Månads arkivering oktober 2002

Ingen anledning ändra rekommendationer för paracetamol till gravida kvinnor

Nyligen publicerades i tidskriften Thorax en prospektiv studie på 14 000 gravida och deras intag av värktabletter som innehåller paracetamol av brittiska forskare vid Kings College i London. Forskarna drog slutsatsen att det kan föreligga en ökad risk för varaktig rosslig andning om modern haft en daglig konsumtion av paracetamol under slutet av graviditeten.

Enligt Läkemedelsverkets bedömning finns det flera skäl till att resultaten måste tolkas med försiktighet. Barnens symtom bedömdes av mödrarna själva, ej genom att läkare satte diagnosen. Rosslande andningsljud som förknippas med astma kan orsakas av många olika faktorer såsom ärftlighet, rökvanor, husdjur, amning, omogna lungor på grund av prematuritet, infektioner och socioekonomiska faktorer.

Vidare är detta den första studien av denna frågeställning. Den uppskattade ökningen av den relativa risken är liten och skulle kunna förklaras av metodfel. Mekanismen för att paracetamolintag under graviditet skulle orsaka rosslighet hos barnet är okänd.

Enligt Läkemedelsverkets bedömning ger resultaten från denna studie inte anledning att ändra rekommendationerna till gravida kvinnor som har behov av smärtstillande medicinering. De kan också i fortsättningen välja paracetamol enligt gällande anvisningar.

Krav om läkemedelstest på barn olaglig enligt amerikansk domstol

0

Det amerikanska läkemedelsverket FDA har överskridit sina befogenheter när de kräver att vissa läkemedel ska prövas på barn enligt domstolsutlåtandet. Regeln som infördes av FDA 1998 har accepterats allmänt av läkemedelsindustrin och antalet läkemedel som har testats för användning på barn har ökat.
FDA och sjukvården har ansett att regeln är ett viktigt framsteg genom att det ökar antalet läkemedel som blir tillgängliga för behandling av barn. Innan regeln infördes var de flesta läkemedel godkända efter att bara ha testats på vuxna. Läkare som skrev ut läkemedel till barn kunde i stort sett bara lita till sin egen erfarenhet.
Men enligt BMJ (2002?325:920) stämde ett par konsumentorganisationer FDA därför att de ansåg att de hade överskridet sina lagliga befogenheter.

Landstinget debiterar läkare för saknad kod

Läkare i Stockholm och Skåne, som har ett liknande system, har ringt till Läkarförbundet och klagat.

– Vi uppmanar våra medlemmar att inte betala in pengarna. Vi anser att det här är helt fel, säger andre vice ordförande Eva Nilsson Bågenholm till Dagens Medicin.

Sedan den 1 oktober ska alla recept vara försedda med arbetsplatskod om läkemedlet ska subventioneras. På nyare receptblanketter finns koden förtryckt, annars ska förskrivaren klistra fast en etikett med den. För att patienten inte ska drabbas om läkaren glömmer kan apotekspersonal under en övergångsperiod skriva in koden i efterhand. För detta debiteras alltså läkaren 200 kronor.

– Eftersom förskrivningsrätten är personlig, måste läkaren personligen ta ansvar för felaktigheter på recepten. Om det kostar 200 kronor att rätta till ett recept, så får läkaren betala, säger Lars-Bertil Arvidsson, sjukvårdsdirektör i Stockholms läns landsting till Dagens Medicin.

Läkarna har inte fått någon information om avgiften i förväg. Det tycker inte Lars-Bertil Arvidsson är nödvändigt.

Exanta minskar risken för venös tromboembolism

Astrazenecas direkta trombinhämmare ximelegatran (Exanta) är vid sidan av den nya “superstatinen” Crestor ett av företagets största framtidshopp för närvarande. Preparatet har en bred indikationsfront och över 15 000 patienter i 30 länder deltar i kliniska prövningar. Av företaget rubriceras preparatet som “den största nyheten inom antikoagulation på 50 år”.

Idag meddelade Astrazeneca vid en internationell kongress om trombos att fas III-studien Express visat att ximelegatran minskar risken för venös tromboembolism (VTE) effektivare än det etablerade medlet enoxaparin vid större ortopediska operationer.

Studien visade bland annat att den relativa risken för VTE (i form av embolism i de större venerna/lungembolism) minskade med 63 procent vid behandling av ximelegatran jämfört med standardbehandling med enoxaparin. Den relativa riskreduktionen ? ett kritiserat effektmått ? för VTE i större vener var något större efter höftledsbyte (67 procent) än efter knäledsbyte (60 procent).

Den totala risken för VTE minskade med 24 procent vid profylaktisk behandling med ximelegatran, jämfört med enoxaparin.

Medlet blir sannolikt det första på marknaden med en direkt hämmande effekt på trombin, ett centralt enzym i det sista steget vid blodets koagulering.

Friare prissättning av utbytbara läkemedel föreslås

Den största nyheten i rapporten, som nu ska ut på remiss, är ett förslag om förenklad prissättning inom förmånerna. Prisförändringar för parallellimporterade och generiska läkemedel föreslås kunna ske via rutinmässiga beslut från Läkemedelsförmånsnämnden (LFN), förutsatt att de begärda priserna ligger under eller på samma nivå som det dyraste utbytbara medlet inom förmånen.
– Redan idag sker prissänkningar enligt ett förenklat förfarande, medan beslut om höjningar tas efter en mer omfattande ärendeberedning. Om förslaget går igenom innebär det totalt sett en förenkling för oss, säger Ann-Christine Tauberman, generaldirektör på LFN.
Idag måste nämnden rapportera prissänkningsbeslut till Apoteket senast den 5:e i varje månad för att de skall börja gälla från och med månaden därpå, vilket ger en viss tröghet i systemet. Nämnden för därför samtal med Apoteket om hur snabba prissänkningar ska hanteras i framtiden.

Förhandlingar kan förbjudas
En het potatis som arbetsgruppen behandlat är sjukvårdshuvudmännens deltagande i prisförhandlingar (se LMV 6/01). Gruppen har övervägt olika modeller för att tillfredställa landstingens önskemål om inflytande.
Det förslag som gruppen antog innebär dock ingen större förändring jämfört med dagens ordning. Landstingen får precis som idag möjlighet att begära överläggningar i nämnden i prisärenden.
Gruppen vill dock inte tillåta landstingen att förhandla vidare med tillverkarna efter besluten i LFN, för att få till stånd överenskommelser om lägre inköpspriser till apoteken. Landstingsförbundets två representanter i gruppen har därför reserverat sig mot detta förslag.
– Vi har länge hävdat att våra medlemmar bör ha möjlighet att förhandla om rabatter och vår reservation ligger i linje med denna ståndpunkt, säger Marianne Boivie på Landstingsförbundet.

Inget förbud idag
I dagsläget finns dock ingen lag som reglerar landstingens möjlighet att själva förhandla om läkemedelspriserna.
Vissa jurister har därför gjort bedömningen att det som inte uttryckligen är förbjudet måste vara tillåtet, och några landsting förhandlar sedan några år på egen hand.
I Stockholms och Jönköpings län har man kommit längst, men såväl Region Skåne, Västra Götalandsregionen med flera landsting planerar för egna förhandlingar.
– Vi fortsätter att prisförhandla på egen hand tills det blir förbjudet, säger Lars-Göran Friberg, inköpsansvarig i Jönköpings läns landsting.

Generikaföretag
kan slås ut av priskriget

0

De flesta beslut om prissänkningar gäller generika där företagen sänkt allt från någon krona per förpackning till mer spektakulära sänkningar; till exempel Astrazeneca som sänkt priset på det kärlvidgande preparatet Imdur 30 mg med 44 procent, och därmed lagt sig på samma nivå som generikapreparaten. Detsamma gäller Bristol–Myers Squibb som genom att sänka priset på Buspar och Capoten tagit upp priskonkurrensen med generikaföretagen.
Vissa hävdar att beslutet om utbytbarhet i förlängningen kan innebära att läkemedel blir dyrare eftersom generikaföretagen kan slås ut av starka originalföretag som väljer att gå back på ett preparat för att bli av med konkurrenterna.
Ordförande i generikaföretagens förening, Kenneth Nyblom, tror dock inte att det är någon större risk.
– Nej, man talar mycket om priskriget, men i praktiken är det bara ett par originalföretag som gjort sådana här spektakulära prissänkningar.

Några kan försvinna
Idag finns det jämfört med bara för några år sedan ett femtontal företag som är aktiva på generikamarknaden.
– Visst kan man tänka sig att det på den här marknaden, liksom på andra, visar sig att alla inte kan bli kvar.
Men någon överhängande risk för generikaföretagen ser inte Kenneth Nyblom.
Inte heller Anders Wessling på Läkemedelsförmånsnämnden ser en sådan.
– Det är ju inte så ovanligt att det finns ett originalföretag bakom generikaföretaget. För de stora drakarna är det väl ofta bättre att lägga krut på nya läkemedel, säger han.

Lugn första tid med reformen

0

Såväl fack som arbetsgivare verkar överens. Erfarenheterna på apoteken efter den första tiden med reformen är överlag positiva. Omställningen har gått utan några större problem.
– Vi har gjort en snabbenkät till ett femtontal apotek och sammantaget tycker personalen inte att arbetsbelastningen förvärrats av reformen, säger Camilla Frankelius, biträdande förbundsdirektör på Sveriges farmacevtförbund.
– Visst har man haft en del längre diskussioner med kunder, men de beskrivs inte som besvärliga. Det verkar också som kunderna är välinformerade.
Ilona Ekmark, apotekschef i Falkenberg, håller i princip med.
– Vi har sedan tidigare haft en frivillig överenskommelse med läkarna om byte. Skillnaden är att vi tidigare inte återrapporterade, eftersom läkarna sa ifrån sig det. De tyckte inte de behövde veta om vi bytt från en förpackning med 98 till 100 tabletter eller om kunden fått ett parallellimporterat medel.

Varje byte återrapporteras
– Men nu ska vi återrapportera varje byte, suckar hon.
Och det är en relativt diger skörd återrapporter hon sitter med, två veckor efter reformens införande. På apoteket i Falkenberg har man gjort cirka 200 byten ett femtiotal läkare är inblandade i.
Bland de vanligaste bytena i Falkenberg är till exempel från Vibramycin till Doxyferm, Cipramil till Citalopram och Imovane till Zopiklon
– Vibramycin är till exempel 20 kronor dyrare, så det är inget att säga om. Men ibland handlar det om så små summor att man undrar om det verkligen är samhällsekonomiskt att göra de här bytena, med tanke på arbetsinsatsen, undrar Ilona Ekmark.
Camilla Frankelius håller med.
– Även om merarbetet på apoteken kanske är överkomligt kan man fundera över hur vårdpersonalen sedan använder den här informationen. Kommer de verkligen, vilket de ska, sitta och föra in alla förändringar, stora som små?

Konkurrenten vaknar
I Halland rekommenderar läkemedelskommitten Panodil, men lägligt till den första oktober sänkte Astrazeneca priset på Alvedon.
– Till första december har kanske konkurrenterna vaknat och så är Panodil åter några kronor billigare. Då har läkarna här kanske precis börjat skriva ut Alvedon för att få en återrapport om att vi bytt till Panodil, spekulerar Ilona Ekmark.
– Och hur ska vi få fram återrapporterna till alla stafettläkare?
Enligt den statistik som Apoteket tog fram efter den första veckan i oktober omfattade drygt hälften av alla nyutskrivna receptposter preparat som ingår i listan av utbytesgrupper. Av dessa hade förskrivaren i 76 procent av fallen från början valt de billigaste preparatet. I 13 procent av möjliga fall har apoteket genomfört ett byte. Det är bland dessa Falkenbergs cirka 200 byten ingår. I hela landet handlar det om 28 000 byten. På ett år blir det cirka fyra miljoner byten och återrapporter.

Apotekets buffert punkterad efter börsfallet

Det är risk att Apoteket måste betala tillbaka åtminstone delar av de 280 miljoner kronor bolaget tog ur stiftelsen i januari i år, som en så kallad gottgörelse. Ett ”skummande av grädden” som Farmacevtförbundet reserverade sig emot i MBL-förhandlingarna för ett år sedan.
– Vi varnade då, men till allas försvar ska sägas att vi är inne i en extrem situation. Ingen kunde förutse den här kraftiga nedgången. Så det är svårt att klandra någon, säger förbundets direktör Lennart Axelsson, som sitter i pensionsstiftelsens styrelse.

Under kritisk gräns
Ett riktvärde för stiftelsen har varit minst 120 procents konsolideringsgrad. Om den ligger på 100 procent är de framtida pensionerna tryggade enligt de beräkningsmodeller som Finansinspektionen föreskriver.
Tidvis har Apotekets stiftelse legat över 140 procent. I början av året låg man på 127, men i slutet av september hade den kritiska 100-gränsen underskridits, till 94 procent.
– Policyn att ligga på 120 procent har gett oss en kudde att falla på när börsen gått ner, säger Britt-Marie Skoglösa, ordförande i Farmaciförbundet och ledamot i pensionsstiftelsens styrelse.
Hon betecknar det som uteslutet att Apoteket kan göra extra uttag ur stiftelsen även nästa år.
– Ja, som börsläget är nu. Det är ju meningslöst att ta ut en gottgörelse om man sedan måste betala tillbaka den.

”Ingen kunde förutse”
Apotekets vice vd Per Matses vill inte hålla med om att årets uttag på 280 miljoner var i överkant.
– Vi hade en rejäl överkonsolidering i stiftelsen vid årets ingång. Nu har börsfallet blivit väldigt kraftigt, det hade vi inte förutsett – och det hade väl ingen.
Totalt saknas runt 400 miljoner kronor i stiftelsen, men enligt Per Matses är det självklart att pensionsåtagandena ska säkras. Antingen får Apoteket betala tillbaka till stiftelsen så att konsolideringsgraden blir 100 procent, eller också får bolaget reservera pengar i balansräkningen.
– Vi ska se till att vi har täckning för våra pensionsåtaganden, lovar Per Matses.

Glukosamin dyrare som läkemedel än kosttillskott

0

Hälsokostrådet har i ett brev till Läkemedelsverket påpekat att så gott som alla publicerade studier om glukosamins effekt är gjorda på sulfatet, medan det godkända preparatet innehåller glukosaminhydroklorid.
– Vår bedömning är att de olika salterna i det här fallet är kliniskt likvärdiga, säger Tomas Salmonson på Läkemedelsverket.
Det är inte helt ovanligt, enligt honom, att till exempel generika innehåller andra salter än originalet och exemplifierar med Paroxetin och Seloken.
Artrox, som är försäljningsnamnet på det godkända glukosaminmedlet, är det första som godkänts som läkemedel. Men ytterligare ett par till ansökningar väntar.
Kommer de här preparaten att räknas som utbytbara?
– Skillnaden är att när företag ansöker om godkännande för generika använder man sig av originalets studier. Nu har man skilda bibliografiska ansökningar. Men visst verkar det rimligt att de skulle vara utbytbara, säger Tomas Salmonson.

Alla har rätt att vända sig till allmänheten

Minns ni primärvårdsreformen från början av 90-talet vars avsikt var att avlasta sjukhusen och därmed spara pengar åt landstingen. Vi skulle välja husläkare, men fick inget veta om kandidaternas kompetens. Sjukvårdspolitiker i osalig förening med läkarnas organisationer lyckades tuta i folkflertalet att alla husläkare var lika duktiga.


Den 1 oktober trädde apotekens rätt att byta originalläkemedel mot billigare kopior i kraft. Mot det kloka i detta har som bekant Läkemedelsindustriföreningen (LIF) protesterat. Den hävdar att reformens nackdelar äter upp kalkylerade kostnadsbesparingar. Redan vid förpostfäktningarna 1999 gav LIF ut en pamflett för att visa på nackdelarna med byte till generika. Undertecknad kritiserade därvid i denna tidning trovärdigheten i de framförda argumenten.



Under förhösten förde LIF ut sina argument till allmänheten och kritiserades för detta i bland annat Dagens Medicin av fem företrädare för läkemedelsetablissemanget och av ordföranden i Svensk Förening för Allmänmedicin (SFAM). I första fallet anklagades LIF för att ??omkullkasta det arbete som Sveriges Riksdag ? bedriver för att komma tillrätta med onödiga läkemedelskostnader?. I det senare gällde kritiken att LIF störde relationen läkare/patient. Bägge inläggen andades missnöje med att LIF vänt sig direkt till konsumenterna.


I Frankrike protesterade nyligen läkarna mot att Novartis vänt sig direkt till allmänheten och uppmanat dem att söka läkare för nagelsvamp. Vare sig Novartis eller dess produkt Lamisil nämndes i informationen. De franska läkarna anser liksom SFAM att frågan om läkemedelsval är en fråga för läkaren och dennes patient. Dessutom är deras inställning att sjukdomen är negligerbar, och tar kraft från viktigare behandlingar. Novartis fick dock rätt för sitt handlande i domstol.



Sjukvården i industriländerna har kommit att omfatta allt fler friska eller måttligt sjuka medborgare. Kontakterna sker i förebyggande syfte och genom att vanan att söka sig till vården vuxit kraftigt. Utvecklingen innebär att förhållandet läkare ? patient allt oftare handlar om läkare ? konsument.


Det svenska förbudet mot DTC är entydigt. Men det finns inget förbud att informera allmänheten om sjukdomar och läkemedel. Fanns det ett sådant skulle vare sig LIF:s agerande, tidningarnas reportage om läkemedel eller vanliga hälsosajter vara tillåtna. Sverige liksom de flesta europeiska länder har valt mångfalden när det gäller att informera allmänheten i hälsofrågor.



Om apotekens rätt att byta till generika spar pengar åt samhället får vi veta om några år. Jag hoppas och tror den gör det ? även om husläkarreformen inte gjorde det.

Trojkan som ska förbättra samsynen inom vården

0

Information om vikten av följsamhet brukar främst riktas mot patienten. I det här projektet, som sker inom ramen för ABLA (Arbetsgruppen för bättre läkemedelsanvändning) riktas fokus istället på professionen. Budskapet är att det behövs en bättre samsyn mellan läkare, sjuksköterskor och farmacevter om följsamheten ska bli bättre.
– Idag är det ofta patienten som är budbäraren, ”doktorn sa att…”. Vi ska försöka finna sätt där professionerna kan bli budbärare, främst kanske att sköterskor och farmacevter finner kanaler tillbaka till förskrivaren, säger Sune Pettersson, som är en av pionjärerna bakom läkemedelsgenomgångar på sjukhem. Han har slutat sin tjänst som apotekschef vid sjukhuset i Eskilstuna. Inger Nordström Torpenberg har arbetat med tobaksprevention och Richard Fuchs har nyligen deltagit i ett projekt för att öka följsamheten till rekommenderade läkemedel. Tungt ta till sig
– Även om det råder en medvetenhet om den dåliga följsamheten, tror jag det har varit tungt att riktigt ta till sig att hälften av patienterna som står på lång behandling inte följer ordinationen och vilka konsekvenser det faktiskt har för ohälsan, säger Sune Pettersson.
Framöver kommer det att bli brett upplagda kampanjer, konferenser, gemensamma utbildningar och forskningsprojekt för att testa nya arbetssätt.
Vad de ska fyllas konkret har man bara börjat fundera på. Men som ett exempel nämner Sune Pettersson konkreta tips om hur man frågar för att faktiskt få veta om patienten tar sin medicin.

Svenska läkare skriver ut mer antibiotika till barn
än nordiska kollegor

0

En rodnad trumhinna med misstanke om varigt sekret i mellanörat är skäl att skriva ut antibiotika till förskolebarn. Det ansåg en majoritet av de svenska allmänläkare som ingick i en nordisk studie. Medan bara 17 procent av de norska och 27 procent av de danska läkarna skulle ha ordinerat antibiotika vid detta första besök uppgav
73 procent av de svenska läkarna att de skulle ha gjort det.
– Det är fortfarande en onödigt hög förskrivning av antibiotika till barn i Sverige, konstaterar Anita Bylander-Groth, öron-näsa-halsspecialist och en av dem som höll i enkätstudien.
– Våren 2000 antog vi nya rekommendationer vid en konsensuskonferens. Men läkare är mycket konservativa, säger hon.
Anita Bylander-Groth anser att antibiotikaförskrivningen till barn bör minska med ungefär
30 procent.

Kommittéerna behövs ? men gör de rätt saker?

Få ifrågasätter idag behovet av de regionala samarbetsorgan i läkemedelsfrågor som de svenska läkemedelskommittéerna utgör. Det ständiga flödet av nya läkemedel och behandlingsriktlinjer och den accelererande kostnadsutvecklingen understryker behovet av oberoende, lokalt förankrad vägledning och samordning i läkemedelsdjungeln.
Kommittéerna har också blivit en naturlig samlingspunkt för de professioner som ägnar en stor del av sin arbetstid åt läkemedel.
Men gör kommittéerna verkligen rätt saker? En varierande men på många håll respektabel del av kommittéernas tid går åt till att sammanställa regionala läkemedelsrekommendationer, ”reklistor”. Hur rationellt är det egentligen att 33 kommittéer – vid sidan av myndigheterna Läkemedelsverket, Läkemedelsförmånsnämnden, Socialstyrelsen och SBU samt ett antal myndighetslika aktörer som NEPI och IHE – bedömer samma internationella flöde av läkemedel?
Misstankar om ett kopiöst sisyfosarbete ligger nära till hands. Som en utomstående bedömare med viss insikt i läkemedelssverige uttryckte det; ”kommittéerna sitter och uppfinner hjulet gång på gång. Det går inte att motivera att en umebo med magsår bör få Nexium, medan släktingen i Stockholm ska ha Lanzo”.

Inte rationellt
Anders Anell, ekonom och vd för Institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi (IHE) i Lund, är också kritisk.
– Systemet med bedömning av läkemedel och utveckling av rekommendationer i varje landsting är inte rationellt av två skäl. Dels är Sverige ett litet land, där det finns behov av att samla den kompetens för läkemedelsutvärderingar som finns, dels sker i stor utsträckning ett dubbelarbete av läkemedelskommittéerna. Men framför allt bör läkemedelsprioriteringarna och därmed rekommendationerna rimligtvis vara likartade i hela landet. Det är mycket svårt att motivera och försvara stora variationer i läkemedelskommittéernas reklistor.
– Man kan istället tänka sig en struktur där en handfull kommittéer arbetar med bedömningar och rekommendationer i nära samarbete med de nationella myndigheterna, säger Anders Anell.
– Därmed inte sagt att vi inte behöver lokala läkemedelskommittéer. Men alla borde inte ägna sig åt samma uppgifter på det sätt som sker idag. Förskrivarstöd, implementering av en god läkemedelsanvändning med mera bör ligga kvar på den lokala nivån. Detta är mycket angelägna uppgifter som det finns all anledning att frigöra mer tid till, säger Anders Anell, som tror att det är en tidsfråga innan utvecklingen börjar gå i denna riktning.

Inget tvång
Enligt lagen om läkemedelskommittéer som trädde i kraft 1997 ”skall läkemedelskommittéerna genom rekommendationer till hälso- och sjukvårdspersonalen, eller på annat lämpligt sätt, verka för en rationell läkemedelsanvändning inom landstinget.” Det finns alltså inga lagfästa krav att kommittéerna måste arbeta med reklistor.
Ett rationaliseringstänkande har också slagit igenom på vissa håll; i Stockholm utarbetas till exempel en central ”Kloka listan” trots att landstinget hyser fem läkemedelskommittéer. I Västra Götaland håller man dock fast vid ett system där kommittéer i fem länsdelar publicerar separata reklistor. Den generella regeln i landet är annars en reklista per landsting.
Forum för samverkan mellan kommittéerna finns visserligen, exempelvis ordförandekollegiet LOK och övergripande organ i de landsting som har flera kommittéer.
– Men visst finns det utrymme för förbättringar vad gäller samordningen mellan kommittéerna, säger Mikael Hoffmann, läkemedelschef i Östergötland.
Terapigrupperna är dock i vissa fall gemensamma mellan kommittéområdena.
– Vi har sedan länge adjungerat oss till Göteborgskommitténs terapigrupper och därmed vunnit mycket tid i den ofta krävande urvalsprocessen till reklistan, säger Bengt Silfverhielm, ordförande i läkemedelskommittén i mellersta Bohuslän.

Symbol och dörröppnare
Trots viss samordning ser dock listorna rejält olika ut på olika håll. Det gäller inte bara innehållet (se sidan 29) utan även utformningen. Vissa kommittéer väljer generisk substans, vissa rekommenderar specifika fabrikat och åter andra liknar mer behandlingsriktlinjer.
– Omvärldens utveckling har inneburit att målet med reklistorna blivit otydligare och fått skilda tolkningar inom olika landsting, säger Mikael Hoffmann.
– Att de olika landstingen har skilda organisationsstrukturer med mer eller mindre decentraliserade befogenheter har också gjort att listan inom en del landsting betraktats som mer styrande, och i andra mer som en grund för lokalt satta mål.
Mikael Hoffmann beskriver reklistorna som en symbol och dörröppnare för kommittéerna.
– En lista kan vara en bas att utgå ifrån, men inte det huvudsakliga angreppssättet för en läkemedelskommitté. All uppföljning och forskning visar att enkla rekommendationslistor inte i sig påverkar attityder, kunskap eller beteende hos förskrivare. Själva listan bör därför bara vara en liten del i kommittéernas arbete med att förbättra läkemedelsanvändningen. I Östergötland skulle jag uppskatta att 15-20 procent av kommitténs arbetstid läggs på arbetet med listan, och nästa år blir det kanske bara 5-10 procent, säger Mikael Hoffmann.

Tiden inne för förändring – eller?
De läkemedelskommittéordföranden som Läkemedelsvärlden tillfrågat har delade uppfattningar i frågan om det är önskvärt att reformera arbetet med reklistorna. Bengt Silfverhielm i Kungälv tycker att tiden är inne för en förändring.
– Frågan om vilken nivå som bör fastställa en reklista har alltid varit aktuell. Vi började med decentraliserade läkemedelskommittéer i Västra Götaland för att ge lokal förankring och därmed bättre möjligheter att påverka och informera förskrivarna. Men nu tror jag att kommittéernas arbete är väl förankrat i de flesta delar av landet. Tiden är mogen att rationalisera reklistearbetet, säger Bengt Silverhielm.
– Det viktiga för kommittéernas fortsatta trovärdighet är dock den lokala förankringen bland förskrivarna. Denna tror jag kommer att öka om tid istället frigörs för lokalt utbildningsarbete inom kommittéerna.
Sten Iwarson, ordförande i läkemedelskommittén i Göteborg, håller inte med.
– Kommittéernas inriktning bör inte ändras. Själva idén är att engagera så många förskrivare som möjligt i arbetet med att ta fram rekommendationer. På så sätt ökar man intresset för läkemedelsfrågor, samtidigt som de som varit engagerade känner ett ansvar för implementeringen bland sina kollegor lokalt.
– Om några få experter sitter centralt i regionen eller i riket och konstruerar rekommendationer får dessa garanterat låg följsamhet och dessutom går de andra fördelarna förlorade, säger Sten Iwarson.

”Självklart inte rationellt”
Christer Enkvist, landstingsöverläkare i Västra Götalandsregionen och ledamot i landstingets övergripande läkemedelsråd, tycker att ”det självklart inte är rationellt” att 37 offentliga instanser i Sverige bedömer samma flöde av läkemedel.
– Men lyckligtvis är ju kommittéerna inte bara till för att utforma reklistor. Större tonvikt borde fästas på det mer utåtriktade arbetet.
Inte nog med att kommittéerna ofta ”trampar i varandras hjulspår” i arbetet med reklistorna; slutresultatet blir ofta inte det önskade. Riktlinjerna följs oftast bara i begränsad omfattning (se artikel på sidan 31), och det har hänt att effekten av en rekommendation blivit närmast paradoxal.
– När rekommendationen i Västra Götaland ändrades från ”dyra Losec” till ”billiga Lanzo” blev effekten en omotiverat hög förskrivning av Lanzo. Sammantaget fick vi en ännu större överförskrivning av protonpumpshämmare än tidigare, säger Christer Enkvist.

Bra process
Arne Melander, chef för NEPI och adjungerad till läkemedelskommittén i Jönköpings län, menar att arbetet med reklistorna i sig ger en viktig utbildningseffekt; ”listarbete är inte bara listarbete”.
– Men listan är meningslös om man inte aktivt arbetar med följsamheten till den.
Även om listarbetet fyller en funktion tycker Arne Melander inte att kommittéer i mindre landsting borde behöva lägga så mycket energi på reklistor.
Lars L Gustafsson, ordförande i Stockholms läns landstings övergripande läkemedelsorgan LÄKSAK, menar att förskrivarna utsätts för ett påtagligt brus när de exponeras för information från myndigheter och kommittéer – förutom de övriga intressenterna inom läkemedelsområdet.
– Det är beklagligt att inget samordnat grepp tagits, många har börjat inse att vi hamnat i en situation som inte är bra.
Enligt Lars L Gustafsson finns det utrymme för förbättringar vad gäller formerna för samarbete mellan de många läkemedelsbedömande organisationerna. Han tycker dock inte att kommittéerna ska sluta arbeta med listor.
– Arbetet med listorna är en bra process som bara utgör en liten del av kommittéarbetet. Men visst borde en större del av arbetet gå ut på att hitta modeller för att få ut budskapet och åstadkomma bättre följsamhet.

NOTISER

0

Patentdom i USA gick Astrazenecas väg
Domen har avkunnats i den segdragna rättegången i USA om de så kallade formuleringspatenten för omeprazol (Losec/ Prilosec). Enligt utslaget ska formuleringspatenten anses giltiga till 2007. Domen innebär sannolikt flera år av fortsatt marknadsdominans i USA för Astrazeneca, och utgör samtidigt en stor triumf för företagets strategi att med alla till buds stående juridiska medel försvara patenten för omeprazol.
Domstolsutslaget förkunnades av Southern District Court of New York och fastslog att företagen Andrx, Genpharm och Gheminorv gjort sig skyldiga till patentintrång. Generikaföretaget Kudco friades dock.

Kosttillskott lindrade Parkinsons sjukdom
Den första vetenskapliga studie som visar att Q10 har effekt på patienter med Parkinsons sjukdom publicerades nyligen i tidskriften Archives of Neurology.
I studien fick 80 patienter i ett tidigt sjukdomsskede, som ännu inte börjat behandlas med konventionella mediciner, koenzymet.
Hos vissa patienter bromsades förloppet med 44 procent.

Cannabisbaserat smärtmedel på väg
Brittiska GW Pharmaceuticals siktar på att ha smärtlindrande läkemedel baserade på cannabis klara för lansering i början av 2004.
Företagets cannabispreparat gav smärtlindring till drygt 80 procent av de patienter som deltog i fas II-studier och resultat från fas III-prövning väntas innan årets slut. Studierna, som hittills främst omfattat MS-patienter, representerar de första kliniska prövningarna av cannabisbaserade läkemedel.

Begränsad nytta med antivirala medel
Den viktigaste åtgärden för att begränsa de medicinska konsekvenserna av influensa är årlig vaccination av de medicinska riskgrupperna, skriver Läkemedelsverket i de nyligen uppdaterade behandlingsrekommendationerna. Vaccination är det mest kostnadseffektiva sättet att förebygga och minska de skadliga verkningarna av influensa.
Den medicinska nyttan av behandling med antivirala medel, så som det nyligen godkända oseltamivir, är däremot begränsad anser verket. De kan övervägas vid svår influensa med hög feber och påverkat allmäntillstånd.

Hårstrå kan ge svar på om behandling fungerar
Genom att ta prov från hårstrån kan läkare få en uppfattning om en hiv-infekterad person svarar på behandlingen med antiretrovirala medel. Forskarna som publicerar sin studie i Annals of Internal Medicine, menar att de metoder som används i dag fungerar dåligt, medan hårtestet skulle kunna vara en möjlighet. Men först behövs större kliniska studier. Den nu publicerade gjordes på 89 patienter.

Ögondroppar bromsar glaukom
Enligt en ny svensk-amerikansk studie kan en tidig upptäckt och behandling av grön starr leda till att sjukdomen utvecklas långsammare. I en studie som utfördes i Malmö och Helsingborg, ingick 250 patienter med glaukom. Kontroller har gjorts under fyra års tid, vid vilka trycket i ögonen har mätts och synfältsundersökningar har gjorts. Man har även tittat in i ögonen och fotograferat synnerven. Halva gruppen fick laserbehandling och ögondroppar. Hos patienterna i denna grupp fördröjdes försämringen av sjukdomen med ett och ett halvt år.

Isoleringstejp bra mot vårtor
En bit isoleringstejp på vårtor är en bättre behandling än när läkaren fryser vårtan med nitroglycerin, och mindre plågsam. Det visar en studie på 51 patienter mellan tre och tjugotvå år, som publicerats i oktobernumret av Archives of Pediatric and Adolescent Medicine. 85 procent av patienterna som behandlades med isoleringstejp blev av med vårtan, 60 procent av de som fick kryoterapi.

Är priskriget på läkemedelsmarknaden bara av godo?

0

Richard Bergström
vd, LIF

Reformen har haft den förväntade och önskade effekten. ”Priskriget” handlar oftast om enstaka kronor och ställer till bekymmer för både företag och apotek i fråga om lagerhållning. Generikabolag och parallellhandlare vågar inte ha för stora lager, vilket kan resultera i bristsituationer. Risken är stor att patienterna får gå från apoteket utan vare sig dyrt eller billigt läkemedel. Originaltillverkarna kommer i möjligaste mån försöka att ”ställa upp”. Men alla parter har ett ansvar för en god läkemedelsförsörjning.

Margit Gennser
riksdagsledamot (m) 1982-2002

Priskrig ger snabba prisändringar. Ett recept som gäller fyra inköp kan ge fyra olika läkemedel. Risken för förväxlingar ökar. Sjukvården och läkemedelsbranschen drabbas av diverse merkostnader. Konkurrensen försvagas allt eftersom företag slås ut och prisnivån stiger igen. Innan dess kan dock priserna på innovativa läkemedel ha höjts. FoU-riskerna ökar ju, när en produkts ekonomiska livslängd minskar. Förvånande? Nej, så fungerar regleringar.

Mikael Hoffmann
chef, Läkemedelsenheten, Östergötland

På en välfungerande marknad finns bland annat väl informerade aktörer som agerar rationellt samt inget monopol. Bristande information till och låg prismedvetenhet hos förskrivare har medfört onödiga kostnader för patienten samt få incitament att sänka priser. Generikautbyte kan kompensera detta men riskerar att leda till oligopol och prissamverkan där stora koncerners generikadotterföretag kan konkurrera ut mindre uppstickare. Utbyte förvirrar – därför måste patienterna kräva att sjukvården skall få hantera en personlig läkemedelslista.

Barbro Westerholm
ordförande SPF

Syftet med läkemedelsreformerna var att få effektivast möjliga användning av våra gemensamma skattepengar. Det blir nu viktigt att följa om syftet uppnås och vilka eventuella effekter som följer i kölvattnet, till exempel om farhågorna om högre priser på originalläkemedel besannas eller kan avfärdas. Utan fakta blir det bara tro och tyckande om effekterna.

Jan-Erik Ögren
sjukhusapoteket, Skellefteå

Alla länder är oroade över denna snabba kostnadsökningstakt för läkemedel. De tar en allt större andel av totala Hälso- och sjukvårdskostnaderna. I Sverige bränns, kastas läkemedel, som inte kommit till användning för 2-5 miljarder kronor varje år. Något måste göras. Denna gång blev det priskrig vilket för flertalet är bra men säkerheten i läkemedelsanvändningen, särskilt för äldre med många (generiska) läkemedel kan äventyras och på sikt äta upp stora delar av inbesparingen.

Viktiga analysmetoder för läkemedelsutveckling gav nobelpris

0

Proteomiken är ett relativt nytt forskningsområde som har vuxit enormt på senare år och som har stor betydelse för utvecklingen av nya läkemedel. Årets nobelpris i kemi delas av tre forskare som på olika sätt har bidragit till att vidareutveckla massspektrometrin och kärnmagnetisk resonans till att omfatta biologiska makromolekyler. Det har inneburit ett genombrott för den kemiska biologin.

Också för makromolekyler
Masspektrometri är en teknik som länge använts på små och medelstora molekyler. För att kunna använda masspektrometri också för makromolekyler har det under de senaste decennierna utvecklats tekniker för att överföra makromolekyler till joner i gasform.
Idag finns två principer att få proteiner att övergå i gasform utan att tappa sin struktur och form. Pristagaren John B. Fenn, USA är upphovsman till en metod som kallas Electrospray Ionisation, ESI och Koichi Tanaka, Japan, till ”mjuk laserdesorption” SLD (Soft Laser Desorption).
Både ESI och SLD är metoder med många användningsområden. Den tidiga fasen i läkemedelsutveckling har fått ett genombrott tack vare ESI med masspektrometri kombinerad med vätskeseparation. Idag kan man med varje instrument rena och studera flera hundra potentiella läkemedelsmolekyler per dag.
 

NMR möjlig även för proteiner
Amerikanen Kurt Wüthrich är den tredje kemipristagaren och han har utvecklat en metod för kärnmagnetisk resonans NMR för proteiner som kallas ”sekventiell tillordning”. Idag är 15-20 procent av alla tusentals kända proteinstrukturer bestämda med NMR.
Den kanske viktigaste industriella användningen har NMR när man söker efter nya små läkemedelsmolekyler som kan växelverka med en viss biologisk makromolekyl. Om den lilla molekylen binder till den stora förändras vanligen den stora molekylens NMR-spektrum. Det kan användas för att ”screena” ett stort antal läkemedelskandidater på ett tidigt stadium av utvecklingen av ett nytt läkemedel.
 

Celldöd gav medicinpris
Årets medicinpris går till engelsmännen Sydney Brenner och John E Sulston samt amerikanen H. Robert Horvitz för deras upptäckter om genetisk reglering av organutveckling och programmerad celldöd. Forskningen om programmerad celldöd har bland annat hjälpt oss att förstå de mekanismer som vissa virus och bakterier använder sig av för att angripa våra celler. Man vet också att det vid exempelvis aids, neurogenerativa sjukdomar, stroke och hjärtinfarkt sker en förlust av celler till följd av för mycket celldöd. Andra sjukdomar som cancer och vissa autoimmuna tillstånd kännetecknas av för lite celldöd.
Inom främst cancerområdet är programmerad celldöd intensiv. Många nuvarande behandlingsmetoder verkar genom att stimulera celldöd i cancerceller.

Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng