Fem av företagets sex apotek försvinner och det sjätte, beläget i Stockholms city, tar Apotek Hjärtat över.
– Vi såg efter det här första året att vi för att uppnå den kritiska massa som behövs för att driva apotek skulle behöva betydligt fler och valde då istället att stänga ned, förklarar Carina Kampe, vikarierande informationschef beslutet.
Så sent som i oktober öppnade Åhléns apotek i Örebro och det liksom apoteken i Norrköping, Göteborg, Malmö och vid Skanstull i Stockholm försvinner nu. Det betyder också att cirka 35 anställda sägs upp.
Redan före sommaren 2010 lade Tamro ned sin apotekskedja Apotek1 som köptes upp av Apoteket Hjärtat. Kedjan är den största efter Apoteket AB med sina 23 procent av antalet apotek.
Annons
Månads arkivering januari 2011
Åhléns slopar apotek
Apoteken storsatsar på att synas
Bland de nya kedjorna toppar Apotek Hjärtat ligan med sin satsning på drygt 79 miljoner kronor brutto. Största delen, 34 miljoner, har gått till tv-reklam. Allra mest har Apoteket AB investerat i media och de har gått lös på omkring 86 miljoner kronor mellan januari och november förra året.
När får en läkare äga apotek?
När får en läkare äga apotek?
– Det beror på. En läkare med förskrivningsrätt får inte ensam äga ett apotek, där blir det nej, men det kan gå bra att vara delägare. Varje ansökan bedöms individuellt och vi tittar i varje fall på hur ägarstrukturen på ett visst apotek ser ut. Det hela kokar ner till något som heter bestämmande inflytande. En läkare med förskrivningsrätt får inte ha bestämmande inflytande vilket bland annat innebär att han eller hon inte får ha mer än 50 procent av rösterna, säger Annika Babra.
Det låter väldigt svårt?
– Kontrollen av ägarstrukturer är komplex och innefattar bland annat vad som framgår av aktieboken och sammansättningen av styrelsen. Vi fick väldigt mycket frågor om ägande i början och Läkemedelsverkets tolkning av lagens begrepp, bestämmande inflytande, finns publicerad på vår hemsida för att underlätta för de som söker. Men det finns inga enkla svar utan med hjälp av våra jurister gör vi bedömningar utifrån varje ansökan.
Så man behöver inte frånsäga sig förskrivningsrätten för att få vara delägare i ett apotek?
– Nej, under förutsättning att förskrivaren varken ensam eller tillsammans med andra förskrivare har bestämmande inflytande.
Kan man få hjälp på traven av er när man skriver sin ansökan?
– Det är svårt för det är ju fler saker som ligger till grund för vår bedömning, men vi försöker såklart att hjälpa till så mycket vi kan och svara på konkreta frågor. Även vi har fått brottats med de här frågorna för att det ska landa rätt och på ett konkurrensneutralt sätt. Men vi lär oss också hela tiden och blir bättre på att se vilken information vi behöver. Vi har nog blivit tydligare också för i början fick vi in många frågor från förskrivare som ville starta apotek, men det är nästan ingenting nu.
Hur lång tid tar det innan ni svarar på en ansökan?
– Vi har inte gjort någon mätning av snittiden men än så länge har vi inte överskridit
de 90 dagar vi har på oss. De
kommer fortfarande en ström av ansökningar men det är inte alls i samma utsträckning som
i början.
Boots öppnar under första kvartalet
Flera gånger det senaste året har vi hört det, att Boots snart kommer att öppna apotek i Sverige. Redan i januari 2010 meddelade Farmacevtföretagarna att de inlett förhandlingar med brittiska Alliance Boots om att starta apotek på den svenska marknaden. Förhandlingarna har varit långa och ursprungsplanen var att öppna de första apoteken redan under hösten. Men, som för många andra, uppges svårigheter att få en IT-lösning på plats ha satt käppar i hjulet.
Men i januari meddelade Sverker Littorin, styrelseordförande i Farmacevtföretagarna, att förhoppningen är att vara igång under det första kvartalet i år.
– Vi håller på att rekrytera kandidater och hitta lokaler, så allt är på spåret säger Sverker Littorin.
Den nya kedjan kommer att heta Boots Farmacevtföretagarna AB och målet är att ha 100 apotek inom tre år.
Farmacevtiska tjänster utreds inte
Många farmacevter och representanter för apotekskedjorna har under hela omregleringen efterfrågat klara besked om vilken ersättning apoteken kan få för så kallade farmacevtiska tjänster. Det handlar om till exempel blodtrycksmätning och hälsoråd som kunderna kan få på apoteken.
I höstas gick dåvarande statssekreterare Dan Ericsson (KD) ut med beskedet att om alliansregeringen vann valet skulle en utredning om hur en ersättningsmodell skulle kunna se ut att tillsättas, ett uppdrag som skulle gå till TLV. Men någon sådan utredning blir det inte.
– Det här är en viktig fråga men vi vill vänta och se hur det utvecklar sig på marknaden. Vi ser redan att den här typen av tjänster växer fram hos apoteken som ett konkurrensmedel, och vi vill gärna följa detta innan vi går vidare, säger Joakim Pettersson, politisk sakkunnig på socialdepartementet.
Enligt Joakim Pettersson vill regeringen först undersöka vilka typer av tjänster som det kan handla om och vilken nytta de kan göra. Han ser positivt på att de olika aktörerna provar olika lösningar.
– Sen är det klart att man som aktör gärna vill ha betalt för sitt arbete men vi har också ett ansvar för skattebetalarnas pengar och måste kunna veta att det verkligen bidrar till målet som är en ändamålsenlig läkemedelsanvändning.
Inga planer på avknoppning av Apoteket Farmaci
I början av januari presenterade Konkurrensverket en rapport om läget på apoteksmarknaden efter omregleringen. I den riktas kritik mot flera delar av processen. Bland annat menar de att principen för prissättningen för IT-lösningen inte varit konkurrensneutral mellan stora apoteksaktörer och små fristående företag och att regeringen inom kort bör vidareutveckla och tydliggöra ägarpolitiken för Apoteket AB. En av de viktigaste punkterna anser Konkurrensverket vara att regeringen inom kort bestämmer framtiden för ApoDos och Apoteket Farmaci.
De menar i sin rapport att statens oklarhet i frågan gör att konkurrerande apoteksaktörer känner osäkerhet kring en för dem viktig verksamhet. De har en tydlig önskan om att regeringen snarast överväger och utreder om båda dessa företag ska skiljas från moderbolaget.
– Det är inte så enkelt som att bara knoppa av dosdispenseringsverksamheten från Apoteket AB. Det finns till exempel utländska aktörer som gärna vill etablera sig på den svenska dosmarknaden. Men de vill då kunna förpacka läkemedlen utomlands och skicka dem till Sverige, säger Joakim Pettersson, politiskt sakkunnig på
socialdepartementet.
Detta gör situationen juridiskt komplicerad, enligt honom.
– När det gäller import av läkemedel, ompackning och ansvarsfrågor, finns det ett omfattande regelverk som gör att det krävs ett utredningsarbete om hur det här ska gå till.
När det är klart och när regeringen kan komma till ett beslut, kan Joakim Pettersson inte säga något om idag. Inte heller om framtiden för Apoteket Farmaci AB, som i dagsläget är helt dominerande när det gäller läkemedelsförsörjning och tjänster som slutenvården upphandlar, har regeringen uttalat något ställningstaganden. Vilket innebär att företaget förblir ett dotterbolag till Apoteket AB, i alla fall en tid till.
Enligt det tidigare ägardirektivet som formulerats av Omstruktureringsbolaget, OAB, skulle Apoteket AB:s ägande utvärderas efter ett år. Någon sådan utvärdering har inte skett, vilket Konkurrensverket också kritiserar i sin rapport.
– Vi följer utvecklingen på området, vi vill uppnå en god konkurrens och ser gärna innovativa lösningar på området, säger Joakim Pettersson.
Men inom närmaste tiden kommer inga nya beslut. Apoteket AB kommer fortsatt att vara ägare till Apoteket Farmaci AB.
Apotekarnas vardag kartläggs
Kajsa Lindberg och Petra Adolfsson som forskar inom ämnet organisation ska undersöka en rad frågor som rör apotekare. Bland annat ska de ta redan på vad som händer med apotekaryrket och apotekarnas självbild på en ny marknad och om deras förhållande till läkemedelsindustrin förändras. Rapporter, uttalanden och dokumentation ska samlas in och analyseras av forskarna. Dessutom ska de tillbringa några dagar per halvår ute på både små och stora apotek. De vill bland annat ta reda på vilka normer och värderingar som styr hur man jobbar och om dessa kommer att förändras över tid.
Satsar på att fortsätta vara populär
Debatten har precis blossat upp om baksidan av den ökade tillgängligheten av receptfria läkemedel när det är tid för intervju med Apoteket AB:s nya vd.
– Det ger mig en anledning att återigen fundera på vår roll utifrån det uppdrag vi har. Det är speciellt att sälja läkemedel, och jag hävdar med en dåres envishet att det är viktigt för apotekens framtid att vi har välutbildade människor som har tid att prata med kunderna. Deras rådgivning ska inte bygga på att ovillkorligt sälja våra produkter, utan ibland avråda istället.
Samtidigt är du rekryterad för att du är bra på detaljhandel på en konkurrensutsatt marknad. När du sätter upp mål för försäljningen av receptfria läkemedel för nästa år, vill du inte ha en försäljningsökning då?
– Det är skillnad på olika produkter. Nikotintuggummin skulle jag till exempel gärna se en ökning av. Men i andra kategorier är det snarare så att jag vill se en ökad försäljning av våra egna varor, men inte av segmentet i sig. Vi ska aldrig stimulera till kraftig merförsäljning av läkemedel. Däremot ska vi bli bättre på att uppfatta om kunderna har fler behov än vad de först tänkte när de gick in på apoteket.
Hur är det att leda statliga Apoteket AB jämfört med Ica?
– Jag trodde att det skulle vara större skillnad än vad jag upplever att det är. Även om det är en statlig ägare så är mitt uppdrag att leda ett bolag och ägare finns det alltid, även på Ica. Och staten vill att vi ska vara ett bolag som de andra på den här marknaden. Möjligen är en skillnad att Apoteket väldigt länge haft ett tydligt samhällsansvar och det ska vi fortsätta att känna. Så länge vi är så stora som vi är ska vi ta ett större ansvar än själva affären. Det är en skillnad, vi är svenska folkets apotek.
Konkurrensverket tycker att staten ska se över ägandet av Apodos och Apoteket Farmaci, vill du ha kvar dem inom Apoteket AB?
– Ja, i det bolag som jag tagit över så ser jag dem som två väldigt viktiga delar. Men om man vill ifrågasätta det utifrån en neutralitetsaspekt så kan inte jag uttala mig, det måste en extern part göra i så fall.
Er internationella satsning består nu framförallt av att etablera Apodos i Norge och Tyskland, vad händer med era internationella planer om ni tvingas sälja Apodos?
– Det är en hypotetisk fråga. Men när Apoteket AB bestämde sig för att etablera sig internationellt så var det beslutet inte enbart baserat på Apodos utan på det faktum att många länder uppskattar mycket av det som byggts upp tack vare monopolet. Men skulle situationen uppstå att vi inte längre har Apodos får vi så klart se över förutsättningarna.
Den 8 mars upphör förbudet som säger att ni inte får föra samarbetsdiskussioner med Ica. Hur ser du på samarbeten framöver?
– Det beror helt på hur marknaden utvecklar sig. Vi har en begränsning som säger att vi inte får bli större än 33 procent av apoteksmarknaden, så frågan om samarbeten beror mycket på vad som i övrigt händer
med den.
Hur tror du marknaden ser ut om tre år?
– Under omregleringen förberedde vi oss för att det skulle komma in flera stora internationella aktörer, med det har det inte gjort hittills. Men jag tror att de kommer komma framöver. Mitt mål är att Apoteket AB är lika populärt bland svenska folket om tre år som vi är idag.
Export kan ge apoteken nya pengar
Bara spridda skurar och i en mycket begränsad omfattning. Så beskrivs än så länge en möjlig kommande inkomstkälla för apoteken – parallellexport av läkemedel.
Men det lilla utflödet har dock fått läkemedelsbranschen att reagera. Enligt Läkemedelsindustriföreningen har det på senare tid förekommit att enskilda apotek beställt som man beskriver »oskäliga mängder« av vissa läkemedel, troligen för parallellexport. Och vad branschen börjar rusta för är hur en ökande sådan ska bemötas och vilka regler som gäller.
– Jag kan säga så mycket som att efter nyetableringen av apotek har vi sett en ökad frekvens av parallellexport, säger Bengt Anell, senior konsult på analysföretaget IMS Health.
– Hur stor den är kan jag inte säga, men vi får allt fler förfrågningar från företag som misstänker parallellexport. Och på europanivå har vi sett att Sverige i viss mån dykt upp som exportland. Då gäller det dyrare läkemedel och specialistläkemedel.
Parallellexport är en fullt legal verksamhet för de apotek som har partihandelstillstånd. Med ett sådant kan apotekskedjan eller apoteket välja att sälja direkt till apotek inom EU eller till parallellhandlare med verksamhet i flera länder. Men hur den här exporthandeln går till i detalj, liksom omfattningen, är det mycket hemlighetsmakeri kring, trots att den alltså inte är olaglig.
– Det är väldigt känsligt för företag vars läkemedel är intressant för export. De vill inte att andra aktörer ska få upp ögonen för att det finns pengar att tjäna på deras produkt genom att parallellexportera den. Så det är mycket hysch-hysch, säger Bengt Anell.
På monopoltiden var inte Apoteket AB innehavare av något partihandelstillstånd och därför var det svårt att hitta kanaler för inköp av läkemedel för parallellexport, även om man då också ibland såg ett visst
utflöde, enligt Bengt Anell.
– Nu har det åtminstone teoretiskt öppnats möjligheter för export eftersom många apotek söker och en del redan har partihandelstillstånd, säger Christina Örtorp, ordförande för parallellhandlarna.
Men något mer än att det i och med omregleringen öppnats nya möjligheter vill hon inte säga, med hänvisning till att det är affärshemligheter.
– Det är inte som tidigare när allt var transperent – då gick det ju ändå att ta reda på.
Parallellhandeln inom EU har sedan den tog fart för ett par decennier sedan stört originalföretagen eftersom den försvårar deras möjlighet att isolera handeln till varje nationell marknad och därmed ta ut högsta möjliga pris i varje enskilt land. Men även om vinstmaximering är ett skäl finns det andra problem, till exempel att det uppstår en brist nationellt, när den kvot som paketerats och märkts upp för ett land köps upp, paketeras och märks om för en annan marknad.
I Norge där tre stora apotekskedjor också är partihandlare har det norska läkemedels-verket tidigare rapporterat om problem med parallellexport som fått företräde framför försäljning till norska patienter. I Storbritannien har man också haft betydande problem med att enligt en uppskattning ungefär vart sjunde apotek valt att sälja läkemedel till en lönsammare exportmarknad än för egen expediering. Där har man nu tecknat en övergripande överenskommelse mellan parterna för att säkerställa tillgång på den inhemska marknaden.
Vilka regler som gäller i Sverige; det vill säga om ett apotek med partihandelstillstånd kan köpa upp en stor del av ett parti läkemedel för att sedan sälja det vidare för export och därmed eventuellt orsaka brist i Sverige är oklart. Men hos distributören Tamro har man noterat apotek som köpt in betydande mängder av ett visst preparat.
Parallellhandeln beskrivs av Bengt Anell som en marknad med väldig dynamik som växer kraftigt på europanivå.
– Den svänger kraftigt vid valutaförändringar, under krisen kunde vi se att helt nya länder dök upp som exportörer och hur flödena ändrade riktning. Sverige är förstås främst intressant som importör, speciellt när kronan är dyr jämfört med euron. Men i vissa lägen för vissa läkemedel där Sverige har ett jämförelsevis lågt pris kan också export bli en inkomstkälla för apotek. För enstaka produkter tycks det redan ha blivit det.
Besvikna patienter använder värktabletter fel
Sextiofem tusen personer i Sverige äter smärtstillande eller lugnande i en sådan omfattning att det är skadligt. En professor i klinisk smärtfysiologi konstaterar att smärtvården inte förbättrats nämnvärt de senaste 15 åren. Botox blir godkänt i land efter land för att behandla migrän, trots att det vetenskapliga bevisläget är klart ifrågasatt. Det är mycket i det här numret av Läkemedelsvärlden som kokar ner till vårdens, eller samhällets, oförmåga att hantera smärta. Debatten som startades av Svenska Dagbladet om att unga tjejer överanvänder receptfria värktabletter leder tankarna till samma fråga. Vad är det som gör att så många människor i Sverige lever sina liv ständigt ackompanjerade av en smärtstillande substans, helt utanför vårdens kontroll?
Tittar man på den medelålders kvinnan som missbrukar Treo Comp och den unga tjejen som ständigt varvar Alvedon och Ipren så finns det en gemensam nämnare – de självmedicinerar. Men de har förmodligen sökt hjälp först, och kanske finns det en del att vinna på genom att titta närmare på glappet som uppstått däremellan.
En patient som söker hjälp för smärta i dag möts av en primärvård som snabbt ska bestämma om patienten är frisk eller sjuk. Är patienten mätbart sjuk, då fungerar allt bra. Men om vetenskapen inte räcker till och patienten istället går in i den diffusa sfären, då slår primärvårdens spärrvaktsroll till. Budskapet till patienten blir istället: Du är inte sjuk, ta en Ipren, gå hem, eller möjligtvis till sjukgymnasten. Men slutar det göra ont för det? I vissa fall ja, i många fall nej. För den patienten återstår att behandla sig själv, och det finns gott om budskap i tevens reklampauser hur du bäst gör det. Missbrukaren av starka receptbelagda mediciner har en betydligt allvarligare och komplexare historia, men grunden är densamma. Det alternativ som vården erbjuder har inte fungerat bra nog. Patienten ser inget annat alternativ än att lura systemet för att styra sin medicinering själv.
Om man från vårdens och myndigheters sida menar allvar med att man inte vill ha en överkonsumtion av smärtstillare måste man fundera på varför man släppt patienter vind för våg. Istället för att fungera som en domare som säger sjuk eller frisk, borde vården kunna ge budskapet att man tänker hjälpa patienten att förändra sin situation. Om det sen gäller att komma igång med träning, ändra förhållningssätt till sin smärta, slussas till terapi eller få hjälp att hitta rätt sjukgymnastik eller något helt annat, det får avgöras i varje enskilt fall. Poängen är att patienten aldrig ska lämnas med känslan av hopplöshet.
Även apoteken har en roll när det gäller att fånga upp de desillusionerade smärtpatienterna. På Systembolaget finns väl utvecklade formulär för att fylla i hur mycket man dricker och goda råd om vad man ska göra när man passerat en osund gräns. Ett liknande budskap vore önskvärt på apoteken, både vid egenvårdshyllorna och vid receptdisken. Äter du mer än x värktabletter i månaden? Då ska du söka professionell hjälp. Nog skulle ett sådant formulär effektivt hjälpa till att öka människors medvetande om att det här inte är ofarliga substanser. På så sätt skulle man också kunna fånga upp de personer som inte ens brytt sig om att söka vård.
Det är lätt att ta till brösttoner och ropa efter mer resurser eller hårdare regelverk. Men inget av det kommer hjälpa så länge vi inte kan svara på frågan varför så många människor väljer att självmedicinera sig i den grad som de gör. Att det bakom varje felanvänd värktablett står en desillusionerad patient är naturligtvis inte helt sant. Men kanske kan det vara ett tankesätt som leder framtida satsningar rätt.
Forskare letar vaccin mot alkoholism
Genom att modifiera ett enzym som är inblandat i nedbrytningen av alkohol i kroppen tänker sig forskarna kunna framställa ett vaccin. Individer som saknar enzymet, aldehyddehydrogenas, har en mycket lägre tolerans för alkohol än andra och mår betydligt sämre redan vid en låg konsumtion. Omkring 20 procent av den asiatiska befolkning saknar enzymet vilket leder till ökat illamående, ökad hjärtfrekvens och försämrat allmäntillstånd när de dricker alkohol.
De chilenska forskarna rapporterar att genom utveckla en tablett eller ett plåster som påverkar aldehyddehydrogenaset, kan alkoholister inducera alkoholintolerans och på så sätt lättare avstå från drickandet. Hittills har preparatet bara testats på råttor men forskarna planerar för kliniska studier under året.
– Tanken är att det ska kunna minska alkoholkonsumtionen med 90-95 procent hos de som använder de, säger Juan Asenjo som leder forskargruppen.
Abbott säger upp ytterligare 1 900
Ytterligare omkring 1 900 tjänster kommer att försvinna när läkemedelsföretaget Abbott fortsätter sina nedskärningar. Denna gång är det främst anställda i USA kommer att drabbas där sex procent av personalstyrkan kommer att få gå.
Från företaget förklarar men beslutet med ökade regulatoriska utmaningar i och med att flera av deras preparat i pipeline, bland annat ett medel mot psoriasis och ett kolesterolsänkande preparat stött på bakslag.
Hösten 2009 förvärvade Abbott företaget Solvay Pharmaceuticals vilket kostade dem en hel del och enligt flera analytiker är det just det köpet som gör att de nu måste skära i verksamheten.
Ingen nytta med vitamin D till friska barn
Att få sig tillräckligt med vitamin D är viktigt framförallt för skelettet och hos barn kan underskott leda till benskörhet, att skelettet blir mjukt och missformat pågrund av rubbad kalkbalans. I många länder rekommenderas därför små barn att ta tillskott av vitaminet, särskilt i länder med solfattiga vinterhalvår eftersom vitamin D bildas när huden utsätts för solljus.
Men att ge barn som inte har en konstaterad brist av vitaminet tillskott tycks inte ha någon effekt. Det hävdar i alla fall forskare från Australien och Tasmanien som gått igenom ett sex studier från Cochraneinstitutets databas. Totalt ingick 884 barn och ungdomar mellan en månad och 20 år varav 541 fått vitamin D och resten fått placebo. Studiedeltagarnas bentäthet i underarm, höft, ländrygg liksom den totala bentätheten mättes. Deltagarna delades in i undergrupper med avseende på kön, ålder, erhållen D-vitamindos och serumnivåer av vitamin D vid studiens början.
Forskarnas slutsats, som publicerats i British Medical Journal, är att tillskott av vitamin D inte tycks göra någon nytta hos friska barn som inte har brist. Däremot menar de att tillskott till barn och ungdomar som har konstaterat låga nivåer, kan ha klinisk betydelse, men skriver att ytterligare studier behövs för att slå fast detta.
I Sverige rekommenderar Livsmedelsverket att barn under två år får tillskott av 10 mikrogram vitamin D om dagen.
DEBATTFORUM: LÄKEMEDELSSTRATEGIN
Det krävs tydligare målbilder
9 SEPTEMBER Mikael Hoffman:
Det är viktigt att snabbt kunna visa resultat av läkemedelsstrategin. Men det är också viktigt att göra saker i rätt ordning och tidigt börja med arbete som är viktigt men tar längre tid innan det kan visa resultat. Läs
inlägget här.
Den kliniska forskningen måste få ta plats
5 SEPTEMBER Andreas Furängen:
Apotekarsocieteten är väldigt positiva till att regeringen tagit fram den nationella läkemedelsstrategin. Det enskilt största genomslaget tror jag blir när vi får nationella IT-stöd på plats, som alla landsting använder. Då skapas också förutsättningar för generisk förskrivning.Läs
inlägget här.
Tydligt fokus på reell uppföljning
1 SEPTEMBER Mikael Rolfs:
Om fortsättningen av arbetet håller samma höga tempo och tydliga politiska vilja till resultat så tror jag att läkemedelsområdet kommer bli säkrare, tydligare och förbättrat hanterat inom en snar framtid. Läs inlägget här.
Det behövs ett tydligare ansvar för patientens hela behandling
30 AUGUSTI Lars G Nilsson:
Det finns också viktiga aspekter på äldres läkemedelsbehandling som inte berörs i strategin. De flesta läkemedel som multisjuka äldre använder är inte dokumenterade för den patientgruppen. Det gör att doseringen av dessa medel är osäker och att onödiga biverkningar och interaktioner kan förekomma. Läkemedelsstrategin tar inte upp denna fråga. Läs inlägget här.
INLÄGG FRÅN I VÅRAS:
Dirigent saknas i vården av våra äldre
18 APRIL Maj-Britt Elmvik:
Självständigt arbete för äldresjuksköterska och apotekare är en
grundförutsättning. Precis som en läkare kan skriva remiss till en
sjuksköterska eller apotekare ska en apotekare kunna skriva remiss till
en läkare. Läs inlägget här.
Vilka är huvudproblemen?
6 APRIL Anders Cronlund:
Sätt
ett slutdatum för när ett kraftfullt nationellt it-system ska vara
infört i vården, satsa på äldrevårdscentraler och skaffa kompetens för
att driva frågan om innovation. Det föreslår Anders Cronlund. Läs hans
inlägg i debatten här.
Internationell samverkan viktig för ökad patientsäkerhet
16 MARS Anne Hiselius:
Det
krävs ett nytänkande vad avser hur svensk sjukvård snabbt ska kunna
förebygga riskabla situationer som involverar läkemedelsbehandling
skriver apotekaren Anne Hiselius. Läs hela hennes debattinlägg här.
För säker vård krävs tillgänglighet i dataregister
9 MARS Stig Henningsson:
Extempore
och licensläkemedel används i hög utsträckning och måste ingå i
relevanta register som VARA och NPL för en hög patientsäkerhet. Det
anser Stig Henningsson vara viktigt när en läkemedelsstrategi ska
realiseras. Läs i det elfte debattinlägget här.
Innovativa läkemedel – en viktig del av läkemedelsstrategin
1 MARS Per Lindquist:
Det
största problemet med dagens kostnadsmodell är att den inte tar hänsyn
till de samhällsvinster som uppstår när en patient snabbare kan återgå
till arbete på grund av tillgång till bästa möjliga mediciner. Läs hela
inlägget från Per Lindquist, projektledare på SwedenBIO här.
Ge bra förutsättningar för forskningen
24 FEBRUARI Andreas Furängen:
Medicinska
resultat och patientsäkerhet i världsklass kan endast nås om
vi satsar på att förbättra förutsättningar för kliniska prövningar i
Sverige. Om inte forskningen får utvecklas spelar det ingen roll om
vi kommer till rätta med läkemedelsanvändningen. Läs Andreas Furängens
inlägg här.
Mer fokus på patienten krävs
18 FEBRUARI Mikael Hoffman:
Sätt
fokus på patientens bakomliggande huvudproblem, inte bara på symtomen.
För en säker och effektiv läkemedelsbehandling krävs att patienten vet
varför och vilka läkemedel den ska ta. Det menar Mikael Hoffman i det
debatten om läkemedelsstrategins åttonde inlägg. Läs hela inlägget här.
Satsa på bättre IT-stöd för säkrare förskrivning
15 FEBRUARI Mikael Rolfs:
Om läkemedelsbehandlingar ska bli patientsäkra måste
regeringen satsa på att få fram effektiva it-lösningar som ska tas fram
tillsammans med de som arbetar praktiskt i vården skriver Mikael Rolfs
från Läkarförbundet. Läs hans inlägg här.
15 viktiga prioriteringar enligt Farmaciförbundet
11 FEBRUARI Carina Jansson:
Kompetenskravet på läkemedelsansvariga, gemensamma it-system och en ny
syn på tillgänlighet är några av de saker som Farmaciförbundet vill att
regeringen prioriterar i den nationella läkemedelsstrategin. Det skriver
ordförande Carina Jansson i debattens sjätte inlägg som du kan läsa här.
Fem konkreta åtgärder för en bättre läkemedelsanvändning
8 FEBRUARI Thony Björk:
Ge
patienten kontroll över sina journaler och låt apoteken få betalt för
farmacevtiska tjänster. Det tycker Thony Björk, ordförande i Sveriges
Farmacevtförbund ska prioriteras i arbetet med den nationella
läkemedelsstrategin. Läs mer här.
Använd apoteken mer systematiskt för att förbättra vården
4 FEBRUARI Johan Wallér:
Se till att integrera apoteken i vårdkedjan när den Nationella
läkemedelsstrategin ska bli konkret skriver Johan Wallér, vd för
Sveriges Apoteksförening som också tycker det är bra att miljön lyfts
upp tydligare. Läs fjärde inlägget i debatten här.
Satsa på biologiska kopior, miljö och dyra läkemedel till de som behöver
2 FEBRUARI Kenneth Nyblom:
Läkemedelsstrategin har en viktig uppgift i att hitta besparingar genom utbyte av biologiska läkemedel. Pengar som kan skapa utrymme att behandla patienter som verkligen behöver en dyrare läkemedelsbehandling. Läs det tredje inlägget i debattserien om den nationella läkemedelsstrategin här.
Prioritera bristerna i äldres läkemedelsbehandling
31 JANUARI Lars G. Nilsson:
Varje
multimedicinerad patient bör ha en utsedd läkare med totalansvar för
hela behandlingen, en dirigent. Läkemedel som äldre multisjuka använder
skall dokumenteras för just den patientgruppen och TLV bör ta hänsyn till
om sådan dokumentation finns vid prissättning. Läs andra delen i debattserien om den nationella läkemedelsstrategin här.
Inför miljötest för läkemedel
26 JANUARI Åke Wennmalm:
Regeringen bör i sin kommande läkemedelsstrategi införa miljötestkrav på alla läkemedel och verka för att dessa krav blir antagna i hela EU. Läs första delen i debattserien om den nationella läkemedelsstrategin här.
ARTIKELN ÄR KOMMENTERAD.
Inför miljöstest för läkemedel
Den
framgångsrika modellen för krocktest på bilar (NCAP) är en utmärkt
förebild för hur ett miljötest kan organiseras. Kan man verkligen jämföra läkemedel och bilar? Javisst, det finns betydande likheter. Båda är omistliga komponenter i ett modernt samhälle. Båda är högteknologiska produkter, som kräver mångmiljardsatsningar under sin utveckling. Intjäningstiden för dessa satsningar är kort. Både läkemedel och bilar är konsumentprodukter där fördelar och nackdelar värderas vid valet (även om det i frågan om läkemedel är doktorns som föreslår lämplig produkt). Konsument- och myndighetskrav har successivt gjort utvecklingen svårare och dyrare; högre krav på säkerhet i användningen, mindre acceptans för biverkningar/driftstörningar och nya regler för redovisning av miljöpåverkan.
Sjukvårdens parter införde i Sverige 2005 en frivillig miljöklassificering av läkemedel. Klassificeringen uttrycks i risk- och farotermer och finns tillgänglig på olika öppna websajter som www.fass.se och www.janusinfo.se. Den är unik i sitt slag och har väckt internationell uppmärksamhet. I första hand fokuserar den på att bedöma miljökonsekvenserna av läkemedelsrester som når avloppsreningsverken, via utsöndring från patienter eller kassation av läkemedel i avloppet. Under 2010 fullföljdes klassificeringen så att alla svenska läkemedel nu är bedömda.
Svenska forskare rapporterade 2007 att utsläppen från läkemedelstillverkning i Indien gav ofantliga utsläpp av läkemedelsrester till lokala vattendrag, i storleksordningen en miljon gånger högre än motsvarande i Europa. Minst hälften av läkemedlen på den svenska marknaden, framför allt generika, tillverkas i Indien. Det innebär att vi i Sverige kan åtnjuta förhållandevis låga läkemedelspriser, men att vi därmed bidrar till betydande miljöproblem i Indien. Hur rättvist, moraliskt och hållbart är detta? Borde inte utsläpp från tillverkningen ingå i miljöbedömningen? Och hurdana är arbetsförhållandena i dessa fabriker?
Många läkemedelsföretag har under de senaste åren ägnat frågan om ?grön? läkemedelstillverkning uppmärksamhet. Med gröna läkemedel avses substanser som tillverkas på ett smartare sätt, vilket leder till minskad resursförbrukning och minskat avfall. Gröna läkemedel kan också vara produkter som är lätt nedbrytbara efter utsöndring, så att läkemedelsrester som når miljön försvinner snabbt. Även ?grönheten? hos ett läkemedel kanske borde ingå i miljöbedömningen?
Vad är då problemet med dagens läkemedel?
För det första: det är omöjligt att i förväg prediktera var i miljön som läkemedelsrester dyker upp. Därmed är det också omöjligt att förutse vem som drabbas. Gamar i Pakistan har utrotats av diklofenak som kan köpas receptfritt på svenska apotek och hanfisk i hela västvärlden har feminiserats till ofruktsamhet av p-pilleröstrogen.
För det andra: I en färsk rapport från Stockholm Vatten beskrivs förekomst av ett tiotal läkemedel i vårt dricksvatten. Det är med dagens vetenskapliga metodik omöjligt att förutse vilka folkhälsoeffekter denna kontinuerliga ofrivilliga medicinering ger. Under senare år har konsekvenserna av ofrivillig kemikalieexposition (bl.a. bisfenol och ftalater) för gravida kvinnors foster diskuterats. Läkemedel är kemikalier särskilt avsedda att ha effekt på levande organismer, och därför måste även den ofrivilliga medicineringen via dricksvatten bedömas med avseende på fosters och barns utveckling.
För det tredje: Vatten är vårt absolut viktigaste livsmedel. I många länder är det redan en bristvara. Fortsatt kontamination av våra vattendrag med kemikalier, bland annat läkemedelsrester, är en oanständighet mot kommande generationer.
En utvidgad bedömning bör innefatta, förutom miljöpåverkan vid normal användning, läkemedlets resursförbrukning i tillverkningsskedet och utsläpp vid tillverkningen, liksom CSR-frågor (arbetsförhållanden) i det tillverkande företaget. Även andra variabler kan vara aktuella. Bedömningen måste vara gemensam för hela EU-området, där en gemensam läkemedelslagstiftning redan finns. En bra modell för hur bedömningen ska verkställas finns i krocktestet för nya bilar, som utförs av NCAP. Detta är en organisation som har bland annat de europeiska trafikverken som medlemmar. Konceptet har blivit mycket framgångsrikt, och resultaten av krocktester uppmärksammas regelbundet i media. Ett krocktest för läkemedel, som bedömer läkemedlets förmåga att skydda folkhälsa och miljö, skulle kunna organiseras i samverkan mellan EU-ländernas läkemedelsverk och andra intressentorganisationer. Femstjärniga läkemedel skulle säkert bli uppskattade av patienterna.
Socialdepartementet arbetar för närvarande på en nationell läkemedelsstrategi, och man beräknar att den ska tas av regeringen i början av sommaren. I strategin bör frågan om krocktest för läkemedel tas upp till beredning och Sverige bör verka för att det införs i hela EU. Ett inspel till EU-kommissionen är särskilt lämpligt just nu, eftersom kommissionen fått i uppdrag från EU-parlamentet att utreda frågan om läkemedels effekter på folkhälsa och miljö och lämna förslag till revidering av lagstiftningen. Läkemedelsanvändning som krockar med en hållbar utveckling i Europa kan inte längre försvaras.
Åke Wennmalm
Professor i klinisk fysiologi, leg. läk.,
Fd miljödirektör i Stockholms läns landsting
Apotek är amerikanska statens visselblåsare
Ven-A-Care är apoteket som tjänar sina mesta pengar, enligt Los Angeles Times tiotals miljoner dollar, på att anmäla läkemedelsföretag som lurar det statliga Medicare och Medicaid på pengar. Apoteket jämför fakturor till apotek och vårdgivare med de priser som rapporteras till staten. Skillnaden kan ibland vara gigantisk. Enligt artikeln var till exempel priset som ett apotek betalade för blodtrycksmedlet atenolol drygt tre dollar medan uppgiften till Medicare var 70 dollar.
I Kalifornien har drygt 2000 stämningar mot 39 läkemedelsföretag, baserat på apotekets anklagelser dragit in 95 miljoner dollar till statskassan.
Medan en del beskriver apoteket som att ?de städar upp i en kloak? menar andra att ersättningen för visselblåsandet är allt för höga och att staten spenderar för mycket pengar på informationen.