Annons
Home 2018

Årlig arkivering 2018

Hon blir KI:s nya universitetsdirektör

Helene Wallskär
-
0
Hon blir KI:s nya universitetsdirektör

Katarina Bjelke tillträder det nya jobbet som universitetsdirektör vid Karolinska institutet i maj 2019. Hon kommer närmast från tjänsten som universitetsdirektör vid Uppsala universitet.

– Vi är mycket glada att Katarina vill komma tillbaka till Karolinska Institutet där hon en gång började sin karriär. Hon har bred erfarenhet från både högskolesektorn och utbildningsdepartementet. Hon har dessutom lång erfarenhet som chef vilket gör henne väl lämpad att leda universitetsförvaltningen och utveckla stödet till kärnverksamheten, forskningen och utbildningen, säger Karolinska institutets rektor Ole Petter Ottersen i ett pressuttalande.

Katarina Bjelke har tidigare varit bland annat departementsråd och chef vid forskningspolitiska enheten vid utbildningsdepartementet. Hon har också varit chef för flera verksamheter vid Karolinska institutet – forsknings- och forskarutbildningsavdelningen, den internationella enheten och Grants Office. Hon har en tandläkarexamen och disputerade 1997 i neuroanatomi.

Hennes företrädare Per Bengtsson har varit universitetsdirektör vid Karolinska institutet sedan 2014 och går nu i pension.

Det är nu vi ska locka med Sveriges EMA-kampanj

Ingrid Helander
-
0
Det är nu vi ska locka med Sveriges EMA-kampanj

”Det är nästan precis ett år sedan EU-kommissionen beslutade att flytta EMA från London till Amsterdam.

Inför beslutet kampanjades det friskt för att visa upp alla goda sidor av att bo i Sverige och verka i den svenska life science-sektorn.

Samma argument gäller rimligen fortfarande och borde användas för att locka de som arbetar inom life science-sektorn i Storbritannien och som i samband med Brexit börjat se sig om efter en ny hemvist – inom EU.”

Läs hela Lars Dagerholts blogginlägg här.

Diabetesläkemedel ökade risken för amputation

Helene Wallskär
-
0
Diabetesläkemedel ökade risken för amputation

SGLT2-hämmare är en ny grupp av läkemedel för behandling vid diabetes typ 2 som sänker blodsockernivån genom att öka njurarnas glukosutsöndring. Det har på senare år kommit en rad studier om dessa läkemedels förmåga att skydda mot olika diabeteskomplikationer, liksom om deras biverkningsrisker, som Läkemedelsvärlden rapporterat om.

Nu presenterar forskare vid Karolinska institutet tillsammans med nordiska kollegor en ny stor studie som till skillnad från mycket av tidigare forskning belyser läkemedlen i praktisk användning.

Den aktuella studien, som publicerats i den vetenskapliga tidskriften BMJ, visar att patienter som fick SGLT2-hämmare löpte högre risk än patienter som fick en annan läkemedelstyp för amputationer av ben, tår och fötter.

– Samtidigt ska man komma ihåg att randomiserade kliniska försök har visat att SGLT2-hämmare kan skydda mot hjärt-kärlsjukdomar och även skydda njurarna. Det måste också vägas in när man gör behandlingsval i den kliniska verkligheten, säger studiens försteförfattare Peter Ueda, post doc vid institutionen för medicin på Karolinska institutet och AT-läkare på Södersjukhuset i Stockholm.

Studien var ett samarbetsprojekt mellan forskare på Karolinska institutet, Statens serum institut i Danmark, universitetet NTNU i Norge och det svenska nationella diabetesregistret. I undersökningen användes flera nationellt heltäckande register med information om läkemedelsanvändning, sjukdomar och annan data om drygt 34 000 patienter i Sverige och Danmark 2013-2016.

Syftet var att studera sambandet mellan användning av SGLT2-hämmarna dapagliflozin, kanagliflozin och empagliflozin och sju potentiella biverkningar som tidigare har kopplats till läkemedelsklassen. Som jämförelse användes en patientgrupp som fick GLP1-receptoragonister, en annan läkemedelsklass för behandling av typ 2-diabetes. Analyserna tog hänsyn till ett stort antal faktorer som kan tänkas påverka de studerade riskerna.

Resultatet visar att användning av SGLT2-hämmare gav dubbelt så hög risk för amputation av nedre extremiteter som GLP1-receptoragonister. I SGLT2-gruppen drabbades 2,7 på 1 000 av denna sällsynta men allvarliga komplikation, i kontrollgruppen 1,1 på 1 000.

SGLT2-hämmare ökade också risken för ketoacidos, syraförgiftning, vilket är ett tidigare uppmärksammat problem med dessa läkemedel. Däremot sågs inget statistiskt samband mellan SGLT2-hämmare och frakturer, akuta njurskador, allvarliga urinvägsinfektioner, blodproppar (venös tromboembolism) eller akuta inflammationer i bukspottkörteln.

Forskarna bakom studien framhåller också att eftersom detta var en observationsstudie, så bevisar den inte ett orsakssamband mellan SGLT2-hämmare och amputationsrisk. Redan diabetessjukdomen i sig ökar amputationsrisken eftersom sjukdomen kan försämra funktionen hos perifera blodkärl och bland annat ge svårläkta sår som till slut leda till amputation av ben, fötter eller tår.

Det finns dock sedan tidigare resultat från en klinisk studie av SGLT2-hämmaren kanagliflozin som även den visar på att behandlingen ytterligare kan öka amputationsrisken. En möjlig orsaksmekanism som har diskuterats är att SGLT2-hämmare skulle kunna försämra cirkulationen i extremiteterna  genom sin urindrivande verkan som minskar blodvolymen.

Vad bör då diabetes typ 2-patienter och deras läkare ta till sig av de nya resultaten om SGLT2-hämmarnas biverkningsrisker? Och hur ska de vägas mot de resultat som visar på skyddseffekter för hjärta och njurar? Den aktuella studien publiceras exempelvis bara några dagar efter en klinisk studie som visade att SGLT2-hämmaren dapagliflozin (Forxiga) jämfört med placebo minskade risken för hjärtsvikt.

– Det gäller att försöka göra en sammanvägd bedömning av all litteratur mot bakgrund av de individuella riskerna för den enskilda patienten, svarar Peter Ueda.

– Om det till exempel gäller en person med en förhöjd grundrisk för hjärt-kärlsjukdom kan SGLT2-hämmarnas hjärt-kärlskyddande effekter kanske ha särskilt stor betydelse och motivera att man väljer den behandlingen. Vår studie kan i så fall ses som en påminnelse om vikten av att monitorera patienten med tanke på cirkulationsproblem i ben och fötter. Och som patient är det också viktigt att komma ihåg att man kan göra mycket själv för att förebygga problem genom att vara fysiskt aktiv, inte röka, äta hälsosamt och vara noga med den förebyggande fotvården.

Peter Ueda framhåller också att fortsatt forskning behövs om SGLT2-hämmarnas olika effekter.

– Jag tror personligen inte att de ännu har funnit sin optimala plats i behandlingen av diabetes typ 2 utan att det är en diskussion som kommer att fortsätta. En möjlig utveckling är att vi mer och mer kommer att se SGLT2-hämmarna primärt som hjärt-kärlskyddande läkemedel och fokusera mindre på deras relativt måttliga blodsockersänkande effekt.

Tillvänjning gav god effekt mot veteallergi

Helene Wallskär
-
0
Tillvänjning gav god effekt mot veteallergi

Amerikanska forskare har genomfört en studie med 46 barn och ungdomar med veteallergi. Vete är ett av de vanligaste födoämnesallergenen och kan ge svåra reaktioner och till och med anafylaktisk chock hos den som är allergisk. (Det handlar alltså inte om glutenintolerans, som även det är en överkänslighet knuten till vete, men en helt annan sjukdom.)

I den dubbelblinda, placebokontrollerade studien lottades 46 barn och ungdomar med konstaterad allergi mot vete till att antingen få den testade behandlingen eller placebo. Testbehandlingen bestod i att dagligen äta små, stegvis ökade doser av veteprotein i form av vetemjöl  för att åstadkomma desensitisering, det vill säga att immunsystemet vänjer sig vid det tidigare allergiframkallande ämnet.

Denna strategi har tidigare prövats framgångsrikt för en del andra matallergier.

Efter studiens första år kunde 52 procent av de barn som fått vetebehandling klara att äta veteprotein motsvarande två brödskivor utan att få någon allergisk reaktion. Ingen i placebogruppen klarade detta.

Under studiens andra år fick behandlingsgruppen fortsätta med behandlingen och även den tidigare placebogruppen fick börja med dagliga vetedoser enligt ett upptrappningschema. Behandlingseffekten var fortsatt god hos en majoritet av deltagarna.

– I nästa steg kommer vi att göra fortsatta studier för att fastställa optimala doser och behandlingstid, förklarar i ett pressuttalande professor Anna Nowak-Wegrzyn som ledde undersökningen vid Icahn school of medicine på Mount Sinai-sjukhuset i New York

Studien har publicerats i Journal of Allergy and Clinical Immunology.

Ny diabetesbehandling testas kliniskt

Helene Wallskär
-
0
Ny diabetesbehandling testas kliniskt

I en pilotstudie vid Akademiska sjukhuset i Uppsala testas en ny idé om behandling vid diabetes typ 1. Forskarna hoppas få fram ett läkemedel som kan få bukspottkörteln att åter börja producera insulin. Den substans som studeras är gammaaminosmörsyra eller gaba. Gaba är en viktig signalsubstans i hjärnan och finns också naturligt i bukspottkörtelns insulinproducerande områden, de Langerhanska cellöarna.

Vid diabetes typ 1 angriper kroppens immunsystem de insulinproducerande så kallade betacellerna och förstör dem. Det leder med tiden till närmast total insulinbrist och livslångt behov av insulinbehandling för att hålla blodsockret under kontroll.

Uppsalaforskarna ska pröva om behandling med gaba kan få betaceller att nybildas och därmed få i gång förnyad egen insulinproduktion hos patienterna. Idén bygger på tidigare resultat från andra forskare som bland annat visat att gaba-behandling hos försöksdjur kan stimulera befintliga betaceller att föröka sig och dessutom inducera nyproduktion av betaceller. Nybildningen sker genom att andra celltyper i bukspottkörteln påverkas att omprogrammera sig till insulinproducerande celler, en mekanism som normalt inte är aktiv hos vuxna.

– Om det fungerar även hos människor öppnas helt nya möjligheter att behandla och på sikt även bota diabetes typ 1, säger Per-Ola Carlsson, överläkare och professor vid Akademiska sjukhuset i Uppsala och huvudansvarig för studien.

I förra veckan inleddes pilotstudien vid Akademiska sjukhuset för att säkerställa att tabletter med gaba är säkra att ge även till människor och ta reda på om behandlingen skulle kunna hjälpa patienter med diabetes typ 1.

Försöksläkemedlet tillhandahålls av det svenska bioteknikföretaget Diamyd medical, som länge även har försökt utveckla ett vaccin mot diabetes typ 1.

Totalt ska 30 vuxna patienter med diabetes typ 1 sedan minst fem år ingå i studien. De ska ha ingen eller ytterst liten egen insulinproduktion kvar.

– Det är ovanligt att patienter som länge haft diabetes typ 1 medverkar i kliniska behandlingsstudier, men det är nödvändigt för att vi ska kunna tolka resultaten, säger Per-Ola Carlsson.

I en första fas kommer sex försökspersoner att få testa läkemedlet i stigande doser. Eftersom läkemedlet är utformat för att inte passera blod-hjärnbarriären räknar forskarna inte med att behandlingen ska påverka hjärnan eller övriga centrala nervsystemet. Om inga problem dyker upp inkluderas ytterligare 24 patienter i studien. Deltagarna kommer att behandlas under ett halvår och behandlingen kommer att utvärderas på olika sätt.

– Det vi hoppas är att den egna insulinproduktionen ökar på grund av celldelning av kvarvarande befintliga insulinproducerande celler, eller att det till och med bildas helt nya betaceller, säger Per-Ola Carlsson.

– Det är inte troligt att vi kommer att kunna bota någon, mest förväntat är att den egna insulinproduktionen hos patienterna  kan öka något. Även en liten ökning kan faktiskt ha stor betydelse för patienten eftersom det gör diabetessjukdomen betydligt lättare att kontrollera. Med förbättrad blodsockerkontroll minskas risken för nerv-, ögon- och njurskador och andra långtidskomplikationer.

Behandling av hepatit C kan sannolikt kortas

Ingrid Helander
-
0
Behandling av hepatit C kan sannolikt kortas

Med en mer individanpassad behandling av patienter med hepatit C skulle en stor grupp av patienterna kunna botas på kortare tid än de tolv veckor som oftast är standard med antivirala läkemedel i dag. Det menar israeliska forskare som med matematisk modellering räknat ut nödvändig behandlingslängd för att eliminera hepatit C-viruset hos 22 patienter med olika grad av hepatit C.

Studieresultaten presenterades i går måndag vid den vetenskapliga konferensen American Association for the study of liver diseases, i San Francisco i USA.

I studien ingick 22 hepatit C-patienter, lika många män som kvinnor, med en medelålder på 50 år som antingen tidigare behandlats med interferon eller inte fått någon behandling alls.

Det primära effektmåttet var andel av patienterna som hade omätbara nivåer av hepatit C-RNA efter tolv veckors behandling.

Innan studien startade mättes samtliga patienters virusnivå. Därefter delades patienterna in i fyra grupper som var och en fick olika kombinationer av antivirala läkemedelsbehandlingar: Sofusbuvir/velpatasvir, elbasvis/grazoprevir, sofusbuvir/ledipasvir eller glecaprevir/pibrentasvir.

Patienternas virusnivåer mättes därefter två dagar efter inledd behandling och efter en, två och fyra veckor. Under behandlingsveckorna två till fyra gjordes matematiska beräkningar av viruskinetiken för att förutsäga hur lång behandlingstid som skulle krävas för att respektive patient skulle bli virusfri.

Enligt modellen skulle en av de 22 patienterna bli virusfri efter tio veckors behandling, åtta efter åtta veckor och två efter sex veckors behandling. För resten av patienterna krävdes tolv veckors behandling.

Forskarna skriver i ett abstract till studien att av de 19 patienter som avslutat behandlingen enligt ovan hade samtliga omätbara virusnivåer när behandlingen var färdig. Fyra veckor efter avslutad behandling var virusnivån fortfarande omätbar hos 18 av patienterna och tolv veckor efter avslutad behandling var fortfarande virusnivån omätbar hos alla patienter utom en. Den patient där sjukdomen hittills kommit tillbaka var tidigare obehandlad, hade hepatit C av genotyp 3 och hade behandlats med sofosbuvir/velpatasvir i sex veckor.

Nu planerar forskarna för en större multicenterstudie för att validera resultaten.

När de direktverkande antivirala hepatit C-läkemedlen nådde marknaden 2014 innebar det en revolution för behandlingen av sjukdomen. Tidigare interferonbehandling med tillägg av ribavirin var både tidskrävande och kom med många biverkningar, och innebar heller ingen bot.

Med de nya läkemedlen blir mer än 90 procent av patienterna botade och läkemedlen har dessutom en betydligt mildare biverkningsprofil än interferon. En utmaning är dock priset. Kostnaden för en tolvveckorsbehandling är betydligt högre än för de äldre behandlingarna.

I en kommentar till studien skriver forskarna att med en mer individanpassad, och i många fall kortare behandling, skulle kostnaden för hepatit C-läkemedel kunna sänkas med 20 procent. Det skulle i sin tur innebära att fler patienter skulle kunna få effektiv behandling, skriver forskarna. Det börjar dock komma hepatit C-behandlingar med läkemedelskombinationer där behandlingstiden kunnat kortas till åtta veckor för vissa patientgrupper.

I Sverige är sedan årsskiftet de direktverkande antivirala läkemedlen subventionerade för behandling av alla patienter med hepatit C, tack vare att kostnaderna för läkemedlen sjunkit. När läkemedlen först kom på marknaden kostade en tolvveckorsbehandling mellan 600 000 och 1 300 000 kronor, vilket gjorde att de endast subventionerades för de patienter där sjukdomen fortskridit längst.

Globalt har drygt 70 miljoner människor kronisk hepatit C-infektion och varje år dör cirka 400 000 personer till följd av sjukdomen, vanligtvis till följd av skrumplever och levercancer, enligt Världshälsoorganisationen, WHO.

Hög dos omega 3 minskade hjärt-kärlrisk

Ingrid Helander
-
0
Hög dos omega 3 minskade hjärt-kärlrisk

Tidigare i höstas publicerades en stor översiktsstudie som visade att kosttillskott med omega 3-fettsyror inte hade någon effekt på dödlighet eller insjuknande i hjärt-kärlsjukdom, något som Läkemedelsvärlden rapporterade om.

Nu presenteras nya rön med motsatta resultat, som visar att tillskott med omega 3 i hög dos minskade risken för hjärt-kärlsjukdom med 25 procent hos patienter med höga blodfetter och hög risk för kardiovaskulär sjukdom.

I en studie, som i helgen presenterades vid den vetenskapliga konferensen American heart association och som publicerats i tidskriften New England journal of medicine, har forskare följt drygt 8 000 personer under i genomsnitt fem år som fått antingen omega 3 i form av ren eikosapentaensyra, EPA, eller placebo.

Till skillnad från tidigare hjärt-kärlstudier med omega 3, där proportionerna av EPA har varit lägre och där en annan omega 3-fettsyra, dokosahexaensyra DHA, ingått, användes i denna studie enbart eikosapentaensyra.

– Det vore ett misstag att extrapolera dessa resultat till generella kosttillskott med fiskolja, sade studiens Deepak Bhatt i en intervju i Time. Det har gjorts ett antal studier med kosttillskott med blandningar av EPA och DHA som inte visat någon skyddande effekt för hjärtat.

I den randomiserade, dubbelblinda och placebokontrollerade studien ingick totalt 8 179 män och kvinnor med etablerad hjärt-kärlsjukdom eller diabetes med ytterligare minst en riskfaktor för hjärt-kärlsjukdom. Studiedeltagarna hade triglyceridvärden på mellan 1,69 och 5,63 mmol per liter och värden för LDL-kolesterol mellan 1,06 och 2,59 mmol per liter. Samtliga hade behandlats med statiner i minst fyra veckor innan studiestart.

Deltagarna randomiserades till att få antingen omega 3 i form av ren eikosapentaensyra i kaplsar om 2 g två gånger dagligen (totalt 4 g per dygn), eller placebo bestående av kapslar med mineralolja. Varken studiedeltagarna eller de som genomförde studien visste vem som fick vad.

Studiens primära effektmått var en sammanvägning av händelser som hjärt-kärlrelaterad död, icke dödlig hjärtinfarkt, stroke, koronar revaskulisering samt instabil angina.

Resultaten efter uppföljningstiden visade att en händelse enligt ovan inträffade hos 17 procent av patienterna som fått omega 3 och hos 22 procent av dem som fått placebo. Det innebär en riskminskning på 25 procent i behandlingsgruppen.

Under ett år från behandlingsstart sjönk triglyceridnivåerna i omega 3-gruppen med drygt 18 procent medan de ökade med drygt 2 procent i placebogruppen. LDL-kolesterolet ökade dock i båda grupperna, med drygt 3 procent i omega 3 gruppen och drygt 10 procent i placebogruppen.

Forskarna konstaterade dock att även om triglyceridnivåerna sänktes mer i omega 3-gruppen än i placebogruppen var minskningen av hjärt-kärlhändelser inte kopplade till enbart låga triglyceridnivåer. Slutsatsen var därför att det inte är den triglyceridsänkande effekten som gör att eikosapentaensyra skyddar mot hjärt-kärlsjukdom.

I stället menar forskarna att åtminstone en viss del av fettsyrans hjärt-kärlskydd beror på metabola egenskaper. Dels kan det röra sig om en viss blodförtunnande effekt – i behandlingsgruppen noterades en liten övervikt för biverkningar i form av blödningar – och dels om en membranstabiliserande effekt. Även en antiinflammatorisk effekt kan bidra till förklaringen, menar forskarna. Verkningsmekanismen bakom eikosapentaensyra är dock inte känd och ytterligare studier behövs för att säkerställa den.

Studien sponsrades av läkemedelsföretaget Amarin Pharma, vars läkemedel Vascepa, kapslar med EPA, är godkänt av den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA för behandling av höga triglyceridnivåer.

Deepak Bhatt säger i intervjun med Time att baserat på resultaten i den nu publicerade studien borde off label-förskrivning även till personer med hög hjärt-kärlrisk utan höga triglycerider övervägas.

Diabetesläkemedel motverkade hjärtsvikt

Helene Wallskär
-
0
Diabetesläkemedel motverkade hjärtsvikt

SGLT2-hämmarna är en av de nyaste grupperna av blodsockersänkande diabetesläkemedel och tidigare forskning har väckt hypotesen att de är särskilt bra när det gäller att skydda diabetespatienters hjärt-kärlhälsa. Hjärt-kärlsjukdomar är en vanlig komplikation av diabetes och allt mer av diabetesvården inriktas på att förebygga sådana och andra komplikationer.

Hypotesen om SGLT2-hämmarnas hjärt-kärlskydd bekräftas dock bara delvis av den stora kliniska studien Declare-timi 58. Resultaten presenterades av Astrazeneca vid  American heart associations nyligen avslutade stora hjärtkongress i Chicago, USA.  Resultaten har också publicerats New England journal of medicine.

När den orala SGLT2-hämmaren Forxiga (dapagliflozin) i studien jämfördes med placebo syntes inga effekter av Forxiga på risken för kardiovaskulär död i exempelvis hjärtinfarkt eller stroke. Den enda signifikanta förbättringen som märktes i gruppen som fick Forxiga var att färre av dessa patienter behövde läggas in på sjukhus på grund av hjärtsvikt.

I studien följdes 17 160 patienter som var 40 år eller äldre och hade diabetes typ 2 samt hjärt-kärlsjukdom eller flera riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom. Studien genomfördes i 33 länder, bland andra Sverige. Patienterna lottades till att antingen få det blodsockersänkande läkemedlet Forxiga (dapagliflozin) eller placebo som tillägg till den behandling med livsstilsförändringar och/eller läkemedel de redan hade. De följdes under i median 4,2 år. Under uppföljningstiden drabbades över 1 500 av patienterna av allvarliga hjärt-kärlproblem som hjärtinfarkt och stroke. 900 dog av kardiovaskulära orsaker eller togs in på sjukhus på grund av hjärtsvikt.

Förekomsten av allvarliga hjärt-kärlproblem och kardiovaskulär död var lika stor i Forxigagruppen som i placebogruppen. Men ändå fanns alltså en signifikant skillnad mellan grupperna när det gällde hjärtsvikt. Forxigagruppens risk att behöva sjukhusvård för hjärtsvikt var 73 procent av placebogruppens risk.

Dessutom fanns en viss positiv effekt av Forxiga när det gällde njurfunktionen.

Säkerhetsmässigt syntes inga stora skillnader mellan grupperna. Det var dock något vanligare med ketoacidos, syraförgiftning, och underlivsinfektioner bland dem som fick Forxiga.

Den gynnsamma effekten på risken för hjärtsvikt syntes i olika undergrupper av patienter. Det gällde dem som hade hög risk för hjärt-kärlproblem och dem som redan hade hjärt-kärlproblem. Mot bakgrund av det hoppas Astrazeneca att studien ska bana vägen för en bredare användning av läkemedlet.

Byte av antibiotika minskade svåra diarréer

Helene Wallskär
-
0
Byte av antibiotika minskade svåra diarréer

En forskningsstudie i Västra Götaland visade att läkare genom sina val av antibiotika kan minska risken för allvarliga tarminfektioner. Det handlar om diarrésjukdomen clostridium difficile som vanligen orsakas av antibiotikabehandling mot någon annan infektion. Bredspektrumantibiotika i klassen cefalosporiner är en antibiotikatyp som länge har misstänkts ge särskilt hög risk för clostridium-infektioner.

I studien jämfördes två sjukhus. Det ena var Södra Älvsborgs sjukhus i Borås. Där fanns ett åtgärdsprogram som kraftigt minskade användningen av intravenösa cefalosporiner. Vid exempelvis en lunginflammation eller en svår urinvägsinfektion som tidigare skulle ha behandlats med ett läkemedel i denna klass, valde doktorn enligt sjukhusets riktlinjer i stället en annan antibiotikabehandling, till exempel en kombination av två antibiotika med smalare spektrum

Det andra sjukhuset var Skaraborgs sjukhus som har verksamhet i Falköping, Lidköping, Mariestad och Skövde. Det är ungefär lika stort som Södra Älvsborgs sjukhus, saknade ett åtgärdsprogram för förbättrade antibiotikaval och fick fungera som jämförelsesjukhus.

På sjukhuset med åtgärdsprogram, Södra Älvsborgs sjukhus, halverades antalet fall av sjukhusförvärvad clostridium difficile-infektion under den studerade perioden. På Skaraborgs sjukhus ökade i stället clostridium difficile-infektionerna svagt under samma period.

Studien har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Journal of Antimicrobial Chemotherapy.

Forskargruppen vill nu bidra till ökad medvetenhet i sjukhusvården så att färre patienter drabbas av den allvarliga tarminfektionen.

– Det är äldre, svaga patienter som är mest utsatta. Om vi lyckas reda ut lunginflammationen eller urinvägsinfektionen som patienten ursprungligen vårdas för, men behandlingen orsakar ett annat svårt sjukdomstillstånd så är inget vunnet, säger infektionsläkaren Johan Karp vid Skaraborgs sjukhus som lett studien tillsammans med kollegan Jon Edman-Wallér vid Södra Älvsborgs sjukhus.

Clostridiuminfektioner uppkommer när antibiotikabehandling rubbar balansen i tarmfloran och clostridium difficile-bakterier som redan finns i tarmen börjar växa till och avge toxiner. Patienten kan få svår diarré och då finns även risk för smittspridning. Diarrésjukdomen är ofta långvarig och svårbehandlad och kan vara livshotande.

Den nya studien bekräftar att en medveten strategi i valet av antibiotika på sjukhusen är en viktig faktor för att förebygga clostridium difficile. Johan Karph, Jon Edman-Wallér och deras medarbetare passade på att göra sin studie i samband med att Södra Älvsborgs sjukhus genomförde ett program för förbättrad antibiotikaanvändning, ett så kallat Antibiotic stewardship programme.

Detta program var främst inriktat på att minska problemen med antibiotikaresistens.  Men forskargruppen såg att åtgärderna också skulle kunna få betydelse för clostridium difficile-infektionerna och bestämde sig för att göra studien.

I programmet ingick förutom personalutbildning och it-stöd bland annat nya riktlinjer för antibiotikabehandling, anpassade till de nationella rekommendationerna för olika infektioner. De nya riktlinjerna begränsade bland annat användningen av cefalosporiner.

Forskarna studerade retrospektivt antibiotikaanvändning och förekomsten av clostridium difficile-infektioner vid de två sjukhusen under tre olika år. De valde åren 2007 som var året före åtgärdsprogrammets start samt åren 2012 och 2015, när programmet var implementerat.

Vid Södra Älvsborgs sjukhus minskade användningen av cefalosporiner med 87 procent från 2007 till 2015. Samtidigt halverades antalet sjukhusförvärvade fall av clostridium difficile.

Även vid Skaraborgs sjukhus gick användningen av cefalosporiner ned, men betydligt mindre, bara med 36 procent. År 2015 var användningen räknat i dygnsdoser ungefär fem gånger så hög där som vid Södra Älvsborgs sjukhus.

Vid Skaraborgs sjukhus syntes inte heller någon minskning av clostridium-fall utan i stället en svag, men inte signifikant ökning mellan 2007 och 2015.

Forskarna följde också upp de patienter vid båda sjukhusen som drabbats av clostridium difficile för att se vilken antibiotika de fått innan. En klar majoritet av fallen kunde kopplas till cefalosporiner.

Forskarna drar slutsatsen att minskad användning av cefalosporiner är en effektiv strategi för att förebygga sjukhusförvärvade clostridium difficile-infektioner.

– Dessa antibiotika har sin plats, men vi måste begränsa den slentrianmässiga användningen så mycket som möjligt, säger Johan Karp.

En något oroande iakttagelse var att den minskade användningen av cefalosporiner ledde till en viss ökning för andra bredspektrumantibiotika, vilket ur resistenssynpunkt inte är något framsteg.

– Vi vill helst att man i stället väljer andra alternativ när det går, exempelvis att kombinera två smalare antibiotika, säger Johan Karp.

Efter framgångarna i Borås har nu även Skaraborgs sjukhus infört nya antibiotikariktlinjer där cefalosporiner vid flera tillstånd inte längre är förstahandsval.

– Vi har också sett att clostridium-infektionerna nu minskar även på Skaraborgs sjukhus, säger Johan Karp som hoppas att resultaten av den nu publicerade studien ska påverka kollegor runt om i landet.

– Vi doktorer styrs ibland mycket av traditioner. Här behöver vi bryta traditionerna och göra smartare antibiotikaval för att bespara våra patienter onödigt lidande.

 

Patient fick annan kunds läkemedel på apotek

Helene Wallskär
-
0
Patient fick annan kunds läkemedel på apotek

Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, har utrett vad som hände när en patient i Skåne tidigare i höst av misstag fick en annan kunds dosläkemedel på ett öppenvårdsapotek. Patienten skulle egentligen ha tolv läkemedel, men fick i stället fem helt andra och tog dem i tre-fyra dagar. Felet upptäcktes genom att patienten blev sjuk med magbesvär och diarré och fick läggas in på sjukhus.

Apoteket i fråga har ett 80-tal doskunder. För var och en av dem har apoteket en plastlåda märkt med namn och födelsedata. När de cirka 80 färdiga dosrullarna levereras till apoteket av Svenska dos ska de packas upp och läggas i rätt låda.

Den här höstdagen gjorde den farmaceut som skötte detta, enligt utredningen av fallet, ett avbrott mitt i för att ta hand om kunder och andra arbetsuppgifter. Avbrottet tros ha bidragit till att farmaceuten råkade lägga en annan kunds dosrulle i den aktuella patientens låda, som annars skulle ha förblivit tom på grund av en obetald faktura.

Senare samma dag kom en anhörig till patienten in på apoteket för att hämta dosmedicinerna. Den felaktiga dosrullen togs från lådan och lämnades ut, utan att namnet på dosrullen kontrollerades.

Varken den anhöriga eller patienten reagerade på att det stod fel namn på dospåsarna eller på att de innehöll fel antal tabletter.

Apotekskedjans kvalitetsdirektör framhåller i ett yttrande till Ivo att utlämningen av dosförpackade läkemedel ställer stora krav på noggrannhet. Dosrullarna kan inte kontrollscannas på samma sätt som apoteken gör vid övriga expeditioner av receptläkemedel. Därför måste farmaceuten utan detta hjälpmedel försäkra sig om att rätt dosrulle ges till rätt kund.

Enligt kvalitetsdirektören ökar risken för fel vid utlämnandet också i takt med att allt fler doskunder har namn med ursprung i andra länder, namn som farmaceuter med svensk bakgrund kan ha svårare att läsa och uttala.

Det aktuella apoteket har infört ett flertal förändringar av rutinerna kring dosläkemedlen efter det som hände.  Uppackning av dosrullar schemaläggs så att den kan ske utan avbrott. Plastlådorna har placerats enligt ett nytt system och id-kontrollen vid utlämningen har skärpts.

Ivo anser att apoteket har fullföljt sitt ansvar och lämnar ärendet utan vidare åtgärd.

”Nedläggningen bryter mot lagen”

Ingrid Helander
-
0
”Nedläggningen bryter mot lagen”

UPPDATERAD. I skrivelsen som skickats till socialminister Annika Strandhäll (S), Läkemedelsverkets generaldirektör Catarina Andersson Forsman och verkets styrelseordförande Gunnar Billinger, ställs krav på att nedläggningsbeslutet rörande Läkemedelsboken, som i praktiken är en digital produkt, omprövas. Det bryter mot gällande lagstiftning, anser författarna.

Skrivelsen är undertecknad av flera tunga företrädare för professionen inom apotek, farmaci och hälso- och sjukvården, samt för andra organisationer. Bland avsändarna finns bland annat ordföranden för Sveriges läkemedelskommittéer, Nepi, Sjukhusläkarna och Distriktsläkarföreningen, liksom för Vårdförbundet, Sveriges Farmaceuter, Apoteksföreningen och Apotekarsocieteten.

Författarna menar att Läkemedelsverkets beslut om att lägga ner Läkemedelsboken strider mot förordningen om statlig styrning med kunskap för hälso- och sjukvård och socialtjänsten, som regeringen har beslutat om. Förordningen säger bland annat att ”kunskapsstöd till vården ska vara anpassade efter behov och utgå från det huvudmän och yrkesgrupper efterfrågar”.

Då beslut om nedläggningen inte har fattats i samråd med huvudmän eller företrädare för yrkesorganisationer, anser författarna att Läkemedelsverket inte har tagit hänsyn till vårdens och apotekens behov i tillräcklig utsträckning, och därmed inte agerat enligt gällande lagstiftning.

Författarnas förslag är därför att Läkemedelsverkets uppdrag att ansvara för Läkemedelsboken förnyas – med säkrad finansiering – och att verket får i uppdrag av regeringen att tillsammans med andra aktörer undersöka hur utgivningen i framtiden kan säkras på bästa sätt.

”Nu är det allra viktigaste att säkra både uppdatering och distribution under de närmaste åren, eller fram tills framtida ansvarig obunden icke-kommersiell utgivare utsetts”, skriver författarna, som också vill se att den upparbetade kompetensen kring arbetet med Läkemedelsboken bevaras.

I skrivelsen till socialministern och Läkemedelsverket påpekas värdet av Läkemedelsboken som en ”producentoberoende sammanställning av evidensbaserad kunskap om läkemedel”, och dess betydelse för läkare, sjuksköterskor och farmaceuter under utbildning och senare i yrkeslivet.

Även värdet för personer som fått sin utbildning i annat land påtalas, då Läkemedelsboken är en ”värdefull introduktion i hur läkemedel används inom svensk hälso- och sjukvård”.

Skrivelsen skickades i går torsdag, och i en mejlkommentar till Läkemedelsvärlden bekräftar socialminister Annika Strandhäll att hon tagit emot den.

– Jag och departementet har mottagit skrivelsen och ska analysera beslutet, samt föra dialog med Läkemedelsverket. Det är avgörande att rätt stöd och kunskap finns tillgänglig för hälso- och sjukvårdspersonalen. Jag vill i dagsläget inte recensera myndighetens beslut, säger Annika Strandhäll.

Det var för tre veckor sedan som Läkemedelsverket meddelade beslutet att lägga ner Läkemedelsboken från och med årsskiftet, något Läkemedelsvärlden rapporterade om.

Boken har funnits sedan 1977 och gavs tidigare ut av Apoteket AB. 2009 övertog Läkemedelsverket ansvaret för produkten och 2014 publicerades den för sista gången i tryckt form. Sedan dess har den publicerats digitalt.

Texten uppdaterad 9/11, kl 13.13, med kommentar från socialminister Annika Strandhäll (S).

70-åringar erbjuds brett vaccinationspaket

Helene Wallskär
-
0
70-åringar erbjuds brett vaccinationspaket

Förutom dagens vaccinering mot influensa och pneumokocker kommer 70-åringar i Jönköpings län i vaccinationspaketet att erbjudas vaccination mot bältros, difteri, stelkramp och kikhosta. Vaccineringen påbörjas 2019.  Jönköping blir första region/landsting i landet med denna typ av satsning.

– Vaccin mot influensa och pneumokocker erbjuder vi redan idag till alla över 65 år. Men nu vill vi ta ett samlat grepp genom att också erbjuda vaccin mot bältros och en påfyllning mot difteri, stelkramp och kikhosta. Vi vill satsa på att förebygga sjukdomar för den här åldersgruppen som är utsatt för mer infektioner, säger smittskyddsläkare Malin Bengnér i ett pressmeddelande.

Satsningen på ett vaccinationspaket för 70-åringar finns i Region Jönköpings läns flerårsplan. Införandet innebär en extra kostnad på cirka 3,5 miljoner kronor årligen.

Samtidigt pågår en diskussion om att vaccinering mot influensa och pneumokocker ska ingå i ett nationellt vaccinationsprogram, vilket då skulle innebära att staten tar över kostnaden för den delen.

Vaccinering mot bältros är den ekonomiskt största satsningen. Cirka 30 procent drabbas någon gång i livet av bältros och risken ökar med stigande ålder. I Jönköpings län insjuknar varje år minst 800 personer. Upp till 15 procent av dem som får bältros drabbas av ett efterförlopp med ett mycket plågsamt smärttillstånd som inte vanliga värktabletter har någon effekt på.

– Vaccin mot bältros är ganska dyrt, varför det idag inte är många människor som tar det. Samtidigt konsumerar människor med bältros en hel del sjukvård, varför det även hälsoekonomiskt är motiverat att erbjuda vaccin gratis mot bältros, säger Malin Bengnér.

Vaccin mot pneumokocker, som bland annat orsakar lunginflammation, hjärnhinneinflammation och allvarlig blodförgiftning, erbjuds redan idag alla 70-åringar. När det gäller stelkramp och difteri har vi tack vare barnvaccinationsprogrammet i dag få fall.  Men det är ett skydd som behöver fyllas på, ungefär vart 20:e år. De fall av stelkramp som finns idag drabbar ofta äldre kvinnor, som har ett sämre skydd.

– Eftersom skyddet går ner när man blir äldre, är det bra att ge en extra påfyllning, säger Malin Bengnér.

Inte heller vaccin mot kikhosta ger livslångt skydd och antalet fall ökar i Sverige, med besvärlig infektion och svår hosta när det drabbar barn eller äldre.

Vaccinet mot säsongsinfluensa ska ges strax innan influensasäsongen startar. Men övriga vaccin kan ges vid ett och samma tillfälle när som helst. Den exakta formen för hur vaccineringen ska erbjudas är inte beslutad ännu.

Alla vaccination föregås av en noggrann hälsodeklaration och individuell bedömning. Vaccinet mot bältros ska till exempel inte ges till den som har ett kraftigt nedsatt immunförsvar.

Nya USA-regler kan ge fler läkemedel mot barncancer

Helene Wallskär
-
0
Nya USA-regler kan ge fler läkemedel mot barncancer

När The race for children act blev amerikansk lag förra året gladde sig många som kämpar för att fler nya cancerläkemedel ska utvecklas för barn och inte bara för vuxna.

Lagändringen innebär att ett läkemedelsföretag i USA inte längre får avstå från att utveckla en läkemedelskandidat även för barn genom att hänvisa till att det sjukdomstillstånd hos vuxna som det gäller inte är aktuellt hos barn. I stället är det nu läkemedelskandidatens verkningsmekanism som är avgörande. Kan verkningsmekanismen ha effekt mot en annan sjukdom hos barn och en sådan behandling behövs, så ska läkemedlet utvecklas även för barn.

På cancerområdet skulle detta som ett påhittat exempel kunna innebära att en läkemedelskandidat mot bröstcancer ska utvecklas mot en barncancerform också, om forskningen har visat att läkemedlets verkningsmekanism kan ha effekt även där.

– Man tror att lagändringarna kommer att få i gång utvecklingen av ett större antal relevanta läkemedel inom barnonkologi där utvecklingen tidigare fördröjts på grund av att indikationen som valts hos vuxna inte fanns hos barn, säger Ninna Gullberg, utredare vid Läkemedelsverket och svensk delegat i den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA:s vetenskapliga kommitté om läkemedel för barn, PDCO.

Den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA har nu i samarbete med National cancer institute och barnonkologer tagit fram en lista över molekylära måltavlor som är relevanta att rikta nya barncancerläkemedel mot. Pediatric molecular target list är tänkt som en vägledning för läkemedelsbolag som planerar att ansöka om utveckling av nya onkologiska läkemedel.

Listan är dynamisk och molekylära måltavlor kommer i takt med kunskapsutvecklingen att läggas till och förändras efter hand. Den väntas få betydelse inte bara i USA utan i hela världen. EMA och FDA har ett fortlöpande samarbete om läkemedelsutveckling för barn, med bland annat månatliga telefonkonferenser där ofta även Kanadas, Japans och Australiens läkemedelsmyndigheter medverkar.

– EMA deltar fortlöpande i diskussionerna om Pediatric molecular target list och kan på så sätt bidra och påverka vilka mekanismer som kommer med, säger Ninna Gullberg.

EU:s regler om barnläkemedel ser annorlunda ut än de amerikanska. I EU är det fortfarande formellt sjukdomstillståndet som läkemedlet är avsett för, och inte verkningsmekanismen, som styr om läkemedelsföretag måste utveckla ett vuxenläkemedel även för barn. Enligt den så kallade barnförordningen måste läkemedelsbolag utveckla läkemedel till barn om samma diagnos som läkemedlet testas för hos vuxna också finns hos barn och de har behov av behandlingen.

Men på cancerområdet finns många sjukdomar som nästan uteslutande drabbar barn och många andra som bara finns hos vuxna. Utvecklingen har främst styrts av vuxnas behov och det har inte kommit nya cancerläkemedel för barn i samma takt.

Barncancerorganisationer och andra aktörer i Europa har, som Läkemedelsvärlden berättat om, därför krävt regeländringar liknande de i USA och det finns en pågående diskussion om frågan inom EU. Ninna Gullberg tror dock att eventuella ändringar av EU-lagstiftningen kommer att dröja några år till. Samtidigt, framhåller hon, kommer även barn i Europa troligen redan nu att få nytta av förändringen i USA.

– Dels kommer forskningsstudierna med största sannolikhet att inkludera europeiska barn och dels är utvecklingen av cancerläkemedel global och de produkter som börjar utvecklas enligt amerikansk lagstiftning kommer även till Europa.

Hon menar också att det finns vissa delar av EU-lagstiftningen som går längre än den amerikanska och att de olika regelverken därför kan samverka på ett sätt som är positivt för utvecklingen av nya barnläkemedel.

– Medan The race for children act i första hand innebär krav på tidig utveckling av ett läkemedel, kan vi inom EU utifrån barnförordningen kräva full utveckling till barn, så snart det gäller en indikation som inkluderar barn.

EMA-kommittén om läkemedel för barn, PDCO, skriver sedan några år ibland också särskilda uppmaningar till läkemedelsföretag när kommittén anser att ett visst cancerläkemedel bör utvecklas även för barn. Det sker när ett läkemedelsföretag begär att inte behöva utveckla en viss substans till barn eftersom cancerformen bara finns hos vuxna. Om PDCO då bedömer att verkningsmekanismen kan passa för behandling även av en barncancer lägger kommittén in en uppmaning till läkemedelsföretagen i beslutet om att de bör utveckla läkemedlet för barn också.

– Företagen lyssnar ganska mycket på våra uppmaningar och flera utvecklingsprojekt för barn har kommit i gång tack vare detta.

Ytterligare en faktor som kan bidra till att fler barncancerläkemedel nu faktiskt tas fram är, menar Ninna Gullberg, att många nya cancerläkemedel i dag är målriktade och därigenom smala och avsedda för en begränsad patientgrupp, oavsett ålder.

– Det gör att det blir mindre affärsmässig skillnad mellan att utveckla läkemedel för vuxna respektive för barn och barncancerläkemedel blir därmed mer intressanta för företagen.

Industrin måste minska utsläppen av antibiotika

Ingrid Helander
-
0
Industrin måste minska utsläppen av antibiotika

Hotet om antibiotikaresistens är inget nytt och det görs en hel del för att bromsa utvecklingen. Men inte tillräckligt mycket och inte tillräckligt snabbt.

Tio år efter Göteborgsforskaren Joakim Larssons avslöjande om stora utsläpp av antibiotika vid tillverkningsfabriker i Indien saknas fortfarande gränsvärden – trots vetskapen att utsläppen driver på utvecklingen av antibiotikaresistens.

Här måste läkemedelsindustrin agera och det räcker inte med överenskommelser och allianser – det krävs handling.

Läs hela Ingrid Helanders blogg här.

Projekt om peptider gav lovande resultat

Helene Wallskär
-
0
Projekt om peptider gav lovande resultat

Forskare i Sverige och fyra andra länder undersökte i ett fyraårigt EU-finansierat projekt hur peptider kan utvecklas till effektiva läkemedel mot bakterieinfektioner

– Den växande antibiotikaresistensen skapar ett stort behov av nya behandlingsstrategier, säger projektledaren Lovisa Ringstad vid det statliga svenska forskningsinstitutet Rise.

Tidskriften Lancet publicerade häromdagen en forskningsrapport som visade att antibiotikaresistens nu leder till omkring 33 000 dödsfall om året i Europa.

Projektet om peptider ingick i EU:s arbete för att möta det växande hälsohotet från resistenta bakterier genom att stödja forskning om alternativ till antibiotika.

Antimikrobiella peptider är korta proteinkedjor som ingår i kroppens eget försvar mot bakterier. Peptiderna har ett snabbt sätt att verka mot bakterierna och försvårar därmed resistensutveckling. Ett problem med att använda dem som läkemedel är dock att de även bryts ned snabbt.

– Utmaningen ligger i att få fram formuleringar som bibehåller peptidens bakteriedödande effekt och gör den tillräckligt stabil så att den når den infekterade vävnaden utan att brytas ned, säger Lovisa Ringstad.

Projektets namn Formamp är en sammansättning av första stavelsen i ordet formulering och förkortningen amp som står för antimikrobiella peptider. Projektets fokus var att utveckla formuleringar som kunde få peptiderna att fungera som effektiva läkemedel. Forskarna använde så kallade nanoformuleringar där partiklar i mycket liten storlek utnyttjas för att skapa bärare som kan leverera peptiderna till önskad plats i kroppen.

Sammanlagt sexton forskargrupper, företag och andra partners i de fem länderna samarbetade. De använde sex olika peptider som ställts till förfogande av ett svenskt och ett danskt bioteknikföretag. Peptiderna kombinerades på olika sätt med fem olika typer av bärare, bland andra lipidpartiklar för administrering på huden och silicapartiklar för inandning till lungorna. De systematiska testerna gav flera lovande resultat.

– Vi testade en peptid som gav väldigt bra effekt mot tuberkulos när den formulerades tillsammans med våra bärare. Bättre effekt än vad vi hade väntat oss och nanobäraren stärkte effekten, säger Lovisa Ringstad.

Behandlingen mot tuberkulos testades med goda resultat i laboratoriestudier och djurstudier har påbörjats.

En annan peptid kunde efter utvecklingsarbetet i Formamp-projektet utlicensieras för vidareutveckling med sikte inställt på ny lokal behandling vid sårinfektioner.

Projektet har hittills även resulterat i 14 vetenskapliga publikationer och flera patent. Ett flertal påbörjade studier pågår också fortfarande.

– Vi har under hela projektet haft som mål att utveckla koncept som leder till tillväxt för de deltagande företagen, bland annat genom möjligheten att söka nya patent. Vi har också gjort det regulatoriska grundjobbet för att förbereda för framtida kliniska studier av de mest framgångsrika formuleringarna som utvecklats inom projektet.

Nu använder Rise kunskapen från Formamp i nya projekt om bland annat biologiska läkemedel, men Lovisa Ringstad är glad att andra fortsätter arbetet med de antibakteriella peptiderna som hon anser har stor potential:

– Att leverera behandlingen lokalt till de infekterade vävnaderna har många fördelar, både när det gäller effekt och risken för oönskade effekter. Våra resultat visar att peptider i nanoformuleringar har goda förutsättningar att kunna utvecklas till effektiva antibakteriella läkemedel.

Höga koncentrationer av läkemedel funna i spindlar

Helene Wallskär
-
0
Höga koncentrationer av läkemedel funna i spindlar

En grupp av forskare från Australien och Sverige visar nu att det inte bara är fiskar utan även djur runt vattendragen som får i sig stora mängder läkemedelsrester från avloppsvatten. I en studie som publicerats i tidskriften Nature Communications undersökte forskarna förekomsten av läkemedelssubstanser i spindlar som lever nära sex vattendrag i och runt Melbourne i Australien. Provtagningsplatserna var allt ifrån platser nedströms ett avloppsreningsverk, till nästan orörd natur i en nationalpark.

Forskarna från Monash university i Australien och Umeå universitet i Sverige genomförde den hittills mest omfattande provtagning som gjorts och letade efter 98 farmaceutiska föreningar. I vävnadsanalyser av spindlarna upptäcktes sammanlagt 66 olika läkemedel, bland andra antibiotika, antidepressiva medel, antihistaminer och smärtstillande och antiinflammatoriska NSAID-preparat. Också i den orörda naturen i nationalparken fanns läkemedelsrester hos spindlarna.

– Vi fokuserade på spindlar som lever nära vattendrag eftersom de bygger sina nät i och över strömmar och livnär sig på insekter. Insekter som först lever som larver i vattnet, men sedan kläcks till flygande vuxna, förklarar sötvattenekolog Erinn Richmond, Monash university, som lett studien i ett pressmeddelande.

Även spindlarnas föda, de vattenlevande insekterna, undersöktes och i dem fann forskarna 69 olika läkemedel.

I de vattendrag som forskarna studerade lever näbbdjur och öringar som livnär sig av vattenlevande insekter. Genom att jämföra koncentrationer av läkemedel som hittades i insekter med dessa rovdjurs kända födointag kunde forskarteamet uppskatta deras exponering av läkemedel.

– Det är anmärkningsvärt att rovdjur i bäckar som påverkats av avloppsvatten kan utsättas för nivåer av läkemedel motsvarande en halv mänsklig dagsdos bara genom födan, säger Tomas Brodin, professor i akvatisk ekologi i Umeå.

Han och två andra forskare i gruppen arbetar för närvarande med ett svenskt projekt inom samma fält som den australiensiska studien. Det handlar om forskarhjälpsprojektet Spindeljakten där elever i 30 skolor över hela Sverige hjälper forskarna att samla in spindlar och vattenprover. Projektet är organiserat av Nobelmuseet och ska ge en bild av hur mycket läkemedelsrester som finns i spindlar nära svenska vatten.

1...456...31Sida 5 av 31