Annons
Home 2006

Årlig arkivering 2006

Medvind för svensk bioteknik ger utslag i antal kliniska prövningar

Peter Örn
-
0

Enligt den ?temperaturmätare? som bioteknikbranschens intresseorganisation Swedenbio genomför varje år, har de omkring 100 svenska medlemsföretagen fått det allt lättare att få tillgång till kapital. Vid den senaste mätningen, hösten 2005, uppgav omkring 70 procent av företagen att det var lätt, alternativt möjligt, att attrahera riksinvesterare. År 2002 var motsvarande andel färre än tio procent.
Som litet eller medelstort bioteknikföretag räknas de företag som har 250 anställda eller färre. Swedenbio uppger att omkring 90 procent av dessa har färre än 50 anställda. Företagen visar ofta negativa resultat åtminstone de första 5-10 åren, och det har periodvis varit svårt att locka till sig riskkapitalister.
– På aktiebörsen har branschen egentligen alltid haft svårigheter. Många förstår inte vilka utvecklingsmöjligheter som finns på lång sikt, och dessutom är branschen mycket reglerad jämfört med andra, säger Per-Erik Sandlund som är vd på Swedenbio.

Allt fler samarbetsavtal
Men för närvarande ser det ljust ut. En förklaring är aktiebörsens uppgång generellt sett, som även drar med sig bioteknikbranschen. Men viktigare är den stora mängd kliniska prövningar just nu. Inkluderas de prekliniska projekt som under detta år går in i kliniska försök handlar det enligt Swedenbio om totalt 129 prövningar, varav de flesta utförs av små och medelstora bolag. Cancer, metabola sjukdomar, hiv/aids, neurologiska sjukdomar och autoimmuna sjukdomar dominerar bland projekten inom mindre bioteknikföretag. Dessutom går större läkemedelsföretag gärna in i samarbeten med mindre aktörer eller helt enkelt köper upp dem.
Mats Berggren är projektledare inom Swedenbio i frågor som rör ekonomiska villkor.
– Stora läkemedelsbolag satsar allt mer pengar på forskning och utveckling, men de får ut allt mindre. Därför ingår de nu gärna samarbeten med mindre aktörer, som kan vara mer djärva och snabbare i sin forskning. Ett av flera exempel är Boehringer Ingelheims avtal med företaget Biolipox, som har ett 40-tal anställda, om utveckling av en ny typ av läkemedel mot smärta och inflammation. Avtal som dessa handlar oftast om att man säljer rättigheter till patent, dokumentation, forskningsresultat och försäljning av en eventuell framtida produkt, säger Mats Berggren.
– Exemplet med Biolipox är ganska speciellt, genom att avtalet tecknades redan innan kliniska prövningar i fas I var genomförda. Bakgrunden var att man sett ett möjligt alternativ till ett storsäljande läkemedel som Vioxx, vilket drogs tillbaka 2004. Större bolag brukar annars helst gå in i en senare fas, då projektet utvecklats längre. För köparen eller investeraren innebär det högre kostnader men samtidigt mindre risker, säger Mats Berggren.
Många bolag säljer i fas II, när man visat att ett koncept fungerar, till ett större bolag som har ?muskler? att gå vidare, uppger Mats Berggren.
– Det finns dock en trend just nu att bygga upp egna försäljningsorganisationer om bolaget är tillräckligt stort och det har en tydlig nischprodukt som kan generera löpande vinster. Biovitrum är ett exempel på ett sådant företag.

Viktigt med namnkunniga forskare
Även bolag som inte har aktuella och positiva resultat att visa upp kan locka riskinvesterarna. En kompenserande faktor är bolagens företrädare, det vill säga hur välkända och meriterade forskningsledarna är. Det menar Eugen Steiner på riskkapitalfonden Healthcap.
– Företagets forskningsteam är kanske den viktigaste faktorn som avgör huruvida vi ska gå in med kapital, utöver att produkten måste vara ordentligt patentskyddad och att behovet av en ny terapi på området är stort. Det är ingen slump att nobelpristagaren Arvid Carlsson lyckats så väl med sitt företag Carlsson Research, säger Eugen Steiner.
Healthcap investerar sällan senare än vid fas II. Dessutom bör det aktuella bolaget även ha någon sorts försäljning på licens i verksamheten, kanske av en produkt som inte intresserar större läkemedelsbolag men som ändå bidrar till bolagets ekonomiska stabilitet.
– Jag tror att de mindre bolagen som enbart sysslar med forskning får det tuffare i framtiden. Visst är avtal med större företag viktiga, men de som bara satsar på ett smalt område för att bli bäst just inom det och sedan teckna licensavtal med ett större företag har ändå haft svårt att överleva. För att bli framgångsrik på sikt måste man vara både ett forsknings- och försäljningsföretag, säger Eugen Steiner.

Skattereglerna bör ändras
På Swedenbio tror man att den nuvarande positiva trenden även för mindre bioteknikföretag håller i sig åtminstone de närmaste åren.
– Men vi behöver ett bolag som gör en genombrytning, en lansering som uppmärksammas i hela världen och som leder till att ett internationellt bolag vill gå in med stora investeringar. Vi har en stor mängd projekt i kliniska prövningar och jag tror att vi inom 3-5 år får en sådan framgång, säger Per-Erik Sandlund på Sweden Bio.
Hur framgångsrika svenska bolag ska bli i framtiden hänger också samman med skattelagstiftningen. I flera konkurrerande länder, exempelvis Frankrike, har det införts speciella regler för nya innovativa företag, Young Innovative Company Status (YIC), som bland annat innebär kraftigt reducerade sociala avgifter och skattelättnader på intäkter de första verksamhetsåren. Kraven i Frankrike är att minst 15 procent av utgifterna ska gå till forskning och utveckling, och att företaget är yngre än åtta år. Den europeiska motsvarigheten till Swedenbio, Europabio, försöker nu få EU att införa YIC bland samtliga medlemsländer. På svensk mark arbetar Swedenbio med samma fråga och ska senare i år presentera ett förslag på ett svenskt YIC.

ENKÄT: Inom vilket terapiområde tror du vi får se framtidens läkemedelsgenombrott?

Carl-Magnus Hake
-
0

Ellen Vinge, docent och överläkare vid enheten för klinisk kemi och farmakologi, universitetssjukhuset i Lund:

– Det är svårt att sia om framtiden, men inom cancerområdet kommer vi säkert få tillgång till bättre och mer skräddarsydda behandlingar. Ett område som det nu händer väldigt mycket inom är ?sällsynta sjukdomar?. Här tror jag att vi får se betydligt fler läkemedel i framtiden. Samtidigt finns det risk att flera av dessa i slutändan blir besvikelser, eftersom särläkemedel mot sällsynta sjukdomar inte kan undersökas lika ingående som läkemedel mot vanliga sjukdomar.

Ernst Brodin, professor i farmakologi vid Karolinska institutet i Solna:
– Det var länge sedan det kom några nya läkemedel mot smärta, som är mitt eget forskningsfält. Men på senare tid har det skett en kunskapsutveckling. I dag vet vi till exempel mer om vad som bakom ligger neuropatisk smärta. Förhoppning är att detta på sikt kan leda fram till bättre läkemedel. Det finns en stor efterfrågan på nya behandlingar eftersom många smärtpatienter inte får tillräcklig hjälp i dag.

Lars Werkö, professor i medicin och tidigare forskningschef på Astra:
– Generellt tror jag att vi kommer att få se utveckling inom cancerområdet och kroniska inflammatoriska sjukdomar, där man börjar nysta upp flera nya mekanismer. En komplicerande faktor när man ska sia om sådant här är att det inte alltid är lätt att veta vilka sjukdomar som nya behandlingsprinciper kommer att användas mot i slutändan. Så var det till exempel med betablockerarna, som ingen människa visste vad de skulle användas mot från början.

Cancerläkemedel undantag i produkttorkan

Carl-Magnus Hake
-
0

I takt med att antalet godkänningar av nya läkemedel har minskat år för år har det talats om idétorka i läkemedelsutvecklingen. Ett terapiområde går dock mot strömmen, nämligen cancer. Den framgångsrika grundforskningen om vad som styr tumörtillväxt har fött mängder av nya idéer om hur man kan bekämpa cancersjukdomar. Detta börjar nu synas i företagens utvecklingsportföljer.
Enligt data från det svenska företaget Bioseeker testades under 2005 runt tvåtusen olika substanser i varierande utvecklingsskede inom cancerområdet. Siffran som nyligen presenterades i Cancerfondsrapporten motsvarar 31 procent och därmed högst andel av alla substanser som läkemedelsindustrin utvecklar inom de fem största terapiområdena.

Flest lovande cancermedel
Olika cancermedel dominerar också bland de mest lovande läkemedelskandidaterna som industrin nu utvecklar, i alla fall enligt en aktuell sammanställning i branschtidskriften R&D Directions. Av hundra läkemedel, som valts ut för att vara innovativa eller bättre än befintlig terapi, utgjordes nästan en tredjedel av substanser mot olika typer av maligniteter.
Peter Nygren, som är professor och överläkare vid onkologiska kliniken på Akademiska sjukhuset i Uppsala, ser med tillförsikt på framtiden.
– Det finns en otrolig dynamik i cancerforskningen och ett stort behov av nya läkemedel. Men tidigare har man kanske varit lite för optimistisk att lova genombrott med nya typer av målinriktade behandlingar. En del lovande utvecklingsprojekt har gått trögt, till exempel Astrazenecas Iressa, kanske för att man tillämpat de traditionella principerna för läkemedelsutveckling på en helt ny typ substanser. Nu tror jag dock att man kan vara lite mer optimistisk, säger han.
– På den senaste stora amerikanska cancerkongressen, ASCO, presenterades nyligen flera lovande resultat, framförallt med olika brett verkande tyrosinkinashämmare. Effekterna är kanske inte alltid så stora men inom professionen är vi entusiastiska för att man till exempel nu kan påverka framskriden njurcellscancer med nyligen godkända läkemedel som Sutent och Nexavar, säger Peter Nygren.

Problem med diagnostik
Samtidigt menar Peter Nygren att utvecklingen för med sig nya problemställningar då många av de nya läkemedlen kanske bara har effekt mot ovanliga cancerformer och mot olika underklasser av tumörer, snarare än mot ?breda? cancerdiagnoser. Det medför att sjukvården måste införa nya diagnostiska rutiner.
– Dagens läkemedelsstudier blir alltmer komplicerade med mer krav på att man gör olika tumörtester och blodprov. Effektiv användning av de nya läkemedlen kommer förmodligen också kräva omfattande kartläggning av ett stort batteri prediktiva faktorer hos den enskilda patienten. Att som hittills basera läkemedelsval vid cancer huvudsakligen på hur cancern ser ut i mikroskop hör nog snart till en förgången tid. Men frågan är om sjukvården mäktar med all ny kostsam diagnostik som kommer att behövas, säger Peter Nygren.

Fotnot: Läs mer om cancer i vårt cancertema i nästa nummer.

Bättre riskhantering kan ge ökad marknadsandel

Esbjörn Börjesson
-
0

I och med detta lade sig EMEA en hästlängd före amerikanska FDA, där RMP:s varit i bruk betydligt längre, men där myndigheten ännu så länge nöjer sig med att rekommendera snarare än att kräva. Dock var det i USA som RMP:s först började användas i sin nuvarande form, och i mars 2005 presenterades det så kallade RiskMAP (risk minimization action plan) dokumentet som formaliserade FDA:s rekommendationer och riktlinjer för RMP:s. Och så här halvtannat år senare har RMP:s blivit så vanliga att tjänstemän inom FDA uttryckt skepsis inför utökat användande ? i ett anförande till det amerikanska läkarförbundet (American Medical Association, AMA) tidigare i år varnade Scott Gottlieb, tillförordnad medicinsk och vetenskaplig chef inom FDA, för att överdrivna och omotiverade RMP:s kan begränsa tillgången på vissa läkemedel och bli en flaskhals i vårdarbetet.
Hur kommer det sig då att RMP:s kommit att bli så ?inne?? Av utanverket att döma innebär EMEA:s krav på RMP:s för alla nya ansökningar ökad byråkrati för förskrivaren, och kraftigt ökad tids- och pengaåtgång för tillverkaren/licensinnehavaren. Läkemedelsindustrin är inte precis känd för att entusiastiskt anamma riktlinjer och rekommendationer som enbart lägger hinder i vägen mot försäljning och intäkter – i synnerhet inte på frivillig basis som i USA! Det ligger nära till hand att misstänka att de ökade och ökande kraven på riskdokumentation för läkemedel på bägge sidor Atlanten har fördelar att erbjuda både tillverkare och användare.

?Kan enbart vara till nytta?
Pope Woodhead & Associates är en konsultfirma utanför Cambridge i England som specialiserat sig på riskhanteringssystem inom läkemedelsutveckling och produktlansering. Swapu Banerjee är gruppchef där, nyligen rekryterad från Roches globala biverkningsenhet utanför London. Han betonar att det yttersta syftet med RMP:s är ökad patientsäkerhet och trygghet för förskrivaren, men tillägger att fördelarna för industrin mer än väl kan väga upp de ökade kostnaderna och byråkratin.
– Att ett läkemedelsföretag tar ett större ansvar för patientsäkerhet och tillhandahåller verktyg och information för att göra livet enklare för förskrivaren kan enbart vara till nytta ur marknadsföringssynpunkt, säger han. Jag kan inte se en enda nackdel med att vara extra försiktig!
Swapu Banerjee menar att de nya europeiska kraven innebär att läkemedelsföretag måste börja tänka på och planera sina riskförebyggande åtgärder på ett tidigt stadium – helst minst ett år innan ansökan lämnas in. Detta ställer i sin tur krav på samordning och kommunikation mellan olika enheter inom företaget, inklusive strategisk marknadsföring och försäljning – något som inte alltid är helt självklart, särskilt inom stora multinationella företag. Men Swapu Banerjee betonar att även om RMP:s inte utgör marknadsföringsinstrument som sådana, så är de en viktig del av det etiska relationsbyggandet mellan förskrivare och läkemedelsindustri. Förutsatt att de används på ett korrekt och ansvarsfullt sätt, kan RMP:s bidra till att öka både marknadsandelar och förskrivning av ett läkemedel.
– Den extra kostnaden för en RMP är inte särskilt dramatisk om man jämför med den totala utvecklingskostnaden för ett nytt läkemedel, säger Swapu Banerjee.

Kan verka avskräckande
I genomsnitt lägger en RMP runt 0,5 procent till den totala notan, motsvarande ungefär 1-2 miljoner US-dollar i genomsnitt. Kanhända småpotatis för ett stort eller mellanstort forskningsföretag, men för generikaföretag kan en sådan kostnad verka avskräckande – förmodligen ytterligare ett gott skäl för den forskande läkemedelsindustrin att vara positiv till RMP:s.
Swapu Banerjee nämner isotretinoin (Roaccutan) som ett exempel på ett preparat där RMP:n varit avgörande för att läkemedlet kunnat finnas kvar trots risken för allvarliga biverkningar. Den första RMP:n för Roaccutan lanserades 1988 i USA, specifikt i syfte att förebygga risken för fosterskador genom att begränsa förskrivning och dispensering till särskilt godkända och registrerade läkare och apotek.
En utvärdering som publicerades 2005 visade att fler än 90 procent av de registrerade apoteken i USA följt programmet till punkt och pricka; dock förekom graviditeter fortfarande bland kvinnliga Roaccutanpatienter trots RMP-åtgärderna – en god illustration av svårigheten att mäta nyttan av RMP:s, enligt Swapu Banerjee.
– För att testa hur effektiv en viss RMP är, måste man i dagsläget titta på upptag, antal patienter och så vidare. Men det verkliga kruxet är givetvis den risk man försöker förebygga – har RMP:n verkligen haft önskad effekt? Och sådana data har alltid sina begränsningar; man måste jämföra antingen med historiska data eller med kliniska prövningar och resultaten blir sällan rättvisande.

Morgonluft för talidomid
Ett annat läkemedel som vore helt otänkbart utan sin åtföljande RMP är talidomid. Efter Neurosedynskandalen på sextiotalet tycktes talidomids öde beseglat. Dock pekade experimentella resultat på positiva effekter i leprapatienter. Fortsatt forskning visade att talidomid hade en dramatisk effekt på multipelt myelom (ett förstadium till leukemi, kännetecknat av anemi och nedsatt immunförsvar) och inflammatoriska symptom hos hiv-patienter, och 1998 godkändes därför talidomid för licensförskrivning i USA och Europa. I Europa marknadsförs talidomid på licens av Pharmion strax utanför London. Pharmions RMP är ett system som begränsar förskrivning och dispensering av talidomid till utbildad och registrerad personal, och med krav på dokumenterade graviditetstester och preventivmedelsrådgivning för alla kvinnliga patienter i fertil ålder. Det är ett omfattande och mycket strikt system och företaget tar emellanåt emot klagomål från förskrivare som tycker byråkratin är överdriven, men vd Stephen Slack ber inte om ursäkt för de rigorösa föreskrifterna.
– För oss vore det djupt oetiskt att marknadsföra ett läkemedel som talidomid utan stöd av ett detaljerat riskhanteringsprogram, säger han.
– Vi vet att det förekommer licenstillverkning och försäljning av talidomid på världsmarknaden utan vare sig RMP eller någon annan form av information eller support, men det är ett helt förkastligt sätt att tillhandahålla en teratogen som talidomid. Det är inte ovanligt att talidomid ges till yngre patienter för vissa indikationer, och hur otroligt det än kan låta så är den yngre generationen ofta okunnig om de allvarliga riskerna för fosterskador med talidomid

Får inte marknadsföras
Hittills har cirka 35 000 patienter inkluderats i Pharmions RMP för talidomid. I USA är siffran uppe i över 130 000 patienter sedan Celgenes talidomidprogram Steps startade 1998. Enligt Stephen Slack måste en väl fungerande RMP hitta en balans mellan att tillhandahålla läkemedel till patienter som har behov, och samtidigt begränsa förskrivning och dispensering. Han understryker att RMP:n inte är avsedd att ingripa i själva beslutsfattandet om den bästa vården för patienten.
– En RMP får aldrig komma emellan i läkare-patient-förhållandet. Det är oerhört viktigt att både patientens och läkarens integritet skyddas – vi jobbar mycket med dataskydd och avancerad informationssäkerhet i detta syfte, säger Stephen Slack.
Talidomid är endast godkänt för licensförskrivning och får därför inte marknadsföras i konventionell mening. Stephen Slack är bestämd i fråga om syftet med RMP:n – den är inte ett redskap för marknadsföring.
– Vår RMP syftar enbart till att förebygga graviditeter och fosterskador i samband med förskrivning av talidomid – den är inte ett extra tillbehör för att vi ska kunna ta ut mer betalt. RMP:n sköts av en egen avdelning som rapporterar till den medicinske chefen. Marknads- och försäljningsavdelningen är helt avskild både organisatoriskt och fysiskt – deras kontor ligger på våningen under!
– I dagsläget har vi 45 anställda inom Pharmion som jobbar enbart med att administrera RMP:n – en siffra som motsvarar ungefär tio procent av vår totala personal. Det är en stor investering för ett litet företag som Pharmion, men en som vi anser absolut nödvändig för att kunna tillhandahålla talidomid på ett etiskt sätt.

Mer komplex process
Pharmion jobbar ständigt med att förbättra RMP:n för talidomid och göra den så enkel och praktisk som möjligt att använda. Vissa nyckelelement av programmet är fasta och kan inte ändras, medan andra delar ändrats och finjusterats efter feedback både från användare och myndigheter.
– Vi har en kontinuerlig dialog med läkare och myndigheter för att kunna optimera systemet, och arbetar även med intresseorganisationer för de som drabbades av talidomid på 1950- och 1960-talet. Deras synpunkter är viktiga för att hitta rätt balans i vår information och vårt budskap. Som jag ser det så har vi ett viktigt åtagande gentemot den här gruppen, och det är vår uppgift att vara öppna och lyhörda i vår kommunikation kring talidomid.
Både Swapu Banerjee och Stephen Slack tror att RMP:s kommer att bli mer och mer utbredda.
– FDA kommer att följa EMEA och göra RMP:s till ett krav, säger Swapu Banerjee.
Förhoppningsvis betyder det att själva regelverket görs mer robust, till exempel med avseende på klasseffekter – för närvarande kan två preparat i samma klass ha helt olika RMP:s beroende på när i tiden ansökan lämnades in.
– Ökad kunskap om riskerna med nya läkemedel kommer att göra riskhanteringsprocessen mer komplex, tror Stephen Slack.
Han tror också att det finns en risk att sjukvården kan komma att överbelastas med nya och avancerade RMP:s.
– I längden räcker det inte att kortsiktigt lansera stora RMP:s med massor av byråkrati för att uppfylla myndighetskraven – för att fungera långsiktigt handlar det om att bygga varaktiga relationer med förskrivare och annan vårdpersonal.

FAKTA

RMP – risk management programmes

? EMEA:s riktlinjer för riskhanteringssystem för humanläkemedel definierar RMP:s som ?a set of pharmacovigilance activities and interventions designed to identify, characterise, prevent or minimise risks relating to medicinal products, and the assessment of the effectiveness of those interventions.? Enligt dessa riktlinjer är RMP obligatorisk vid ansökan om godkännande för nya läkemedel och bioteknologiska preparat, och för variationer såsom t ex ny indikation, formulering eller tillverkningsprocess.

? En kopia av EMEA-riktlinjerna kan laddas ner från http://www.emea.eu.int/pdfs/human/ euleg/9626805en.pdf

? Motsvarande definition i FDA:s rekommendationer är ?a strategic safety program designed to meet specific goals and objectives in minimizing known risks of a product while preserving its benefits.? RMP:s är ännu inte obligatoriska för ansökningar till FDA.

? En kopia av RiskMAP-dokumentet kan laddas ner från https://www.fda.gov/ cder/Guidance/6358fnl.pdf

? Utvärderingen av Roaccutan-RMP:n publicerades av Brinker et al i Archives of Dermatology 2005, och kan laddas ner från http://archderm. ama-assn.org/cgi/content/full/ 141/5/563

Riskabelt att sänka kolesterolet så mycket som möjligt

Esbjörn Börjesson
-
0

Enligt de nya amerikanska riktlinjerna för förebyggande av hjärtinfarkt, författade av forskare med många bindningar till läkemedelsindustrin, bör vi sänka kolesterolet ännu mer genom att höja statindoserna upp till åtta gånger. Nyligen rapporterades att vid användning av de hittills gällande riktlinjer, tillhör mer än 80 procent av alla män och 20 procent av alla kvinnor över 40 procent i Norge den högsta riskgruppen. Om de nya råden följs bör större delen av jordens vuxna befolkning därför stå på statinbehandling resten av sitt liv. Kan vi vara säkra på att nyttan av detta balanserar riskerna?

Höga doser ger fler biverkningar än låga. I den nya TNT-studien där man jämförde en normal dos atorvastatin med en åtta gånger högre dos fick 8,1 procent i högdosgruppen biverkningar mot 5,8 procent i lågdosgruppen. Med få undantag fick inte läsarna, när studien publicerades, veta vilken typ av biverkningar det rörde sig om och de som man inte ansåg berodde på behandlingen hade exkluderats, bland annat fem fall av rhabdomyolys. Transaminasförhöjning registrerades endast när värdena var mer än tre gånger högre än högsta normalvärde och kreatinkinas definierades som förhöjt först om det var tio gånger högre än högsta normalvärde. Antalet döda var även störst i högdosgruppen. Men författarna konkluderade att den höga dosen resulterade i en signifikant klinisk förbättring. En begäran om vilka andra biverkningar än rhabdomyolys man uteslutit avvisades.

I Ideal-studien jämfördes en låg dos simvastatin med en hög dos atorvastatin utan att dödligheten ändrades signifikant. Mer än 90 procent i bägge grupper fick biverkningar och nästan hälften klassades som allvarliga. Inte heller här redovisade författarna vilka det rörde sig om, och på en förfrågan om karaktären av dessa biverkningar blev svaret endast att man registrerat alla symtom, även de som saknade relevans för behandlingen.
Det finns skäl misstänka att det verkliga antalet biverkningar är betydligt större. I de flesta statinstudier har man uteslutit ett stort antal patienter innan studien började; i TNT-studien nästan hälften. Exklusionskriterierna omfattade alla former av kronisk sjukdom och svaghet, till exempel hjärtsvikt, arytmier, cancer, leverpåverkan och tidigare statinintolerans. Därefter testades deltagarna i åtta veckor med en låg dos atorvastatin. De som inte tålde denna dos uteslöts, liksom alla som fick infarkt eller stroke, och 349 av skäl som inte redovisades. De kvarvarande var således ett urval av betydligt robustare patienter än normalt.

Den vanligaste biverkan efter statinbehandling är muskelbesvär. Frekvensen i de industrisponsrade studierna ligger kring en procent. Sinzinger och O’Grady, två oberoende forskare, fann emellertid att 16 av 22 idrottare avbröt behandlingen av denna anledning. Muskelskadan kan i sällsynta fall progrediera till rhabdomyolys och resultera i njursvikt. Mer än 100 har dött i denna komplikation efter det år 2001 indragna Lipobay; hur många som hamnat i dialys eller som njurtransplanterats har inte rapporterats. En signifikant ökad förekomst av bröstcancer sågs i Care-studien Sedan dess har bröstcancer varit ett exklusionskriterium. En 10-årig uppföljning av deltagarna i 4S visade ingen cancerökning. Det gör tio års rökning inte heller. En signifikant ökning av antalet cancerfall sågs emellertid i Prosper-studien, som endast omfattade äldre patienter. Detta fynd bagatelliserades trots att det är just i denna åldersgrupp man skulle förvänta sig de första signalerna på carcinogenes. Inga studier har emellertid analyserat cancerincidensen separat för högriskgrupper som till exempel äldre eller rökare.

Det är välkänt att många biverkningar hos nya preparat först upptäcks sedan de lämnat försöksstadiet. Nya statinbiverkningar har redan rapporterats i den medicinska litteraturen, till exempel hjärtsvikt, aggressivt beteende, suicidala impulser, långsamt insättande demens, minnesförlust, impotens och perifer neuropati. Symtomen uppträder först efter en tids behandling och uppfattas troligen som naturliga följder av ålderdom, men i de medicinska rapporterna har biverkningarna som regel försvunnit sedan medicinen utsatts. Ingenting nämns om dessa biverkningar i FASS, frekvensen är okänd och ingen vet vad som händer efter 20-30 års behandling. Är världens läkarkår beredd utsätta homo sapiens för detta gigantiska experiment?
Uffe Ravnskov
Med dr, docent
ravnskov@tele2.se

Avskaffa tullarna på mediciner och sjukvårdsmateriel

Läkemedelsvärlden
-
0

Tullarna på mediciner och sjukvårdsmaterial utgör ett hinder för att uppnå målet av allmän tillgång för behandling av hiv och aids. Att beskatta de sjuka är endast till skada för den tredjedel av världens befolkning som lever utan fullgod sjukvård och livsviktiga mediciner.

Världshälsoorganisationen WHO uppmanade i en rapport ifjol det internationella samfundet att ?uppmärksamma frågan om tullar på läkemedel och erkänna dessa tullars negativa effekter, som i slutändan drabbar de fattiga?. Dessa tullar kan nå tvåsiffriga procentsatser enligt aktuell forskning. Exempelvis har Uganda och Brasilien i medeltal tullar på 31 resp 28 procent.

New York Times skrev nyligen i en ledarartikel att tullarna på mediciner var en av de mest skadliga formerna av beskattning och att ?inget land borde göra det?. Ledarna för G8-länderna håller med och uppmanar regeringar att avskaffa importtullar och handelshinder för läkemedel och sjukvårdsmateriel.

Förenta Nationerna och det civila samhället håller med. I juni skrev FN i slutdokumentet från sitt toppmöte för bekämpning av hiv och aids att problemet med tullar på mediciner bör åtgärdas. Den internationella hjälporganisationen Läkare utan gränser skrev i juli att importtullar och distributionstillägg bara ökar slutpriset på medicinerna. Tillsammans med tröga registreringsprocesser och förseningar i tullen försvårar det ytterligare tillgången på läkemedel.

Därför måste denna skatt på de sjuka avskaffas, för att komma ett steg närmare till att kunna säkra tillgången på mediciner för alla världens aids-sjuka.

Waldemar Ingdahl
Vd tankesmedjan Eudoxa
www.eudoxa.se

Läkemedelskemist ny rektor för landets äldsta universitet

Peter Örn
-
0

Efter fyllda 60 år har Anders Hallberg lämnat uppdraget som dekanus för den farmaceutiska fakulteten i Uppsala för att bli universitetets rektor. Han lämnar också en forskarbana som bland annat genererat över 220 publicerade vetenskapliga arbeten, flera vetenskapliga priser liksom flera patent. 2004 tilldelades Anders Hallberg Ulla och Stig Holmquists vetenskapliga pris i organisk kemi, på 300 000 kronor. Hans forskning är inriktad på att designa läkemedel, främst mot infektionssjukdomar så som hiv, malaria och hepatit.
Anders Hallberg lämnar dessutom en relativt stark förankring i läkemedelsindustrin. Sedan han blev professor i Uppsala 1990, då han samtidigt avgick som kemichef vid Astra Draco i Lund, har Anders Hallberg dels varit deltidsanställd på Astra Draco under hela 1990-talet, och därefter till 10-15 procent av arbetstiden haft olika konsultuppdrag inom främst bioteknikindustrin. Ett par veckor innan han formellt tillträdde som rektor avslutade Anders Hallberg sina sista fasta konsultuppdrag.
– Jag ser det inte som förenligt att jag som rektor även är engagerad i industriprojekt och rektorskapet kräver dessutom all min vakna tid, säger Anders Hallberg.

Men fram tills nu har du ändå varit engagerad i näringslivet i relativt stor omfattning. Varför har det varit viktigt?

– Som professor i läkemedelskemi menar jag att det är viktigt att jag åtnjuter ett förtroende i företagen, då jag därigenom får inblick i processer och principer som jag sedan kan förmedla till våra forskarstuderande och farmacistudenter på universitetet, säger Anders Hallberg.
Universitetens beroende av industrins pengar har debatterats flitigt under våren. Bland annat visade en enkät som Sveriges Radios P1-program Kaliber presenterade i maj, att omkring hälften av de 2 100 professorer som svarade upplevde att deras forskning styrdes av möjligheten att få extern finansiering. En av sex professorer upplevde dessutom etiska konflikter med externa finansiärer. Nobelpristagaren i medicin, professor Arvid Carlsson i Göteborg, uppgav i samma program att han aldrig skulle ha samma chans idag att utöva den fria forskning som ledde till hans nobelpris år 2000.
Anders Hallberg ledde som forskningsledare på Biomedicinskt Centrum, BMC, vid Uppsala universitet ett 20-tal forskare. Under 2005 fick han närmare tre miljoner kronor i forskningsbidrag från externa anslagsgivare, däribland det privata näringslivet. Det motsvarar omkring hälften av den totala summa forskargruppen hade till förfogande för den löpande driften.

Hur ser du, som nybliven rektor och tidigare forskningsledare och dekanus, på akademins förhållande till näringslivet?

– Det är alldeles utmärkt och helt nödvändigt. Inom farmakologin delar industrin och akademin en gemensam målsättning genom vår strävan att få fram bättre läkemedel, men vi kan till skillnad från industrin gräva mer på djupet med ambitionen att öka förståelsen för komplexa samband. Samarbetet innebär ett viktigt intellektuellt utbyte och vi förväntas ju dessutom utbilda doktorer som är attraktiva för industrin. En mycket stor andel av dem som disputerar hos oss på farmaceutiska fakulteten börjar sedan arbeta inom läkemedelsindustrin, säger Anders Hallberg.

Men ser du inga risker generellt sett med ett ökat ekonomiskt beroende av industrin?

– Vi får aldrig låta oss styras, och jag tror inte att det behöver bli så. Det är ju industrin som tar kontakt med oss för att de vill stötta våra befintliga projekt, och även om vi naturligtvis blir medvetna om att vissa projekt är intressantare för industrin än andra så är det inte mammon som styr, säger Anders Hallberg.

Skulle ökade statliga fakultetsanslag påverka universitetets inställning till att ta emot forskningsmedel från industrin?

– Nej, inte annat än att risken för en eventuell styrning skulle minska ännu mer genom det faktum att vi kunde avvisa industrins stöd i större utsträckning om vi var mättade med statliga anslag. Jag hade som forskningsledare inom ämnet läkemedelskemi tre tydliga önskemål gällande relationen till industrin: den ska inte målinriktat rekrytera våra duktigaste forskare och lärare, den ska hjälpa oss med de kompletterande biologiska utvärderingar som är nödvändiga inom våra läkemedelskemiprogram, samt den ska gärna bli ännu mer positiv till att stödja oss och fakultetens nyfikenhetsdrivna läkemedelsforskning ekonomiskt.
– Vi måste få formulera forskningsfrågorna, och vill sedan industrin eller Vetenskapsrådet stödja vår forskning är det bra.

Du nämner Vetenskapsrådets stöd, där du själv hade ett miljonanslag och där du varit ordförande i dess beredningsgrupp för läkemedelskemi, och industrins stöd som likvärdigt. Är det så du ser det?

– Nej, anslag från Vetenskapsrådet innebär en kvalitetsstämpel som ofta leder till ytterligare medel från andra finansiärer. På så vis är Vetenskapsrådet viktigare än industrin.

Akademins ansvar i förhållande till industrin är bland annat att tillgodose behovet av välutbildade forskare. Klarar ni det i tillräcklig omfattning?

– Behovet har ju svängt fram och tillbaka genom åren, och just nu skulle vi nog kunna öka volymen av utbildade doktorer för att tillgodose industrins behov, säger Anders Hallberg.

Som rektor för Uppsala universitet blir du chef för cirka 6 000 anställda och omkring 40 000 studenter. Vilka frågor anser du vara mest angelägna att driva i den offentliga debatten för att tillvarata universitetets intressen?
– Det är generellt sett viktigt att jag som rektor är aktiv i debatten. Men man bör välja sina slagfält, och vilka frågor som är de viktigaste måste jag få växa in i. Kvalitetsfrågor på alla plan kommer emellertid alltid att ha högsta prioritet. Dessutom bör de statliga forskningsanslagen öka. Jag önskar också att vi kan locka till oss fler excellenta forskare från utländska universitet och från näringslivet, och att vi strävar efter att åstadkomma starka forskarkonstellationer inom universitetet. Det som kan oroa mig lite är att rörligheten generellt sett bland forskare minskar, säger Anders Hallberg.
Ett ytterligare orosmoln, åtminstone för den farmaceutiska fakulteten för vilken Anders Hallgren tidigare var chef, är det minskade intresset för apotekar- och receptarieutbildningarna. Förvisso gick antalet sökande per utbildningsplats på apotekarprogrammet upp något höstterminen 2006, från 2,3 sökande per plats våren 2006 till 2,6 sökande hösten 2006. Men fortfarande är konkurrensen om utbildningsplatserna betydligt lägre än vid slutet av 1990-talet, och på receptarieutbildningen sjunker antalet sökande stadigt och i Uppsala var det endast 0,9 sökande per utbildningsplats hösten 2006.

Hur ska ni locka fler studenter att söka till de farmaceutiska utbildningarna?

– Det är en tråkig utveckling att allt färre söker till dessa utbildningar. Förr i tiden var det faktiskt lättare att komma in på läkarlinjen än på apotekarutbildningen. Jag tror inte vi har lyckats tillräckligt bra med att marknadsföra vad en apotekarutbildning leder till. Många tror fortfarande att Apoteket AB är den enda arbetsgivaren, men i verkligheten handlar det om en stor arbetsmarknad inom både industrin och på olika myndigheter.
– Även om betygen inte säger allt, det finns säkert dem med lägre betyg som kan bli bra apotekare, så är ändå urvalet med hjälp av betyg det bästa system vi har för att få de bästa studenterna.

Är det olyckligt för er att även Göteborgs universitet nu erbjuder en apotekarutbildning?

– Nej, då den startade fanns det ett stort behov av fler utbildningsplatser och för oss har konkurrensen varit bra. Men det ställer också högre krav på oss att bättre marknadsföra vår utbildning
– Vi har nu en mycket modern och bra apotekarutbildning med forskningsanknytning, och nu i höst startar dessutom en ettårig magisterutbildning i klinisk farmaci som till stor del finansieras av Apoteket och Apotekarsocieteten. Det finns en nisch där kliniska farmaceuter är till stort gagn för sjukvården och det ska bli mycket intressant att se hur den nya utbildningen faller ut, säger Anders Hallberg.

Berättelsen om ett medicinskt myteri

Esbjörn Börjesson
-
0

Varför blir man sjuk? Varför klarar sig vissa människor bättre än andra? Vilka dör en för tidig död och vilka lever igenom en svår sjukdom? Några svar finns inte. Det är det som är utmaningen. Varken medicinska experter, beteendevetare, humanister eller ens troende människor vågar ge några förklaringar. Men det finns exempel som kan leda till att man ifrågasätter vedertagna hypoteser och söker svaren utmed nya vägar.
Ett starkt och engagerande exempel finns i ?Living Proof – a medical mutiny? där Michael Gearin-Tosh, beskriver hur han bemöter sin allvarliga cancerdiagnos myelom. Med humor, allvar, oro, känslosamhet och försiktig satir, berättar han vad som händer från och med diagnosögonblicket. Läkaren uppmanar honom att genast gå in i konventionell cellgiftsbehandling. Också en ?second opinion? rekommenderar detta starkt. En tredje cancerläkare varnar dock och säger: ?Om du rör kemoterapi är du förlorad?.

Två frågor som kan ses som beroende av varandra genomsyrar boken. Den ena handlar om att den tidsbestämda dödsdomen på högst ett år, måste ställas mot det statistiska uttalandets ohållbarhet vad gäller en enskild individs möjligheter och utgångspunkter att hantera sjukdomen. Den andra handlar om ordets makt över tanke och känsla. Språkprofessor Gearin-Tosh väger varje uttalande, varje råd, varje mening på sin humanistiska, semantiska och lingvistiska våg. Han går vidare genom att lyssna till sin kropp och fundera över dess förmåga till motstånd med eller utan medicin.
I boken diskuteras immunologins sökande efter ny kunskap. Här framträder bilden av en kropp som aktivt förhåller sig till omvärlden, som använder sig av en uppsättning ständigt producerade nya antikroppar som håller kroppen frisk och ger den möjligheter att möta varje ny utmaning. De svar som kroppen kan ge varje oroande utmaning visar hur flexibel och innovativ den är. De olika delarna av immunsvaret i kroppen ingår i ett sammanhängande system som länkar samman kroppen med den skiftande omgivningen och miljön, ja själva livet.

Michael Gearin-Tosh ser sig som en del av ett komplext system. Han känner sig både maktlös och kraftfull. Han känner ansvar för sin egen hälsa. Han känner att han kan påverka sitt välbefinnande genom egna handlingar. Här kommer framförallt den komplementära/alternativa medicinen till användning. De val han gör utmanar hans omgivning på olika sätt. Förutom vänner som ömsom stöder, ömsom förkastar hans olika försök finns flera kända och respekterade experter som råder honom mot bakgrund av sin forskning.
Neurofysiologen Candace Pert, som ingår i kretsen kring Gearin-Tosh, talar om hur tekniska innovationer har gjort det möjligt att undersöka känslornas molekylära bas och börja förstå känslomolekylernas intima förbindelser med fysiologin. Hon menar att denna utveckling måste ses som en vetenskaplig revolution, ett paradigmskifte med enorma implikationer för hur man kan komma att hantera hälsa och sjukdom i framtiden.

De nya utmaningarna handlar om hur varje människa lever i symbios med potentiellt farliga organismer tills något sker som gör att dessa vänder sig mot sin värd; människan. ?Varje ögonblick pågår ett massivt informationsutbyte inom kroppen. Man kan föreställa sig att vart och ett av dessa system har en viss ton, nynnar en signaturmelodi – och om man kunde höra denna kroppens musik skulle summan av alla ljud vara våra känslor?, säger Gandace Pert . Genom berättelsen om ett levande bevis på det författaren kallar ett medicinskt myteri – han överlevde sin dödsdom med över tio år – ställs frågor som inte går att avfärda när man väl börjar tala om att känslor är oskiljaktiga från fysiologin.
Boken tar också upp frågan om relationen mellan forskningen och den kliniska situationen, något som utgör kärnpunkten för medicinsk framgång. Forskningen rusar framåt och förändrar hela tiden förutsättningarna för den kliniska tillämpningen. Svårigheterna ligger i att informationen från forskningen som ska leda till evidensbaserad medicinsk praktik tillsammans med hanterandet av svåra livsfrågor måste kondenseras till minimal tid och ett begripligt språk och inte minst resultera i rätt typ av medicinsk behandling. Den skräddarsydda medicinska terapin är här den stora utmaningen. Jag ser framför mig en interaktiv relation mellan individ och medicinsk utövare där fantasi och nytänkande kring människans förunderliga kraft får utrymme.

Antikoagulantia i särskild beredningsform

Samuel Lagercrantz
-
0

Substansen har samma verkningsmekanism som Exarta, ximelagatran, som i kroppen omvandlas till den aktiva formen melagatran, men en annan kemisk sammansättning. Principen med en pro-drug som sedan omvandlas till en aktiv metabolit är också densamma.
Astrazeneca uppger att de drog in melagatran/ximelagatran på grund av en rapport om allvarlig leverpåverkan vid prövning av förlängd användning.

Mindre leverpåverkan
Gunnar Olsson, Astrazenecas chef för läkemedelsutveckling inom områdena hjärta/kärl och mage/tarm, berättar att studier tyder på en gynnsammare biverkningsprofil för uppföljaren.
I en fas II-studie, där över 160 patienter behandlades med AZD0837, skilde sig inte en terapeutisk dos av AZD0837 från warfarin vad det gällde inverkan på levern. När melagatran/ximelagatran på sin tid prövades i liknade undersökningar såg man däremot att levern påverkades, berättar Gunnar Olsson. Han menar att det tyder på att den nya substansen inte kommer att stöta på samma problem som föregångaren.
– Det behövs större studier för att kunna göra en helt säker bedömning, men idag ser jag definitivt AZD0837 och Exarta som olika i leverhänseende.
Warfarin är sedan melagatran/ximelagatran dragits tillbaka åter det enda blodförtunnande medlet i tablettform, men det hoppas Astrazeneca ändra på.
– Många patienter upplever att warfarin är en krånglig behandling. Dessutom sker det många interaktioner med livsmedel och läkemedel. Och i Läkemedelverkets rapporter för allvarliga biverkningar hamnar warfarin i topp varje år, säger Gunnar Olsson.

Särskild beredningsform
Han berättar att Astrazeneca har tagit fram en särskild beredningsform för att uppnå så jämn plasmakoncentration som möjligt. Svängningar i effekt över tid hos blodförtunnande medel kan få förödande konsekvenser. Är det för hög halt läkemedel i blodet ökar risken för blödningar och är halten för låg kan patienten drabbas av en blodpropp. Därför är det viktigt att plasmakoncentrationen hålls jämn.
I likhet med melagatran hämmar AZD0837 trombin, vilket gör att fibrinogen inte omvandlas till fibrin och koagulationskaskaden bryts i sitt slutskede.
Gunnar Olsson säger att kandidaten har sin största målgrupp bland patienter med förmaksflimmer eftersom risken för slaganfall till följd av blodpropp ofta är flerfaldigad hos den gruppen.
Astrazeneca vill inte uttala sig om när företaget tror att substansen kommer att bli tillgänglig för patienter, men uppger att det inte kommer att ske före år 2008.

SSRI under graviditeten ger lägre födelsevikt

Birgitta Gerne
-
0

Utgångspunkten till studien, som publicerades i augustinumret av Archives of General Psychiatry, var att särskilja effekten av antidepressiv behandlingen hos mamman från den påverkan på fostret som sjukdomen i sig ger.

Forskarna vid University of British Columbia, Vancouver undersökte data från närmare 120 000 nyfödda mellan 1998 och 2001. Fjorton procent av mödrarna hade diagnosen depression. Forskarna jämförde 1451 barn till depressiva mödrar som behandlats med SSRI under graviditeten med 14 234 barn till mödrar med obehandlad depression.

De fann att det var signifikant fler barn som hade försämrad lungfunktion i SSRI-gruppen samt att de i genomsnitt stannade längre tid på sjukhus. Födelsevikten var också lägre i den gruppen och en större andel var födda före vecka 37.

Forskarna påpekar att resultatet motsäger hypotesen att behandling av deprimerade mödrar med SSRI under graviditeten skulle minska risken för komplikationer hos fostret.

Läkemedel mot missfall ökar cancerrisken hos döttrar

Birgitta Gerne
-
0

Cirka två miljoner kvinnor i USA använde dietylstilbestrol (DES), som förskrevs från slutet av 1940-talet till början av 1970-talet för att förhindra missfall.

En studie som publicerades i augustinumret av Cancer Epidemiology, Biomarkers & Prevention (2006;15:1509-1514) visade att kvinnorna, i USA kallade ?DES Daughters?, som nu har blivit 40 år och äldre löper nästan dubbelt så stor risk att drabbas av bröstcancer jämfört med oexponerade kvinnor i samma ålder. Enligt studien kan risken vara ännu större för kvinnor över 50 år, men dessa var så få att det inte gick att göra en säker analys.

Ovälkomna nyheter
Studiens huvudförfattare Julie Palmer, professor i epidemiologi vid Boston University School of Public Health, USA, menar att det är ovälkomna nyheter eftersom så många kvinnor runt om i världen vars mödrar använt DES nu närmar sig den ålder när bröstcancer blir vanligare.
Studien visade både att DES-exponerade kvinnor utvecklade bröstcancer snabbare än andra kvinnor efter 40 år samt att den största risken fanns hos kvinnor vars mödrar använt den högsta dosen av läkemedlet.

Därför uppmanar författarna kvinnor som vet att deras mammor använt läkemedlet att genomgå regelbundna mammografiundersökningar samt att inte använda hormonersättning för behandling av klimakteriebesvär.

Höjer östrogennivåerna
När DES utvecklades 1938, trodde läkarna att låga nivåer av östrogen hos gravida kvinnor kunde leda till spontan abort eller för tidig födsel. Men 1953 visade en klinisk studie att läkemedlet inte gav någon effekt alls när det gällde att förebygga missfall. I USA fortsatte dock användningen fram till 1971 då forskare upptäckte att DES ökade risken för att utveckla en ovanlig form av cancer i vagina och livmoderhalsen hos döttrar till dessa kvinnor.
Sedan upptäckte man också en viss ökad risk för bröstcancer hos kvinnorna som använt läkemedlen.
För att undersöka cancerrisken hos döttrarna stödde National Cancer Institute i USA en långtidsstudie som samlade in alla hittills kända data. Den aktuella studien bygger på en analys av dessa data och baseras på 4 817 kvinnor vars mödrar använt DES samt 2 073 kvinnor i en kontrollgrupp.
Hittills har 102 fall av invasiv bröstcancer upptäckts. Efter hänsyn till andra variabler, som ålder för första barn och antalet barn, som man vet kan påverka risken för bröstcancer visade studien att kvinnor över 40 år som exponerats för DES hade 1,9 gånger högre risk jämfört med kvinnor i kontrollgruppen. Bara ett fåtal dödsfall har inträffat så där kan man inte dra några slutsatser om risk.

Miljöfaktorer kan påverka
Studien är troligen den första som ger direkta belägg för att exponering för höga halter östrogen under fostertiden kan vara en riskfaktor för att utveckla bröstcancer senare i livet, menar Julie Palmer.
Forskarna vet inte exakt hur DES ökar risken för bröstcancer, men en teori går ut på att den höga halten östrogen under fostertiden ökar antalet stamceller för bröstvävnadsceller och att dessa senare kan omvandlas till cancerceller.
Det finns därför en oro att olika miljöfaktorer som ökar exponeringen för östrogen hos foster kan ha samma effekt och forskarna menar att man bör ta mer hänsyn till sådan miljöpåverkan.

Lagom är bäst
Professor Britt-Marie Landgren, enheten för obstetrik och gynekologi vid Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge, tycker inte att det är förvånande att man upptäckt en ökad risk för bröstcancer hos döttrarna. Man såg redan på 1970-talet att det fanns en ökad risk för cancer i slidan hos döttrarna, påpekar hon.
– Medlet användes i liten utsträckning i Sverige och under väldigt kort period, vilket vi är glada för idag. Vi var inte riktigt lika övertygade om att läkemedlet kunde förhindra missfall.
Men hon tycker inte att man kan dra slutsatsen att dessa kvinnor inte ska använda östrogenpreparat över huvud taget.
– I USA är man lite hysterisk i sådana här frågor. Vid östrogenbehandling svänger det från att det ena dagen hjälper mot allt för alla till att det nästa dag är livsfarligt. Det finns nackdelar med att överdriva åt båda hållen.
Hon tycker att dietylstilbestrol är ett bra exempel på att lagom är bäst.
Enligt Birgitta Pettersson på Läkemedelsverket har det funnits flera preparat med dietylstilbestrol registrerade i Sverige, det sista avregistrerades 1980.

Hiv undkommer läkemedel i tarmslemhinnan

Birgitta Gerne
-
0

Med antiretroviral kombinationsbehandling (HAART) kan hiv idag hållas under kontroll under många år även om sjukdomen inte kan botas. Amerikanska forskare har nu upptäckt att viruset kan gömma sig i tarmslemhinnan och att det fortsätter att föröka sig där trots att blodprov tyder på att läkemedelsbehandlingen gett effekt. Resultaten av den treåriga studien publicerades i augustinumret av Journal of Virology (2006;80: 8236-8247).
Forskarna vid University of California Davis Health System menar att den viktigaste kampen mellan virus och smittade individer sker i tarmen omedelbart efter infektion och att man därför bör fokusera på att förbättra behandlingen av tarmslemhinnan. Lymfatisk vävnad i tarmen svarar för 70 procent av kroppens immunsystem.
HAART verkar genom att sänka virusmängden i kroppen samt öka antalet T-lymfocyter som är viktiga för kroppens immunförsvar. Läkare som behandlar hivpatienter har länge litat på blodprov som visar antalet viruspartiklar och T-lymfocyter för att följa behandlingens effekt. Men enligt studien bör man även ta biopsier från tarmen.
I den aktuella studien följdes tio patienter via blodprov och prov från tarmen före och efter tre års behandling med HAART. Forskarna fann att immunsystemets funktion i tarmen återhämtade sig mer vid slutet av behandlingen hos nyligen infekterade individer än hos de med kronisk infektion. Forskarna menar att antiinflammatoriska läkemedel kan förbättra effekten av antiviral terapi samt att gener som är involverade i uppbyggnad eller nedbrytning av lymfatisk vävnad i tarmen är nya intressanta mål för läkemedelsterapi.
Deras slutsats är att patienter som behandlas med HAART bör övervakas via biopsier från tarmen och att tarmens immunfunktion bör stärkas med antiinflammatoriska läkemedel.

Imatinib kan öka risken för hjärtsvikt

Birgitta Gerne
-
0

Sedan introduktionen för ett par år sedan av imatinib har behandlingsmöjligheterna förbättrats väsentligt för många patienter med kronisk myeloisk leukemi, KML. Men två nya studier på läkemedlets effekt hos människa och möss avslöjar en oväntad risk för hjärtsvikt.
Forskare vid Jefferson Medical College i Philadelphia, USA, undersökte tio patienter som led av hjärtsvikt vid behandling med imatinib. Ingen av patienterna hade haft hjärtproblem tidigare, men efter en till 14 månaders behandling med läkemedlet minskade hjärtats pumpförmåga. När forskarna undersökte hjärtvävnad från två av patienterna fann de cellförändringar som är karaktäristiska för hjärtsvikt. I en annan studie gav forskarna imatinib till friska möss. Efter tre veckor uppvisade mössen en minskning i hjärtats pumpförmåga.
Imatinib verkar genom att hämma två cancerorsakande protein i kombination, bcr-abl. Den aktuella studien pekar ut hämning av abl som den faktor som leder till hjärtsvikt.
Genom behandling med imatinib överlever cirka 90 procent av patienterna med KML fem år eller längre. Innan läkemedlet godkändes 2001 var den genomsnittliga överlevnaden mindre än fem år. Trots läkemedlets framgång har senare studier visat att läkemedlet inte verkar hos en femtedel av patienterna. Dessa får ofta nyare läkemedel som hämmar samma protein och som därför troligen också kan orsaka hjärtproblem, menar forskarna. Längst i utveckling har dasatinib kommit.
Forskarna, som förhandspublicerade sin studie i Nature Medicine den 23 juli, poängterar att det inte är fråga om att stoppa behandlingen av läkemedlen, men att patienternas hjärtfunktion bör övervakas noga.

Vänta med kloramfenikol ögondroppar

Birgitta Gerne
-
0

Enligt en studie som publicerades i BMJ den 17 juli 2006 går det lika bra att avvakta med förskrivning av antibiotika för behandling av bakteriell ögoninfektion som att behandla direkt.
I studien ingick 307 vuxna och barn i södra England. Patienterna fick antingen kloramfenikol ögondroppar direkt, efter tre dagar eller ingen behandling alls. De som fick behandling efter tre dagar blev symtomfria efter 3,9 dagar, omedelbar antibiotika efter 3,3 dagar och kontrollgruppen efter 4,8 dagar.
Forskarna drar slutsatsen att fördröjd förskrivning av antibiotika är ett bättre val eftersom det minskar antibiotikaanvändningen, ger ungefär likartad varaktighet av symtom samt enligt studien minskade antalet återbesök för ögoninfektion.

Receptfritt dagen efter-piller godkänt i USA

Läkemedelsvärlden
-
0

Det i USA mycket kontroversiella akut p-pillret, som fyndigt kallas Plan B, görs nu alltså tillgängligt receptfritt för alla som är 18 år eller äldre. Sedan 1999 har det funnits tillgängligt på recept.

Plan B kommer bara att säljas bakom disk på apotek, som måste kontrollera fotolegitimation på alla som köper. Flickor yngre än 18 år måste fortfarande först gå till en läkare. Något som både tillverkaren, lagstiftare och andra sagt att de vill ändra på. Åldersrestriktionen kommer, efter krav från FDA, att kontrolleras av företaget bakom Plan B, Barr Pharmaceuticals.

Bland flera grupper i samhället är Plan B ett önskat tillskott då det i USA varje år sker tre miljoner oplanerade graviditeter. Andra som är kritiska till läkemedlet menar att det ökar risken för friare sexuella kontakter.

Redan 2003 lämnade tillverkaren, Barr Pharmaceuticals, in en ansökan till det amerikanska läkemedelsverket FDA. Men starkt motstånd från anti abort-grupper har försenat processen.

Plan B innehåller levonorgestrel och ska tas inom 72 timmar efter ett oskyddat samlag. Enligt de studier som ligger till grund för FDA:s godkännande minskar då risken med 89 procent för en oönskad graviditet. Ju tidigare tabletten tas desto bättre är effekten.

Biverkan av azatioprin förklarad

Birgitta Gerne
-
0

Det immunsuppressiva läkemedlet azatioprin, som bland annat används i samband med organtransplantation, kan hos vissa patienter ge allvarlig benmärgshämning. Forskare vid Uppsala universitet har i en artikel i tidskriften Molecular Pharmacology, visat att orsaken till att bara vissa patienter drabbas beror på skillnader i enzymuppsättning.
Azatioprin aktiveras av olika glutationtransferaser som finns i kroppens celler. Den farmakologiska effekten beror på frisättning av 6-merkaptopurin. Den skadliga effekten uppstår då patienter får en obalans i frisättningen av 6-merkaptopurin samt toxiska nedbrytningsprodukter.
Enligt Bengt Mannervik, som lett studien, kan resultatet ge viktig information för att biverkningarna ska kunna motverkas.

1...171819...42Sida 18 av 42