Pfizer anmärker på en annons i tidningen Fokus, där Ellem använder formuleringen ?En undersökning visar att majoriteten av dem som använder Treo föredrar en produkt med mer neutral smak?. Pfizer anser att annonsen är ovederhäftig, obalanserad i sin helhet och stödjer sig på ovetenskaplig dokumentation. Vidare hävdar Pfizer att påståendet inta har stöd i den QuickWise-undersökning som Ellem hänvisar till och att annonsen strider mot artiklarna 104 och 111 i regelverket.
Ellem anser inte att man påstår att Treoanvändare hellre skulle använda en annan produkt. Man vill också tydliggöra att man i annonsen inte jämför Treo med Nya Bamyl Koffein utan ?gamla? Bamyl Koffein med den nya varianten.
Ett resultat i QuickWise-undersökningen är att 55 procent av respondenterna tycker att det är viktigt att huvudvärkstabletter i brusform är neutral i smaken och menar att det stödjer annonsens påstående. Vidare är QuickWise marknadsledande i Sverige för ?online brand research?.
IGM noterar att det i annonsen finns tre meningar där Bamyl Koffein direkt jämförs med Treo. Därmed är det uppenbart att annonsen jämför Treo och Bamyl Koffein. IGM anser inte heller att undersökningen ger stöd för det kritiserade påståendet då den verkliga frågan lyder ?Hur viktigt är det för dig när du ska köpa huvudvärkstabletter i brusform att den inte har någon bismak, dvs är neutral i smaken??.
IGM fastslår att annonsen är ovederhäftig, vilseledande och onyanserad och därmed strider mot artiklarna 104 och 111 i regelverket. Ärendet bedöms som ett normalärende men eftersom Ellem inte är medlem av Lif eller IML kan ingen avgift bestämmas.
Årlig arkivering 2006
?Jämförelsen är uppenbar?
?Flytta läkemedelsvinster till fonder för oberoende forskning?
Inte för inte heter den organisation han bildat och företräder just Healthy skepticism. Detta är dock inget hugskott; Peter Mansfield har drivit denna debattorganisation i snart 25 år.
I mitten av september var han på Sverigebesök och talade vid några möten om läkemedelsinformation, bland annat om ett förslag som enligt honom behövs för att han ska kunna lita på läkemedelsföretagen.
– Jag vill bryta industrins totala makt över läkemedelsinformationen. Idag kan företagen påverka läkare och allmänheten på sätt som inte gagnar allmänna intressen.
Peter Mansfield vill fördröja introduktionen av nya läkemedel och att nya läkemedel enbart ska få förskrivas av erfarna specialister de första fem åren. Idag ska allt gå så fort och företagen lockas till riskabla genvägar – något som kan leda till medicinska katastrofer, som fallet Vioxx. I stället efterlyser Peter Mansfield tid för eftertanke – en bristvara idag.
Offentliga fonder
Konkret föreslår han att staten ska utnyttja sin kraft och pressa läkemedelspriserna med i ett första steg 0,5 procent och att dessa frigjorda resurser ska avsättas till offentligt admini–strerade fonder för forskning, utbildning, marknadsföring etcetera. Från dessa ska exempelvis oberoende forskare kunna ansöka om anslag, i konkurrens med andra forskare, för att kartlägga nya läkemedel, genomföra utbildningar med mera.
Anders Hernborg är allmänläkare och informationsläkare i Landstinget Hallands läkemedelskommitté. Han ansåg att förslaget var svårförståeligt:
– Jag är oftast enig med Peter Mansfield, men detta förslag, som jag nu hör för första gången och inte haft tillfälle att närmare diskutera, förefaller verklighetsfrämmande från ett svenskt perspektiv. Det skulle troligen leda till enorm byråkrati av sovjetmått. Jag tycker att vårt nuvarande system, som skärpt regleringen av relationerna mellan industrin och sjukvården och med en successivt ökande andel utbildning från producentoberoende källor är bra i grunden även om det behöver förbättras ytterligare.
Det är väl inte ofta Anders Hernborg i läkemedelsdiskussioner hamnar på samma linje som Richard Bergström, vd för Läkemedelsindustriföreningen, men i denna fråga hände det. Han påpekade dessutom att de regler som den svenska branschföreningen avtalat om med Läkarförbundet och Sveriges kommuner och landsting har ett växande stöd internationellt.
– Den 1 januari 2006 antog den europeiska branschföreningen EFPIA liknande regler som de som vi nu levt med i ett par år. Och 1 januari 2007 ansluter den internationella industriföreningen IFPMA till samma synsätt, säger han.
Richard Bergström trodde att det skulle hämma innovationskraften i företagen om de inte längre själva fick informera läkarkåren och allmänheten (när det gäller receptfria läkemedel) om sina läkemedel.
Däremot var han inte främmande att på något sätt markera mot företag som upprepade gånger bryter mot de informationsregler som gäller för LIF:s medlemsföretag.
——————————————
Sten Erik Jensen är medicinjournalist och ledarskribent på Dagens Medicin.
Reductil är inte mer ändamålsenligt än andra antiobesitasmedel
I två utgåvor av Läkartidningen i somras bifogade Abbott brev till läsaren där man förklarar att Reductil, förutom viktminskning, även har positiva effekter på HDL-kolesterol och triglycerider utöver det som viktminskningen ger. Sanofi Aventis menar i sin anmälan att detta inte har stöd i gällande produktresumé (SPC) då dessa är direkt associerade med viktminskningen. I sitt svar till Sanofi Aventis skriver Abbott att påståendena är hämtade ur en artikel i Lancet, som ligger till grund för nu gällande SPC. Sanofi Aventis menar dock att påståendet inte har stöd i SPC och att breven därför strider mot artikel 2 och 4 i regelverket.
I sitt svar till IGM inleder Abbott med en lång utläggning hur man ser på marknadsföring av läkemedel. Man menar att SPC är grunden för all marknadsföring. Det är vanligen OK att referera till de publicerade studier som ligger till grund för SPC. I vissa fall är det OK att referera till publicerade studier om de är i samklang med SPC. Det kan i särskilda fall också vara OK att referera till andra publicerade studier där SPC inte ger tillräcklig information.
Abbott ger sig sedan in i en närmast semantisk diskussion kring formuleringarna i annonsen där man kommer fram till att effekterna är associerade men inte direkt associerade till viktminskningen, och är därmed ingen överdrift.
IGM konstaterar att både HDL-höjning (12-22 procent) och en sänkning av triglycerider (9-21 procent) har stöd i SPC. Men det som påtalats står i själva brödtexten – att ökningen respektive sänkningen är större – utöver det som är att vänta från själva viktminskningen, det vill säga besitter andra egenskaper och är mer ändamålsenligt än andra antiobesitasläkemedel.
Annonsen strider därför mot artiklarna 2 och 4, förseelsen betecknas som allvarlig och IGM-avgiften bestäms därför till 120 000 kr.
Hot om rättegång får företag att lyda LV
Sedan första maj till och med oktober i år har Läkemedelsverket på egen hand agerat mot elva företags läkemedelsreklam. Samtliga fall, utom ett, har redan avslutats genom att företagen slutat med den av myndigheten kritiserade reklamen.
Antikhandlaren Putte, 64, som håller ordning på 45 000 olika artiklar är inte längre en del i Pfizers marknadsföring av demensläkemedlet Aricept, Janssen-Cilag påstår inte längre att Reminyl bromsar utvecklingen av symtomen vid Alzheimers sjukdom och Cederroths International använder sig inte av den icke godkända indikationen ?ont i magen? i sin reklamfilm för Samarin, för att nämna några exempel.
Att Läkemedelsverket i princip upphört med att anmäla till Nämnden för bedömning av läkemedelsinformation, NBL, är en konsekvens av den nya lagstiftningen som innebär att myndigheten nu har tillsyn över marknadsföringen. Något som tidigare i Sverige sköttes genom en frivillig branschöverenskommelse.
– Att man inte använder den resurs vi är tycker jag är en ganska tråkig och märklig utveckling, säger Torsten Brink, sekreterare i NBL.
Börjar med påpekanden
Under första halvåret med ny lagstiftning har Läkemedelsverket istället vänt sig direkt till företagen, först med ett brev där man uppmanar företaget att upphöra med den kritiserade reklamen. Nästa steg är ett föreläggande, om det inte hjälper lägger man till ett vitesföreläggande.
Professor Björn Beerman på Läkemedelsverket säger att han i dagsläget inte ser några egentliga skäl att använda NBL när man kan agera på egen hand.
Ungefär hälften av de anmälningar som Läkemedelsverket gjorde till NBL under de senaste åren fälldes i nämnden. Sedan man själv tog över hanteringen har alltså bilden förändrats radikalt.
Annan tolkning
– Vi gör väl en annan tolkning än NBL och vi har ju faktiskt också sista ordet, om företaget inte vill gå till domstol, säger Björn Beerman.
– Men det kanske blir lite väl dyrt. Så angelägna budskap har de knappast.
Majoriteten av de företag som Läkemedelsverket hört av sig
till har ändrat sin reklam efter första påpekandet. I något fall har man, som Björn Beerman uttrycker det, fått ta till brösttoner. Företaget Antula Healthcare gjorde om sin reklam för Eeze först efter hot om böter på 200 000 kronor.
Fem av de elva företag som Läkemedelsverket agerat mot är inte medlemmar i Lif.
– De företagen har varit svåra att komma åt tidigare, eftersom de i praktiken inte har behövt bry sig om branschens överenskommelse, även om en del ställer upp på regelverket, säger Björn Beerman.
Om Läkemedelsverkets agerande under det första halvåret är det arbetssätt man kommer att använda i framtiden är oklart.
Diskussioner mellan myndigheten och Lif pågår om bland annat NBL:s framtida roll.
Recip lämnar Lif efter övertramp
Inte mindre än sju gånger har Recip fått sin marknadsföring för B-vitaminpreparatet TrioBe fälld i industrins egna granskningsorgan IGM och NBL.
– Vi höjde nyligen avgiften vid upprepad förseelse, men det räcker inte. Ett alternativ är uteslutning ur Läkemedelsindustriföreningen även om det inte prövats. Men Recip har själva begärt utträde ur Lif, säger Richard Bergström, Lif:s vd.
Det behövs andra sanktioner mellan ytterligheterna enbart avgift å ena sidan och uteslutning å den andra, tror han, för att komma åt företag som systematiskt bryter mot reglerna.
– En idé är att kunna gå in och granska rutinerna hos företag som upprepar förseelser mot informationsreglerna.
Framåt årsskiftet hoppas han kunna presentera fler detaljer.
Att Recip begärt utträde ur Lif bekräftas av företagets vd, Lars Backsell. Även om han anser att hanteringen av TrioBe varit felaktig är det inte enda skälet till att man nu går ur Lif.
– Det är ju främst en organisation för företag med stor forskningsdel, medan andra frågor som produktionen till exempel är viktigare för oss.
– Men vi har också under senare år varit frågande inför IGM:s och NBL:s arbete. Den typen av forum har nog också tjänat ut sitt syfte nu när Läkemedelsverket så påtagligt tagit över.
Läkemedelsverket vill ha patientrapportering
Utvärderingen av projektet med patientrapportering av läkemedelsbiverkningar som pågått i Uppsala sedan ett år tillbaka är nu klar. Efter att under många år argumenterat mot detta har nu myndigheten ändrat ståndpunkt och föreslår att möjligheten införs.
– Vi har konstaterat att kvaliteten på rapporterna och den information vi får är bra, säger Gunilla Sjölin Forsberg, enhetschef på Läkemedelsverkets biverkningsenhet.
– Detta gäller åtminstone i projektet och därför har vi i samråd med ledningen sagt att vi ska försöka genomföra det här nationellt.
Integritetsfrågan måste lösas
Men innan man inför nationell patientrapportering behöver en del juridiska frågor lösas, bland annat möjligheten att föra register på konsumenter. Datainspektionen är nu ombedd att titta på hur det kan lösas.
– Vi måste kunna identifiera enskilda rapporter bland annat i syfte att undanröja möjligheten till dubbelrapportering. Givet att de rättsliga frågorna kan lösas är ledningen positiv, säger Gunilla Sjölin Forsberg.
I konsumentrapporter finns möjligheter att andra faktorer speglas än i de professionella, menar hon.
– ?Medication error? kan vara sådant som man lättare ser i dessa. Till exempel att man tar sin medicin felaktigt eller inte medicinerar adekvat.
– Patienter kan tänkas lite mer förutsättningslöst rapportera upplevda biverkningar. Då kan också udda reaktioner som man kanske ur mekanistisk synvinkel inte riktigt kan koppla ihop som en biverkan av ett läkemedel dyka upp i dessa rapporter.
Håller kvalitet
Utvärderingen har gjorts på 100 rapporter för att utvärdera kvaliteten i dem, det vill säga om de håller sådan kvalitet att man kan göra sambandsanalyser. Och det gör de alltså. Däremot behövs det många fler rapporter.
Om integritetsfrågorna kan lösas räknar Gunilla Sjölin Forsberg med att patientrapporteringen kan komma igång nästa år.
Läkemedelsverket anser också att sjuksköterskor ska börja med rapportering av biverkningar. Den frågan ligger nu hos Socialstyrelsen. Där tittar man på om det behövs förändringar i föreskrifterna.
Flest biverkningsrapporter kommer från Lund och Halmstad
Av de sju lokala biverkningscentra som finns i landet är den regionala biverkningsenheten vid Universitetssjukhuset i Lund bäst på att rapportera in biverkningar.
Medan riksgenomsnittet är cirka 400 rapporter per miljoner invånare och år ligger man i södra sjukvårdsregionen på 550. I den södra sjukvårdsregionen med 1,6 miljoner invånare ingår Skåne, Blekinge, Kronoberg och södra Halland.
Den enskilda klinik i landet som är bäst på biverkningsrapportering är medicinkliniken på länssjukhuset i Halmstad som i fjol stod för 132 rapporter.
Totalt kommer det in drygt
4 000 biverkningsrapporter om året till Läkemedelsverket. Även om underrapporteringen är stor är det en i internationell jämförelse hög siffra.
Brittiska farmacevter förskriver sällan
I Storbritannien har farmacevter sedan något år tillbaka, förutsatt att de har en påbyggnadsutbildning, rätt att skriva ut vissa läkemedel i samarbete med läkare, så kallad delegerad förskrivningsrätt.
En ny lag ska nu också ge de apotekare som läser en tilläggsutbildning rätt att skriva ut samtliga läkemedel förutom de narkotikaklassade.
Men för att farmacevterna bättre ska använda sig av möjligheten behöver de bättre stöd, konstateras i oktobernumret av Annals of Pharmacotherapy.
I en studie där 401 farmacevter med delegerad förskrivningsrätt intervjuats hade knappt hälften använt sig av möjligheten. Av dem hade närmare 60 procent gjort det ganska direkt efter att de genomgått utbildningen.
Hinder för att använda sin förskrivningsrätt var enligt de intervjuade dåliga stöd i form av elektroniska verktyg och referenssystem, men också att övrig vårdpersonal inte uppmuntrade farmacevterna att förskriva.
Datainspektionen tar inte ställning till registrering
Apotekets nya datorsystem registrerar hur många recept varje anställd expedierar. Det anser Sveriges Farmacevtförbund vara integritetskränkande och anmälde Apoteket till Datainspektionen.
Facket hävdade att uppgifter om hur snabbt olika anställda arbetar använts som argument både vid lönediskussioner och vid tjänstetillsättningar. Man hävdade också att registreringen, genom att pressa de anställda, var en fara för patientsäkerheten.
Apoteket har å sin sida sagt att registreringen ska användas för kompetensutvecklingsinsatser.
Datainspektionen, som nu svarat, konstaterar att det inte finns någon praxis om tillämpningen av PUL, Personuppgiftslagen, när det gäller individuella prestationsmätningar. De skickar frågan tillbaka till parterna och menar att den bör lösas mellan arbetsgivare och fack.
Centrala förhandlingar ska nu inledas.
Läkemedlen och pengarna
När landstingen 1998 tog över ansvaret för läkemedelskostnaderna från staten var skälet bland annat de, som de då beskrevs, skenande kostnaderna. Läkemedelsnotan hade ökat med över tio procent om året under några år. Förhoppningen var att man skulle få bukt med det genom överföringen till dem som ansvarar för vården.
Kostnaden dämpades också ganska radikalt, men skälet var också att man samtidigt lät patienterna ta en större del genom att höja egenavgiften.
Nya faktureringsrutiner
De första åren efter överföringen till landstingen kan närmast beskrivas som att grunderna för faktureringen förändrades. Istället för att räkningarna skickades till Riksförsäkringsverket gick de till landstingen som betalade med de statliga pengar man fått. Räckte inte pengarna kunde man söka extra tilldelning.
Det uttalade målet från regeringen var att landstingen ganska snart skulle ta det fulla kostnadsansvaret och via det generella statsbidraget få medel till läkemedelsbehandling.
Det var dock en ordning som landstingen motsatte sig.
– Vi kan inte ensamt ta ansvar för en kostnad vi i praktiken inte har makt att i någon högre grad påverka, sa till exempel Marianne Boivie, då på Landstingsförbundet, till Läkemedelsvärlden 2001.
Bekymret och paradargumenten från landstingens sida var, och är, att alla tunga beslut på läkemedelsområdet ligger på statsmakterna. Godkännande av läkemedel, förmånsbesluten, avtalet med Apoteket, lagstiftning kring uppföljningsverktyg är alla exempel på beslut som tas på nationell nivå.
Den striden kan nog landstingen sägas ha vunnit. Statsbidraget till läkemedlen har inte bakats in i det generella stödet till landstingen utan är återkommande en egen förhandlingsfråga.
Skarpt läge
Men i den senaste överenskommelsen är skyddsnätet, det vill säga möjligheten att få mer statliga pengar om läkemedelskostnaderna överskrider budgeten, i princip borta.
Nu är det så att säga skarpt läge.
Landstingens sätt att hantera det har varit att decentralisera kostnadsansvaret ut på enheterna. Modellerna för det ser olika ut men idag kan i princip alla landsting sägas ha påbörjat en sådan process.
Budgetansvar har effekt
Vilken effekt decentraliseringen har på läkemedelsanvändningen finns inte något enkelt svar på. Men att enheter med eget budgetansvar blivit mer kostnadsmedvetna förefaller det råda konsensus om.
– Det har varit en framgång, säger till exempel Mikael Svensson, apotekare i Östergötlands landstings läkemedelsgrupp, det landsting som kommit längst och arbetat med decentraliseringen sedan slutet av 1990-talet.
– Framförallt har vi fått en rörelse mot att man nu ser läkemedel som en insats som kan göra nytta men att det också finns en kostnad förknippad med den. Den medvetenheten fanns faktiskt inte på samma sätt för tio år sedan.
– Nästan oavsett vad vi tittar på så är våra primärvårdsförskrivare idag duktiga på att välja de alternativ som ger mest för pengarna.
Det är, menar han, bland annat en effekt av budgetansvaret.
Magnus Thyberg på SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, är av samma uppfattning.
– Ju längre ut man lägger ansvaret, ju högre kostnadsmedvetenhet får man.
Var går då gränsen för det ansvaret? Hos den enskilde förskrivaren?
Det finns exempel på det i Europa. Men Magnus Thyberg tror inte att det blir aktuellt i Sverige.
– Målet för oss är ju att läkemedel ska ses som en integrerad del inom sjukvården; som ett av behandlingsalternativen.
Men om överföringen av läkemedelskostnaderna till landstingen och decentraliseringen betytt något för kostnadsutvecklingen totalt verkar oklart.
Det som helt klart inneburit lägre kostnader är generikareformen, vilket exempelvis visades i en avhandling från institutionen för socialmedicin i Göteborg nyligen.
Däremot har forskarna ännu inte kunnat se hur eller om utläggningen av kostnadsansvaret påverkar den totala kostnadsutvecklingen.
Senare i höst ska man vara färdig med en sådan analys.
Västra Götaland har dock i en egen studie beräknat att man sparat ungefär 80 miljoner om året sedan man lade ut kostnadsansvaret på de vårdcentraler som drivs av regionen.
Man har då jämfört kostnadsutvecklingen i den egna regionen med Stockholm och Skåne som inte kommit lika långt i decentraliseringen.
Mikael Svensson är också övertygad om att decentraliseringen dämpat kostnadsutvecklingen.
– Om vi går från en användning av simvastatin från 70 till 90 procent, samtidigt som priset, tack vare generikareformen, sjunker med faktor tio, blir ju effekten på kostnaden betydligt större än om förskrivarna suttit still och fortsatt förskriva Lipitor i samma utsträckning som tidigare.
Utan budgetansvar hade incitamentet till förändrad förskrivning saknats, menar Mikael Svensson.
Blir priset ojämlik vård?
Kostnadsmedvetna förskrivare och landsting är den positiva sidan av reformen. Men finns det ett annat, kanske dyrare pris; att också nödvändig dyr läkemedelsbehandling får stryka på foten när vårdenheterna ska få budgeten att gå ihop? Och att vården blir än mer ojämnt fördelad, beroende på hur varje landsting hushåller med sina begränsade medel?
Debatten om cancerläkemedlet Herceptins användning liksom fallet i Halland nyligen där ett barn med Morbus Hunter först förvägrades en ny läkemedelsbehandling är två aktuella exempel.
Onkologen Tor Ekman, verksamhetschef vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset, anser att decentraliseringen av läkemedelsbudgetarna är en starkt bidragande orsak till olikheterna i landet vad gäller läkemedelsbehandling.
– Vi har Läkemedelsverket som godkänner ett läkemedel, en annan myndighet, Läkemedelsförmånsnämnden som också tar ställning till läkemedlet, nationella riktlinjer och regionala vårdprogram som alla godkänner användningen. Då borde alla dessa beslut också åtföljas av en finansiering.
Men så är det inte idag, säger Tor Ekman, och det tycker han är ett stort bekymmer.
– När det viktigaste för en verksamhetschef blivit att hålla budgeten innebär det, till exempel, att vi idag till en del avstår från behandling med trastuzumab (Herceptin) vid metastatisk sjukdom.
Statistik från Socialstyrelsen visar också på stora variationer när det gäller förskrivningen av exempelvis det läkemedlet. Förskrivningen är ungefär dubbelt så stor i de tre nordligaste regionerna jämfört med de tre sydligaste.
Öppna jämförelser en väg att gå
En väg att gå för att komma tillrätta med olikheterna är, funderar Magnus Thyberg, att man öppet börjar redovisa hur förskrivningen ser ut och jämföra olika orters och enheters behandling precis som man redovisar hur operationer fungerar på olika håll.
– Men öppna jämförelser kräver att det finns en konsensus om vad som är bra. När det gäller ett nytt läkemedel tar det något år på marknaden innan det hittat sin plats i terapin.
Mikael Svensson tycker också att det finns, som han säger, en olycklig spretighet när det gäller vissa behandlingar.
– Den största inneboende oron med att jobba med decentraliserat kostnadsansvar är ju att man börjar snåla och inte använder dyra läkemedel trots att de behövs.
Han menar, liksom andra förespråkare för modellen, att budgetansvaret samtidigt är lösningen på problemet. Genom att göra de smarta besparingarna, det vill säga spara miljontals kronor på basbehandling, får man bättre förutsättningar att klara kostnaden för de nya dyra innovationerna.
Å andra sidan innebär det att svårt sjuka patienter blir beroende av hur bra landstinget lyckats dämpa kostnaderna för basläkemedlen.
Framöver, spår Mikael Svensson, kommer de nya mycket dyra läkemedlen mot ovanliga sjukdomar vara de som sätter det lokala budgetansvaret på prov.
– Kostnaden för dem kommer ju att slå mycket ojämnt. Man kommer nog att fundera över om man ska ha en central pott för dem.
Central pott för det oförutsedda
I de banorna tänker även det folkpartistiska landstingsrådet och ordföranden i länssjukvårdsnämnden i Halland, Bengt Eliasson.
Det var han som för en tid sedan fick stå till svars när landstinget i Halland nekade en pojke medicin mot den allvarliga sjukdomen Morbus Hunter. Orättvist tycker han själv.
– Ärendet hamnade felaktigt på vårt bord. Jag som politiker kan inte fatta beslut om en behandling. Det är ett medicinskt beslut som sedan påverkar budgeten, något som jag då får hantera.
Frågan löstes genom att länssjukhuset i Halmstad tog kostnaden, på motsvarande sätt som man tidigare gjort i Skåne med ett liknande fall. I nästa steg förväntar sig sjukhusledningen att politikerna tillskjuter de fyra miljoner som behandlingen kostar under ett år.
Det speciella i det här fallet är att läkemedlet som godkänts i USA ännu inte fått grönt ljus i Europa. Men EMEA förväntas fatta ett sådant beslut under vintern och till dess kan läkemedlet användas på licens.
En annan för landstingen svårhanterlig fråga är när man får betala för en läkemedelsprövning som man kanske inte är intresserad av.
– Här i Halland har ett läkemedelsbolag tillsammans med en privatläkare, på verkar det ganska lösa grunder, prövat TNF-hämmare på psoriatiker. Landstinget får betala kostnaden för läkemedlet utan att vi sagt ja till prövningen.
Båda fallen illustrerar svårigheten när varje landsting ska stå för sådana läkemedelskostnader, tycker Bengt Eliasson.
– Det innebär inte att jag anser att vi ska återgå till det tidigare systemet. Men det behövs justeringar.
Snart drar nya förhandlingar igång mellan SKL och Socialdepartementet om statsbidragen för kommande års läkemedel.
Om den nya majoriteten kommer med förslag till sådana justeringar återstår att se.
Hjälp med utsättning i Eksjö
Många personer äter idag så många läkemedel att Höglandssjukhuset i Eksjö nu öppnar en speciell mottagning för att patienter ska komma tillrätta med alla sina mediciner. Det rapporterar Sveriges Radio Jönköping.
Enligt sjukhuset är det inte ovanligt att en del patienter tar mellan 10 och 20 olika läkemedel, ibland ännu flera. Risken för biverkningar och interaktioner är då stor. Med den nya utsättningsmottagningen i Eksjö ska patienterna nu alltså få hjälp att komma tillrätta med alla läkemedel, rapporterar SR.
Astrazeneca lanserar Seroquel i depåberedning
Läkemedelsföretag lanserar ofta nya, i vissa avseenden förbättrade beredningsformer för läkemedel med syfte att förlänga sina patent. Inte minst har Astrazeneca återkommande tillämpat strategin, bland annat för omeprazol (Losec).
Nu har företaget ansökt om EU-godkännande för en ny depåberedning av det storsäljande läkemedlet mot schizofreni och bipolär sjukdom, Seroquel. Den nya formuleringen heter Seroquel SR, och skyddas av patent fram till 2017.
För flera andra av de så kallade atypiska neuroleptiska läkemedlen finns redan vidareutvecklade beredningsformer på marknaden, exempelvis Risperidon Consta och Zyprexa Velotab.
Läkemedelsverket varnar för preparat med röd solhatt
Echinacea, röd solhatt, ingår ensamt eller i kombination med andra växtextrakt i ett flertal godkända naturläkemedel för lindring av symtom vid förkylning.
Ett flertal rapporter om överkänslighetsreaktioner i form av angioödem, andningspåverkan och blodtrycksfall har nu rapporterats i Sverige och andra länder, och publicerats i den vetenskapliga litteraturen.
Nya varningar har därför införts i produktinformationen för godkända naturläkemedel som innehåller Echinacea, meddelar Läkemedelsverket.
Svea Hovrätt gick på Arrows linje om alendronat
Läkemedelsföretaget Arrow har nu, enligt företagets vd Stefan Melin, återupptagit försäljningen av osteoporosläkemedlet Alendronat eftersom Svea Hovrätt funnit det som sannolikt att det patent som MSD åberopat för sin alendronatprodukt Fosamax inte är giltigt.
Eftersom hovrätten finner det troligt att patentet inte är giltigt upphäver domstolen tingsrättens tidigare beslut om vitesförbud, det vill säga att Arrow inte fick sälja sitt alendronatpreparatet.
Men det betyder inte att Arrows produkt i dagsläget är utbytbar mot Fosamax. Det är nämligen en separat rättstvist som ligger hos Kammarrätten. ( Se mer om det i länkad artikel)
Men Stefan Melin hyser, som han säger, gott hopp om att även den tvisten bör gå hans väg.
Domen i Svea Hovrätt kan överklagas till Högsta domstolen.
Farmaciförbundet efterlyser tidplan för avreglering
– För våra medlemmar är det slitsamt och frustrerande att arbeta i ovisshet under en lång tid, säger Farmaciförbundets ordförande Carina Jansson.
I budgetpropositionen som presenterades den 16 oktober sägs det klart att den nya regeringen vill avreglera apoteksmonopolet och ska ?återkomma i frågan?. Där klargörs också att lagen om handel med läkemedel ska ändras så att det görs möjligt för var och en som beviljas tillstånd av Läkemedelsverket att bedriva detaljhandel med såväl receptfria som receptbelagda läkemedel.
– Vi ser fram att mot en snar dialog med regeringen där vi kan framföra våra synpunkter. Vi anser att receptbelagt och receptfritt ska hållas samman och att det krävs en ny apotekslag som utgår från patientens rätt till säkerhet och kvalité, säger Farmaciförbundets ordförande Carina Jansson i ett pressmeddelande
– Dessutom är vi alltså angelägna om att regeringen snarast presenterar en tidplan för avregleringen för att våra medlemmar, om möjligt, ska få arbetsro, säger Carina Jansson.
FDA godkänner ny typ av diabetesläkemedel
Sitagliptin (Januvia) är ett läkemedel som ökar kroppens egen förmåga att minska blodsockernivåerna. Det godkändes idag av det amerikanska läkemedelsverket FDA för behandling av typ-2 diabetes som tillägg till diet och motion.
Tidigare kliniska studier har visat att sitagliptin orsakar färre biverkningar än andra diabetesläkemedel. Ett av problemen med äldre läkemedel för typ-2 diabetes är att de orsakar viktuppgång, vilken inte sitagliptin gör. Resultaten tyder också på att läkemedlet är verksamt även hos de patienter som med dagens behandling har så höga blodsockernivåer att de skulle behöva insulin.
Sitagliptin verkar genom att hämma enzymet DPP-4 som bryter ner tarmhormonet GLP-1 som stimulerar frisättningen av insulin. Många läkemedelsanalytiker menar att introduktionen av klassen DPP-4 hämmare och andra läkemedel för metabola sjukdomar kommer att leda till att läkemedelskostnaderna skjuter i höjden under de kommande åren.