Annons
Home 2022

Årlig arkivering 2022

Tre får dela på pris för klickkemi

Nobelpriset i kemi 2022 går i tre lika delar till forskarna Barry Sharpless, Morten Meldal och Carolyn Bertozzi. Det meddelade Kungliga vetenskapsakademinens ständiga sekreterare Hans Ellegren vid en presskonferens på onsdagsförmiddagen.

Klickkemi viktig för läkemedelsutveckling

De tre pristagarna får priset för sina bidrag till skapandet av en funktionell form av kemi där molekylära byggstenar ”snabbt och effektivt snäpper i varandra”, skriver Kungliga vetenskapsakademin i ett pressmeddelande. Denna form av kemi kallas klickkemi och har stor betydelse för bland annat utveckling av nya läkemedel.

– Årets kemipris handlar om att inte krångla till det så mycket och i stället utgå från det lätta och enkla. Även om man väljer en enkel väg kan man bygga avancerade och användbara molekyler, sa Johan Åqvist, ordförande i Nobelkommittén för kemi, vid presskonferensen.

Metodens utvecklades i flera steg

Den som startade alltihop var Barry Sharpless som började ta fram en enkel och säker form av kemi med få oönskade biprodukter. Han myntade begreppet klickkemi omkring år 2000. Det här årets nobelpris är hans andra. Barry Sharpless fick tillsammans med två andra forskare Nobelpriset i kemi även 2001, då för arbeten över kiralt katalyserade oxidationsreaktioner.

Men redan tio år tidigare, 1991, hade han blivit tilldelad ett annat svenskt vetenskapligt pris. Det handlar om Scheelepriset som delas ut av Apotekarsocieteten. Efter dagens besked har nu Nobelpriset sammanlagt sex gånger gått till forskare som tidigare fått Scheelepriset. Två av dessa gånger har Barry Sharpless stått för.

Nästa steg i klickkemins utveckling var att Morten Meldal, dagens andra pristagare, och Barry Sharpless oberoende av varandra presenterade en central kemisk reaktion kallad den kopparkatalyserade azid-alkyn cykloadditionen. Det är en effektiv kemisk reaktion som har fått stor spridning. Bland mycket annat används den numera för att utveckla läkemedel, kartlägga DNA och skapa ändamålsenliga material.

Möjliggör nya cancerläkemedel

Den tredje pristagaren Carolyn Bertozzi tog sedan klickkemin vidare. Hon utvecklade klickreaktioner som fungerar inuti levande organismer. Hennes så kallade bioortogonala reaktioner sker utan att störa cellernas vanliga kemi. Reaktionerna används för att utforska celler och synliggöra biologiska processer. Med hjälp av bioortogonala reaktioner har forskare också utvecklat mer träffsäkra cancerläkemedel, som nu testas i kliniska prövningar.

”Med klickkemin och bioortogonala reaktioner har kemin gått in i funktionalismens era. Det är till mänsklighetens största nytta.”, skriver vetenskapsakademien.

Myndigheter vill förbättra svenska hälsodata

Två digra myndighetsrapporter om den nationella tillgången till hälsodata har landat på regeringens bord. Det är Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, och Socialstyrelsen som redovisat varsitt regeringsuppdrag.

Hälsodata för läkemedelsuppföljning

TLV:s rapport fokuserar på hur de nationella hälsodataregistren bör vidareutvecklas för att förbättra uppföljningen av läkemedel. TLV föreslår såväl nya register som utökning av befintliga register.

– Med en ökad tillgänglighet till nya datakällor och nödvändiga analysverktyg ökar TLV:s möjlighet att säkerställa att kostnader för läkemedel är rimliga under hela produktens livscykel, säger Pontus Johansson, enhetschef på TLV, i ett pressmeddelande.

Socialstyrelsens rapport har en ännu bredare ansats. Socialstyrelsen har haft i uppdrag att kartlägga hälsodataläget i stort i Sverige. Rapporten redovisar därför vilken tillgång som finns till hälsodata, vilka behov av hälsodata som olika aktörer har samt vilka hinder som finns för att samla in och använda data på ett önskvärt sätt.

Efterlyser data om slutenvårdsläkemedel

Ett behov som de två myndigheterna är överens om gäller slutenvårdens inrapportering av sin läkemedelsanvändning. Både TLV och Socialstyrelsen framhåller att det råder brist på data på patientnivå om de läkemedel som används inom hälso- och sjukvården. Detta skiljer slutenvårdsläkemedlen från de förskrivna. För de senare finns data på individnivå i Socialstyrelsens läkemedelsregister, men för slutenvårdsläkemedlen saknas motsvarande datakälla.

TLV framhåller i sin rapport att den bristen är otillfredsställande. Detta eftersom behandlingar som ges inom hälso- och sjukvården står för en betydande del av den totala läkemedelsanvändningen i Sverige. Ändå kan de på grund av databrist inte inkluderas i TLV:s uppföljningsanalyser.

TLV föreslår här en lösning på kortare och en på längre sikt. Till att börja med vill myndigheten att Socialstyrelsen ska få regionerna att öka sin inrapportering av användningen av läkemedel på individnivå till Socialstyrelsens patientregister. På längre sikt vill TLV se ett nytt, mer detaljerat register för slutenvårdsläkemedlen, liknande det som redan finns för förskrivna läkemedel.

Föreslår primärvårdsregister

Ett annat område som enligt båda myndigheterna behöver utvecklas är hälsodata från primärvården. TLV föreslår ett nationellt primärvårdsregister som fångar upp hela vårdförloppet så att det går att följa upp behandlingseffekter av läkemedel där. Och även Socialstyrelsen skriver att nationell insamling av data från primärvården har ”hög prioritet”. Myndigheten vill därför ha ett uppdrag att förbereda för sådan insamling och föreslår också att förordningen om patientregister ändras så att datainsamling från primärvården blir möjlig.

Båda rapporterna innehåller en lång rad problembeskrivningar och förslag utöver dessa. TLV vill bland annat ha större tekniska och juridiska möjligheter att hantera individdata om läkemedelsanvändning.

På Socialstyrelsens åtgärdslista märks bland annat ett förslag om ett nytt biobanksregister. Myndigheten vill också vidareutveckla sådana hälsodata som behövs för krisberedskap och krishantering.

Nämnd: Högsta instans bör pröva forskningsfusk

Kammarrätten bedömde i maj i år att Karolinska institutets tidigare prorektor Karin Dahlman-Wright inte var skyldig till oredlighet i forskning i ärendet om bildmanipulationer i vetenskapliga artiklar. Beslutet överklagades av Nämnden för prövning av oredlighet i forskning, NPOF, som nu har inkommit med en motivering till överklagandet. Enligt NPOF handlar det om en fråga av principiell betydelse för hur lagen ska tolkas. ”Prejudikatintresset är således starkt”, skriver nämnden.

Fråga om oredlighet i forskning

Det uppmärksammade ärendet handlar om bildmanipulationer i fyra vetenskapliga artiklar där Karin Dahlman-Wright varit korresponderande författare eller ansvarig sistaförfattare. På grund av publiceringarna fällde NPOF i september 2020 Karin Dahlman-Wright för oredlighet i forskning enligt den lagstiftning som började gälla 1 januari samma år. NPOF ansåg att forskarna hade manipulerat bilder, och att Karin Dahlman-Wright hade varit grovt oaktsam.

Efter turer i flera instanser nådde ärendet tidigare i år till kammarrätten som ansåg att Karin Dahlman-Wright inte var skyldig till oredlighet i forskning. Kammarrätten bedömde att bilderna utgjorde allvarliga avvikelser från god forskningssed i form av förfalskning. Karin Dahlman-Wright hade dessutom brustit i sitt ansvar när hon godkänt dessa utan att säkerställa att de var korrekta innan de publicerades, enligt domstolen. Däremot hade hon inte varit grovt oaktsam.

”Har stor betydelse för kommande ärenden”

Men NPOF vill att Högsta förvaltningsdomstolen meddelar prövningstillstånd i ärendet. I sin motivering till överklagandet framhåller nämnden att fallet inte är unikt och att frågan därför har stor betydelse för kommande ärenden. NPOF anser att kammarrättens tolkning innebär att det är väldigt få av de forskare som fabricerar, förfalskar och plagierar som faktiskt kommer anses skyldiga till oredlighet i forskning.

”Frågan vad som får beaktas i skuldfrågan är av central betydelse för hur lagen ska tolkas och för den kommande rättstillämpningen”, skriver NPOF i motiveringen.

Nämnden framhåller också att lagen är ny och innehåller en del av forskningsverksamheten som inte tidigare reglerats i lag, och att det därför krävs tydlighet.

Högsta förvaltningsdomstolen kommer nu att ta ställning till om domstolen ska meddela prövningstillstånd i ärendet.

”Vi måste hålla ögonen på resistensutveckling”

Att sars-cov-2 muterar i snabb takt påverkar hur vården kommer att kunna använda sig av monoklonala antikroppar i behandlingen mot covid-19. Även om forskarna ännu inte vet hur dessa kommer att fungera mot kommande virusvarianter, finns det i nuläget tecken på sviktande effekt för några av dem.

Den högst aktuella frågan diskuterades på ett seminarium under Stockholm Nordic hiv and virology meeting förra veckan. En av föreläsarna var Anders Sönnerborg som är professor i infektionssjukdomar och klinisk virologi vid Karolinska institutet samt överläkare vid infektionskliniken på Karolinska universitetssjukhuset.

Han menar att en lösning kan vara monoklonala antikroppar som riktar sig mot flera delar av sars-cov-2.

– Det är allvarligt med resistensutveckling och vi måste hålla ögonen på det. Vi kommer att behöva bredverkande monoklonala antikroppar som inte blir så känsliga för virusmutationer. Detsamma gäller för vaccinerna, säger han.

Monoklonala antikroppar ska sättas in tidigt

Monoklonala antikroppar ska sättas in tidigt i förloppet hos covid-19-patienter som har en förhöjd risk att bli allvarligt sjuka. I vissa fall kan de även användas som förebyggande behandling för personer som av något skäl inte får en tillräcklig skyddseffekt av vaccin.

De monoklonaler och vaccin som finns i dag riktar sig mot olika delar av sars-cov-2-virusets spikprotein. I spikproteinet uppstår dock mutationer ofta, och det är det som påverkar effekten av monoklonalerna och vaccinerna allteftersom att viruset förändras. Om dessa i stället riktar sig mot fler delar av viruset kan de bli mindre känsliga för förändringar.

Det pågår mycket forskning om sådana nya läkemedel, både inom akademien och läkemedelsföretagen.

Visar avtagande effekt i provrör

En av de monoklonala antikroppar som används mot covid-19 i Sverige är Evusheld (tixagevimab/cilgavimab). Det är en långverkande antikroppskombination som i mars i år godkändes som förebyggande behandling. Nyligen godkändes Evusheld även som behandling för personer som redan har blivit infekterade av viruset, vilket också är det vanligaste användningsområdet för läkemedlet i Sverige.

– Det förefaller vara mycket ovanligt att Evusheld används som profylax. Det finns inget centralt register över detta men trenden är tydlig, säger Anders Sönnerborg.

Forskare har sett en något minskad effekt hos Evusheld i så kallade neutraliseringstest i provrör när det gäller omikronvarianterna BA 4 och BA 5. Det är dessa varianter som nu dominerar smittspridningen i Sverige. Även för Xevudy (sotrovimab), som är en annan monoklonal antikropp som används i Sverige, har effekten minskat. Där är effekten kraftigt försämrad.

Men Anders Sönnerborg framhåller att det är för tidigt att säga hur effekten blir i den kliniska verkligheten.

– Det här behöver inte betyda att läkemedlen inte kommer att fungera alls på patienter. Det är även andra parametrar som har betydelse och det är möjligt ändå att det kommer att ha en klinisk effekt beroende på graden av nedsatt provrörseffekt, säger han.

Nya virusvarianter

För två andra varianter av omikron har man i provrör dock sett att Evusheld inte fungerar alls. Dessa kallas BA 2.75.2 och BQ 1.1. När det gäller den förstnämnda finns ett fåtal konstaterade fall i Sverige, och den sistnämnda har man ännu inte upptäckt här.

– Det finns mer och mer data från provrör som tyder på att det kommer nya stammar som smiter undan antikropparna ännu mer. Men även om sådana sammanställningar kommer snabbt så ligger vi alltid efter i och med att nya virusvarianter dyker upp hela tiden, säger Anders Sönnerborg.

Han framhåller dock att de omikronvarianter som cirkulerar nu orsakar mindre allvarlig sjukdom, och att de här testerna i provrör handlar om hur bra läkemedlet är på att förhindra smitta.

– Är man frisk och inte alltför gammal så är risken att hamna på sjukhus väldigt liten. Problemet med att det monoklonala antikropparna tappar i effekt berör framför allt de som har nedsatt immunförsvar och som inte har svarat på vacciner, säger han.

Men vad innebär detta då för dessa patienter?

– Den gruppen är riktigt utsatt, och problemet är att vi inte vet än hur det kommer att påverka dem. Det som är bra är att man ännu inte har sett någon resistensutveckling när det gäller antivirala läkemedel mot covid-19 som till exempel Paxlovid och Veklury.

I gruppen antivirala läkemedel handlar det om redan befintliga läkemedel som under pandemin även är aktuella mot covid-19. Även dessa ska sättas in tidigt i sjukdomsförloppet. Antivirala läkemedel kan dock bara användas som behandling och inte i förebyggande syfte.

Omikron mer smittsam

Statistik från Socialstyrelsen visar att det vårdas fler patienter på sjukhus med covid-19 i dag jämfört med samma tidpunkt år 2020 och 2021. Anders Sönnerborg menar att detta beror på att omikronvarianten är mer smittsam.

– De nu cirkulerade virusstammarna är mer smittsamma och då blir det ju fler i riskgrupperna som bli infekterade. Och som ett resultat av det så blir det också fler som hamnar på sjukhus med viruset, säger han.

Enligt Anders Sönnerborg är det omhändertagandet det allra viktigaste för de patienter som behöver sjukhusvård.

– Där har vi lärt oss otroligt mycket om man jämför med tidigt under pandemin.

För de patienter som behöver läkemedelsbehandling är det Paxlovid (PF‍-‍07321332/‌ritonavir) som används i första hand. Det ska sättas in inom fem dagar efter att patienten har smittats av viruset så det kan bara användas av de patienter som kommer tidigt till sjukhus.

Ett annat stort problem är att de patienter som bäst behöver Paxlovid inte kan behandlas på grund av hög risk för läkemedelsinteraktioner. Även användningen av Veklury (remdesivir) kan övervägas, men eftersom det är en intravenös behandling med risk för njur- och leverbiverkningar är det ofta ett andrahandsval.

Även monoklonala antikroppar används

På Karolinska universitetssjukhuset behandlar man även patienter med monoklonala antikroppar.

– För dessa är det dock viktigt att veta vilken stam av viruset patienten har så att man vet att det är en patient med virus som är känslig för läkemedlen. Men det behöver man då ta reda på snabbt för man kan inte vänta med behandling med monklonaler för länge hos en svårt sjuk patient. De få patienter som får Evushield som behandling är patienter med grav immundefekt som inte kan ta Paxlovid, säger Anders Sönnerborg.

Att det är en begränsad tillgång på covid-19-läkemedel spelar också roll för hur behandlingen ser ut.

– Som läkare får man vara noggrann med vilka patienter som man behandlar så att läkemedlen räcker till de som verkligen behöver.

Ny behandling mot ALS godkänns i USA

Den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA godkänner en ny behandling mot den dödliga nervsjukdomen ALS. Det handlar om Amylyx pharmaceuticals läkemedel Relyvrio, som har varit omdiskuterat på grund av tvivel kring dess effekt.

Ingen botande behandling mot ALS

ALS, amyotrofisk lateral skleros, är en nervsjukdom som drabbar mellan 220 och 250 personer i Sverige varje år. Sjukdomen gör att de nerver som kontrollerar musklerna bryts ner och dör. Detta leder till att personen förlorar kontrollen av sina muskler och efter en tid blir förlamad, för att sedan avlida. I genomsnitt överlever patienterna bara mellan två och fem år efter diagnos. Det finns dock en mycket stor variation mellan enskilda patienter och vissa personer kan leva betydligt längre.

Det finns ingen botande behandling mot ALS, och behandlingsalternativen för att bromsa sjukdomsförloppet är begränsade. I Sverige och övriga EU finns i dag bara en godkänd sjukdomsmodifierande behandling. Det är läkemedlet Rilutek (riluzol) som ökar livslängden något, men också har en hel del biverkningar.

Detta läkemedel är även godkänt i USA som också har ytterligare en behandling mot sjukdomen; Radicava (edaravone).

Det nu aktuella läkemedlet Relyvrio blir därmed den tredje ALS-behandlingen att godkännas i landet. Läkemedlet är en oral kombinationsterapi som består av natriumfenylbutyrat och tauroursodeoxikolsyra. Behandlingen ska kunna skydda nervceller hos ALS-patienter från fortsatt nedbrytning.

Behandlingen fick i juni också ett villkorligt godkännande i Kanada, där under namnet Albrioza. En ansökan om godkännande har även lämnats in till den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA.

Studie visade längre överlevnad

Godkännandet bygger på en 24 veckor lång placebokontrollerad fas II-studie. I studien ingick 137 vuxna patienter som slumpmässigt fick antingen Relyvrio eller placebo. De patienter som fick läkemedlet upplevde att den dagliga funktionen minskade i en långsammare takt jämfört med vad de som fick placebo upplevde. I en långtidsanalys såg forskarna också en längre total överlevnad bland patienter som fick läkemedlet.

De vanligaste biverkningarna var diarré, buksmärtor, illamående och övre luftvägsinfektion.

Amylyx pharmaceuticals genomför just nu en större, längre fas III-studie för att bekräfta fördelarna med läkemedlet. Denna förväntas vara klar i slutet av 2023 eller i början av 2024.

Diskussion om Relyvrio

Tidigare i år sa FDA nej till att godkänna Relyvrio. Anledningen var det fanns tvivel kring effektiviteten av läkemedlet. Myndigheten ansåg att det skulle vara bättre att invänta resultatet från företagets pågående, större studie. Beslutet väckte dock starka reaktioner bland ALS-patienter. De hävdade att det vore bättre för patienter med begränsad livslängd att få prova ett nytt läkemedel som verkar vara säkert, även om det längre fram skulle visa sig vara ineffektivt.

Motreaktionerna ledde till att FDA tog det mycket ovanliga beslutet att kalla till ett nytt möte för att ompröva beslutet. Och denna gång gick omröstningen åt andra hållet. FDA vidhåller dock att det finns ”en viss grad av kvarvarande osäkerhet om bevisen på effektivitet.”

Caroline Ingre är specialistläkare och ansvarig för ALS-verksamheten på Karolinska universitetssjukhuset, samt gruppledare för ALS-forskningen på institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska institutet. Enligt henne är godkännandet en viktig signal till både patienter och läkemedelsföretag för att visa att forskningen går framåt. Hon anser dock att det är ett problem att FDA godkänner läkemedlet baserat på resultat från en studie som ännu bara nått till fas II.

– På ett sätt är det väldigt viktigt att visa världen att det finns ett nytt läkemedel och att patienterna känner att de är uppmärksammade. Det verkar ju som att läkemedlet både förbättrar den motoriska förmågan, och ökar överlevnaden.

– Samtidigt är det bara resultat från fas II och vi vet faktiskt inte vad som kommer att hända i fas III. Man behöver data som sträcker sig över 12 månader för att visa att det faktiskt stämmer. Det finns därför en oro att patienter ska vänja sig vid att ta läkemedlet och att det sen visar sig att det inte har någon effekt.

Neandertalgener påverkar läkemedelsnedbrytning

Neandertalgener fortsätter att påverka oss nutida människor på många olika sätt. Det har blivit tydligt under det dryga decennium som gått sedan årets medicinpristagare Svante Pääbo och andra forskare 2010 publicerade den första kartläggningen av neandertalarnas arvsmassa. Forskning har visat att gener som vi ärvt från våra utdöda föregångare har betydelse för bland annat hudpigmentering och olika neurologiska och psykologiska egenskaper.

Mer nyligen har det också börjat komma forskningsresultat som visar på neandertalgenernas betydelse när det gäller sjukdomar och behandling. Svante Pääbo själv har varit mycket aktiv i denna forskning. Detta tillsammans med andra forskare vid Max Planckinstiutet för evolutionär antropologi i Leipzig som Svante Pääbo grundade och nu leder.

Forskarna har bland annat visat att de viktigaste genetiska risk- och skyddsfaktorerna när det gäller svår covid-19 är arv från neandertalarna.

Neandertalgener påverkar dosering

I somras publicerades även en studie som visar att detta genetiska arv också påverkar hur vi bryter ned läkemedel. Neandertalgener ligger bakom att en del människor inte klarar lika höga doser av vissa läkemedel som de flesta personer. Det var Svante Pääbo tillsammans med Hugo Zeberg, Max Planckinstiutet för evolutionär antropologi och Karolinska institutet, och två andra forskare som publicerade studien i The pharmacogenomics journal.

Forskarna hade studerat den genetiska variationen när det gäller två enzymer i enzymfamiljen cytokrom P450. Det är välkänt att denna enzymfamilj är viktig för kroppens nedbrytning av vissa läkemedel.

Svante Pääbo och hans kollegor identifierade ett DNA-segment som 20 procent av dagens européer ärvt från neandertalare och som bär gener för två cytokrom P450-enzymer. Dessa enzymer är viktiga för nedbrytningen av flera vanliga läkemedel. Det handlar bland annat om blodförtunnande warfarin, epilepsiläkemedlet fenytoin, kolesterolsänkande statiner och vanliga smärtstillande läkemedel som ibuprofen.

Neandertalvarianterna av dessa enzymer bryter ned läkemedlen mindre effektivt. Personer som bär på sådana gener behöver därför anpassade läkemedelsdoser.

– Det här är ett fall där mötet med Neandertalare har en direkt påverkan på vården. Terapeutiska doser kan annars vara toxiska för bärare av Neandertalgenvarianten, sade forskaren Hugo Zeberg då i ett pressmeddelande.

Nobelpriset i medicin till Svante Pääbo

Årets Nobelpris i fysiologi eller medicin går till svensken Svante Pääbo. Han får priset för sina upptäckter om arvsmassan hos utdöda människor och människans evolution.

Genom sin banbrytande forskning har Svante Pääbo gjort någon som ingen trodde gick, nämligen att kartlägga arvsmassan från neandertalare. Han har även upptäckt en tidigare okänd hominin; Denisova.

Svante Pääbo gjorde också den viktiga upptäckten att dessa nu utdöda homininer fick barn med homo sapiens efter migrationen ut ur Afrika för cirka 70 000 år sedan. Det betydde alltså att generna överfördes mellan de olika homininerna. Att gener från de utdöda människoformerna har lämnat spår hos nu levande människor har visat sig ha fysiologisk betydelse. Bland annat har det visat sig att dessa gener kan påverka människors försvar mot infektioner.

Detta har senast visat sig vara aktuellt i forskning kring covid-19. I en internationell studie identifierade Svante Pääbo och andra forskare en specifik genvariant som ger skydd mot svår covid-19. Detta skulle i framtiden kunna leda till nya läkemedel.

Helt nytt forskningsfält

De upptäckter som Svante Pääbo har gjort har lett till ett helt nytt forskningsfält, paleogenomik. Genom att upptäcka genetiska skillnader mellan levande människor och utdöda homininer ger hans upptäcker en grund för vad som gör oss unikt mänskliga.

Svante Pääbo blev tidigt intresserad av att använda moderna metoder för att studera DNA från neandertalare. Det fanns dock stora tekniska svårigheter eftersom DNA med tiden blir kemiskt modifierat och bryts ned till korta fragment. Han använde sig då av en metod för att analysera DNA från neandertalmitokondrier – organeller i celler som innehåller sitt eget DNA. Med denna metod lyckades han sekvensera en region av mitokondrie-DNA från en 40 000 år gammal benbit, något som aldrig tidigare hade gjorts.

Vid dagens tillkännagivande av medicinpristagaren berättade Thomas Perlmann, Nobelförsamlingens sekreterare, hur det gick till när han fick ge det glädjande beskedet till vinnaren.

– Han var överväldigad, mållös och väldigt glad och frågade om han fick berätta för sin fru. Jag sa att det var okej, sa Thomas Perlmann under presskonferensen.

Rekordstor spridning av fågelinfluensa i Europa

0

Fågelinfluensa hör till de zoonotiska (kan överföras mellan djur och människa) virus som har potential att leda till en pandemi. En mycket omfattande spridning av fågelinfluensa i Europa gör därför att EU:s smittskyddsmyndighet ECDC uppmanar till hög vaksamhet.

– Lyckligtvis har det inte inträffat några infektioner hos människor under det senaste utbrottet av fågelinfluensa i EU och EEA, säger ECDC-chefen Andrea Ammon i ett pressmeddelande.

– Men ett flertal grupper av personer, främst de som arbetar i djursektorn, löper en ökad risk att komma i kontakt med smittade djur. Det är mycket viktigt att läkare, laboratorieexperter och hälsoexperter, både i human- och i djursektorn, samarbetar och koordinerar sina insatser. Det krävs övervakning som så tidigt som möjligt kan identifiera infektioner med influensavirus och ge underlag för riskbedömningar och folkhälsoåtgärder.

Värsta säsongen hittills med fågelinfluensa

Under de senaste tolv månaderna har sammanlagt 2 467 utbrott av en mycket dödlig form av fågelinfluensa inträffat hos tamfågel runt om i Europa. Utbrotten har lett till avlivning av 48 miljoner fåglar. Dessutom har 187 fall av fågelinfluensan konstaterats hos vilda fåglar i fångenskap och 3 573 fall hos vilda fåglar som hittats döda. Hela 37 europeiska länder, däribland Sverige, har haft utbrott och enstaka fall av fågelinfluensan.

Dessa siffror gör spridningen under säsongen 2021-2022 (säsongen går från och med oktober till och med september följande år) till den största fågelinfluensaepidemin någonsin i Europa. Det konstaterar EU:s smittskyddsmyndighet ECDC i en ny rapport.

Inga fall hos människor har upptäckts i Europa under den gångna säsongen. Däremot har fem fall där människor smittats av olika fågelinfluensavirus rapporterats från Kina.

Rekommenderar smittskyddsåtgärder

ECDC bedömer för närvarande att risken att smittas av fågelinfluensa är låg i den allmänna befolkningen i Europa. Vidare är risken låg till måttlig i yrkesgrupper som har kontakt med fåglar och andra djur.

Samtidigt som ECDC publicerar denna rapport presenterar myndigheten även ett dokument med råd och riktlinjer. Det handlar om hur olika aktörer bör agera för att minska risken. Bland de rekommenderade insatserna finns olika arbetsmiljöåtgärder samt ökad uppmärksamhet och testning i vården.

Barn behöver inte längre vaccinera sig mot covid-19

0

Barn mellan 12 och 17 år, som inte har någon underliggande sjukdom, behöver inte längre vaccinera sig mot covid-19. Det meddelar Folkhälsomyndigheten som nu tar bort den allmänna rekommendationen om vaccinering i denna grupp. Enligt myndigheten kan sars-cov-2 i nuläget betraktas som ett vanligt luftvägsvirus för friska barn i denna åldersgrupp.

– Sammantaget ser vi att vårdbehovet till följd av covid-19 har varit lågt bland barn och unga under pandemin, och dessutom minskat sedan virusvarianten omikron började sprida sig. I den här fasen av pandemin ser vi inte att det finns ett fortsatt behov av vaccination i den här gruppen, säger Sören Andersson, enhetschef på Folkhälsomyndigheten, i ett pressmeddelande.

Covid-19-vaccinering för barn i riskgrupp

Att få barn har blivit sjuka och att nya virusvarianter ger mindre allvarliga symtom för barn som inte har någon underliggande sjukdom är två av argumenten bakom det nya beslutet som gäller från och med 1 november. Folkhälsomyndigheten konstaterar också att immuniteten mot covid-19 i den aktuella gruppen är mycket hög.

När det gäller personer mellan 18 och 64 år kan denna åldersgrupp i dag få en extra påfyllnadsdos om de vill. För barn finns dock ingen möjlighet till vaccinering även om de själva eller föräldrarna önskar, enligt Folkhälsomyndigheten.

”Utifrån aktuellt beslut innebär det att man inte kan vaccinera sitt barn under 18 års ålder om barnet eller föräldrarna vill detta”, skriver myndigheten i ett mejl till Läkemedelsvärlden.

För barn som har påtagligt nedsatt immunförsvar eller är särskilt känsliga för luftvägsinfektioner generellt kvarstår dock en rekommendation om vaccinering. Dessa grupper definieras av Svenska barnläkarföreningen, som också har varit i dialog med Folkhälsomyndigheten inför det aktuella beslutet.

Folkhälsomyndigheten fortsätter att följa kunskapsläget och kan komma att ändra rekommendationen om vaccinering mot covid-19 igen om situationen skulle förändras.

EMA startar pilotprojekt för att stötta nya ATMP

EU:s läkemedelsmyndighet EMA drar i gång ett pilotprojekt för att stödja utvecklingen av nya ATMP, Advanced therapeutic medicinal products. I begreppet ATMP ingår genterapier samt cell- och vävnadsterapier. Dessa nya typer av avancerade behandlingar har, framhåller EMA, en stor potential att förbättra livet för patienter med svåra sjukdomar som i dag saknar bra behandlingsalternativ.

Från grundforskning till nya ATMP

Pilotprojektet riktar sig till forskare utanför industrin. Syftet är att underlätta för forskare inom akademin och icke vinstdrivande organisationer att utveckla grundläggande forskning vidare till avancerade terapier. Enligt EMA visar erfarenheten att dessa forskare ofta har svårt att navigera bland de regulatoriska kraven på nya terapier.

Under pilotprojektet kommer EMA därför att tillhandahålla förstärkt regulatoriskt stöd till utveckling av upp till fem ATMP. Det ska vara terapier som kan fylla ouppfyllda medicinska behov och som utvecklas helt och hållet av forskare inom akademi eller icke vinstdrivande organisationer.

Myndigheten har redan utsett den första deltagaren. Det handlar om en CAR-T-terapi mot cancer som en sjukhusklinik i Barcelona håller på att utveckla. Nu välkomnar EMA ansökningar från fler forskare som vill delta i projektet.

EMA kommer att vägleda pilotdeltagarna genom den regulatoriska processen. De första resultaten kan komma inom tre till fyra år.

Snabbspår för äldre terapi mot Skelleftesjukan

Det antiinflammatoriska läkemedlet diflunisal hade tidigare en viktig plats i behandlingen av patienter med ärftlig transtyretinamyloidos, Skelleftesjukan. Men diflunisal är avregistrerat och kan bara förskrivas på licens. Och vården får bara välja licensläkemedel om det inte finns några lämpliga godkända terapier att tillgå. I takt med att det kommit nya godkända behandlingsalternativ har därför möjligheterna att licensförskriva det äldre läkemedlet kraftigt minskat. Något som röster i de mest drabbade regionerna har beklagat.

Men kanske är en comeback i sikte för diflunisal. Detta sedan EU:s läkemedelsmyndighet EMA gett diflunisal särläkemedelsstatus som möjlig terapi vid transtyretinamyloidos. Företaget bakom läkemedelskandidaten får därmed ett snabbspår fram till en ansökan om marknadsgodkännande

Många turer kring diflunisal

År 2019 berättade Anders Bergström, läkemedelsstrateg i Region Norrbotten, för Läkemedelsvärlden om problematiken kring tillgänglighet till läkemedel mot Skelleftesjukan. Han har länge kämpat för att få något läkemedelsföretag att satsa på att ta diflunisal fram till ett godkännande för detta användningsområde.

Nu har det irländska företaget Turnkey pharmaconsulting ansökt hos och fått ja av EMA:s kommitté för särläkemedel, COMP. COMP klassar diflunisal som särläkemedel för transtyretinamyloidos. Det innebär bland annat att företaget får tillgång till extra expertstöd från myndigheten i processen fram till att kunna ansöka om godkännande av läkemedlet.

Anders Bergström välkomnar företagets satsning och COMP:s beslut.

”Från att tidigare ha använts på över 100 patienter med Skelleftesjukan i Sverige, är användningen av diflunisal idag starkt begränsad till ett fåtal. Därför är det mycket glädjande att läkemedlet äntligen tar ett steg närmare registrering och vidgad användning i Europa och Sverige.”, skriver han i en mejlkommentar till Läkemedelsvärlden.

Livshotande sjukdom

Transtyretinamyloidos är ett sjukdomstillstånd där det bildas en onormal variant av serumproteinet transtyretin. Det onormala proteinet lagras i kroppen och kan skada nerver, hjärta, ögon, njurar och andra organ. Sjukdomen leder utan behandling ofta till döden efter ett varierande antal år.

Skelleftesjukan är en ärftlig typ av transtyretinamyloidos. Sjukdomsorsaken är en genmutation som är vanlig i vissa geografiska områden i världen, däribland svenska Västerbotten och Norrbotten.

En potentiellt botande behandlingsmetod är levertransplantation eftersom transtyretin framför allt bildas i levern. Men för majoriteten av patienterna är transplantation inte möjlig. Då återstår att stabilisera tillståndet och bromsa sjukdomsförloppet med hjälp av läkemedel.

Läkemedelsarsenalen har vuxit

Det avregistrerade läkemedlet diflunisal stabiliserar i provrör onormalt transtyretin och förhindrar inlagring av proteinet. Det finns också mindre, placebokontrollerade kliniska studier  av att behandla transtyretinamyloidos med diflunisal. Där fördröjde läkemedlet sjukdomsutvecklingen och förbättrade livskvaliteten hos patienterna.

Baserat på sådana data och på klinisk erfarenhet har diflunisal länge använts för att stabilisera sjukdomen trots att det inte är godkänt mot Skelleftesjukan.

Det första EU-godkända läkemedlet mot sjukdomen kom först 2011. Det var det transtyretinstabiliserande Vyndaqel (tafamidis). Under de allra senaste åren har behandlingsalternativen dock snabbt blivit fler. De nya så kallade antisens-oligonukleotiderna Onpattro (patisiran) och Tegsedi (inotersen) som hämmar transtyretinproduktion har fått godkännanden. Nyligen godkände EMA även ytterligare en antisens-oligonukelotid, Amvuttra (vutrisiran), mot Skelleftesjukan. Det läkemedlet är dock ännu inte tillgängligt i Sverige.

Kan bli förstahandsval

Läkemedelsverkets regelverk för licensförskrivning säger att marknadsgodkända läkemedel ska användas i första hand. Diflunisal har därför fått en allt mer tillbakaskjuten plats. Från att ha varit en första linjens terapi, får behandlingen enligt gällande rekommendationer numer bara licensförskrivas till patienter med långt gången sjukdom.

Patient- och vårdföreträdare samt regionpolitiker i Norrbotten och Västerbotten har starkt kritiserat detta. En faktor är att det äldre läkemedlet är betydligt billigare än de nyare. Behandlingskostnaden per patient och år för diflunisal utgör bara en eller några få procent av de miljonbelopp som de nya terapierna kan kosta.

Kritikerna har därför argumenterat att det bästa vore att låta de patienter som har nytta av diflunisal få den behandlingen i första hand. Det skulle både samhällsekonomin och patienterna vinna på, menar de.

Om den aktuella särläkemedelsklassningen leder fram till att diflunisal blir godkänt mot transtyretinamyloidos, kommer spelplanen åter att förändras, spår Anders Bergström:

”Diflunisal utgör ett viktigt proteinstabiliserande behandlingsalternativ och kommer sannolikt att utgöra förstahandsval förutsatt att läkemedlet fortsätter hålla ett lägre pris än det närbesläktade Vyndaqel.”

Läkemedelsverket oroade av ökade restanmälningar

0

Läkemedelsvärlden skrev i augusti om att restanmälningarna ökade igen efter en tillfällig minskning under 2021. Johan Andersson, enhetschef på Läkemedelsverket, sa då att han inte skulle bli förvånad om 2022 slutade med fler restanmälningar än rekordåret 2020.

Nu skriver han tillsammans med Torbjörn Söderström, chefläkare på Läkemedelsverket, i en debattartikel i Dagens medicin att ökningen är något som bekymrar Läkemedelsverket.

”Konsekvensen av restanmälda läkemedel kan bli mycket stor för patienter och vårdgivare och därför arbetar Läkemedelsverket på flera sätt för att hitta de bästa lösningarna för hälso- och sjukvården och för patienten”, skriver de.

Restanmälningar kommer för sent

I dag är det obligatoriskt enligt lag för läkemedelsföretagen att anmäla restsituationer till Läkemedelsverket. Dessa regler efterlevs dock inte alltid och många anmälningar kommer in alldeles för sent. Det är ofta möjligt byta ut ett läkemedel till ett annat likvärdigt direkt på apoteken. Men för epilepsiläkemedel, som är en av de läkemedelsgrupper som det just nu råder brist på, är dessa generellt inte utbytbara på grund av försiktighetsskäl.

”Eftersom patienten då behöver kontakta sin läkare för att få ett nytt recept är tidsfaktorn en ännu viktigare parameter”, skriver Johan Andersson och Torbjörn Söderström.

Regeringen har föreslagit en lagändring som skulle innebära att de läkemedelsföretag som inte meddelar Läkemedelsverket om en restsituation i rimlig tid måste betala en sanktionsavgift, något som Läkemedelsvärlden tidigare har skrivit om. I debattartikeln skriver författarna att Läkemedelsverket ser positivt på denna eventuella möjlighet.

Ser fram emot nya uppdrag

Johan Andersson och Torbjörn Söderström framhåller att Läkemedelsverket arbetar aktivt för att förbättra hanteringen av läkemedelsbrister. Myndigheten ser också fram emot nya uppdrag och resurser från en kommande regering för att ytterligare förbättra arbetet.

”Konsekvensen av restanmälda läkemedel kan bli mycket stor för individen och vårdgivaren och därför fortsätter vi arbetet med restsituationer – för vården och patientens bästa”, avslutar de.

Klartecken till vården för ny typ av blodfettsänkare

Den nya blodfettsänkaren Leqvio (inklisiran) kan användas som ett alternativ till andra högeffektiva behandlingar för vissa grupper av patienter. Det är innebörden i en ny rekommendation från NT-rådet (regionernas gemensamma organ för nationellt införande av nya terapier).

Det är två patientgrupper som NT-rådet anser att Leqvio kan ges till. Det gäller dels personer med ärftligt förhöjd kolesterolhalt (heterozygot familjär hyperkolesterolemi) som trots behandling i högsta tolererbara dos med statiner och ezetimib fortfarande har ett LDL-kolestrol på 2,6 mmol/l eller högre. Och dels personer utan sådan ärftlighet men som har hjärt-kärlsjukdom och ett LDL-kolesterol på 2,0 mmol/l eller högre trots maximal tolererbar behandling med statiner och ezetimib.

Alternativen för dessa patienter har hittills varit de så kallade PCSK9-hämmarna Repatha (evelokumab) och Praluent (alirokumab). Nu blir Leqvio enligt NT-rådets rekommendation ytterligare en behandlingsmöjlighet för de utvalda patientgrupperna. NT-rådet skriver att effektiviteten för det nya läkemedlet där motsvarar den för PCSK9-hämmarna. Och regionerna har förhandlat fram ett sekretessbelagt avtal med det tillverkande företaget Novartis som gör behandlingen kostnadseffektiv.

I rekommendationen framhåller NT-rådet också att Leqvio inte bör användas till andra patienter än dem i de utpekade grupperna. Detta på grund av större vetenskaplig osäkerhet om nyttan och lägre kostnadseffektivitet.

Leqvio fick marknadsgodkännande i EU i oktober 2020. Leqvio ges som subkutana injektioner tre gånger under det första året och därefter två gånger per år. Den aktiva substansen inklisiran är en kort RNA-sekvens som påverkar syntesen av enzymet PCSK9 i levern. Detta leder till ett ökat antal LDL-receptorer och därigenom minskar LDL-nivåerna i blodet.

Hon får Laskerpriset för verktyg som följer covid-19

Nästa vecka delas Nobelpriset i fysiologi eller medicin samt Nobelpriset i kemi ut, men redan denna vecka offentliggjordes vinnarna av Laskerpriset 2022. Det anses som ett av de mest prestigefyllda vetenskapliga priserna för medicinsk forskning och delas ut i tre kategorier. Fler än 90 av dem som fått Laskerpriset har också senare fått motta Nobelpriset.

Följer smittspridningen i realtid

I år går Lasker-Bloomberg-priset för insatser i allmänhetens tjänst till Lauren Gardner, USA, för utvecklingen av Covid-19 dashboard. Det är ett övervakningsverktyg som har gjort det möjligt att följa spridningen av covid-19 över världen i realtid. Verktyget har fyllt ett tomrum i de internationella folkhälsosystemen och Lauren Gardner har etablerat en modell att efterlikna, skriver juryn.

Lauren Gardner är utbildad till transportingenjör och har studerat hur människor beteende påverkar sjukdomsöverföring. I januari 2020 träffade hon doktoranden Ensheng Dong som berättade att han hade spårat ett fall av covid-19 i Kina. De insåg då att detta var en möjlighet att följa ett utbrott av en infektionssjukdom från början och började att samla in data och göra den tillgänglig. Lauren Gardner trodde själv att det skulle vara användbart för forskare, men kunde inte föreställa sig hur sjukdomen skulle spridas eller hur viktigt hennes övervakningsverktyg skulle bli.

Laskerpriset delas ut i flera kategorier

Årets Lasker-Debakey-pris i klinisk forskning går till Yuk Ming Dennis Lo, Kina, för hans upptäckt av foster-DNA i moderns blod. Detta fynd har gjort att han har kunnat utveckla ett icke-invasivt test för Downs syndrom hos fostret. Enligt juryn är detta en medicinsk revolution som innebär att kvinnor slipper genomgå test som ökar risken för missfall.

Laskerpriset delas även ut i kategorin medicinsk grundforskning. I år delas detta pris mellan de tre forskarna Richard O. Hynes, Erkki Ruoslahti och Timothy A. Springer, alla verksamma i USA.

De får priset för sin forskning om integriner som är ett slags protein som förbinder celler med andra celler eller cellernas omgivning, den så kallade extracellulära matrisen.

Deras upptäckter har lett till utveckling av läkemedelsklassen integrinhämmare mot autoimmuna sjukdomar.

Positiva resultat för Alzheimerkandidat

Läkemedelsföretagen Eisai och Biogen presenterar positiva fas III-resultat för den svenskutvecklade Alzheimerkandidaten lecanemab. Resultaten kommer från en global placebokontrollerad studie bland 1 795 personer med tidig Alzheimers sjukdom. Lecanemab uppfyllde det primära utfallsmåttet att bromsa sjukdomsutvecklingen. Alzheimerkandidaten nådde även flera sekundära utfallsmål, däribland att minska förekomsten av proteininlagringar, amyloidplack, i hjärnan.

– Resultaten uppfyller helt och hållet våra förväntningar, både vad gäller den höggradiga statistiska signifikansen och samstämmigheten mellan resultaten för det primära effektmåttet och samtliga sekundära effektmått. Detta är en fantastisk prestation av våra anställda och vår partner Eisai som outtröttligt har arbetat i nästan två decennier för att nå denna framgång, säger i ett pressmeddelande Gunilla Osswald, vd för svenska Bioarctic som stod för den tidiga utvecklingen av lecanemab.

Bioarctic grundades av lecanemabs upptäckare Lars Lannfelt. Det svenska företaget har ingått partnerskap med japanska Eisai om Alzheimerkandidatens utveckling. Eisai samarbetar i detta även med amerikanska Biogen.

– Vi är stolta över att vår grundare Lars Lannfelts upptäckter nu har potential att i grunden förbättra behandlingen av patienter med Alzheimers sjukdom, som idag har väldigt begränsade behandlingsalternativ, säger Gunilla Osswald.

Alzheimerkandidaten lecanemab bromsade försämring

Lecanemab är en antikropp riktad mot de amyloidplack som av de flesta ses som en central del av sjukdomsprocessen vid Alzheimers sjukdom. Verkningsmekanismen liknar den hos det omdiskuterade Alzheimerläkemedlet Aduhelm (adukanumab). Aduhelm blev godkänt i USA, men fick nej hos EU:s läkemedelsmyndighet EMA.

Med Aduhelm är problemet att studierna framför allt har visat att behandlingen minskar amyloidplacken, men inte att den också leder till kliniska fördelar för patienten.

Men när det gäller lecanemab visar de färska resultaten från fas III-studien på 27 procents minskad klinisk försämring efter 18 månaders behandling. Detta när forskarna jämförde lecanemabgruppen med placebogruppen. Försämringen mättes med en etablerad bedömningsskala för symtomen vid demenssjukdom.

Ansöker i USA, EU och Japan

Eisai har fått ja på en ansökan hos den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA om registrering av Alzheimerkandidaten lecanemab under ett accelererat förfarande. Den aktuella fas III-studien, Clarity AD, kommer att ingå i FDA:s underlag. Myndighetens beslut om godkännande eller ej väntas senast i januari 2023.

Eisai kommer även att lämna in ansökan hos FDA om ett vanligt läkemedelsgodkännande för lecanemab. Företaget planerar också att ansöka om godkännanden i Japan och EU, senast under det första kvartalet 2023.

”Förkorta inte antibiotika-kuren på egen hand”

Apotek Hjärtat presenterade nyligen en Sifoundersökning om våra läkemedelsvanor. Den visade bland annat att var femte tillfrågad hade låtit bli att fullfölja en ordinerad läkemedelsbehandling någon gång under de senaste fem åren. Oroande, menade apotekskedjan, och skrev att om det handlar om en antibiotikakur så kan ”en i förtid avbruten behandling öka risken för resistenta bakterier eller leda till att den åkomma som behandlas kommer tillbaka”.

Men är det verkligen så farligt att hoppa över de sista kapslarna i antibiotikakuren om man känner sig bra igen? Läkemedelsvärlden bad allmänläkaren Anna-Lena Fastén att reda ut begreppen. Anna-Lena Fastén arbetar på Strama Stockholm. Strama står för Samverkan mot antibiotikaresistens och finns i alla Sveriges regioner.

Har du märkt att många patienter kortar av sin antibiotikakur?

– Nej, men de är nog kanske inte så benägna att berätta det för doktorn i så fall.

Stämmer det att risken för resistenta bakterier ökar om man slutar ta antibiotika innan hela kuren är klar?

– Både och, kan man säga. Det kan inte utvecklas fler resistenta bakterier som en direkt följd av en förkortad behandling eftersom resistens utvecklas i närvaro av antibiotika, inte i dess frånvaro. Men det kan ändå finnas ett indirekt samband genom att infektionen kan komma tillbaka om patienten slutar med behandlingen i förtid. I så fall måste man ofta sätta in mer antibiotika vilket totalt sett leder till större antibiotikaanvändning och därmed till ökad risk för resistensutveckling.

Så det är viktigt att fullfölja antibiotikabehandlingen även om symtomen försvinner?

– Grundregeln måste vara att förskrivarna följer gällande behandlingsrekommendationer och att patienterna tar behandlingen enligt förskrivarens ordination. Behandlingarnas längd är ofta tilltagen med lite marginal just för att infektionen inte ska återkomma.

Men forskningsstudier har väl visat att många standardbehandlingar mot olika vanliga infektioner är längre än nödvändigt?

– Ja, det stämmer. Fler och fler studier visar att det går att förkorta många antibiotikabehandlingar, ibland har man då samtidigt ändrat doseringen. Kortare behandling har i dessa studier gett lika god effekt som den längre standardbehandlingen.

– Och i takt med att vi får ökad kunskap så ändras också rekommendationerna och behandlingarna görs kortare. Det är bra med tanke på både resistensutvecklingen och påverkan på patienternas tarmflora. Men att på egen hand göra behandlingen kortare än ordinerat är däremot ändå ingen bra idé.

Hur står det till med antibiotikakunskapen hos allmänheten i Sverige, tycker du?

– Det finns numer en utbredd medvetenhet om att vara återhållsamma med antibiotika för att motverka resistensproblemen. Det blir därför också lättare och lättare att ha resonemang med människor om att bara ta antibiotika när det är motiverat. Något som har kommit på senare år är att man som läkare ibland till och med måste försöka övertyga en del om att de faktiskt behöver en antibiotikabehandling.