Den stora utmaningen inför tredagarskonferensen om antibiotikaresistens i Uppsala var att finna vägar för hur världssamfundet ska få fram billiga nya antibiotika som dessutom ska säljas så lite som möjligt.
? Och det blev tydligt att den här forskningen inte kan vara marknadsstyrd, säger Otto Cars ordförande för ReAct, det internationella nätverket mot antibiotikaresistens.
Under konferensen Global Need for Effective Antibiotics kom man också närmare hur den här behovsstyrda forskningen ska komma igång.
Det gäller att finna en struktur som gör det möjligt för läkemedelsindustrin, akademierna, forskare och regeringar att dela kunskap, risker och belöning.
? Vi behöver finna en struktur som skiljer på belöning och försäljning, sa professor Anthony So från Duke University som suttit ordförande i en av konferensens fyra arbetsgrupper.
Under Sveriges EU-ordförandeskap 2009 arrangerades en konferens i Stockholm, för att sätta igång arbetet att finna lösningar på läkemedelsfrågan. Konferensen som avslutades igår i Uppsala var en uppföljning, men den här gången vidgades perspektivet till att omfatta hela världen.
? För antibiotikaresistens är ett globalt problem och drabbar främst de mindre utvecklade länderna påpekade ordförande för konferensen Otto Cars i sitt slutanförande.
-100 000 barn dör årligen i Sydostasien pågrund av resistens. Det här är ett globalt problem som hindrar utvecklingen och människors rätt till hälsa.
På konferensen deltog representanter från hälsoministerier från flera länder, liksom representanter för världshälsoorganisationen WHO och läkemedelsindustrin. Totalt var 45 länder representerade.
? En stor leverans vid mötet var att den europeiska läkemedelsindustrin genom Lifs ordförande Richard Bergström gjorde klart att man är beredd att lämna det marknadsstyrda systemet när det gäller antibiotika, säger Otto Cars när mötet avslutats.
? Det är inte förlängda patenttider som är lösningen här.
Med den samsynen finns nu förutsättningar menar Otto Cars att gå vidare.
? Det innebär att vi nu kan jobba med att hitta formerna för dela risker, samarbeta kring forskning men också belöningen som inte kan vara försäljningen, eftersom den måste vara mycket återhållsam.
? Jag tror att processen har kickat igång nu och är överraskad över hur långt vi kom.
Nästa steg säger Otto Cars är att nätverket ReAct nu kommer att erbjuda nya forum för olika specifika områden till exempel titta på hur man kan konstruera olika affärsmodeller.
Årlig arkivering 2010
Marknaden löser inte resistenshotet
Bristol Myer vill själv äga medel mot hepatit C
Skälet till köpet är enligt Bristol-Myers Squibb att man vill ha full äganderätt till det läkemedel mot hepatit C som bolagen utvecklat gemensamt.
Hepatit C är en kronisk leversjukdom som bara i USA berör drygt tre miljoner människor.
Zymogenetics är ett bioteknikföretag med licensavtal med bland annat danska Novo Nordisk och tyska Merck.
Det danska företaget, världens största insulinproducent säger i en kommentar till nyhetsbyrån Bloomberg att man kommer att sälja sitt aktieinnehav till Bristol-Myer.
? För oss är det logiskt att sälja aktieinnehavet i Zymogentics, eftersom det i dagsläget inte finns några projekt som är intressanta för oss, säger Jesper Brandegaard koncernfinansdirektör.
? Det vi varit intresserade av har vi redan inlicensierat och har nu själva ansvaret för.
Enligt läkemedelsanalytiker visar försäljningen till Bristol?Myers svårigheterna för små bioteknikföretag att finna finansiering. Zymogenetics har inte gått med vinst sedan 1999.
Ja för Sycrest och variant av Levitra
EU-kommissionen har godkänt Bayers Levitra (vardenafil HCI) för behandling av erektionsproblem. Det är en ny munlöslig tablett som kan tas utan vatten, vilket företaget menar gör medicineringen mer diskret.
MSD:s Sycrest (asenapin) har nu också godkänts. Godkännandet gäller för behandling av medelsvåra till svåra maniska episoder hos personer med bipolär sjukdom.
Brist på läkemedel i Storbritannien
Över 70 procent av tillfrågade apotekare i en undersökning sa att de oroas över att inte kunna tillhandahålla receptförskrivna läkemedel och 93 procent uppgav att de fått vända sig till läkare för att be dem ändra förskrivningen.
Läkemedel som man uppges ha brist på är till exempel Lundbecks Cipralex, Novartis Femar och Eli Lillys Zyprexa.
Skälet till bristsituationen är att Storbritannien på grund av pundets låga värde blivit exportör av originalläkemedel i parallellhandeln. Läkemedelsföretagen hävdar att leveranserna inte når fram till de brittiska apoteken och att ett skäl är apotekare som säljer läkemedlen till parallellhandlarna.
Från läkemedelsindustrins sida vill man att apoteksverksamhet och grossistverksamheten ska skiljas åt för att inte göra det möjligt.
Måttlig förbättring med akamprosat
Akamprosat, som bland annat säljs under namnet Campral, är ett av de läkemedel som används för att minska risken för återfall hos alkoholberoende.
Forskare vid Cochraneinstitutet har gått igenom 24 randomiserade studier som de ansåg höll god kvalitet. Totalt ingick 6 915 patienter som förutom placebo eller akamprosat också fick någon form av psykoterapi.
En av nio patienter som behandlades med akamprosat slapp återfall. Bland de som fick aktiv substans ökade också antalet nyktra dagar med i medeltal tre i månaden jämfört med placebogruppen.
Enligt forskarna är risken för att en alkoholmissbrukare ska återfalla 14 procent lägre för den som behandlas med akamprosat jämfört med den som får placebo.
Varför ger apotekspersonal så lite rådgivning
En medicin är en kemisk produkt plus information. Meningen står att läsa i en skrift om nationella läkemedelsprogram från WHO 2001. Men vad menas? Läkemedel fungerar väl oavsett, eller?
Formuleringen är förstås medvetet polemisk. En retorisk käftsmäll där man skulle förvänta sig smekningar. Men forskningen om bristande följsamhet (detta olyckliga och laddade begrepp, där engelskans compliance/adherence numera politiskt korrekt ersatts av concordance, samsyn, dock utan att verkligheten behagat rätta in sig i ledet) visar att optimal läkemedelsanvändning betingas -multifaktoriellt. Informationen är förvisso en nyckelfaktor.
Ja, läkemedelsinformationen är så viktig, tycks författarna mena, att det knappt går att tala om ett fungerande läkemedel utan kompletterande korrekt, uppdaterad, objektiv, kontextualiserad information.
Men WHO stannar inte där. I en skrift om läkemedelsanvändning av Chetley och medarbetare 2007 betonas att »för god kommunikation ansikte mot ansikte, är attityden hos den som förmedlar dialogen lika viktig som hans eller hennes kunskaper«. Med all respekt för apotekspersonalens oftast utmärkta insatser tänkte jag på dessa ord när jag läste om en undersökning från Apoteket AB om varför apotekspersonalen ibland inte informerar om läkemedel.
I Läkemedelsverkets receptföreskrifter står det att »Apotekspersonalen skall, genom att ge individuellt anpassad information, så långt det är möjligt förvissa sig om att patienten kan använda läkemedlet på rätt sätt.« Men hur fungerar det i praktiken?
För att få svar på frågan lät forskarna Tully och medarbetare låtsaspatienter hämta ut recept på antingen fluoxetin, metformin eller naproxen. Simulanterna hade instruerats att inte ställa några frågor utan låta personalen i så fall erbjuda rådgivning. Studien redovisas i Patient Education and Counselling i somras.
I 37 procent av fallen ställde personalen inga frågor, i 26 procent gavs ingen information och i 18 procent förekom varken eller. Personalen struntade i negativa svar om tidigare användning och ställde sällan följdfrågor eller gav information.
Personal över 50 år, receptutgivning vid lunchtid och recept på metformin var faktorer som starkt sammanhängde med bristande informationsgivning. Ändå är det anmärkningsvärt, och forskarna efterlyser förutsägbart mer forskning för att ta reda på varför rådgivningen så ofta inte fungerar. Onekligen finns det mycket att göra.
I en nyligen publicerad enkätundersökning av Apoteket AB fick 2 105 apotekskunder besvara frågor om sina erfarenheter av receptbelagda läkemedel. Men nästan lika chockerande var att fler än var femte person (22 procent) inte vet vart de ska vända sig med frågor om de känner sig osäkra över ett läkemedel. Siffran för regelbundna användare är 17 procent och för unga 23 procent.
Undersökningen bekräftar att samordningen kring läkemedel är väldigt viktig, kommenterade Apoteket AB:s Eva Fernvall.
Säkert sant. Men samordning garanterar inte patientcentrerade attityder. Ingeborg Björkmans avhandling från 2006 visade att farmacevter uppfattar »farmacevtisk omsorg« på minst två skilda sätt, holistiskt respektive biomedicinskt. En ny handbok i patienträttigheter från Socialstyrelsen reder ut begreppen individuellt anpassad information och patient-centrering för vårdens del. Något motsvarande för apotekspersonalen vore kanske något att fundera på.
Medicin som ungdomsdrog
Jeremy och Sara är båda exempel på vad som nu betraktas som ett enormt problem i den amerikanska sjukvården. De är unga och de har glidit in i ett allvarligt läkemedelsmissbruk. Deras historier beskrivs i publikationer från den federala narkotikapolisen Drug Enforcement Administration, DEA.
Jeremy Glass skadade som 15-åring sitt knä allvarligt när han spelade amerikansk fotboll i skolan. Kort därefter hade han fastnat i ett allvarligt missbruk av kraftfulla smärtlindrande mediciner, främst hydrokodon och oxykodon. Trots att familjen spenderade nästan en miljon kronor på avgiftning och rehabilitering ledde tablettmissbruket tillslut till en överdos av heroin som tog hans liv. Sara i sin tur började missbruka mediciner som 12-åring eftersom det var så socialt accepterat. Hade någon sett henne med en cigarett hade det blivit ett ramaskri men att snabbt stoppa en eller ett par piller i munnen och svälja var det ingen som höjde ett ögonbryn åt.
Läkemedelsmissbruk har vuxit sig till ett enormt problem i USA. Enligt National Survey on Drug Use and Health berättade över två miljoner amerikanska ungdomar mellan 12 och 17 år att de regelbundet missbrukade läkemedel. Om man tittar på vilken drog som är den första som missbrukare tar ligger smärtstillande läkemedel på topp, på andra plats kom marijuana. På tredje plats ligger lugnande medel som Xanor och Valium och först på fjärde plats hamnar kokain.
Att läkemedel missbrukas är inget nytt och inte heller att folk dör av det. Men det som fått många myndigheter och experter att reagera i USA är den dramatiska ökningen. Mellan 2001 och 2005 avled drygt 32 000 individer i USA som en direkt följd av läkemedelsmissbruk. Jämför man siffrorna för 2001 med de för 2005 mer än dubblades antalet dödsfall.
– Vi ser en klar ökning av läkemedel bland både missbrukare och langare, på alla nivåer från gatan och uppåt, berättar sergeant Paul Hamilton som är chef för en av de två taktiska enheterna av poliser inom Street Narcotics Unit hos polismyndigheten i Kansas City, Missouri.
– En mycket stor del av de läkemedel vi ser kommer från Florida. Folk härifrån tar ett billigt flyg till Florida en gång i kvartalet och får stora mängder narkotika utskrivet. Främst handlar det om smärtstillande som oxykodon och hydrokodon men även Xanor och Valium.
Florida har under många år varit det största centrumet i USA för receptbelagda läkemedel och det är därifrån som stora mängder narkotikaklassade läkemedel sprider sig till resten av USA. Enligt en rapport från ABC News skrev 50 läkare i Florida under senare halvåret av 2008 ut över nio miljoner tabletter av Oxycontin och Xanor. Att så mycket av de missbrukade läkemedlen kommer från Florida beror på delstatens regelverk som möjliggör för kliniker att både skriva ut recept och lämna ut läkemedel. Generellt accepterar dessa kliniker inga sjukförsäkrings- eller läkemedelsförsäkringar. Medicinerna betalas kontant. Allt för att det skall finnas så lite dokumentation som möjligt. I praktiken innebär det att vem som helst kan knata in på en av dessa kliniker i Florida och för 200 dollar, ungefär 1 600 kronor, bli undersökt av en läkare och få ett recept. Studie efter studie visar att dessa läkarundersökningar minst sagt lämnar en hel del övrigt att önska. Generellt sett tar klinikerna ut ett överpris för läkemedlen, vanligen kostar dessa från tio kronor per -tablett på kliniken. Sammantaget kunde alltså patienten få ut 180 piller för 5 800 kronor. Samma tabletter kan han sedan sälja för 30 dollar per tablett på gatan i andra delstater och få in drygt 40 000 kronor.
På grund av detta ser många andra delar av USA Florida som ett enormt problem. Oxycontin kallas populärt för Hillbilly Heroin. Hillbilly är ett uttryck för folk på landsbygden i delstater som West Virginia, Kentucky och Tennessee. Myndigheterna i Florida är mycket medvetna om problematiken och politiker jobbar för att få igenom olika program med lösningar.
Paul Hamilton på polisenhet i Kansas City ser problemet med tabletterna från Florida och ser också att det kommer ta tid innan trenden med det ökade missbruket vänder.
– Det finns inte samma stigma från samhällets sida när folk langar eller missbrukar läkemedel jämfört med annat som heroin, crack eller meth, säger Paul Hamilton och fortsätter:
– Ingen reagerar när en tonåring tar en tablett. Om man inte vet exakt vad man skall titta efter kan man inte se skillnad på till exempel en Alvedon och en 10 mg vit Oxycontintablett.
Men det är inte bara den stora tillgången på illegala läkemedel som är problemet. I de flesta delstater går det lika bra att ägna sig åt så kallad »doctor shopping«. Alla inblandade, läkare, apotekare och missbrukare, känner till problemet. Den som doktor-shoppar går helt enkelt till flera individuella doktorer och ber att få till exempel Valium utskrivet. Missbrukaren tar sedan recepten till olika apotek, säger att han eller hon inte har försäkring utan vill betala fullt pris. På så vis förs inga uppgifter in i datorerna och patienten kan hämta ut mängder av tabletter på en och samma dag.
– Doctor Shopping är ett problem. Det finns inga register som innehåller uppgifter om vilken patient som får ut vilka läkemedel. Inte på delstatlig eller federal nivå. Om sådana register funnits skulle det helt klart underlätta, tycker Marcia Muening, taleskvinna på Nebraska Pharmacist Asssociation och fortsätter:
– Men frågan är vem som ska ha hand om registren? Och vilka uppgifter skall finnas med?
I och med att problemet har blivit så stort pågår nu arbetet för att bromsa utvecklingen. Några delstater har tagit fram register liknande det som Marcia Muening pratar om, så kallade Prescription Drug Monitoring Program. Dessa drivs ofta av lokala myndigheter med hjälp från DEA. Men något landsomfattande program finns inte. Inte heller finns det samarbete över delstatsgränserna. En missbrukare i till exempel Georgia skulle kunna åka över gränsen till Florida och skaffa sig mediciner utan att myndigheterna i Georgia får reda på någonting.
– ViI behöver en nationell lagstiftning om vi någonsin skall kunna få bukt med det här. Men mer och viktigare än så behöver vi informationskampanjer i skolor och till föräldrar. Vi vet att våra 17-åringar varje dag hittar starka narkotiska preparat hemma i medicinskåpen hos föräldrarna eller mor- och farföräldrarna. Det är där den stora förändringen måste komma, säger Sergeant Hamilton.
Hans Grönlund ger hopp för pälsdjursallergiker
Efter tolv år inom industrin ville Hans Grönlund pröva på någonting annat. Han gick då från fast jobb till att börja doktorera inom allergi på Karolinska institutet. Lite bakvänt som han uttrycker det själv.
– Vissa skulle säkert säga att jag bytte ner mig, men det är fantastisk förmån som erbjuds inom akademisk forskning med frihet i både tanke och handling.
Det var efter en fråga från en allergiläkare som jobbar med barn som Hans Grönlund började intressera sig för ett vaccin mot pälsdjursallergi med syfte att bota allergikerna. Tillsammans med sin forskargrupp har han isolerat den allergen som är vanligast förekommande i katters saliv. Hans Grönlund berättar att just kattallergen är tacksamma att jobba med ur vaccinsynpunkt eftersom de inte är lika komplexa som allergen från till exempel pollen och andra pälsdjur. De senare triggar igång immunförsvaret med flera olika allergena komponenter.
Med de tekniker som finns idag kan nya sätt att konstruera effektiva vaccin prövas. Kattallergenet har kopplats med en cellpenetrerande peptid och injicerats direkt i lymfkörtlar i ljumskvecket i försökspersoner. Stora flertalet har fått markant mindre symptom efter tre injektioner. Det är betydligt kortare behandling än de behandlingar som finns på marknaden idag där injektions ges subkutant under flera år. Under hösten kommer resultaten från en fas I-studie med 20 deltagare att publiceras och en fas II-studie av vaccinkandidaten planeras av schweiziska Imvision som nu äger patentet.
– Det positiva är att vi inte heller sett några som helst biverkningar av behandlingen.
Även om hund – och björkallergener är mer komplexa än katt hoppas Hans Grönlund kunna komma även ett sådant på spåren. En viktig del av forskningen är också att utveckla potenta adjuvans som kan göra vaccinerna mer effektiva.
– Allergibehandlingar kostar mycket kraft och pengar för samhället men det pågår inte mycket forskning med syftet att hitta bot. Mycket ligger i att läkemedelsföretagen hellre vill utveckla produkter som lindrar symptomen, säger Hans Grönlund.
Therese Andersson om östrogen och fettfördelning
Sjunkande nivåer av östrogen tros vara en viktig anledning till att kvinnor efter menopaus har en benägenhet att utveckla bukfetma och inlagra fett i levern, vilket också ökar risken för -hjärtkärlsjukdom. Hur påverkar östrogen-behandling fettfördelningen?
– En bidragande orsak till att östrogenbehandling kan påverka placeringen av kroppsfett är att det påverkar den vävnadsspecifika kortisolomsättningen. Det är känt att den förändring i fettfördelning som sker vid klimakteriet liknar det som sker hos patienter med Cushings syndrom, ett tillstånd som beror på kroniskt förhöjda kortisolnivåer i blodet.
– Kortisol produceras i binjurarna men samtidigt vet man att de aktiva nivåerna i vävnaderna påverkas av de två enzymen 11beta-HSD1 och 11beta-HSD2. Jag har i min avhandling koncentrerat mig på att undersöka effekten av det första enzymet och vilken koppling det har till östrogen.
Hur sammanfattar du resultatet av dina tre studier?
– Sammantaget visar min avhandling att det finns en klar koppling mellan låga östrogennivåer och ökad kortisolproduktion lokalt i fettväv och lever hos både människa och råtta. Mycket tyder därför på att en del av den gynnsamma effekt som östrogenbehandling har på fettfördelningen hos kvinnor efter klimakteriet förmedlas via reglering av enzymet 11beta-HSD1.
– Det har ju varit känt sedan tidigare att östrogenbehandling har det här gynnsamma effekten på fettfördelningen, men inte vilka mekanismer som har legat bakom effekten.
Enzymet 11beta-HSD1 är också ett aktuellt mål i utvecklingen av läkemedel för behandling av typ 2-diabetes och där finns idag ett tiotal hämmare av enzymet i tidig klinisk utveckling och ytterligare ett antal i tidig fas. Har dessa substanser också effekt på fettfördelningen?
– Ja, det är många företag som försöker utveckla ett sådant läkemedel. Det man motverkar genom att hämma enzymet är ju bukfetma och det är en riskfaktor även för typ 2 diabetes.
– Om det är fettfördelningen man vill påverka är svårigheten med hämmare av 11beta-HSD1 att styra effekten specifikt till underhudsfettet. Där är det östrogenreceptorn som är nyckeln till den vävnadsspecifika effekten och en del av de läkemedel som är under utveckling har visat sig ha effekt på den, men inte alla.
– Studier på med aktuella läkemedelskandidaterna har visat att behandlingen förbättrar insulinresistens och motverkar förhöjda blodfetter.
Det finns alltså många hälsoeffekter av hormonersättningsterapi och möjligheten att behålla sina kvinnliga former har säkert också bidragit till den stora framgången innan de stora larmen om biverkningar ledde till minskad användning. Tycker du att det har varit allt för mycket fokus på de negativa effekterna och att de fördelar som trots allt finns har tonats ner?
– Ja till viss del. Men man måste ju komma ihåg att de resultat som mina studier visar bygger på experimentella data och att studierna behöver följas upp.
– Men generellt är studierna på östrogenets biverkningar lite omdiskuterade. Det som är positivt från våra studier är att den gynnsamma effekten av behandlingen uppnås även vid låga doser östrogen som i de aktuella studierna har visat sig ge mindre biverkningar.
Resistenta tarmbakterier sprids via djur
Att MRSA, som orsakar den vanligaste typen av sjukhussjuka, kan spridas mellan djur och människor har varit känt sedan länge. Nu tyder allt fler rapporter på att detsamma gäller för den mer okända typen av multiresistenta patogener, ESBL. Resistens av ESBL-typ är ett växande problem i sjukvården eftersom de orsakar resistens mot tredje generationens cefalosporiner och penicilliner.
Möjligheten finns också att ESBL kan spridas via livsmedel. I de fall MRSA, som är en hudbakterie, har smittat via maten är det troligast att bakterien kommer från en person som hanterat livsmedlet och inte från ett djur.
– Med dagens vetenskap kan man inte säga att ESBL sprids med livsmedel, men det är något myndigheterna är bekymrade över. I nuläget är det viktigt att ta reda på hur det sker, hur ofta det sker och vad det betyder för folkhälsan, säger Christina Greko, på Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, samt verksam i Strama VL där VL står för veterinär och livsmedel.
De mindre studier som gjorts pekar mot att förekomsten av ESBL-bildande E coli i svenskproducerade livsmedel är betydligt lägre jämfört med många andra länder. Men i februari i år kom de första rapporterna om att ESBL hittats i tarmprov från kycklingar även här. Det var tidningen Aftonbladet som lät Livsmedelsverket testa 16 prover av importerat kycklingkött, från Brasilien, Argentina och Holland. Inom ramen för SVARM, Svensk veterinär resistensmonitorering, har under 2010 ESBL också påvisats hos svensk slaktkyckling. Resultaten är preliminära och övervakningen pågår under hela 2010.
– Problemen har skapats i humansjukvården genom användning av de aktuella antibiotikaklasserna och sedan har vi fått in det bland djuren. Genom den stora veterinära användningen av läkemedlen utomlands har man skapat en reservoar hos djuren som är oönskad, säger Björn Bengtsson, veterinär på Statens veterinärmedicinska anstalt.
– Vi har tidigare hittat sådana bakterier hos hundar och hästar i Sverige och nu vet vi att de också finns hos livsmedelsproducerande djur. Fynden aktualiserar att det är viktigt att tillaga kyckling på rätt sätt, tillägger han.
ESBL i livsmedel har dykt upp de sista fem åren och globalt är det stora problemet slaktkycklingar. I till exempel Danmark har man haft stora problem, och nu ska man titta närmare på hur det har kommit in bland kycklingarna i Sverige. Det är oklart vilken betydelse livsmedel har som spridningsväg för ESBL-producerande bakterier och om ESBL hos kyckling bidrar till resistensproblem hos människor. Där samarbetar SVA med andra myndigheter och med Svensk Fågel för att få en bättre bild av läget, berättar Björn Bengtsson.
– De bakterier som överförs från kyckling kommer att finnas i tarmen en viss tid och vi ska ta reda på vilka konsekvenser det leder till och hur vanligt det är. Dessa kolibakterier är ju inte sjukdomsframkallande på människa utan det är resistensgenerna som ställer till problem, förklarar han.
En av de få studier som har gjorts på förekomsten av gemensamma resistensgener bekräftar att djur kan vara en viktig reservoar för resistenta gener som hittats hos människa. Forskare från universitetet i Hong Kong publicerade nyligen en studie i Journal of Medical Microbiology där de undersökt förekomsten av en gen kallad aacC2 som kodar för motstånd mot en vanlig antibiotika, gentamicin. De hittade genen hos 80 procent av de prov de tog från sammanlagt 249 människor och djur. Forskarna menar att även om studien har genomförts i en begränsad del av Kina så är problemet globalt. Med en internationell handel med kött och djur kan antibiotikaresistens i ett geografiskt område lätt spridas till andra delar av världen. Problemet kan också vara värre i utvecklingsländer där man har mindre kunskap om konsekvenserna av att behandla livsmedelsproducerande djur med antibiotika. En konsekvens är att urinvägsinfektioner kommer att bli allt svårare att behandla.
I en annan studie fann forskare vid universitetet i Berlin humanpatogena stammar av ESBL-producerande tarmbakterier hos sällskapsdjur i ett flertal europeiska länder. Undersökningen baseras på totalt 177 kliniska isolat, främst från sällskapsdjur med urinvägsinfektioner, sårinfektioner eller diarréer.
Ett led i kampen mot antibiotikaresistensen är att begränsa den veterinärmedicinska användningen, det finns uppgifter om att hälften av världens antibiotika används på djur. I många länder används antibiotika förutom av veterinärmedicinska skäl också för att öka djurens tillväxt. Den typen av användning förbjöds i Sverige 1986 och inom EU 2006. Mycket tack vare det har försäljningen av antibiotika till djur i Sverige minskat med nästan två tredjedelar sedan början av 1980-talet. Men situationen kan snabbt förändras och det är viktigt med kontinuerlig övervakning av resistens och antibiotikaförbrukning vilket görs av SVARM, säger Björn Bengtsson.
– När det gäller cefalosporiner så används det väldigt lite till lantbrukets djur. Det är främst mjölkkor som behandlas och kycklingar eller grisar inte alls. Även om problemet är mycket mindre i Sverige ska vi naturligtvis verka för att begränsa det så mycket som möjligt.
Förutom spridningen av resistensgener mellan djur och människa medför en ökad globalisering en snabbare spridning av bakterier med nya resistensegenskaper. Nya studier från Uppsala har visat att hemvändande turister från bland annat Egypten och Sydostasien bär på ESBL i sin tarmflora. Och en studie från den thailändska landsbygden som publicerades i början av året visar att upp mot 60 procent av den friska befolkningen bar på ESBL.
– Den typen av rapporter gör det är svårt att värdera risker och veta vad som är värst. Det kanske är mycket farligare att åka och vistas i dessa länder än att leva på rå kyckling till exempel.
– Därför går det inte att ge ett entydigt svar och den pedagogiska balansen när det gäller att informera om risker är svår. Användningen av antibiotika på djur är bara en del av problemet, men absolut inte hela problemet, understryker Björn Bengtsson.
Enkel metod påvisar biverkningar av herpesmedicin
Aciklovir och valacyklovir används av miljontals människor världen över som behandling mot olika typer av herpesvirusinfektioner. Läkemedlen anses ha få och lindriga biverkningar. Men ett fåtal patienter löper risken att få allvarligare biverkningar, något som observerades redan när läkemedlen lanserades i början av 80-talet.
Försämrad njurfunktion hör till de ovanligare biverkningarna, liksom symtom från det centrala nervsystemet. Förvirring, hallucinationer, medvetandepåverkan och även medvetslöshet har rapporterats hos ett fåtal personer som fått behandling med läkemedlen, särskilt hos patienter med nedsatt njurfunktion.
Det kan vara svårt att skilja på symtom som är orsakade av infektion i centrala nervsystemet och eventuella biverkningssymtom. Om en patient fått hjärnhinneinflammation orsakat av herpesvirus ska behandlingsdosen med läkemedel ökas, men om patienten har symtom orsakade av biverkningar bör behandlingen istället avbrytas.
Ett specifikt biverkningsfall vid Karolinska Universitetssjukhuset, där en njursjuk patient drabbades av hallucinationer, föranledde den forskningsstudie som nu resulterat i en avhandling. Forskarna vid Institutionen för laboratoriemedicin har funnit en markör för orsaken till biverkningssymtomen, och till följd av detta en metod att utröna om en patient lider av biverkningsorsakade symtom eller symtom orsakade av infektion i centrala nervsystemet. Och alltså vilka patienter som följdaktligen kan behandlas med herpesläkemedel.
Den ideella makten
Det var en tidig februarimorgon 2009. I en lägenhet i Majorna i Göteborg satt apotekaren och doktoranden Hanna Gyllensten och åt frukost. Teet börjar väcka henne till liv. Det behövs, den senaste tiden har varit ganska hektisk. Förutom doktorandtjänsten på Göteborgs universitet är hon nybliven ordförande i den sammanslutning av apotekare som precis bildats.
Samtidigt, i Stockholm, har anställda vid socialdepartementet slagit på tv:n.
I TV4:s morgonsoffa sitter Malin Östbring, även hon representant från det nybildade sällskapet. Hon berättar om vikten av att ha apotekare som läkemedelsansvariga på apotek och hur de vill få regeringen att lagstadga om det i samband med omregleringen av apoteksmarknaden. Den organisation hon representerar, Apotekarsällskapet, är ingenting man känner till på departementet. Men något säger dem att de borde kontaktas. Strax därefter ringer telefonen hemma hos Hanna Gyllensten.
– Jag blev väldigt förvånad, berättar hon. Plötsligt hade jag Sofia Wallström från socialdepartementet i luren som undrade vilka vi var. Jag visste att Malin skulle vara med i programmet men hade inte sett inslaget själv eftersom jag inte har någon tv.
I Sverige har medlemsorganisationer och folkrörelser länge varit starka och en naturlig del av samhället. Fackförbund, intresseorganisationer och idrottsföreningar anses många gånger vara en del av, och till och med en förutsättning för, demokratin. Läkemedelsområdet är inget undantag. Farmacifacken, Apotekarsocieteten, Läkarförbundet, Apotekarsällskapet och Sveriges Läkaresällskap, alla är de medlemsburna organisationer som i sina stadgar och policyprogram hävdar att de vill verka för en bättre läkemedelsanvändning, ökad patientsäkerhet och samverkan mellan professioner.
Under de senaste två åren har flera av organisationerna synts mer och har, inte minst på grund av omregleringen av apoteksmarknaden, bjudits tillfälle att föra fram sina åsikter om nya lagar och regelverk. Men när huvudbudskapen är lika – vad är det egentligen som skiljer dem åt? Och hur gör de för att få ut sina budskap och påverka. Handlar det om att ha många medlemmar och stora finanser, eller bara rätt vägar in till maktens korridorer?
För Apotekarsällskapet gick det snabb. Från ett löst sammansatt nätverk av apotekare spridda över Sverige som på mejl och webbforum diskuterade för dem brinnande frågor, till en förening med styrelse och stadgar, på ett halvår. Idag har de ett hundratal medlemmar och är i den bemärkelsen fortfarande små men har trots det lyckats med konsten att få en hel del uppmärksamhet. Enligt Hanna Gyllensten handlade det till stor del om tajming. Under en intensiv period skrev de brev, publicerade debattartiklar, demonstrerade, var på möten och inte minst syntes de i riksmedia. Och de hade en fråga som de drev stenhårt – kravet på att läkemedelsansvariga ska vara legitimerade apotekare. Något sådant krav infördes aldrig men den nybildade föreningen kände att det fanns ett behov och en lust hos de engagerade att fortsätta driva frågor med fokus på professionen. »Föreningens ändamål är att verka för i Sverige legitimerade apotekares professionella intressen, främja deras professionella kompetens och därigenom verka för en god läkemedelsanvändning …« står det i stadgarna.
– Det är svårt för andra organisationer, som facken eller Apotekarsocieteten att så tydligt lyfta fram apotekare, där fyller vi en lucka, säger Hanna Gyllensten.
På ett boktätt kontor i centrala Stockholm med stora porträtt av herrar från fornstora dagar sitter Andreas Furängen. Han är vd för Apotekarsocieteten som med sina 6 000 medlemmar och en 300-årig historia på många sätt är en motsats till Apotekarsällskapet. Men trots att den här organisationen har ett kansli med heltidsanställda och etablerade kontaktnät handlar det om en ideell organisation där engagemang från medlemmarna är det som driver arbetet framåt. Innan apoteken förstatligades på 70-talet var societeten en branschorganisation för apoteksägare och när omregleringen var ett faktum fanns det de som ville att de skulle återta den rollen.
– Men det skulle vara en omöjlighet nu, vi skulle inte vara trovärdiga mot våra medlemmar. Vårt oberoende gör att vi inte kan förespråka en sektor av läkemedelsbranschen på det viset, säger Andreas Furängen.
Han har svårt att beskriva den typiske medlemmen, »de är så många olika«. Till skillnad från Apotekarsällskapet har man medlemmar som spänner över hela läkemedelsområdet, från ingenjörer och marknadsförare till farmacevter och läkare. Den senaste tiden har inneburit förändringar för den anrika organisationen. Strax innan sommaren antog man ett policyprogram, något man inte haft innan. I policyprogrammet lyfts åsikter som att Sveriges ställning inom forskning bör stärkas, att miljöaspekter av läkemedel bör beaktas vid subventionsbeslut och att samverkan mellan yrkesgrupper inom läkemedelsområdet bör öka. Ett syfte med policydokumentet är att alla medlemmar ska ha något att falla tillbaka på, inklusive vd:n själv.
– När journalister knackar på dörren och frågar vad vi tycker är det viktigt att det inte är mina egna åsikter som förs fram utan hela organisationens. Är vi eniga blir det lättare att få fram ett budskap, säger Andreas Furängen.
En stor del av Apotekarsocietetens arbete sker genom att ordna utbildningar och att med punktinsatser, som att dela ut Scheelepriset, rikta uppmärksamhet mot vad man anser är betydande forskning. Den närmaste framtiden kommer man vara med och driva arbetet med att utveckla en svensk variant av GPP, good pharmacy practice. I remissvar och policydokument framför man också önskan att farmacevtiska tjänster som läkemedelsgenomgångar på apotek bör subventioneras och att använda generisk förskrivning som ett sätt att minska dubbelanvändning av läkemedel.
Lilla Apotekarsällskapet och stora Apotekarsocieteten. Liknande mål men olika vägar att nå dit. Ytterligare en sorts medlemsorganisation är fackförbunden; Läkarförbundet och de båda farmacifacken, Sveriges Farmacevtförbund och Farmaciförbundet. Deras uppgift är främst att värna om medlemmarnas arbetsförhållanden vilket gör att frågor om god läkemedelsanvändning trängs med löneförhandlingar och semesteravtal. Omregleringen har dessutom för de två sistnämnda inneburit att organisationerna behövts göras om från grunden.
– Vi har gått från geografiska avdelningar till företagsavdelningar vilket varit en lång och omfattande process. Men det har gått förvånansvärt smidigt och i maj klubbades förändringarna, säger Carina Jansson, ordförande i Farmaciförbundet.
Hon och farmaciförbundet, som har den största delen av sina medlemmar verksamma på apotek, tog tidigt ställning emot en omreglering av apoteksmarknaden. De var, och är fortfarande, av åsikten att regeringen borde gett Apoteket AB i uppdrag att öppna fler apotek för att öka tillgängligheten. Men att aktivt driva frågan om att återförstatliga apoteken är inget man kommer att jobba med, enligt Carina Jansson.
– De frågor vi kommer att driva framöver är läkemedelskonsumenternas rätt till oberoende rådgivning och utbildningsfrågor. Vi tycker till exempel att man ska ordna farmacevtutbildningarna enligt Bolognamodellen så att det är lättare att läsa vidare från apotekstekniker till receptarie till apotekare, säger hon.
Även på Sveriges Farmacevtförbund, SFF, är man mitt uppe i ett förändringsarbete där man bland annat bildat akademikerföreningar inom alla verksamma apoteksföretag. Nya stadgar ska antas vid fullmäktige under hösten. När ordförande Carin Svensson berättar om de viktigaste frågorna som förbundet driver; harmoniserad farmacevtutbildning, bättre läkemedelsanvändning, etik och tillvaratagande av farmacevtiska kompetensen blir följdfrågan vad som egentligen skiljer förbunden åt givet att omregleringen är på plats? Enligt Carin Svensson handlar det främst om vilka man representerar.
– Vi vänder oss till hela professionen, från apotek, industri och sjukvård till egna företagare. En viktig fråga för oss är de egenföretagare som nu kommer. Där har vi sneglat på hur man arbetar i andra Sacoförbund och kommer att ha en egen sektion för dem. Vi kommer också ge karriärsrådgivning och utbildningar för alla medlemmar utifrån behov.
Men hon håller med om att många frågor de kämpar för inom flera av organisationerna är desamma och att samarbeta kan man bara tjäna på. Och tittar man på närliggande fackförbund ser man snarare mer ening än splittring, som Civilingenjörsförbundet och Ingenjörsförbundet som gått ihop i Sveriges ingenjörer. Carina Jansson går ännu längre.
– Klart vi skulle bli mäktigare om vi gick ihop i ett förbund. Det har funnits sådana tankar och diskussioner tidigare och kanske kan de komma upp på nytt i framtiden.
På Läkarförbundet tas många läkemedelsfrågor omhand av deras råd för läkemedel, it och medicinteknik. Som namnet signalerar är just it-frågan en av de högst prioriterade för förbundet. Frågan om ett fungerande förskrivarstöd och läkarnas tillgång till samlad information om patienternas alla läkemedel driver man hårt. Tillsammans med landets Läkemedelskommittéer och Läkaresällskapet har man formulerat en deklaration som ett slags gemensamt policydokument, och en symbol för ett sätt för olika intressenter att samarbeta på. Tittar man på Läkarförbundets frågor är det tydligt att det är läkarna som står i centrum. Man vill komma ifrån vad man menar är misstänkliggörande av förskrivningen och inte belägga val av läkemedel med restriktioner. Man vill ha fri förskrivningsrätt och verka mot att låta vissa läkemedel bara få förskrivas av specialister, något man menar leder till fler remitteringar och längre vårdköer.
Ett sätt att föra fram sina åsikter är att vara remissinstans till regeringen och myndigheter. Det anses av traditionen vara ett viktigt instrument som visar att organisationen betyder något inom ett område. Det var bland annat en av anledningarna att Apotekarsällskapet vintern 2009 valde att gå från ett löst sammansatt nätverk av apotekare till att bli en förening med stadgar och styrelse. Utan den formella konstruktionen är det svårt att få en tyngd som åsiktsproducent. Med en omreglering, en nationell läkemedelsstrategi och projektet med Nationell eHälsa har remissvarsskrivarna fått arbeta för högtryck under ett par år. I vissa fall har instanserna bara haft ett par veckor på sig att ge sin syn på lagförslag och föreskrifter. Särskilt om omregleringen hörs ord som raketfart och expresshastighet. Den korta svarstiden har krävt snabba ryck hos organisationerna. Lite för snabba menar en del.
– Det är en notering som är värd att göra att den hastighet som omregleringen gått i avspeglar sig i remissvaren. Annars är det vanligt med två till tre månader för att svara men nu har det handlat om veckor. Det gör det svårt att ens hinna skicka ut frågan till berörda i organisationen och svårt att hinna formulera välavvägda svar. I slutändan kan mindre genomarbetade svar ge mindre genomtänkta lagförslag och så vill ingen ha det, säger Kerstin Hulter Åsberg, ordförande i Svenska Läkaresällskapets kommitté för läkemedelsfrågor.
De frågor som Läkaresällskapet driver på läkemedelsområdet handlar mycket om ut- och fortbildning vilket också avspeglar sig i de remissvar som producerats. Liksom generisk förskrivning och möjligheten för läkare att få driva apotek.
På intensivavdelningen på Astrid Lindgrens barnsjukhus i Stockholm råder hög aktivitet. Personal i foppatofflor och blågröna kläder går snabbt in och ut ur dörrar bakom vilka det ligger barn i sängar. Många så små att det mest ser ut som skrynkliga små högar under täckena bland slangar och maskinerna. Här jobbar Mikael Rolfs som anestesiolog. Parallellt med sitt kliniska arbete är han ordförande i Läkarförbundets råd för läkemedel, it och medicinteknik. Han har sin bild av hur man påverkar klar.
– Jag tror att när det kommer till remissdags då är det mesta redan satt, då är det för sent. Vill man påverka ska man vara med innan.
Enligt honom är det de personliga mötena, samtalen och kontakterna, officiella och de som sker vid sidan av, som är de avgörande. Det gäller att vara med där det händer.
– Det är lite som en kringresande cirkus att åka runt på mässor och möten, samma människor i olika sammanhang. Men är man inte med hamnar man på sidan av. Därför blir det bekymmersamt när man i arbetet med den nationella läkemedelsstrategin hållit sig inom slutna rum. Det har varit väldigt svårt att komma till tals där och veta hur de resonerat.
Att så stor vikt läggs vid de personliga mötena är på många sätt något typiskt svenskt. Internet i all ära men vi träffas och pratar, går på medlemsmöten och ses över luncher, vid kaffeautomater och på konferenser. Kastar man en blick över Atlanten åt till exempel USA ser det annorlunda ut. Pia Brundin på Riksrevisionen har tidigare forskat vid Örebro universitet om svenska och amerikanska ideella organisationers arbetssätt och användning av internet för politiska syften.
– Både svenska och amerikanska organisationer betraktar internet som ett värdefullt redskap. Men amerikanska organisationer har inte ett lika stort behov av att förankra beslut och föra dialog med sina medlemmar som de svenska utan är mer inriktade på att föra fram sitt budskap. I Sverige är samtalet mellan ideella organisationer och politiker också mer inriktat på samförstånd och inte så konfrontativt som i USA, säger hon.
I både Sverige och USA har nätet blivit viktigt och gjort det lättare för grupper att hitta varandra. Men enligt de studier som Pia Brundin gjort lyfter organisationerna själv fram nätet som mest effektivt när det används som komplement till andra mer traditionella former av politisk påverkan. Möten och debattartiklar slår alltså högt i Sverige. En fråga som blir viktig är att identifierar vilka personer som är viktiga för en viss fråga. Och ha tid och möjlighet att faktiskt åka på alla möten.
För Hanna Gyllensten är det till exempel tydligt att hon representerar en liten organisation utan stora ekonomiska tillgångar. Ska det träffas och kontaktas är det hon och medlemskollegorna, ofta de i styrelsen, som ska göra det. Och det ska tajmas med heltidsjobb, familj, husrenovering och inte alltför sällan engagemang i andra organisationer. Att tv-tittandet får stryka på foten är lätt att förstå.
– Det blir tydligt i en liten organisation att medlemmarna är föreningen och vad som blir gjort hänger på vad vi mäktar med vilket självklart kan vara frustrerande. Samtidigt är det positivt med korta beslutsvägar och den som vill ta sig an en fråga kan lätt göra det, säger Hanna Gyllensten.
Carina Jansson på Farmaciförbundet beskriver det som en process med ringar på vattnet där det inte alltid är politikerna som är det främsta målet. Genom att tala om för myndigheterna vad man vill kan de föra frågan vidare uppåt. För myndigheterna har stor makt vad gäller läkemedelsfrågor, det är alla rörande överens om. Läkemedelsverket, TLV, Socialstyrelsen och SBU, de som i stort tolkar och gör verklighet av de politiska besluten, det är där makten ligger. Liksom läkemedelskommittéerna som återkommer som exempel på makthavare.
– Det går åt att myndigheterna blir allt viktigare. Till exempel Läkemedelsverket har ju fått flera nya uppdrag med det nya centrumet för bättre läkemedelsanvändning som en viktig del, säger Andreas Furängen på Apotekarsocieteten.
Enligt Carin Svensson säger också politikernas yrkestillhörighet en del om var makten ligger.
–?Det finns många läkare i riksdagen och i socialutskottet men inga farmacevter på riksnivå, vad jag vet. Det gör ju att läkarkåren får stort inflytande i läkemedelsfrågor.
Än så länge är det svårt att överblicka vilka som faktiskt har påverkat den nya karta som ritats av Läkemedelssverige och veta vilka effekter som lobbyverksamhet och debattartiklar haft. Viss del av facit finns – Apotekarsällskapets och Farmacevtförbundets krav på att läkemedelsansvarige ska ha apotekarkompetens gick inte igenom liksom Läkarförbundets åsikt att även förskrivare ska kunna driva apotek. Mycket har inte satt sig än och vissa saker är inte färdigutredda, som frågan om ersättning för farmacevtiska tjänster. Apotekarsällskapet har bland annat skrivit ett utförligt förslag till TLV om hur en modell för ersättning för dessa tjänster skulle kunna se ut. Och Hanna Gyllensten själv är övertygad om att Apotekarsällskapet inte är en dagslända som försvinner när en omreglerad marknad blivit självklar.
– Den dagen vi inte tycker att vi behövs då kan vi lägga ner, så är det. Men än så länge finns det ett behov och det vore konstigt om vi inte skulle finnas kvar. Vi har frågor som vi kommer att fortsätta att arbeta med som ersättning för farmacevtiska tjänster. Jag tror vi fyller ett syfte som vare sig facket eller befintliga organisationer gör.
Gert Ragnarsson om Centrum för bättre läkemedelsanvändning
Det är dags att lära sig en ny förkortning igen. CBL, som står för Centrum för bättre läkemedelsanvändning, är en organisation som håller på att ta form på Läkemedelsverket. Centrumet är ett resultat av att regeringen vill samla resurserna som arbetar för bättre läkemedelsanvändning och att Apoteket AB:s forskningsavdelning behövde ta vägen någonstans efter omregleringen.
– Det som var Apotekets forskningsavdelning blir en del av centrumet, men framför-allt har vi fått i uppdrag att samordna alla de projekt som pågår i landet för att förbättra läkemedelsanvändningen under benämningen Centrum för bättre läkemedelsanvändning, säger Gert Ragnarsson, direktör på Läkemedelsverket och den som ansvarar för den nya verksamheten.
Det låter ganska enkelt. Men när Gert Ragnarsson ska förklara hur det ska organiseras tar det en kvart. I princip handlar det inte om något nytt fysiskt centrum. Apoteket AB:s forskartjänster flyttar visserligen dit, men utöver det handlar det mer om en omdefiniering av redan pågående arbeten. Det som är helt nytt är rådet för bättre läkemedelsanvändning. Det är rådet som kommer gå igenom och värdera och prioritera mellan de olika forsknings- och utredningsprojekt som finns och bestämma vilka projekt som ska få göras under CBL:s namn. Själva projekten drivs sedan ute i landet på universiteten, i landstingen och i olika organisationer.
– Jag ser det som att vi ska samla de projekt och utredningar som är vetenskapligt bra uppbyggda och som har tydliga mål. Jag hoppas att det ska bli som en kvalitetsstämpel om ett projekt drivs under CBL:s paraply.
Vilka ska sitta i rådet för bättre läkemedelsanvändning?
– Det där är inte helt okomplicerat. Vi har varit runt och pratat med en mängd olika organisationer och intresseföreningar och vi kan konstatera att intresset är mycket stort för att vara med. Men rådet får inte bli ett åhörarcentrum, det är viktigt att det blir en arbetsgrupp, och då kommer inte alla intressenter kunna vara med. Vi ska ha ett planeringsmöte den 23 september när vi diskuterar hur vi ska lösa det problemet.
– Jag kan tänka mig att det blir ett litet råd som utgör den exekutiva gruppen, men att vi har en referensgrupp som förbereder arbetet för rådet. I den referensgruppen kan ett större antal intressenter ingå och personer som kan bedöma vetenskapligheten och kvaliteten på olika projekt.
Ännu är inget bestämt kring rådet, men Gert Ragnarsson anser att representanter från Läkemedelsverket och systermyndigheterna TLV, Socialstyrelsen, SBU och Smittskyddsinstitutet måste vara nära knutna till centrumet.
– Om idéerna och tankarna finns samlade här så innebär det att alla inblandade myndigheter får del av arbetet tidigt och att de kan ha synpunkter och bidra till prioriteringen.
Sen när resultaten från projekten blir klara kommer myndigheterna kunna föra ut resultaten mer kraftfullt och enhetligt.
Läkemedelsverket får 16 miljoner kronor extra för att betala för den forskningsavdelning som kommer från Apoteket AB, räcker pengarna för att göra något slagkraftigt?
– Bara de 16 miljonerna räcker inte särskilt långt. Men parallellt med det här centrumet bygger vi upp en ny enhet inom Läkemedelsverket som ska arbeta med läkemedelsanvändning. I den enheten samlar vi de som redan idag arbetar med läkemedelsupplysning, medicinsk information, epidemiologi och den nya gruppen från Apoteket AB som arbetar med socialfarmaci. Enheten för läkemedelsanvändning kommer ha en budget på 50 till 60 miljoner. På sikt tror jag att externa projekt som organiseras under CBL mycket väl kan ha en budget på 30 miljoner genom att man får nya anslag och kan allokera resurser från de andra myndigheterna och andra intressenter. Då börjar vi närma oss de hundra miljoner per år som man tidigare pratat om behöver satsas på bättre läkemedelsanvändning under en femårsperiod. Vi är inte där idag, men jag tror vi kan växa till den storleken om vi gör vårt jobb bra.
Vilka områden kommer det forskas på?
– De problem som regeringen identifierade i sin promemoria inför bildandet av CBL var biverkningar, interaktioner, fel i förskrivningar och dålig följsamhet. Men det här är ett väldigt stort område och jag kan tänka mig att vi kommer lägga till andra frågor utifrån den nationella läkemedelsstrategin.
Kommer läkemedelsföretagens projekt kunna drivas under CBL?
– Som myndighet kan vi inte ha ett direkt samarbete med ett enskilt företag. Däremot kan man ju tänka sig att till exempel Läkemedelsindustriföreningen kan vara med och stödja ett projekt.
Kommer ni att lyckas förbättra läkemedelsanvändningen?
– Ja, jag tror det. Vissa resultat kommer nå myndigheterna redan det första året. Men sen kan det nog ta ytterligare ett par år innan det verkligen gett en förbättrad läkemedelsanvändning.
Vad kan stjälpa projektet?
– Det här bygger på att vi får till ett samarbetsklimat. Om folk tycker att det här blir för mycket Läkemedelsverkets projekt så vill de kanske inte vara med utan väljer att starta egna parallella spår istället.
Apotekarstudenter får jobb
Av de apotekare som tog examen 2007 vid Uppsala universitet har alla jobb. Nästan 80 procent fick sitt första arbete redan innan utbildningen var avslutad, för övriga tog det som mest sex månader. De siffrorna kommer från en studie av före detta studenter vid apotekarprogrammet. Den största delen är nöjda med sitt nuvarande jobb och hälften tycker att arbetsuppgifterna motsvarar utbildningsnivå. Ledarskap, företagsekonomi och entreprenörskap är några ämnen som det efterfrågas mer av.
Hon startar ett nischapotek inriktat på djur
Hur driver man ett bra nischapotek?
– Jag tror att man ska vara lite nischad själv och ha ett stort intresse och mycket kunskap om det område man väljer. Djurfarmacia är mest inriktat på djurläkemedel och förutom att jag har ett stort djurintresse startade jag projektet med djurapotek åt Apoteket AB 1993 just här i Trollhättan.
Hade du hellre velat ha ett apotek med enbart djurläkemedel?
– Först när det stod klart att jag skulle vara tvungen att ha alla typer av läkemedel blev jag besviken, det var ju djur jag hade siktat in mig på. Men ganska snart insåg jag det positiva. Vissa humanläkemedel förskrivs även till djur och frågan är om jag hade kunnat expediera dessa annars? Det känns bra att kunna erbjuda hela sortimentet.
Finns det en efterfrågan av apotek med djurinriktning?
– Ja, men det är kunskapen om dessa läkemedel som är viktig. Vi har redan kunder över hela landet eftersom vi också satsar stort på distanshandel. Vi har också två veterinärer knutna till apoteket och telefonrådgivning l dit man kan vända sig och det har lockat många.
Ni är ett av de första småföretagarapoteken som öppnade, hur förberedde ni er?
– Min man och jag startade familjeföretaget Djurfarmacia Sverige AB redan 2007 när det surrades om förändring av apoteksmonopolet. 2008 öppnade vi butiken med handelsvaror, läkemedelsnära produkter, veterinärmottagning, information och ansökte om partihandelstillstånd.
– Det som tagit tid i apoteksgodkännandet är it-delen. Den processen har känts orättvis mot oss småföretagare, och -ibland har man undrat vem som bromsat det hela. Men i somras när Receptum blev godkända av Apotekens Service AB började det lätta och nu fungerar det bra.
Med så stort fokus på djur-läkemedel, kan ni samtidigt ha kompetens om humanmedicinerna?
– Absolut, jag är själv receptarie och har arbetat med alla typer av läkemedel. Jag har ytterligare en heltidsanställd receptarie och en som arbetar på timmar med mycket goda kunskaper om humanläkemedel.
Förslag om läkemedelsutbildning för AT-läkare
Skillnaderna i den utbildning som ingår i läkarnas allmäntjänstgöring om läkemedel och förskrivning är stora över landet och en nationell samordning behövs för att göra den mer effektiv. Det är en av slutsatserna i rapporten ?Hur Learning Management System (LMS) kan användas? som Socialstyrelsen nu lämnat till socialdepartementet.
Rapporten har tagits fram under våren och sommaren efter att myndigheten fick i uppdrag i sitt regleringsbrev för 2010 att undersöka hur LMS skulle kunna användas för att förbättra AT-läkarnas kunskaper om läkemedelsförskrivning. Slutsatsen i rapporten är att LMS skulle vara ett bra alternativ eftersom många landsting redan idag har tillgång till ett sådant system.
Rapporten, som tagit fram i samarbete med Läkemedelsverket och tillsammans med personer från bland annat Karolinska institutet, eHälsoinstitutet och Svenska Läkaresällskapet, lyfter också fram förslag på kompetenskrav. Att kunna hantera risker med läkemedelsinteraktion, biverkningar och antibiotikaförskrivning, bedöma när en behandling ska avslutas, följa upp en läkemedelsbehandling och kunna använda apoteken som en resurs är några av de saker som AT-läkare bör kunna enligt förslaget.
Nu är rapporten överlämnad till socialdepartementet men vad som nu sker beror på vad som händer den 19 september.
– Det beror helt enkelt på valutgången vad vi göra med rapporten. Det är upp till nästa regering at bestämma hur de vill gå vidare, säger Daniel Forslund, departementssekreterare, på socialdepartementet.