I somras trädde en ny regel i kraft som innebär att patienter med recept på ett parallellimporterat läkemedel, inom förmånssystemet ska kunna byta till ett annat läkemedel med samma substans och lägre pris även om det är ett originalläkemedel. Tidigare gick det, enligt reglerna, bara att byta till billigare parallellimporterade läkemedel. Lagstiftarna hade helt enkelt inte tänkt möjligheten att ett original skulle kunna vara billigare än de parallellimporterade produkterna.
Men de nya reglerna har fått konsekvenser som apoteksbranschen är kritisk till. Lagen har ändrats så att apotek, inom förmånssystemet ska byta till en på apoteket tillgänglig utbytesvara som har ett lägre fastställt pris än det förskrivna, oavsett om det förskrivna är en parallellimporterad produkt eller original.
– Det kan väl vara rimligt, men apoteket borde också kunna sänka sitt pris på den parallellimporterade vara man har på lager, om det vid expedieringstillfället är högre än det förskrivna, säger Henrik G Ehrenberg, chefsstrateg på Sveriges apoteksförening.
Men om detta råder det oenighet i dagsläget. Haken är det fastställda priset, det vill säga det pris som parallellhandlarna ansökt om och TLV fastställt. Det priset är inte detsamma som det apoteken i praktiken betalar för parallellimporterade läkemedel, eftersom apoteken har rätt att förhandla med parallellföretagen om lägre pris. Enligt en beräkning från TLV ger det apoteksbranschen en vinst på drygt en halv miljard om året.
För apoteksaktörerna innebär TLVs tolkning av det nya regelsystemet att man kan gå miste om den vinsten.
– Får apoteken inte sänka priset vid utbytestillfället, kommer man att döda en stor del av parallellhandeln, tror Henrik G Ehrenberg.
Parallellhandel kräver en viss förutsägbarhet, menar han.
Apotekskedjor köper upp ett parti läkemedel till ett pris lägre än det av TLV fastställda och säljer det sedan ut till kund enligt listpriset. Skillnaden är en del i apotekens vinst. Apoteken lagerhåller vanligen den vara man köpt in med rabatt och originalet, det vill säga det direktimporterade. Även om det finns andra billigare produkter har kedjan inte dessa i lager.
Vad apoteket får byta till beror på vad som förskrivits. Om originalet är förskrivet och det är dyrare än den avtalade parallellimporterade varan kan apoteket byta till sin vara, även om det på marknaden finns billigare parallellimporterade.
Men om den billigaste parallellen på marknaden förskrivits av läkaren kan apoteket inte sälja sin avtalade parallell. Inte heller genom att sänka priset vid expedieringen.
– Apoteksföretagen har, när det gäller parallellutbytet, skyldighet att byta till en vara som har ett lägre pris och som apoteket har i lager. Vid sådana byten ska de jämföra de av TLV fastställda priserna, säger Inger Erlandsson, avdelningschef på TLV.
– De ska göra utbytet utifrån vad som är förskrivet och i förhållande till det se vad som finns i lager med ett lägre fastställt pris.
Och om originaltillverkaren ansökt om ett försäljningspris som är lägre än det parallellimporterade kan apoteket, enligt TLV, inte sänka priset på apotekets parallellimporterade produkt för att expediera det till ett lägre pris än den förskrivna varan. Ett nytt lägre pris på parallellprodukten måste först fastställas av TLV efter ansökan från parallellföretaget. I väntan på det ska apoteken expediera originalet om man har det i lager eller om det är den förskrivna varan.
Apoteksbranschen hävdar att ett sådant system innebär att parallellhandeln slås ut under en längre tid för vissa varor.
– Om det är så man tolkar reglerna innebär det att apoteken tvingas hållas högre priser och ha sämre tillgänglighet till läkemedel än de faktiskt skulle vilja och kunna ha, säger Henrik G Ehrenberg.
Under senhösten förra året var TLVs fastställda pris för direktimporterat Symbicort under en period billigare än de parallellimporterade förpackningarna. Något som inte fick genomslag i försäljningsstatistiken.
– Vi konstaterade att försäljningen inte fullt ut följde regelverket den första månaden. För närvarande tittar vi på försäljningen inom parallellutbytet mer allmänt och det kan bli aktuellt att öppna tillsynsärenden framöver, kommenterar Inger Erlandsson.
Sedan i höstas pågår det diskussioner mellan Apoteksföreningen och TLV om parallellbyten och hur reglerna ska tolkas. Branschföreningen pekar förutom konsekvenser för branschen också på konsekvenser för kunderna. Till exempel om den förpackning som förskrivits och som är billigast upphandlats av en apoteksaktör och därför inte är möjlig att beställa för andra kedjor. Det innebär med en tolkning av de nya reglerna att kunden antingen får betala hela priset själv, även om hen har kommit upp i högkostnadsskyddet, för den vara som apoteket har i lager och kan expediera. Eller så får apoteket hänvisa kunden till konkurrenten.
– Vi tittar nu på lösningar för att kunderna inte ska komma i kläm, säger Inger Erlandsson.
Hur ofta det händer, att den billigaste varan är upphandlad av en apoteksaktör, finns inget mått på.
– Vi har frågat hur ofta den situationen inträffar, men inte fått någon uppgift på det, säger Inger Erlandsson.
Att prispressen skulle minska om apoteken skulle kunna sänka priset vid apoteksdisken för att kunna byta till det läkemedel man själv har på lager avvisar Henrik G Ehrenberg.
-Det är ju självklart att det uppstår konkurrens när det är lägsta priset som leder till försäljning. Och om originalproducenten ser att man inte får sälja något då får man sänka priset tills man får försäljning.
Inger Erlandsson menar däremot att prissänkning vid utbytestillfället på apoteket riskerar minska priskonkurrensen på området.
– Då skulle prissättningen göras vid den enskilda expeditionen på apoteken vilket i sin tur innebär att vare sig läkemedelsföretag eller parallellföretag har några skäl att ändra på sina priser eftersom det i slutänden ändå är vid apoteksdisken priset bestäms.
