Luften är hög och klar i västra Himalaya. På vägen längs floden rusar vår grönglänsande hyrjeep fram, sporrad av höga förväntningar och glad Ladakhi-pop.
? Vår regering vill ha modern västerländsk sjukvård men den är dyr och resurserna räcker inte till landsbygden, säger Rigzin Wangtak.
Rigzin Wangtak tillhör en liten organisation av så kallade amchis, läkare utbildade i den tibetanska naturmedicintraditionen Sowa rigpa. Med hjälp av internationellt bistånd har hans organisation flera gånger kunnat sätta upp tillfälliga kliniker för att bistå människorna i de avlägsna bergsbyarna med hälsorådgivning och mediciner.
Ladakh kallas ibland för ?lilla Tibet?. Områdena skiljs idag av den indisk-kinesiska gränsen men under hundratals år stod de mycket nära varandra och utvecklade nästan identiska kulturer.
Kunskap som gått i arv i generationer och ett helt livs träning har gjort Wangtaks fingertoppar känsliga. Bara en kort stund efter att vi anlänt till byn Shang förvandlas ett gammalt växthus till en klinik där han tar emot patienter. Hans främsta hjälpmedel är pulsdiagnostik. Fyra fingrar stryker och pressar över handledens pulsåder. Några kompletterande frågor eller råd och patienten kan fortsätta till nästa bord för att hämta sina örtpiller.
En av besökarna är 37-åriga Rinchen, som har problem med återkommande huvudvärk.
? Det känns säkrare med amchi-medicin, säger hon. Den ger inte lika mycket biverkningar, och dessutom är den mycket billigare.
I Ladakh finns idag två medicinsystem att välja på, Sowa rigpa och modern västerländsk medicin. När den moderna medicinen introducerades för 30-40 år sedan var det en stor politisk framgång. Samtidigt blev den ett hot mot amchi-läkarna eftersom regeringen inte gav några medel till den traditionella medicinen.
Att befolkningen vill ha kvar sina traditionella doktorer är tydligt. Efter upprepade krav finns numer en amchi-läkare anställd på det statliga sjukhuset i Leh, den största staden i Ladakh. Kön av besökare är alltid lång utanför hans mottagning. När jag träffar amchin Tsering Phuntsog talar han om ömsesidig respekt mellan traditionell och modern medicin.
? Målet är patientens goda hälsa. Om jag inte når resultat skickar jag patienten vidare till en annan avdelning, säger han.
I Tibet ser relationen mellan olika medicinsystem annorlunda ut än i Indien. Sedan Kina invaderade landet 1950 har många av de gamla kulturtraditionerna förbjudits, dock inte Sowa rigpan. Den praktiseras idag parallellt med både modern och traditionell kinesisk medicin. Många väljer också fortfarande att gå till amchi-läkarna, delvis på grund av att de inte kan göra sig förstådda hos de kinesiska läkarna. En statlig sjukförsäkring ersätter en betydande del av sjukvårdskostnaderna, oberoende av vilken läkare man väljer.
Den svenske exiltibetanen och läkaren Tashi Wangyal följer utvecklingen i tibetansk sjukvård. Han är försiktigt positiv till situationen idag men orolig för framtiden.
? Den traditionella medicinen har stagnerat. För att inte dö ut måste kunskapen förnyas och anpassas till dagens förutsättningar. Men då krävs pengar och välutbildade läkare som tillåts forska och experimentera. De förutsättningarna är begränsade i Tibet idag, säger han.