Arkivering

Tamrodagen igår fyllde en hel sal med kostymer för att, som Tamros svenska vd Hans Wahlén sa, se samma ansikten säga samma saker till samma ansikten?

Stora delar av programmet bestod också av vattentramp i väntan på lagrådsremissen. Ändå var det som att stämningen var annorlunda än den varit på andra evenemang sista tiden. Saker börjar sätta sig, tonen låter säkrare, mindre svävande, och åhörarna fick åtminstone en skymt av de hårda förhandlingar som förs kring remissen.

Departementsrådet Sofia Wallström lyckades tala trettio minuter om ?apoteksreformen? utan att avslöja några nyheter. Hon uppehöll sig vid att beskriva komplexiteten i uppdraget, och hur processen ser ut.

Omstruktureringsbolagets vd Eva-Britt Gustafsson körde samma processlinje, men berättade också lite mer detaljer kring de ?påsar? med apotek som ska säljas till högstbjudande. De analyserar just nu 900 apotek, varav ungefär hälften ska bort. Samtal förs med olika intressenter, så att apoteksmixen i påsarna ska landa så pass rätt med avseende på geografi, apotekens storlek och inriktning att de nya aktörerna vill buda på dem. Samtidigt kommer påsarna inte vara så skräddarsydda att budgivningen uteblir, utan hon vill bygga en konkurrens mellan budgivarna.

Målsättningen är att få in ett antal aktörer, och de små spelarna ska prioriteras, sa hon. En intressant aspekt som nämndes i förbifarten är hur den pågående finanskrisen kan påverka utförsäljning, vad händer om ingen bjuder på apotekspåsarna?

Apoteket AB:s vd Stefan Carlssons pratade som han brukar, och kontentan var att Apoteket satsar allt på att fortsätta vara marknadsledande även 2012. Han bekräftade också att Apoteket planerar att bli vertikalt integrerade, alltså att de tänker utveckla ett eget grossistled och därmed full kontroll över sin varuförsörjning. Och på frågan om namn/varumärke var svaret tydligt: Jag vill heta Apoteket AB. Andra aktörer kan möjligen få dela på en gemensam igenkänningssymbol, ansåg Stefan Carlsson.

De mest intressanta detaljerna under dagen kom från Jo Langmoen, koncernchef för Tamro. Han klargjorde att Tamro har tillsatt en projektgrupp ?Business case Sweden?. Företaget har kartlagt nyckelpersoner som ska bygga upp en svensk apotekskedja. Men många frågetecken behöver rätas ut innan det ens är aktuellt, menade Jo Langmoen.

Tamro har uttryckt sin skepsis till socialminister Göran Hägglund, och framfört fyra krav för att marknaden ska anses intressant:

1) Rättvis konkurrens mellan alla aktörer. Tamro anser att Apoteket AB bör köpa sina apotek så att förutsättningarna blir de samma för alla.

2) Prismodellen. Tamro är djupt skeptiska, och slutsatsen var att det kommer behövas tilläggsintäkter till systemet. Parallellhandeln kan omöjligt öka, och på generikasidan behövs en pris- och förhandlingsmodell som ger lönsamhet. Argumenten att receptaffären kan stödjas med vinst på ?tandborstar och blöjor? sågade Jo Langmoen rakt av.

3) Full tillgång till infrastruktur och alla system som monopolet har.

4) Formuleringen vad gäller ägarskapsfrågor. Så som förslaget nu är utformat kommer det kunna ?exkludera vissa aktörer?, det vill säga Tamro. Tamros ägarstruktur verkar vara rätt komplex, och i sista ledet finns ett tyskt familjeföretag, Merckle, som har andelar i läkemedelstillverkaren Ratiopharm. Detta skulle alltså innebära att Tamro diskvalificeras som apoteksägare.

Inte konstigt att lagrådsremissen dröjer, det finns uppenbarligen ett antal stora bekymmer kvar. Som Sofia Wallström uttryckte det: “Nu handlar det om att justera de olika pusselbitarna så att de passar ihop. Exakt hur det görs är ett politiskt beslut.”

I kölvattnet efter artiklarna i Dagens Nyheter kring dementa och
deras neuroleptikaanvändning september -08 och Uppdrag gransknings
inslag om läkemedlesbiverkan samma månad har kraven på obligatoriska
läkemedelsgenomgångar ökat. Bakom dessa krav står bland annat
politiker. Man vet politiker vad läkemedelsgenomgångar är? Vet
professionen? Den viktigaste frågan är om läkemedelsgenomgångar
kommer att lösa problemen.

Debatten i media kan resultera i att vi apotekare får en utomordentlig möjlighet att visa att vår kompetens behövs inom svensk sjukvård. Men då är det viktigt att vi levererar en bra och genomtänkt produkt. Viktiga frågor vi apotekare måste ställa oss är t ex hur får vi långsiktigt goda resultat? Vad är goda resultat? Är sammansättningen i arbetslaget optimal? Är det rätt metod vi använder? De är tveksamt om de traditionella läkemedelsgenomgångar som genomförs runt om i landet leder till någon ökad hälsa för patienterna.

Det finns idag ingen nationell definition på vad som är en läkemedelsgenomgång. Dessa sker i dag på en mängd olika nivåer. Det uppstår därmed en risk för att man talar om olika saker när ämnet diskuteras. Vanligen avses ett multiprofessionellt samarbete mellan olika yrkeskategorier där var och en bidrar med sin kompetens. Sammansättningen av dessa varierar. I arbetslaget ingår alltid en läkare som kan samverka med en apotekare och/eller en sjuksköterska. Dessa sammansättningar är inte genomtänkta och medför en stor risk för att man endast snyggar till läkemedelslistorna för stunden. Anledningen till detta är att en i sammanhanget mycket viktig yrkesgrupp saknas; undersköterskor och sjukvårdsbiträden.

För att kunna optimera den äldre patientens läkemedelsanvändning, måste läkaren få detaljerad kunskap om vilka läkemedel patienten tar, hur han/hon reagerar på dessa, hur patienten mår och fungerar i vardagen, etc. Den enda yrkesgrupp som har denna information är undersköterskor och sjukvårdsbiträden. Deras medverkan i arbetslaget är därför absolut nödvändig! Sjuksköterskor har med sin specifika kompetens en självklar roll i arbetslaget.

Det är naturligt att en apotekare med specialistkunskaper inom området kopplas till arbetsgruppen. I Modell Halland, Landstinget Hallands egna modell för läkemedelgenomgångar, kallas dessa för äldreapotekare. Äldreapotekaren är den person som har bäst förutsättningar för att arbeta gränsöverskridande över hela landstinget samt mellan landsting och kommun. Äldreapotekaren har en projektledarlik roll, där han/hon knyter kontakter, sätter upp tidsplaner, utbildar personal, tar fram diskussionsunderlag och sammanställer resultat. Detta i syfte att minimera arbetsinsatserna för övriga i arbetsgruppen, som annars kan upplevas som belastande.

Den halländska fyrklövern är en väl genomtänkt sammansättning av arbetslaget vilken Landstinget Halland arbetat utifrån sedan 2005. Detta är en av förklaringarna till våra goda resultat.

Jag vill därför föreslå följande definition av vad en läkemedelsgenomgång är:

Läkemedelsgenomgång är ett multiprofessionellt samarbete mellan olika yrkeskategorier där var och en bidrar med sin specifika kompetens för att förbättra livskvaliteten för och optimera läkemedelsbehand-lingen hos en patient.
För patienter utan stadigvarande vårdstöd från kommun, skall i arbetslaget ingå en patientansvarig läkare, en apotekare med specialistkunskaper på området samt patienten och/eller dennes vårdare/anhörig.
För patienter med stadigvarande kontakt med kommunal sjukvård skall dessutom en patientansvarig sjuksköterska samt undersköterskor/sjukvårdsbiträden med god patientkännedom ingå i arbetslaget.

Läkemedelsgenomgång blir med denna definition öppen för all optimering av läkemedelsbehandling och inte bara hos den äldre patienten inom kommunal sjukvård. Detta bör vara grundkraven för att få genomföra en läkemedelsgenomgång.


En viktig fråga är vad som är goda resultat? Antalet läkemedel är inget bra mått på kvalitén i läkemedelsanvändningen. Målet med läkemedelsgenomgångar skall vara att patientens hälsa och välbefinnande ökar. Detta kan åstadkommas genom fler eller färre läkemedel, byte av terapi eller dosjusteringar. Hälsan hos patienten bör mätas vid ett flertal tillfällen under en längre period, minst 3-6 månader efter starten av läkemedelsgenomgången.

Generellt sett finns det en stark övertro på läkemedlets effekter hos sjukvårdsbiträden, undersköterskor och sjuksköterskor. Behovet av utbildning är därför stort. De måste få ökad kunskap kring äldre och deras läkemedelsanvändning; vilka läkemedel som ofta ställer till problem för äldre, hur man skiljer på vilka symtom som orsakas av läkemedel respektive sjukdom och åldrande, hur man utvärderar läkemedelsbehandlingen och framför allt alternativ till läkemedel. Utan denna kunskap kan läkemedel komma att återinsättas på helt fel grunder och då har man haft läkemedelsgenomgången helt i onödan. Å andra sidan är det mycket svårt, rent av omöjligt för läkaren att utvärdera läkemedelsbehandlingen utan tillgång till omsorgspersonalens kunskaper och kompetens. Genom att bygga in kunskap hos omsorgspersonalen och samverka med dem får man goda förutsättningar för en god läkemedelsanvändning även på lång sikt.

Samarbetet mellan kommun och landsting är utomordentligt viktigt. För att detta skall kunna uppnås måste metoden innebära stora fördelar för båda parter.

I Modell Halland deltar undersköterskor och sjukvårdsbiträden aktivt i ronder och utvärderingar av äldres läkemedelsbehandling. Detta ökar deras kunskaper, motivationen och yrkesstoltheten stärks när man tar tillvara på deras kompetens. Läkaren kan utvärdera läkemedelsbehandlingen på ett enkelt och tidseffektivt sätt, patienterna mår bättre och vårdtyngden minskar. Detta har naturligtvis medfört att det har varit enkelt för kommun och landsting att samarbeta då båda parter ser stora fördelar med att arbeta på detta sätt.

Läkemedelsgenomgångar är ett begrepp vars innehåll vi måste diskutera. Genom att skapa en definition med tydliga kriterier minimerar vi risken för att läkemedelsgenomgångar skall uppfattas som något negativt. Redan idag finns det alldeles för många inom sjukvården som föraktfullt fnyser åt begreppet. Själva läkemedelsgenomgången skall bara betraktas som en del i ett större sammanhang där utbildning och samverkan mellan yrkesgrupper är avsevärt mycket viktigare än ett utlåtande från ett dataprogram. Detta stärker behovet av en nationell definition! Apotekare har mycket att vinna på detta, för att inte tala om alla våra äldre!

Det finns mycket att säga om ämnet, själv har jag satt samman ett dokument med dessa tankar och lite till, läs gärna och kommentera!

Curt Furberg och hans kollegor på the Institutet of Safe Medication Practices gör sedan ett par år tillbaka fyra genomgångar per år av det amerikanska läkemedelsverkets biverkningsdatabas. Utifrån en mängd olika parametrar sätter de sig sedan och sorterar information för att kunna tolka den.

Bland annat tittar de på vilka läkemedel som fått flest allvarliga biverkningsrapporter det senaste kvartalet. Det var en sådan genomgång som i våras gjorde dem uppmärksamma på att rökavvänjningsläkemedlet Champix (vareniklin) slog rekord i antalet allvarliga biverkningsrapporter i databasen.

Nu har de nyligen sammanställt sin rapport utifrån siffrorna från årets första kvartal. Jag har fått rapporten och läst den med en begynnande olustkänsla. De hittar onekligen ett och annat när de gräver sig igenom biverkningsdatabasen.

I korthet är några av deras slutsatser:
Under årets första kvartal finns det rapporter om 20 745 allvarliga skador eller dödsfall till följd av läkemedelsanvändning. Det är 38 procent fler än genomsnittet för de fyra föregående kvartalen, och det högsta hittills.

Totalt under kvartalet fanns det rapporter om 4824 dödsfall kopplade till läkemedel. Det är en 2,6-faldig ökning jämfört med tidigare kvartal.

Det fanns 779 rapporter om allvarliga skador till följd av heparin, varav 102 var dödsfall. USA skakades under den här tiden av skandalen med det förorenade heparinet från Kina, men det går inte att göra en direkt koppling mellan föroreningen och rapporterna.
 
Hur ska man tolka den här informationen? Forskarna själva skriver i sin rapport att deras resultat ska tolkas försiktigt. Det finns förstås en mängd kända problem med spontanrapporteringen i sig självt, inte minst att det är svårt att slå fast det absoluta sambandet mellan läkemedelsintaget och biverkan. Men ändå tror forskarna på att det går att se säkerhetssignaler på det här sättet.

Jag ska inte ge mig in in någon debatt om stryrkan i själva statistiken, jag är inte statstiker eller epidemiolog, men om det finns någon sådan som läser detta så kom gärna med input. Däremot kan jag konstatera att rapporterna är spännande läsning. Och i någon mån måste man väl tycka att det är den här sortens analyser som ska göras, om det nu är så att man ändå håller igång en biverkningsdatabas, eller?

Efter att ha pratat en del med Curt Furberg själv om det hela, så vet jag att de också kämpar med just verifieringen sina fynd. När de såg Champix-rapporterna till exempel så övervägde de om de skulle sätta samman dem i en vetenskaplig rapport som kunde bli vetenskapligt granskad och publicerad, allt för att få mer tyngd i rapporten. I just det fallet valde de att släppa rapporten själva, de ansåg att fynden var för allvarliga för att de skulle hinna invänta hela den vetenskapliga granskningsprocessen. Avvägandet rymmer faktiskt en hel del dramatik. Tänk dig själv att du hittat vad du tror är indikationer på att folk dör i onödan. Ska du berätta det med en gång, och på så sätt få igång en diskussion om läkemedlets risker men också riskera att bli avfärdad som ovetenskaplig? Eller ska du vänta, nöja dig med att folk kanske forsätter skadas av läkemedlet till dess att dina resultatat blivit granskade, men samtidigt vinna att dina resultat får större impact när de väl kommer?  

Rent journalistiskt finns det också ett problem. Vad ska vi göra med de här ogranskade uppgifterna som säger att det finns fler rapporter än tidigare om dödsfall kopplade till läkemedel? Vi är vana vid att förhålla oss till vetenskapligt granskande resultat, vi har svårare att förhålla oss till enstaka rapporter. Är det dags för en larmrapport? Eller ska siffrorna hamna i byrålådan i väntan på att de blir vetenskapligt granskade?  Svaret är inte givet, och bedömningen måste göras från fall till fall. Själv hoppas jag att de fortsätter göra sina genomgångar, fortsätter utvärdera sina egna metoder och fortsätter dela med sig av vad de hittat.  

Men jag hoppas också att deras resultat och arbetsmetoder kan diskuteras mer, och det öppet, så att fler kan lära sig hur deras fynd bäst ska tolkas.

Tandvårds- och
Läkemedelsförmånsverket, TLV, avverkar nu allt fler terapiområden i sin ytterst
ambitiösa genomgång av alla subventionerade läkemedel. Varje preparat granskas
utifrån kostnadseffektivitet, medicinska behov etcetera. Utfallet kan bli ett oförandrat
pris inom förmånen, ett sänkt pris, eller uteslutning. Dessutom har TLV
möjligheten att sätta en ?begränsad subvention? knuten till ett visst
användningsområde.

Så långt har dessa
resulterat i förhållandevis få uteslutningar. De flesta produkter som få kommer
att sakna med ytterst begränsad klinisk eller vetenskaplig dokumentation.
Uteslutning är dock ett säkert och effektivt sätt att minska
läkemedelskostnaderna. Dessutom enkelt att förklara för alla och lätt att
implementera i stödjande IT-system.

Däremot kan man sätta
frågetecken framför effektiviteten i den begränsade subventionen. Här skall
alltså förskrivaren genom sin signatur försäkra att patienten har rätt till
subvention för den aktuella behandlingen. Men i ärlighetens namn: Har
förskrivaren några som helst incitament till att neka patienten subvention
förutom att vilja slaviskt följa TLVs föreskrifter?

Ett exempel är Nexium,
där det finns flera protonpumpshämmare med långt lägre pris på marknaden.
Nexium är endast subventionerat vid ?Behandling av verifierad erosiv GERD eller
i de fall generisk omeprazol eller annan protonpumpshämmare inte gett tillfredställande
resultat vid behandling av annan sjukdom som orsakas av magsyra.? Om det vore
så att endast denna begränsade patientgrupp fick Nexium subventionerat borde
rimligen försäljningen ha sjunkit? Men icke. Nexium säljer som aldrig förr.

Intressant borde det vara
att få veta hur många av Nexium-recepten med subventionsrutan signerad som
saknar eller har en icke subventionsgrundande indikation och som ändå
expedieras? Handen på hjärtat, borde inte fler av dessa recept ifrågasättas?

Fler exempel är läkemedel
mot hypertoni där ett flertal fått begränsade subventioner, bland annat alla
ARB-preparat som Cozaar och Atacand samt alla betablockare. Kommer mönstret med
endast mycket små försäljningsminskningar hålla i sig här? Jag befarar det.

Man kan hoppas att TLV
gör en grundlig utvärdering av effektiviteten av begränsade subventioner och
föreslår åtgärder som kan säkra upp att rätt behandling subventioneras. Med
tanke på sitt nya, utökade uppdrag borde TLV avstå från fler tandlösa metoder.

ENTREPRENÖR2009. 254 dagar kvar. Osäkerhet tycks vara ett genomgående tema i världen just nu, bankerna litar inte på varandra, Mona Sahlin tror att Maud Olofsson ljuger och i vår egen lilla ankdamm så vet vi fortfarande alldeles för lite om vad som kommer att hända efter den 1/7.

Det har varit tyst från just denna lilla blogganka på sistone, känns som att monopoldiskussioner kanske inte varit det mest relevanta i världen just nu men nu är vi i alla fall tillbaka. Egentligen är det framför allt två saker som slagit mig sedan sommaren tog slut, dels osäkerheten som jag kommer att återkomma till, dels tystnaden. Var tog debatten och diskussionen vägen?

Det är trots allt bara 254 dagar kvar. När jag var och föreläste på LmV:s nylansering inför en ganska namnkunnig församling hade jag (som jag själv tyckte…) ett fiffigt upplägg, jag skulle be alla som var intresserade av att starta eget räcka upp handen och sedan skulle jag förutsäga vilka som skulle göra det genom att kolla vilka som hade entrepenörskap i familjen (entrepenörskap går i arv, detta är bekräftat i en rad studier). Problemet var bara att ingen räckte upp handen… Hmmmmm, lite problem för föreläsaren…

Har vi helt enkelt tappat intresset och tröttnat på hela den här soppan?
Två veckor senare var jag och föreläste på studentkåren, chansade ändå på att köra mitt floppade upplägg en gång till; i stort sett alla räckte upp handen. Efter mig kom Monica Hagman från Apoteket AB och försökte med samma upplägg, hur många av er vill jobba på Apotek i framtiden… Zero, zilch, noll. Ingen enda liten student lyfte näven, det såg ut som en frågestund på ett galenikseminarium.

Jag skall inte försöka dra några slutsatser om detta mer än att vi lever i en värld som verkligen håller på att förändras, kanske på fler sätt än vad vi själva inser.

Osäkerheten då?
Jämför de här fraserna:
?Signalen är att det är osäkert att köpa apotek på regeringens villkor?
?Vi socialdemokrater kommer inte att acceptera den avreglering och nedmontering av apoteksmarknaden som nu genomförs… …Det beskedet vill vi redan nu ge till de aktörer som ser sig kallade att investera i den apoteksmarknad som regeringen nu ensidigt genomdriver.?

Jag har nämnt detta tidigare (läs även Judit Dénes kommentar och det svar hon fick från socialdemokratin), den första frasen kommer från ett uttalande som Ylva Johansson gjorde i somras, den andra från en motion som ligger i riksdagen just nu.

Socialdemokratin har inte velat bekräfta detta men nog ser detta ut som en överenskommen strategi för att varna oss ?som är kallade? (undrar förresten vem socialdemokratin tror att det är som ?kallar? entrepenörer, är det respekten inför denna mystiska deitet som gör det så svårt för dem att ta tag i området).

Nu är detta dock inte det största problemet, hur mycket de än laddar på för att skapa osäkerhet så finns det spelare som är oändligt mycket bättre på detta än vad de själva är, nämligen de som borde klargöra för oss vad som egentligen gäller.

254 dagar kvar och det orginaldokument med frågor som vi skickade till berörda myndigheter i maj är fortfarande just det, frågor. Vad kan vi göra? Har ni tappat sugen där ute? Hjälp till genom att kommentera eller maila mig privat!

?Visst finns det konspirationer men underskatta inte gammal hederlig
inkompetens? sade Donald Rumsfeld en gång. När det gäller
antroposofernas dispens från den svenska läkemedelslagen räcker dock
inte inkompetens till för att förklara alla turer och märkligheter.

Och dagens artikel i DN gör mig inte mindre misstänksam.
Anledningen till artikeln är att antroposofernas dispens går ut vid årsskiftet, efter att ha gällt under 15 (!) år. Med reservation (och hopp) om att det är en journalistisk groda men när jag läser de uttalanden som enhetschefen på läkemedelsverket Stefan Berggren gör så börjar jag undra om vilka direktiv han haft:
Först:
?Vi bedömer att den svenska läkemedelslagstiftningen inte är anpassad för den antroposofiska medicinen?.
Ok, man kan raljera om att den utredningen inte kan ha tagit så lång tid, med tanke på att de bland annat injicerar oregistrerat mistelextrakt på cancerpatienter, men ok, Go Läkemedelsverket, den här gången är ni 100% rätt ute! Men sedan:
?Men det kan bli svårt eftersom det troligen inte finns tillräcklig dokumentation för att styrka effekt och säkerhet i många fall. Dessutom skulle det kosta antroposoferna mer än 300 miljoner kronor bara i ansökningsavgifter med nuvarande nivåer.?
Läs det citatet några gånger till. Det finns inte dokumentation och det kommer att bli dyrt för de stackarna. Men ok då, då anpassar vi väl lagstiftningen?

Ursäkta, men vad i helvete handlar detta om egentligen. Fråga ett är varför dispensen över huvud taget finns, den är obesvarad. Fråga två är varför den verkar kunna bli kvar? Jag har skrivit det förut och jag står för det mer än någonsin, Göran Hägglund har en unik chans att ändra ett stort felbeslut, oavsett om det är en konspiration eller gammal hederlig inkompetens som ligger bakom det. Nu är det verkligen dags att ta den chansen.

Joakim Söderberg är apotekare och entreprenör och gästbloggare på Läkemedelsvärlden. Läs också Joakim Söderbergs blogg om att starta eget apotek på lakemedelsvarlden.se/entreprenor2009

Ni vet hur det ser ut i mittgången när planet taxat in till gaten, men dörren inte öppnats. Föreställ er då hur det ser ut i gången vid nödlandning och hur någon skall kunna följa ljusslingan . På bilden i stolsryggen framför, som skall visa slingans funktion, syns en ung kvinna krypa ensam i gången med handflatorna mot mattan. Varför sitter inte slingan i taket?

Dagen efter att TV-programmet Uppdrag granskning visat en under 11 år felbehandlad kvinnlig epileptiker, föreslog miljöpartiet på nyheterna att en aktionsgrupp skulle sättas in mot missförhållanden av detta slag. En vecka senare avsatte LIF och Sveriges farmacevtförbund 4 miljoner till potentiell aktionsgrupp med 10 kliniska farmacevter för att göra läkemedelsgenomgångar framtill 1 juli 2009. Hade inte miljonerna gett större utväxling om de avsatts till stipendier för att få fram fler utbildade kliniska apotekare?

Inför avmonopoliseringen av apoteksmarknaden har Vänsterpartiet krävt förbud mot all läkemedelsreklam det vill säga även för receptfria läkemedel. Utspelet fick bra massmedialt genomslag, men något förbud kommer inte under partiets livstid.

Läkarförbundet kräver numera att generisk förskrivning införs. Det skulle inte spara några läkemedelskostnader och förpackningstexterna är EU-reglerade. Allt detta utredde danska Laegemiddelstyrelsen 2006. Ändå blir det stor uppmärksamhet kring förslaget. Likadant är det med kravet på provförpackningar. Tillskyndarna hävdar att de väsentligt skulle minska kassationen, trots att forskning visat att det är andra åtgärder som skulle ge bättre resultat.

Fyra åtgärder är centrala för att åstadkomma en bättre läkemedelsanvändning: rätt diagnos och förskrivning, hög följsamhet och uppföljning. De är alla svåra att åstadkomma och kräver kunskap, hjälpmedel och resurser. Mer verksamhet på dessa områden skulle snabbt ge synbara resultat.

 
Anders Cronlund är vice vd på Apotekarsocieteten och gästbloggare på Läkemedelsvärlden.

Nyligen ringde jag och pratade en stund med Frank
Burroughs i USA. Han är en lite excentrisk men intressant person. I juni 2001
dog hans 21-åriga dotter Abigail i huvud- och nackcancer. Under sin sjukdomstid
kämpade Abigail för att hon skulle få testa Erbitux som då befann sig i klinisk
prövning. Men FDA godkände inte förskrivning och läkemedlet hann inte bli
godkänt förrän Abigail dog.

Sedan dess är Frank Burroughs orförande i Abigail Alliance och lobbyist med ett enda
mål: att lätta upp den amerikanska lagstiftningen så att dödssjuka patienter
ska få lagstiftad tillgång till ännu ej godkända läkemedel. Enligt honom är det
varje människas rätt att själv besluta över sitt liv. En dödssjuk människa ska
själv få ta den risk som det innebär att ta ett icke godkänt läkemedel. Mer om
Frank Burroughs kamp kan du läsa här.

Nu ringde jag till Frank Burroughs för att höra
lite vad han har för tankar om det amerikanska presidentvalet. Eftersom Frank
ägnar den mesta av sin tid åt att driva igenom sitt lagförslag i kongressen och
senaten så är han rätt insatt i hur den amerikanska läkemedelspolitiken
fungerar. Men självklart gick det inte att prata om något annat än den
amerikanska finanskrisen i ett par minuter först, och det visade sig att Frank
Burroughs var lite irriterad.

?Precis som republikanerna kämpar vi för mindre
regler? förklarade han. ?I flera år har vi försökt få dem att släppa på
reglerna kring vem som ska få använda experimentella läkemedel. Det är
frustrerande att se att republikanerna uppenbarligen gärna lättat på reglerna
när det gäller finanserna. Men när det kommer till att låta dödssjuka människor
få bestämma över sina möjligheter att testa allt för att överleva, då säger de
nej?.

Inte helt oväntat tycker Frank Burroughs att
republikanerna skulle använt sina frihetsideal till att lätta upp mycket av
lagstiftningen kring läkemedel istället. Det är han sannolikt inte ensam om. 

Frank Burroughs största oro nu var annars att finanskrisen
helt skulle överskugga den enligt honom mycket viktiga frågan om den
amerikanska vårdkrisen. Och nog finns det skäl för den oron. Enligt en
undersökning som presenteras på cnnpolitics.com
anser 56 procent att ekonomin kommer att vara den avgörande frågan för hur de
kommer att rösta i valet. 13 procent svarade att det är hälso- och sjukvården.

Samtidigt kan man i en blogg på Wall Street
Journal läsa att nu är hälsofrågan på väg in i valdebatten igen.

Frank Burroughs hade hursomhelst en del tankar
kring vad valet kommer att få för betydelse för dem amerikanska
läkemedelspolitiken. Vad han, och andra, tror om tänker om valet kan du läsa i nästa nummer av Läkemedelsvärlden.

The Examiner skrev nyligen om en ny lag som förbjuder apotek att sälja cigaretter i San Francisco. Och visst låter det vettigt att inte sälja hälsofarliga produkter där det är tänkt att vi ska förbättra vår hälsa. Vilket borgmästarens talesman sammanfattar som ?Du går till apoteket för att må bättre, inte för att få cancer?. Men Walgreens, en av de största apotekskedjorna, har gått till motangrepp.

Frågan är om motangreppet kan ha sin förklaring i att de etiska principerna redan har satts ur spel med all kringförsäljning som sker på de amerikanska apoteken. Walgreens verkar hur som helst mest förbannade på att lagen inte gäller storköp och andra typer av verksamheter som också säljer hälsoprodukter, då detta kommer ge mer vinst och arbetstillfällen för de som säljer cigaretter.

Värderingar kan snabbt förändras i en konkurrenssituation. Surmulen, med händerna i byxfickorna och sparkandes i gruset undrar en apotekskedja i USA varför inte de får sälja cigaretter när Safeway får det? Frågan är dock intressant i Sverige. Varför vill just din verksamhet sälja läkemedel? Vill du erbjuda dina kunder allt under ett tak? Vill du skapa arbetstillfällen? Vill du ha större vinst? Och vill du faktiskt jobba för en bättre hälsa?

Häromdagen efterfrågade jag lite mer information om ett nytt läkemedel till nästa nummer. Vi kollar med olika källor, däribland företaget för att till exempel få uppgift om tidsplanen för en eventuell lansering i Sverige.
I svaret, som var föredömligt snabbt, fanns de uppgifter jag ville ha och dessutom ett bifogat pressmeddelande om preparatet med filnamnet ?—-ejOK?.

Naturligtvis blev jag lite extra nyfiken, och när jag kollat igenom det förstod jag vad som fattades för att överföra pressmeddelandet i kategori ?final? som det alltid brukar stå.

I mitten finns ett citat:

– Vi vet att det finns ett uppdämt behov av ett nytt läkemedel eftersom dagens medel har stora begränsningar. —— medför positiva effekter för både patienter, personal och sjukvården i stort.———-, säger xx.

Det är väl ingen som någonsin tvekat om att citat i pressmeddelanden är redigerade, men vem är egentligen xx? Jag har hört förut att många först skriver citatet helt klart och sedan lägger till ett lämpligt namn, men det blir ändå en nyttig påminnelse.
Extra speciellt blir det med företagets slogan längst ner på sidan ? To Earn Trust, Every Day.

I tisdags meddelade amerikanska läkemedelsverket
FDA att de stoppar importen av 30 olika generiska läkemedel från det stora
indiska läkemedelsföretaget Ranbaxy. Anledningen var att inspektioner vid
företagets fabriker i Indien inte visade tillräckligt välfungerande GMP.

Ranbaxy blev irriterade över beslutet. Det är
inget fel på deras läkemedel hävdar de, något som FDA i princip håller med om.
Myndigheten anser inte att de behöver dra tillbaka några produkter från
marknaden, bara inte ta in nya förrän säkerheten är under kontroll igen. Något
som åtminstone jag tolkar som att: ingenting har hänt ? än!

Hur som helst presenterade Ranbaxy redan dagen
efter en lösning på problemet. De har nu anlitat en kändis. New Yorks förra borgmästare,
Rudy Guiliani, ska lobba mot FDA för företaget. Visst är det en kreativ
lösning? Det hade känts tryggt om man kunde fnysa åt alltihopa, som ett gulligt
försök ungefär. Men vågar vi det? Ranbaxy vet säkert vad de gör. Även om Guiliani
är en dyr lobbyist, så är det antagligen både billigare och lättare att låta
honom göra jobbet än att se över säkerheten i fabrikerna. Men vad innebär en
framgång för Guiliani egentligen? Inte är det en framgång för oss andra i alla
fall.     

Nu är allt skickat till tryck. På redaktionen har vi skrivit så tangentborden glöder, filat på rubriker, ingresser, valt bilder, och ett fullmatat nytt nummer är snart på väg från tryckpressarna.

Utmattade, en och annan halvsnörvlig nos, men jäkligt kul. Det är dagsläget på redaktionen. Parallellt med att jag som marknadsansvarig fått allt längre ?to do?-listor inför premiärdagen. Ni vet hur det är: kontakter att ringa, firmor att samordna, kampanjer som ska roddas ? vi vill ju inte att det ska undgå någon att vi har något nytt och spännande på gång.

På måndag klockan halvfem har vi bjudit in medarbetare, frilansare, konsulter och vip-gäster för att fira nya Läkemedelsvärlden med oss. Vi bjuder på bubbel och tilltugg i stenhallen och biblioteket här på Wallingatan. Joakim Söderberg från vår bloggföljetong ?Entreprenör 2009? kommer att prata, och så kommer vår chefredaktör Ewa att berätta lite mer ingående om förändringsarbetet med tidningen.

Vi har vikt några platser för våra läsare. Det känns roligt att få en chans att träffa er och höra vad ni tycker. Så om du är i Stockholm på måndag är du varmt välkommen att fira med oss! Antalet platser är begränsat (först till kvarn) så föranmälan krävs. Mejla ditt namn till mig på  mia@lakemedelsvarlden.se senast fredag den 12 september.

Trots att jag sedan ett antal år ägnar mig åt journalistik på heltid känner jag mig fortfarande mycket som en apotekare. Häromkvällen satt jag och pratade jobb med en annan farmacevt i förskingringen, och vi kom osökt in på ?kundmöten vi minns?. Den där känslan av att verkligen ha bidragit till något viktigt.

Ett av mina starkaste minnen har jag en gång skrivit om i Läkemedelsvärlden, min sista kväll på apoteket CW Scheele i Stockholm. Det handlar om en man som råkat felmedicinera sin antibiotikakur mot tuberkulos.

Efter att jag börjat läsa journalistik, och den intervjuteknik som ingick i utbildningen tyckte jag att mina kundmöten gick ännu bättre. Det var liksom roligare än någonsin att stå vid disken på apoteket, och jag kunde göra ännu mer nytta. När man får till den där verkliga kundkontakten, och kan bidra med sin kunskap och kompetens är det riktigt roligt. Möten som avslutas med varma handslag och ?God bless you?, eller att få höra att man är apotekets egen ängel? Det glömmer man aldrig.

Jag skulle hemskt gärna vilja höra mer om era möten med patienter och kunder, har ni varit vardagshjältar på sista tiden? Har ni kunnat ställa en sällsynt diagnos på en patient, eller hittat något läkemedelsrelaterat problem? Skriv till oss och berätta!

Förra hösten rapporterade vi om och om igen att
Socialstyrelsen snart skulle lämna besked om huruvida HPV-vaccinering ska in i
det allmänna barnvaccinationsprogrammet eller inte. I februari kom deras ja.
Men i höst väntar vi återigen på besked. Kritik mot vaccinerna, både nationellt
och internationellt, har fått Socialstyrelsen att fundera över vad de
egentligen ska säga.

Förra höstens halleluja-stämning är sedan ett bra tag borta. Diskussionerna kring HPV-vaccinerna är äntligen lite mer komplex. I en ledare i New England Journal of Medicine den 21 augusti driver redaktören för norska läkartidningen, Charlotte Haug, tesen att alltför lite är känt kring vaccinerna ännu. Enligt henne finns det flera farhågor som länder borde tänka på innan de inför allmän vaccinering med något av HPV-vaccinerna. 

Det handlar om:
?  bristande bevis för långtidseffekter, ingen kan idag svara på om det kommer att krävas en boosterdos av vaccinet
?  avsaknad av svar på frågan hur väl vaccinerna faktiskt skyddar mot själva cancern
?  dålig koll på vilken effekt vaccinerna har på de stammar som de inte biter på (kanske blir ekologin sådan att stammar som idag står för få cancerfall kan ?blomma upp? när HPV 16 och 18 är besegrade)
?  oklara effekter på kvinnornas benägenhet att fortsätta gå på screeningkontroll
?  svårigheter att göra samhällsekonomiska analyser (mycket beroende på oklarheterna ovan)

Inget nytt under solen egentligen. Alla dessa frågetecken runt vaccinet finns omnämnda i SBU:s rapport från januari förra året. Experterna på Socialstyrelsen har känt till dem hela tiden, men kom ändå fram till att rekommendera vaccinering då i februari. Men ännu syns ingen vaccinering av 12-åriga flickor. Vad har hänt?

Remissrundan på Socialstyrelsens rekommendation visar att många landsting är oroliga för finansieringen. Vaccinerna är dyra. Inget nytt under solen, som sagt. Men det intressanta är att det är nu, när någon ska betala för kalaset, som de vetenskapliga motargumenten, de som funnits där hela tiden men som det var väldigt tyst om, börjar bli giltiga. Till Svenska Dagbladet säger Anders Tegnell på Socialstyrelsen att ?Läget är komplicerat just nu. Finansieringen är oklar, ett uppföljningsprogram måste tas fram och det nationella vaccinationsprogrammet ska utredas.? Till oss på Läkemedelsvärlden säger han att de nu bland annat funderar på hur de ska formulera sin rekommendation, hur tvingande den i slutändan ska vara.

Det är förstås inte alla som uppskattar denna mer komplexa diskussion om vaccinerna. I samma artikel i Svenska Dagbladet i helgen säger livmoderhalscancerexperten Xavier Bosch att ?artiklarna i New England Journal of Medicine skapar enorm förvirring. Detta är en ansedd tidning. När dessa tvivel sprids blir människor väldigt förvirrade om vaccinerna verkligen är effektiva eller ett slöseri med pengar. Dessutom lär vaccinationsmotståndarna hoppa på tåget.? Han säger också till tidningen att ledaren i NEJM är störande och att forskarna som skriver befinner sig i periferin av debatten.  ?De är inte del av kärngruppen. Alla möjliga människor kastar sig in i debatten, drivna av känslomässiga eller ekonomiska motiv, avfärdar Xavier Bosch forskarnas ifrågasättande.?

Ja vad ska man säga. Jag undrar lite hur Xavier Bosch tänker kring vetenskaplig debatt. Vilka menar han ska få yttra sig i frågan. Endast de som utfört själva studierna? Med andra ord, endast de som, precis som Xavier Bosch själv enligt Svenska Dagbladet, blivit sponsrade av företagen som gjort vaccinerna?

De här två HPV-vaccinerna representerar ett stort vetenskapligt genombrott. Men därmed inte sagt att frågan inte är problematisk, och om “kärngruppen” är så övertygad om vaccinernas värde, varför är de då så rädda för en debatt?

Nej, tack och lov att NEJM låter debatten finnas. Kanske kan besluten då bli bättre förankrade. Då kan vi kanske få ett besked från Socialstyrelsen som inte enbart resulterar i ytterligare frågetecknen.