Donerade läkemedel botar gömda flyktingar

Utan donationer av oanvända läkemedel från privatpersoner skulle klinikerna för gömda flyktingar i Sverige ha svårt att ge den behandling som behövs. Det menar engagerade sköterskor och läkare. Farmacevterna lyser med sin frånvaro i det frivilliga arbetet.

21 feb 2007, kl 16:00
0

Ungefär 900 miljoner ton överblivna läkemedel lämnades ifjol in till apoteket för att destrueras.

Men en liten rännil av alla oanvända förpackningar går istället till nätverk som arbetar frivilligt med att ge vård till människor som av olika skäl lever gömda, vård de enligt svensk lag inte har rätt till.

– Det är enda sättet, säger sköterskan Ingrid Nystedt som arbetar i ett nätverk i Göteborg.

Donationerna kommer via kontakter som känner till verksamheten.

– Nyligen ringde de från ett kloster men det är också privatpersoner som hör av sig.

Hon och hennes kollegor går igenom förpackningarna, kollar utgångsdatum och river bort namnetiketter.
Så här fungerar läkemedelsförsörjningen inom de flesta av nätverken som berättar om tämligen fyllda ?medicinskåp?.

På en klinik har man nyligen fått en donation med insulin som nu tar upp en ansenlig plats i kylskåpet. Den kom lägligt, en patient med diagnosen visade sig kunna använda preparatet. Nu behöver han under en period inte skrapa ihop den 1000-lapp i månaden som det kostar när han ska betala den behandling som är gratis för andra insulinberoende, de som inte saknar de sista fyra siffrorna i personnumret.

Nätverken har ofta också en mindre fond med pengar för att bistå patienter som behöver hämta ut på apoteket.
Men de pengarna räcker inte långt, därför behöver vi donationerna, konstaterar flera av de engagerade som Läkemedelsvärlden talat med.

Läkemedlen är det stora problemet, bekräftar Charlotta Arwidson, samordnare på Röda korsets Vård för gömda.

– Även hit till oss hör ju folk av sig för att donera läkemedel. Men det är något obehagligt med den läkemedelshanteringen, även om det är obrutna förpackningar. Och vi vill egentligen inte skapa en sådan kultur.

Vård för gömda är en fortsättning på det nätverk som startades av Läkare utan gränser för ett par år sedan. Röda korset tog över förra året och bekostar samordnarens lön, en del tolkkostnader och i undantagsfall läkemedel. Nätverket består av ett 50-tal läkare, psykologer och barnmorskor, som i snitt tar emot en eller två patienter i månaden. De flesta är privatläkare, de har egen mottagning och kan till skillnad från landstingsanställda bestämma om de vill ge gratis vård på sin klinik.

– Ofta blir ju resultatet av läkarbesöket att flyktingen får ett recept. Även om det inte alltid handlar om dyra preparat, är det inte alla som har råd att lösa ut det. En del mår så dåligt att det inte är tal om att till exempel jobba svart, säger Charlotta Arwidson.

Hon ger många exempel, bland annat den unga kvinnan med en allvarlig underlivsinfektion som kom tillbaka till henne två månader senare, utan att ha haft möjlighet att lösa ut sina ordinerade läkemedel.

– Andra hämtar ut den billiga antibiotikan, men använder bara en liten del för att kunna ta resten en annan gång.
Charlotta Arwidson beskriver en svårlöst situation om man vill att alla som behöver läkemedel ska få det, oavsett flyktingstatus.

– Vi har precis kommit igång med den här diskussionen. Helst vill vi ju ha pengar som räcker för att betala för läkemedlen på apoteket.

En Röda korset volontär har också tagit på sig att ringa till läkemedelsbolag, kanske man kan få donationer därifrån undrar Charlotta Arwidson?

I det idéella arbetet med gömda flyktingars vård lyser farmacevter med sin frånvaro. I praktiken blir också farmacevterna i sitt arbete ofta ?lagens? förlängda arm. Det är på apoteket man till exempel kontrollerar att subventionerade läkemedel, gratis insulin och hiv-läkemedel endast lämnas ut till den som har rätt till det.

– Idag agerar ju faktiskt farmacevter som poliser istället. Läkare kan gå utanför ramarna med hänvisning till sina etiska regler, konstaterar en anonym farmacevt.

Och det statligt ägda Apoteket har inte möjlighet att på något sätt se mellan fingrarna eller låta någon hämta ut gratis läkemedel, säger informationsdirektör Thony Björk.

– Det skulle kanske vara annorlunda om det fanns privata ägare, funderar farmacevten Annsofie Fyhr som tidigare suttit med i Farmacevtförbundets etiska råd.

– En privat apoteksägare kan ju besluta sig för att ha en viss budget för sådana läkemedel. Det vore i och för sig fullt möjligt.

I dagsläget är det möjligen en eller annan förpackning antibiotika som kan slinka igenom utan att det märks gissar hon.

Men nu handlar det som sagt inte bara om en eller annan förpackning antibiotika.
Även behandling för sjukdomar som ingår i smittskyddslagen, som är gratis för andra, ska den gömde betala fullt pris för.

– Om man hårdrar lagen idag innebär den att den som är akut sjuk har rätt till gratis medicinering så länge han eller hon befinner sig på sjukhuset. Men sedan ska det skrivas ut ett recept, trots att man vet att personen inte kan ta ut det eftersom det kostar för mycket, säger professor Anders Björkman, initiativtagare till en av de första klinikerna för gömda.

Och det gäller alltså även hiv-läkemedel eller behandling mot tuberkulos.

Nu fungerar det inte så i praktiken.

Officiellt fungerar det istället så att de enstaka hiv-sjuka som befinner sig illegalt i landet och söker vård får läkemedel via en fond som är avsatt för inköp av preparaten.
Men för att inte pengarna ska sina för snabbt finns också en annan variant.

– När vi som har hiv ibland gör en paus i medicineringen eller byter behandling, lämnar vi in våra överblivna läkemedel till kliniker som sjukvårdspersonal sedan tar hand om. Så det finns alltid mediciner för gömda. Det är fullständigt otillständigt att det ska behöva vara på det viset. Men så fungerar det, berättar Carl Gustaf Hedén ordförande i organisationen Hiv-Sverige.
Och Anders Björkman håller med.

– Tuberkulosbehandling är gratis i de flesta fattiga länder och även i Sverige, förutsatt att du inte befinner dig här illegalt. Globalt finns det uttalande om att också hiv-behandlingen bör vara det. Något Sverige står bakom. Men man ser inte till att det fungerar här eftersom man också är uppbunden till ett annat regelverk

Anders Björkman beskriver det som en intressant politisk paradox.

På den klinik för gömda där han själv är engagerad har man också en pott pengar som man som han säger kan försörja en del recept på.

– Sedan har vi en del mediciner vi får på mer eller mindre officiellt sätt. Det där sköts till stor del av sköterskorna som är engagerade.

– Finns farmacevter som vill bidra genom att till exempel hjälpa till att sortera och rensa bland donationerna är de välkomna.