Biomarkörer och tidig behandling är viktiga faktorer för framgång. Och vi har ännu mycket kvar att ta reda på om amyloidplacken, ”geggan i hjärnan” som en av talarna formulerade det, och som tros vara boven i Alzheimers sjukdom.
Det var några av de budskap som lyftes på mötet Jakten på en bot mot Alzheimer som Läkemedelsvärlden.se arrangerade i Apotekarsocietetens hus igår.
Bland talarna fanns representanter från akademi och forskande läkemedelsbolag, berörda myndigheter och regeringen.
Bengt Winblad, professor i geriatrik vid Karolinska institutet och en av de som forskat allra längst på Alzheimers sjukdom i Sverige, inledde med att summera forskningsläget från upptäckten av sjukdomen 1906 av den tyska psykiatern Alois Alzheimer, till dagens behandlingsstrategier, där immunoterapi utgör huvudspåret.
Bengt Winblad pekade på framstegen som har gjorts.
– Vi har idag mycket bättre biomarkörer än för bara några år sedan, sa han, och vi har homogena patientgrupper att studera.
Hans prognos för framtiden illustrerades av ett drinkglas; en cocktail blir den bästa vägen framåt, avslutade han. En framgångsrik hantering kommer att vara en kombination av interventioner med fokus på riskfaktorer och olika typer av läkemedelsbehandlingar.
Antikroppar och molekyler från svenska bolag
Forskarna från företag och stiftelser, Gunilla Oswald från Bioarctic, Johan Lundkvist från Alzecure, Johanna Maria Wolak från Eli Lilly och Jina Schwarz från MSD, berättade sedan om sina pågående studier och hypoteser, utifrån sina olika ingångar på området.
Gunilla Oswald berättade om Bioarctics BAN2401, den första monoklonala antikroppen i klinisk prövning som selektivt binder och eliminerar protofibriller av beta-amyloid. Hypotesen är att det är protofibrillerna, som bildas av monomerer, som fungerar neurotoxiskt och som orsakar degenerationen av hjärnceller.
Studien med BAN2401 pågår i EU, USA, Kanada och Asien, i ett samarbete med japanska Eisai.
Johan Lundkvist från Alzecure berättade om en molekyl som i prekliniska studier har visat sig gå på en specifik peptid, a-beta42, som identifierats som den främsta boven när det gäller den farliga placken. Men substansen har inte bara sänkt totalmängden av a-beta42 hos möss, utan även gjort det i relation till minskning av de andra peptiderna, som man tror har en skyddande effekt. Molekylen tycks alltså ha en dubbel effekt.
– Vi är nu i fasen att försöka få finansiering för att genomföra en toxicitetsstudie av molekylen, och hoppas kunna gå in i kliniska studier nästa år, berättade Johan Lundkvist.
Både Johan Lundkvist och Gunilla Oswald betonade vikten av att behandla tidigt, innan den degenerativa processen i hjärnan har tagit fart. Det är lättare att hitta sjukdomen tidigt, än att rädda en hjärna med massiv celldöd, konstaterade Johan Lundkvist.
Vikten av att diagnostisera
Agneta Nordberg, professor i klinisk neurovetenskap på Karolinska institutet talade om diagnostik, som idag främst börjar på husläkarmottagningarna med sjukdomshistoria, blodprov, enklare minnestest och datortomografi. En större utredning som görs på yngre personer innehåller neuropsykologiskt test, magnetröntgen och lumbalpunktion för att analysera ryggmärgsvätska.
Metoder med PET-scanning finns för att skilja olika demenssjukdomar åt då en minnesstörning är konstaterad, men inte för att upptäcka tidig sjukdom, berättade Agneta Nordberg.
Det är en sak att undersöka sjukdomens progress, viktig inte minst i forskningssyfte i studier av läkemedel, och en annan att upptäcka sjukdomens start, som ju är central för att kunna sätta in tidig behandling.
Eli Lilly och MSD – om två misslyckade studier och vägen framåt
Joanna Wolak från Eli Lilly i London berättade om studien Expedition 3 med antikroppen solanezumab, som inte nådde effektmålen och blev en stor besvikelse för företaget och ett helt forskningsfält förra året.
Deltagarna i studien hade mild till måttlig Alzheimer. Redan då är förekomsten av beta-amyloid hög, sa Joanna Wolak. Kanske var det en orsak till studiens misslyckande. Nu pågår andra prövningar, som studerar patienter med Alzheimer i tidigare faser.
Joanna Wolak talade om BACE-hypotesen och strategierna för att komma åt tau, det patologiska protein som hindrar transporten av neurotransmittorer till synapserna.
– Vår förståelse för sjukdomen har förbättrats dramatiskt under de senaste tio åren. Biomarkörer och nya möjligheter att avbilda hjärnan är viktiga verktyg i diagnostisering och den fortsatta förståelsen av sjukdomen, avslutade Joanna Wolak.
Jina Swartz från MSD, också från London, betonade i sin presentation av företagets forskning att amyloid-hypotesen ännu inte är fullständigt testad. Vilken del av beta-amyloiden som är toxisk är till exempel föremål för debatt.
MSD stoppade helt nyligen en fas II/III-studie efter att ingen klinisk effekt kunnat påvisas. Studien testade verebecustat, en småmolekyl med syfte att hämma enzymet Bace1, som klyver proteinet APP till beta-amyloid, som bildar placken.
– Kanske var misstaget även här att gå in för sent i sjukdomsförloppet, sa Jina Swartz.
Hur förbereder vi oss?
Senare delen av mötet handlade om samhällets beredskap för om ett läkemedel blir godkänt.
Bror Jonzon från Läkemedelsverket berättade om en workshop som genomfördes förra året, där man utifrån ett fiktivt scenario att ett immunologiskt läkemedel som hämmar demensutveckling vid tidig behandling skulle få ett villkorat godkännande.
Utifrån det identifierades ett antal utmaningar: Bristen på geriatriker var en. Svårigheterna att identifiera patienter med mild kognitiv svikt tidigt är ett annat bekymmer. Register finns över de med konstaterad Alzheimer, men för att hitta de som skulle ha bäst nytta av en tidig behandling, finns i dagsläget inga register eller andra färdiga verktyg.
Vad gäller kostnadsperspektivet var scenariot mörkt:
– Vi har inte råd med verkligheten som den utvecklas, men vi har inte råd med läkemedel heller vad det verkar, konstaterade Bror Jonzon.
– Det finns ett behov av kreativa, nya prismodeller.
Niklas Hedberg på Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, pratade om hur man kan värdera ett sjukdomsmodifierande läkemedel. Särskilda utmaningar med ett läkemedel för Alzheimer är bland annat att det handlar om en potentiellt mycket stor patientgrupp. Som konstaterats tidigare under dagen är tidiga symptom av en sort som kan göra det svårt att identifiera patienterna.
Svårigheter finns också i att värdera effekten. Hur värderas en utebliven försämring?
Niklas Hedberg menade att en tidig och genomtänkt uppföljning av ett läkemedel blir central för att få svar på frågorna. En tidig dialog med företagen är av stor vikt, liksom ett fördjupat samarbete med landstingen, som är de som tillhandahåller sjukvården och har bäst tillgång till registerdata.
– Med dessa förutsättningar har Sverige goda förutsättningar att bli världsledande, sa Niklas Hedberg.
Sista talaren var Agneta Karlsson, sjukvårdsminister Gabriel Wikströms statssekreterare. Regeringens beredskap bygger bland annat på arbete för en förfinad process för ordnat införande av nya läkemedel, och förbättrade möjligheter att följa upp läkemedelsanvändning, berättade hon. Dessa delar ingår i den nationella läkemedelsstrategin, NLS.
– En utredning pågår också som är en översyn av det nuvarande systemet för finansiering, subvention och prissättning av läkemedel, sa Agneta Karlsson.
Det Agneta Karlsson presenterade var regeringens arbete för att främja nya läkemedel och en god läkemedelsanvändning. Någon specifik handlingsplan för att hantera ett eventuellt framtida läkemedel för Alzheimer finns inte.
– Jag kan ju inte säga att vi har värsta planen, tillstod hon.
Bengt Winblad riktade en fråga till statssekreteraren om varför bara socialdepartementet är representerat i frågan. Han saknade forsknings- och innovationsdepartement.
– Löser vi inte den här gåtan så kollapsar vårt hälso- och sjukvårdssystem, sa han till statssekreteraren. Agneta Karlsson svarade med att förklara att de jobbar tätt inom regeringskansliet, och hänvisade till att det finns pengar öronmärkta för grundforskning och medicinsk forskning i forskningspropositionen.
