Arkivering

Under fyra år har jag deltagit i Apotekarsocietetens jury för att utse Årets bipacksedel inom olika terapiområden. Slutsatsen är att det finns stor förbättringspotential.

Varje omgång har vi läst och bedömt cirka 15 bipacksedlar var mot en given skattningsskala. Sedlarnas innehåll är strukturerat efter Läkemedelsverkets föreskrifter, men företagen formulerar texten själva. En inledande rubrik är ”Innan du använder detta läkemedel”. Genomgående inleds stycket med att man inte skall ta läkemedlet om man är allergisk mot detta. Detta är omöjligt att avgöra när man skall ta ett nytt läkemedel. Frågan borde klarats ut vid förskrivningen men för visst receptfritt kan varningen behövas.

En annan rubrik är ”Körförmåga och användning av maskiner”. Det finns tre lägen: påverkar, påverkar inte eller ej/bristfälligt undersökt. Uppgifter om att jag själv är ansvarig och att jag skall diskutera frågan med min läkare eller apotekspersonal utan att ange läget, är klokheter som inte är till hjälp när tabletten skall tas.

Apropå råden att kontakta läkare eller apotekspersonalen. Sjukhusläkare når man aldrig, vårdcentralen och apoteken på telefon- eller öppettider. Sjukvårdsupplysningen, som aldrig nämns, når man dygnet runt. Inte heller nämns läkemedelsföretaget som en resurs trots att de väl bättre än de flesta borde kunna svara på frågor om sina preparat.

Genomgående förekommer facktermer, som få utanför hälso- sjukvården förstår: MAO-hämmare, tricykliska antidepressiva, barbitursyror, kinoloner, kortikosteroider, angioödem, blodplättar, genombrottssmärta och så vidare. De går att undvika. Istället för att ange läkemedelsgrupper (t.ex. SSRI), som kan påverka eller påverkas av det aktuella läkemedlet, är det begripligare att ange motsvarande indikationsområde, t.ex. läkemedel mot depression, eventuellt med läkemedelsgruppen därefter inom parentes.

Svårast att förstå är avsnittet om biverkningar. Till och med specialister har stora problem. I ett examensarbete från 2008 bedömde bara drygt varannan farmacevt en verbalt uttryckt risk rätt och 70% den numeriska presentationen rätt. Många biverkningar kan man själv konstatera som t.ex. svettningar, men andra som leverskada är svårare. Istället för att ange alla tänkbara biverkningar bör mera krut läggas på att lära patienten att kunna avgöra om en biverkan är för handen. Är inte vit avföring ett tidigt tecken på leverpåverkan?

Slutligen några råd om bipacksedlarnas fysiska utformning: större text, tjockare papper vid dubbelsidigttryck så att texten inte lyser igenom samt färre vikningar som skrynklar pappret.

Idealet för receptbelagt är givetvis att patienten får en aktuell bipacksedel i samband med förskrivningen. Landstingens oförmåga inom IT-området gör nog att detta ligger en bit fram i tiden. Kanske kan någon apotekskedja bli först med att erbjuda utskrivna sedlar och kommenterar till texterna. Apoteket AB behövde aldrig.

Förhoppningsvis kan omregleringen strax bli verklighet i praktiken.
Dock, för småföretagare är det fortfarande många frågetecken som
kvarstår.

I förra veckan publicerade de moderata riksdagsledamöterna Hans Rothenberg, Helena Bouveng samt Bengt-Anders Johansson artikeln ?Rätt recept för Apoteket? på www.finnveden.nu.

En apotekare och förhoppningsvis blivande småföretagare som jag pratat mycket med blev irriterad över inlägget och skrev ner sina synpunkter. Jag har fått läsa hans text, och vill ge er läsare samma möjlighet.

Orden som står här nedanför är alltså inte mina men jag hoppas att kommentaren kan bidra till en nyanserad diskussion om de verkliga förutsättningar som idag finns för småföretagare som vill starta eget apotek.

Kommentar av apotekare med ambitioner om att kunna bli småföretagare:

Helt i motsats till budskapet i artikeln är det idag i princip helt omöjligt för småföretagare att själva starta apotek med de förutsättningar som gäller. Apotekens Service AB (ASAB) har ingen plattform klar som nya expeditionsstödsleverantörer kan testa mot. Detta krävs för att säkerställa kvalitet och robusthet då systemen ska integreras med IT-infrastruktur som omfattar olika register med personuppgifter, elektroniska recept osv. Eftersom ASAB:s uppdrag kommit för sent och arbetet drar ut på tiden har en irritation uppstått. ASAB har valt att hålla en ?vi har allt under kontrollattityd? och skyller inte på uppdragsgivaren, utan istället på leverantörerna vilket kan tyckas magstarkt då de själva inte erbjuder vad som ålagts dem. Man ska även vara medveten om att de expeditionslösningarna som till slut presenteras är anpassade för klustren och inte egenföretagare. Ingen har tagit ansvar för att skapa en konkurrenssituation där även egen-uppstartare ska kunna finnas med från startläget. Lösningarna för dem kommer istället i bästa fall att påbörjas när allt annat är klart och övriga aktörer ute på marknaden. Detta är inte konkurrensneutralt!

Ett expeditionsstöd måste alltså finnas på plats och vara kvalitetssäkrat för att Läkemedelsverket (LV) ska godkänna en apoteksansökan. LV uttryckte häromdagen att man var förvånad och bekymrad över att de flesta inkomna ansökningarna saknade uppgifter och tidsplaner för kvalitetssäkrade IT-stöd. Hur skulle man kunna presentera något då ASAB inte givit oss förutsättningar?

Naturligtvis har LV och säkert politikerna ett svar även på detta. Det kan sammanfattas med ett långt ord, ?Övergångslösningen?! Denna ATS-baserade lösning kostar minst 820 000 kr för en egenuppstartare, men är något mer prismässigt rimlig för de stora kedjorna. Kostnaden förefaller helt orimlig för ett nytt litet entreprenörsapotek, vilket alla politiker säger att de vurmar för, om det beräknas omsätta under exempelvis 10 miljoner kronor. Dagens icke konkurrensutsatta apotek gör i bästa fall en vinst på 2-5% när motsvarande lösning kostar en bråkdel (ca ¼) av förslaget pris. Det är enkel matematik att komma fram till att verksamheten nu hamnar på minus redan från start och inte kommer att gå runt. Ett skalanpassat pris hade varit mycket rimligare.

Tyvärr har varje omregleringsinstans tydligen inte erhållit ett övergripande uppdrag att hjälpa till att skapa en bred och fungerande konkurrensutsatt marknad, vilket leder till att de bara ?sköter sitt?, ofta på detaljnivå. Naturligtvis borde någon ta ansvar för att det finns en röd tråd mellan alla de uppdrag, ansvarsområden och uttalade mål som framförs. Så är inte fallet. En avsaknad på integration mellan instanserna är uppenbar och har genererat en brist på förståelse för de apoteksaktörer, exempelvis småföretagare, som möter de spretiga förutsättningar instanserna bidrar med att skapa. Jag får uppfattningen att resonemanget är att ?Så länge vi sköter vårt detaljuppdrag kan vi i alla fall vara nöjda, och i värsta fall skylla en misslyckad omreglering på alla andra?.  

Att marknaden riskerar att bli överetablerad samtidigt som nästan all OTC lyfts ut i detaljhandeln utgör för småföretagarna ytterligare försvårande förutsättningar. En stor del av dagens apoteksinkomst kommer just från dessa produkter och förändringen kommer även att ge följdeffekter på handelsvaruförsäljningen.

Det är förvånande att politiker och LV anser att kunder utan farmacevtisk kompetens, och utan möjlighet till rådgivning, ska ges ansvaret att kunna bedöma läkemedelsvalets lämplighet för i princip alla otc-läkemedel. Läkemedel på dagens otc-lista för dagligvaruhandeln kan vara direkt olämpliga för vissa personer och utgöra högriskläkemedel i andra fall. Naturligtvis fungerar de oftast väl när de används rätt och förstärker då hälsa och livskvalitet. Det är för att uppnå just rätt användning som tillgången på farmacevtisk kompetens är så viktig. Vi kan därför tyvärr förvänta oss att allt fler magsårspatienter som ska egenbehandla ett smärt-tillstånd och väljer ett NSAID (Icke steroidbaserat anti-inflammatoriskt läkemedel) utan att reflektera över ökade blödningsrisker. De kommer heller oftast inte snappa upp att ett samtidigt födointag kan dämpa de slemhinneirriterande egenskaperna något. Artikelförfattarna ger en känga till de ?monopolkramare? som velat hålla nässprayer utanför daglig varuhandeln. Med ordlekar väver de humoristiskt (eller inte..) in orden nässpray, näsvishet och envishet, men är dessa produkter verkligen så självklara? Nässprayer med oximetazolin och xylometazolin utgör några av våra mest felanvända läkemedel som i sådana fall tills slut kan ge upphov till kronisk nästäppa via tillståndet Rhinitis medicamentosa. Det är därför lätt hänt att framtida köp i dagligvaruhandel lätt fortsätter, utan intervention, tills det är för sent att råda bukt på det verkliga problemet. Jag nämner detta triviala exempel för att belysa att för nästan alla dessa OTC-produkter är tillgänglighetsbeslutet inte alls så självklart som det kan verka, även om man kan ha olika åsikter om det är tillgänglighet eller säkerhet som bör prioriteras.

Pricken över i:et de sista veckorna var beslutsfattarnas ståndpunkt att personal i dagligvaru-handeln skulle ges behörighet att ge råd om OTC-läkemedel efter en kort utbildning. Reflektion: Vi har faktiskt en felaktig läkemedelsanvändning som kostar samhället mångmiljardbelopp och lidande varje år. Det finns en anledning till att receptarier har en treårig utbildning och apotekare en femårig. En eloge därför till Svensk Handel som tog sitt ansvar med beslutet att endast hänvisa kunderna till patientinformationen i kvalitetssäkrade Patient-Fass samt bistå med farmacevtisk rådgivning, exempelvis via telefon.
 
Apoteksgruppen har sedan länge indikerat stand still för avyttringar, potentiella expansions-begränsningar, ej fullt ägande, och har ej gått ut med offentliga garantier för möjlighet till parallell uppstart utanför klustret. Problemet är att politikerna inte verkar vilja möjliggöra för något annat alternativ. Entreprenörerna måste nu sannolikt köpa överprisade apotek med övertalig och ej självvald personal, eftersom det annars inte går att starta en verksamhet alls. Småföretagare har aldrig varit en prioriterad grupp i någon av processerna (annat än i politikers tal). Olika instanser i omregleringsprocessen (Socialdepartementet, TLV, ASAB, LV och OAB) har alltså inte heller integrerats tillräckligt i varandras uppdrag. Stopp-klossarna ligger därför nu utspridda överallt.
 
Vi småföretagare kan skapa allt det som ni efterfrågar med ökad tillgänglighet, nytänkande och bred konkurrens, men då krävs det att ni börjar lyssna på oss när ni fastställer fundamenten. Idag står vårt hopp till att Farmacevtföretagarna ska finna finansiering för ett klusterköp eftersom deras lösning verkar ha rätt intentioner. Annars blir det nog få små-företagare på den omreglerade marknaden och troligtvis svårt att sälja ut de befintliga apoteken. Risken att vi slutar med ett oligopol är uppenbar!
 
Idag har ingenting i praktiken anpassats för att egenstartade apotek ska kunna existera. Dvs. varken upphandlingsfunktioner, stödfunktioner, IT, expeditionsstöd, ansökningar till LV, processens transparens, tidsperspektivet, Apotekets stand still längd mm. I alla dessa fall finns ingen entreprenörsanpassning.
 
Det är därför provocerande att hela tiden mötas av uttalanden, särskilt av riksdagsledmöter, som det egentligen inte finns någon grund i.

Grattis till Apoteket AB, Boots, Celesio, ICA, KD, TAMRO etcetera som i alla fall ges förutsättningar att existera på en omreglerad marknad. Själv får jag söka mig till Storbritannien där en konkurrensutsatt bred marknad verkligen existerar. Ta det lugnt Hans, Helena och Bengt, snart slipper ni mig och många andra driftiga apotekare.

/Apotekarentreprenör (ej likställt med franchise-kedje-medlem!)

Jag tycker att det nu är hög tid (om inte tidigare) för politiker att agera kraftfullt för att småföretagare verkligen ska få en möjlighet att komma in på apoteksmarknaden. Som ?Apotekarentreprenör? pekar ut finns det fortsatt många barriärer för en entreprenör som vill starta eget apotek utanför småföretagarlösningen. Kom också ihåg att Apoteksgruppen inte givit något OK att man kan ansluta sig till deras tjänsteutbud.

Politiskt har det tidigare varit den uttalade intentionen att skapa möjligheter för apoteksentreprenörer, det var bland annat därför initiativet till småföretagarlösningen togs. Under resans gång så har dock småföretagarna ?glömts bort? och nedprioriterats till förmån för stora multinationella kedjor.

Jag och ?Apotekarentreprenören? och många med oss hoppas nu att politikerna går från populistiska uttalanden (vilka antagligen kommer att bli fler desto närmare valet vi kommer) till mer ?action? (Att göra lista finns att läsa i texten ovan).  Det är det som småföretagare verkligen behöver. Annars är risken överhängande för att driftiga entreprenörer tvingas flytta utomlands och politikernas uttalanden kommer då låta än mer ihåligt. Låt oss slippa det, men tiden är knapp.

I Norge har de apoteksoligopol. Vad vill politikerna i Sverige ha för marknad?

På Norska Apotekforeningen:s hemsida kan man läsa att utav landets 646 apotek, så är endast 23 entreprenörsdrivna. Anledningen till detta är naturligtvis många. Men en sak står klar, det krävs samarbete för små aktörer kring vissa funktioner för att kunna klara av tuff konkurrens ifrån stora multinationella kedjor och för att uppnå skalfördelar. En av de viktigaste apoteksfunktionerna att samarbeta kring är otvetydigt inköp.

Det var emot denna bakgrund som det politiska initiativet sent togs att skapa en småföretagarlösning genom OAB:s försorg. I OAB:s verksamhetsavtal kan man läsa om dess målsättning: ?att skapa förutsättningar för en väl fungerande konkurrens på en omreglerad apoteksmarknad med beaktande av konkurrenssituationen på apoteks- och läkemedelsmarknaden i dess helhet??

Den möjlighet som nu bjuds småföretagare är att köpa apotek i den 150 apotek starka småföretagarlösningen. De blivande småföretagarna får dock vänta till dess att de stora kedjorna har fått genomföra sin process. Som småföretagare har man sedan möjligheten att få äga en majoritet av ?sitt? apotek. En minoritet blir kvar i statlig ägo med allt vad det innebär av risk för politiska turer (oppositionen har tidigare uttryckt en vilja att riva upp omregleringen).  

Om Statens avsikt är den tidigare aviserade att skapa en dynamisk marknad, bör rimligtvis alla entreprenörer få möjlighet att köpa in sig i delar av OAB:s stödstruktur. Detta bör alltså inte endast vara förfördelat de 150 stycken apoteksägarna inom lösningen (mer korrekt apoteksdelägare), utan för alla blivande entreprenörer!

För en tid sedan adresserade jag OAB med frågeställningen ovan (om entreprenörer kan köpa in sig inköpsfunktionen). Svaret jag fick var:

?De frågor som du tar upp ligger en bit fram i tiden att ta ställning till i detalj, så att vi ber dig att återkomma när Apoteksgruppens organisation har satt sig och är up and running.?

Utan tydlighet och klara förutsättningar så tror jag att få entreprenörer vågar ta klivet att satsa sitt sparkapital på ett apotek med en osäker framtid. Risken är då att vi får ett oligopol, vilket jag inte tror att någon vill ha bortsett ifrån de redan nämnda multinationella kedjorna?   

Vem är egentligen the bad guy? Apoteket som har tagit sig allt för
stora friheter eller Omstruktureringsbolaget som lyssnar för mycket på
konkurrenterna och stryper Apoteket? Klart är att det finns många tolkningar av
helgens och de senaste veckornas händelseutveckling.

Det är inte svårt att förstå de nya aktörernas frustration den här hösten. De räknar och räknar och räknar för att se vad ett apotek är värt. De tänker och tänker och tänker för att förutspå vad som kan påverka värdet av de apotek som de planerar att köpa. Och så är målet rörligt hela tiden. Apoteket AB sitter allt annat än still och vips förklarar de att de planerar ett stort projekt tillsammans med Ica. Stefan Carlsson har aldrig hymlat med att han är en man med expansionsplaner. Inte konstigt att irritationen och frustrationen pyser från de framtida aktörerna.

Det är heller inte särskilt svårt att förstå Apotekets frustration. De fattar att konkurrensen kommer att bli hård, de ser hur aktör efter aktör får profilera sig. Alla är nyfikna på de nya, de flesta är sura på den gamle. Ordern är att sitta still, men hur lätt är det när man samtidigt ska behålla sin personal och visa framåtanda? Pratar man med Per Båtelson är det uppenbart att deras upplevelse är att de redan gjort betydligt mer än vad någon någonsin skulle kunna förvänta sig av ett företag. Irritation och frustration även här. Inte konstigt.

Mitt i frustrationens centrum sitter OAB. Som, för att låna regeringens ordval, har att göra med en ?mycket svår balansgång?. Svår uppgift, javisst. Men kan de stå fria från kritik för det? Knappast.
Signalen från helgens händelser är tydlig, ingen har riktigt koll på läget. Det är uppenbart att OAB känner sig pressade, att de har missbedömt situationen tidigare och att de nu agerar desperat. Kanske var det på tiden att de agerade, men särkilt välskött är det inte.
 
Och regeringen då? Även de försöker slingra sig bort från kritik med förevändningen att det är ett svårt läge nu. Och inte heller de verkar ha koll. Märkligt med tanke på att det finns representanter från socialdepartementet både i den nu avgående styrelsen för Apoteket AB och i OAB:s styrelse. Men det är enligt Joakim Pettersson, politiskt sakkunnig på socialdepartementet, ingen garanti för ett informationsflöde. Som han sa på måndgaskvällen: ?Optimalt kan man ju tänka sig att det sker en informationsöverföring, men det är inte självklart att det är så.? Och på frågan om han själv känt till något om Apotekets planer med Ica svarar han: ?Jag känner inte till någonting.? Förvirrande svar. Antingen vill de inte veta av att de stått bakom Ica-historien. Eller så har de ingen koll på vad Apoteket gör i dessa känsliga tider. Inget av dessa alternativ är särskilt smickrande.

Regeringen har visat en järnvilja när det gäller omregleringen av apoteksmarknaden. Men att resan sker på en mycket gropig och svårmanövrerad väg är tydligt. Avskedandet av Tauberman i vintras var en första signal om att regeringen är beredd att utan reson flytta på alla hinder. Avsättandet av hela Apotekets styrelse visar det ännu tydligare. Handlingskraftighet eller svaghet? Det ligger i betraktarens öga.

Hur som helst blir resan dyr. Och det i flera olika valutor samtidigt. Pengar är bara en. Personalens trygghet, patienternas trygghet och politiska poäng några andra.

Staten har vid utförsäljningen av Apoteket AB behållit ca 40 procent av
apoteken. Den allmänna uppfattningen är att resten av bolaget kommer
att privatiseras efter ca tre år. Att inte allt såldes ut på ett bräde
kan ha såväl säkerhetsmässiga, ekonomiska som opinionsmässiga skäl.

Utförsäljningen av resten stoppas rimligen vid ett regimskifte 2010 med hänsyn till oppositionens redovisade motstånd mot avmonopoliseringen. Om den borgerliga regeringen sitter kvar blir frågan vad restposten kommer att vara värd när de flesta konkurrenter redan etablerats på marknaden.

Det är mot ovanstående meningsfullt att diskutera vad staten vill med bolaget under mellantiden. Det finns två huvudspår. Endera följs spåret för SVT och Systembolaget och Apoteket AB åläggs fortsatt visst samhällsuppdrag eller så väljer man Vattenfallspåret och kramar ur så mycket vinst man kan. Ombyggnaden av shoppar och samarbetsavtal med ICA antyder det senare valet.

I det nya verksamhetsavtalet, som gäller från 1 juli, finns inget samhällsansvar redovisat. Det handlar främst om bolagets ansvar för vissa verksamheter till den 1 juli 2010, då nya aktörer väntas ha etablerat sig samt om avgifter till Apotekens Service AB. Borta från tidigare avtal är kravet att Apoteket AB skall samråda med vården, kommunerna och handikapporganisationerna inför nyetableringar. Borta är också kravet att priserna på produkter utanför läkemedelsförmånen skall vara skäliga med hänsyn till syftet med försäljningen och bolagets kostnader. Till skillnad från sina konkurrenter kan Apoteket AB i praktiken inte gå i konkurs. Denna livlina borde motivera några särskilda uppgifter på läkemedels-/folkhälsoområdet.

En vink om bolagets inriktning ges i årsredovisningen för 2008, som godkänts av styrelsen och därmed av statens representant. Fyra värderingar skall vara vägledande: Trovärdighet, Omtänksamhet, Nytänkande och Handlingskraft. En avgörande fråga är trovärdigheten. I företagets annonser under senare tid tycks försäljning av kosttillskott och naturmedel vara den stora uppgiften med bl.a. återkommande reklam för Rosenrot (traditionellt växtbaserat läkemedel). Produktens brist på effekt redovisades i en debattartikel i DN den 6 juni. Försäljningen tär därför på trovärdigheten. Texten ?används mot? är oansvarig och undviker frågan om produkten hjälper eller ej, vilket Apoteket AB borde svara på. Att tumma på trovärdigheten fjärmar Apoteket AB från Hälso- och sjukvården med sitt credo ?vetenskap och beprövad erfarenhet?

Hösten är nu officiellt här då tipskupongen återigen innehåller
engelska topplag. Den annalkande kylan har gjort att sommarslumrande
aktörer på apoteksmarknaden bryskt vaknat till liv de senaste
veckorna och laddar för slutspurten.

Från läktaren noterar jag att:

?    Den svenska apoteksmarknaden verkar bli mycket mer fragmenterad än vad många trodde, långt från den ?norska modellen?. Apoteket AB står till synes som kortsiktig vinnare med flera små och medelstora spelare jämte sig. Sen får vi inte glömma alla de modiga få som startar eget.

?    Det gnälls mycket från en del aktörer som anser att Apoteket AB får ojusta fördelar på den nya marknaden. Kanske gnälls det enbart som en del i ett totalt förhandlingsspel men om man inte tror på att ens egen förmåga klarar detta, under omständigheterna ganska givna förhållande, så bör man omvärdera satsningen.

?    1 oktober ändras vardagen för många farmacevter och patienter då bestämmelserna för generisk substitution ändras så att valmöjligheterna blir färre och en ?månadens vara? införs. Återstår att se hur det kommer att fungera.

?    Statens ?småföretagarsatsning?, nu under benämningen Apoteksgruppen, verkar inte vara något annat än en ren franchisingvariant av Apoteket AB. Alla som har romantiska idéer om att öppna sitt eget lilla apotek med chans att styra marknadsföring, profilering och inköp själva bör se sig om efter andra möjligheter.

?    Big Pharma genomgår den svåraste strukturkrisen sedan apoteken slutade tillverka läkemedel själva. Övertro på fusioner i stället för innovationer kommer att inom 15 år förvandla dem till rena marknadsföringsorganisationer där produkterna köps färdiga från riskkapitalsdrivna forskningsbolag.

?    Apotekarprofessionen behöver en omstart. Helst ser jag att den just nu sömniga Apotekarsocieteten tar tag i detta. De är de enda som har historiken och resurserna men saknar just nu visioner och engagemang.

?    Dagen-efter-piller gripbart i butik inte låter som en speciellt bra idé.

?    Modo kan skrälla i årets Elitserie!

Sommaren har varit bra. Soliga dagar med nakenbad i Hedenlundasjön,
Djulösjön eller Båven och regniga på Flens bibliotek: För vilken gång i
ordningen går jag med huvudet på sned över bokryggarna med memoarer och
biografier?

Jag lånade journalisten Hans ? Honkong ?Grankvists memoarer ? så där. Bättre var Nancy Erikssons. Hon var minister i Erlanders och Palmes regeringar och satte stopp för utbyggnaden av Vindelälven till Palmes förtret. Född under enkla förhållanden utbildade hon sig till sjuksköterska. Hon hade velat bli apotekare, men skriver att det yrket var för besuttna. På den punkten har hon fel. Apotekarutbildningen var attraktiv för mindre bemedlade eftersom den innehöll mycket betald praktik. Om detta vittnar många i den antologi över apotekarliv under 1900-talet, som jag arbetar på. Hur som helst var hennes memoarer flerfaldigt bättre än Göran Perssons och Per Nuderts. Det enda nya var att Nudert tydligen är gift med journalisten Ingrid Carlberg, författare till succéboken Pillret.

Mitt stora kap under sommaren var Erik Hulténs ?Men roligt har det varit ? en forskares memoarer? utgiven 1973. Hultén var botanist och kan kanske betecknas som den siste Linnélärjungen, som under stora strapatser reste ut i världen. Han kartlade Sydkamtjatkas, Aleuternas (ett öband sydost om Berings Hav) och Alaskas flora. Till Kamtjatka reste han tillsammans med bl.a. Sten Bergman 1920. Resan tid tog 120 dagar! Han stannade i tre och ett halvt år med Petropavlovsk som bas. Posten tog lång tid och efter fyra månader fick han reda på att hans far avlidit. Man levde på lax och björnkött. Det bästa på björnen ? han såg108 och sköt många? var labbarna, bringan, levern och tungan. På hemresan över Japan besökte han dess urbefolkning, som använde extrakt från Aconitum maximum, en släkting till vår Stormhatt, som pilgift. För mig, som själv forskat på ett pilgift, var detta en nyhet. Pilgifter har jag främst förknippat med Afrika och Sydamerika.

Hultén, vars son Pontus blev känd som Moderna museets ryktbare chef på 60- och 70-talet, träffade många kända personer: vigd av ärkebiskopen Nathan Söderblom, lyssnat på föredrag av Albert Einstein i Göteborg, talat med den som balsamerade Lenin och dansat med Maria Romanov på Stenhammars slott, tsarsläktingen som gifte sig med prins Wilhelm mm.

Särskilt intressant i boken var notiser om sjukdom och läkemedel. Hulténs yngre syster dog vid ett års ålder sedan behandling med blodiglar inte hjälpt. Hans mor blev blind av en tumör på synnerven. Behandling med kvicksilversalva hjälpte inte. Själv fick han kikhosta 1905 och behandlades med hästmjölk, som smakade urk. En bekant läkare hade ett recept för simulanter i det militära: Dyvelsträck, Gummi arabicum, bikarbonat och ricinolja. Det smakar äckligt, fastnar i tänderna, man rapar och blir lös i röret. Vid ett besök runt 1900 i Valdemarsvik besökte Hultén apoteket i vilket fanns en papegoja som sa: ?Vill du ha kaffe, vill du ha kaffe? och ett ögonblick efteråt ?ska du gå nu, ska du gå nu? Vackra Klara, Vackra Klara?. Kanske papegojor är något att överväga nu när alla nya apoteksaktörer skall profilera sig?

Under Almedalsveckan medverkade jag i ett seminarium som Läkemedelsverket anordnade under rubriken ?Det finns inga säkra läkemedel?. Min roll var att försöka förklara varför det skrivs så mycket i medier om risker och så lite om fördelar med läkemedel.

I ärlighetens namn vet jag inte om det där med att journalister är överdrivet förtjusta i risker stämmer. Jag skulle snarare beskriva det som att både fördelar och nackdelar överdrivs i så fall. Jag ser kvällstidningarnas rubrik om Acomplia framför mig ?smal rökfri och nykter med ny tablett?. För bra för att vara sant visade det sig ju. Men visst finns det andra löpsedlar som etsat sig fast ? så farligt är ditt läkemedel och liknande. Men en stor del av problemet tror jag är att ämnet läkemedel är svårt.

Det var just detta som låg som en klangbotten under hela seminariet ? finns det något vettigt sätt att förmedla information om läkemedel så att allmänheten förstår att all bedömning av läkemedel är en avvägning av risk mot nytta? Och dessutom göra det på ett sätt som inte skrämmer upp patienter och anhöriga? En gammaldags approach är ju annars att inte berätta för tant Asta om det hon inte behöver bekymra sig om. Lita på farbror doktorn. Så länge inte Asta googlar, kollar i Fass, eller för den delen fördjupar sig i den lilla prassliga lappen som medföljde läkemedelskartongen kanske det funkar. Tills något händer som bekräftar Astas fördomar att läkemedel i själva verket är gift, det visste hon ju egentligen hela tiden. Nästa gång tar hon bara en halv dos eller i värsta fall ingen alls.

Jag är övertygad om att de allra flesta patienter uppskattar ärlighet. Och om man får en bra information om vissa biverkningar blir de lättare att uthärda. Då kanske man också kan få tips om de biverkningar som ofta går över, eller om det finns strategier som minskar dem.

EMEA:s chef Thomas Lönngren var också med på seminariet, och han tog upp det aktuella dilemmat med pandemivaccinerna som ligger på EMEAs bord. Ska man godkänna dem trots bristfälliga data om eventuell påverkan på gravida och barn och så vidare? Är H1N1-pandemin så pass allvarlig att ett skyndsamt beslut krävs? Hans öppenhjärtlighet var befriande, och banar vägen för en ärlig dialog om läkemedel i samhället. Han slog ut med händerna och sa att det här är skitsvårt, kanske ett av de svåraste besluten man kan tvingas fatta. Säg att de avvaktar mer data, och pandemin snabbt muterar och blir livshotande och det blir för sent att vaccinera. Eller omvänt att massvaccinering påbörjas, och någon allvarlig biverkan uppdagas samtidigt som pandemin avstannar. Frågan har också debatterats öppet i medier under sommaren, och det skapar givetvis både frågor och osäkerhet. Vi har redan fått frågor till redaktionen om man ska våga vaccinera sina barnbarn och så vidare.

Jag tror ändå att den här typen av öppenhet är nödvändig för att skapa ett långsiktigt förtroende mellan professionen och patienterna. Och jag tror att patienter kan hantera den komplexa verkligheten. Men det ställer höga krav på alla som sitter inne med kunskap. En avgörande faktor blir att alla som är experter på läkemedel, alla duktiga läkare, farmacevter, forskare, myndighetspersoner och andra sakkunniga vågar uttala sig. Det är inte alltid bekvämt att bli citerad i medier eller lätt att ta sig tid att förklara enkelt för patienter. Men det är enda sättet att få en nyanserad bild av läkemedel i samhället.

Detta är Ewa Lundborgs sista blogg som chefredaktör för Läkemedelsvärlden. Läs mer här.