som bejakar självuttryck och individualisering.
Gränsdragningsdilemman
Enligt Mats Olsson, författare och omvärldsanalytiker med bakgrund inom läkemedelsindustrin, kommer läkemedlens inriktning att genomgå samma skifte som vårt förhållningssätt till hälsa och liv – från livsuppehållande till livskvalitetsförhöjande.
Vi ser redan början; begreppet ?livsstilsläkemedel? har blivit allmängods och debatten har stormat kring impotensläkemedel, bantningspreparat och antidepressiva läkemedel som prestationshöjare.
– Vi tvingas in i nya diskussioner kring definitioner och gränsdragningar. Hur ska vi till exempel förhålla oss när vi får preparat som fördröjer utlösningen hos män? Gränserna för sjukvårdens offentliga åtagande måste tydliggöras. Det är inte lätt, se till exempel hur LFN famlat med frågan om subventionering av impotensläkemedel där man gjorde en inte helt logisk åtskillnad mellan olika beredningsformer, säger Mats Olsson.
– Gränsdragningsproblemen gäller förstås också vården som helhet, om vi siktar på att behålla en offentligt finansierad sjukvård. Prioriteringslistorna i Östergötland som det stormade kring häromåret är bara början.
Patienter i kläm på vägen
En allt tydligare uppdelning av sjukvården i basala delar som omfattas av det offentliga åtagandet, och privata som ger mervärden utöver detta, är förr eller senare oundviklig, menar Mats Olsson.
– Det kan finnas en politisk motvilja mot denna utveckling, men i långa loppet kommer vi ändå att hamna i prioriteringssituationer och tvingas till en tudelning av ?sortimentet? inom vården. På läkemedelsområdet är ju detta redan på väg.
Demografiska faktorer lär driva på utvecklingen. De välutbildade och månghövdade fyrtiotalisterna börjar så smått få ålderskrämpor.
– Här har vi ett möjlighetsfönster på kanske tio år på oss att staka ut prioriteringar som håller. Visserligen är fyrtiotalistgenerationen i regel beredd att avsätta mer egna pengar än tidigare generationer, men trots detta lär mer resurser behöva kanaliseras till sjukvården. I det första skedet lär
det bli fråga om en omfördelning av resurser inom den totala välfärdsapparaten.
Nytt partnerskap med industrin
På resan mot tydligare ramar för sjukvårdens åtagande finns det risk att patienter kommer i kläm, menar Mats Olsson. Ännu fler kan komma att förvägras behandling av kostnadsskäl, precis som pojken i Halland med Morbus Hunter i somras (se LMV 10/06) eller de skånska kvinnor med bröstcancer som inte fick Herceptin efter åtstramningarna på universitetssjukhuset i Lund.
– Det kommer att krävas en översyn av vårdens budgetprocesser och verksamhetsstyrning. Här finns också öppningar för ett nytt, nödvändigt partnerskap mellan vården och läkemedelsindustrin. Vården måste för sin verksamhetsplanering tidigt få tydlig information om vad som är på väg ut på marknaden.
– Industrins roll blir en annan än den säljande, istället kommer man bland annat att behöva utbilda personal om nya, alltmer avancerade behandlingar och utrustningen kring dessa.
Globala lanseringar
Många förändringar i framtidens sjukvårdlandskap lär också drivas av det faktum att informationen om vård, behandlingsmöjligheter och läkemedel blivit så lättillgänglig, menar Mats Olsson. Folk reser, söker och hittar information på egen hand.
– Från läkemedelsföretagens perspektiv kommer detta att leda till ett tryck mot allt fler globala lanseringar, det kommer inte att gå att undanhålla läkemedel från vissa marknader.
– Från patienternas håll skapas ett tryck mot en likriktning av möjligheterna att få tillgång till samma vårdutbud i olika delar av i Sverige, EU och i slutändan världen. Även här pågår förstås redan idag en utveckling, som kommer att bli allt tydligare.