Den senaste tiden har varit den mest turbulenta hittills för
Apotekssverige. Aldrig har det skrivits, bloggats och televiserats så
mycket om apotek(et), omregleringen och det politiska spelet bakom.
Dags att träda tillbaka en smula i stormens öga och ställa en enkel
fråga: Vad hände med apotekaren som samhällets läkemedelsexpert?
När jag själv började apotekarprogrammet i mitten på 90-talet var det tre faktorer som gjorde att valet för på detta. 1) Jag gillar kemi och biologi 2) Jag klarar mig utan matte och fysik 3) Man ”blir något”. Detta ”något” består i varumärket apotekare som skulle fungera som ”samhällets läkemedelsexpert”. Ett varumärke som på samma sätt som Coca Cola, Apple, IKEA och Absolut hela tiden måste omprövas, förnyas och förbättras. Tyvärr i motsats till exemplen givna finns solklara kommersiella motiv bakom arbetet.
Återigen: Vad hände med tanken att apotekaren skulle vara samhällets läkemedelsexpert? Svaret ligger i en annan, närliggande fråga: Vem har att vinna på att apotekare är och förblir ett starkt varumärke? Apoteket AB gör det inte då företaget reducerat apotekare till apotekspersonal eller kanske farmacevter i bästa fall. Farmacevtförbundet, ja det hörs ju redan på namnet. Apotekarsocieteten hörs det inte på namnet men vill hellre heta något annat. Farmaceutiska fakulteten i Uppsala skulle göra det men funderar fortfarande på hur man ska möta konkurrensen i stället för att ta ledningen. Apotekarsällskapet står pinsamt ensamma här.
Resultatet efter 20 år (OBS! Tillspetsat): Frågor om mediciner ställs till läkaren eller sjukvårdsupplysningen, svårare frågor till den kliniske farmakologen. Frågar media zoomas närmsta apotekslåda in. Läkemedel hämtar man hos en receptarie medan frågor ska ställas till farmacevten. Vi är organiserade i ett farmacevtförbund och får möjlighet till vidareutbildning i Läkemedelsakademin. Vi är apotekare men famlar i okunskap kring basal apoteksdrift. Vi är legitimerade via Socialstyrelsen, säljer produkter godkända av Läkemedelsverket och subventionerade av TLV. Är den nån mer än jag som tycker att det krävs en samlande kraft här?
Läkemedel kostar samhället nästan 30 miljarder per år, och kanske lika mycket till på grund av felaktig användning. Det är dags att putsa på varumärket och ta ställning. Det finns det miljarder skäl till.
Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läs mer
Nog finns det en organisation som värnar apotekarens kompetens och yrkesroll: Apotekarsällskapet. Inte helt okontroversiellt, medges, men det finns. http://www.apotekarsallskapet.se för den som är intresserad.
Vad är det som är så kontroversiellt med Apotekarsällskapet egentligen, att de värnar om att apotekaren ska få ett uns att den uppskattning i Sverige som densamme har i utlandet?
De senaste två kommentarerna är motsägelsefulla. 1968 var snart ett halvsekel sedan. Hur lång tid ska det ta att implementera nya rutiner? Hur mycket är de ”gamla” rollerna värda? Hur mycket är kunskapen värd om media och allmänhet inte vant sig vid apotekares informationsroll på 41 år?
Nydert säger både ja och nej till apotekare i vården. Det ska samarbetas. Vad annars? Det står knappast i kontrast till en stärkt profession, där arbetsgivarna vet vad de vill och vad de får. Idag lägger apotekare studiemedel på att plugga vidare till ”kliniker”. Alla får inte jobb. Istället skulle Apoteket Farmaci kunna säga att nu satsar vi på fler apotekare och parallellt med ökad erfarenhet organiserar vi specialistutbildningar i klinisk farmaci. Vid all rekrytering gör tester och vi kräver apotekarexamen i botten för blivande klinikfarmaceuter. Då hade man gett ett helt annat budskap i professionell mening.
Skall vara: implementera nya ROLLER!
Regler för kommentarer på Läkemedelsvärlden.se
Kommentarerna förhandsgranskas inte. Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läkemedelsvärldens redaktion förbehåller sig rätten att stryka hela eller delar av inlägg som inte uppfyller våra regler. Läs mer här