Annons

Månads arkivering juni 2011

Förförd av Kina

Joe Olsson
-
0

Det går ganska snabbt att förstå varför danska Novo Nordisk storsatsar i Kina. För ett par årtionden sedan var diabetes nästan okänt i landet. I dag uppskattas drygt 90 miljoner kineser dras med sjukdomen. I den nya fabriken i Tianjin, som Novo Nordisk nyligen investerade 2,5 miljarder kronor i, ska 240 miljoner enheter insulinbaserad behandling av diabetes produceras årligen redan 2016. Zhang Kezhou är vice vd och medicinsk chef för företagets del i Kina, och han ser flera anledningar till att antalet diabetesfall ökat nästa explosionsartat.
– Även om kost och livsstil spelar stor roll, så beror en stor del av ökningen på att fler patienter undersöks nu än tidigare. Såväl patienter som läkare blir allt mer medvetna och fler får i dag rätt diagnos, berättar han.

Ökningen av diabetes i Kina tjänar väl som exempel på hur en rad folksjukdomar utvecklas i landet, säger Zhang Kezhou. När antalet patienter börjar öka uppmärksammar regeringen problemet och bygger allt fler sjukhus för att patienterna ska få närmare till undersökning och vård. Parallellt med det ökar medvetenheten i stort, både bland patienter och läkare. Det är när det här sker för sjukdom efter sjudom som läkemedelsmarknaden växer. I år förväntas Kina segla upp som världens tredje största marknad för läkemedel.  Och de utländska läkemedelsföretagen ser vad som håller på att hända. Zhang Kezhou talar om en »investeringstävling«. Astrazeneca har i dag över 3 000 anställda i Kina, och säljer produkter i över 100 kinesiska städer. Pfizer har en ungefär lika stor personalstyrka på plats och ökade i fjol verksamheten i Kina med 25 procent.

Kina har länge setts som en framtida marknad för de globala läkemedelsföretagen. Men egentligen var det först 2009 som marknaden tog rejäl fart. Regeringen presenterade då en satsning på motsvarande 820 miljarder kronor i sjukvården över de tre närmaste åren. Målet med satsningen var att 90 procent av befolkningen skulle omfattas av en slags grundläggande sjukförsäkring. En särskild subventionering inom sjukvården för samtliga invånare höjdes därför under 2011, från strax över 100 till nästan 200 kronor. Besluten presenterades under de årliga politiska stormötena i Peking i mars i år, och ingår i myndigheternas åtgärder för att vidga det sociala skyddsnätet. Den kinesiska regeringen har flera skäl att vilja satsa så mycket på sjukvården. Eftersom det är dyrt att bli sjuk i Kina idag så sparar många kineser sina pengar för att ha som säkerhet. Regeringen vill istället att de ska spendera pengarna för att på så sätt öka den inhemska konsumtionen och göra ekonomin mindre beroende av exporter. Dessutom är dålig och dyr sjukvård en av de främsta anledningarna till folkligt missnöje med det styrande partiet.

Enligt statlig media täcks nu 1,27 av 1,34 miljarder invånare av denna grundläggande sjukförsäkring, som är den första av sitt slag i Kinas historia. Vid mötet i mars i år beslutades att ytterligare höja den ursprungliga satsningen på sjukvård 2009–2011, till sammanlagt över 1 000 miljarder kronor. Dessutom uppmanas lokala myndigheter att göra sjukvård och läkemedel mer tillgängligt för befolkningen.
– Tack vare denna politik kommer priserna för nästan alla läkemedel i Kina att minska för patienterna, säger Zhang Kezhou och nämner antibiotika och medicin för högt blodtryck som exempel.
När reformerna genomförs kommer det vara framförallt patienterna på landsbygden som får bättre tillgång till läkemedel. Något som Zhang Kezhou menar är en stor utmaning, men samtidigt en enorm möjlighet, för utländska läkemedelsföretag. ­Särskilt som det finns ytterligare utrymme
för satsningar i framtiden; sjukvård står nu för 3,2 procent av den kinesiska regering­­ens totala utgifter enligt tidningen Wall Street Journal. I Sverige och många andra länder ligger motsvarande siffra på cirka ­10 ­procent.

Fokuset på de nya marknaderna börjar nu också påverka vad de globala läkemedelsföretagen väljer att forska på. Brittiska BBC rapporterade i maj i år att allt fler företag utvecklar läkemedel riktade till sjukdomar som är vanligt förekommande i Asien. Det handlar framförallt om cancer i huvud, hals, mage och lever, hepatit B, tuberkolos och dengue-feber. En intervjuad chef vid Pfizer ser en tydlig trend i att läkemedelsföretag fokuserar sin forskning för att möta behoven på den asiatiska marknaden. Kina ligger idag efter när det gäller medicinsk forskning, och man brister ofta i kompetens att driva den själv.
– Kunskapen om forskning och utveckling inom läkemedel i Kina är fortfarande väldigt liten, och man behöver lära från väst och anamma internationella standarder, säger Wang Baoping.
Han leder Novo Nordisks forskningscenter i utkanten av Peking, där det nyligen investerats 600 miljoner kronor på forskning och utveckling. Antalet anställda ska här dubblas från 100 till 200 inom fyra år.
Wang Baoping berättar att investeringen i forskning också görs för att företaget vill visa samarbetsvilja och dedikation till Kina. Även om landet succesivt förbättrar kvalitén på sin forskning så har de en bit kvar att gå, och myndigheterna vill därför gärna se fler västersländska investeringar.
– Internationellt sett har Kina mindre erfarenhet inom forskningsområdet, vilket regeringen vill ändra på. En etablering här går därför väldigt snabbt rent materialmässigt, säger Wang Baoping.

Trenden att uppmuntra överföring av teknik och kunskap till Kina ses inom allt fler områden. Statliga subventioner har redan stimulerat avancerade industrier som snabbtåg och vindkraft till att bli världsledande. När det gäller läkemedelsmarknaden har utländska företag ännu så länge bara mellan 10 och 20 procent av marknaden i dag, men det är en siffra som enligt alla prognoser beräknas växa. Kinas tolfte femårsplan – som godkändes vid mötet i mars i år – har till exempel ett uttalat fokus på bioteknik och biomedicin där läkemedel ingår som en underkategori, säger Ingrid de Vries vid Exportrådet i Shanghai. Hon konstaterar också att Kina fortsätter erbjuda goda förutsättningar för utländska företag att förlägga sina forskningscentra här. Exempelvis har Astrazeneca i dag sitt globala center för forskning och utveckling i Shanghai.
– Efter en expansion av forskning och utveckling här kan företaget fortfarande behålla sitt patent hemmavid, påpekar Ingrid de Vries.
Hon lägger till att Kina allt mer träder fram som en viktig marknad för kliniska tester. Internationella företag ser möjligheter att dra nytta av landets stora patientbefolkning, där alla huvudsakliga sjukdomar finns representerade och medicinska institutioner nu är tillgängliga. Dessutom är Kina världens största producent och konsument av vaccin i dag, på grund av stor befolkning och risk för pandemi.
Ingrid de Vries berättar också att svenska företag har gjort bra ifrån sig på marknaden här.
– Inom läkemedelsbranschen har Sverige ett etablerat och gott rykte i Kina, i och med första investeringen i Sino-Swedish Pharma­ceutical Corporation redan 1987 i staden Wuxi.

Fem svenska läkemedelsföretag investerade då i ett joint venture tillsammans med ett kinesiskt statligt bolag. De var Sveriges, och ett av världens, första joint venture i Kina som ledde till etablering av Astrazeneca och Pharmacia i landet. Exportrådet driver också projektet »Symbiocare  – Health by Sweden«, genom vilket Sverige och Kina har ett omfattande samarbete inom hälsovård. Ett exempel på Sveriges ställning i utvecklingsarbetet var då Kinas hälsominister i oktober förra året lyfte fram Sverige som ett exempel för Kinas pågående hälsoreform.

Men även om etableringar i Kina lockar, är det långt ifrån friktionsfritt för de västerländska företag som bestämmer sig för att satsa. Processen fram till en etablering är inte transparent. Och språkliga och kulturella barriärer komplicerar det hela ytterligare.
– Svenska företag som vill lansera och erbjuda sina produkter i Kina behöver en lokal partner med erfarenhet av registrering och regelverk och som förstår hur processerna går till i praktiken, menar Ingrid de Vries.
Hon säger att Kinas myndighet för kontroll och reglering av läkemedel och livsmedel  har stärkt kontrollen de senaste åren efter en rad hälsoskandaler, exempelvis 2008 då sex barn avled och hundratusentals insjuknade efter att melamin blandats i mjölkpulver.

I grunden tycker hon att utvecklingen är positiv, men hon ser också att den byråkratiska processen blivit svårare. För att sälja läkemedel i Kina krävs också lokala kliniska studier. En ofta tidskrävande och dyr process. Till det kommer frågan om vad som är vad.
– Det som i Europa klassas som läkemedel kan i Kina klassas som livsmedel, eller tvärtom. Det kan kräva ännu mer tid och resurser.
Ett exempel är svenska BioGaia som säljer probiotika och nyss har tagit sig in på den kinesiska marknaden. Produkten säljs i övriga delar av världen som läkemedel, men i Kina kommer det antagligen att säljas som livsmedel fram till dess att allt är klart med licenser och tillstånd. Exportrådet ser en stor potential i Kina för så kallad »functional food« från företag som BioGaia.
– De här produkterna kan också klassas som »bio-pharma« och i Kina hanteras de då som läkemedel av myndigheterna, säger Ingrid de Vries.

Zhang Kezhou på Novo Nordisk understryker, precis som kollegan  Wang Baoping, att nyckeln till framgång är att visa lojalitet. Det är en egenskap som uppskattas och belönas på ett annat vis för företag här än i väst. Det handlar om att bygga förtroende hos myndigheterna.
– Vår nya fabrik i Tianjin blev till efter ett samarbete med regeringen och efter att vi övertygat myndigheterna om vår ­dedikation till den kinesiska marknaden.
Hans erfarenhet är att det vanligtvis tar två till fyra år längre tid att få ut läkemedel på marknaden i Kina än i Europa.
– Realiserandet tar längre tid och går i många kanaler. Det finns ingen enda universallösning ännu, ingen »one fits all«.
Men lojalitet belönas som sagt. Novo Nordisk fick, betydligt snabbare än vad som är brukligt, sitt nya diabetesläkemedel Victoza godkänt i Kina. Zhang Kezhou kallar Victoza för ett historiskt genombrott, och läkemedlet hade knappast blivit godkänt på mindre än två år i Kina om inte Novo Nordisk funnits här sedan 1994.
Men även Zhang Kezhou pekar på regelverket och det politiska systemet som utmaningar för utländska läkemedelsföretag som vill etablera sig i Kina.
– Det finns inga klara specifikationer och reglerna är ofta öppna för tolkning. Läkare är mer konservativa och litar hellre på egna erfarenheter än teknik, vilket kommer ta tid att ändra på.
Det gäller också att vara flexibel, kunna anpassa sig till det annorlunda regelverket och ständigt vara beredd på ändrade standarder. Det gäller också att satsa på rätt slags mediciner.
– Exempelvis är blödarsjukan väldigt ovanlig i Kina. Därför omfattas den inte av myndigheternas subventioner och många patienter avstår då från att köpa läkemedel, säger Zhang Kezhou.

När Zhang Kezhou tittar framåt i tiden och försöker se vad som kommer hända näst i Kina ser han att landet har stora hälsoutmaningar. Han nämner matsäkerhet, rökning och kroniska sjukdomar som särskilt bekymmersamma. Men allra värst är det med föroreningarna som leder till enorma kostnader, både rent ekonomiskt och för de människor som drabbas. Och så var det cancern, vars ökning i Kina saknar all historisk motsvarighet i världen. De senaste tre åren har antalet cancerfall ökat med över 80 procent, och är nu enligt officiell statistik den vanligaste dödsorsaken av alla i hela landet. Utvecklingen har dragit till sig myndigheternas uppmärksamhet och centralregeringen ska nu stå för en del av vårdkostnaden. Efterfrågan på cancerläkemedel kommer därför öka dramatiskt.
 Liknande farhågor målas upp av Julia Zhu, som varit läkare på Tiantan Puhua Hospital i södra Peking i över tio år. Hon ser det största behovet av framtida läkemedel i cancer, diabetes, högt blodtryck och fler kroniska sjukdomar till följd av en åldrande befolkning. Läkemedel behövs med andra ord, men patienterna är beroende av priset, menar Julia Zhu. Därför, säger hon, är det nästan nödvändigt för utländska läkemedel att de täcks av regeringens subventioner. Annars används de inte. Hon såg bland annat en stor ökning i användningen av läkemedel mot högt kolesterolvärde då de blev billigare.
– Västerländska läkemedel började bli vanliga under mitten av 1990-talet. Och när Kina blev medlem i Världshandelsorganisationen 2001 exploderade de utländska företagens verksamhet här, säger Julia.

Innan dess var användningen av traditionell kinesisk medicin vanlig. Det är den fortfarande, men trenden går mot att använda traditionell medicin som komplement till västerländska läkemedel, menar Julia Zhu. Kinesiska hälsomyndigheten presenterade i fjol också en lista med rekommendationer på hur och till vad de mest förskrivna läkemedlen bör användas. Men listan har ännu inte någon jättestor betydelse för valet av ett läkemedel, säger Ning Lisheng, apotekare vid Puhua Hospital. Han menar att patientens kostnadsprioriteringar gör att det är betydligt viktigare för ett läkemedel att ingå bland de mediciner som subventioneras av myndigheterna.
– Eftersom inhemska läkemedel ofta redan omfattas av försäkringar och subventioner, så får de här nya satsningarna på sjukvården störst betydelse för utländska läkemedelsföretag , säger Ning Lisheng.

Inger Atterstam om när hon inte fick skriva om aids

Ingrid Stenberg, Ewa Lundborg
-
1

Hösten 1981 var Inger Atterstam helt nyanställd som medicinreporter på Svenska Dagbladet. De första beskrivningarna av aidspatienter läste hon i amerikanska smittskyddsinstitutets tidskrift. I december när det hela beskrevs i New England Journal of Medicine förstod hon att det handlade om mer än bara några fall.
– Jag ringde till Statens bakteriologiska laboratorium och fick historien bekräftad av Margareta Böttiger som var stadsepidemiolog och som sa att vi skulle räkna med att sjukdomen också skulle komma till Sverige. Och så pratade jag med RFSL som kommenterade det hela. Det var intressant så klart och jag skrev en artikel och lämnade till mina redaktörer. Men där fastnade den i en pärm.

Flera gånger under året som följde skulle Inger Atterstam stöta på just detta. Hon hade en historia om en ny obehaglig sjukdom. Men ingen som ville trycka den. Efter ett par månader ringde RFSL och frågade varför de inte sett något i tidningen om aids. Inger Atterstam närmade sig sina chefer försiktigt och fick dem att lite förvirrat plocka fram artikeln ur pärmen. Den 3 februari 1982 kunde svenska folket för första gången läsa om den nya mystiska sjukdomen.
– Det var mitt största scoop i mitt journalistliv. Jag var definitivt först i Sverige om att berätta om detta, kanske till och med i Europa. Men efter att artikeln publicerats fick jag order från personer ännu högre upp i ledningen om att jag inte skulle skriva någonting mer om det här. Förklaringen var att våra läsare inte var intresserade av detta.
– I själva verket var det för känsligt. Det handlade ju om sex, skam och homosexuella. Men jag tyckte det var idiotiskt så jag kuppade in ett par artiklar ändå under våren.

På försommaren 1982 åkte Inger Atterstam till New York på en fetmakongress. Det var då hon med egna ögon såg vad som höll på att hända.
– Då svepte sjukdomen över gaysamhället i USA och människor började dö. Folk har glömt det nu, men det var fruktansvärda
scener som utspelade sig i till exempel Castro, det stora gay-området i San Fransisco där hälften hann dö innan medicinerna kom. Jag såg alla dessa utmärglade sjuka med blånade ansikten och för tidigt åldrade kroppar. Så jag åkte hem och skrev en artikelserie i sex delar.
Men då blev det tvärstopp. Redaktörerna stod fast vid sin hållning att det här inte var något som det skulle skrivas om.
– Det blev en våldsam intern debatt på tidningen och jag hotade med att sälja materialet till Expressen istället. Men då fick jag hjälp av Marianne Fredriksson, författaren som då var redaktör för Idag-sidorna på Svenska Dagbladet. Hon var en mycket stadig och stark chef som de inte kunde stoppa. Så i augusti publicerades alla artiklarna. Och då gick proppen ur. Efter det blev mediabevakningen av aids hysterisk i flera år.

Under åren som följde fortsatte Inger Atterstam följa frågan noga. Tillsammans med svenska forskare reste hon runt på kongresser och rapporterade om alla små framsteg.
– Vi levde mitt i en oerhört stor rädsla. De första åren fick jag ha telefontid på jobbet när jag kunde svara på frågor från folk som var oroliga. Någon ringde till exempel och trodde hon blivit smittad för att mannen hon köpt korv av på Åhléns såg homosexuell ut och hade nyst.
– Även journalisterna var rädda. Jag är själv inte särskilt rädd av mig. Men jag minns att jag tyckte det var lite obehagligt när jag skulle intervjua den första svenska aidspatienten och han hade bakat en kaka till kaffet. Man visste ju ingenting där i början vad det var och hur det smittade.
Hon minns hur rapporteringen hela tiden var en balansgång.
– Det handlade om svaga grupper av människor. Homosexuella, knarkare och svarta. Det hade lätt kunnat bli någon slags skamjournalistik. Men vi som skrev om det hade ett väldigt bra samarbete med forskarna och det gjorde att journalistiken blev anständig.
– Men det goda samarbetet bröts sen på nittiotalet när forskarna inte lyckades leverera något av de som det sagt de skulle. Det kom inga vaccin och det var först 1996 som det kom några vettiga mediciner. Och sen dess har det egentligen inte skett några genombrott. Det här gjorde att det blev svårare att prata med forskarna, de drar sig gärna tillbaka när de inte har några positiva resultat att presentera.

Trettio år efter att de första fallen dök upp tycker Inger Atterstam att det finns anledning att fundera på vad som hände med forskningen.
– Det är enorma pengar som plöjts in i forskningen under den här tiden, det är synd att det inte kommit ut mer klinisk nytta ur det. Och trots att man nu vet så oerhört mycket om sjukdomen har man inte lyckats stävja spridningen ordentligt.
Enligt Inger Atterstam finns också en del av förklaringen till läkemedelsindustrins dåliga rykte hos allmänheten i historien om hiv.
– Jag upplevde att det skedde någonting när läkemedelsföretagen gick samman och stämde de länder som köpte billiga kopior av medicinerna. Företagens drivkraft att tjäna pengar blev blixtbelyst när bilder på de rika vita advokaterna i USA visades bredvid de fattiga svarta och svårt sjuka barnen. Den PR-missen var enorm och jag tror det delvis är den bilden som lever kvar idag.

Sommaröppet eller inte?

Läkemedelsvärlden
-
0

Kronans Droghandel räknar med att ett tiotal apotek vid vårdcentraler håller semesterstängt och Hjärtat räknar med något liknande.
På Apoteket AB planerar man för att alla apotek ska vara öppna, men enstaka kommer att ha lunchstängt och minska på öppethållandet. Inte heller något av Medstops apotek ska enligt planen ha sommarstängt. Detsamma gäller för Doc Morris.

Vad är det statskontoret ska göra?

Ingert Nilsson
-
0

Det är många som gör det?
– Ja, men till skillnad mot de andra ska Statskontoret följa upp samtliga av regeringens mål. Vi ska helt enkelt titta på helheten och utgå från de övergripande mål politikerna beslutat om. Det vill säga ökad tillgänglighet av läkemedel, bättre service och tjänsteutbud, låga läkemedelskostnader, bibehållen kompetens och säkerhet i läkemedelsförsörjningen och en säkrare läkemedelsanvändning.

Det låter inte så enkelt?
– Det finns förstås en del målkonflikter i reformen som också diskuterats i propositionerna. De använder vi för att identifiera faktorer som kan begränsa eller försvåra genomförandet av reformen utifrån intentionerna med den. Till exempel kan det finnas en konflikt mellan låga priser och ökad tillgänglighet som ju innebär ökade personalkostnader och ökade lokalkostnader.

Hur går ni tillväga?
– Dels samlar vi in data från andra myndigheter som har uppföljnings- och utvärderingsuppdrag som till exempel Tillväxtanalys och Konsumentverket, dels underlag från de myndigheter som har den löpande tillsynen, som Läkemedelsverket och TLV.
– Vi ska också att göra egna undersökningar i form av enkätutskick till bland annat apotekspersonal, patient-konsument-och pensionärsorganisationer samt branschaktörerna. De undersökningarna ska ske vid två tillfällen, nu till hösten och hösten 2012. På så sätt får vi en uppfattning om vad som kan vara problem med genomförandet och vad som kan vara mer strukturella problem.
– I juni 2013 lämnar vi vår slutrapport. Den kommer att innehålla förslag och rekommendationer utifrån utvärderingen.

Skiljer sig det här uppdraget från era andra?
– Nej, frågeställningarna påminner mycket om våra vanliga uppdrag. Det vill säga man har ett politiskt fattat beslut om reformer. Sedan vill statsmakterna veta på vilket sätt det genomförts.

Apoteket AB utanför gemensam kredit

Läkemedelsvärlden
-
0

Tidigare har två företag haft hand om de nya apotekskedjornas kreditgivning. Det har inneburit att kunder har behövt ansöka om kreditgivning hos båda och också fått två räkningar om de hämtat ut sina läkemedel på apotek med olika kreditgivare. Nu har samtliga aktörer anslutit sig till företaget Payex och för kunder som vill eller behöver delbetala sina läkemedel räcker det med en kreditprövning och en räkning.

Men Apoteket AB har inte anslutit sig till det gemensamma systemet och har enligt Magnus Lind på företaget inte heller några sådana planer i nuläget.
– Vi jobbar med frågan. Men för att få in det i vårt system behövs det en ganska stor förändring. Vi för diskussioner om det, men det är inte någon prioriterad fråga i dagsläget.
Apoteket AB är till skillnad från de övriga apoteken kreditgivare, det vill säga är den som äger fordran, medan övriga har överlåtit kundfordringarna till Payex som också är kreditgivaren.

Okej med merförsäljning

Läkemedelsvärlden
-
0

Marknadsföringen av läkemedel får enligt reglerna inte uppmuntra till överkonsumtion, skada eller felanvändning. Det gäller för såväl receptbelagda som receptfria. Därför anses till exempel kampanjer som leder till merförsäljning vara otillåtna, eftersom de kan innebära just det. Men inte alltid och för alla läkemedel har det visat sig.

När Apoteket AB gick ut med en kampanj där kunder som köpte ett storpack av rökavvänjningsmedlet Nicotinell fick en liten förpackning på köpet var det förenligt med lagstiftningen, ansåg Läkemedelsverket.
– Vi diskuterade den reklamen och kom fram till att det inte var något vi skulle reagera på, säger Ragnhild Johnsson på Läkemedelsverkets inspektionsenhet.

Skälet är att den rekommenderade behandlingen med nikotinersättningsmedel är betydligt längre än det antal tuggummin som kunden fick med sig trots merförsäljningen. På det här sättet fick han eller hon med sig en förpackning för kanske två dagar ytterligare. I det här fallet rörde det sig om en liten prova-på förpackning med 24 tuggummin. Men är tre storpack till priset av två tillåtet, om antalet tuggummin håller sig inom rekommenderad behandlingstid?
– Så kan man resonera, men det går inte att svara rakt av. Vi gör alltid en helhetsbedömning i varje enskilt fall, säger Ragnhild Johnsson.

Få av möjliga läkemedel säljs i handeln

Ingert Nilsson
-
0

Läkemedelsvärldens genomgång av försäljningsstatistiken av receptfria varor visar att handelns dryga 6?000 försäljningsställen inte har tagit över försäljningen från de 1?140 apoteken. I statistiken, som kommer från Apotekens Service AB, ingår alla receptfria läkemedel, även de växtbaserade som numer är klassade som läkemedel. Totalt rör det sig om drygt 1?700 olika förpackningar som får säljas både på apotek och i handeln. Förpackningar med acetylsalicylsyra kombinerat med koffein, som Treo och Bamyl, är den vara som handeln har störst andel av, drygt 50 procent av de tillåtna storlekarna. Men acetylsalicylsyra utan koffein är inte någon storsäljare. För de produkterna redovisas knappt någon försäljning alls från detaljhandeln.

Av de tillåtna förpackningarna med paracetamol sålde handeln knappt 25 procent. Av dem var en Alvedonförpackning störst med 55 procent av försäljningen. Även nikotinersättningsmedlen, som länge sålts utanför apotek, fortsätter de flesta köpa på apotek. Handeln står för 16,5 procent av försäljningen. Men av alla de produkter som nu är tillgängliga för handeln att sälja är det bara ett fåtal som faktiskt finns där.
På Ica har man till exempel valt ut ett 90-tal som koncernens butiker kan beställa.
– Vi tittar på vilka som är de bäst säljande av de som finns på Läkemedelsverkets lista och fokuserar på dem, beskriver Madeleine Wikström på Ica urvalet.

Av de drygt 1?700 varorna som är möjliga har handeln till Apotekens service rapporterat försäljning av 361 stycken förra året.
På Läkemedelsverket håller man på med en kartläggning av försäljningen och användningen av de största frisläppta substanserna.
– Vi analyserar den totala försäljningen både i handeln och apotek men också förskrivningen, säger Karin Klintberg på Läkemedelsverket.
Substanser man ska titta närmare på är acteylsalicylsyra med och utan koffein, allergipreparat med ceritrizin och loratadin, ibuprofen, nikotin, avsvällande nässdroppar med oximetazolin och xylometazolin.
Försäljningen av paracetamol har Läkemedelsverket redan analyserat utan att finna någon förändring i den totala försäljningsvolymen från 1 januari 2008 till och med förra året.
– Det räcker inte med att enbart titta på antalet försålda förpackningar när man vill analysera användningen, man behöver ett mått som gram eller dygnsdoser, säger Karin Klintberg.

Uppsala lockar flest studenter

Läkemedelsvärlden
-
0

 Av de 1 870 personer som sökt till apotekarprogrammet till hösten har flest sökt till Uppsala universitet. Men Göteborg hamnar bara strax efter med cirka 100 färre sökande. Totalt hade bara 282 personer valt just apotekarprogrammet i första hand. 2010 sökte totalt 1 844 personer apotekarprogrammet och 2009 var det 1 751, enligt siffror från Verket för Högskoleservice. I Göteborg finns 110 platser på apotekarprogrammet och i Uppsala 90.

För receptarier är det något fler som sökt utbildningen i år jämfört med förra året. I år fick utbildningen i Uppsala 415 ansökningar, vilket betyder att universitetet där även lockar flest blivande receptarier. Av dessa hade 67 programmet som sitt förstahandsval. Till Göteborg kom det 298 ansökningar inför höstens kursstart.

Många frågor kvar om extempore

Petra Hedbom
-
0

Tillverkningen av individanpassade extemporeläkemedel har hittills skötts av Apoteket Produktion och Laboratorier, APL. I april i år beviljades Unimedic som första privata företag tillstånd att verka som extemporeapotek. Företaget har också ett GMP-tillstånd från EU att tillverka läkemedel i större skala som ger dem möjlighet att producera lagerberedningar och så kallade rikslicenser.
Men ännu finns konkurrensen bara i teorin.
– Det är först till hösten som vi i praktiken kan komma igång eftersom infrastrukturen för marknaden inte är färdig förrän då, säger Christer Ahlberg, arbetande styrelseordförande för Unimedic.

Bakgrunden till att det drar ut på tiden är en diskussion om vem som ska ansvara för att produkter från nya extempore– och licenstillverkare ska hamna i varuregistret VARA, och därmed bli synliga för förskrivare. Den lösning som socialdepartementet beslutat sig för är att APL ska sköta den registreringen, en modell som inte känns helt optimal för konkurrenterna.
– Det innebär att APL kommer att veta vilka våra nya produkter är innan de når marknaden. Det finns också en del frågetecken om detta som hur lång tid de har på sig innan våra varor måste läggas in i registret. Men detta ska vara en övergångslösning, säger Christer Ahlberg.
Han skulle hellre se att det var Läkemedelsverket eller Apotekens Service AB som ansvarade för den biten. Men på socialdepartementet säger man att de inte satt någon tidsbegränsning för uppdraget.
– Jag kan förstå om nya aktörer upplever att det inte är en ultimat lösning, men det är den modell som vi valt för att komma i gång på ett konkurrensneutralt sätt, säger departements-sekreterare Mårten Kristiansen.

En annan fråga som också väckts i samband med att marknaden öppnats är den om möjligheten till utbyte. Idag är det förskrivaren som väljer vilken lagerberedning eller rikslicens patienten ska ha och därmed också tillverkare. Eftersom det handlar om icke-registrerade läkemedel gäller inte utbytesreglerna och på apoteken kan man inte ändra till en annan producent utan att först ta kontakt med förskrivaren.
– Vi menar att med 40 år som monopolföretag så har APL ett stort försprång. Många förskrivare kommer troligen att fortsätta välja deras produkter av gammal vana. Eftersom det handlar om icke registrerade läkemedel så får producenterna inte heller marknadsföra dem mot vården vilket försvårar konkurrensen, säger Christer Ahlberg.
På Läkemedelsverket arbetar man just nu med frågan om ett utbytessystem även för lagerberedningar.
– Vi tittar på det i samband med att vi ser över hela substitutionssystemet och förhoppningen är att bli klara till hösten, säger Maria Ingevaldsson på inspektionsenheten.

Unimedic och flera andra marknadsaktörer har, för att säkerställa en konkurrensneutral marknad, föreslagit att apotekskedjorna själva ska kunna välja tillverkare. Detta skulle till exempel kunna ha gjorts genom att varje produkt med motsvarande komposition skulle kopplas till ett övergripande varunummer. När förskrivaren hade förskrivit en komposition skulle man på apoteken sedan kunnat välja tillverkare. Men socialdepartementet valde i sin lösning att varje lagerberedning, oavsett om det är samma komposition, ska ha ett unikt nummer.
– APL och Läkemedelsverket förordade den här lösningen och det är den vi sett som den bästa, säger Mårten Kristiansen.
Märkligt tycker Christer Ahlberg.
– Att APL som dominerande aktör och som dessutom ägs av socialdepartementet har ett så stort inflytande i en fråga som är helt avgörande för konkurrensneutraliteten är anmärkningsvärt.

Genomgripande förändringar som ska göra vården bättre

Charlotte Schröder
-
0

»Snabbare stöd. Idag nås en av fem svenskar med beroende. En satsning på tidig upptäckt och rådgivning för att förhindra riskbruk föreslås. Nytt lagfäst ansvar för primärvården och barn- och mödrahälsovården samt utökat ansvar för företagshälsovården, student- och elevhälsan.
»Ny ansvarsfördelning. Ny lag om missbruks- och beroendevården, där huvudansvaret för missbruksbehandling läggs på landstingen samtidigt som kommunerna även fortsättningsvis ska ha samlat ansvar för socialt stöd (boende, arbete med mera).
»Stärkta rättigheter för individen. En lagfäst förstärkt vårdgaranti föreslås som innebär att vårdgivaren ska ha upprättat en behandlingsplan inom 30 dagar, om så inte sker kan patienten vända sig till annan vårdgivare. Personligt ombud är ett annat förslag.
»Utvecklat vårdinnehåll. Det finns för få behandlingsalternativ i Sverige och vårdkvaliteten på missbruks- och beroendevården är starkt skiftande. Nya satsningar föreslås på barn, unga, läkemedelsberoende, personer med funktionsnedsättning, av utländsk härkomst med flera. Dessutom rekommenderas landstingsstyrda sprututbytesprogram och läkemedelsassisterad behandling till fler.
»Kvalitets- och kompetenssatsningar. Svensk missbruksvård behöver utvärderas, kvalitetssäkras och grundas på vetenskaplighet. Därför föreslås ett nationellt kvalitetsregister, nya forskningsskolor och kompetenscentrum för läkemedelsberoende och dopning, liksom pengar till utbildning och vidareutbildning för vårdpersonal.
»Förändrad tvångsvård. Uppluckring och förändring av tvångsvården genom nya »Vård utan samtycke«. Utredningen föreslår en sammanslagning av LVM (Lagen om vård av missbrukare) och LPT (Lagen om psykiatrisk tvångsvård). LPT-vården förstärks också med psykosocial kompetens.
»Ansvarsförändring för polis och kriminalvård. Missbruk och kriminalvård är starkt förknippade. Modernisering av LOB – Lagen om omhändertagande av berusade personer – föreslås, landstinget övertar ansvaret för medicinsk bedömning och  tillnyktring. Tillgången till behandlingshem ska också ökas.
»Mer ansvar till arbetsgivarna. Arbetsgivare ska ges utökat stöd för att underlätta anställning och rehabilitering av personer med missbrukshistoria. Dessutom föreslås att missbruksproblem i högre grad ska identifieras i socialförsäkringen.

Familjeapoteket börjar expediera recept

Ingrid Helander
-
0

Familjeapotekets affärsidé har redan från början varit att enbart finnas som en online-butik. Fram tills nu har de enbart sålt egenvårdsprodukter, men i dagarna kunde de expediera sitt första recept.
– Vi ser framförallt att det är kunder med återkommande receptuttag som kommer att nyttja denna tjänst, säger Anders Nordqvist, vd för Familjeapoteket i ett pressmeddelande från företaget.

De läkemedel som kunderna hämtar ut via Familjeapoteket.se skickas till något av postens utlämningsställen eller skickas direkt hem. Även läkemedel som kräver kyla och narkotiska preparat kommer kunna hanteras av Familjeapoteket. Legitimeringen av kunden sker via e-legitimation. Enligt pressmeddelandet ska företaget nu satsa på en kraftfull ökning av sortimentet, framförallt av receptfria läkemedel.

Landstingen får huvudroll i ny missbruksvård

Charlotte Schröder
-
0

I Sverige uppskattas cirka 500 000 personer leva med beroende och ungefär en miljon med så kallat riskbruk av alkohol, narkotika,
läkemedel eller dopningsmedel. Sedan 70-talet, när den nu gällande lagstiftningen om missbruksvård kom till, har tillgången och användningen av droger förändrats på många sätt. När slutbetänkandet i Missbruksutredningen presenterades av regeringens utredare Gerhard Larsson i april framkom många brister i den svenska missbruks- och beroendevården. Till exempel får bara en av fem personer med beroende hjälp och vården som erbjuds bygger inte på evidens och kvaliteten är ojämn. Dessutom fungerar samordningen mellan kommun och landsting dåligt.

Utredningen föreslår en rad genomgripande förslag på förändringar för att anpassa samhällets stödinsatser efter dagens behov. Reaktionerna har i många stycken varit positiva, både från brukarhåll och från professioner. Alla är ense om att man måste erbjuda fler personer med missbruk hjälp och att vårdgaranti behövs. Hittills har förslagen om att satsa på kvalitetssäkring, förstärkt behandling inom kriminalvården, arbetsmarknadspolitiska insatser för missbrukare, rejäla FoU-investeringar och auktorisering av vårdgivare alla möts med gillande.

Men det finns också förslag som har orsakat negativa reaktioner. Till exempel menar en del att synen på missbruk som en medicinsk diagnos snarare än ett socialt problem genomsyrar hela utredningen. Sonja Wallbom, ordförande i RFHL, Riksförbundet för människor med narkotika och läkemedelsberoende, tycker att reformförslagen bygger på en förenkling.
– Visst finns det biologiska förklaringar till att vissa människor lättare blir missbrukare, men likväl finns där de psykologiska och sociala orsakerna. Behandlingsinsatserna måste spegla den mångfalden.
Hon är bland annat kritisk mot att utredningen föreslår att missbruks- och beroendevården ska ligga hos landstingen och inte som idag hos kommunerna.
– Jag är orolig för att man kommer nedprioritera sociala insatser. Det enda sättet att organisera en jämlik missbruksvård är att en statlig myndighet får ansvaret för den.
Gerhard Larsson skriver i utredningen att kommunerna har svårt att orka med kostnaderna för missbruksbehandling och landstingen har en bättre ekonomisk bärkraft. 

Men Anders Knape, ordförande i Sveriges Kommuner och Landsting är även han kritisk till ansvarsförflyttningen från kommun till landsting.
– Om ansvarsgränserna flyttas byggs det upp nya trösklar i vårdkedjan. Vi är kritiska till att socialtjänstens ansvar för personer med missbruksproblem förminskas. Rätten till psykosociala behandlingsinsatser blir inte längre en rättighet för individen när den inte regleras av socialtjänstlagen. Det innebär en risk för att tillgängligheten på vård blir försämrad, att utbudet av insatser blir smalare och att fokus hamnar på beroende och inte på missbruk och att färre personer får vård och behandling.
Även förslagen om att läkemedelsbehandling med preparat som Subutex och Metadon ska ges till många fler och att det bör införas landstingsstyrda sprutbytesprogram tyder på ett sjukvårdsorienterat förhållningssätt till missbruk. Sonja Wallbom efterlyser istället att missbruk och beroende diskuteras ur ett samhällsperspektiv.
– Vi vet från åtskilliga studier att de flesta som har ett tungt missbruk har en bakgrund med svåra ekonomiska och sociala förhållanden. Med risk för att uppfattas som omodern, men missbruk är faktiskt en klassfråga och den aspekten finns överhuvudtaget inte med i
utredningen.

Johan Franck, professor i psykiatri med inriktning på beroendeforskning vid Karolinska institutet, håller inte med om att beroende är medikaliserat i den nya utredningen.
– Så som jag ser det förordar utredningen bättre balans. Gerhard Larsson lyfter fram att fungerande beroendevård kräver flera olika behandlingsalternativ där farmakologisk behandling, psyko- och beteendeterapi och sociala insatser alla är delar av paletten. Och att det viktiga är att hitta rätt behandling till varje patient.
Han menar att det snarare är kritikerna som snävar in begreppet beroende, genom att i diskussionen om bakgrundsfaktorer lägga tyngdpunkten på psykosociala faktorer. 
– Det finns en biologisk aspekt av beroende, det är vedertagen kunskap som vi måste ta till oss. Det finns sedan tio år tillbaka en rad effektiva läkemedelsbehandlingar vid beroendesjukdom, men som av oklara skäl inte förskrivs i tillräckligt stor utsträckning i Sverige.

En av utredningens verkliga förtjänster enligt Johan Franck är att den riktar lampan mot en grupp som hittills inte haft en klar plats i missbruksvården, alla de som utgör mörkertalet i beroendestatistiken. Män och kvinnor som utåt sett fungerar bra, men som i det tysta brottas med beroende av till exempel alkohol eller läkemedel.
– Vi talar om människor som inte känner sig bekväma med att söka hjälp hos socialtjänsten eller beroendevården, men som med hjälp av en husläkare skulle kunna fångas upp och erbjudas stöd och behandling. Att primär- och företagshälsovården ges ökat ansvar kan på sikt innebära att färre människor behöver drabbas av beroendesjukdom.

Världsmarknaden växer långsammare

Ingrid Helander
-
0
Världsmarknaden växer långsammare

Totalt räknar IMS Health med att den globala läkemedelsmarknaden uppgår till 1100 miljarder dollar år 2015. Det innebär en årlig tillväxt på mellan 3-6 procent per år från nu, vilket är mindre än de 6,2 procent som marknaden vuxit med per år de senaste fem åren.

Den stora trenden enligt rapporten från IMS Health är att det är utvecklingsländerna som står för tillväxten. 2005 stod USA för 41 procent av den globala marknaden, om fem år kommer den siffran istället vara 31 procent. För de fem största EU-länderna handlar det istället om att minska från att ha stått för 20 procent av marknaden till att stå för 13 procent. Samtidigt kommer 17 länder som är under kraftig utveckling, där Kina leder, ökar sin andel av marknaden till 39 procent år 2015, jämfört med 20 procent år 2005.

Trots att det är många nya läkemedel på väg ut på marknaden inom områden som diabetes, onkologi, hjärta-kärl och CNS så spår IMS att till exempel USA kommer minska sina utgifter på patenterade läkemedel med 120 miljarder dollar de kommande åren. Framförallt beror minskningen på patentutgångar, men också på politiska beslut. Totalt konstaterar IMS att den tillväxt som kommer ske enbart kommer bero på utvecklingsländer och en ökad försäljning av generiska kopior på etablerade marknader.

IMS har också värderat enskilda terapiområden. Till exempel spår de att den globala marknaden för onkologiläkemedel kommer uppgå till 75 miljarder dollar vilket innebär en mycket långsammare ökning än tidigare år. Förklaringen till det är att många av de senaste årens nyheter inom onkologi redan har hunnit etablera sig på marknaden. Inom diabetes är prognosen att försäljningen kommer att öka med 4-7 procent tack vare en ökad prevalens av diabetes typ 2 i länder som Kina, Mexico, Indien och Brasilien.

Läs mer om Kina som marknad för de globala läkemedelsföretagen i Läkemedelsvärlden nummer 4 som kommer ut i dagarna.

Ny ordförande för EMA

Ingrid Helander
-
0

Kent Woods valdes av en enig styrelse till ny ordförande på styrelsens möte i torsdags.  Kent Woods arbetar annars som chef över den brittisk myndigheten MHRA, Medicines and Healthcare products Regulatory Agency. Rollen som ordförande för EMA är han vald till för de kommande tre åren.

Styrelsen antog också nya riktlinjer för vilka regler för intressekonflikter som ska gälla för anställda på EMA. När väl riktlinjerna är implemeterade kommer samma regelverk gälla för alla anställda som nu gäller för anlitade experter och medlemmar i de vetenskapliga kommittéerna. Bland annat kommer det i riktlinjerna klargöras vilka intressekonflikter som är ok och vilka som inte är det, och nyanställda kommer behöva redovisa eventuella jäv.

Pioglitazon dras in i Tyskland och Frankrike

Petra Hedbom
-
0

Det är misstankar om att behandling med pioglitazon kan öka risken för cancer i urinblåsan som gjort att medlet dragits in i de två europeiska länderna. Först ut var Frankrike i torsdags förra veckan och på fredagen meddelade även tyska myndigheter att de tillfälligt stoppar försäljningen av produkter med pioglitazon.

Pioglitazon används för behandling av diabetes typ 2 och ingår i läkemedlen Actos, Competact, Glubrava, Glustin och Tandemact. Den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA driver just nu en utredning för att värdera risk-nytta profilen för substansen, en utredning som det svenska Läkemedelsverket deltar i. Från Läkemedelsverket avvaktar man beslut till dess att utredningen är klar vilket förväntas bli om ungefär en månad.

Patienter som står på pioglitazon uppmanas att inte ändra sin behandling i avvaktan på att den pågående utredningen blir klar. Actos marknadsförs av det japanska företaget Takeda och de japanska myndigheterna har enligt Reuters inga planer på att dra in produkten.

Sanofi sänker också priset

Petra Hedbom
-
0

I april i år meddelade Glaxosmithkline, GSK, att de skulle sänka priset på sitt HPV-vaccin Caervarix. Priset inom högkostnadsskyddet gick från 954 kronor till 582. Nu har konkurrenten på området Sanofi Pasteur MSD beslutat att följa GSK i spåren och reducera priset på Gardasil.

Prissänkningen innebär att de tre doser som behövs för ett fullgott skydd kommer att kosta 2682 kronor vilket motsvarar en sänkning på omkring 700 kronor. Prisförändringen är anmäld till Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket och förmånsverket och företaget räknar med att det börjar gälla från juli månad.

I mars 2010 vann GSK en nationell upphandling för vaccinet Cervarix, ett beslut som överklagades av Sanofi Pasteur MSD. Efter en långdragen process beslutade kammarrätten att upphandlingen var ogiltig på grund av att avtalstidens längd i avtalet kunde förlängas vid särskilda skäl. En ny nationell upphandling ska nu göras.

1234Sida 3 av 4