Den som söker på Mikael Hoffmans namn i Läkemedelsvärldens arkiv får en bra bit över hundra träffar. Det är bloggar, debattartiklar och intervjuer. Och det är nog ungefär samma sak vilken svensk tidning eller tidskrift för en läkemedelsintresserad läsekrets som man än skulle välja.
För läkaren Mikael Hoffman har genom många år drivit sina hjärtefrågor kring läkemedel med intensitet och engagemang, och gärna skapat het debatt i allt ifrån konferenspaneler till olika medier. I vintras gick han som 65-åring i pension efter nära 18 år chefsår på Nepi, Nätverk för läkemedelsepidemiologi. På bilden här ovan talar han vid Nepis vårseminarium där han blev tackad och lämnade över till efterträdaren Pauline Raaschou och hennes medarbetare Elin Dahlén.
Och i sommar lämnar han även sina uppdrag inom Svenska läkaresällskapet. Så vad ska denna analytiska idéspruta och uthålliga eldsjäl göra nu?
– Jag bryter helt. Jag har lämnat Nepi i goda händer och nu ska jag landa. Hitta mig själv och vardagen, svarar han när Läkemedelsvärlden får en pratstund med honom per Teams en sommarsolig eftermiddag.
Glad att slippa frustration
I Teamsrutan på skärmen syns en avslappnad Mikael Hoffman på en altan i Linköping tillsammans med två enligt uppgift smarta, bortskämda och pratsamma Bengalkatter.
Jag är nyfiken på hur han tycker det känns att lämna hetluften i Läkemedelssverige – och om han verkligen kommer att kunna hålla sig borta.
– Det känns skönt och spännande. Jag är förnöjd. Och känner faktiskt också ganska stor lättnad, svarar han på den första frågan.
Lättnad, varför då? Jo, det handlar främst om systemförbättringar kring patienters läkemedelsanvändning som han kämpat för i många år och där han tycker att alldeles för lite ännu har hänt.
– Nu slipper jag vara frustrerad över att det går så långsamt! förklarar han.
Vill se bättre samverkan
Bland det han slagits mest för är en bättre samverkan mellan yrkesgrupperna i läkemedelskedjan – förskrivarna i vården och farmaceuterna på apotek. Allt för att patienterna ska få en säkrare och effektivare läkemedelsanvändning.
Det handlar bland annat om farmaceuternas möjligheter att göra anpassningar vid receptexpeditionen, till exempel för att en viss förpackningsstorlek är slut. Mikael Hoffman menar att de normer som i dag begränsar dessa möjligheter, egentligen inte är så tvingande som många tror och att farmaceuterna därför skulle kunna lösa fler problem under sitt yrkesansvar.
Men en grundförutsättning för att kedjan ska fungera är att vård och apotek har bra system för kommunikation och är inriktade på att samarbeta kring läkemedelsbehandlingen.
– Det vore en lågt hängande frukt att skapa bättre system för denna kommunikation och samverkan, och jag är störd över att vi fortfarande är så dåliga på det, säger han.
Hjärtefrågor ännu inte i mål
En närbesläktad fråga som han också drivit hårt och som ännu inte är i mål är att regelverket med generiskt utbyte gör det svårare för patienter att förstå och hålla ordning på sin behandling.
– Om hälften av mina läkemedel byter tillverkare, namn och utseende varje gång jag är på apoteket så skapar det problem. Något behöver göras åt detta. E-hälsomyndigheten och Läkemedelsverket har haft uppdrag kring detta i fem år men har ännu inte kommit med några konkreta förslag.
Han återkommer till de fem frågor han anser att en patient ska ha rimlig chans att svara på: Vilket läkemedel ska jag ta ur vilken burk? När och hur ska jag ta läkemedlet? Varför ska jag ta det? Vilken läkare är ansvarig för det här läkemedlet? Vilken läkare har ansvaret för min hela läkemedelslista?
Att få in mål kopplade till dessa frågor i den nationella läkemedelsstrategin är ytterligare en av hans hjärtefrågor.
– Det är ganska enkla och rimliga mål tycker jag. Jag har väldigt svårt att förstå att man inte kan formulera mål för patientnytta i den nationella läkemedelsstrategin.
Skrämmer katterna
Men nu ser han fram emot att som pensionär få lite mindre stressiga veckor och kunna fokusera på helt andra saker.
– Läkemedel får inte vara hela livet. Det finns så mycket annat som är intressant och jag kan brinna för många saker, säger han.
Han vill vara mer med sin familj, träna, fotvandra, åka skidor, lyssna på musik, läsa böcker och åka skidor. Och så har han återupptagit ungdomens trumpetspel. Fast han fick köpa en ny trumpet för den gamla var i för dåligt skick efter alla år utan att användas.
Dessutom har han skaffat ett annat blåsinstrument, en ventilbasun, som han försöker lära sig spela på. Han berättar att han har mycket övning kvar för att komma tillbaka till att kunna spela mässingsblås, men att det är kul.
– Jag övar och skrämmer katterna.
Ny bana som patientföreträdare?
Vad tänker han om den där andra frågan då – kommer han verkligen att vilja hålla sig borta från läkemedelsdebatten i fortsättningen?
– Vi får se vad som händer framåt hösten och vintern, säger han och berättar om funderingar på att engagera sig ur ett nytt perspektiv.
– Kanske skulle jag ha något att bidra med som patientföreträdare. Jag skulle kunna hjälpa patienter att formulera sina krav. Men först ska jag landa. Sedan kan det hända att jag puttar på några bollar och sätter dem i rullning.