Månads arkivering september 2004

MSD drar tillbaka Vioxx över hela världen

0

Orsaken är kliniska treårsdata från Approve-studien. Studien stoppas nu omedelbart, efter att ha utvärderat effekten av Vioxx (rofecoxib) 25 mg för att förhindra återkomst av rektala polyper, samt risk att drabbas av colon- och rektalcancer, i patienter med polyper i tjocktarmen. 2 600 patienter rekryterades till studien som nu avbryts åtta veckor för tidigt.

Stroke och hjärtinfarkt

Studien uppvisade en dubbelt så stor (1,958) relativ risk för kardiovaskulära händelser i form av stroke och hjärtinfarkt. Den ökade risken uppträdde 18 månader efter det att patienterna börjat ta rofecoxib, jämfört med dem som fick placebo.

– Fram till 18 månader var det ingen skillnad mellan grupperna, säger Roger Juhlin, medicinsk chef på MSD i Sverige.

? Det är företaget som själv har fattat beslutet. Det betyder att de inte kommer tillhandahålla produkten. Dessutom ska apoteken omdelbart dra in alla förpackningar, säger Eva-Lena Sjöö, läkare på Läkemedelsverket.

? Patienter som använder rofecoxib ska ta kontakt med sin förskrivande läkare för att få ett annat läkemedel, säger Eva-Lena Sjöö.

Det var i torsdags kväll, den 23 september, amerikansk tid, som den externa data- och säkerhetskommittén rekommenderade MSD att avbryta studien.

? Sen beslutade MSD i USA i går kväll och i natt att dra tillbaka Vioxx över hela världen, säger Roger Juhlin.

Skillnaden mellan grupperna är tydlig, enligt Roger Juhlin, som menar att en förklaring kan vara att Approve-studien är tidmässigt betydligt längre än Vigor-studien, där rofecoxib jämfördes med naproxen. Approve skulle gå i tre år medan Vigor bara pågick i nio månader.

Ansvarsfullt

I ett pressmeddelande från MSD huvudkontor säger företagets vd, Raymond Gilmartin:

? Vi vidtar den här åtgärden därför att vi tror att detta är för patienternas bästa. Fastän vi tror att det hade varit möjligt att fortsätta tillhandahålla Vioxx, med en produktresumé som inkluderar dessa nya data, drog vi slutsatsen att en frivillig indragning är det ansvarsfulla sättet att agera. Detta mot bakgrund av att det finns andra alternativa behandlingar, och de frågor den här informationen ger upphov till.

Det har under lång tid hävdats att MSD:s rofecoxib skulle vara belagd med en ökad risk för just hjärtkärlkomplikationer. Ett antal retrospektiva studier har visat på en sådan ökad risk. Dessutom visades på en ökad risk i Vigorstudien, där rofecoxib jämfördes mot Naproxen.

Under torsdagskvällen arbetades det febrilt på MSD:s kontor runt om i världen, bland annat på det svenska i Sollentuna. Det viktigaste var att få ut information till alla apotek och alla förskrivare i hela landet.

I Sverige beräknades 75 000 personer använda Vioxx vid indragningen.

FDA granskar vuxnas självmordsrisk vid antidepressiv behandling

0

Nyligen meddelade FDA att man vill skärpa varningstexterna om ökad självmordsrisk hos barn och ungdomar för samtliga SSRI och även vissa tricykliska antidepressiva läkemedel. Nu går man vidare och undersöker om motsvarande självmordsrisk finns även för vuxna. FDA börjar med att titta på några av de större kliniska studierna, men totalt kan man med hjälp av ny analysteknik vid Columbia universitetet, USA analysera 234 kliniska studier på sammanlagt 40 000 deprimerade vuxna.
Det är redan känt att vuxna patienter i kliniska depressionsstudier begår självmord i samma utsträckning oavsett om de får ett antidepressivt läkemedel eller placebo. Den analysen gjordes av etiska skäl för att ta reda på om patienter som fick placebo hade en större självmordsrisk är de som fick aktiv behandling.
Med den nya analysen får man också säkrare data för yngre vuxna. I de senaste varningarna som FDA gjorde drog man gränsen vid 18 år, men för åldersgruppen 18 till ett par år över 20 finns en ökad osäkerhet, påpekar en av FDAs experter.

Vi tycker ? så bör Ylva göra

0

Anders Hernborg, informationsläkare, läkemedelskommittén Halland:
Läkarinslaget i äldrevården, speciellt på särskilda boenden kan bli mycket bättre. Det gäller inte minst läkemedelstillsynen. Det klarar inte marknadskrafterna. Behoven måste styra, inte efterfrågan. Mer resurser till läkemedelsinformation och -utbildning för läkarna, från icke kommersiellt håll. Ökat samarbete mellan SBU, Läkemedelsverket, och läkemedelskommittéerna. Förstatliga IGM och NBL, branschorganen som granskar industrins marknadsföring!

Cecilia Bernsten, apotekare, Socialstyrelsen:
Utan tvekan frågor relaterade till uppföljning av läkemedelsanvändningen. Orsaken är att vi behöver förbättra kvaliteten i läkemedelsanvändningen och om möjligt minska kostnaderna. Information och utbildning är prövat, regler och rekommendationer är prövade, uppföljning är inte prövat fullt ut. Patientsäkerheten kräver att vi tar tag i uppföljningen!

Carola Lemne, vd, Danderyds sjukhus AB:
En av de viktigaste frågorna blir att försöka hitta en lösning på problemet med samhällets olika portmonnäer. Kostnaden för nya, dyra men bra behandlingar tas ur landstingets portmonnä, men det är bara undantagsvis som förtjänsten hamnar i samma portmonnä. Den kan istället dyka upp i Försäkringskassans (som slipper sjukskrivningar), i kommunens (när äldre klarar sig längre utan hjälp), eller i samhällets portmonnä när invånare i landet mår bättre, arbetar, betalar mer skatt och lever friska längre.
Detta har vi svårt att hantera i dagens svenska system, vilket riskerar leda till att dyra men bra behandlingar inte används på det sätt de borde.

Richard Bergström, vd, Läkemedelsindustriföreningen:
Vi behöver en enhetlig agenda för läkemedelsområdet. Just nu hänger det inte ihop. Av det nya avtalet mellan staten och landstingen om läkemedelskostnaderna framgår dock att statliga beslut om läkemedel måste få genomslag i vården. Nu krävs ett målinriktat kvalitetsarbete där läkemedelsanvändningen blir optimal för patienten. Och det kan ske utan att behöva kosta skjortan!

Barbro Westerholm, ordförande för Sveriges pensionärsförbund:
Viktigast är att propositionen om det individbaserade receptregistret föreläggs riksdagen så att vi får det instrument som behövs för säker läkemedelsanvändning, inte minst bland äldre. Hon bör också ta fram pengar för finansiering av studier rörande värdet av alla de läkemedel som används av äldre men som saknar kliniska prövningar på denna åldersgrupp.
Dessutom bör hon ta fram forskningsmedel för hälsoekonomiska bedömningar av många gamla läkemedels värde i relation till nyare preparat.

En välkommen reträtt under galgen

0

På läkemedelsområdet är behovet av saklig granskning stort. Det har om inte annat understrukits av den senaste tidens turer kring transparens av kliniska prövningsresultat. Tack vare det undersökande arbete som åklagarmyndigheter, patientgrupperingar och media genomfört har ett massivt opinionstryck byggts upp mot en praxis som är svår att försvara. Resultatet ser vi nu ? läkemedelsindustrin tvingas under galgen, både nationellt och globalt, ompröva sin position. Livsviktig patientrelaterad information får naturligtvis inte mörkas som i fallet med Seroxat (se artikel på nyhetsplats). Patientens intressen måste alltid gå före aktiemarknadens!

I denna omvärld har Läkemedelsvärlden, den enda oberoende tidningen med renodlad läkemedelsinriktning i Sverige, en viktig roll att spela. Som månadsutgiven facktidning har vi kompetensen och tiden att granska baserat på saklighet och allsidighet ? inte reptilmässigt och utan nyanser. Alla artiklar har förstås inte en granskande inriktning, men med jämna mellanrum kommer vi att, i samma anda som vi gjort de senaste åren, nagelfara sektorns aktörer och intressenter. Under den särskilda vinjetten Granskning fortsätter vi att som enda tidning punktmarkera de branschsanerande organen IGM och NBL, men samtidigt bereder vi där nu mer plats till andra granskande artiklar ? du hittar ett par exempel i detta nummer.

Emellanåt har åsikten att Läkemedelsvärlden lever sitt eget liv förts fram; att Apotekarsocietetens verksamhet och åsikter inte speglas tillräckligt. Vår uppfattning är att Läkemedelsvärlden, för att kunna inta en viktig och trovärdig position i samhället, måste ha en fristående roll, åtnjuta full redaktionell integritet och bevaka läkemedelsområdet i hela dess bredd. Apotekarsocietetens medlemstidning är en annan ? Elixir. Med detta sagt; att synliggöra organisationen när så är motiverat finns det ingen konflikt i. Föreningens nye vd Andreas Furängen kommer framöver i två ledartexter om året att bidra med ett organisationsperspektiv, vi bevakar som vanligt Läkemedelskongressen och senare i höst presenterar vi den nya styrelsen i våra spalter. Vi välkomnar också tips från kretsar, sektioner och enskilda medlemmar på verksamhet som är värd att synliggöra i Läkemedelsvärlden.

Stort tack till alla som skickade in läsarenkäten i nummer 7-8. Det var nästan helt och hållet uppmuntrande läsning. Resultatet bekräftar vår teori att vi är på rätt kurs och att tidningen i nuläget inte är i behov av några radikala förändringar. Jag är sedan förra hösten ansvarig för innehållet i tidningen, medan Fredrik Hed ansvarar för form, personalfrågor och tidningens långsiktiga utveckling. Jag byter dock från och med nu tjänstebeteckning till redaktionschef, vilket motsvarar arbetsuppgifterna bättre än den tidigare titeln. Kontakta gärna någon av oss om du har tips eller synpunkter på tidningen!

Folklig medicinrevolt i Amerika

0

?Pensionärer ska inte tvingas välja mellan mat på bordet och viktiga mediciner.? Så löd ett vinnande kampanjtema från demokraten Al Gore i presidentvalet för fyra år sedan. Gore begärde att USA äntligen skulle få en läkemedelsförsäkring för äldre. 2003 beslöt kongressen om en sådan försäkring, som del av federala Medicare. Den beräknas komma att kosta staten mer än 400 miljarder svenska kronor per år, en summa som fick republikanska skattesänkare i kongressen att vägra stödja president Bush i frågan.

Reformen har inte hindrat att kostnaderna för läkemedel är en lika stor fråga i 2004 års presidentval. Vi ser en bred folklig revolt i USA mot höga läkemedelskostnader. Kongressmännen lyssnar. En majoritet i representanthuset röstade i våras för att tillåta direktimport av billigare mediciner från Kanada eller Europa. I slutet på april togs ett motsvarande initiativ i senaten, undertecknat av såväl liberalen Ted Kennedy som den ärkekonservative sydstatsrepublikanen Trent Lott. Den senare yttrade: ?Jag kan inte längre försvara inför min mamma varför det ska vara förbjudet att köpa billigare läkemedel från Kanada.?
Det tunga initiativet i senaten har fyra huvudinslag: 1) Direktimport av receptbelagd medicin för upp till 90 dagars behov blir tillåten. 2) De som säljer måste registrera sig hos amerikanska läkemedelsverket, FDA. 3) Läkemedelsföretag förbjuds att hindra tillgången för konsumenterna genom att begränsa tilldelningen till Kanada. 4) Ett system ska upprättas för att övervaka distributionskanalerna.

Hur kommer det sig att det folkliga missnöjet kvarstår, med sådan styrka? Ett första skäl är att individerna har kommit att få stå för en allt större del av betalningen för läkemedel. När sjukvårdskostnaderna stigit kraftigt (mest på grund av de orimliga skadeståndsreglerna) har försäkringsbolag och arbetsgivare svarat med att kräva att patienterna tar mer av kostnaden för läkemedel ur egen ficka. Läkemedlen svarar för en sjättedel av stegringen i kostnaderna för sjukvården, men för 51 procent av utgiftsökningen för individerna de senaste åren! Priset på ett och samma läkemedel har inte ökat särskilt mycket, men nya läkemedel är dyrare än gamla.
Ett andra skäl är att Medicare-reformen är djupt misstrodd. Många, inte minst äldre, jämför med de kompletterande privata försäkringar de redan har och finner att den offentliga reformen inte är bättre. De är rädda att arbetsgivare ska ta chansen att annullera deras privata försäkringsskydd nu när staten tar över. Som så ofta i dagens medieklimat är det också svårt att leva upp till höga förväntningar och lätt att angripa kvarstående brister.

Ett tredje skäl är den moderna genomskinligheten. I dagens öppna informationsvärld är det omöjligt att hålla olika priser på olika marknader utan att konsumenterna ser det. Priset på tunga originalläkemedel är som regel bara hälften så högt i Kanada som i USA. ?Amerikanska folket accepterar inte längre att ensamt betala priset för all världens läkemedelsutveckling?, förklarade hälsominister Tommy Thomson för sina kollegor vid OECD:s stora konferens ?Health of Nations? i maj.

Övriga världen kommer att få märka av revolten mot höga läkemedelskostnader bland amerikaner. USA tar nu upp andra länders prisregleringar i handelsförhandlingar, och menar att de bildar handelshinder för amerikanska läkemedelsföretag. Men hemmavid kommer av allt att döma Kerry som president att i praktiken införa prisreglering, genom att fullt utnyttja statens förhandlingsstyrka för Medicare. Frågan vem som i slutändan ska betala de enorma kostnaderna för att utveckla nya läkemedel skärps.

Pfizer, med sin känsliga ställning som största och mest amerikanska läkemedelsbolag, har nyligen beslutat lansera ett särskilt rabattkort som ger oförsäkrade låginkomstfamiljer i snitt 37 procents rabatt på de flesta av Pfizers originalläkemedel. Hur påverkar det en konkurrent som Astrazeneca? Och vad säger Pfizer till låginkomsttagare i Europa?

Generika på sikt

0

Generikareformen har varit framgångsrik. Pengar har sparats åt stat och konsumenter och inga större nackdelar har rapporterats. Finns det långsiktiga problem? Ett sådant kan skadeståndskrav utgöra. Vem skall konsumenten stämma om man upptäckt bestående biverkningar efter att en längre tids medicinerande med ?samma? medicin från tre leverantörer? Ett annat problem kan vara placeboeffektens minskande roll. Att hålla sig till en astmamedicin hjälper kanske mer än att kryssa mellan olika beroende på dagsnoteringarna.

Varumärken är investeringar i förtroende, men generika konkurrerar inte med förtroende utan med pris.

Anders Cronlund

Nationella hänsyn?

0

Enligt professor Björn Beermann på Läkemedelsverket är det obegripligt hur FDA:s rådgivande kommitté, baserat på vetenskapliga fakta, kunde välja att neka Astrazenecas ximelagatran (Exanta/Exarta) godkännande på den korttidsindikation som nyligen fick klartecken i Europa.
Följande bakgrundsfakta är förhoppningsvis helt irrelevanta i ärendet:

? En allmän, inte helt ogrundad uppfattning florerar i USA om att ?vi betalar för hela världens läkemedelsutveckling?.

? I USA råder antieuropeiska stämningar i Irakkrigets kölvatten ? Astrazeneca är ett heleuropeiskt företag.

? Företagets rykte är inte det bästa på vissa håll i USA efter att man enligt många tidigare utnyttjat det amerikanska rättssystemet.

? FDA har emellanåt anklagats för slapphet gentemot läkemedelsindustrin, nu senast efter den uppmärksammade rättsprocessen mellan Glaxosmithkline och staten New York.

? Inom 2-3 år väntas amerikanska företag ha utvecklat konkurrenter till ximelagatran. En utebliven eller försenad marknadsintroduktion av Exanta betyder förstås enorma vinster för dessa bolag.

Jag påstår inte att FDA tagit nationella hänsyn ? men det är svårt att avfärda möjligheten.

Från gener till proteiner

0

Proteinerna kan med rätta kallas livets byggstenar. De är centrala för alla celler och organ och varje sekund katalyserar de miljontals livsnödvändiga kemiska reaktioner i kroppen.
Samtidigt har nästan alla sjukdomar med proteiner att göra i något avseende; det kan handla om att de produceras i otillräcklig eller olämplig omfattning eller inte fungerar som de ska. Den absoluta majoriteten av dagens läkemedel har också proteiner ? oftast cellytereceptorer eller enzymer ? som angreppspunkt.

Något alla vill syssla med

Kartläggning och analys av proteinuppsättningar i definierade biologiska system, till exempel i ett organ som blodet eller levern hos människa eller någon annan art, är kärnan i det som brukar kallas proteomik. Begreppet har dock fått en ännu bredare användning, och sedan kartläggningen av det humana genomet blev färdig har proteomik exploderat som ?buzzword? inom den medicinska grundforskningen och används flitigt i anslagsansökningar och projektbeskrivningar.

? Allt är proteomik just nu och alla vill syssla med det. Ursprungligen menade man det som tidigare kallades proteinanalys, men idag har ordet nästan blivit synonymt med molekylärbiologi överhuvudtaget, säger Hans Jörnvall, professor vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik på Karolinska institutet.
Han gillar ändå uttrycket.
? Det betonar funktionen, det vill säga proteinerna, och är trots allt lätt att förstå.
? Proteomik har samtidigt blivit ett begrepp som många försöker styra så att det passar just deras syfte, säger György Marko-Varga, adjungerad professor och forskare inom proteomik på Astrazeneca i Lund.
Enligt den amerikanska vetenskapsakademin (NAS) är definitionen mycket bred; ?insatser som syftar till att etablera identitet, kvantitet, struktur samt biokemiska och cellulära funktioner hos alla proteiner i en organism, organ eller organell, samt hur dessa egenskaper varierar i tid, rymd och fysiologiskt tillstånd?.

Uttrycksprofiler

Proteomiken kan användas för att identifiera nyckelproteiner som kan bli måltavlor för läkemedel, men har utöver det stor potential genom hela spektrumet av läkemedelsutvecklingen ? även efter godkännandet. György Marko-Varga försöker exempelvis just nu, genom analyser av patientprov från Astrazenecas jättelika fas III-studie på lungcancerläkemedlet gefitinib (Iressa), identifiera proteinuttryck som kan relateras till positivt svar på behandlingen.
Ett övergripande syfte med proteomikforskningen är just att kunna korrelera specifika proteinuttrycksprofiler, ?fingeravtryck?, till definierade sjukdomar eller läkemedelssvar. På så sätt hoppas man kunna öka sjukdomsförståelsen och förbättra möjligheterna att intervenera farmakologiskt.
Proteomiken har också en viktig roll i utvecklingen av kliniska biomarkörer (se artikel på nästa uppslag), inte minst inom läkemedelsindustrin. Nivåer av specifika markörproteiner används allt oftare som mått på sjukdomsstatus i läkemedelsprövningar och i klinisk praxis.

Tiotals miljoner proteiner

Antalet mänskliga gener är fortfarande inte slutgiltigt fastslaget. I skrivande stund antas slutsiffran hamna omkring 35 000 ? betydligt färre än vad de flesta ursprungligen trodde. Antalet proteiner är dock betydligt fler; Hans Jörnvall gissar på att det finns minst 100 000 grundformer. Det beror på att många gener används för att tillverka flera, liknande proteiner. Dessutom sker mycket ofta posttranslationella modifieringar, nya byggstenar som kopplas till proteinets grundform, och protolytiska reaktioner som leder till nya proteinformer.
? Inkluderar man alla dessa finns det säkert tiotals miljoner distinkta proteinstrukturer hos människan, säger György Marko-Varga.
Vissa former existerar bara transient, det vill säga under vissa, ofta väldigt korta tidsperioder. Andra finns bara i extremt små mängder.
? Vi upptäcker successivt fler proteiner i takt med att detektionsmöjligheterna förbättras, säger Hans Jörnvall.
Skillnaderna i förekomst av olika proteiner är enorma; koncentrationerna i kroppen kan variera med i storleksordningen tio tiopotenser, med plasmaproteinet albumin som ett av de allra vanligaste.
Idag finns detaljerade kunskaper om funktioner för i storleksordningen tio procent av våra proteiner, sett till grundformerna. För återstoden av det humana proteomet finns begränsade kunskaper om drygt hälften av proteinerna.

Teknisk och biologisk utmaning

Forskningen strävar i stor utsträckning efter att hitta och analysera de former som finns i små mängder eller transient eftersom det ofta är dessa som har nyckelfunktioner i biologiska processer. Aktiviteten drivs till stor del av teknikutvecklingen som går mot en allt större miniatyrisering; den etablerade metoden där proteiner separeras på tvådimensionella geler ersätts successivt av förfinade metoder.
En sådan, baserad på pelarseparationer, har uppsalaföretaget Biacore framgångsrikt utvecklat. En annan, än så länge mer experimentell metod utnyttjar elektriska fält i kapillärer. Metoden kallas Electrocapture och har utvecklats av Hans Jörnvalls forskargrupp.
Masspektrometrin (MS) har också blivit allt känsligare och snabbare och används i stor utsträckning för proteinanalyser. Nobelpriset i kemi gick 2002 till tre forskare som bidragit till denna utveckling.
? För att komma riktigt långt och åstadkomma upplösning på molekylär nivå lär vi dock behöva nya sofistikerade, biofysiska metoder för spektralanalys, säger Hans Jörnvall.
? Men det är viktigt att understryka att proteomiken inte bara är en teknisk utmaning. Den biologiska komplexiteten sätter i lika hög grad gränserna för fältet idag, säger György Marko-Varga.

Känsligheten ett dilemma

Inom genforskningen finns möjligheten att duplicera arvsmassa i stora mängder via den så kallade PCR-teknologin, men någon motsvarande teknologi finns inte på proteinsidan. György Marko-Varga beskriver detta dilemma som att det är ?svårt att komma till?.
? Vi brottas hela tiden med känslighetsproblemet. Att använda mer biologiskt material är den enda utvägen, och det är inte alltid det lättaste att få tillgång till, säger han.

Biomarkörer hjälper industrin fatta rätt beslut

0

En biomarkör är en biologisk variabel som speglar en fysiologisk förändring till följd av sjukdom, läkemedelsbehandling eller annan yttre påverkan. Exempel på biomarkörer som idag används kliniskt är nivåerna av det prostataspecifika antigenet PSA eller kolesterol.

I läkemedelsindustrins strävan att minska risken för att läkemedelskandidater måste skrotas i sent skede har biomarkörer seglat upp som ett allt viktigare verktyg vid bedömning av läkemedelsprojekt. Drömmen är att hitta surrogatmarkörer som på ett så tidigt stadium som möjligt förutsäger hur läkemedelskandidater i slutändan påverkar ?hårda? kliniska effektmått som sjuklighet och död.

? Men biomarkörer kan även vara till nytta för enklare applikationer som att ge besked hur ett kandidatläkemedel påverkar en uttänkt läkemedelsmåltavla. De kan också användas för att hitta patientgrupper som är särskilt lämpande för att få en viss behandling, säger Pia Davidsson, biokemist och vetenskaplig rådgivare vid Astrazeneca R&D i Mölndal, som arbetar med biomarkörer inom hjärta-kärlområdet.

Lättast att studera

En biomarkör behöver egentligen inte vara ett protein eller en peptid, utan kan lika väl utgöras av en nukleinsyra, kolhydrat, lipid eller metabolit. Också metoder för bildanalys av fysiologiska processer har aktualiserats som biomarkörer vid exempelvis sjukdomar som drabbar hjärnan.

Att dock proteiner och peptider tilldrar sig störst intresse inom biomarkörsfältet beror på att det är relativt enkelt att sätta upp mätmetoder för dessa ämnen när man väl vet vad man letar efter. Proteiner och peptider har också kommit i större fokus tack vare introduktionen av nya och snabba analystekniker som till exempel proteinchips.

Många av de stora läkemedelsbjässarna satsar på att utveckla biomarkörer för sina respektive sjukdomsområden. På Astrazeneca R&D i Mölndal har Pia Davidsson bland annat till uppgift att bygga upp en plattform för att finna och utvärdera biomarkörer inom trombos och fibrinolys, det vill säga uppkomsten och nedbrytningen av blodproppar.

? Vi behöver bättre verktyg att studera de läkemedelskandidater som vi har på gång inom dessa områden. Hittills finns det inte så många bra biomarkörer för vare sig trombos eller fibrinolys. Det finns visserligen en kommersiellt tillgänglig markör för fibrinolys, en så kallad d-dimer som är en nedbrytningsprodukt av fibrinogen, men den är inte tillräckligt specifik för våra syften, säger Pia Davidsson.

Problem med proteinbrus

Tidigare under sin akademiska forskarkarriär studerade Pia Davidsson biomarkörer i cerebrospinalvätska som speglar olika sjukdomsprocesser i centrala nervsystemet. Att leta biomarkörer i blodplasma är betydligt knepigare. Dels kan förändringar i proteinsammansättningen i plasma spegla processer som pågår på vitt skilda platser i kroppen, dels finns där också ett större ?brus? av i sammanhanget ointressanta proteiner.

De sju vanligaste proteinerna i blodplasma, däribland albumin och immunglobuliner, utgör 97 procent av den totala mängden plasmaprotein och kan dölja de kanske tusenfalt lägre halterna av proteiner som är intressanta i en viss sjukdomsprocess.
? Att bli av med proteinbruset är det största problemet i arbetet att hitta nya biomarkörer i plasma. Ofta krävs det en mödosam upparbetning innan plasmaprover kan analyseras vidare med elektrofores eller masspektroskopi, säger Pia Davidsson.
Om Astrazeneca kan sägas lägga visst krut på forskning och utveckling av biomarkörer har man ett mer återhållsamt synsätt på Biovitrum, bolaget som sedan 2002 driver den metabola forskning som tidigare fanns inom Pharmacia.

? Jämfört med större bolag har vi inte möjlighet att ha separat organisation eller personal som jobbar enbart med biomarkörer. I stället drivs sådan utveckling inom ramen för de enskilda projekten. Men det här är ett viktigt område, inte minst att hitta markörer som i djurmodell talar om hur läkemedel fungerar i människa, säger Peter Lind, biokemist vid avdelningen för biologi på Biovitrum i Stockholm.

Proteinprofiler ger ledtrådar

Vid sidan av renodlade läkemedelsföretag har ?boomen? inom proteomiken också skapat förutsättningar för mindre bioteknologiföretag att hitta nischer inom biomarkörsfältet. Ett sådant bolag är det kanadensiska Caprion Pharmaceuticals vars affärsidé kretsar kring proteinprofiler. Företaget samarbetar med några av de stora branschjättarna som Merck, Wyeth och Astrazeneca för att hitta och analysera biomarkörer inom olika sjukdomsområden.

? Bara genom att titta på råa utdata kan man få ledtrådar om hur olika kandidatläkemedel fungerar. I en djurmodell för inflammation var tio procent av proteinerna vi var intresserade av förändrade jämfört med hos friska kontrolldjur. När olika kandidatläkemedel testades på de sjuka djuren gick proteinförändringarna tillbaks i korrelation till hur effektiva substanserna var, säger Clarissa Desjardins, affärsutvecklingschef vid Caprion i Montreal.

Hos djuren som fick testa kandidatläkemedel observerades också vissa proteinförändringar som inte hade med sjukdomen att göra utan snarare med faktumet att de fått läkemedel. Enligt Clarissa Desjardins tycktes det som att ju fler biverkningar ett läkemedel ansågs ha, desto mer sådana icke-sjukdomsrelaterade proteinförändringar såg man. I ett fall gick man vidare och undersökte förändringarna närmare och kom fram till att den aktuella läkemedelskandidaten påverkade en viktig signalväg som uppdragsgivaren inte kände till.

? Ett budskap som vi vill sända till branschen är att man inte nödvändigtvis behöver skynda för att lägga ner resurser på en surrogatmarkör, vilket kan ta flera år och kosta flera miljoner dollar. Det kan räcka med att göra en proteinprofil från blodplasma i ett tidigt skede för att hjälpa till i beslutsfattandet, säger Clarissa Desjardins.

Gammalt begrepp

Stora förhoppningar finns knutna till användningen av biomarkörer både inom läkemedelsutvecklingen och inom den medicinska forskningen i stort. Samtidigt finns röster som varnar för att ordet biomarkör precis som proteomik blivit ett ?buzzword?, vars egentliga nytta ibland är oklar.
I en något syrlig ledarkommentar från förra året i tidskriften Expert Review of Molecular Diagnostics påpekades att två amerikanska kongresser om biomarkörer som då nyligen hade hållits kunde sammanfattas med orden ?biomarkers, biomarkers everywhere but not a drop of use!?.

Pia Davidsson på Astra Zeneca kan hålla med om att det finns en viss hype kring biomarkörer. Hon påpekar att begreppet egentligen inte är något nytt. Det som skett på senare tid är att det tillkommit bättre möjligheter att studera dem.

? Tidigare kallade jag det kanske inte biomarkörer utan i stället ?sjukdomsrelaterade proteinförändringar?. När jag sedan fått inblick i industrin blev jag nästan lite förvånad över vilken vikt man lade vid begreppet ?biomarker discovery?. Men det här är ju egentligen någonting man alltid sysslat med, också inom läkemedelsindustrin, det har bara fått ett annat namn, säger Pia Davidsson.

Swegene söker formen för framtiden

0

Konsortiet Swegene grundades 2000. I det ingår Lunds universitet och tekniska högskola, Göteborgs universitet och Chalmers tekniska högskola. Samarbetet ska stödja svensk forskning inom funktionsgenomik med flera högteknologiska resurscentra öppna för naturvetare, medicinare och teknologer.
På 90-talet sökte ett antal olika universitet pengar från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse för satsningar på funktionsgenomik. Ansökningarna avslogs ? stiftelsen krävde att universiteten skulle samarbeta. Resultatet blev Swegene, som fick 300 miljoner kronor under fem år, och Wallenberg Konsortium Nord i norra och mellersta Sverige. Universiteten skulle också matcha Wallenbergpengarna med egna pengar.

Universitetet tar över

Nästa år kommer Swegenes sista årsanslag om 60 miljoner kronor. Konsortiets ledning diskuterar som bäst hur man ska säkra det fortsatta arbetet i Skåne och Göteborg.
? Universiteten har åtagit sig att finansiera arbetet när stödet från stiftelsen försvinner. Det ingick i avtalet från början. Nu diskuterar vi hur det ska se ut rent praktiskt, säger Swegenes programdirektör Göran Bondjers.

Omvärdering

En internationell rådgivningsgrupp har granskat konsortiets arbete och kommit med förslag om vilka delar man ska satsa mer på, och vilka som eventuellt ska läggas ner. Enligt Göran Bondjers omvärderas en del av de funktioner som finns på två ställen samtidigt.

? Ändringsförslagen är ute på remiss, så jag kan inte säga så mycket. Men en sak vi ska satsa mer på är samordningen mellan forskning och grundutbildning. Där har vi inte kommit så långt som vi skulle ha velat, säger Göran Bondjers.

Lunds forskare satsar mot himlen

0

Fem forskargrupper inom proteomik, proteinmatriser, bioinformatik och mikromatriser går nu samman. Alla samlas i en nybyggd del av Biomedicinskt Centrum i Lund.
? Universitetens organisationer brukar vara väldigt tröga att ändra på. Det här är något som aldrig har gjorts förut inom Lunds universitet, och antagligen ingen annanstans heller, säger Carl Borrebaeck.
Han är professor i immunteknologi och en av grundarna av antikroppsföretaget Bioinvent i Lund. I Sciblu leder han en av två forskningsgrupper kring mikromatriser.

Jagar proteinsignatur

De andra fyra grupperna leds av Peter James (se artikel intill), Åke Borg, professor i onkologi, Thomas Laurell, professor vid Institutionen för elektrisk mätteknik, och Carsten Peterson, professor i komplexa system.
? Virtuella nätverk har alltid funnits, men de har aldrig fungerat speciellt bra. Istället för att sitta och utveckla en massa teknologi och sedan visa upp den för klinikerna, så ska vi nu ha patologer och medicinare med från första början, säger Carl Borrebaeck.
Forskningen rör framför allt cancer. Gruppen ska söka biomarkörer, proteiner typiska för olika cancersjukdomar och sjukdomsstadier. Målet är att ta fram en ?proteinsignatur? för varje cancertyp.
? Det här har gjorts i flera år med gener, men det är mycket svårare på proteinnivå. Det kommer kosta tiotals miljoner kronor.

Patent ger lugn

Lyckas de innebär det helt nya möjligheter för cancerterapin. Läkare skulle kunna mäta hur allvarlig en patients sjukdom är, hur långt framskriden den är och hur patienten kommer svara på olika behandlingar.
Sciblu-gruppens resultat ska offentliggöras så snabbt som möjligt ? efter att upptäckterna patentsökts. Alla forskningsledarna har erfarenhet av patentering sedan tidigare.
? Många människor ser patent som ett hinder, men tvärtom gör skyddet att forskarna lugnt kan berätta om sina framsteg. Att patentera går dessutom mycket fortare än att publicera, säger Carl Borrebaeck.
Nu söker Sciblu pengar från bland annat Stiftelsen för strategisk forskning. 25 miljoner kronor utifrån och drygt 10 miljoner från Lunds universitet räknar man med att behöva årligen fram till 2010.

Starkare datasystem ett måste i proteomikens superlabb

0

Det finns mellan 300 och 400 proteomiklabb i världen. Kanske har fem av dem kapacitet att hantera så stora datamängder som vi, säger professor Peter James.

Han är chef för centret, som är ett av två närmast identiska. Det andra ligger i Göteborg, och båda är del av det fyra år gamla forskningskonsortiet Swegene (se även angränsande artikel).
Resurscentret i Lund är öppet för akademiska forskare från hela Sverige. Här finns robotar, datormjukvara, automatiska provmatare, masspektrometrar och mycket mer. Forskarna kommer med sina prover och får dem bearbetade och analyserade, till en kostnad som ska täcka förbrukningsmaterialet och slitaget på apparaterna.

?Please be VERY CAREFUL?? börjar den vädjande lappen på en provscanner i ett av rummen. ?This is a very expensive instrument.?
Maskinen kostar omkring en miljon kronor.
Och just nu är den faktiskt trasig.
? Vi tror vi vet vad som är fel, och det är inte så dyrt att ordna. Men det tar tid, säger Peter James.

Inga löjliga förväntningar

Han är biokemist, examinerad i Oxford och med doktorsgrad från Swiss Federal Institute of Technology (ETH), där han bland annat arbetade med nobelpristagarna Kurt Wüthrich och Richard Ernst.
Efter två år som post doc i USA och ytterligare några år i Schweiz ville Peter James närma sig medicinen. Då kontaktades han av Swegenes ledning, som undrade om han var intresserad av att komma till Lunds universitet och bygga upp ett helt nytt resurscentrum för proteomik.
? Swegene hade tillräckligt med pengar, centret skulle ligga nära ett stort sjukhus, och i Lund fanns flera skickliga personer som jag gärna ville arbeta med. Dessutom ville jag vara någonstans där förväntningarna inte var så löjligt höga, säger Peter James.
Så han valde Sverige framför USA, där flera universitet kommit med liknande erbjudanden.
? Det har tagit tre år att komma igång ordentligt här. I USA skulle jag aldrig ha fått en sådan inkubationstid.

Vill analysera fem gånger

Under sommaren har det varit lugnt i laboratoriet, men resten av året produceras data i ett enormt tempo. Mindre labb hanterar 10-20 gelbilder i veckan ? här är siffran omkring 150. Resurscentret i Lund producerar en kvarts terabyte information i månaden. Det motsvarar omkring 50 miljoner fullskrivna A4-sidor.
? Vi behöver bättre mjukvara. Det är det största problemet i dag, säger Peter James.
De flesta forskare som vänder sig till resurscentret vill jämföra proteininnehållet i friska och sjuka celler. Då måste man först bryta ner proteinerna till peptider ? upp till tio miljoner per cell. Framöver, hävdar Peter James bestämt, är det dessutom helt nödvändigt att parallellt analysera proteiner och RNA från samma cell. Bara då kan man få pålitliga svar.
Framtidens databaser måste alltså kunna hantera ännu mer information.
? Dessutom måste basen innefatta precis alla fakta kring försöket. Vem som gjorde det, vilken typ av chip man använde, hur gamla kemikalierna var, hur provet hade hanterats innan det matades in? Många tror att bara för att en process är automatiserad så är den pålitlig. Det stämmer förstås inte.
Peter James beskriver flera studier vid andra universitet där forskarna tyckt sig se tydliga resultat, bara för att senare upptäcka att de berodde på åldern på proteinchipen, eller slarv av labb-personalen.

? Jag tycker att alla analyser borde göras minst fem gånger. Men engångsmaterialet inom proteomiken är ofta så dyrt att forskare tvekar att upprepa ett försök. Här på centret gör vi i bästa fall en analys två gånger.

Låg kvalitet på artiklar

Peter James kan inte tvinga forskare som lämnar in prover att beställa en dubbel analys. Men när han granskar vetenskapliga artiklar före publicering ? något som han gör för fler tidskrifter än han kan hålla reda på ? ratar han omedelbart de han tycker bygger på för dålig statistik.
? Alldeles för många artiklar om RNA-analyser tas in i blindo. Ingen kollar rådata eftersom de är så svåröverskådliga. Vi skulle behöva ett system där alla författare matade in sina data, så att vem som helst kunde ladda ner dem och granska dem.

Helig gral

Ett sådant system kommer, det är han övertygad om. Ett antal stora bioinformatikgrupper i världen arbetar på en lösning. En av dem finns i Lund, under ledning av professorn i komplexa system, Carsten Peterson.
Vad kommer proteomiken kunna göra i framtiden?
? Den största utmaningen är att hitta sjukdomsmarkörer i blod. Det är proteomikens heliga gral, säger Peter James.
Hittills har mindre än 3 000 proteiner identifierats i blodet, men alla de kanske 100 000 som kroppen producerar måste finnas där. Det gäller att finna dem, och kunna dra säkra slutsatser av det man ser.
? I dag är den här vetenskapen alldeles för oprecis. Men när proteomiken i detalj kan följa cellens reaktioner, och skilja ut vilka förändringar som är relevanta, då kommer vi att kunna åstadkomma enorma förändringar. Då kan vi tillverka bra mediciner utan biverkningar.

?Sjukvården bör se över biverknings-
rapporteringen?

0

Sverige har en god säkerhetsövervakning av läkemedel ? men möjligheterna för hälso-och sjukvården att rapportera biverkningar måste bli bättre.
Dagens Nyheter publicerade söndagen den 8 augusti en artikel med rubriken ?Läkare anmäler inte biverkningar?, där en studie om läkares bristande rapportering av läkemedels biverkningar beskrevs. Det är värdefullt att biverkningsrapporteringen uppmärksammas. Dock kan artikeln uppfattas som att säkerhetsbevakning av läkemedel i Sverige är bristfällig ? men så är inte fallet. Tvärtom har Sverige sedan en lång tid tillbaka ett väl utvecklat system för säkerhetsövervakning av läkemedel, med Läkemedelsverket som ytterst ansvarig myndighet. Centralt för systemet är det nätverk med sex regionala biverkningscentra som samlar in och bearbetar biverkningsrapporter från sjukvården.

Den studie från Norrlands universitetssjukhus i Umeå som låg till underlag för artikeln i DN är ett led i Umeås regionala biverkningscentrums arbete. Studien pekar på redan kända fakta: att trots att rapporteringsfrekvensen är väsentligt högre i Sverige jämfört med många andra länder, förekommer en underrapportering av biverkningar. Det nationella biverkningsregistrets främsta tillgång är dock att ge signaler och ökad kunskap om sällsynta och oväntade biverkningar snarare än redan kända biverkningar vilket även framhålles i den refererade studien.

För att bland annat öka rapporteringen av biverkningar, inledde Läkemedelsverket 2002 en extern utredning som ska belysa biverkningsfrågorna både nationellt och ur ett EU-perspektiv. En första delrapport lämnades till Läkemedelsverket i slutet av 2003. Delrapportens förslag är nu under bearbetning ? det handlar bland annat om att förbättra myndighetssamarbetet, att utvidga antalet biverkningsrapportörer och att integrera biverkningsrapporteringen i sjukvårdens journalsystem.

Samtidigt ska poängteras att sjukvårdens rapportering av läkemedelsbiverkningar endast utgör en byggsten ? om än en viktig sådan ? i det totala systemet för säkerhetsövervakning av läkemedel. Läkemedelsverket får kunskap om misstänkta läkemedelsbiverkningar från flera källor:

? Läkemedelsverket tar fortlöpande del av biverkningsinformation från andra myndigheter inom EU och även från (WHO). Samarbetet inom EU kommer att stärkas ytterligare genom att en gemensam biverkningsdatabas är under utveckling. Detta innebär att man får ett stort bidrag av biverkningsrapporter från hela EU som kan användas för säkerhetsuppföljning.
? Läkemedelsverket bevakar medicinsk litteratur samt konsulterar ämnesexperter.
? När misstanke om ökad säkerhetsrisk finns medverkar Läkemedelsverket i epidemiologiska studier, för närvarande exempelvis i den rikstäckande studien av immunhämmande behandling vid ledgångsreumatism och vid uppföljningen av hivläkemedel.
? Läkemedelsverket begär återkommande in säkerhetssammanställningar från läkemedelsföretagen.

En viktig aktör vid sidan av Läkemedelsverket och dess sex biverkningscentra, är sjukvården som har skyldighet att rapportera biverkningar och misstanke om biverkningar till Läkemedelsverket. Läkemedelsverket har också inlett ett samarbete med Socialstyrelsen i syfte att se över biverkningsarbetets betydelse i sjukvårdens kvalitetsarbete. Sjukvårdspersonalen är emellertid hårt pressad. Med underrapporteringen av biverkningar i åtanke, menar Läkemedelsverket att sjukvårdens ansvariga behöver initiera en översyn av rapporteringsrutinerna i syfte att underlätta, och därmed öka, rapporteringen av biverkningar. Förutsättningar för att uppnå en effektivare biverkningsrapportering bör finnas inom ramen för sjukvårdens interna kvalitetssäkringssystem.

Gunnar Alvan
Generaldirektör, Läkemedelsverket

Gunilla Sjölin-Forsberg
Enhetschef, biverkningsenheten,
Läkemedelsverket

Tom Mjörndal
Överläkare, lektor
Klinisk farmakologi,
Umeå Universitetssjukhus

Martin Bäckström
Leg. sjuksköterska, doktorand
Regionalt biverkningscentrum
Umeå Universitetssjukhus

?Patienten måste själv få välja vem som ska få tillgång till uppgifterna?

0

I Läkemedelsvärldens förra nummer (sid 7) sägs att Sveriges Farmacevtförbund vill att ett ?gemensamt samtycke? ska räcka för att såväl förskrivare som farmacevter ska få tillgång till den förteckning som föreslås upprättas över förskrivna och uthämtade läkemedel.

Detta ska dock inte förväxlas med vad vi gett uttryck för i vårt remissyttrande, där beteckningen ?gemensamt samtycke? inte förekommer. Förbundet förespråkar däremot i olika sammanhang något som kunde kallas ?gemensamt arbete? inom läkemedelsområdet mellan farmacevter och förskrivare, ett samarbete som syftar till en säker och effektiv läkemedelsanvändning och -distribution för patienternas bästa. I detta arbete skulle tillgången till den aktuella förteckningen även för farmacevter vara ett viktigt instrument. Dock hela tiden på patientens villkor.

Förbundets väsentligaste invändning i remissyttrandet när det gäller utredningens förslag om direktåtkomst är av principiell art. Utredningens utgångspunkt uppges vara att sätta patienten i centrum. Förslaget att enbart ge ?förskrivaren? det vill säga i realiteten läkarkåren rätten att få direktåtkomst sätter inte patienten i centrum. Att sätta patienten i centrum gör man bara om man låter patienten bestämma vem som skall ha rätt till uppgifter ur förteckningen. Det kan finnas ett berättigat intresse hos patienten av att vilja göra en bedömning av riskerna med och rimligheten i den för honom eller henne aktuella läkemedelsprofilen.

Patienten är kanske i något fall betjänt av att någon annan än förskrivare gör en sådan bedömning. Avgörandet bör ligga hos patienten på samma sätt som då det gäller förfoganderätten över uppgifterna i en patientjournal. Det finns ingen anledning att göra åtskillnad för uppgifterna i läkemedelsregistret. Enda anledningen att begränsa åtkomstmöjligheterna är för att förhindra att uppgifterna missbrukas i andra än vårdsammanhang till exempel i samband med försäkringsärenden eller liknande. Syftet med inhämtande av uppgifterna och användning av dessa ska vara att säkra kvaliteten, säkerheten och effekten av läkemedelsanvändningen i patientens vård och behandling.

Jan Vikenhem
Jur. kand, Förbundssekreterare
Sveriges Farmacevtförbund

?Äntligen en apotekare som talar ur skägget!?

0

Äntligen en apotekare som talar ur skägget! Det är inte obekant att man ifrån apotekarehåll har denna inställning till sina kollegor inom farmaciområdet. Är det någon som undrar varför vi har brist på farmacevter (läs receptarier) på landets apotek?

En annan fråga: Hur ska vi lyckas med att samarbeta över professionsgränserna när vi inte förmår värna om varandra och respektera varandras kunnande inom det egna yrkesområdet?
Jämför till exempel med sjuksköterskor, undersköterskor, BMAs, medicintekniker och Ica-handlare. De är alla experter inom sina områden sjukdom, omvårdnad, provtagning, medicinsk apparatur och livsmedel.

Så vad är vi experter på om inte just ? läkemedel?

Receptarie

?Citera korrekt, Richard!?

0

Högt värderade Lif:ar! Om man ska citera bör man göra det korrekt; det är faktiskt bara ?en av nästan 600 (närmare bestämt 556 medelålders män) som får sitt liv räddat? med primärpreventiv statinterapi. Och eftersom effekten inte är signifikant kan inte ens denne ende vara säker på sin sak. Man kan också uttrycka det så här i samtalet med en frisk person med hyperkolesterolemi: ?Om du tar det här medlet i 600 år kan det rädda ditt liv.? På grund av bristen på signifikans bör man dock tillägga ?kanske?.

Arne Melander
Professor, chef NEPI

PS: Och då har vi bortsett från riskerna, dels med sänkt livskvalitet som många upplever när de ställs på läkemedel, dels med somatiska biverkningar.

Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng