Månads arkivering februari 2007

Nya barnvaccinationer skapar förvirring

0

I augusti förra året kunde man i Sydsvenska Dagbladet läsa om familjen Jägfeldt som inte fick vaccinera sin då 20 månader gamla dotter mot pneumokocker. En läkare hade skrivit ut vaccinet som familjen betalat, men ingen ville utföra själva vaccinationen. Rådet familjen fick från sjukvården var att vänta in Socialstyrelsens rekommendationer. Familjen Jägfeldt är ett exempel på den stora osäkerhet som finns i vården kring alla nya barnvaccinationer.
 ? Vi står inför en stor utmaning, säger Thomas Arvidsson, barnhälsovårdsöverläkare i Göteborg. Barnavårdscentralerna har inte kapacitet att ge alla vaccinationer, samtidigt som vi märker ett ökat sug från föräldrar efter information. 
? När nu de här vaccinerna finns måste vi kunna lämna över ett bra beslutsunderlag till föräldrarna. Men det är ett mycket svårt ämne att informera om och det är inte säkert att alla barnavårdscentraler klarar den uppgiften.


Det är framförallt fyra vacciner som diskussionen idag cirkulerar kring: pneumokockvaccin (Prevenar), vaccin mot livmoderhalscancer (Gardasil), rotavirusvaccin (Rotateq och Rotarix) och vattkoppsvaccin (ingår i ProQuad). Rekommendationer från Socialstyrelsen kommer för de två förstnämnda under 2007. För de vaccin som hamnar inom barnvaccinationsprogrammet ser Thomas Arvidsson inga problem, det är de övriga som kommer kräva någon sorts åtgärd. Informationsarbetet är komplicerat säger han.
? Jag brukar själv avsätta två timmar när jag ska informera föräldrar om vaccin, det är så lång tid det tar att ge föräldrar det underlag de behöver för att kunna fatta besluten. För att vården ska klara detta behövs det nog att Socialstyrelsen och Smittskyddsinstitutet sätter ihop en basal information som informationsarbetet kan grunda sig på.
Men enligt Anders Tegnell, chef över smittskyddsenheten på Socialstyrelsen, finns inga sådan planer.
? Vi informerar om de vacciner som ingår i programmet, säger han. Något annat ingår inte i vår uppgift. De vaccin som inte ingår är ju som vilka läkemedel som helst och det vore mycket anmärkningsvärt om vi helt plötsligt skulle börja informera om dem. Det här är helt landstingens uppgift, och de måste försöka få med vaccinerna i den allmänna information om vitaminer och barnavård som de alltid gett.
Men om landstingen inte klarar den uppgiften, hur tycker du att småbarnsföräldrar ska förhålla sig till de nya vaccinerna?
? De måste se till att informera sig. Föräldrar ställs alltid inför många avvägningar när de ska vårda sina barn och jag kan inte se att det är någon skillnad när det kommer till det här. Varje förälder måste själv ta ställning till hur riskbenägna de är och väga in faktorer som ekonomi och övrig livssituation.


Från läkemedelsföretagens sida står man till viss del undrande kring hur vaccinerna ska komma ut i vården.
? Vi ser flera problem som måste lösas, säger Jann Storsaeter på GlaxoSmithKline som producerar vattkoppsvaccin.
? Dels finns det alldeles för få läkare idag som vill skriva ut vacciner och dels för få sjuksköterskor som kan ge vaccinerna. Dessutom saknas det information till föräldrarna, och den ska helst komma från en oberoende part och inte bara från oss.
 
Ökad reklam inom området är något som Thomas Arvidsson i Göteborg tror att alla bör räkna med.
? Vi har redan sett i Göteborg hur privata kliniker gör reklam för att de kan vaccinera mot pneumokocker och vissa tenderar att använda skrämselmoment som att man ska vaccinera sitt barn för att skydda mormor. Och det är helt klart att vi kommer vara beroende av den privata vården för att distribuera de här vaccinerna.
Vilken effekt marknadsföringen kommer få är svårt att förutspå, men Thomas Arvidsson tror inte att det finns någon risk för att föräldrars oro utnyttjas till en överkonsumtion av vaccin.
? Nej, vi är inte där ännu i alla fall. De vacciner som är på väg nu är alla mot sjukdomar som faktiskt är farliga och som det är bra om man kan undvika.
Samtidigt lyfter han fram att det kan bli samhälleliga problem när ett visst vaccin bara finns på den privata marknaden.
? Vattkoppsvaccinet är ett sådant exempel. Idag har de flesta som når vuxen ålder haft vattkoppor och är immuna. Men säg att hälften väljer att vaccinera sig privat, då riskerar vi att betydligt fler kommer att bli smittade i vuxen ålder, vilket är värre både för individen och samhället. Då kan man säga att vi har köpt oss till ett problem som vi inte hade när inget vaccin fanns alls.

Äldre hypertonimedel ger ökad risk för diabetes

0

Det senaste inlägget i den pågående debatten om hypertoniläkemedel är en metaanalys som undersökt sambandet mellan olika klasser av blodtrycksmedel och risken att utveckla diabetes. Inom kort kommer SBU: uppdatering av den senaste rapporten om blodtrycksbehandling från 2004 med anledning av alla nya studier som tillkommit.
Effekten av olika typer hypertoniläkemedel på förekomsten av diabetes är kontroversiell eftersom traditionella metaanalyser begränsas av att studierna är olika och att det inte finns några studier som direkt jämfört ACE-hämmare med angiotensinrecepotorblockerare, ARB.
Amerikanska forskare genomförde därför en metaanalys där man med hjälp av en ny statistisk teknik kan uppskatta risken även för läkemedel som inte har jämförts direkt tidigare. Metoden kan liknas vid att räkna fram oddset för två fotbollslag som ännu inte spelat mot varandra.
Analysen, som inkluderade 22 studier och 143 153 patienter, publicerades nyligen i Lancet (2007; 369:201-207). Den visade att ARB och ACE-hämmare gav en minskad risk att drabbas av diabetes. Kalciumantagonister visade samma effekt som placebo och betablockerare och diuretika ökade risken för diabetes.
Under senare år har betablockerarna och främst atenolol varit starkt ifrågasatta då flera studier visat ökad risk för hjärtkärlsjukdom.
– Vi diskuterar just nu hur vi ska formulera våra slutsatser om behandling av högt blodtryck, säger Helena Dahlgren på SBU.
– När det gäller atenolol tycker en del att det finns skillnader gentemot andra betablockerare och en del inte. Om man kommer fram till att klassen inte är homogen så försvinner klasstänkandet och då kan man bara uttala sig om enskilda läkemedel.
Redan i rapporten från 2004 gick SBU ifrån att klassa medel som första- och andrahandsmedel.
– Om man ser det kostnadsmässigt så har alla klasser idag generika som alternativ och då blir gamla läkemedel inte billigare, påpekar hon.

LFN prioriterar inte de små

0

Läkemedelsförmånsnämndens arbete med att bedöma vilka mediciner som bör lyftas ut ur subventionssystemet väcker oro bland barnläkare. Många barnsjukdomar kräver specifika behandlingar och ibland behövs särskilda beredningsformer.
Nio pediatriska läkare och farmacevter protesterade förra året mot att subventioner för vissa läkemedel, som används av barn, mot sjukdomar orsakade av magsyra försvann.


Nämnden ändrade inte sitt beslut. Istället kom man fram till att landstingen ska se till att barn som behöver syrahämmande behandling, som inte längre ingår i förmånen, får det.
? Det är självklart bättre att landstingen tar kostnaderna än att man lägger hela den ekonomiska bördan på föräldrarna. Men det finns en risk att det blir olika i olika delar av landet, säger Åsa Andersson, apotekare och ordförande i Scandinavian Paediatric Pharmacist Group.
Oron har framför allt gällt att alla landsting inte ska betala för preparaten.
Axel Edling, ordförande för LFN, anser att oron är obefogad.
? Det har fungerat bra i praktiken, säger han om den magsyrahämmande behandlingen.


Personer med cystisk fibros är en grupp patienter som i många fall har det väldigt svårt. Ungefär hälften som har diagnosen är under 18 år.
? Det är barn och ungdomar som kämpar jättehårt, säger Kristina Radwan, Riksförbundet Cystisk Fibros.
Kristina Radwan, som själv lider av sjukdomen, är orolig för vad LFN:s beslut kan leda till.
? Cystisk fibros är en väldigt allvarlig diagnos med problem i hela kroppen. Vi behöver slemlösande och bronkvidgande medel, antibiotika och läkemedel för mage, tarm och pankreas. Det är grundmedicineringen när man är liten. När man blir äldre kommer det till mycket annat. Nästan alla drabbas av en speciell variant av diabetes typ II och nästan alla får astma. Vi har mycket ovanliga bakterier och många har ledbesvär, säger hon.
? Om man ser hela listan med mediciner som vi behöver och tänker på att LFN ska gå igenom läkemedel för att lyfta ut dem ur subventionen då förstår man att det kan bli dyrt för oss.
Kristina Radwan vill inte se en lösning där landstingen tar över ansvaret för läkemedelskostnaderna.
? Jag är jätteoroad. De säger att landstingen ska betala. Men om landstingen inte vill?
Axel Edling vill inte kommentera hur det kommer att bli för den här patientgruppen eftersom frågan inte är färdigbehandlad.


Många av de läkemedel som personer med cystisk fibros behöver tas i hemmet ? inte på sjukhus. Därför kan det bli extra komplicerat om sjukhusen ska rabattera mediciner i stället för att de, som tidigare, subventioneras.
Lena Hjelte, barnläkare specialiserad på cystisk fibros, anser att en pediatriker borde ingå i nämnden för att belysa de speciella förhållanden som gäller för barn och läkemedel.
Hon får medhåll av flera barnläkare som Läkemedelsvärlden har varit i kontakt med.
? Att det inte ingår en pediatriker är helt klart en miss, säger Göran Wennergren, ordförande för Svenska Barnläkarföreningen.
? Nämnden har varit lyhörd för våra synpunkter, men det är naturligtvis bäst om det blir rätt från början.
Axel Edling anser att det räcker med att pediatriker är delaktiga i utredningarna.

Ordförande för dem som vill göra skillnad

0

Läkare utan gränser driver ett kraftfullt opinionsarbete för att de sjuka i den fattiga världen ska få tillgång till den läkemedelsbehandling de inte får idag. Farmacevter utan gränser är inte så synliga i debatten när det gäller den frågan?

– Men vi är en sådan rysligt liten organisation. Man kan inte jämföra oss. Medan Läkare utan gränser till exempel har 250 anställda på sitt internationella sekretariat finns det på vårt internationella kansli knappt 20 personer. Vi är också en ung organisation.

Men har ni någon åsikt?
– Det är klart vi har. Det här är ju en av de riktigt stora globala frågorna. I många stycken kan man se det som oetiskt att du tvingas använda dyra läkemedel när det finns alternativ som är oerhört mycket billigare och som skulle göra det möjligt att behandla många fler.

– Men också WHO:s engagemang har varit betydelsefullt för att driva den här frågan.

Hur då?

– Jo, företagen brukar hävda att det enbart är genom att köpa in från originalproducenterna som man kan garantera kvaliteten på preparatet. För att motverka det har WHO i samverkan med läkemedelsmyndigheten använt sig av inspektörer som kontrollerar generikaproducenter, framför allt i Brasilien, Indien och Sydafrika, och gett dem som följer GMP-standard en kvalitetsgaranti. Det har gjort det möjligt för de stora donatorerna att få väldigt mycket mer för sina pengar. Det har framför allt gällt inköp av läkemedel mot aids, tuberkulos och malaria ? de tre stora dödarna.

Varför ska man gå med i Farmacevter utan gränser?

– Det gör man om man har ett medmänskligt intresse och ett engagemang för att patienter i låglöneländer ska få möjlighet till bra läkemedelsbehandling. Om man som farmacevt vill göra skillnad, vill göra en insats så kan du åstadkomma bra mycket mer i ett låginkomstland än du kan göra i ett välreglerat och organiserat land som Sverige.

Är farmacevter intresserade av att ge sig ut i världen? Min bild är att de inte är det?

– Precis. Det är ett problem att väldigt få farmacevter har internationell erfarenhet. Utbildningen är till exempel inte alls anpassad till en global verksamhet. Du kan passera farmaciutbildningen utan att egentligen veta något om global farmaci eller var de stora läkemedelsproblemen finns.

Men du har det?

– Det som lärt mig mest om läkemedelsfrågor i låginkomstländer var när jag arbetade som Pharmaceutical Adviser for Ministry of Health i Hanoi i ett och ett halvt år. Det var en fantastisk skola.

– Jag har arbetat väldigt mycket med internationellt nätverkande. På mitt arbete på UMC (Uppsala Monitoring Centre) är min uppgift att etablera biverkningsbevakning och hjälpa till att bygga upp rapporteringssystem i länder runt om i världen. Det har gjort att jag undervisat mycket och föreläst om biverkningsfrågor. När jag började 1978 var 23 länder engagerade, idag är vi ungefär 100.

De vi främst förknippar med biståndsarbete är ju läkare och sjuksköterskor ? är deras utbildning mer utåtriktad?

– Jag tror inte det. Men det finns en helt annan förväntan på de yrkesgrupperna. När vi hade bildat fug gick vi ut och informerade bland annat en del kyrkliga organisationer och Röda Korset om vår existens; att vi var kunniga på läkemedel och att vi gärna stod till tjänst och ville samarbeta. De var generellt mycket frågande till vad de kunde ha för behov av oss. Kunskapen om farmacevters kompetens är med andra ord mycket dålig.

Varför är det så?

– Jag tycker nog att en del av ansvaret ligger hos de farmacevtiska organisationerna, såväl farmacevtförbundet som Apotekarsocieteten som knappast syns i den allmänna debatten. Och vi i fug mäktar inte med att ta på oss den rollen.

Så vad har ni för strategi ? hur ska ni jobba?

– Vi har ett stort ansvar för att ge möjlighet för svenska farmacevter att engagera sig och bidra med sin kompetens i låginkomstländer. Idag finns inte så många andra kanaler för dem som vill det. Vårt övergripande mål är en god läkemedelsförsörjning. Men också att hjälpa till att få ut farmacevter i världen eftersom det finns en sådan förväntan på oss.

Hur gör ni då?

– En strategi är att få igång samarbete och göra oss kända hos andra svenska organisationer, därför har vi blivit medlemmar i Forum Syd som är en paraplyorganisation för runt 200 svenska organisationer som bedriver biståndsarbete. Det ger oss en plattform och hjälp att se vilka projekt vi kan engagera oss i.

– Vi har också börjat samarbeta mer aktivt med de andra PSF-organisationerna. Tyska PSF har ett etablerat samarbete med en medicinsk biståndsorganisation som gjort att de har erfarenhet av katastrofinsatser. Vi har gett fem av våra medlemmar möjlighet att gå deras utbildning. När de gjort det finns de med på deras backuplista.

Vad gör farmacevter i en katastrof?

– Ser till att rätt läkemedel kommer fram snabbt och så säkert som möjligt. WHO har utvecklat ett emergencykit för det ändamålet.

– Vad de, tyvärr, också väldigt ofta gör är att sortera donationer från när och fjärran. Det var inte minst sådant farmacevter på plats efter tsunamin fick ägna sig åt.

– Det kallas i en film som PSF gjort för ?the second tsunami?. Där dokumenterar de den flodvåg av oanvändbara läkemedel som kom från hela världen och som ställde till så mycket trassel. Det kom läkemedel som hade utgångsdatum 1977!

– Läkemedelsdonationer är ett svårt område som jag tycker att de flesta ska hålla sig borta från. Det finns så många vittnesmål om hur välviljan leder fullständigt fel. Istället ska man ge pengar till stora organisationer som kan köpa in läkemedel genom etablerade kanaler.

Det förekommer också läkemedelsdonationer i mindre skala. Till exempel till dem som ger vård till gömda flyktingar i Sverige. Är det också fel tycker du?

– Det kände jag inte till. Problemet är väl då att de inte kan få läkemedel någon annanstans. Egentligen borde man förstås samla in pengar så man kan betala priset för läkemedelsbehandlingen.

– Om farmacevter skulle engagera sig i det, är det ett ställningstagande av enskilda individer. Från fugs sida är det inte någon fråga, det finns så väldigt mycket större läkemedelsproblem utanför Sverige, där vi kan göra mer.

Ja, vad är det då farmacevter har för kompetens som biståndsarbetare?

– Hela skalan av uppbyggnad av läkemedelsförsörjningssystem, och vi kan mycket om kvalitetskontroll och läkemedelsanvändning.

– I vår räknar vi med att två farmacevter åker till Uganda för att utbilda ugandiska hälsovårdsarbetare som i sin tur ska ge stöd till dem som har hiv. De behöver mycket undervisning om hur läkemedlen ska tas bland annat för att förhindra resistens.

Hur länge har Farmacevter utan gränser funnits?

– PSF ( Pharmaciens Sans Frontière) bildades i Frankrike 1985. Idag finns det nationella föreningar också i Norge, Danmark, Schweiz, Tyskland, Kanada och Sverige. I Sverige är vi inte hundra medlemmar ännu. Målet är att vi ska bli 300 under det här året.

På er hemsida kan man läsa att några läkemedelsföretag stödjer ert arbete. Kan inte det bli en konflikt? Till exempel när vi talar om patentfrågor kontra behovet av billiga läkemedel?

– Principen har varit att man som företag eller institution kan lösa en medlemsavgift som då är 4 000 kronor. Då har vi flaggat upp för dem på hemsidan. Det skulle visa hur respektabla och erkända vi är. Men det kan förmodligen också ge intryck av att de har inverkan på besluten som fattas, vilket de absolut inte har. Och nu har vi bestämt att ta bort dem från hemsidan.

– Men vi representerar farmacevter i allmänhet, oberoende av var de arbetar. Har man ett genuint intresse av en bättre läkemedelsförsörjning i låginkomstländer är man välkommen.

Donerade läkemedel botar gömda flyktingar

0

Ungefär 900 miljoner ton överblivna läkemedel lämnades ifjol in till apoteket för att destrueras.

Men en liten rännil av alla oanvända förpackningar går istället till nätverk som arbetar frivilligt med att ge vård till människor som av olika skäl lever gömda, vård de enligt svensk lag inte har rätt till.

– Det är enda sättet, säger sköterskan Ingrid Nystedt som arbetar i ett nätverk i Göteborg.

Donationerna kommer via kontakter som känner till verksamheten.

– Nyligen ringde de från ett kloster men det är också privatpersoner som hör av sig.

Hon och hennes kollegor går igenom förpackningarna, kollar utgångsdatum och river bort namnetiketter.
Så här fungerar läkemedelsförsörjningen inom de flesta av nätverken som berättar om tämligen fyllda ?medicinskåp?.

På en klinik har man nyligen fått en donation med insulin som nu tar upp en ansenlig plats i kylskåpet. Den kom lägligt, en patient med diagnosen visade sig kunna använda preparatet. Nu behöver han under en period inte skrapa ihop den 1000-lapp i månaden som det kostar när han ska betala den behandling som är gratis för andra insulinberoende, de som inte saknar de sista fyra siffrorna i personnumret.

Nätverken har ofta också en mindre fond med pengar för att bistå patienter som behöver hämta ut på apoteket.
Men de pengarna räcker inte långt, därför behöver vi donationerna, konstaterar flera av de engagerade som Läkemedelsvärlden talat med.

Läkemedlen är det stora problemet, bekräftar Charlotta Arwidson, samordnare på Röda korsets Vård för gömda.

– Även hit till oss hör ju folk av sig för att donera läkemedel. Men det är något obehagligt med den läkemedelshanteringen, även om det är obrutna förpackningar. Och vi vill egentligen inte skapa en sådan kultur.

Vård för gömda är en fortsättning på det nätverk som startades av Läkare utan gränser för ett par år sedan. Röda korset tog över förra året och bekostar samordnarens lön, en del tolkkostnader och i undantagsfall läkemedel. Nätverket består av ett 50-tal läkare, psykologer och barnmorskor, som i snitt tar emot en eller två patienter i månaden. De flesta är privatläkare, de har egen mottagning och kan till skillnad från landstingsanställda bestämma om de vill ge gratis vård på sin klinik.

– Ofta blir ju resultatet av läkarbesöket att flyktingen får ett recept. Även om det inte alltid handlar om dyra preparat, är det inte alla som har råd att lösa ut det. En del mår så dåligt att det inte är tal om att till exempel jobba svart, säger Charlotta Arwidson.

Hon ger många exempel, bland annat den unga kvinnan med en allvarlig underlivsinfektion som kom tillbaka till henne två månader senare, utan att ha haft möjlighet att lösa ut sina ordinerade läkemedel.

– Andra hämtar ut den billiga antibiotikan, men använder bara en liten del för att kunna ta resten en annan gång.
Charlotta Arwidson beskriver en svårlöst situation om man vill att alla som behöver läkemedel ska få det, oavsett flyktingstatus.

– Vi har precis kommit igång med den här diskussionen. Helst vill vi ju ha pengar som räcker för att betala för läkemedlen på apoteket.

En Röda korset volontär har också tagit på sig att ringa till läkemedelsbolag, kanske man kan få donationer därifrån undrar Charlotta Arwidson?

I det idéella arbetet med gömda flyktingars vård lyser farmacevter med sin frånvaro. I praktiken blir också farmacevterna i sitt arbete ofta ?lagens? förlängda arm. Det är på apoteket man till exempel kontrollerar att subventionerade läkemedel, gratis insulin och hiv-läkemedel endast lämnas ut till den som har rätt till det.

– Idag agerar ju faktiskt farmacevter som poliser istället. Läkare kan gå utanför ramarna med hänvisning till sina etiska regler, konstaterar en anonym farmacevt.

Och det statligt ägda Apoteket har inte möjlighet att på något sätt se mellan fingrarna eller låta någon hämta ut gratis läkemedel, säger informationsdirektör Thony Björk.

– Det skulle kanske vara annorlunda om det fanns privata ägare, funderar farmacevten Annsofie Fyhr som tidigare suttit med i Farmacevtförbundets etiska råd.

– En privat apoteksägare kan ju besluta sig för att ha en viss budget för sådana läkemedel. Det vore i och för sig fullt möjligt.

I dagsläget är det möjligen en eller annan förpackning antibiotika som kan slinka igenom utan att det märks gissar hon.

Men nu handlar det som sagt inte bara om en eller annan förpackning antibiotika.
Även behandling för sjukdomar som ingår i smittskyddslagen, som är gratis för andra, ska den gömde betala fullt pris för.

– Om man hårdrar lagen idag innebär den att den som är akut sjuk har rätt till gratis medicinering så länge han eller hon befinner sig på sjukhuset. Men sedan ska det skrivas ut ett recept, trots att man vet att personen inte kan ta ut det eftersom det kostar för mycket, säger professor Anders Björkman, initiativtagare till en av de första klinikerna för gömda.

Och det gäller alltså även hiv-läkemedel eller behandling mot tuberkulos.

Nu fungerar det inte så i praktiken.

Officiellt fungerar det istället så att de enstaka hiv-sjuka som befinner sig illegalt i landet och söker vård får läkemedel via en fond som är avsatt för inköp av preparaten.
Men för att inte pengarna ska sina för snabbt finns också en annan variant.

– När vi som har hiv ibland gör en paus i medicineringen eller byter behandling, lämnar vi in våra överblivna läkemedel till kliniker som sjukvårdspersonal sedan tar hand om. Så det finns alltid mediciner för gömda. Det är fullständigt otillständigt att det ska behöva vara på det viset. Men så fungerar det, berättar Carl Gustaf Hedén ordförande i organisationen Hiv-Sverige.
Och Anders Björkman håller med.

– Tuberkulosbehandling är gratis i de flesta fattiga länder och även i Sverige, förutsatt att du inte befinner dig här illegalt. Globalt finns det uttalande om att också hiv-behandlingen bör vara det. Något Sverige står bakom. Men man ser inte till att det fungerar här eftersom man också är uppbunden till ett annat regelverk

Anders Björkman beskriver det som en intressant politisk paradox.

På den klinik för gömda där han själv är engagerad har man också en pott pengar som man som han säger kan försörja en del recept på.

– Sedan har vi en del mediciner vi får på mer eller mindre officiellt sätt. Det där sköts till stor del av sköterskorna som är engagerade.

– Finns farmacevter som vill bidra genom att till exempel hjälpa till att sortera och rensa bland donationerna är de välkomna.

Fas II-studier på cancerområdet håller inte måttet

0

Forskarna menar att det kan förklara varför så många experimentella läkemedel misslyckas i de efterföljande stora kliniska studierna. Enligt forskarna står klinisk forskning inför ett nytt och växande problem genom att läkemedlen har förändrats medan metoderna för att utvärdera hur effektiva de är inte har utvecklats på samma sätt.
I studien, som nyligen publicerades i Clinical Cancer Research (2007;13:972-976), var det endast nio av 70 undersökta fas II-studier som hade använt tillräckligt kvalificerade mätmetoder för att kunna bedöma läkemedelskandidaternas effektivitet.
Problemet är att nya terapier under mycket lång tid har testats genom att se om tumören krymper hos patienter med avancerad cancer. Men dagens nya behandlingar, som kan vara målinriktade terapier som gör att tumörtillväxten går långsammare, har ofta testas tidigare i sjukdomsförloppet och i kombination med ett annat läkemedel. Det gör det svårare att svara på frågan om patienterna blir bättre än förväntat när man jämför med standardbehandling.
I studien ingick 70 fas II-studier som publicerats från juni 2003 till juni 2005 i två större cancertidskrifter. Studiernas upplägg krävde jämförelse med historiska data för att kunna utvärdera om läkemedlet var tillräckligt lovande för att gå vidare till fas III. Forskarna fann inte en enda studie som använt avancerad statistisk teknik för att korrigera för skillnader gentemot patienterna i de äldre kliniska studierna.
För att kunna veta om ett läkemedel är bättre än förväntat måste man klart kunna definiera vilken effekt som kan väntas av standardbehandlingen, påpekar forskarna.

Steroider gav minskad ledförstöring

0

Det visar en litteraturgenomgång som nyligen publicerades i Cochrane Library. Resultaten stöder, enligt forskarna, fördelen med att kombinera standardläkemedel med steroider i låg dos under de två första åren efter diagnos. Men höga doser sterioder kan bidra till hjärtsjukdom, osteoporos och andra komplikationer och frågetecknen kvarstår om lägre doser leder till liknande problem, påpekar forskarna.
De steroider som ingick i analysen var glukokortikoider. Läkemedlen förskrivs ofta under de första månaderna efter diagnos för att lindra besvären tills mer långverkande läkemedel ger effekt. I analysen ingick 15 studier på sammanlagt 1 414 patienter. Samtliga studier utom en visade minskad påverkan på lederna hos patienter som fick glukokortikoider.

Svensk studie positiv till strokebehandling

0

Det första EU-godkända läkemedlet mot blodproppsorsakad stroke har fungerat väl visar en svensk uppföljningsstudie publicerad i The Lancet. Hösten 2002 beviljade läkemedelsmyndigheterna inom EU det blodproppslösande alteplase (Actilyse), men satte som villkor att en det gjordes en uppföljningsstudie. Professor Nils Wahlgren vid Karolinska Institutet har koordinerat uppföljningen.
Mellan åren 2002 och 2006 studerades 6 483 patienter vid 285 sjukhus runt om i Europa och behandlingen har visat sig vara minst lika bra som i tidigare studier.

Dålig följsamhet vid tamoxifenbehandling

0

Nästan en fjärdedel av kvinnor med bröstcancer som behandlas med tamoxifen avbryter behandlingen under det första året. Det visar en brittisk studie som kommer publiceras den första mars i tidskriften Cancer. Det är nästan dubbelt så många som tidigare studier visat. Efter 3,5 år var det en tredjedel av kvinnorna som hade avbrutit behandlingen.
Studien baseras på data från 2816 kvinnor i åldern 35 år och äldre och den vanligaste orsaken till att avbryta behandlingen var biverkningar.

Framtidens farmacevt tar stort samhällsansvar

0

När handboken ?Developing pharmacy practice? släpptes i slutet av hösten var det efter år av samarbete mellan de båda organisationerna WHO och FIP. I förordet kan man läsa att boken skrivits på grund av behovet att definiera, utveckla och ge en global förståelse för den farmacevtiska vården. Och redan på första kapitlets första sida presenteras den grundläggande problematiken. En tredjedel av världens befolkning har fortfarande inte kontinuerlig tillgång till läkemedel. Av de som får mediciner tar hälften av patienterna dem inte på rätt sätt och mer än hälften av världens förskrivningar är felaktiga. I det perspektivet menar författarna att det finns ett tydligt uppdrag för världens farmacevter.

? Boken tar upp den svåra problematiken kring läkemedelsanvändning vilket är mycket välkommet. Jag hoppas att den får stor genomslagskraft och framförallt att landets alla sjukvårdspolitiker läser den så att de får bättre förståelse för vad farmacevter kan göra för vården, säger Cecilia Bernsten på Sveriges farmacevtförbund, en av FIP:s medlemsorganisationer.


Lösningen på problemen med felaktig läkemedelsanvänding är enligt boken att farmacevter positionerar sig i vårdens framkant. Och för att göra det måste världens farmacevter ändra både sin egen och andras syn på yrkesrollen. En farmacevt ska inte längre vara en person med enbart teoretiska kunskaper utan måste bli en medlem i vårdteamet. Vad som krävs av farmacevten sammanfattas i sju punkter i boken som säger att framtidens farmacevt måste kunna ge vård, fatta beslut, kommunicera, organisera, lära hela livet, lära ut, leda och forska.

? Det är intressant att läsa om de länder där man kommit mycket längre i det här arbetet, säger Cecilia Bernsten. Det är uppenbart att Sverige ligger efter om man jämför med till exempel de anglosaxiska länderna.


En del av boken handlar om de farmacevtiska grundutbildningarna. Det är framförallt där som de stora satsningarna på en ny typ av farmacevter behöver göras står det. Utbildningarna bör gå från att vara helt teoretiska till att bli mer av en vårdutbildning. Fred Nyberg, dekanus på farmaceutiska fakulteten i Uppsala, håller med.

? Till viss del har vi redan påbörjat den förändringen i och med vårt magisterprogram i klinisk farmaci. Men jag tror även att grundutbildningen kommer få mer och mer den inriktningen.
Och även Fred Nyberg sneglar åt de anglosaxiska ländernas utveckling.

? I USA har apotekarstudenterna praktik på vårdcentraler och intensivvårdsavdelningar. Studenterna träffar patienter och lägger upp en plan för hur behandlingen ska gå till.

? Vi har inga planer på att testa ett sådant system hos oss ännu, men vi försöker samarbeta mer och mer med den medicinska fakulteten och i framtiden tror jag att även våra studenter kommer att ha mer praktik i vården. 


För de farmacevter som redan nu vill ta steget in i framtiden finns i bokens senare delar rena faktakapitel. I kapitlet om farmacevten i vården kan man läsa sig till hur man som farmacevt ska bemöta en patient, och här trycker författarna särskilt på att farmacevter, precis som läkare, måste kunna prioritera mellan olika patienter. Ett annat kapitel handlar om källkritik, något som författarna lyfter fram som en nödvändig kunskap i ett yrke som hela tiden överöses med ny information.

Celecoxib verksamt vid barncancer

0

Neuroblastom är den vanligaste tumörtypen hos barn. Forskare vid Karolinska Institutet har nu visat att det antiinflammatoriska läkemedlet celecoxib kan hindra utvecklingen av sjukdomen och bidra till en effektivare behandling.
I en studie som publicerades i Clinical Cancer Research visade John Inge och medarbetare att celecoxib har en hämmande verkan på tumörutvecklingen hos råttor. Substansen visade sig också kunna förstärka effekten av olika cytostatika.

Extremt kort behandling mot alkoholberoende

0

Förskrivningen av läkemedel mot alkoholberoende fortsätter att vara låg. På senare år har visserligen förskrivningen ökat. Men de dryga 15 000 individer som mellan juli 2005 och december 2006 fick något eller båda av de två läkemedlen akamprosat (Campral) och naltrexon (Revia), är försvinnande få med tanke på att cirka 250 000 svenskar beräknas ha utvecklat beroende.

I våras gick Läkemedelsverkets Björn Beerman ut offentligt och kritiserade allmänläkarna för att de inte använder den här behandlingsmöjligheten och i höstas kom myndigheten med behandlingsrekommendationer. Enligt dessa bör behandlingen, efter en prövotid på ett par månader, pågå under åtminstone sex månader till ett år. Även i Läkemedelsboken poängterar man att behandlingen ska vara långsiktig.

– I klartext betyder det att många behöver behandlas under mycket lång tid, säger beroendeläkaren Johan Franck, en av dem som introducerade den här behandlingen mot alkoholberoende.

– Det handlar inte om en ?kur? som man tar för att efter ett par månader vara frisk.

Nu visar dock uppgifter från Läkemedelsregistret att de här läkemedlen i snitt inte används mer än dryga månaden.

– Det är en förvånande låg nivå med tanke på den rekommenderade användningstiden, kommenterar Max Wirén, apotekare vid Läkemedelsepidemiologiskt centrum i Stockholm och som gjort analysen.

Den ökade förskrivningen, mätt i antalet receptrader tycks alltså bero på att fler visserligen hämtar ut en förpackning på apoteket, men ytterst få fortsätter behandlingen.

– Även om man kan behöva en djupare analys, så är den genomsnittliga durationen anmärkningsvärt kort jämfört med andra långtidsbehandlingar, understryker apotekaren Björn Wettermark som också deltagit i analysen.

– Nyttan med behandlingen blir enbart teoretisk om förskrivningen ökar genom att allt fler använder medlen så extremt kort tid. Men det är därför det nya läkemedelsregistret är så fantastiskt. Nu kan vi faktiskt se hur folk köper ut sina läkemedel.

Hur ska man då förklara den extremt korta behandlingstiden?

Johan Francks förklaring är att läkaren är ointresserad och patienten omotiverad.

– Får man inte effekt med en gång, slänger man ut barnet med badvattnet. Säger patienten att det inte fungerade, ja så gjorde det väl inte det och så lägger man ned behandlingen. De här medicinerna har ganska liten egen effekt. Det är först efter ett tag som man märker att man inte längre går och tänker på alkohol.

– Att motivera patienten att fortsätta behandlingen ställer läkekonsten på prov.

Men Jonas Sjögren, allmänläkare och en av medförfattarna i kapitlet om behandling av alkoholberoende i Läkemedelsboken, avvisar påståendet att allmänläkare generellt är ointresserade.

– Jag tror det beror på att de här läkemedlen har begränsad effekt och att de är behäftade med vissa biverkningar. Det är helt enkelt inte så bra behandling.

Han tror inte att läkarna är ovilliga att skriva ut den här gruppen läkemedel.

– Annars kritiserar man ju oss för att vi är alldeles för villiga att skriva ut läkemedel,.

Jonas Sjögren säger också att fenomenet inte är exklusivt för Sverige, inte heller i USA har behandlingen rönt någon framgång.

– Det är helt enkelt inte så lätt att behandla alkoholberoende.

Patentförlängning kan bli en dyr affär

0

? Samhällets kostnad kan bli jättehögt för de läkemedel som säljer väldigt bra, säger Tomas Salmonson, en av Sveriges två representanter i EMEA:s läkemedelsnämnd.

Den sex månader förlängda patenttiden gäller för läkemedlet rakt över alla indikationer. För ett läkemedel som har en stor försäljningsvolym på vuxensidan och slipper priskonkurrens från generika i ett halvår kan det handla om mångmiljardbelopp på Europanivå. Och då behöver det inte ens gå att använda till barn.


En nyligen publicerad amerikansk studie bekräftar Tomas Salmonsons uppgifter. Den visar att patentförlängning genererade en nettovinst, efter kostnaden för barnstudier, marknadsföring och skatt med mera, på över 3,5 miljarder kronor för vissa läkemedel i det amerikanska systemet.

? Jag tycker att det är en svaghet i den nya förordningen. Man borde ha satt något slags tak på inkomsten för företagen, säger Tomas Salmonson.

På motsvarande sätt blir ersättningen för studierna väldigt liten för läkemedel med en liten totalförsäljning. I den amerikanska studien finns även exempel där företag till och med gått back på att göra barnstudier.

? Det blir lite orättvist, och jag tror säkert att det kommer finnas företag som räknar på om det är lönt att göra barnstudier. Men jag kan ju förstå att de stora drakarna, som satsar på storsäljare, är väldigt nöjda med det här, säger Tomas Salmonson.

Särskilt som  USA och EU nu har likartade regler. Med samma paket av studier på barn kan läkemedelsföretagen alltså få ytterligare sex månaders respit från priskonkurrens på världens två största läkemedelsmarknader.

Ökad användning men minskad kostnad för hjärtkärlmedel

0

I fjol gick det åt 1,4 miljarder dygnsdoser mediciner mot hjärt- kärlsjukdomar i Sverige. Det är den läkemedelsgrupp som används mest och en ökning med sju procent jämfört med året innan, visar Apotekets försäljningsstatistik.
Men den ökade användningen har i och med patentutgångar och priskonkurrens inte inneburit ökade kostnader för behandlingen. Den sjönk med fyra procent trots den större volymen.

Mätt i kronor har läkemedel som används vid reumatism, transplantationer och cancer ökat i särklass mest.
Det största preparatet, liksom förra året, är det immunsuppressiva Enbrel som sålde för 484 miljoner kronor. Läkemedlen Remicade och Humira mot reumatoid artrit ligger också bland de tio största läkemedlen räknat i pengar. Bland cancerläkemedlen tillhör bland andra Mabthera, Herceptin, Glivec och Velcade de som ökade sin försäljning mest under 2006.

Totalt har försäljningen i gruppen tumörer och rubbningar i immunförsvaret ökat med 19 procent till 4,3 miljarder kronor. Det är 46 procent av den totala kostnadsökningen.
Apotekets sammanlagda försäljning av humanläkemedel blev förra året 31 miljarder kronor, en ökning med lite drygt fem procent jämfört med året innan. Av de miljarderna betalade landstingen ungefär 24.

– Vi har en stor effekt av generikareformen och förbättrad följsamhet från läkarna som till en del finansierar de dyrare specialläkemedlen, säger Bodil Ericsson på Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, som just nu är nöjd med kostnadsutvecklingen.

– Men ser man framåt så har vi inga stora patentutgångar i sikte, samtidigt som det finns många nya preparat i pipeline.

Så hon tror inte den modesta kostnadsökningen blir långvarig.

Även om läkemedlen mot tumörer och rubbningar i immunsystemet står för den i särklass största försäljningsökningen är det fortfarande läkemedel för nervsystemet som är den största gruppen, med 20 procent av kostnaderna, 6,1 miljarder kronor.

Nya regler ska göra slut på gissandet

0

Mer än hälften av alla läkemedel som ges till barn har aldrig testats på dem. Det innebär att användningen sker utanför godkända indikationer och utan tillräcklig kunskap om hur barn reagerar på läkemedlen. Något som i sin tur riskerar att leda till bristande effektivitet eller allvarliga biverkningar.

? Barn är annorlunda än vuxna. De har en annorlunda läkemedelsomsättning och kan därför få annorlunda effekter och biverkningar, säger
Eva Gil-Berglund, farmakokinetiker på Läkemedelsverket och Sveriges representant i den europeiska barnexpertgrupp som har varit med och tagit fram de nya reglerna.

Det går alltså inte att gissa sig fram till en barndos utifrån vuxendosen. Något som hittills har varit enda sättet för många läkemedel där kunskap saknats. Och mest angeläget är det för de riktigt små barnen, de upp till två års ålder.
Det är svårt att peka ut något särskilt behandlingsområde där bristen är extra skriande.

? Generellt kan man säga att det saknas dokumentation på väldigt många små terapiområden till barn, säger professor Göran Wennergren, ordförande i Svenska barnläkarföreningen.


Det har varit svårt att få läkemedelsföretagen att självmant göra kliniska studier på barn.

? Barnpopulationen är en så liten patientgrupp att det ofta inte har varit ekonomiskt lönsamt att ta fram dokumentation. Dessutom måste de kanske ta fram en speciell barnanpassad formulering som barnen kan ta och för att kunna ge de doser som barnen behöver, säger Eva Gil-Berglund som en förklaring.

? Det finns även praktiska och etiska svårigheter med att göra studier på barn. Man måste göra studierna så skonsamma som möjligt för barnen. Till exempel att inte göra smärtsamma ingrepp och att ta så få blodprov som möjligt.


Men nu ska det bli ändring på kunskapsbristen. Sedan slutet av januari i år gäller en ny förordning inom EU som innebär att alla läkemedel som ska godkännas måste testas på barn. Och det gäller inte bara helt nya substanser utan även äldre läkemedel som får en ny indikation, dosering eller formulering.
För att kunna få ett godkännande måste företaget ha en godkänd plan för hur barnstudierna ska läggas upp. När de har genomförts får företagen en belöning i form av sex månaders förlängd patenttid för de läkemedel som har patent kvar. För läkemedel utan patent ges ett tioårigt dataskydd. Det innebär att generiska konkurrenter inte får använda sig av studierna och läkemedlen kommer heller inte att vara utbytbara till barn.
Det europeiska läkemedelsverket EMEA kan undanta vissa läkemedel från kravet om de bedömer nyttan för barnen som liten. Men annars gäller reglerna alla läkemedel rakt över.

? Både industrin och politiker har insett att utvecklingsmodellen för läkemedel inte har fungerat full ut. Det finns vissa områden där incitamenten inte är tillräckliga. De nya reglerna innebär en kombination av morötter och piska och jag tror att man måste jobba med båda dessa instrument, säger Richard Bergström, vd för Läkemedelsindustriföreningen, LIF som välkomnar det nya regelverket.

Piskan viner över, i princip, alla läkemedel och morötterna delas också ut oavsett vilket resultat studierna visar. Det är en belöning för utförd forskning och gäller oavsett om det resulterar i en indikation på barn eller inte. Kunskapen om att ett läkemedel inte bör användas på barn är lika värdefull som att det kan användas.


Men systemet är inte utan brister. Det är till exempel inte säkert att det är de läkemedel som barnläkarna helst vill ha dokumentation på som företagen kommer att undersöka. Det europeiska läkemedelsverket EMEA har ingen möjlighet att tvinga ett företag att göra barnstudier på ett äldre läkemedel så länge de inte vill förändra godkännandet för det. Därför kommer EMEA att upprätta prioriteringslistor över de mest angelägna äldre läkemedlen att studera. Och länderna i EU kommer att behöva avsätta gemensamma medel för att bedriva sådan forskning istället för företagen.


Systemet kan också utnyttjas av tillverkare av storsäljare där värdet av en patentförlängning vida överstiger både kostnaden för barnstudierna och nyttan av behandlingen hos barn.
USA har haft liknande regler i tio års tid och en nyligen gjord genomgång visar att det har fungerat och genererat över 100 nya barnindikationer där. Kritiker menar dock att systemet är för dyrt och att patentförlängningarna hittills har kostat amerikanerna över 100 miljarder kronor. Dessutom konstaterades att inte ens hälften av de genomförda barnstudierna någonsin publicerades. För att undvika att kunskapen göms undan i Europa kommer EMEA därför att föra ett offentligt register över alla planerade, pågående och avslutade kliniska studier som anmäls till dem.

Morot och piska ska ge säkrare behandling

0

Man kan nog lugnt påstå att det hittills saknats ett barnperspektiv på läkemedelsbehandling. Idag får man i praktiken gissa sig till barndosen. Speciellt när det gäller små terapiområden. Men sedan årsskiftet är det nya regler som gäller. I princip alla nya läkemedel måste studeras på barn för att bli godkända. För det får företagen bra betalt, sex månaders förlängt patent. Det kan bli en dyr affär för samhället när det gäller storsäljare.

Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng