Annons
Home 2003

Årlig arkivering 2003

Statinernas carcinogena egenskaper bagatelliseras

Redan 1996 visade Newman och Hulley att statinerna och fibraterna framkallar olika typer av malignitet hos gnagare vid blodhalter som ligger nära de kliniska. Risken för cancer hos homo förkastas emellertid av dem som testat dessa preparat på människor med argumentet att vi ännu inte sett en ökning. Argumentet är emellertid irrelevant och dessutom fel.
Kemisk carcinogenes hos homo sapiens är en process vars resultat i vissa fall först ses efter decennier. Lungcancer uppstår till exempel inte efter 7-8 års rökning. Men latenstiderna från den första patologiska celldelningen till den manifesta kliniska bilden torde variera höggradigt mellan de olika cancertyperna därför att i kalkylen ingår även den tid det tar att upptäcka cancern samt åldern hos de exponerade. Låt oss därför spekulera.



Om kolesterolsänkning har en generell cancerstimulerande effekt även hos homo sapiens, vilken typ av cancer kan vi förvänta oss att se först och hos vem? Svaret på den första frågan är, att det bör vara de cancertyper som är lättast att upptäcka, alltså de ytligt lokaliserade. Svaret på den andra är, att åldringar bör drabbas först, därför att den största riskfaktorn för cancer är ålder. Och det är just vad vi sett.
I de två simvastatinstudierna 4S och HPS ökade incidensen av hudcancer (non-melanoma). Skillnaden var inte signifikant i varje studie för sig, men blir det om vi lägger ihop siffrorna (simvastatingrupperna 256/12490, kontrollgrupperna 218/12490; p=0,028). Tyvärr har ingen av de andra studierna redovisat hudcancerincidensen.
I CARE sågs bröstcancer, en annan ytlig malignitet, hos tretton kvinnor i pravastatingruppen, men blott hos en kvinna i kontrollgruppen, en höggradig signifikant skillnad. I den senaste statinstudien PROSPER, som uteslutande omfattade patienter över 70 år ökade den totala cancerincidensen signifikant i behandlingsgruppen, och vinsten på 22 färre kardiovaskulära dödsfall åts upp av ett överskott på 24 cancerdödsfall. Det procentuella antalet cancerfall ökade dessutom med tiden i pravastatingruppen. Siffrorna för de fyra åren var således 2,3, 2,9, 2,7 och 3,9 procent, medan motsvarande siffror i kontrollgruppen var 2,0, 2,6, 1,9, och 2,6 procent. Författarna bortförklarade fynden då en metaanalys av samtliga statinstudier inte visade en ökad cancerincidens. Genomsnittsåldern i de tidigare studierna var emellertid minst 20 år lägre än i PROSPER och hudcancer var inte medräknad.



Enligt försöksledarna av de nämnda studierna beror den ökade cancerincidensen efter statinbehandling uteslutande på slumpen. Ingenting nämns heller om cancer i rapporternas sammanfattningar, och uppmaningar att hålla ett vaksamt öga på cancerrisken i fortsättningen verkar mest som läpparnas bekännelse. Hur skall detta gå till efter experimentens avslutning, i synnerhet om man som i den senaste statinstudien ASCOT slutar i förtid? Detta beslut ter sig anmärkningsvärt då vinsten beträffande kardiovaskulär och total dödlighet (-0,2 procent och ?0,5 procent) var både icke-signifikant och lägre än i stort sett alla tidigare statinstudier. Cancerincidensen skiljde sig inte signifikant mellan grupperna. Då vi inte delges några siffror får man anta att incidensen ökade, annars hade siffrorna med all säkerhet publicerats.
Det finns emellertid ingen anledning att sitta med armarna i kors och hoppas att försöksledarna har rätt och att allt skall gå väl. Om statinbehandling framkallar cancer bör det redan nu kunna avläsas av en case-control-studie och med betydligt större säkerhet. Frågan man bör ställa är, hur många patienter med nyupptäckt cancer som fått statinbehandling, hur länge och i vilken dos, jämfört med kontrollpersoner av samma ålder och kön. Här finns ett angeläget kliniskt projekt för en forskargrupp utan industriell anknytning.

PRESSKLIPP

0

Katt nekades narkotika

(Helsingborgs Dagblad)

En man försökte köpa ut ett narkotikaklassat preparat till sin katt på apoteket i Svalöv. Receptet var förfalskat och mannen åtalas nu för brukande av falsk urkund, skriver Helsingborgs Dagblad.
Veterinären vars namn var förfalskat på blanketten hade tidigare skrivit ut ett läkemedel mot epilepsi till katten. När mannen ville ha mer nekade veterinären, eftersom katten verkade frisk. Under utredningen framkom att mannen försökt hämta ut beroendeframkallande medel till katten på ett apotek i Malmö också.



Sätt fart på Apoteket!

(SUNDSVALLS TIDNING)

Låt McDonalds ta över ruljansen på apoteken. Då skulle expedieringstakten höjas, tror ledarskribenten i Sundsvalls tidning, som tog tid när han hämtade ut sin medicin:
?Det tog tre minuter för läkaren att titta i halsen, klämma på bihålorna och ordinera penicillin. Sedan tog det nästan 45 minuter att komma fram i apotekets ?kanal? för att få ut tabletterna. Att det tar lika lång tid att få ut sin medicin som att laga en Janssons frestelse eller att lära sig arabiska alfabetet är något man bör ifrågasätta?, tycker ledarskribenten.



Gammalt välfärdssystem

(UTBLICK)

? Dagens välfärdssystem är byggt för tidigare decenniers hälsoproblem, det vill säga fysiska skador. Men idag lider vi mer och mer av psykosociala problem, konstaterar stressexperten och docenten i psykologi, Aleksander Perski i Folkhälsoinstitutets tidskrift Utblick.
Dagens stressbehandling bygger på sjukskrivning och antidepressiva läkemedel, säger han. Även om en del stresspatienter kan behöva serotonin får det absolut inte vara den enda behandlingen.
Det politiska systemet är så långsamt i reaktionen att stresssjukdomarna hunnit växa till gigantiska hälsoproblem innan något händer, säger Perski.

Fackpamp
med förbättrariver

0

En förhandlingsovillig chef kan sägas vara den som satte Eva Nilsson Bågenholm på det fackliga spåret. Honom stötte hon på i början av 90?talet. Tio år senare är hon Läkarförbundets andre vice ordförande och av många tippad som förbundets nästa ordförande. I så fall blir hon den första kvinnliga, vilket kan vara i tiden nu när snart halva läkarkåren också är det.
Hon syns ofta på den mediala scenen vilket kan förklaras med att hon för Läkarförbundets räkning handhar två av de hetaste vårdpolitiska frågorna just nu ? läkemedel och sjukskrivningar. Men, säger en kollega; det är inte hela sanningen.
? Det beror också på hennes förmåga att göra förbundets politik och åsikt i de här frågorna synliga. Eva är duktig medialt, förutom att hon är engagerad och intensiv.
? Jag tycker helt enkelt att det här fackliga jobbet är så kul, säger hon själv när vi träffas i Läkarförbundets lokaler på Östermalm i Stockholm.
Så naturligtvis arbetar hon alldeles för mycket, säger hon glatt.
Hon delar sin tid mellan det fackliga uppdragen och en halvtidstjänst som internmedicinare på Sahlgrenska sjukhuset ? halva veckan i Stockholm och halva i Göteborg.
Med en man som delar marktjänsten är det möjligt.
? Han är specialist i barnmedicin, men medan barnen var små forskade han på heltid. Det passade familjen eftersom han kunde bestämma över sin tid.

Det blir många nej
Vårt samtal denna eftermiddag kommer till stor del att handla om den kritik som läkarförbundet har mot många föreslagna reformer på läkemedelsområdet: Läkarförbundet säger nej till generisk förskrivning, Apotekets försök med läkemedelsprofiler kritiseras och det vore en överdrift att påstå att beslutet om obligatorisk arbetsplatskodning på recepten applåderats av facket. Förslaget om obligatorisk förskrivarkod mötte hårdnackat motstånd och har tills vidare lagts åt sidan.
Eva Nilsson Bågenholm kan förstå om förbundet och hon emellanåt uppfattas som nej-sägare.
Läkarens roll som förskrivare av läkemedel har förändrats mycket det senaste decenniet. Från att själv ha bestämt när, hur och vilka läkemedel som ska användas har det dykt upp fler intressenter som börjat agera aktivt på spelplanen.
Och det blir alltid svårt när det kommer in andra på det som man uppfattar som ens eget område, säger hon som en förklaring.
? Landstingen har naturligtvis ett rättmätigt intresse att hålla nere kostnaderna och har därför väldigt tydligt trätt in på spelplanen. Det behöver inte vara fel, men för den enskilde doktorn har det förändrat mycket.
? Sett ur en facklig horisont gäller det att se till att vi inte bara hamnar i bakvattnet och sätter ner hälarna utan att vi också är med så att det blir något positivt. Riktlinjer för läkemedelsbehandling är ju till exempel framtagna av våra specialitetsföreningar och många läkare är engagerade i läkemedelskommittéerna vilket är ett sätt att hjälpa kollegor.
Att Läkarförbundet satt ner hälarna vad gäller till exempel generisk förskrivning och kritiserar farmacevternas läkemedelsprofiler beror på att förslagen riskerar att förvirra istället för att förbättra läkemedelsanvändningen menar Eva Nilsson Bågenholm.
Därmed inte sagt att förbundet har med sig hela läkarkåren, vilket debatten visat. Men när Läkemedelsrådet tog fram det läkemedelspolitiska programmet för några år sedan var det bara ett av 50 remisssvar, det från SFAM (Sveriges förening för allmänläkare) som förespråkade generisk förskrivning.
Kritiken mot upprättandet av läkemedelslistor på apoteken är att den listan bygger på patientens uppgifter som kan vara ofullständiga. Det är att börja i fel ände menar Eva Nilsson Bågenholm.

Listan ska skrivas av läkare
Däremot skulle hon applåderat om landstingen såg till att läkarna fick tillgång till elektroniska förskrivarstöd och en gemensam läkemedelslista.
? Det vi jobbar för och som jag tror mycket på är en datoriserad läkemedelslista inom sjukvården som är en journalhandling, där jag som internmedicinare har samma lista som primärvårdsläkaren.
Men det här förutsätter ett utbyggt elektroniskt förskrivarstöd och ändring i lagstiftningen.
Den gemensamma läkemedelsjournalen hade hon hoppats få gehör för i den statliga utredning om uppföljningen inom läkemedelsområdet som hon sitter med i. Utredningen ska vara klar i slutet av maj. Men just nu ser det mörkt ut för det här förslaget säger hon.
? Det ligger andra förslag. Men de är mycket sämre, tycker jag.
Med ett fullt utbyggt elektroniskt förskrivarstöd och en gemensam datoriserad läkemedelslista skulle det också vara möjligt med generisk förskrivning.
? I det läget skulle vi inte längre behöva förlita oss på eller hoppas att patienten åtminstone kommer ihåg något av läkemedlen han eller hon har.
Hon ger en livfull beskrivning av hur hennes patienter, som ofta är gamla, försöker komma ihåg vad det är för läkemedel de har därhemma och med lite tur minns första bokstaven eller början av namnet på de läkemedel de använder.
? Då skulle det vara enkelt och bra för behandlingen om jag kunde gå in på datorn och få den informationen. De flesta gamla går ju både till en primärvårdsläkare och åtminstone en sjukhusläkare. I läkemedelsjournalen kan vi också skriva in de överväganden vi gör när vi förskriver ett medel.
Det här är en vision som inte kan bli rikstäckande i morgon. Men det borde åtminstone vara möjligt att bygga upp det här stödet landstingsvis tycker Eva Nilsson Bågenholm och hänvisar till det försök som nu pågår i Östergötlands läns landsting.

Måltavla för industrin
Som internmedicinare tillhör Eva Nilsson Bågenholm tillsammans med psykiatriker och allmänläkare de intressantaste läkargrupperna för läkemedelsindustrin. Fullt legitimt och självklart, sett ur företagens synvinkel. Men ur arbetsgivarens och läkarens betydligt tveksammare.
Eva Nilsson Bågeholm ser gärna att industrins utrymme begränsas på bekostnad av den producentobundna informationen.
På hennes klinik där man tidigare hade lunch med något företag varje fredag har man dragit sitt strå till stacken och skurit ned produktinformationerna till var fjärde fredag.
Men medan företagen vässar sina metoder, händer allt för lite på landstingssidan tycker hon.
? Vi som fackförbund skulle verkligen applådera om landstingen tog sitt ansvar för läkemedelsinformationen och fortbildningen av läkarkåren.
Hon skulle också önska att läkemedelskommittéerna tog en aktivare roll, än de hittills gjort, när det gäller den producentobundna informationen.
? De kanske skulle ägna sig mindre åt listarbetet och mer åt att fortbilda och utbilda kollegor. De som experter måste hjälpa andra att värdera läkemedlen, dels platsen i behandlingsarsenalen, dels kostnaden i relation till nyttan. Det kan inte enskilda läkare klara. Och där fallerar landstingen totalt idag.
Eva Nilsson Bågenholm tror också att såväl läkare som arbetsgivare skulle må bra av att man såg över deltagandet i kongress- och konferensresor som anordnas av läkemedelsföretag.
Jämförelsen, som någon gjort, med att till exempel Volvo skulle låta underleverantörerna stå för personalens utbildning, visar på den absurda situationen tycker hon.

Lyckad marknadsföring
? Vore det inte för en lyckad marknadsföring skulle väl knappast läkarna idag skriva ut ett visst internationellt företags magmedicin i den grad de gör?
Och hon håller med om att listan över mest försålda läkemedel också kan sägas vara en lista över företag med den effektivaste marknadsföringen.
Så även om det utifrån kan tyckas som Läkarförbundet har fullt upp med att säga nej, finns det mycket man skulle applådera: Mer producentobunden information och fortbildning, ett fullt utbyggt förskrivarstöd och en gemensam läkemedels- journal är några reformer som skulle förbättra läkemedelsanvändningen och ge läkarna möjlighet att ta ett större ansvar för läkemedelskostnaderna.
Egentligen hade Eva Nilsson Bågenholm planerat att bli psykiatriker. Men det var det där med den förhandlingsovillige chefen:
? Det var precis när det blev individuell lönesättning för ST?läkare. Min chef hade flera gånger sagt att han tyckte jag gjorde ett bra jobb och att jag passade inom psykiatrin. Men han vägrade att diskutera min lön. Psykiatrin hade rekryteringssvårigheter, han tyckte jag passade för jobbet, men ville överhuvudtaget inte diskutera min lön!
De villkoren ställde Eva Nilsson Bågenholm inte upp på. Hon bestämde sig för att göra sin intermedicinplacering, som också behövs för psykiatriutbildningen, medan hon funderade över nästa steg. Och upptäckte att hon passade minst lika bra där.
Hon insåg också tidigt att den bild hon haft av läkaryrket som välbetalt, bra arbetsvillkor och fritt inte stämde.
? Så jag hade faktiskt funderingar på att sluta som läkare. Jag tyckte inte det fanns något skäl att finna sig i det.
Du verkar ha gott självförtroende?
? Ja, jag tror det.
En kollega föreslog att hon istället för att säga upp sig, skulle se till att få utlopp för sin irritation genom att försöka förbättra arbetsvillkoren och tog med henne till ett möte med Sylf (Sveriges yngre läkares förening).

Nej blev merit
Att ha tackat nej till en tjänst på grund av för låg lön blev en merit och ett skäl till att hon 1997 valdes in i föreningens styrelse, för att ett år senare bli dess ordförande och därmed också ledamot i Läkarförbundets centralstyrelse. Sedan 2000 är hon andre vice ordförande. Sedan januari förra året är hon också ordförande i Läkemedelsrådet och därmed den som får sticka ut hakan i dessa frågor. Något hon inte verkar ha något emot.
? En stor fråga nu är ju den statliga uppföljningsutredningen av läkemedel, där jag sitter med och bland annat arbetar för vårt förslag om en läkemedelsjournal, även om det inte ser så hoppfullt ut. Annat vi arbetar med i Läkemedelsrådet för tillfället är de etiska riktlinjerna för kliniska prövningar. De är väldigt gamla och behöver ses över.
I framtiden bör avtal om läkemedelsprövningar upprättas mellan kliniker och industri och inte, som ibland sker idag, mellan enskilda läkare och företag, säger hon.
? Men då ska det också ingå att prövningarna sker på arbetstid. Det tror jag är en riktig utveckling.
Hon har också de brännande sjukskrivningsfrågorna på sitt bord och är sedan i höstas även ordförande i förbundets förhandlingsdelegation. Den räknas som en tung facklig post och understryker den fackliga kometkarriären.
Mycket pekar alltså mot att hon blir Läkarförbundets nästa ordförande, förutsatt att hon inte slår i det osynliga glastaket. För visst finns det också kritiker inom de egna leden som tycker att hennes fackliga karriär gått lite väl snabbt.
Det kommenterar hon helst inte; säger bara att det skulle kunna vara roligt, men att det är en process dit.
Däremot beskriver hon gärna vad som är så kul med det fackliga arbetet.
? Det är att kunna påverka. Jag är verkligen glad att min kollega drog mig med till Sylf så att jag såg möjligheten att förbättra arbetsförhållandena istället för att sluta som läkare.
För läkaryrket är roligt, säger Eva Nilsson Bågenholm. Hon tycker om mötet med patienten, att åstadkomma förbättringar för människor.
? Ja, jag kan nog definitivt beskrivas som en förbättrartyp.

?Någonstans sitter det naturligtvis någon och vet?

Tillvaron är full av mysterier. Vissa får man lära sig leva med; livets mening, till exempel, eller varför tappade mackor alltid hamnar med smöret nedåt. Andra kan man liksom inte låta bli att fundera över i bland, för det måste ju gå att hitta ett svar, en förklaring eller åtminstone en ledtråd. Även inom läkemedelsområdet förekommer förstås diverse gåtfullheter som samtiden ständigt grubblar över. För att nämna några:


– Varför finns det läkemedel med köttsmak till hundar när vi människor får hålla till godo med mint, citron- eller banansmak?


– Hur kan det komma sig att man inte kan köpa receptfria läkemedel i matbutikerna i våra städer när det uppenbarligen fungerar alldeles utmärkt i glesbygden?


– Det är knappast någon hemlighet att läkemedelsföretagens marknadsavdelningar är de som står för de vilda idéerna, medan det är deras kollegor på registreringsavdelningarna som får dem att sansa sig en smula och tänka efter. Har det att göra med att det jobbar flest män på ena sidan och flest kvinnor på den andra?


– Vissa parallellimportföretag antyder gärna att deras huvudsyfte är att spara pengar åt oss skattebetalare. Borde då inte parallellimporterade läkemedel vara ännu billigare?
? Hur får man ut de sista doserna ur en flaska nässpray?



Dessa frågor och en mängd andra får vi kanske en dag svaren på, för någonstans sitter det naturligtvis någon och vet. Om jag nu råkat trampa på en eller annan öm tå så är det förmodligen med flit. Det finns ett antal olika värktabletter som säkert hjälper, annars tål jag nog att det trampas tillbaka. Statstjänstemän är ett hårt och segt släkte och det här illustrerar lite av vår vardag, det är de något mindre frågorna som sysselsätter oss; de stora har vi politiker som sköter. Livets mening, till exempel, eller det där med mackorna.


Om någon 1983 frågat mig ?Vad gör du om 20 år??, så inte hade jag svarat att jag skulle jobba på statligt verk. Vid förra sekelskiftet ansågs det fint att arbeta åt staten; det gjorde det, milt uttryckt, inte under det glada 80-talet. Fem år senare visste jag förvisso vad Läkemedelsverket var och var det låg, men det var fortfarande inget lockande alternativ. Under min apotekarutbildning i förhistorisk tid, alltså senare delen av 80-talet, förmedlades bilden av ?Gula Faran?; gula på grund av tegelfasadens färg och faran tack vare det okända hemska. ?Hamnar du där kommer du aldrig ut igen?, sa man ? lite skämtsamt och lite allvarligt ? om den grymma gula draken, vars byråkratiska kvarnar obarmhärtigt förtärde alla goda forskningsinitiativ och nya innovativa läkemedel, bara för sakens skull. Ändå hamnade jag där och visst var det sant, jag har inte kommit därifrån, men jag har å andra sidan inte försökt heller.



Många krafter vill påverka läkemedelsområdet. Lagar och läkemedelsindustri, kvällspress och kverulanter, politiker och patientföreningar. Mitt i smeten (även om vissa möjligen skulle vilja placera oss i periferin eller till och med i skamvrån) sitter Läkemedelsverket och ska, i någon mån, tillfredsställa alla, men i första hand allmänhetens intressen och det går faktiskt riktigt bra för en, vill jag påstå, modern myndighet med mestadels verklighetsanpassad byråkrati. Det gamla härliga argumentet ?Vi har våra bestämmelser!? utnyttjas sällan numera. Visst är det lättast att säga kompromisslöst nej; då slipper man ju alla diskussioner och kan lugnt ägna sig åt klassisk, arrogant myndighetsutövning i sin sämsta mening, men särskilt vetenskapligt och kreativt är det inte. Att veta när man kan göra avsteg och undantag, däremot, det kräver kompetens och erfarenhet.



Nu ska Läkemedelsverket snart flytta och för säkerhets skull är det nya husets fasad också övervägande gul, men det blir väl som med skräckfilmer; uppföljaren är aldrig riktigt lika läskig. Gula Faran 2 ? Bland pärmarna kan ingen höra dig skrika. Åtminstone inte efter klockan fem.

Ny blodfettssänkare hämmar upptag av kolesterol

Kolesterol som syntetiseras i levern utsöndras via gallan till tarmen. Där tas kolesterolet åter upp och går tillbaka in i plasma. Ezetimibe är ett nytt läkemedel som hämmar detta enterohepatiska kretslopp genom att stoppa absorptionen av kolesterol från tarmen. Även kolesterol från maten hindras av ezetimibe att nå blodet.
Ett serumtotalkolesterol på över 5 mmol/l betecknas i Sverige som hyperkolesterolemi och föreligger hos 70 procent av svenska män och kvinnor mellan 30 och 50 år. Ezetimibe blev nyligen godkänt i EU genom den ömsesidiga proceduren och kommer troligen att lanseras under våren i Sverige under namnet Ezetrol. Det är det första läkemedlet i en ny klass kolesterolabsorptionshämmare. Det är godkänt för behandling av höga blodfetter i monoterapi och blir ett tillskott i läkemedelsarsenalen för de patienter som inte tål andra kolesterolsänkare.

Kombination med statin
Men som monoterapi har det ingen dramatisk effekt på kolesterolvärdena. Mellan 15 och 20 procents sänkning av LDL-kolesterolet är vad som förväntas. Detta kan jämföras med statinerna som kan sänka totalkolesterolet med uppemot 60 procent.
? Däremot syns en kraftig additiv effekt av ezetimibe i kombination med statiner. Kombinationen ger en effekt som är likartad den man får av en hög dos statiner, säger Mats Eriksson, överläkare i medicin vid Huddinge universitetssjukhus.
Och eftersom ezetimibe förefaller vara ovanligt väl tolererat med få kända biverkningar kan det bli i kombination med statiner som ezetimibe kan få störst betydelse. Läkemedlet lanseras i ett samarbetsprojekt mellan företagen Schering-Plough och MSD. Schering-Plough som har tagit fram produkten vill genom alliansen dra fördel av MSD:s kunskaper på lipidmarknaden, medan statinföretaget MSD får tillgång till en ny produkt. Företagen ska så småningom också ta fram en kombinationstablett med simvastatin och ezetimibe.

Oklar verkningsmekanism
I en studie deltog patienter som stått på statiner i minst sex veckor och som inte nått målvärden för behandlingen. När ezetimibe lades till kunde nära tre fjärdedelar nå uppsatta målvärden för LDL-kolesterol varav det högsta låg på 4,14 mmol/l. Kontrollgruppen stod kvar på statin och fick i tilllägg placebo. Av dessa nådde omkring 19 procent målvärdena.
Det är i dag inte helt klart hur ezetimibe fungerar på molekylärnivå. Teorier gör gällande att läkemedlet påverkar en kolesteroltransportör i tarmens lumen som då stänger kolesterolet ute från blodet.
? Det skulle kunna vara så, men man vet att ezetimibe inte påverkar någon av de kända kolesteroltransportörerna, förklarar Mats Eriksson.
Ezetimibe, som ges i tabletter på 10 mg en gång om dagen, passerar självt in i blodomloppet i mycket liten utsträckning. Effekten av den minskade kolesterolabsorptionen medför sannolikt att LDL-receptorerna i levern uppregleras så att en större del av det kolesterol som cirkulerar i plasma binds upp till receptorerna.

Egenavgiftens andel sjunker

Under månaderna januari till mars ökade försäljningen inom läkemedelsförmånen med 5,5 procent jämfört med samma period förra året. Detta var ungefär vad som förväntades från Apoteket. Samtidigt som Apotekets höjda marginaler bidrar till kostnadsökningen innebär arbetet med generisk substitution att ökningen hålls nere.
Trots att egenavgiften ökade med 2,5 procent under perioden januari till mars jämfört med samma period 2002 fortsätter egenavgiftens andel av läkmedelskostnaderna att sjunka. Egenavgiftens andel är 23 procent för läkemedel medan patienter endast betalar omkring två procent för förbrukningsartiklar som ingår i förmånen.
Målsättningen är att en fjärdedel av försäljningen inom förmånen ska utgöras av patienternas egenavgift. Orsaken till att detta mål inte uppnåtts beror förmodligen på att många av apotekskunderna är stora konsumenter som snabbt kommer upp till gränsen för frikort.

Tillskott i statinutbudet

Rosuvastatin sänker plasmakoncentrationer av det skadliga kolesterolet, LDL, cirka åtta procent bättre än konkurrenterna. Dessutom når man en något större höjning av HDL, det goda kolesterolet.
Läkmedelsvärlden har tidigare (statintemat 10/02) skrivit om oenigheterna kring att marknadsföra statiner utifrån surrogatvariabler. Det finns ännu inga data som visar om rosuvastatin är bättre än andra statiner på att minska risken för kranskärlssjukdom, hjärtinfarkt och död. Professor Anders G Olsson, en av Sveriges ledande experter på blodfetter och statiner, menade dock att det är högst sannolikt att en större sänkning av LDL ger en bättre effekt.
I dag når omkring hälften av de patienter som behandlas för förhöjt kolesterol de målvärden som rekommenderats av Läkemedelsverket. Det beror inte enbart på för svag effekt hos läkemedlen, utan också på dålig följsamhet vid förebyggande behandling.
Läkemedlet kommer att säljas när prisförhandlingarna är klara.

Svaga studier för gamla läkemedel

En rad danska experter på evidensbaserad medicin gick i slutet av mars ut med en skrivelse i det danska veckobrevet Mandag Morgen där de menade att många behandlingar saknar vetenskaplig dokumentation. Även i Storbritannien har en diskussion om gamla preparat brutit ut sedan förmånskommittén Nice dömde ut influensaläkemedlet amantadin.

I EU ska varje läkemedel granskas på nytt vart femte år. Björn Beerman, chef för Läkemedelsverkets enhet för läkemedelsinformation, tycker att det har lett till en uppstramning i Sverige. Bland annat har indikationerna för neuroleptika och antibiotika blivit mer stringenta, och några läkemedel har försvunnit. Men en del andra länder förnyar godkännanden utan någon ingående granskning, menar Björn Beerman.

Generisk substitution i Finland

Sedan den 1 april erbjuds kunderna på finska apotek billigare alternativ om deras läkemedel finns med på utbyteslistan. Reformen ledde till att priserna sjönk radikalt på många av de utbytbara läkemedlen.

I Finland är läkemedlen uppdelade i grupper som subventioneras olika mycket. För vissa läkemedel är subventionen 100 procent, och då har kunden inget att tjäna på substitutionen, som alltid är frivillig. Många läkemedel, bland annat antibiotika, ersätts till 50 procent, så där ligger det i kundens eget intresse att byta till något billigare.

Generisk substitution införs för att pressa priserna. En tänkbar nackdel som framförts i den svenska debatten är att patienterna kan bli förvirrade av olika namn på förpackningarna. I värsta fall tar de dubbel dos av läkemedel i tron att det rör sig om två olika preparat.

Apoteket förändrar kreditsystemet

Apoteket vidtar åtgärden eftersom det visat sig att över 70 000 kunder inte betalar räkningarna. Sedan delbetalningssystemet infördes har det kostat Apoteket 317 miljoner kronor och under år 2002 var utgifterna för systemet 84 miljoner kronor. I ett avtal med staten från januari slås det därför fast att systemet ska vara självfinansierat.

Efter den 16 juni kommer de kunder som vill dela upp betalningen av sina läkemedel att kontrolleras på apoteket. De kunder som inte betalat tidigare räkningar till Apoteket kommer inte att beviljas kredit.

Hälften av de kunder som har ett delbetalningskonto hos Apoteket är mellan 18 och 40 år gamla. Sedan starten 1997 har det öppnats 776 000 delbetalningskonton.

Läkemedelsverket testar europeisk biverkningsrapportering

Samtidigt som systemet testas startar det europeiska läkemedelsverket Emea och de nationella myndigheterna utbildningar för berörda parter. Målet med projektet är att få en gemensam, elektronisk rapporteringsprocedur för biverkningar.

Rapporteringen ska ske med en standardiserad terminologi för sjukdomar och symtom, MedDRA. På så sätt ska problem uppmärksammas snabbare.

I dag rapporteras biverkningar nationellt från läkare till regionala biverkningscentra och sammanställs sedan hos Läkemedelsverket. Därifrån skickas rapporter som rör centralt godkända läkemedel vidare till Emea.

Immunsvaret gör att borrelia drabbar olika

0

Borrelia som överförs via fästingbett drabbar människor olika. En del blir helt friska efter antibiotikabehandling medan andra får kroniska besvär. Vad som avgör om sjukdomen läker ut eller går vidare till nästa stadium har i djurstudier visats bero på olika immunologiska reaktioner.
Mona Widhe vid Linköpings universitet har i sitt avhandlingsarbete hittat tecken på att vissa patienter som får den kroniska varianten har en annan typ av immunsvar jämfört med patienter som blir friska. Samma mönster kan man också se hos patienter med en kronisk infektion i huden av borrelia jämfört med de personer som enbart får det klassiska cirkelformade hudutslaget.
Avhandlingens resultat visar att typen av immunsvar påverkar borreliainfektionens benägenhet att utvecklas till en kronisk sjukdom. Kunskapen kan i bästa fall ligga till grund för att man i framtiden genom immunmodulerande behandling ska kunna förhindra kroniska symtom.

Beteendeterapi förbättrar viktminskning med sibutramin

82 ungdomar i åldern 13-17 år, med ett BMI mellan 32 och 44, fick beteendeterapi (BT). De randomiserades även till antingen sibutramin (Reductil) eller placebo för behandling under sex månader. Från månad sju till tolv fick alla deltagare öppen behandling med sibutramin. Sibutramin titrerades från 5 mg/dag till 15 mg/dag under sju veckor.

Efter sex månader hade gruppen som fick både BT och sibutramin minskat i snitt 7,8 kg i vikt och minskat sin BMI med i snitt 8,5 procent. Gruppen som bara fick BT minskade i vikt med 3,2 kg och BMI med 4,0 procent. Skillnaderna var signifikanta. Dessutom dämpades hungerskänslorna bättre i BT/sibutramin-gruppen än i BT-gruppen.

Vid tolv månader var skillnaden mellan grupperna inte signifikant. De som under de första sex månaderna hade fått BT och sibutramin gick under de sista sex månaderna upp 0,8 kg medan de som initialt hade fått BT och placebo minskade ytterligare 1,3 kg. De som fick sibutramin under hela studien tappade totalt 7,0 kg medan de som första fick placebo och sen sibutramin tappade totalt 4,5 kg. Ingen skillnad i hungerskänslor förelåg efter tolv månader.

Vanligaste biverkningar var förhöjt blodtryck och ökad puls. På grund av biverkningar minskades dosen till 10 mg/dag hos 16 av studiedeltagarna, hos ytterligare sju minskades dosen till 5 mg/dag och behandlingen avbröts helt hos tio deltagare.

Författarna menar att medicinering kan vara ett värdefult tillskott till beteendeterapi, men att behandling med sibutramin måste följas noga hos ungdomar på grund av biverkningsrisk och begränsad säkerhets- och effektivitetsdata.

Studien analyserades enligt ITT, intention to treat, och sponsrades av Abbot och Knoll, tillverkare av sibutramin.

En timma med läkaren kan förebygga diabetes

Jonas Lidfeldt undersökning omfattar nära 7 000 kvinnor mellan 50 och 59 år i Lundaområdet. Av de kvinnor som hade övervikt, högt blodtryck, diabetes i familjen och andra riskfaktorer för diabetes kallades ungefär hälften tillbaka för en förnyad undersökning. Alla fick en glukosbelastning utförd samt ungefär en timmas läkarrådgivning. Testresultaten diskuterades, och Jonas Lidfeldt gav råd om kost, motion, rökning och alkohol.

När man efter drygt två år följde upp de nära 500 kvinnor som haft nedsatt sockertolerans hade tolv procent av dem utvecklat diabetes men 40 procent hade lyckats nå en normal sockeromsättning.

? Att en läkare tar sig tid att sitta i en hel timme och diskutera en persons hälsa verkar ge budskapet tyngd, så att personen i fråga verkligen tar det till sig, säger Jonas Lidfeldt i ett pressmeddelande.

Undersökningen visade att många av kvinnorna hade dittills okända hälsoproblem. Mer än 27 procent av dem ansågs till exempel ha högt blodtryck, men bara hälften behandlades för detta ? den andra hälften kände inte till sitt höga blodtryck. 14 procent av kvinnorna hade nedsatt sockertolerans och 6,4 procent hade diabetes. Av de senare hade merparten, 4,8 procent, inte känt till sin sjukdom.

NSAID kan förebygga bröstcancer

0

En analys på data från den stora WHI-studien (Women´s Health Initiative) på närmare 81 000 postmenopausala kvinnor visar att de som regelbundet tog antiinflammatoriska läkemedel hade lägre risk för bröstcancer än andra kvinnor.
Kvinnor som tog två eller fler NSAID per vecka i fem till nio år minskade risken för bröstcancer med 21 procent och mer än tio år med 28 procent. Regelbunden användning av ibuprofen gav den största riskminskningen, 49 procent.
Studien, som gjorts av forskare vid Ohio State University i Columbus, USA, visade att risken även minskade för kvinnor med ärftlig bröstcancer i släkten samt hos de som var överviktiga.
Den dos av läkemedlen som gav minskad risk var 325 mg ASA och 200 mg ibuprofen. Lågdos ASA (mindre än 100 mg) minskade däremot inte risken för bröstcancer och inte heller paracetamol.

Utbyte av statiner kan utsätta patienter för biverkningar

0

Vid den årliga kongressen som anordnas av den amerikanska hjärtläkarorganisationen American College of Cardiology, ACC, redovisade Peter Dumo, farmaciedoktor resultaten från en studie i vilken 1,472 inlagda patienter på Harper University Hospital i Detroit ingick. Alla patienter stod på en statin i kombination med något annat läkemedel.

Av 744 patienter som behandlades efter att sjukhuset beslutat om utbytesprogrammet, det vill säga möjlighet att byta till en statin i samma grupp, utsattes 128 patienter för risken att råka ut för milda till allvarliga interaktioner som ett resultat av bytet, medan 59 av 728 patienter som varit inlagda på sjukhuset innan det generella utbytesprogrammet infördes utsatts för risken.
Innan man införde utbytesprogrammet var cirka 1,6 procent av patienterna utsatta för eventuella interaktioner på grund av utbyte av statin, enligt forskaren. Efter att utbytesprogrammet infördes var 16,4 av patienterna exponerade för risken med interaktioner, speciellt med kalciumantagonister, och speciellt med substansen diltiazem.

Forskaren framhöll att biverkningarna var potentiella, och att det behövs bättre studier för att fastställa de exakta interaktionerna mellan statiner och andra läkemedel.