Arkivering

Det nya året hann knappt börja förrän vaccinerna hamnade i hetluften. I Pakistan har vaccinering blivit en viktig maktfaktor när hälsovårdsarbetare dödats under arbetet med att vaccinera barn mot polio. Vilka som ligger bakom morden är oklart men vissa religiösa ledare anser att vaccinet orsakar sterilitet och talibaner i nordvästra delar av landet har helt förbjudit kampanjerna. Strax före jul tog WHO och Unicef beslutet avbryta arbetet.

Även om det är av mindre våldsam karaktär så väcker vaccin och vaccinationer starka känslor också här i Sverige. Det är förståeligt eftersom det handlar om läkemedel som påverkar oss länge, i bästa fall livet ut genom att skydda oss mot sjukdomar. Dessutom handlar det många gånger om läkemedel som ges till stora delar av befolkningen och som bekostas av samhället. Så är det i fallet med HPV-vaccin som Socialstyrelsen 2008 bedömde bör ingå i det nationella vaccinationsprogrammet.

Förra veckans granskning av Svenska Dagbladet om hur myndigheten använt sig av jäviga experter, när de kom fram till sitt beslut, spred sig snabbt. Ledarskribenter och andra medier var snabba att peka ut köpta experter och jäviga beslut.  Och försvaret löd att Sverige är ett litet land och i princip alla framstående experter har på något vis haft samröre med industrin. Argumenten känns igen från förr.

Det blir lätt en extremt polariserad debatt när vaccin kommer på tal. Välbetald läkemedelslobbyist eller bakåtsträvande kvacksalvare som vill bota allt med husmossa. Som Life Science Swedens chefredaktör klokt påpekar skulle alla inblandade gynnas av en mer balanserad diskussion med mindre rädsla och omedelbara försvarsreaktioner.

Det här är inte sista gången vi kommer att få läsa om avslöjanden om köpta myndigheter. Och även om det tenderar att blir onödigt svulstiga skandalrubriker så är det viktigt att frågan lyfts. Inte minst är det oerhört viktigt att personalen vid de myndigheter som fattar beslut som påverkar medborgarnas hälsa och pengar, noga dokumenterar hur diskussionerna förs och på vilka grunder beslut tas. Här verkar Socialstyrelsen har lämnat en hel del att önska till skillnad från jävsdeklarationerna som, enligt reglerna, fanns med. Även om beslutet att ta med HPV-vaccinet var väl avvägt är det också ett faktum att det pågick en omfattande lobbyverksamhet innan det ens blev föremål för expertgruppens ögon.

I debatten har det framförts krav på att svenska myndigheter bör vända sig utomlands för att komma runt problemet de potentiellt jäviga experterna. Kanske är det en bra idé men jag tror att det kan bli svårt att hitta kunniga forskare helt utan kopplingar till industrin även bortom rikets gränser. Även den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA har svårt att hitta helt orörda experter men har en offentlig databas där de redovisar deras förhållande med industrin.

I Svenska Dagbladets artikel bedöms en av läkarna i expertgruppen som jävig eftersom hon deltar i ett industrifinansierat projekt om kikhosta. Drar man så hårda gränser riskerar vi tömma poolen av sakkunniga hyfsat snart.
HPV-vaccineringen kostar samhället omkring 260 miljoner om året, pengar som säkert kan göra nytta på annat håll iom sjukvården, och det bör väcka känslor. Massvaccinering som visar sig ge sällsynta men allvarliga biverkningar gör det likaså.

I Pakistan har vaccinationsarbetet försiktigt återupptagits. Även om det är långt ifrån vad som kommer att hända här så hoppas jag på en sansad vaccindiskussion under 2013.
 

Behöver du julklapptips till den som har allt? Kan ett presentkort på kartläggning av arvsmassan vara något? Lyssnar man på vetenskapsjournalisten Lone Frank kan årets julklapp 2013 mycket väl bli ett genom. Lone Frank, som bland annat skrivit boken Mina vackra gener, tror att nyblivna föräldrar snart kommer att få ett usb-minne med sitt barns arvmassa med hem från BB. Tillsammans med broschyren om kolik och gratispaketet med blöjor kommer det ligga där i väskan. Lämna in för analys, låsa in tillsammans med mormors smycken i ett säkert fack eller rama in? Det blir upp till föräldrarna att besluta vad som ska göras med den.

Kanske börjar jag bli gammal men hur informations- och vetenskapslysten jag än är, är jag inte helt förtjust över tanken. Frågan om hur en nybliven förälder ska hantera den här informationen känns både stor och svår att svara på. Är det positivt att en förälder från dag ett ska behöva kalkylera risken för eventuella sjukdomar när de väljer hur de ska ta hand om sina barn, hur de ska äta, om de behöver preventiv behandling?

Men information om våra gener kommer förmodligen att vara lika vardagligt för kommande generationer som surfplattor är för de som växer upp idag. Och som med allt annat blir det en fråga om förutsättningar. Förutsättningar att tillgodogöra sig informationen, förutsättningar att ha råd med de bästa analyserna och de eventuella åtgärderna. Vissa grupper kommer att ha bra möjligheter att hantera informationen och fatta adekvata beslut. Andra kommer at stå handfallna och i värsta fall bli offer för de som vill sko sig på okunskapen.

En annan brännande fråga är hur generösa vi vill vara? Att dela med sig av sina kroppsliga värden, genuppsättningar och levnadsvanor blir å ena sidan en guldgruva för forskningen och kommer att leda den framåt. Men när hela landet blir som en enda stor klinisk prövning, vad händer med dem som inte vill dela med sig? Riskerar de att tittas snett på och betraktas som förrädare? Kommer det att rent utav vara en förutsättning att själv bidra till den allmänna kunskapsbasen för att få god vård? Debatten om att rökare, överviktiga och stillasittande individer inte förtjänar samma vård som andra ger sådana signaler. Den som inte tar sitt ansvar och delar med sig av sina data förtjänar kanske inte att få del av andras. Det tål att tänkas på.

Någonting jag gärna delar med mig av är det faktum att ni är många som läser Läkemedelsvärlden på nätet. I fyra månader har vi nu levt vårt helt digitala liv och både vi och ni har fått lära känna det nya formatet. Under en genomsnittlig månad är det fler än 24 000 unika besökare som hittar till vår sajt. Roligt är att en av våra mest lästa artiklar är en intervju med årets Nippestipendiat  Ali Al-Behadili. En driven apotekare som på eget initiativ startat ett projekt för att utbilda irakier om antibiotikaresistens.

Vi får också reaktioner på mejl och på telefon från er läsare med synpunkter, beröm och kritik. Det säger någonting om att vi behövs och fyller en funktion. I den här branschen med många starka särintressen och ekonomiskt högt spel är vi stolta över att kunna bedriva ett journalistiskt arbete och ge er läsare en bred bild av vad som sker inom de olika områden som vi bevakar.  Jag ser fram emot 2013 tillsammans mer er!

Du som läsare har väl inte missat LmV PLUS? För att vara säker på att inte missa någonting och kunna läsa alla våra reportage – skaffa ett konto på LmV-PLUS. Läs mer här eller hör av dig till oss på redaktionen om du har frågor
 

Under hösten har temat innovation legat som ständig bakgrund i diskussionen om svensk life science. Den återkommande frågan har varit hur det ska gå för branschen? Med domedagsklingande stämmor har det mässats att det barkar käpprätt till skogs och att den tidigare så stolta innovationsnationen Sverige dräneras på kompetens och idéer som alla försvinner utomlands. Hela branschen framställs som en blek, orkeslös novembersjäl i desperat behov av solljus för att vakna till liv.

Under en debatt härom veckan, arrangerad av bland annat Apotekarsocieteten, diskuterades just life sciences framtid i Sverige. Med representanter från bland annat Medivir och Göteborgsbaserade GU Holding i panelen diskuterades hur vi kan behålla hela kedjan inom rikets gränser, från idé till produkt.

Under kvällen stod det klart att det kan vi inte. Och kanske inte ens bör. Läkemedel är en global fråga och pratar vi marknader så är det mer rimligt att resonera kring en skandinavisk, europeisk eller världsomfattande sådan. Ibland är en utlicensiering eller ett samarbete precis den injektion som behövs för att ett projekt ska hållas vid liv. Uppmaningen till forskare och innovativa bolag löd att inte vara rädda för att ta hjälp, för att komma vidare i en process är ofta ett samarbete eller ett tjänsteköp det som behövs.

Det grus som nu verkar gäcka branschen är att den går mot en ökad regionalisering. Det är en variant av allt eller inget där forskare och företag antingen håller sig inom sin egen region eller söker partners utomlands. Det är lätt att se hur det går till – forskare från ett universitet bildar företag i en närliggande inkubator med en styrelse från samma stad och med samarbete med egna landstinget.  Av ren bekvämlighet blir det samarbete med det lokala CRO-företaget eller kliniken trots att det inte nödvändigtvis är det bäst lämpade.

Många skulle tjäna på att vidga vyn och bara vara mer öppna för vad som finns i Lund, Umeå, Göteborg, Stockholm eller Uppsala, utanför den krets man själv verkar i. Då kan åtminstone delar av kedjan stanna kvar här och kanske till och med lyckas locka hit andra.

Jag har under hösten fått höra flera oroade röster om vad denna uppdelning kommer att leda till. Här har regeringen en grannlaga och viktig uppgift att se till att de satsningar som görs på till exempel Science for Life Laboratory och vid Astrazenecas forskningsanläggning i Södertälje faktiskt kommer alla till gagn, inte bara de som råkar sitta nästgårds. Annars finns risken för en ökad regional segregering som inte gynnar någon med revirtänkande och gränsdragningar som resultat.

I det mer segmenterade landskapet vi har där forskningen sker i en miljö, tidig utveckling i en och marknadsföring i en annan behöver bolagen varandra. Ibland finns samarbetspartnern i grannhuset och ibland 20 mil bort. Med det är inte hållbart att det anses vara en synd att utlicensiera eller förlägga delar av innovationsprocessen utomlands. Behöver man en musmodell för koloncancer och den bästa modellen finns i Polen, ja då är det till Polen man får åka.

Som att ta flyget till solen i november.
 

Hälsa är ett vitt begrepp. Det kan jag konstatera efter ett besök på Allt för hälsan-mässan. Och visst, hälsa betyder olika saker för olika personer. Men när vetenskap används lika godtyckligt är det allvarligare.

Sedan flera år har Allt för hälsan hållit till på Stockholmsmässan i början av november. Enligt mässans webbplats är det Nordens största hälsomässa med 30 000 besökare varje år. När jag gick igenom seminarieprogrammet märkte jag en stor skillnad från tidigare år. Då har forskare från Karolinska institutet hållit ett antal föredrag. Nu får jag leta i mässprogrammet innan jag hittar några akademiska forskare alls bland föreläsarna.

Istället finns det massvis med föreläsningar om vikten av att välja rätt hudterapeut, att regndroppsmassage är vägen till ett friskt liv (ja, det stod faktiskt så i mässprogrammet), om hur vi inte är sjuka utan försurade och om homeopatisk behandling av barn. På mässgolvet är det inte mycket bättre. Jag kan få min aura fotograferad, lära mig mer om hormonterapi, få LED-ljusbehandling, köpa hälsokost och magnetarmband, se SM i poledance och mycket mer. 

Men detta hindrar inte utställarna från att nyttja vetenskap som säljargument, snarare tvärtom. Var och varannan monter med tvivelaktigt innehåll stoltserade med ”vetenskapliga studier” och ”vetenskapligt bevisat”. 

Mässan har hjälpsamt nog delat in utställarna i olika kategorier. Under myndigheter/organisationer återfinns förvisso Blodcentralen och Sveriges Tandhygienistförening, men också de mer tveksamma Föreningen för hormoner i harmoni och Kommitté för alternativ medicin. Bland utställare under kategorin apotek finner jag ingen apotekskedja, men väl Lovestore och Nailshop. Kategorin friskvård/egenvård har desto fler utställare – runt 50 stycken.

Självklart kan många av dessa verksamheter också rymmas inom begreppet hälsa. Men det verkligt vetenskapliga verkar ha fått stå tillbaka för det lukrativa. Om det var så att forskarna flydde först och mässan fick fylla tomrummet med dessa lite mer tvivelaktiga hälsoivrare eller tvärtom vet jag inte.

Men Allt för hälsans mässutbud börjar allt mer likna alternativmässan Harmoniexpos. Flera av utställarna och föreläsarna återfinns också på båda evenemangen. De flesta mässbesökarna klagar nog inte, de är där för att bli inspirerade och funderar kanske inte så mycket över vem som står bakom informationen. Men de skulle nog få mer ut av mässan om det fanns ett större vetenskapligt perspektiv. 

Och mässan bör ta sig en funderare. Ska de vara en hälsomässa och inte en new age-mässa bör de fundera över vilka utställare och föreläsare som ska delta. Väljer man den alternativmedicinska inriktningen bör man fundera över om det är dags att byta namn. ”Allt” för hälsan är det faktiskt inte om det vetenskapliga perspektivet saknas. Istället blir man ytterligare en gränsyta för urvattnandet av både begreppet hälsa och vetenskap.

Nästa år tänker jag stanna hemma.

Jag har inte någon åsikt om Zytiga, det nya läkemedlet mot prostatacancer, som sägs förlänga överlevnaden med i snitt fyra månader, är kostnadseffektivt eller inte. Inte heller om det ska subventioneras av samhället. Men fallet med preparat som Zytiga visar att vi nu definitivt är på väg in i valfrihetens land också när det gäller läkemedelsbehandling. Ett paradigmskifte av gigantiska mått.

Min väns pappa har levt väl med sin prostatacancer i fem år, själv har han knappt märkt av den förrän på sista tiden. Men nu börjar tiden oåterkalleligt ebba ut.

I det läget finns det några olika möjligheter som den sympatiske och empatiske läkaren skissade på för min vän och hans far. Förutom strålning och konventionell cytostatikabehandling finns också tilläggsbehandling med Zytiga.
Men, upplyste läkaren om, den behandlingen får du betala själv; 30 000 kronor i månaden kostar den.

Förutom beskedet att sjukdomen nu är på väg att vinna, ska alltså den gamle mannen, hans fru och barn ta ställning till om det är ”värt” att betala 30 000 i månaden, det vill säga om det är hälsoekonomiskt försvarbart i deras individuella fall. Min vän har inte heller någon tvärsäker åsikt om att samhället borde subventionera just Zytiga och läkaren föreföll inte heller förespråka den idén. Och den sjuke mannen och hans fru? Ja pappans första reaktion var att de sparade pengarna behöver hustrun. Och hustrun, hon menade att de klart hennes man ska ha det bästa. Men vad är det bästa?

Är den bästa behandlingen Zytiga, bara man spottar upp säg 120 000 kronor eller? Om TLV säger att Zytiga inte är kostnadseffektivt för samhället betyder det att det inte är kostnadseffektivt för min pappa eller man eller bror?

Visst vi tvingas göra val hela tiden och det har alltid varit dyrt att vara sjuk. Människor har skrapat ihop pengar för att åka till andra sidan jordklotet i hopp om den livsavgörande operationen. Men nu tycks det som att dessa val tagit steget in över vår egen tröskel, i vår egen sjukvård.

Jag har vänner som avstått från livsförlängande behandlingar, men då har det inte handlat om ekonomiska överväganden. Men nu är det en realitet, bäst man vänjer sig.

Det är lite synd om människorna.
 

Att en omreglering av apoteksmarknaden skulle innebära stora förändringar anade nog många. Men hur stora ringarna på vattnet det skulle bli var det nog inte många som förutsåg.

Det var en rejäl lunta som utredaren Sofia Wallström lämnade över till socialdepartementet idag. Kroppsminnet signalerar telefonkatalog när jag får de 1000 sidorna om pris, tillgång och service på apoteksmarknaden i mina händer.

Att dokumentet består av fler sidor än både Lars Rejes utredning från 2008 och hela apoteksmarknadspropositionen från året därpå är värt en reflektion. Det är svårt att inte tolka det som att regeringens första förslag var lite för snabbt framtaget. Och då ska man betänka att de 1000 sidorna bara är ett delbetänkande, delar som rör bland annat dosläkemedel kommer i april nästa år.

Att utredaren Sofia Wallströms uppdrag växt sedan starten och därtill skjutits på framtiden tyder också på att det varit svårt för regeringen att förutse hur mastigt arbetet skulle bli och hur många frågetecken det funnits att räta ut. Det lär dröja ett tag innan alla analyser, beräkningar och slutsatser gjorts av förslagen som presenterats men förändringar lär det bli, vissa riktigt omfattande.

Ett sådant som utredningen förespråkar är att vi inför en variant av referenspriser på originalläkemedel som inte har generisk konkurrens. Systemet har diskuterats länge men det svenska systemet med vad som brukar kallas värdebaserad prissättning har ansetts smått heligt. Men utredaren slår fast att det är själva subventionsbeslutet som är värdebaserat idag och inte prissättningen. Om vi skulle införa en mer dynamisk prissättningsmodell skulle omkring 2,4 miljarder kronor kunna sparas varje år enligt förslaget. Enligt modellen skulle priset efter fem år med subvention, sättas med ett tak baserat på andra länders pris på samma produkt.

Modellen beräknas pressa priserna vilket är bra för betalarna men det innebär också minskad marginal för apoteksaktörerna. Branschen möts av beskedet att deras handelsmarginal kommer att minska med omkring 40 miljoner kronor. Detta kommer enligt Sofia Wallström kunna hämtas igen genom bland annat en ökning av parallellimporterade läkemedel.

Om utredningens förslag blir verklighet ska apoteken också blir bättre på att hålla lager för att snabbare ge kunderna de läkemedel de efterfrågar. I de fall en vara saknas ska de bli skyldiga att söka i ett gemensamt system på vilka andra apotek varan kan finnas. Farmacevterna ska också ges ökade möjligheter att vägra byta ut ett preparat i särskilda fall. Den möjligheten finns idag men används sällan och här krävs förmodligen en ändrad inställning hos farmacevterna i lika hög grad som en reglering. Dessutom vill Sofia Wallström införa en möjlighet till saktioner mot de apotek som inte följer TLV:s utbytesrekommendationer. Min undran är om detta verkligen har varit ett så stor problem att straff behövs? Apotekens möjlighet att påverka frågan är hyfsat begränsad som det är.

Det ska bli intressant att höra reaktionerna från apoteksaktörerna som redan idag upplever sig pressade både ekonomiskt och tidsmässigt. Särskilt de små aktörerna tror jag kommer höja kritiska röster. Några fler schampoflaskor på hyllan lär vi få, oavsett vad vi tycker om det. Tillgänglighet och pris var bara några av de mål som regeringen satte upp med omregleringen med de som hamnat i fokus. Om de inte släpper övriga tror jag vi får se fler utredningar. Apoteksmarknaden är onekligen underer konstruktion ytterligare en tid.
 

På torsdagen presenterade en belåten Jan Björklund propositionen för forskning och innovation. Stora delar av innehållet i forskningspropositionen har pytsats ut i förväg men i den över 200 sidor tjocka luntan fanns också nyheter och vissa mer specifika förslag.  Samma dag avslöjades dessutom  regeringens innovationsstrategi som var mer överraskande än den förstnämnda.

Vid presskonferensen som utbildnings- och forskningsministern höll kretsade en hel del kring betydelsen av landets lärosäten. Till skillnad från andra myndigheter är dessa inte regeringens verktyg enligt ministern, utan de ska tvärtom ifrågasätta och utmana hävdvunnen kunskap.

Med dagens modell, där antalet publikationer och citeringar väger tungt i kvalitetsbedömningen menar Jan Björklund att de som vågar ”think outside the box” missgynnas.  I stället ska regeringen införa ett peer reviewsystem, en form av kollegial bedömning liknande det man har i bland annat England. Tanken är att forskare gör en form av rankning av svenska högskolor och universitet. Man kan fråga sig hur väl det kommer att tas emot när ett gäng utländska delegater ska komma hit och tycka om vad vi gör.  En rädsla för att det bli upp till enskilda personer att avgöra var forskningsanslagen ska hamna tycks befogad. Eller så väljer man att se det som Jan Björklund – att det faktiskt redan idag är enskilda personer som bedömer om forskningsresultat ska publiceras eller inte. Vetenskapsrådet får i uppgift att ta fram ett system för hur all detta ska gå till.

Samtidigt som utbildningsministern pratade forskning presenterade en påtagligt nöjd näringsminister Annie Lööf regeringens innovationsstrategi. Här fanns en oväntad överraskning i form av en märkbar frånvaro av konkreta förslag och, just det, strategier. Påkostad layout och snygga bilder på kreativa människor och ett par vindkraftverk men med fluffiga formuleringar. Texten innehåller många ”skapa förutsättningar”, ”utveckla” och ”följa upp”. Där står att Sverige ska ”fortsatt utveckla goda förutsättningar, incitament och bra ramvillkor för entreprenörskap” och att regeringen ”avser att fortsatt verka för och utveckla en politik för ökad innovation…”. Mycket ludd och väldigt få konkreta besked.

Påtagligt var att medan regeringen i arbetet med forskningspropositionen med emfas lyft fram life science så nämns området knappt i innovationsstrategin. Kanske har statsråden delat upp det medvetet men det känns ändå konstigt. Om nu livsvetenskaperna och läkemedelsindustrin är så viktiga som regeringen låtit gälla borde det väl märkas i en strategi för innovation?

En riktig surdeg som tas upp i propositionen är den kliniska forskningen, ett område som utretts nästintill absurdum. Med alla dessa dokument och åsikter som nu finns kunde man kanske väntat sig något mer precist förslag än att ett center för kliniska prövningar ska inrättas för att samordna men också väcka vårdens intresse att delta i prövningar. På frågan om hur vårdens incitament för att delta i den kliniska forskningen ska ökas hänvisar Jan Björklund till det nya allmänna löne- och förmånsavtalet, ALF, som förhandlas just nu. Det är genom det som regeringen ska sätta press på klinikchefer och andra att avsätta tid till kliniska prövningar.

Ytterligare väntan på den punkten alltså.

Det är inte var dag man går vilse inne på ett apotek. Men det var faktiskt det jag gjorde när jag var i London häromveckan. 

Jag hade råkat ut för en förkylning och behövde något lindrande i form av halstabletter och näsdukar. Så jag vandrade in på närmsta Boots och började leta efter avdelningen med receptfria förkylningsmediciner. Det var lättare sagt än gjort. 

Det var som att komma in i en Sephora-butik (min absoluta favoritskönhetskedja). På apotekets två våningar fullkomligt trängdes hår- och hudvårdsprodukter, smink och till och med mat. Men var fanns de receptfria läkemedlen? Inte på första våningen i alla fall, märkte jag efter att ha vandrat omkring bland sminket och krämerna i säkert 15 minuter.

Men på övervåningen någonstans där längst bak fanns några få hyllor med diverse förkylningsmediciner, bantningspreparat och värktabletter. Jag plockade på mig det jag behövde och letade efter närmsta kassa. Men, var fanns den? Jag letade i någon minut tills jag insåg att jag faktiskt var vilse och frågade en anställd som pekade mig i rätt riktning. 

När jag väl kom fram till kassan och skulle betala hade jag inte bara fått med mig halstabletter och näsdukar, utan även hårinpackning, mascara och en hel del annat. Ganska smidigt, tycker jag. Allt jag behöver på ett och samma ställe. Nu är det inte bara Boots-apoteken i London som fokuserar så mycket på egenvårdsprodukter. De andra apoteken som jag såg hade minst lika stort utbud.

Samtidigt pågår det en diskussion här i Sverige om vad apotekens uppgift är. Självklart är det att se till att kunderna får sina läkemedel. Men det är ju inte där vinsten finns, och handelsmarginalen kommer inte att ändras enligt TLV. Om vinsten uteblir så lär det ju rimligtvis resultera i att fler apotek läggs ner. 

Här och där hör jag folk klaga på att apoteken har alldeles för stort fokus på egenvårdsprodukter. Men varför är det fel om apoteken även försöker tjäna pengar på att sälja mer hudvårdsprodukter och smink? Det behöver inte innebära att kunderna inte får sina läkemedel. Allt finns på ett och samma ställe. Smidigt och tidssparande för oss som både behöver hämta ut läkemedel på recept och köpa schampo, smink eller ansiktskräm.

Det ena behöver helt enkelt inte utesluta det andra. Även ett seriöst apotek kan ha en stor egenvårdsavdelning.

Ända sen Göran Hägglund med jubel och ballonger invigde det första privatägda apoteket, ett Medstop i centrala Stockholm, har det pratats om en marknad i förändring. Den där snöslaskiga januaridagen, var förhoppningarna och förväntan stor, men även osäkerheten kändes i luften. Både där på plats och i hela branchen. Vad kommer hända med just min arbetsplats, med just mitt apotek?

Carin Svensson, då ordförande för Sveriges Farmacevtförbund sade just vid det tillfället att ”det kommer säkert ta året ut innan saker har satt sig och vi ser hur marknaden verkligen ser ut.” Det är lätt att nu le åt tidsperspektivet men faktum är att det var flera bedömare som just pratade om ett år eller kanske två.

Många är de som har besvarat frågor om marknadsandelar, nischapotek, arbetsmiljö och försäljningsvolymer med en hänvisning till sen. Att vi får se hur det blir, sen, först måste den nya marknaden komma i ordning. Idag kan vi konstatera att apoteksmarknads aktörer fortfarande håller på som bäst att finna sig tillrätta, anpassa sina verksamheter, öppna nytt och dra ner. Förutsättningarna har också ändrats sedan den första propositionen och allt går inte heller att förutsäga.

Att Apoteket AB skulle bli tvungna att minska sin verksamhet rejält har inte varit svårt att förstå och i veckan kom ytterligare besked om neddragningar, omorganisation och nedläggning av fem dosapotek. Men även mer oförutsedda saker har hänt, som att Boots, som sent om sidor gjorde entré på svenska marknaden,  kort därefter mer eller mindre försvann helt. Antalet apotek ökade efter omregleringen samtidigt som olyckskorparna varnade för överetablering. Nu visar rapporter att flera av kedjorna och inte minst de ganska få egenföretagarna, har det riktigt tufft. En annan förändring som är svår att förutsäga konsekvenserna av är när det blir tillåtet att lägga ner de än så länge skyddade glesbygdsapoteken.

Men som Farmacevtförbundets förbundsdirektör Kristina Niemi säger – den enes död den andres bröd. De upphandlingar av dosapotek som Apoteket AB har förlorat har ju vunnits av någon annan och både Svensk Dos och Apotekstjänst AB har gått ut med att de ska rekrytera personal, även om det kan bli på andra platser än där jobben finns nu. Som det verkar nu kommer både dosläkemedlen och apotekspersonalen att få röra på sig över landet, spännande för vissa och otänkbart för andra.

Så det återstår nog mer än ett år innan den har satt sig ordentligt till rätta den här apoteksmarknaden. Och kanske ska den inte sitta alldeles för bekvämt tillbakalutad heller.
 

Efter en lång tids fixande, diskuterande och testande kan vi nu presentera den nya digitala Läkemedelsvärlden. Det återstår en del små saker innan allting sitter som det ska, vi ber om överseende för det när vi nu stolta och en aning nervösa välkomnar våra läsare till den hundra procent digitala produkten.

När jag en tidig lördag morgon för några år sedan, frusen och trött, klev in i en simhall för att i vuxen ålder för första gången testa simhopp, kändes det inte helt hundra. Smått skräckslagen och i mina ögon på tok för gammal för att utmana fysik och logik, klev jag upp på trampolinen. Beslutet att hoppa ifrågasattes av både mig och andra, med all rätta, men det fanns samtidigt någonting lockande med att testa något som var totalt nytt.

En del av den känslan har jag även idag. När vi nu går över till att göra en 115 år gammal tidning helt digital gör vi på redaktionen någonting helt nytt.  Men även om det känns pirrigt så är jag är inte skräckslagen. Snarare full av nyfikenhet över vad det nya kommer att innebära. Att vi nu väljer att fokusera på en enda publiceringskanal innebär att det frigörs resurser så att vi kan fortsätta det viktiga arbetet med den oberoende medicinjournalistiken som Läkemedelsvärlden drivit under många år.

Vi kommer precis som tidigare att bevaka det som sker på läkemedelsområdet, rapportera, granska, analysera och väcka debatt om allt från tidig forskning till användning och göra allt vi kan för att vässa journalistiken ännu mer.

Ni som läst oss tidigare, oavsett om det varit på nätet eller i pappersform, kommer att känna igen mycket av innehåll, form och språk. Vi kommer att ha längre och mer fördjupande reportage om allt från molekyler till samhällsekonomi liksom  den dagliga snabbare nyhetsuppdateringen, precis som tidigare. I höstens första X om Y kan du till exempel läsa om vad Sveriges Farmacevtförbundets Kristina Niemi tycker om arbetsmiljön på apoteken och så har vi gjort ett nedslag i probiotikaforskningen – hur mycket nytta gör bakterierna egentligen?

Dessutom har vi också knutit till oss ett gäng spännande gästbloggare som med utgångspunkt från väldigt skilda håll i vård- och läkemedelssverige kommer att dela med sig av sina tankar och åsikter.  Först ut är Hanna Gyllensten som funderar över vad begreppet biverkan egentligen står för.

Mycket av innehållet på sajten kommer att vara öppet för alla men för att få ta del av allt som redaktionen gör behövs en inloggning på vad som kallas LmV PLUS. Läs mer om hur det fungerar här. Dessutom kommer allt material som Läkemedelsvärlden tidigare publicerat, på papper och på nätet, att finnas lättillgängligt och sökbart i vårt omfattande arkiv.

Vi vill gärna veta vad ni tycker, ris som ros. Så när ni har börjat bekanta er med nya digitala Läkemedelsvärlden tveka inte om att höra av er med era åsikter. Och som vanligt vill vi veta vilka ämnen ni tycker att vi ska skriva om, så tipsa oss gärna vad ni tycker behöver tittas närmare på och granskas lite extra.

Så hur du än gör det, vid datorn, på läsplattan eller telefonen – varmt välkommen att ta del av nya digitala Läkemedelsvärlden!

Astrazeneca avvecklar i Södertälje och konkurrensen hårdnar för
apoteken. Myndigheter föreslås bli färre och vaccinkritiska röster
sprids på nätet ? det har varit ett händelserikt första halvår för
Läkemedelssverige.

Fortsatt tufft för apoteken
Under första delen av året kom Sveriges apoteksförenings årsrapport, som visade att Sverige fått 121 nya apotek under 2011 men att lönsamheten i stort sett var oförändrad jämfört med året innan. Apoteksföreningen spådde att det kommer att bli tufft för apoteken. Knappt hade man sagt det innan Boots meddelade att man avbryter Sverigesatsningen och flyttar supporten till England. Det som skulle bli 100 apotek blev sex apotek, och ytterligare två som gått i konkurs. Marknaden var inte särskilt lönsam, konstaterade Boots vd Per Geber. TLV beslutade även under våren att inte höja handelsmarginalen, med hänvisning till att många apotek går med vinst.  

Även apotekspersonalen har det tufft med allt mer stress och mindre tid till rådgivning. Det har både en undersökning från Farmaciförbundet och en rapport från Statskontoret konstaterat. Dessutom visar en undersökning från Läkemedelsverket att personalen ibland ger felaktig rådgivning.

Slutforskat i Södertälje
Den 2 februari meddelade Astrazeneca att man avvecklar forskningen i Södertälje och säger upp runt 1 200 forskare. Det ledde till en diskussion om den kliniska forskningen, om utländskt ägarskap och om innovationsklimat för att främja läkemedelsforskning. Tidigare utbildnings- och forskningsminister Lars Leijonborg fick i uppdrag av regeringen att samordna eventuella insatser, men fick inga pengar och inget egentligt mandat. Eventuella åtgärder kan dock komma i höstens forskningsproposition.

Stefan Carlssons utredning
Det kanske inte var någon som trodde på ett mellanmjölkförslag när Apotekets förre vd, landshövding Stefan Carlsson, skulle presentera sitt förslag till framtidens vårdmyndighetsstruktur. Men att tolv myndigheter skulle slås ihop till fyra var nog mer drastiskt än de flesta trodde. Det radikala förslaget togs emot med blandade känslor, främst av generaldirektörerna vars jobb nu hotas. Stefan Carlsson menade att det krävs mod för att driva igenom förslaget, så vi får se vad det blir kvar efter remissrundan. Socialdepartementet har dock redan föregått utredningen och föreslår att det bildas två nya myndigheter, Inspektionen för vård och omsorg samt Apotekens Service.

TLV och subventionen
Under våren har TLV fattat en del beslut som väckt uppståndelse. Till exempel beslutade myndigheten att inga läkemedel mot sällsynta Gauchers sjukdom längre ska ingå i högkostnadsskyddet eftersom de är för dyra. Beslutet att utesluta ett av dessa, Cerezyme, har överklagats och tills förvaltningsrätten avgör kommer läkemedlet fortsatt att ingå i förmånen.

TLV beslutade även under våren att utesluta insulinpumpar ur förmånen med motiveringen att de inte kan klassas som förbrukningsvaror då de har en garantitid på fyra år. Även det beslutet har överklagats och ligger nu hos förvaltningsrätten. Myndigheten fick i april i uppdrag av regeringen att göra hälsoekonomiska bedömningar av medicintekniska produkter, bland annat insulinpumpar. Men det ska inte slutredovisas förrän i oktober 2013.

Vaccinmotståndet
Efter en ovanligt segdragen upphandlingshistoria började vaccineringarna av flickor mot HPV komma igång under våren. Men alla var inte lika positiva till det. Antivaccinationsgrupper var rädda för en ny narkolepsiskandal och spred information om inrapporterade dödsfall och allvarliga biverkningar både på nätet och genom flygblad i skolor. Problemet var att de inte gjorde någon skillnad på inrapporterade och bekräftade biverkningar, vilket inte heller alla medier gjorde och därför kom fram till felaktiga resultat.

Läkemedelsverket fortsätter att utreda sambandet mellan narkolepsi och Pandemrix, och under våren rapporterade också Irland ett stärkt samband. I juni blev det även klart att staten garanterar ersättning till de barn som drabbats av narkolepsi efter vaccinering med Pandemrix ifall Läkemedelsförsäkringen inte räcker till.

Läkemedelsverket och medierna
Under våren har det stormat kring Läkemedelsverkets generaldirektör Christina Åkerman. Ledningsgruppen har bytts ut, kommunikationsenheten lagts ner och i mars fick hon kritik för sin ledarstil i ett anonymt brev, vilket flera tidigare chefer ställde sig bakom. Och i april visade en undersökning att personalens förtroende för ledningen sjunkit till under 50 procent. Som om det inte var nog läckte en film från ett personalmöte där Christina Åkerman sade att det har ?väldigt, väldigt negativ inverkan? på arbetet att ge information till medierna. Det uttalandet har kritiserats för att hon skulle kunna avskräcka medarbetare från att utnyttja sin meddelarfrihet. Christina Åkerman avvisade detta, men det lär inte vara det sista vi hör om myndighetens interna turbulens.

Och på LmV har vi dessutom har intervjuat socialministern, gått i polemik med vaccinmotståndare, rett ut i pillerhärvan och bytt chefredaktör. Dessutom står tidningen inför en stor förändring. Efter sommarens uppehåll kommer vi tillbaka med en ny webbtidning som ska ersätta både dagens befintliga webb och papperstidning. Under hösten kommer dessutom Sofia Wallströms utredning, som nyligen breddats för att även innefatta generiska läkemedel och generikamodellen. Dessutom har vi en forskningsproposition att se fram emot.

Det kommer att bli en spännande höst. Till dess önskar vi er en skön sommar.

Kort efter att artisten Loreen kammade hem segern i Eurovision Song Contest i maj kunde man läsa om vinsten i uppslagsverket Wikipedia. Och inte bara det. Efter meningen som talade om att hon vunnit med låten Euphoria stod det även– ”Ja jävlar det gjorde hon!”

Det är det som är tjusningen men också det stundtals skrämmande med den nätbaserade encyklopedin Wikipedia. Uppslagsverket skapas av alla som vill bidra. Då kan det dyka upp både fakta och mer emotionella inslag. Textens väg dit är inte längre än den skrivsugne har till tangentbordet.

Det är lätt att fascineras över den självklara plats som Wikipedia har fått som faktabas, bland inbitna akademiker såväl som hos vetgiriga skolbarn. Många är vi som emellanåt snabbt kollar upp någonting på ”wiki”. Trots att vi faktiskt inte har någon aning om vem som skrivit det vi just läser, hur insatt skribenten är i det aktuella ämnet eller för den delen –  i vilket syfte informationen skrevs.

Därför är det glädjande att läsa om nya påhittiga initiativ från  mer etablerade kunskapsbanker i samhället. Ett sådant kommer från myndigheten Riksantikvarieämbetet som under våren anställt två personer, så kallade ”Wikipedian in residence”. Dessa ska ägna sig åt att lära övrig personal på myndigheten hur de kan bidra med korrekt och relevant information om kulturarv på Wikipedia. Om det material som finns där är rätt så vinner alla på det resonerar man. De som läser får ta del av kontrollerade faktauppgifter och Riksantikvarieämbetet ökar spridningen av den expertkunskap som personalen har.

Modellen borde rimligen vara något för fler av Sveriges myndigheter. Om det är på Wikipedia det söks efter information och inte på Läkemedelsverkets, Socialstyrelsens eller Smittskyddsinstitutets hemsidor, borde inte myndigheterna vara på plats för att bidra med sin kunskap och sanera i träsket bland oriktiga påståenden? Jag tycker nog det. Även om de redan idag erbjuder fakta på sina hemsidor så är det tyvärr inte där de flesta i första hand letar. Vi knappar in ett ord i en sökmotor som i många fall dirigerar oss till bland annat Wikipedia. Läkemedelsföretagen själva har av förklarliga skäl valt att inte agera alls i liknande forum, deras manövreringsutrymme på webbsidor riktade mot allmänheten är mycket begränsade så de sitter still i båten.  Några Wikipedia in residence på fler myndigheter skulle kunna göra mycket gott för både informationsspridning och folkhälsan.

Till exempel; en snabb sökning på HPV-vaccinet Gardasil på svenskspråkiga Wikipedia ger mig det frestande erbjudandet att ”skapa sidan Gardasil”. Jag avstår denna gång men tanken är lite svindlande. Jag tipsas också om att ordet finns i en artikel om kondylom där det står att ett vaccin  mot HPV typ 6, 11, 16 och 18 finns på marknaden i Sverige och att ett annat mot HPV typ 16 och 18 troligen kommer  att godkännas i Europa under hösten 2007.

Det mer personliga utropet om Loreens seger är nu borta, någon tyckte förmodligen inte att det var seriöst och raderade. Jag tror att fler myndigheter skulle behöva följa Riksantikvarieämbetet i spåren och ha ett öga på det som skrivs, och vid behov, vara framme med radergummit.

För övrigt så är jag glad över att vara tillbaka här på Läkemedelsvärlden efter ett års föräldraledighet. Tidningen har en spännande tid framför sig när vi snart tar steget till att bli helt digitala. Vi arbetar just nu intensivt med att forma och planera den nya lakemedelsvarlden.se som kommer att lanseras här i augusti. Utseendet blir nytt men vi kommer fortsatt att leverera uppdaterade nyheter och intressanta reportage från hela läkemedelsområdet. Trevlig läsning!

Journalister har ibland en delikat uppgift – att förklara något detaljerat och riskera att skriva några på näsan, eller inte förklara allt och riskera att rätt många missförstår. I en facktidning förstår läsarna vissa termer och begrepp som för många andra är helt obegripliga. Det är upp till journalisten att avgöra vad som måste förklaras. Ibland blir det fel och journalisten förleder läsarna, lyssnarna eller tittarna ? medvetet eller omedvetet.

Häromdagen rapporterade vi och flera medier, bland annat Vetenskapsradion, en glädjande nyhet ? att åtta av tio flickor väljer att vaccinera sig mot HPV. I Vetenskapsradions inslag sades att trots att vaccinkritik på nätet så har varken forskning eller utvärdering av de som tagit vaccinet visat att vaccinet ger några allvarligare biverkningar.

Det fick P3 Nyhetsguiden som nyligen granskat vaccinet Gardasil att reagera. Journalisten på Nyhetsguiden hade ju nämligen intervjuat en tjej som fått skakningar av vaccinet och hört om andra som fått olika biverkningar efter att ha vaccinerat sig mot HPV.  Hur kunde de rapportera så olika? Journalisten reagerar på att vaccinet inte ska ha gett några allvarligare biverkningar och hänvisar till att det är fakta att 160 biverkningar rapporterats in till Läkemedelsverket. Dessutom läste hen upp flera allvarligare biverkningar ur Fass.

Ja, det stämmer. Men betyder det att de biverkningar som rapporterats in har ett orsakssamband? Nej, men det förklarar inte Nyhetsguiden för sina lyssnare. Man förklarar inte heller att det i Fass nämns att de allvarligare biverkningarna endast rapporterats in. Inte att det alltså inte rör sig om bekräftade biverkningar.

Journalisten tyckte i en kommentar på Twitter inte att man förleder lyssnarna genom att inte berätta att det inte är bekräftade biverkningar. Men det tycker jag. Många av deras lyssnare (och säkert många andra också) reflekterar nog inte över skillnaden mellan inrapporterade och bekräftade biverkningar. Och eftersom många av Nyhetsguidens lyssnare är i den ålder när det är aktuellt att vaccinera sig är det särskilt allvarligt att man inte är tydligare.

Denna okunskap kring misstänkta och bekräftade biverkningar märks bland annat i kommentarerna på nätet till artiklar om vaccin. De som är kritiska mot vaccin hänvisar ofta till den amerikanska biverkningsdatabasen VAERS. Enligt databasen ska till exempel Gardasil ha orsakat flera dödsfall. Det man då kanske inte vet, eller inte nämner, är att VAERS bara är ett rapporteringsverktyg, den säger inget om orsakssamband. Det är dessutom öppet för alla att rapportera.

Nu har EMA lanserat en egen biverkningsdatabas från centralt godkända läkemedel. Det är förvisso jättebra, men även här gäller det att använda informationen med förnuft och försiktighet. Databasen samlar också bara in rapporter, utan att bekräfta orsakssamband. Och precis som på VAERS startsida står det en kort text om att den bara innehåller misstänkta biverkningar.

Det innebär att även denna information kan komma att användas av de som antingen inte förstår eller struntar i orsakssamband. Och dra förutfattade slutsatser som kan göra stor skada.

På fredag har den nya filmen Contagion premiär. Den handlar om ett
extremt smittsamt virus som sprids över världen. Det finns inget vaccin,
ingen behandling och stora delar av världens befolkning dukar under.
Känns det igen?

Det är inte så konstigt. Hollywoodfilmer om pandemier är populära. Outbreak, De tolv apornas armé, Pestens tid, I am legend och The Andromeda Strain är bara några exempel. Vi älskar tydligen att skrämmas av ett plötsligt virusutbrott som dödar stora delar av mänskligheten och de få som klarar sig kämpar för att överleva.

Det var just kanske för att det var så välbekant som svininfluensan fick så stort genomslag. Myndigheter världen över engagerade sig, handsprit blev hårdvara på apoteken och vaccinationsköerna ringlade långa.

Men efter att jag läst LmVs chefredaktör Fredrik Heds intervju med Otto Cars (kommer i Läkemedelsvärlden nummer 7 2011) inser jag att det finns ett mycket större och allvarligare hot ? antibiotikaresistensen. Ändå hör vi inte talas om den lika ofta.

Det kanske är för att den långsamt smyger sig på oss, och inte dödar tusentals människor inom loppet av några dagar. Men politikerna börjar allt mer få upp ögonen för problemet. Socialdepartementet har i dagarna gett Läkemedelsverket i uppdrag att se över behandlingsrekommendationerna för halsfluss, just för att försöka minska omotiverad förskrivning av antibiotika. Och i flera landsting försöker man genom kampanjer minska antibiotikaanvändningen.

Så jag tror att vi kommer att få höra mer om antibiotikaresistens framöver. Men det lär nog dröja innan den första Hollywoodfilmen kommer.