Arkivering

Ställ krav – det ökar patientsäkerheten

0

Det sägs att Napoleon anställde folk som ?hade tur?. Samma
sak sägs om Gustav Eriksson (senare Gustav Vasa). Hur kunde han klara livhanken
som kung under nära 40 år under 1500-talet? Var han en man med mycket stor tur,
eller fanns det fler faktorer som var viktiga? 

Är man ?otursbenägen? bör man kanske inte arbeta i
hälso-sjukvården? De ?straff? man som legitimerad sjukvårdspersonal har att
vänta sig när man begår fel och misstag beror inte på de fel och misstag man
orsakar. Straffen beror helt och hållet på konsekvenserna för patienten. Detta
visar händelsen i Kalmar där ett spädbarn dör och där händelseförloppet startar
med en spädning av ett läkemedel som blir 10 gånger för stark. Flera felaktiga
bedömningar följer, och barnet avlider i en intoxikation. Den som gjorde den
felaktiga spädningen,  döms i tingsrätt,
hovrätt och högsta domstolen för vållande till annans död.  

Min egen uppskattning är att det varje år i
svensk sjukvård görs 1000-tals spädningar som av misstag blir 2-10-gånger så
starka eller svaga som var avsikten. Ytterst få av de fel och misstag som sker leder
till stor patientskada. Man kan misstänka att några av de felaktigt spädda
lösningarna aldrig upptäcks. Detta kan t ex gälla vid behandling av svårt sjuka
patienter, dvs vid förväntade dödsfall. En ovanligt kraftig reaktion hos en
patient kan också orsakas av många andra faktorer t ex patientens njur eller
leverfunktion. Den sannolikt största anledningen till att så få patienter
kommer till skada är att människor genom övervakning korrigerar för egna och
andras misstag.

Som individ är det därför viktigt att se till att hamna i
ett arbetslag där man systematiskt kontrollerar varandras arbete. Dessutom kan
vi kräva av Apoteket AB  och
läkemedelsindustrin att vi får tillgång till fler färdigspädda lösningar. Gör
man inget av dessa ting, får patienten och du fortsätta ?hoppas på turen?.

Anne Hiselius är klinisk apotekare i landstinget i Jönköping och gästbloggare på Läkemedelsvärlden.

Läkarstämman behöver en vitamininjektion

0

Det ryktas att de medicinjournalister som sammanstrålade på Riksstämman i veckan uttryckte en viss frustration över att det inte fanns något att rapportera om. Det finns en risk att stämman självdör om man inte hittar nya vinklar. I alla fall om stämman har som mål att förmedla vetenskap utanför den egna kretsen.

Till sin hjälp att hitta intressant nyheter har man programboken, eller?  Hur en enkel uppgift kan göras krånglig ? samma information presenterat på sex olika sätt utan att förmedla något. En kontakt höll på att missa ett föredrag för att han inte hittade dit. Han visste ändå att det skulle hållas, vem som skulle hålla det och vad det skulle handla om. En bra början kan vara att förbättra den till nästa år.

Och något positivt: En av mina favoriter som alltid talar bra och ofta lyckas engagera publiken gjorde det även igår ? Hans Rosling. Hans deltagande i debatten om vacciner och hur man bör informera om dem var en av gårdagens höjdpunkter.

Jag kan inte låta bli att jämföra seminarier på Läkarstämman med den vitaminkick som jag besökte i veckan. Disruptive Media ? om sociala medier för kommunikatörer. Det var en häftig upplevelse om hur framtidens möten borde fungera. Under konferensen var flera deltagare uppkopplade via bärbara datorer och ägnade sig åt att mikroblogga om det som sades framme på scen. Deltagare delade med sig av egna länkar som relaterade till ämnet och kommenterade föreläsningen live. Föredragen, både filmer och presentationer, har sen lagts ut på nätet för alla att ta del av.  Vilken delaktighet! Det finns en hel del som sömniga presentationer av forskningsdata i mörka rum har att lära. Eller måste det vara tråkigt för att vara seriöst?

Charlotte af Klercker är apotekare, PR-konsult inom läkemedelsområdet och gästbloggare på Läkemedelsvärlden.

Fakta viktigare än tro

0

I P1 den 28 november handlade programmet Tendens om apoteksmarknadens framtid. Hela komplexet av frågor fanns med: säkerheten, priser, prisdifferentiering av tjänster och produkter, ägarförhållanden och tillgängligheten. Jag tar fasta på säkerhetsfrågorna, som främst avser receptfria läkemedel i allmän handel.
Apoteksanställda, som är motståndare till denna förändring, upprepade i programmet att ?läkemedel är inte vilken vara som helst?, eller varianten ?läkemedel är ingen godisvara?, som kan överlåtas till folk ?att härja fritt med?. 

Jag vet inte varifrån de fått denna syn på patienter som lättsinniga läkemedelskonsumenter. Undersökningar visar att allmänheten snarare är rädd för läkemedel och till och med jämställer dem med gifter. Detta avspeglas i att många patienter minimerar sina förskrivna doser och avslutar kurerna i förtid. Att som en intervjuad säga att en Waranbehandlad patient skulle råka ut för fler biverkningar om Magnecyl fanns i handeln är inte trovärdigt. Patientgruppen har oftast goda kunskaper om sin sjukdom.  Dessutom kan de redan idag hämta ut sina magnecyl på Apoteket eller från apoteksombudet utan att någon bryr sig .

Åsa Norrman-Grenninger, kanslichef på Farmaciförbundet, är emot att ändra på apoteks­marknaden. Hon sade i anslutning till programmet att hon trodde att hennes argument har ett folkligt stöd. Tro håller inte i denna fråga. Undersökningar har visat att 70-80 % av allmänheten vill att delar av receptfria sortimentet kommer i allmän handel. Inte heller håller det, att som en intervjuad motståndare sa, ?att det har fungerat hittills?. Det fasta telenätet fungerade också.

Istället för att söka invändningar mot att ett begränsat urval receptfritt släpps i allmän handel bör kraften ägnas åt en diskussion om hur denna försäljning kan göras säker inom de ramar, som riksdagen väntas besluta.

Anders Cronlund är utbildningschef på Läkemedelsakademin och gästbloggare på Läkemedelsvärlden

Miljöutsläpp generikareformens baksida?

1

Generikareformen brukar presenteras som en framgångssaga. De
svenska landstingen har sparat miljarder och i en tid där läkemedelskostnader
finns på var politikers läppar kan systemet inte ses som något annat än en briljant
idé. Men efter att ha läst ett reportage från Pantancheru i Indien, där mycket
av världens generika produceras, anar jag att reformen har en mycket besk
eftersmak.

När Joakim Larsson vid Göteborgs universitet i somras
publicerade sin artikel om de stora antibiotikautsläppen från läkemedelsindustrin
i Indien gick startskottet för en ny problemställning inom läkemedelsindustrin
(läs mer här). En gammal sanning, som
sa att industrin aldrig släpper ut aktiva substanser i miljön eftersom de är
för dyrbara, fick sig en rejäl törn. I vattnet utanför ett reningsverk i
industriområdet Pantancheru, Hyderabad, mätte Joakim Larsson och hans kollegor upp
mycket höga halter av bland annat antiobiotikumet ciprofloxacin.

Den spontana
reaktionen på ett fynd som detta blir naturligtvis att skrika högt på
industrin. Och självklart är det i slutändan de som sitter med makten över sina
avlopp. Men för en tid sen skickade Joakim Larsson en annan artikel till mig,
ett reportage från miljötidskriften Down to earth. Journalisterna där hade
dragit frågan ett par varv vidare och intervjuat både ansvariga och forskare på
plats i Indien. Reportaget är mycket fylligt, och jag rekommenderar alla att
läsa det, du hittar artikeln här. Men det som fastnar mest efter läsningen är
ett citat från den indiska forskaren Kishan Rao. Han säger till tidningen: ? I
den industrialiserade världen måste industrier investera i dyr utrustning som
renar bort giftiga partiklar. Det är därför som det är dyrt att producera
läkemedel i den industrialiserade världen. Där har människor råd att betala
antibiotikan, men de har inte råd att betala för utsläppskontrollen.?

Det är ett välkänt faktum att en stor del av generikaproduktionen
i världen kommer från Indien. Och siffror som refereras i artikeln i Down to
earth säger att femtio procent av generikaproducenterna i Indien är aktiva i
området kring Hyderabad. Sambanden och ansvarsfrågan i den här typen av frågor är
alltid komplexa, men ändå, finns det inte något i den här ekvationen som smakar
lite beskt? Generikareformen innebär att vi alltid köper det billigaste oavsett
producent. Det i sin tur betyder att vi mest troligt inte betalar ett öre extra
för att minska utsläppen av antibiotika i det indiska dricksvattnet.

Google som farmakogenetikens räddare

0

I måndags lanserade ett Google-sponsrat företag webbplatsen
23andme.com. På sidan kan du, om du är amerikan, köpa en fullständig analys av
dina gener för 999 dollar. Visst är det lockande att genast rapa upp femtioelva
etiska invändningar mot den här sortens tjänster. Samtidigt kan jag inte låta
bli att undra: Är det nu, när Google tar saken i egna händer, som den där revolutionen
med individbaserad medicin kommer på allvar?

Det är Google som finansierar 23andme.com och det är en av
Google-grundarnas fru, Anne Wojcicki, som håller i hela projektet. Hon har en
bakgrund som investerare inom hälsoindustrin, och hon anstränger sig hårt för
att signalera seriositet. Målet med 23andme är att ta den genetiska
revolutionen till en ny nivå, säger hennes medgrundare Linda Avey till nyhetsbyrån Reuters. Och på själva
sidan finns ett öppet brev till forskare världen över som bjuder in till
diskussion om de vetenskapliga metoderna som företaget använder och även kring
de olika samband som finns mellan genetisk variation och sjukdom.  Till läkarna har företaget budskapet att de
hoppas att deras tjänster ska ge mer kunskap till patienterna och stimulera
till samtal mellan läkare och patient om geners betydelse för hälsan.

Den bestämda men ödmjuka tonen från företaget är förförisk. Allting
på sidan signalerar: vi vill dig och mänskligheten gott. Men det är väl nu det
börjar bli dags att väcka till liv de etiska frågeställningar som alltid följer
i genetikens fotspår. Vad kan man egentligen veta? Vem vill veta? Vad ska vi göra med
informationen? Vem äger
informationen?  Och vem ska tolka de
långa raderna av  A, C, G och T?

Svaren på de etiska bryderierna är oändligt långa, viktiga
och komplicerade. Och ja, det är mycket troligt att en och annan amerikan
kommer att bli, eller åtminstone känna sig, lurad av 23andme. Men om man för en
sekund tänker förbi de leden kanske man kan skönja en intressant utveckling.

Tänk er vad som händer om 23andme och liknande tjänster
verkligen får genomslag. Då kommer väntrummen vara fulla av patienter som
kommer till läkaren med sin genetiska profil i bakfickan. Den individbaserade
medicinen har länge lyfts fram som framtidens melodi, men har också stött på
stort motstånd framförallt i den dagliga vården. Trots att det mest troligt
skulle kunna minska risken för till exempel biverkningar och felbehandlingar.

Kanske är det patienterna, och inte läkarna, som i slutändan
kommer driva den här utvecklingen. Eller som företaget skriver i sitt brev riktat
till läkarkåren: ?Våra kunder är dina patienter?.

Konsumentmakten har visat sig
stark förr.

Mistelterapi borde förbjudas

5

I går kväll krockade två av mina värsta fördomar, oviljan mot TV-programmet Kalla Fakta med oviljan mot Vidarkliniken. Jag är normalt ingen stor konspirationsteoretiker, är mer en anhängare av Donald Rumsfelds uttalande ”Visst finns det konspirationer men underskatta inte gammal hederlig inkompetens”, men när det gäller Vidarkliniken har jag alltid misstänkt konspiration. Hur kan det komma sig att en liten grupp av skumma sörmlänningar får ett ständigt undantag från förbudet att injicera icke registrerade preparat, och dessutom medverka i saluförandet av den här typen av preparat?

Min motvilja mot antroposoferna grundades redan i gymnasieåren då jag upptäckte att en bekant till mig fått avstå från tillväxthormon på grund av att hennes föräldrar var från Järna och var ”apostrofer” som vi kallade dem då. Det var första gången som jag började inse att de var mer än ett skämt, min bekant som skulle kunna vara normallång är i dag dvärg på grund av föräldrarnas beslut och de örter hon fick istället för somatropin.

Sedan dess har jag följt Vidarkliniken och Järna-folket och något av det som förvånat mig mest är regeringsbeslutet från 1993 som ger antroposoferna rätt att använda injektionspreparat som Iscador. Enligt läkemedelslagen så är ett läkemedel ett preparat som:

1. Tillhandahålls med uppgift om att den har egenskaper för att förebygga eller behandla sjukdom hos människor eller djur.

Eller

2. Kan användas på eller tillföras människor eller djur i syfte att återställa, korrigera eller modifiera fysiologiska funktioner genom farmakologisk, immunologisk eller metabolisk verkan eller för att ställa diagnos.

Skulle inte detta stämma in på Iscador? I TV programmet i går hörde vi Vidarklinikens VD berätta att mistelpreparatet har egenskaper som gör det omöjligt att göra kliniska studier på. Och att det är unika krav ”i Sverige” som gör att det inte kan registreras. Någon som hört talas om EMEA? Konspirationsteorin fick än mer näring när Läkemedelsverkets Jan Liliemark uttalade sig, anledningen till att verket inte gör något är att man inte vill bråka med ”politikerna”. Ok, men lagstiftningen då? Och befolkningens bästa? En klassisk etisk konflikt, och det känns inte som att verket direkt tagit rätt beslut.

Kalla fakta gjorde ju vad Kalla fakta gör bäst men trots att jag vet hur de jobbar så gör citaten ”they destroy cancer cells”, ”man ser att tumörerna blir mindre och kan gå bort helt och hållet”, ”det är aldrig för sent att börja med mistelterapi” och sist men inte minst ”det har till och med gjorts en studie på detta” mig riktigt jävla förbannad.

Jag har mer personliga anledningar i dag än vad jag hade när jag var odödlig gymnasiekille. Jag har själv gått igenom två omgångar cancer och jag vet precis hur desperat man är, hur redo man är att testa allt som går. Vad är alternativet? Att dö, lämna allt, ge upp? De som profiterar på detta känsloläge är kräk, och om de dessutom har regeringens tillstånd att vara kräk så finns det tydligen sådana inom de högre kretsarna också.

Göran Hägglund har en unik chans att ändra ett stort felbeslut, oavsett om det är en konspiration eller gammal hederlig inkompetens som ligger bakom det. Ta den chansen.

Joakim Söderberg är apotekare, entreprenör och gästbloggare på Läkemedelsvärlden.

Vem äger informationen?

1

Jag älskar hälsopaneler!
De är utmärkta för att ta reda på vad målgruppen har för åsikter och
förväntningar. Tar man väl hand om sin panel är det möjligt att återkomma gång
på gång för att testa idéer. Mitt i mitt dagliga nyhetsbrev från Netdoktor fick
jag inbjudan att delta i deras hälsopanel. Självklart ville jag gå med. Jag
gick förväntansfullt in på hemsidan för att registrera mig. Det som möter mig
är en enormt lång lista av alla möjlig sjukdomar som jag ska uppge om jag lider
av.

Jag får svara på om jag har någon hjärt- och
kärlsjukdom där jag kan välja att markera allt från högt kolesterol till
hjärtinfarkt. Vidare ska jag svara om jag är drabbad av problem med magen,
cancer, psykisk sjukdom, missbruk, metabol sjukdom, hjärn- eller huvudsjukdom(!)…
Listan fortsätter med ytterligare femton kategorier av sjukdomar, varje med
gott om exempel från fotsvamp till ADHD.

Jag börjar undra vad
Netdoktor hade tänkt sig göra med all information som de får om mig. Det står
att mina svar är anonyma, men det finns rutor för att fylla i namn och adress.
Vi svenskar är ärliga så jag tror nog att det är många som lämnar ifrån sig
både namn och adress. Användarvillkor saknas helt. Facebook talar i alla fall
om att de äger all information om dig ? hur är det med Netdoktor?

Charlotte af Klercker är apotekare, PR-konsult inom läkemedelsområdet och gästbloggare på Läkemedelsvärlden.

Det finns paralleller mellan DASH och Vioxx

0

Med anledning av DASH-planens vikande landningsställ intervjuades SAS
informationsdirektör Hans Ollongren i radio och den intervjun dissekerades av
P3 programmet ?Starkt material? den 1 November.
Hans sa att det fanns tre anledningar till varför SAS valt att plocka bort DASH
planen från flygrutterna 1) Passagerarna har inte förtroende för flygplanen, 2)
SAS tänker på sin egen personal, 3) Planen äventyrar varumärket. Den påpasslige
journalisten frågade då om det inte var med tanke på säkerheten som man tog
bort DASH planet, men svaret på denna fråga var; – Nej, planet är säkert enligt
tillverkaren.

Det är inte svårt att dra paralleller till Vioxx. När händelserna uppdagades
gick media-drevet och avregistreringen var ett faktum. Vilket ledde till att 1)
patienterna inte hade förtroende för läkemedlet, 2) vårdpersonalen skulle inte
behöva ta ställning till riskanalysen och 3) det skadade varumärket för MSD.
Men läkemedlet var ju säkert om du använde det på rätt sätt i rätt
patientpopulation.

Den lilla skillnaden här är dock att det är tillverkaren (MSD) som plockar
läkemedlet från marknaden. Inte användaren (SAS) som i fallet med de
Bombardier-tillverkade DASH planen. 

En möjlighet som användare i samma ställning som SAS (ex. sjukhus) har
att “plocka bort” ett läkemedel är via upphandling. Frågan är vilken typ av
säkerhet sjukhusen ska vikta in i sin upphandling? Läkemedlet har biverkningar
men är ju godkänt och tillverkaren säger att det är säkert. Kanske ska
säkerheten upphandlas utifrån om 1) patienterna har förtroende för läkemedlet,
2) personalen känner sig trygg med läkemedlet och 3) det skadar inte sjukhusets
varumärke? Självklart skulle inte SAS (sjukhuset) plocka bort DASH planen om
det var de enda flygplanen (läkemedlet) som fanns i världen, men om det finns
alternativ gör de det. I detta fall kommer det kosta dem en miljard.

Vi brukar ofta vända oss till flygindustrin för att dra
lärdomar för patientsäkerhetsarbetet i sjukvården. Så för vilka förändringar
ska vi använda argument som bristande säkerhet alternativt äventyrande av
varumärke? Enligt SAS kommer användandet äventyra varumärket även om
tillverkaren säger att produkten är säker.

Det är mycket smärta nu

1

Det är lätt att bli hypokondrisk en vanlig tv-kväll. Om du
inte tänkte på att du hade ont innan du satte dig i soffan så kommer du med
största sannolikhet bli påmind om eventuell smärta inom den närmsta
timmen.  Och nu kan vi se fram emot
ytterligare påminnelser. I tidningen Resumé kan man läsa att Alvedon nu bytt
reklambyrå. Resultatet ska vi få se innan jul. Tydligen ska Alvedons själ vara
fångad i en kaxigare ton. Huvudvärk, någon?

Det började med Ipren-mannen. Nu handlar det om nya
sheriffer i stan, huvudvärk som kan komma plötsligt, tabletter som lindrar
snabbt och effektivt eller som räcker dygnet runt. Och så vidare och så vidare.
Det finurliga med en vanlig kväll framför tv:n nu för tiden är att om du råkar
känna dig lite förvirrad över alla de fantastiska smärtlindrarna – då dyker
Apoteket upp i ett långt reklaminslag och förklarar att du mest troligt
använder fel smärtläkemedel. Men Apoteket är där för dig, redo att bringa
ordning.

Nu är det ju faktiskt rätt trevligt att Apoteket väljer att
marknadsföra sin kompetens inom läkemedelsområdet, om de nu ska göra reklam.
Men jag kan ändå inte låta bli att känna en viss trötthet inför detta oändliga tjat
om smärtan. Jag undrar: har vi så ont?  

Oavsett vilket så finns det de som börjar reagera på den
massiva attacken av smärtstillare. Socialdemokraten Fredrik Olovsson skriver i
ett debattinlägg på aftonbladet.se att han tycker det är dags att Iprenmannen tvingas
att sjunga om biverkningarna. ? Iprenmannen får gärna fortsätta sjunga om all
värk som kan bekämpas. Men samtidigt borde något sägas om att preparatet kan ge
biverkningar som trötthet, huvudvärk, magbesvär, diarré, illamående,
kräkningar, hudutslag, sömnlöshet, lätt oro samt synrubbningar eller
hörselpåverkan? skriver han.

Samtidigt fortsätter reklamarna att slåss om reklamuppdragen. Enligt projektledaren för den nya
Alvedonkampanjen
som tydligen är på ingång så är Alvedon ett ?superbrand som
har egenskaper som är attraktiva för många människor?. För tidningen Resume
berättar hans kollega på reklambyrån att kampanjen ska agera med större
självförtroende och våga visa vem man är.

Återstår att se hur en kaxig kampanj för Alvedon ser ut. Tills
dess kan man fundera över alla de pressmeddelanden som Apoteket skickade ut i
våras och som talade om att svenskarna köper smärtstillande som aldrig förr. Inte
undra på.

En hearing om gårdagens problem

6

Det finns många enkla poänger att plocka i en debatt om
patientsäkerhet. På en konsumenthearing i riksdagen igår om rationell
läkemedelsanvändning presenterades den bekanta bilden av industrins stora
pengapåse som slängs i patientens huvud. Bilden är förstås svår att värja sig
emot. Ingen patient ska behöva känna sig maktlös och utsatt. Men när
konsumentgrupper väljer att föra sin kamp mot gamla spöken blir det lätt för
makthavare och industri att värja sig. Läkare köpta av industrin är snart ett
minne blott. För den som värnar om patienten är det dags att ställa om siktet. 

Konsumenthearingen igår i riksdagen började spektakulärt. Den
före detta Pfizer-vice-vd:n  och
whistleblowern Peter Rost förklarade att svensk sjukvård eldar för kråkorna och
att den stora globala läkemedelsindustrin enbart bryr sig om Sverige för att vi
betalar överpriser på läkemedel. Han beskrev också hur problematiskt det är att
svenska läkare tjänar så dåligt, eftersom risken då är stor att de blir köpta
av industrin. Det var såklart kul att se hur den totalt oblyge, amerikaniserade
och självförhärligande Peter Rost fick politiker och myndighetspersoner att
skruva lite obekvämt på sig. Men Peter Rost la också grunden för maktens
möjlighet att senare under eftermiddagen göra det till allmän sanning att i
stort sett alla problem är lösta.

Peter Rost följdes dock först av ett antal mycket intressanta
talare. Teresa Alves från Health Action International beskrev den europeiska
lobbying som pågår för att läkemedelsföretag ska få göra reklam för
receptbelagda läkemedel direkt till konsumenterna. Sten Olsson från Uppsala
Monitoring Center visade en del mycket talande siffror kring biverkningarnas
faktiska påverkan på människor, vården och samhället. Rolf Adolfsson, professor
i psykiatri, kunde målande beskriva hur psykiskt sjuka patienter mer eller
mindre används som försökskaniner för nya, och tveksamt bättre, psykiatriska
läkemedel.

Men den intressanta vändningen under gårdagens hearing kom
först när representanter för Lif, Läkemedelsverket, Läkarförbundet, SKL,
Socialstrylsen, Vårdförbundet, Apoteket och Statens folkhälsoinstitut skulle
ställas till svars.

I rummet hade det vid det här laget hunnit etableras en
sanning i stil med att allting är hemskt, patienter felbehandlas, politiker gör
ingenting, industrin är ond och läkarna är köpta.  En timma senare hade pendeln slagit över och alla
problem tycktes lösta.

Vad var det som hände?

Jo, alla kunde sitta och säga, vilket de gjorde, att mycket
har hänt de senaste åren. På olika sätt förklarades hur etikavtalet mellan
industri och läkare nu omöjliggör att läkare blir köpta. Det generiska utbytet
lyftes upp som en åtgärd som räddat ekonomin. Patienter kan nu själva
rapportera in biverkningar till Läkemedelsverket och europeiska
läkemedelsverket, EMEA, arbetar för fullt för att individualisera medicinen och
på sätt minska biverkningarna. Utmärkt.  

Problemet är bara att kritiken som hade riktats mot dem var
gammal.

Vad panelen slapp svara på var vem som nu tänker hålla koll
på den totala omsvängning som industrin står inför. MSD meddelade i tisdags att
de styr om sin verksamhet från information direkt till läkare till att istället
fokusera på att träffa sjukvårdspolitiker och andra beslutsfattare. Ett område
ännu så länge hyfsat befriat från etikavtal.  GSK skrev i ett pressmeddelande igår att de
står inför samma omställning. Och ryktet säger att samma sak håller på att
hända på i stort sett alla läkemedelsföretag idag. Samtidigt dök jag igår på
ytterligare ett internetapotek som säljer högst misstänkta preparat mot
impotens och bantingsmedel. Snacka om att rikta sig mot den oskyldige och
oskyddade patienten.

Nej, värnar man om patienten i dag är det dags att styra om
siktet. Släpp läkaren, och håll koll på våra politiker. Sätt samtidigt in en
spejare på kvacksalvarna på internet.

Kopparnätet i repris

0

Apoteksmonopolet skall avvecklas. Det är ett politiskt
beslut av den riksdagsmajoritet, som röstades fram 2006. Apoteket, som
väsentligen är skattefinansierat via läkemedelssubventionen, har att följa
regeringens intentioner. Men Apoteket försöker på flera sätt att försvåra för
framtida konkurrenter, vilka ju är en förutsättning för monopolets upphörande.
De snabbt tillskapade shopparna, långa avtal med landstingen och
förberedelserna för en riksomfattande receptdatabas är åtgärder, som hindrar
nya aktörer.

I pressmeddelandet efter styrelsemötet den 9 oktober står
att ?Tjänsterna (från receptdatabasen) kommer att göras tillgängliga för alla
aktörer på den framtida omreglerade marknaden?. Konkurrenter skall alltså kunna
köpa tjänsterna. Tillvägagångssättet påminner om det som telegrafverket en gång
tillämpade. Det skaffade sig monopol på interurbanledningar, alltså
telefonledningar mellan städer. Detta gjorde att man kunde diktera villkoren
för anslutning av lokala nät till det egna rikstäckandet nätet. Bland annat
krävde man att dubbeltråd skulle användas. När en lokal telefonförening inte
klarade den nyinvestering som detta medförde, erbjöd sig telegrafverket
generöst att överta det lokala nätet (Wikipedia). Idag säljer monopolets
arvtagare, Telia, tillgång till det sk kopparnätet till sina konkurrenter. Ännu
drygt 10 år efter avmonopoliseringen behåller Telia detta övertag.

Hur kan det bli så här? Har departementet tappat greppet om
Apotekets styrelse? Beror det på att styrelsen består av många ledamöter vars
främsta merit är att ha fått företag de varit verksamma i att ta
marknadsandelar från konkurrenter? Eller beror det på att Socialdepartementet
trots allt vill behålla den statliga dominansen över läkemedelsdistributionen?
Var det den sprickan i regeringen, som Ylva Johansson sett inför sitt utspel i
monopolfrågan?

Anders Cronlund är utbildningschef på Läkemedelsakademin och gästbloggare på Läkemedelsvärlden.

När patienten själv får välja

0

Under den knastertorra rubriken ?Regulatory affairs, i går, i
dag, och imorgon? samlades idag en mängd myndighetspersoner och
industrirepresentanter för att diskutera vad framtiden har att erbjuda i form
av regelverk för läkemedelsbranschen. Bilden som målades upp är att
myndigheterna förvisso kommer att få mycket att göra. Men den tuffaste delen av
jobbet, nämligen att fatta besluten, kan i allt större utsträckning komma att
hamna i knät på patienten.

Det var tre vise män med åldersnoja som stod på
Chinateaterns scen idag. Europeiska läkemedelsverkets chef Thomas Lönngren
samsades med Tomas Salmonson, Sveriges representant i EMEA:s kommitté för
humanläkemedel och Richard Bergström, vd för svenska
Läkemedelsindustriföreningen. Alla drog de sin version av de senaste tjugo
årens utveckling av läkemedelsområdet. Tydligen var uppdraget lite stressande
för herrarna eftersom de tvingades inse att de hade ett självupplevt historiskt
perspektiv att komma med.

Historia i all ära, men intressantast blev det förstås när
de ställde in siktet på framtiden. Tomas Salmonson såg framför sig ett antal närliggande
frågeställningar. Bland annat anade han att den gyllene regeln som säger att priset
inte ska påverka om ett läkemedel ska bli godkänt eller inte är på väg att
luckras upp. Det förhållningssättet blir allt svårare att hålla menar
Salomonson i takt med att vården inom EU bli mer integrerad. När godkännandeprocessen
enbart analyserar risk och nytta kan det få konsekvensen att ett läkemedel kan
bli godkänt i hela EU, men bara finnas tillgängligt i hälften av medlemsländerna
för att resten tycker det är för dyrt. Kanske kommer det i längden bli så svårt
att förklara att hälsoekonomiska överväganden letar sig in i
godkännandeprocessen.

Ett alternativt scenario skulle enligt Salomonson vara att myndigheterna
fattade färre beslut och i stället enbart tog fram beslutsunderlag. Själva
beslutet om ett läkemedel ska användas eller inte ska sedan tas av den enskilda
läkaren, patienten eller den som håller i plånboken.

Om ett sådant scenario skulle bli verklighet står
myndigheter och industri inför en enorm pedagogisk uppgift. Så sent som i förra
veckan sa en bekant till mig, en vanlig icke läkemedelsskolad medborgare, apropå ett visst läkemedels säkerhet: ?men om ett
läkemedel är godkänt så är det väl säkert, eller??.

Jo. Det är ju den trygga skuldra man som patient vill kunna
luta sig mot. Men skuldran verkar fundera på att ta ett steg tillbaka.

Samtidigt sa EMEA:s chef Thomas Lönngren att han nog tror
att lagen om att läkemedelsföretagen inte får lämna någon information om
receptbelagda läkemedel direkt till patienten måste luckras upp. Detta eftersom
hälso- och sjukvården inte kommer att kunna klara informationsbördan. Om både Salmonson och Lönngren framtidsscenarior faller in, då finns det en hel del att fundera över. 

En positiv nyhet i det perspektivet är i sådana fall Thomas
Lönngrens löfte om att de ska bygga om EMEA:s hemsida. Äntligen! är väl ett
passande ord så här i Nobeltider.   

Förövrigt har jag under den senaste tidens olika konferenser och
möten blivit allt mer förskräckt över den totala dominansen av äldre
herrar. Idag har jag hittat kvinnorna. De arbetar tydligen med regulatory affairs.

Vilken nytta har redaktionen av Ipren-mannen som mjukisdjur?

2

Jag är rätt imponerad över hur strikta regler industrin har för gåvor till läkare nuförtiden. Men samtidigt som jag läser detta ser jag hur antalet kuvert med allehanda reklamprylar till vår redaktion ökat. Vi tackar för fina ergonomiska tandborstar från TePe och allehanda solkrämer inför sommaren. Men vi är lite förbryllade över vad ni tänkt att vi ska ha för nytta av en 40 cm lång, mjuk Ipren-man med en filtgitarr?

Häromdagen ringde ett pr-företag som ville sända över ett bud till redaktionen med informationsmaterial. Sådana samtal är rätt vanliga, inte minst sedan vi startade Läkemedelsvärldens systertidning Allt om Läkemedel, som vänder sig till allmänheten.
Det händer att det finns bra och intressant bakgrundsinformation om olika folksjukdomar i dessa kuvert, och jag förstår nyttan med olika varuprover och bilder.

Men döm om min förvåning när jag i morse hittade en blå plastkasse med Ipren-mannen som mjukisdjur. Allvarligt talat, att betala budfirma för att skicka över den här bisarra figuren med sin filtgitarr, jag är mållös. Uppenbarligen har McNeil en för stor annonsbudget för sitt eget bästa.
När det gäller gåvor till läkare ska de numera ha medicinsk anknytning, och så att säga kunna vara till nytta i yrkesutövandet. Det borde rimligen finnas liknande regler för gåvor till redaktioner, eller? Att de ska vara till hjälp i mitt yrke. Så min fråga är helt enkelt om jag har missat någon viktig funktion hos den här mjuka mannen på mitt skrivbord? Tips mottages tacksamt.

Stefan Carlssons hemliga gråzon

2

På seminariet Framtidens farmaci i går talade Stefan Carlsson om svårigheten att som statligt monopolföretag förbereda sig för en kommande konkurrenssituation.
Det är som en gråzon, sa han, och i alla lägen kan man inte vara totalt öppen.  Frågan är vad det gör med personalen på golvet att under en lång period veta ATT intensiva diskussioner förs, men inte få inblick.

Om man leder ett megaföretag som Apoteket in i en förändring säger det sig självt att personalen inte kan bli informerad om stora strategiska planer förrän de ska implementeras.
Stefan Carlsson pratade om detta dilemma igår, där det å ena sidan är viktigt att ett monopolföretag kan granskas öppet, men å andra sidan finns ett krav på företaget att förbereda sig inför kommande konkurrens.

I många andra storföretag är kanske personalen helt ovetande, och har inte ens anledning att känna sig otrygg.
Den lyxen har inte de tusentals farmacevterna på landets apotek. Reje och hans folk är i full gång, de som har inflytande över honom lobbar för fullt.
Hittills har tongångarna varit att Apoteket ska stärka sin ställning, stå bättre rustade – med ringmur, vallgravar och dragna lansar ska företaget kunna försvara sig mot yttre fiender, konkurrensen. Det är en bild som jag tror att personalen kan ställa sig bakom och känna sig trygga med.  Vi och dom.

Problemet är bara att fler och fler argumenterar för att Apoteket som företag måste splittras för att konkurrens ska vara möjlig. Flera talare under framtidens farmaci talade om att dela in alla butiker i enheter för utförsäljning. Tim Wilsdon från konsultföretaget CRA International som på LIF:s uppdrag analyserat den svenska läkemedelsmarknaden, talade om att dela upp Apoteket AB så att själva apoteken blir en del, och resten samlas i en supportenhet.
Dag Johannesson, tidigare chefsjurist på Apoteket AB, har länge varit kritisk till de direktiv Lars Reje har fått. I går talade han om att dela in alla landets apotek i sex likvärdiga cluster för utförsäljning, där staten endast skulle tillåta en ägare per cluster. Resten, infrastrukturen, skulle behållas.

Frågan är hur Stefan Carlsson ska lyckas svetsa samman sitt gäng mot bakgrund av dessa tongångar.
Ibland undrar jag också hur man överhuvudtaget kan göra några vettiga planer alls när det är så många variabler som kan ändras samtidigt. En matematik i den högre skolan.
Kanske är det då en fördel att ha en hemlig gråzon: ?Det är mycket på gång. I can tell you but then I have to kill you?.
Och vem vet, kanske är det trots allt det bästa för personalen, att leva i tron att ledningen har stenkoll.

Halleluja och läkemedel en obehaglig kombination

2

I gratistidningen
Stockholm city kan man idag läsa en krönika med rubriken ?Årets julklapp ?
cancervaccin?. Krönikan innehåller en uppmaning till alla som har en 18-årig
dotter att köpa en livmoderhalsvaccination ?till sin älskade tjej. Det är hon
värd?. Marknadsföringen av Gardasil har dragit igång en snöbollseffekt där allt
som kan kallas sund skepticism mot nya läkemedel är helt krossad.

Jag vill säga det med en gång: detta är inte ett
ställningstagande mot eller för hpv-vaccinerna Gardasil och Cervarix. Det finns
gott om duktiga läkare, forskare och hälsoekonomer som sitter och funderar över
vaccinets nytta och risker. De sitter och funderar därför att de anser att
frågan är komplex. Tyvärr har just
komplexiteten i frågan uppenbarligen inte alls nått ut till alla de kändisar
och starka organisationer som pumpar ut propaganda för att alla självklart ska
vaccinera sig med hpv-vaccinet Gardasil (eller Cervarix som precis blivit
godkänt).

Vad hände med allt prat om balanserad information om
läkemedel? Om att man ska vara försiktig med användandet av nya läkemedel
eftersom man trots alla kliniska studier inte har någon aning om läkemedlens
långtidseffekter eller ovanliga biverkningar? Det är som bortblåst.

Efter att Frida
Boisen i sin krönika i Stockholm city idag beskrivit sin egen upplevelse av att
ha fått beskedet om cellförändringar skriver hon: ?Men nu till de goda nyheterna,
the halleluja-moment för att prata ?Idol?-språk. Det finns ett vaccin mot
livmoderhalscancer. Jo, du hörde rätt. Det är sant!?      

Här borde en varningslampa tändas hos alla som har någon
kunskap om läkemedel. Halleluja och läkemedel har sällan varit en lyckad
kombination. Men Sanofi Pasteur MSD har flitigt utnyttjat frirummet i lagen som
säger att läkemedelsföretagen får marknadsföra vaccin direkt till patienten.
Och med kraftig draghjälp av hyllande journalistik har de lyckats övertyga
många unga tjejer att de riskerar sitt liv om de inte vaccinerar sig.

Man kan lite förvånat konstatera att företaget inte gör
något för att bromsa PR-maskineriet, även om Merck med Vioxx i färskt minne
borde veta att fallet blir mycket hårt när förväntningarna varit orealistiska. Men
var är ni andra? Ni forskare och läkare som i alla andra sammanhang propagerar
för en sund inställning till nya läkemedel. Det är er tystnad som bäddar för
hallelujastämningen. Vill man höra ens ett skeptiskt pip mot hpv-vaccinerna
måste man ringa till Norge, England eller USA. Hur kommer det sig? En
förklaring kan förstås vara att hela läkemedelssverige faktiskt står helt enade.
En annan att kampanjandet har letat sig så djupt innanför akademins dörrar att
alla skeptiker lever med övertygelsen att de nog har fel.

Frida Boisen uppmanar alla som har en dotter över 18 år att
köpa vaccinet. Men det finns en anledning till att Gardasil ingår i högkostnadsskyddet
enbart för flickor mellan 13 och 17 års ålder. Anledningen är att den skyddande
effekten av vaccinet hos de som redan haft sexuell debut är betydligt mindre. Men
den nyansen i informationen har gått förlorad. För den som vill veta
rekommenderas en artikel i New England Journal of Medicine från i våras som går
igenom vaccinets skyddande effekt för både unga och äldre, en
populärvetenskaplig summering av artikeln kan du läsa i PharmaTimes.

Frida Boisen skriver att hon tackade Gud, vetenskapen och
läkaren när hennes cellförändringar blev åtgärdade för ett antal år sedan.
Amerikanska Merck och den svenska återförsäljaren Sanofi Pasteur MSD skålar nog
i kaffet idag och tackar Frida Boisen för reklamen.


 

Industrin har tappat intresset för läkaren

1

Läkemedelsbranschen har antagit ett nytt mantra: patientens
behov ska stå i centrum. Efter att ha lyssnat på kvällens duell om vem som ska
fortbilda läkarna om läkemedel anar jag en ny konstellation. Industrin har
gjort slut med läkaren och börjat flirta med patienten. 

Jag har precis lämnat en två timmar lång duell mellan
Steinar Høeg från Läkemedelsindustriföreningen och Jan Hasselström som är
ordförande i Läkemedelskommittéernas fortbildningsutskott. Duellen, som
arrangerades av Läkemedelsvärlden, kombinerades av ett antal rundabords-samtal
mellan de trettiotal representanter från industrin, läkarkåren och
myndighetssverige som var på plats.

När det gäller kvällens kärnfråga, vem som ska fortbilda
läkarna om läkemedel, kan mest konstateras att frågan är tidlös, men
förutsättningarna håller på att ändras. Jan Hasselström talade mycket om att
det behövs ett rum i vården som är helt fritt från industrin, och det är där
läkemedelskommittéerna och deras utbildningar kommer in i bilden. Det är bara
de som kan och vill fokusera på att jämföra olika läkemedel med varandra. Steinar
Høeg förde istället fram synpunkten att industrin trots allt är de som kan sina
preparat bäst, ett påstående som möttes med frågan om det verkligen är de som
kan produkterna bäst som i slutändan är ute och utbildar läkarna.

Mycket finns att skriva om synpunkter och tankar som dök upp
under kvällens duell, men ett mer heltäckande referat får du i nummer 11 av
Läkemedelsvärlden.

En iakttagelse från kvällen var dock att Steinar Høeg,
som representerar industrin, nämnde patienten uppskattningsvis i tio olika
sammanhang. Jan Hasselström, som representerar landstingen, nämnde bara patienten
när han blev tillfrågad. Och frågan är om man inte här kan börja ana en ny
konstellation i läkemedelssverige; patienten och industrin kommer stå enade mot
en läkarkår som tappar allt mer makt och en politisk styrning som är allt mer
stressad över ekonomin.

Läkaren hör inte längre till industrins främsta målgrupp.