När handboken ?Developing pharmacy practice? släpptes i slutet av hösten var det efter år av samarbete mellan de båda organisationerna WHO och FIP. I förordet kan man läsa att boken skrivits på grund av behovet att definiera, utveckla och ge en global förståelse för den farmacevtiska vården. Och redan på första kapitlets första sida presenteras den grundläggande problematiken. En tredjedel av världens befolkning har fortfarande inte kontinuerlig tillgång till läkemedel. Av de som får mediciner tar hälften av patienterna dem inte på rätt sätt och mer än hälften av världens förskrivningar är felaktiga. I det perspektivet menar författarna att det finns ett tydligt uppdrag för världens farmacevter.
? Boken tar upp den svåra problematiken kring läkemedelsanvändning vilket är mycket välkommet. Jag hoppas att den får stor genomslagskraft och framförallt att landets alla sjukvårdspolitiker läser den så att de får bättre förståelse för vad farmacevter kan göra för vården, säger Cecilia Bernsten på Sveriges farmacevtförbund, en av FIP:s medlemsorganisationer.
Lösningen på problemen med felaktig läkemedelsanvänding är enligt boken att farmacevter positionerar sig i vårdens framkant. Och för att göra det måste världens farmacevter ändra både sin egen och andras syn på yrkesrollen. En farmacevt ska inte längre vara en person med enbart teoretiska kunskaper utan måste bli en medlem i vårdteamet. Vad som krävs av farmacevten sammanfattas i sju punkter i boken som säger att framtidens farmacevt måste kunna ge vård, fatta beslut, kommunicera, organisera, lära hela livet, lära ut, leda och forska.
? Det är intressant att läsa om de länder där man kommit mycket längre i det här arbetet, säger Cecilia Bernsten. Det är uppenbart att Sverige ligger efter om man jämför med till exempel de anglosaxiska länderna.
En del av boken handlar om de farmacevtiska grundutbildningarna. Det är framförallt där som de stora satsningarna på en ny typ av farmacevter behöver göras står det. Utbildningarna bör gå från att vara helt teoretiska till att bli mer av en vårdutbildning. Fred Nyberg, dekanus på farmaceutiska fakulteten i Uppsala, håller med.
? Till viss del har vi redan påbörjat den förändringen i och med vårt magisterprogram i klinisk farmaci. Men jag tror även att grundutbildningen kommer få mer och mer den inriktningen.
Och även Fred Nyberg sneglar åt de anglosaxiska ländernas utveckling.
? I USA har apotekarstudenterna praktik på vårdcentraler och intensivvårdsavdelningar. Studenterna träffar patienter och lägger upp en plan för hur behandlingen ska gå till.
? Vi har inga planer på att testa ett sådant system hos oss ännu, men vi försöker samarbeta mer och mer med den medicinska fakulteten och i framtiden tror jag att även våra studenter kommer att ha mer praktik i vården.
För de farmacevter som redan nu vill ta steget in i framtiden finns i bokens senare delar rena faktakapitel. I kapitlet om farmacevten i vården kan man läsa sig till hur man som farmacevt ska bemöta en patient, och här trycker författarna särskilt på att farmacevter, precis som läkare, måste kunna prioritera mellan olika patienter. Ett annat kapitel handlar om källkritik, något som författarna lyfter fram som en nödvändig kunskap i ett yrke som hela tiden överöses med ny information.