Annons

Månads arkivering januari 2011

Tyskland stoppar globalt bidrag

Petra Hedbom
-
0

Tyskland är en av de största donatorerna till den FN-stödda fonden och bidrar årligen med omkring 200 miljarder euro. Att man nu beslutat att frysa bidragen beror på uppgifter om att det förekommer korruption och att stora summor pengar försvunnit från fonden.

Från fonden, the Global Fund against Aids, TB and malaria, säger man att det handlar om betydligt mindre pengar och att organisationen har en mycket hård kontroll over pengarna. Med en årlig budget på omkring 20 miljarder amerikanska dollar är de en av de största finansiärerna för bekämpning av de tre stora sjukdomarna. Men den tyska utvecklingsministern Dirk Niebel, säger till BBC att han tar uppgifterna om korruption på största allvar och vill se en ordentlig utredning.

Jon Liden, talesperson för fonden uppger att det alltid är riskabelt att investera pengar i länder son är hårt drabbade av krig och fattigdom, men att de har blivit orättvist behandlade i media och att et inte handlar om så stora summor som försvunnit.

Bristerna i äldres läkemedelsbehandling bör ha prioritet

Läkemedelsvärlden
-
0

Ett angeläget användningsområde är äldres läkemedelsbehandling där det krävs effektiv förskrivning och förbättrad användning av läkemedel för att åtgärda bristerna. Äldres läkemedelsbehandling bör därför ha därför hög prioritet i en nationell läkemedelsstrategi.

Vid läkemedelsbehandling vill man dra nytta av läkemedlens positiva verkningar och undvika de negativa. Den balansen är svår vid behandling av äldre med många läkemedel och övermedicinering av äldre är det problemkomplex som mest uppmärksammats. Enligt Socialstyrelsens läkemedelsstatistik för 2009 hade 45 procent av befolkningen i åldersgruppen 80-plus under året köpt ut 10 eller fler olika läkemedel på recept och 33 procent hade köpt ut läkemedel som Socialstyrelsen betecknar som ?läkemedel som bör undvikas? vid behandling av äldre. Dessutom har de läkemedel som många äldre således använder mycket av i regel inte testats på denna patientgrupp.

FASS och nationella riktlinjer ger vägledning för att påbörja en läkemedelsbehandling. Kriterierna för när man skall avsluta en behandling är däremot otydliga. Om alla sjukdomar som en äldre person har, behandlas var för sig enligt riktlinjerna, får personen så småningom många läkemedel. Varje läkemedel kan vara kliniskt motiverat då det ordineras, men helheten riskerar att bli orimlig. En läkemedelsbehandling som pågår under lång tid måste också ständigt omprövas eftersom äldres livssituation snabbt kan förändras.

Ofta har läkemedlen ordinerats av flera olika läkare som inte vet om varandra och det är ingen som tar ställning till om helheten är rimlig, trots att patienten förväntar sig att detta sker vid läkarbesöket. (Jfr. Ljungberg C. Prerequisites and responsibility for appropriate prescribing. Doktorsavhandling, Uppsala universitet 2010)

De äldre har inte bara problem med för många och med olämpliga läkemedel, utan också med doseringen. Läkemedel kan vara testade på äldre, men oftast på personer som har bara en sjukdom och ett läkemedel. Om man är multisjuk och multimedicinerad utesluts man från kliniska prövningar, eftersom det är svårt att göra studier med dessa patienter. Därför är doseringen av många läkemedel inte utprovad och därmed osäker för äldre patienter, vilket ökar risken för biverkningar och läkemedelsinteraktioner.
Onödig multimedicinering och användning av bristfälligt dokumenterade och olämpliga läkemedel bland äldre borde egentligen aldrig behöva ske. Det kunde undvikas om en utsedd läkare hade totalansvar för patientens hela läkemedelsbehandling – en dirigent (Jmfr. Gurner U, Thorslund M. Dirigent saknas i vård och omsorg för äldre). I regeringskansliets rapport ?Handlingsplan för effektivare läkemedelsanvändning? från 2009 föreslås att det bör finnas läkare med särskilt koordinationsansvar för äldre med många läkemedel. En sådan dirigent är också ett av kraven från PRO och SPF i kampanjen ?Koll på läkemedel? (www.kollpalakemedel.se). De flesta äldre med många läkemedel saknar dock denna dirigent.

En nationell läkemedelsstrategi måste vara mycket tydlig då det gäller problemen kring äldres läkemedelsbehandling, och tre krav bör uppfyllas:
? Varje multimedicinerad patient ska ha en utsedd läkare med totalansvar för hela behandlingen, en dirigent.
? Läkemedlen som äldre multisjuka använder skall dokumenteras för den patientgruppen. TLV bör ta hänsyn till om sådan dokumentation finns vid prissättning.   
? Läkemedelsgenomgångar behöver användas systematiskt och lagstiftning behövs som garanterar att alla över 75 år med många läkemedel erbjuds minst en läkemedelsgenomgång årligen.

J. Lars G. Nilsson
Professor emeritus
Läkemedelssakkunnig vid Sveriges pensionärsförbund

Tunnsått med nya läkemedel

Petra Hedbom
-
0

När den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA:s vetenskapliga kommitté, CHMP, sammanställt statistik över de senaste åren är siffrorna tydliga. Det godkändes färre nya läkemedel 2010 jämfört med året innan. Förra året godkändes 22 nya läkemedel jämfört med 39 under 2009. Under 2010 var det 51 produkter som fick ett positivt utlåtande vilket är mindre än hälften av de 117 från året innan.

Även om siffrorna går helt i linje med pratet om att färre nya produkter når marknaden, visar statistiken att antalet skiftar med jämna mellanrum. Under 2008 var det till exempel bara 25 nya läkemedel som godkändes av EMA men 2007 hela 39, rapporterar Scrip Intelligence.

Även i USA var det en liten nedgång under förra året där 21 nya produkter fick ja jämfört med 25 året innan. Flera av de preparat som fått okej i Europa har försenats i USA efter att FDA begärt in ytterligare säkerhetsdata, ett fenomen som blivit allt vanligare.

Bland de mest uppmärksammade nya godkännanden i EU finns Atrsazenecas blodproppshämmande Brilique, Nycomed:s och Mercks:s KOL-preparat Daxas och benskörhetsmedlet Prolia från Amgen.

Biogen Idec överklagar beslut

Petra Hedbom
-
0

Preparatet det handlar om, Fampyra (fampridin depottablett), är ett medel till ms-patienter som tagits fram för att förbättra gångförmågan hos vuxna med multipel skleros. Företaget bakom preparatet, Biogen Idec, fick nyligen ett negativt utlåtande av EMA:s vetenskapliga kommitté för humanläkemedel, CHMP, vilket gjort dem missnöjda och de har nu begärt en omprövning genom ett överklagande.

Fampridin är utvecklat för att förbättra ledningsförmågan hos skadade nerver som hos ms-patienter bland annat leder till försämrad gångförmåga.

EMA prioriterar säkerhet

Petra Hedbom
-
0

Den europeiska myndigheten har arbetat med sin Roadmap 2015 under år nu när den presenterats. Tre huvudmål har identifierats som EMA ska prioritera de kommande åren i form av öka tillgängligheten på läkemedel, optimera säkerheten av dem och tillgodose européernas hälso- och sjukvårdsbehov.

I dokumentet pratar man också om att ägna uppmärksamhet åt den avtagande takten med vilken nya läkemedel når marknaden. EMA vill också förbättra sin process att göra uppföljningar av redan godkända preparat. När det gäller sin egen effektivitet skriver man EMA:s uppgifter blir mer och mer komplexa. Myndigheten består av sex vetenskapliga kommittéer och 35 arbetsgrupper liksom ytterligare expertgrupper som de tar stöd av. Hur dessa samverkar ska man se över.

Framtidsplanerna ingår också att den regulatoriska processen ska ses över även om inga stora förändringar utlovas. Senare i år kommer ytterligare detaljer att redovisas i vad de kallar ?Från vision till verklighet?. 

Lennart Axelsson blir vice vd i Boots Farmacevtföretagarna

Petra Hedbom
-
0

I och med den nya tjänsten kommer Lennart Axelsson efter 20 år att helt lämna sitt uppdrag i Farmacevtförbundet. Han kommer från och med den 1 februari bli vice vd För Boots Farmacevtföretagarna med ansvar för kommunikation, samhällskontakter och rekryteringen av nya apoteksentreprenörer.

Lennart Axelssons dubbla uppdrag har har enligt förbundets ordförande Thony Björk inte haft några negativa konsekvenser för dem men säger att  avgången är ett naturligt steg som markerar att Farmacevtföretagarna nu är helt avskilt från förbundet.
– Nu är bodelning komplett kan man säga och det finns inga kopplingar mellan de båda.

Vem som efterträder Lennart Axelsson är inte klart och en rekryteringsprocess har just påbörjats. Under senvåren är förhoppningen att en ny direktör ska vara på plats. Enligt Thony Björk kommer man att sträva efter att stärka förbundets professionsprofil.
– Vi ska fortsätta jobba med den inriktningen så sannolikt blir det en farmacevt vi söker.

Astrazeneca ökade

Petra Hedbom
-
0

Vinsten på 2 283 miljoner dollar som Astrazeneca presentrade på torsdagenär något högre än vinsten på 2 164 miljoner dollar under motsvarande period 2009. Både vinst och försäljning var högre än vad analytikerna i en enkät från nyhetsbyrån Reuters hade trott.

Försäljningen av magsårsläkemedlet Nexium minskade under fjärde kvartalet med 2 procent jämfört med motsvarande period 2009. Däremot steg försäljningen av det kolesterolsänkande medlet Crestor med 26 procent.

Företagets aktier steg när delårsrapporten hade presenterats men analytiker varnar för bakslag när aktiemarknaden börjar titta mer på långsiktiga utsikter.
– Det är lite blandad kompott i rapporten, säger Johan Unnerus, hälsovårdsanalytiker på Swedbank till TT.

Han pekar bland annat på att Astrazeneca räknar med ett mindre försäljningsbidrag från nya produkter under den kommande fyraårsperioden, och att fjärde kvartalets resultat påverkats av återförda pensionskostnader.

Patienten borde få höra samma sak två gånger

Läkemedelsvärlden
-
0

Känner du igen kommentaren »Ni försöker bara lura på oss billig medicin utan effekt med hundra biverkningar för att spara statens pengar«. Eller »Det ska vara originalet, det som doktorn har skrivit, min läkare vet väl bäst vad jag behöver«.

När man står bakom receptdisken och hör detta är det lätt att dra slutsatsen att patienterna misstror systemet och motsätter sig generisk substitution. Många farmacevter upplever att en stor del av kunddialogen ägnas åt diskussion om ekonomi, författningar och generiska läkemedel generellt, och mindre om läkemedelsrådgivning. Men tittar man lite bakom de omedelbara slutsatserna verkar det som om kundernas irritation i de flesta fall har sin grund i osäkerhet och bristande kunskap om konsekvenserna av bytet. Det finns en oro för biverkningar, allergier och utebliven effekt. Därför väljer många att inte byta och tycker istället att det är lättare att ta det de är vana vid och känner igen.

Vår roll på apoteken är i det läget att få kunderna med oss och få dem att komma förbi den negativa inställningen till ett utbyte. Det ställs höga krav på oss för att kunna göra det, både när det gäller vår kompetens och kommunikationsförmåga. Vi vet hur svårt det är att ändra människors beteende och attityder. Farmacevterna ska aldrig ställa diagnos eller förstöra förtroendet mellan läkaren och patienten, men vi ska samarbeta när det gäller behandling. Där har vi kompletterande kunskaper. Vid disken på apoteket upptäcker vi ofta nya problem som vi kan föra tillbaka till läkaren, särskilt om vi har ett bra samarbete.

Idag träffar samma patient flera olika förskrivare som kan finnas på olika ställen inom vården och inom helt olika organisationer. Patienterna har därför många läkemedel och dessutom ofta flera recept på samma läkemedel men med olika preparatnamn. När vi dessutom vid varje uttag på apoteken föreslår ett nytt alternativ med bättre pris är det inte så konstigt att patienten säger ifrån och känner sig orolig. Men lösningen är i teorin inte särskilt svår. Staten kan genom samarbete med landsting, kommuner, apotek och patienter ta fram en nationell ordinationstjänst som innehåller alla förskrivningar, ordinationer och expedieringar som görs för varje enskild patient. Här ska även information om vilka läkemedel och naturläkemedel som patienten tar utöver det som har ordinerats tas upp. Detta skulle underlätta vid både receptförskrivning och vid rådgivning på apoteken eftersom både förskrivare och farmacevter skulle få tillgång till patientens historiska och aktuella behandling.

Men det räcker inte. Det krävs också att utbytesreformen följs upp och ses över bättre. Vi farmacevter måste få de verktyg som krävs för att underlätta vid diskussioner kring generisk substitution. Och framförallt: Man behöver satsa på att samma information kring syftet och resultatet av bytet blir tillgänglig för farmacevter och för förskrivare. Dessutom ska samma krav ställas på båda parter att informationen verkligen når patienten. Patientens oro skulle minska betydligt om förskrivaren berättade för patienten att man på apoteket eventuellt kommer att byta ut läkemedlet mot ett billigare alternativ med samma styrka och effekt. Den här rådgivningen tar inte många minuter, men leder till att risken för oro för utebliven effekt minskar. Framförallt leder samarbetet till att förtroendet för vården som helhet ökar då informationen ut mot kund blir mer entydig och trovärdig. På sikt kan vi då lägga vår tid på läkemedelsrådgivning istället!

Botox mot migrän stör forskarna

Petra Hedbom
-
0

Troligen var det en och annan migränpatient som blev nöjd förra året. I juli 2010 gav den brittiska myndigheten MHRA sitt ja till onabotulinumtoxin typ A som förebyggande behandling vid kronisk migrän, där patienten har fler än 15 huvud­värksdagar i månaden. I oktober följde amerikanska FDA efter och ansökningar ligger nu inne hos de flesta läkemedelsmyndigheterna, däribland den svenska.

Men godkännandet är på många sätt bara en ren formalitet för redan idag används botox som behandling vid migrän på ett flertal kliniker i Sverige och övriga världen. Off-labelförskrivningen är omfattande även om ingen riktigt kan säga exakt hur. Bland förespråkarna hörs nästan frälsningsliknande uttalanden som mirakelmetod och fantastiska resultat hos tidigare hopplösa fall. Läkaren som var först med att använda botox mot migrän, William J Binder, upptäckte sambandet av en slump när han på 80-talet gav kvinnor injektioner mot rynkor, dåtidens heta skönhetsnyhet, vid sin mottagning i Los Angeles. Plötslig visade sig vissa av dem bli kvitt sin huvudvärk. Att medlet, som var mest känt för att ge föryngringstörstande välställda personer slätare pannor, skulle ha effekt på huvudvärk ansågs kontroversiellt av vissa, samtidigt som det redan tidigare använts medicinskt mot bland annat skelning.

Så kritiken till trots spred sig intresset över världen och idag går det inte länge att fnysa åt påståendet om effekt på migrän. Carl Dahlöf, professor och läkare på Migränkliniken i Göteborg, är en av dem som länge varit nyfiken på botulinumtoxinet och dess inverkan på huvudvärksproblematik. Genom åren har han provat det på ett antal av sina patienter och hans slutsats är att omkring hälften av hans patienter med svår migrän som inte blivit hjälpta av det vanliga behandlingsartilleriet, blir bättre.
–?Jag tycker också att jag märker en förändrad attityd bland kollegor och att man nu är mer mottaglig för information om behandlingen. Men det har varit kontroversiellt och det beror främst på att det varit så svårt att vetenskapligt visa att det har effekt, säger han.

Just den svårigheten gör att det, trots en mångårig och ganska omfattande användning, inte gått att få fram kliniska data som stöder det som många läkare och patienter vittnat om?–?den positiva effekten på migrän. Genom åren har ett antal prövningar gjorts utan att man  lyckats visa att Botox fungerar bättre än placebo, vilket gäckat forskarkåren. En av anledningarna är att även placebobehandlingen i många studier har gett en god effekt på huvudvärken.
–?Jag och andra har självklart funderat mycket på varför det är så. En möjlig förklaring skulle kunna vara att nålsticket i sig aktiverar smärtfibrer vid injektionsstället så att själva injektionen kan liknas vid den man får vid akupunktur, säger Carl Dahlöf.
Så i mars 2010 kom vändpunkten. Då kunde ett av de stora botoxföretagen, Allergan, presentera två studier som faktiskt visade på en skillnad som var statistiskt signifikant.

I studierna, PREEPT 1 och PREEPT 2, ingick omkring 1 600 och 2 700 patienter vardera som slumpades till att få antingen injektioner med botox eller placebo var 12:e vecka. I den ena studien var det primära ­effektmåttet antal huvudvärksepisoder och där lyckades man inte uppnå målet.
I den andra valde man att titta på antal huvudvärksdagar under en månad och då såg man skillnad. När resultatet från båda studierna lagts ihop blev resultatet efter 24 veckors behandling att personerna i ­migrängruppen hade tio procent färre huvudvärksdagar än de i placebogruppen.

Ansökningar kunde lämnas in till läkemedelsmyndigheterna världen över och företagets börskurs steg. Men trots de nya resultaten råder en avvaktande inställning hos delar av läkarkåren. En av anledningarna är de biverkningar i form av muskelförslappning vid injektionsområdena som inträffar efter injektion. Den ger till exempel hängande ögonlock och oförmåga att styra musklerna vid injektionsställena under de 10–12 veckor som effekten sitter i. Under hösten publicerades också en studie i Journal of Biomechanism där kanadensiska forskare såg att musklerna hos kaniner försvagades även långt ifrån injektionsställena. Det finns inte heller något sätt att på förhand avgöra om en viss individ kommer svara på behandlingen eller inte, det handlar helt enkelt om att prova och se. Här råder blandade uppfattningar om hur många försök som behövs innan man kan förvänta sig effekt. Många läkare är också reserverade eftersom det krävs speciell teknik vid injicering och dosbestämning.
–?Enligt min bedömning bör botulinumtoxin inte rekommenderas förrän annan behandling visat sig vara otillräcklig. Det bör också insättas och utvärderas av en erfaren neurolog och om man inte fått effekt efter två tillfällen bör behandlingen avbrytas, säger Elisabet Waldenlind, docent och överläkare på neurologiska kliniken på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge.
Hon sitter också med i expertrådet för neurologiska sjukdomar i landstingets läkemedelskommitté och säger att det är svårt att veta hur vanligt det är med Botox­behandling vid migrän.
–?Eftersom det används vid flera andra tillstånd är det omöjligt att ta reda på.

I Region Skåne uppger man att behandlingen bara förekommit vid ett fåtal tillfällen och att det bara är patienter med kronisk migrän som inte blivit hjälpta av annat som kommer i fråga. Den allmänna uppfattningen i flera landsting och migränföreningar är att det främst är privatmottagningar som står för metoden.
I november, några månader efter att den nya indikationen fått godkänt i Storbritannien och USA, skrev chefen för det danska Headache Center vid universitetssjukhuset i Glostrup, Jes Olesen, tillsammans med sin kollega Peer Tfelt-Hansen en kommentar i Lancet där de ställer sig starkt skeptiska till att brittiska MHRA sagt ja till den utökade indikationen. De ifrågasätter studierna och pekar på en rad brister. Bland annat menar de att studiedeltagarna inte fått en korrekt diagnos eftersom 65 procent av dem överanvände läkemedel vilket enligt internationella kriterier gör det omöjligt att ställa en korrekt migrändiagnos. 35 procent av deltagarna hade inte provat någon annan farmakologisk behandling mot migrän innan vilket inte motsvarar den kliniska verkligheten, där Botox inte är förstahandsbehandling. De är dessutom kritiska till själva studieresultatet som de menar är i svagaste laget och ifrågasätter att blindningen av deltagarna verkligen fungerat. »Med tanke på de typiska biverkningarna med försvagad ansiktsmuskulatur är det inte trovärdigt att studien var helt blind.« Den bristen kan enligt de danska läkarna förklara den tioprocentiga skillnaden mellan grupperna. Studierna har också kritiserats för att doserna som användes var relativt höga, 145–195 enheter jämfört med 90–130 som är en vanlig dos.

Carl Dahlöf säger att det ligger mycket i kritiken men att det trots allt är första gången effekten påvisats och att det är anmärkningsvärt. Han menar att för de patienter som provat allting annat utan att bli hjälpta kan Botox verkligen vara en räddning. I bästa fall kan dessa personer upphöra med många av sina andra läkemedel som de tar dagligen. Att patienterna kan dra ner på andra läkemedel används också som argument för att Botox, som är en relativt dyr behandling, kan vara kostnadseffektiv.
Om indikationen kronisk migrän får okej  i Sverige tycks det råda enighet bland migränläkarkåren om att det blir som ett andra- eller tredjehandsalternativ och att de som utför injektionerna ska vara väl insatta i hur de sätts och vilka doser det handlar om. Enligt Carl Dahlöf finns ett förslag som diskuterats bland potentiella användare om att upprätta ett register där man följer upp botoxbehandlingen bland migränpatienter.
–?Det vore en bra idé både för patienternas och den allmänna kunskapens skull att vi kan se vilka patienter som blivit hjälpta eller i vilka fall det gått snett.

Susanne Bejerot fann ADHD-medel säkra för vuxna

Birgitta Gerne
-
0

Tidigare forskning har visat att behandling med centralstimulerande läkemedel är effektiva och säkra i korttids-studier, främst utförda på barn. Susanne Bejerot och medarbetare ville undersöka om det också gällde vid behandling av vuxna vid längre perioder.
– Resultatet visar att behandlingen var effektiv och vid tvåårsuppföljningen hade den inte lett till missbruk eller allvarliga biverkningar. Behandlingen gav heller ingen blodtryckshöjning som man sett i tidigare studier på barn, säger Susanne Bejerot som är överläkare och docent vid institutionen för klinisk neurovetenskap vid KI.

I studien som publicerades i Journal of Clinical Psychiatry i december 2010 ingick 133 vuxna patienter, lika många män som kvinnor. Sammanlagt 15 procent av patienterna hoppade av på grund av för låg effekt och efter två år var hälften av patienterna fortfarande kvar i studien.
– Det är betydligt bättre än i tidigare studier, och man ska komma ihåg att det är en sådan diagnos som gör att man är ostrukturerad och lätt glömmer till exempel läkarbesök. Dessutom hade patienterna i studien ganska svåra problem och ingick i en starkt specialiserad enhet inom psykiatrin.
– Men det var få som angav att de slutade för bristande effekt och ändå använde vi lägre doser av läkemedlen än i många andra studier, tillägger hon.

Susanne Bejerot tycker att man kan våga testa läkemedlen eftersom det innebär en sådan förbättring för patienterna. Men hon betonar att det är viktigt att kombinera behandlingen med andra insatser.
– Vi har sett att patienter som ingår i KBT-grupper får bättre resultat om de samtidigt medicinerar, det gör stor skillnad i hur de kan tillgodogöra sig behandlingen.
– Diagnosen för ADHD består av tre huvuddelar; uppmärksamhetsstörning, hyperaktivitet och impulsivitet.
Forskningen har visat att den bästa effekten av centralstimulerande behandling får patienter som har en kombination av flera problem.
– De patienter som bara har exempelvis uppmärksamhetsproblem får inte lika god effekt, säger Susanne Bejerot.

Lena Brundin om att depression kan orsakas av inflammation

Birgitta Gerne
-
0

I en uppmärksammad studie visade ni förra året att det finns ett samband mellan inflammatoriska ämnen i ryggmärgsvätska och självmordsbenägenhet. Det är ju en helt ny och kan jag tänka kontroversiell teori?
– Ja, traditionellt har man inom psykiatrin velat söka roten till psykiska sjukdomar enbart inom psyket, inte i kroppen. En annan orsak är att man på 70-talet fann tecken på brist på serotonin och dopamin hos patienter med depression och genom introduktionen av SSRI-preparaten trodde man att problemet var löst. Men läkemedlen har så småningom visat sig otillräckliga
och bara drygt hälften av de patienter som behandlas får tillräcklig hjälp.
– Forskningen har inte heller kunnat ge någon enhetlig bild av hur och varför serotoninnivåerna i olika delar av hjärnan förändras vid en depression.

Hur kom ni fram till sambandet med inflammation?
– Vi hittade förhöjda nivåer av IL-6, en viktig inflammatorisk cytokin, i ryggmärgsvätska från patienter som gjort självmordsförsök jämfört med friska. Allra högst var halterna hos patienter som hade diagnosen egentlig depression eller som gjort våldsamma självmordsförsök. Resultaten publicerades 2009 och det var första gången som man kunnat påvisa inflammation i ryggmärgsvätska från självmordsbenägna patienter.
– Om en depression orsakas av inflammation så borde den också kunna behandlas med inflammationsdämpande medel och det är den teorin som vi nu ska testa på patienter.

Hur långt har ni kommit med försöken och när räknar ni med att ha några resultat?
– Vi startar en inledande pilotstudie i vår och hoppas ha resultat till sommaren. Om piloten ser bra ut kommer vi att fortsätta med en placebokontrollerad studie med 50 plus 50 patienter. Vi kommer att ge diklofenak som tillägg till patienternas sedvanliga antidepressiva behandling med SSRI för att se om det ger en förbättrad symtomlindring framförallt på självmordsbenägenheten. Därför kommer vi att ta med patienter som tidigare gjort ett självmordsförsök i studien.

Har det gjorts några liknande försök tidigare?
– Det finns hittills två publicerade studier där man provat cox-2 hämmare mot terapi-resistent depression och de visade att behandlingen gav effekt.

Har man sett om det är patienter som inte svarar på serotoninläkemedel som har större möjligheter att bli hjälpta?
– Ja det är möjligt att dessa patienter har en större inflammatorisk komponent och då svarar bättre om de får tillägg med antiinflammatoriska läkemedel. Det är därför som vi har valt att ta med patienter som gjort självmordsförsök, de är ofta svårt sjuka och har gjort sitt självmordsförsök trots pågående behandling. Våra tidigare studier visade också att patienter som gjort självmordsförsök har en högre grad av inflammation i blodet än patienter som är enbart deprimerade.
– I förlängningen kan vår forskning kanske resultera i bättre möjligheter att bedöma svårighetsgraden av en depression. Om inflammation är speciellt viktig vid suicidalitet, och man kan mäta detta i ett blodprov, kan det bli möjligt att använda detta som en riskmarkör vid bedömning av risken för självmord. Det skulle också kunna användas för att utveckla nya läkemedel och för att följa effekten av de medel som redan används.

Vet ni vad som sätter igång den inflammatoriska processen?
– Vi tror att det kan variera. Det kan vara en allvarlig influensa, en autoimmun sjukdom som reumatism eller en svår allergi. Troligen krävs också en viss genetisk sårbarhet som gör somliga personer mer känsliga än andra.

Genombrott för svårbehandlad hepatit C

Birgitta Gerne
-
0

Proteashämmare har länge diskuterats som tänkbara kandidater för en bättre behandling av den svårbehandlade varianten av hepatit C, kallad genotyp 1, och nu verkar behandlingen stå inför ett genombrott. Substanserna telaprevir och boceprevir har visat goda resultat i fas III-studier och ytterligare ett par kandidater i fas II, bland annat det svenska företaget Medivirs TMC 435.
– I slutet av året kan det bli standard att lägga till en proteashämmare till dagens behandling med interferon och ribavirin, säger Ola Weiland, professor och överläkare vid infektionskliniken på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge.
– Vi har redan behandlat ett stort antal patienter och vet att det fungerar. Det är för den svårbehandlade gruppen som förbättringen blir så påtaglig.
– Vi räknar med att ändra riktlinjerna till hösten och kommer i första hand att prioritera patienter med avancerad sjukdom som inte har svarat på tidigare behandling

Nästan tre procent av världens befolkning är smittade av hepatit C. Dagens behandling med pegylerat interferon alfa och ribavirin botar bara hälften av patienterna med genotyp 1, som är den mest frekventa varianten i västvärlden. Dessutom är behandlingen både lång och förknippad med besvärande biverkningar. Därför hyser forskarna stort hopp till den nya behandlingsmetoden som går ut på att hindra ett enzym som viruset använder för att föröka sig i kroppen, proteaset NS3.

Under hösten har ett antal studier publicerats som visar att metoden är effektiv. Den så kallade ADVANCE-studien på telaprevir visade att virusnivåerna sjönk till icke mätbara hos 75 procent av patienterna som behandlades med både telaprevir och standardterapi jämfört med 44 procent som bara fick standardbehandling. Enligt studien räcker det med 12 veckors tilläggsbehandling med telaprevir i kombination med standardbehandling följt av 12 veckors ytterligare standardbehandling för att få effekt.
Två studier på boceprevir, SPRINT-2 och RESPOND-2, bekräftar att det för de patienter som svarade snabbt på behandlingen räckte med 28 veckors behandling för tidigare obehandlade och 36 veckor för tidigare behandlade patienter. 

I utvecklingsarbetet har den största utmaningen varit att förhindra resistensutveckling. De inledande fas I-studierna på telaprevir och boceprevir visade en potent och snabb antiviral aktivitet, men monoterapin följdes snabbt av resistensutveckling. De efterföljande studierna som kombinerade en proteashämmare med interferon, med eller utan ribavirin, visade en högre grad av bevarat virologiskt svar.
– Det man är orolig för är att resistens mot ett av läkemedlen i gruppen ska kunna ge resistens även mot de övriga, säger Ola Weiland.

I en kommentar till en boceprevir-studie i Lancet, skriver de italienska forskarna Laura Milazzo och Spinello Antinori vid universitetet i Milano, att resistensutvecklingen är av central betydelse för om den nya behandlingsmetoden blir framgångsrik eller ej. Från hiv-behandling med proteashämmare har man lärt sig att det krävs att man trycker ner virusnivåerna helt för att man ska kunna förhindra resistensutveckling.
Ett sätt att försöka begränsa resistensen har varit att använda förbehandling. I SPRINT-1 studien startade alla patienter som behandlades med boceprevir med fyra veckors behandling med peginterferon och ribavirin. Trots den fyra veckor långa förbehandlingen visade resultatet att det till största delen är behandlingens längd som påverkar resultatet och inte förbehandlingen.

Metoden har också prövats i en stor studie på telaprevir som är slutförd men ännu inte publicerad.
– Den visar att för telaprevir gjorde det ingen skillnad att ha förbehandling vare sig när det gällde resistens eller effekt, säger Ola Weiland.
Det har inte gjorts några direkt jämförande studier mellan telaprevir och boceprevir, men preliminära data tyder på lägre toxisk effekt för boceprevir än med telaprevir. Enligt kommentaren i Lancet var det 13 procent som avbröt behandlingen på grund av biverkningar för boceprevir jämfört med 20 procent för telaprevir.
Ola Weiland har följt området i 40 år och gjort prövningar på flera nya proteashämmare, bland annat telaprevir.
– Det är svårt att jämföra boceprevir och telaprevir eftersom studieuppläggen har varit olika. Dessutom ger man bara telaprevir under de 12 första veckorna medan boceprevir används från 24 till 48 veckor i kombination med dagens standardbehandling.
– Men enligt mitt tycke är boceprevir en lite svagare proteashämmare än telaprevir.

De italienska forskarna tar i sin kommentar upp ett antal frågor som resultaten från studierna väcker. Till exempel undrar de i vilken utsträckning läkemedelsinteraktioner kommer att begränsa utvecklingen av olika kombinationsstrategier, som hos patienter som också behandlas för hiv.
– Läkemedlen är inte testade på patienter med hiv än. Men från hiv-behandlingen har man lärt sig att hantera läkemedelsinteraktioner med proteashämmare. När vi nu också ska behandla hepatit C så återstår det att ta reda på hur de ska doseras. Vi kommer att pröva ett av andra generationens proteashämmare, TMC 435, på hiv-patienter inom kort, säger Ola Weiland.

En annan fråga som tas upp är att många patienter inte vet om att de är smittade och att viljan att testa sig är låg. Men Ola Weiland menar att viljan att testa sig inte är något stort problem i Sverige.
– Det var det för hiv men inte för hepatit, säger han.
Däremot kan det finnas vissa personer som inte vet om att de är smittade och han betonar att om man har den minsta misstanke så ska man naturligtvis testa sig.
– Men med det här tillskottet i medicineringen som proteas-hämmarna utgör förbättras utsikterna för alla patienter, även de med svår sjukdom. Dessutom ska man komma ihåg att de preparat som snart kommer ut på marknaden är första generationens läkemedel och de kommer snart att följas av andra generationens medel som har både farmakokinetiska och farmakoterapevtiska fördelar. Dessa befinner sig idag i fas II-studier.

I den tryckta artikeln blev det tyvärr ihopblandat vilket företag som står bakom vilken substans, detta är nu korrigerat och redaktionen ber om ursäkt för slarvet.

Stefan Carlsson blir utredare

Petra Hedbom
-
0

Regeringen har idag, torsdag, beslutat att utsett Stefan Carlsson, före detta vd för Apoteket AB, till utredare för hur staten kan stärka sitt hälsofrämjande arbete. Det beslutades av regeringen idag, torsdag. Syftet med utredning är att se över hur staten, genom myndigheterna, kan verka för ett effektivt och långsiktigt hållbart vård- och omsorgssystem.

Huvudsakliga uppgifter för Stefan Carlsson blir bland annat att ta reda på om ansvarsfördelningen mellan de olika myndigheterna inom hälsoområdet är bra eller om de överlappar varandra, särskilt analysera Socialstyrelsens roll och titta på forskningsfinansiering och kunskapsstyrning inom myndigheterna och ge förslag på deras arbete kan samordnas vid behov.

Några av de myndigheter som ska granskas är Smittskyddsinstitutet, Socialstyrelsen, SBU, Statens folkhälsoinstitut, TLV och Läkemedelsverket.

Senast i april 2012 ska uppdraget redovisas till regeringen.

Det hemliga missbruket

Charlotte Schröder
-
0

I Sverige tar 65 000 personer lugnande och smärtstillande läkemedel i en sådan omfattning att det kan betraktas som beroendeskapande eller skadligt. I en del rapporter går missbruket under benämningen »okomplicerat« läkemedelsmissbruk. Det handlar inte om de stökiga missbrukarna som hänger nere i centrum utan om vanligt folk. Människor som arbetar och betalar skatt, är hela och rena men som med största diskretion ägnar sig åt ett missbruk.  Det faktum att patienterna är så städade gör också att de i mångt och mycket har fått förbli anonyma trots att de förstör sin egen hälsa. Men när man tittar på vad läkemedelsmissbruket kostar för samhället blir begreppet okomplicerat inte längre lika passande. Prislappen landar på 20 miljarder kronor per år.
Siffrorna kommer från en delrapport till Missbruksutredningen som är beställd av regeringen och som ska presenteras i sin helhet i april. Men redan i höstas figurerade siffrorna från delrapporten i olika debattartiklar och mycket tyder på att läkemedelsmissbruket nu är på väg högre upp på dagordningen.

Det glädjer Britt Vikander. Hon är psykiater och ansvarig för TUB, terapi och utvärdering av beroendeframkallande läkemedel, vid Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm. I mitten av åttiotalet var hon och några kollegor de första i landet att intressera sig för om det möjligtvis fanns medborgare som upplevde problem med sin användning av vanliga läkemedel som till exempel Stesolid, Sobril, Citodon, Doloxene och Treo Comp. Då betraktades deras frågor som onödiga av många eftersom man vid den här tiden ansåg att konsumtion av dessa ­läkemedel inte var särskilt riskfylld.
–?Vår avsikt var att göra en liten pilotstudie på 40–50 patienter, och sedan gå tillbaka till våra vanliga arbetsuppgifter. Nu blev det inte så. Vi träffade på toppen av ett isberg. Idag, trettio år senare, tar vi emot 500 nya patienter varje år på vår öppna mottagning, säger Britt Vikander.

Under de här tre decennierna har kunskapen om vad ett läkemedelsmissbruk egentligen är ökat ordentligt. Idag förstår man både den biologiska grunden och vet vilka missbrukarna är. Det kan börja med en skilsmässa. Eller ett dödsfall i familjen. Inkörsporten till tablettmissbruk är ofta en livshändelse.  
– Den genomsnittliga läkemedelsberoende svensken är en kvinna, född på 40- eller 50-talet. Hon har använt läkemedlen i över tio år, 14,3 år i snitt för att vara exakt. Det började med att hon fick ett recept på lugnande eller smärtlindrande receptbelagd medicin i handen. När hon sedan använde medicinen längre än avtalat, var det hela igång. Varje gång hon försöker sluta kommer abstinensen, säger Britt Vikander.

Enligt den senaste nationella folkhälsoenkäten från Folkhälsoinstitutet, där data från 37 000 personer sammanställts, såg man att personer som uppbär sjukpenning eller sjukersättning är klart överrepresenterade bland läkemedelsberoende. Liksom personer som uppger att de är i ekonomisk kris, saknar kontantmarginal, har låg inkomst och kort utbildning. Något som pekar mot att missbruket kan ha en socioekonomisk parameter.  
Samma enkät visar också att det under en tremånaders period år 2009 var fler kvinnor än män som använde preparaten. 12 procent kvinnor och 9 procent män av enkätens 37 000 personer använde sömnmedel, 7 procent kvinnor och 5 procent män använde lugnande och 17 procent kvinnor och 13 procent män använde smärtstillande. Man såg också att andelen användare ökar med åldern.
–?Vi vet att män upplever det som skamligt att be om ångestdämpande medel och i många fall självbehandlar de sig med alkohol istället, som verkar i samma system i hjärnan som bensodiazepinerna, säger Britt Vikander.

Att människor råkar ut för livshändelser som motiverar behandling med smärtstillande eller lugnande går inte att göra någonting åt. Att se till att människor inte fastnar där är däremot vårdens ansvar. Och de som sitter vid förskrivningsblocket hamnar per automatik i diskussionens centrum. Gerard Larsson, huvudansvarig för Missbruksutredningen, menar att ansvaret vilar tungt på läkarna.
–?En av grunderna för att komma till rätta med läkemedelsmissbruk är att behandlande läkare tar ansvar för konsekvenserna av sin förskrivning. Uppföljningar av läkemedelsbehandling måste alltid göras, och i fall där patienten hamnar i ett beroende är det läkaren som ska hjälpa till att sätta ut behandlingen, säger Gerhard Larsson.

Men läkarna själva ser en betydligt mer komplex bild.
–?Relationen mellan läkare och patient är förstås väldigt betydelsefull eftersom läkemedelsberoende uppstår via läkaren och sjukvården. Samtidigt är det ingen lätt sits som läkaren befinner sig i, huvuduppgiften är att behandla smärta och andra symtom som patienten har. Och de här patienterna mår verkligen dåligt. Det är lätt att peka finger och säga att det är läkarnas fel att det förskrivs så mycket beroendeläkemedel. Men så enkelt är det inte, säger Britt Vikander.

Hon menar att relationen mellan läkare och patient inte kan grunda sig i misstro. Dessutom handlar det sällan om enbart en läkare.
–?Den som missbrukar har ofta satt i system att åka till olika läkare och mottagningar för att få tag på läkemedel. De här patienterna kan FASS på sina fem fingrar. De vet exakt vad de ska säga för att få läkemedel utskrivna, vilka symtom de ska ange och vilka fällor de ska undvika när doktorn ställer följdfrågor. Det finns läkare som av olika skäl inte orkar ta diskussionen med patienten. I slutet av konsultationen när det blir dags att tala om recept undviker man – från båda håll – frågan om fortsatt medicinering verkligen är nödvändig.

Ansvaret för personer med läkemedelberoende flyter omkring i dagsläget anser Gerhard Larsson. Ibland återfinns fallen i psykiatrin, i andra fall hos en påläst husläkare eller kanske hos en sjuksköterska på en privatklinik. Var och hur läkemedelsberoende ska få hjälp i framtiden är en central fråga i den kommande Missbruksutredningen.
–?Bortsett från ett fåtal initiativ i storstäderna där enskilda eldsjälar driver verksamheter som tar emot läkemedelsberoende, är läkemedelsmissbruk ett tämligen okänt problem i svensk primär- och slutenvård. I ett genomsnittligt landsting utanför storstäderna finns cirka 400–500 personer som behöver hjälp med att komma ur sitt läkemedelsmissbruk. Ett rimligt krav är att varje sjukvårdsregion har den specialistkompetens som den här patientgruppen behöver, säger Gerhard Larsson.

Ytterligare ett tecken på att man från myndigheternas sida vill försöka komma åt läkemedelsberoende är att apotekspersonal sedan årsskiftet är ålagda att anmäla läkare som misstänks ägna sig åt överförskrivning – en av nyheterna i den nya patientsäkerhetslagen.
–?Utifrån perspektivet missbruksvård är skärpningen av lagen mycket positiv. Även om ursprunget till lagen sannolikt mer handlade om överförskrivning av läkemedel till äldre än om en strävan att komma till rätta med läkemedelsberoende, säger Gerhard Larsson.
Men Mikael Rolfs, biträdande överläkare på Astrid Lindgrens barnsjukhus i Solna och styrelsemedlem i Sveriges Läkarförbund, tycker att man från myndigheters sida gör det väl enkelt för sig när man tror att läkemedelsberoende handlar om enstaka »receptglada« läkare.
–?Man kommer inte åt problemet genom att spåra extremfallen, det vill säga en handfull läkare som ägnar sig åt brottslig verksamhet. De som syns på löpsedlarna för att de har skrivit ut en miljard piller, och sålt vidare.

Läkemedelsberoende är en mycket större fråga som handlar om läkares arbetsvillkor och hälso- och sjukvårdens organisation. Idag får läkare fylla i blanketter istället för att träffa patienter, och tidsschemat blir allt mer pressat.  När en läkare tvingas räkna minuter vid varje konsultation blir det svårt att hantera något så komplicerat som läkemedelsberoende.

Enligt Mikael Rolfs handlar läkarnas vardag allt mer om att stänga av brandlarmet istället för att släcka branden. När det gäller missbruk, av alla typer, är Läkarförbundet helt på det klara med att patienterna blir stigmatiserande i dagens vårdmodeller.
– Vi har flaggat länge för att missbruksvården behöver lyftas. Det handlar självklart om lagar och förordningar men framförallt om att ge oss i vården förutsättningar att sköta vårt jobb, säger Mikael Rolfs.
Gerhard Larsson håller med om att de omkringliggande strukturerna är minst lika viktiga som kontrollen av enskilda läkare. Bara att frågan har lyfts överhuvudtaget är en seger i sig, menar han.
–?Vi har i ärlighetens namn inte uppmärksammat läkemedelsmissbruk som ett riktigt problem i Sverige. Vare sig i vården eller i samhällsdebatten. Det finns ingen nationell plan eller politiskt helhetsgrepp kring frågan, vilket vi vill råda bot på med Missbruksutredningen.

Till exempel funderar han över om landstingen skulle kunna ha ambulerande sjuksköterskor som är utbildade för att ta hand om läkemedelsmissbuk och som kan arbeta på flera vårdcentraler. Han vill också gärna se ett nationellt kompetenscentrum med uppdraget att höja kunskapsnivån om läkemedelsberoende inom svensk sjukvård. Och även om man vet betydligt mer nu än för trettio år sedan tror han det behövs mer pengar för att få till en evidensbaserad vård.

Pendeln har svängt i frågan om läkemedelsberoende. Eller börjat svänga. En försiktig långsam rörelse som började med att Socialstyrelsen kom med nya rekommendationer 1990 om att smärtstillande, sömn- och lugnande medel kunde leda till beroende efter relativt kort användning. En förändring som inneburit att en rad läkemedel har fått narkotikaklassning. En utveckling som också lett till att ett flertal äldre läkemedel som innehåller dextropropoxifen har plockats bort från hyllorna i apotek och sjukhusförråd.
Och Britt Vikander är optimistisk, trots långsamheten. Hon vädrar ett paradigmskifte.
– I Stockholms län finns nu ett vårdprogram för läkemedelsberoende av lugnande och smärtstillande läkemedel, och runt om i landet har man börjat hantera läkemedelsberoende inom både psykiatrin och primärvården. Vi får samtal varje dag från läkare som vill ha råd. Det visar på en ny slags vilja och engagemang i frågan.

Anders Hallberg om gruppen som ska utrota den ojämlika vården

Ingrid Helander
-
0

De är nio personer tillsatta av landets alla landstingsdirektörer och de har egentligen bara en uppgift: Att se till att landstingen förhåller sig på ungefär samma sätt till nya läkemedel. Namnet är NLT-gruppen, där NLT är en förkortning av nya läkemedelsterapier. De har legat i startgroparna ett bra tag, men nu börjar de komma igång.
– Vi tittar på nya läkemedel som är på väg ut på marknaden. Om vi ser att de kan komma att få en stor påverkan på vården, antingen som budgetvältare eller för att de leder till att vården kommer behöva ändra sin struktur, då utvärderar vi dem och kommer med en rekommendation till landstingen om hur de kan förhålla sig till det läkemedlet.

Men ett läkemedel är först godkänt av Läkemedelsverket, sen fattas subventionsbeslut av TLV och sen finns läkemedelskommittéerna för att göra rekommendationslistor i landstingen. Behövs ni också?
– Vi analyserar läkemedlen utifrån köparens perspektiv. Köparen måste inte alltid köpa det som säljaren vill sälja. Även om läkemedelföretagen vill lansera ett nytt preparat jättehårt, är det inte säkert att vi som köpare vill lansera det lika hårt ut i vården. Rent hypotetiskt vill vi kanske ta det lugnare. Och även om TLV säger ja så finns det fortfarande frågor kvar kring hur snabbt ett läkemedel ska börja användas och på vilka patienter.
– Ta till exempel Lucentis som nu får en utökad indikation och får användas för att behandla patienter med diabetesretinopati. Där kan vi till exempel skicka signaler till landstingen att det inom kort kommer bli betydligt fler patienter som kan bli aktuella för den här behandlingen. Om landstingen inte tänker till innan så kommer alla ögonkliniker att drabbas av rejäla kostnadsökningar. I just det här fallet är det viktigt att tänka på att det nog också kommer att påverka vårdens struktur eftersom det är en injektion som måste ges under ögonoperation. Det handlar alltså om mycket mer än att läkemedlet fungerar eller är kostnads-effektivt, det handlar om hur man ska introducera behandlingen i vården så att det blir lika i hela landet.

Anders Hallberg är noga med att poängtera att NLT-gruppen bara kommer att ge rekommendationer. Landstingen är fria att göra som de vill.
– Vi kommer aldrig överpröva myndigheternas beslut. Men vi kommer att ha synpunkter på hur läkemedlen ska användas i början. Vi kan till exempel föreslå att ett läkemedel bara ska förskrivas av specialister det första året.
Hittills har NLT-gruppen lämnat ifrån sig två rekommendationer. Den första om hur landstingen bör förhålla sig till Kuvan och det andra om hur de ska hantera frågan om ikappvaccinering med hpv-vaccin av unga flickor. Nu försöker de bland annat reda i den lätt laddade frågan om hur sjukvården ska hantera de nya antikoagulantia som är på väg ut på marknaden.
– De nya antikoagulantia är ett unikt fall där prelanseringen är enorm och den strukturella påverkan på vården kan bli stor. Där vill vi signalera exempelvis att landstingen bör ta det lite lugnt och se till att den kompetens man har på sina waranmottagningar behålls. Vi vet också att Socialstyrelsen håller på att se över sina hjärtriktlinjer och att de nya antikoagulantia kommer att ingå, och där kommer mer detaljerade rekommendationer.

Hur väljer ni vilka läkemedel som ni ska ge rekommendationer om?
– Vi har hjälp av en organisation för horizon scanning som byggts upp mellan de fyra länen i Stockholm, Västra Götaland, Skåne och Östergötland.
– De kommer att ge oss ungefär 20 tidiga bedömningsrapporter per år där de samlat all tillgänglig information om stora läkemedelsnyheter som är på gång. Utifrån dem ser vi vilka som kommer bli extra svåra för landstingen. Det kommer kanske handla om fem till tio läkemedel per år som vi tycker det är motiverat att skriva en rekommendation om. Tanken är att de här rekommendationerna ska komma strax efter godkännandet. Kommer det mycket senare än så är det för sent, då har användandet redan hunnit bli olika i olika landsting.

Det görs ibland jämförelser mellan länder hur snabbt nya läkemedel börjar användas i vården. Var tycker du Sverige ska placera sig i en sådan lista?
– Standardsvaret är att vi ska vara de sista bland de första. Men jag har egentligen ingen åsikt om takten, andra får bestämma det. Det vi ska se till är att det blir ett ordnat införande. Att man börjar med ett försiktigt användande och följer upp resultaten noga innan man börjar använda det i bredare patientgrupper.

Vad säger du till dem som tycker att det här bara är dubbelarbete och ytterligare en stoppkloss för nya läkemedel att nå marknaden?
– Vi kommer inte vara en stoppkloss, det kan lika mycket handla om att vi gör landstingen uppmärksamma på att det finns nya läkemedel som bör användas. När det gäller dubbelarbetet så kan man bara hävda det om man tycker att läkemedel redan förskrivs rättvist i hela landet. Och det finns det ingen som kan hävda idag.

Sundsvall kan få sveriges första drive-in apotek

Petra Hedbom
-
0

Fixa medicinen direkt från förarplats. Så kallade drive in-apotek finns redan i andra länder, bland annat i Storbritannien, men i Sverige måste kunderna än så länge parkera bilen och ta sig den sista biten till fots. Men om Daniel Lundquist, apotekschef för ett Kronans Droghandelsapotek i Sundsvall, får som han vill kommer ortsborna snart att ha den möjligheten. Apoteken har sina lokaler med en yttervägg längs en trafikerad gata vilket gör läget som klippt och skuret för verksamheten menar han.
– Det finns flera fördelar. Tänk dig att du varit med ditt sjuka barn på primärvårdsjouren och fått ett recept. Då skulle man kunna köra till apoteket och slippa ta ut barnet ur bilen. Tänk också på smitto­risken i
till exempel influensa­tider – i stället för att gå in och ställa sig bland en massa människor kan man handla via luckan i stället, säger Daniel Lundquist till Dagbladet.

Företaget har vänt sig till kommunen med en förfrågan som säger sig vara försiktigt positiva till planerna. Även fastighetsägaren Konsum Nord tycker att förslaget är bra så länge trafiken fungerar. Enligt Daniel Lundquist skulle ett drive in-apotek bädda för att kunna utöka öppettiderna.
– Då kan man öppna tidigare och stänga senare, en drive in kräver ju inte mer än en farmacevt.
Från Läkemedelsverket meddelar man att man ännu inte känner till några planer på drive in-apotek men att större förändringar av en apotekslokal ska anmälas till dem.

123...5Sida 1 av 5