I våras stod det klart att regeringen valde att inte förlänga Christina Åkermans förordnande som generaldirektör för Läkemedelsverket när det gick ut i slutet av augusti. Många sökte jobbet, och regeringens val föll på Stockholms läns landstings hälso- och sjukvårdsdirektör och biträdande landstingsdirektör Catarina Andersson Forsman. Den 1 oktober tillträdde hon sin nya tjänst, och hon beskriver den första tiden som fantastiskt spännande.
– Jag har gått runt på Läkemedelsverket och lyssnat, lärt och pratat med väldigt många medarbetare. Det är väldigt viktigt för mig att vara en närvarande chef, det har jag alltid varit i alla mina chefsjobb. Det är svårt att förstå verksamheten om man bara sitter bakom ett skrivbord.
– Den kommunikativa delen av ledarskapet, att lyssna och fånga upp saker, ser jag som det viktigaste i att försöka leda verksamheten framåt. Det finns fantastiskt mycket idéer och förslag i verksamheterna.
Hur var det att komma till en arbetsplats som präglats av konflikter med anonyma brev och skriverier i tidningar?
– Jag har bytt jobb ett antal gånger och varje gång har jag gått in för att lära känna organisationen och titta framåt eftersom det är det jag kan påverka. Jag vill skapa en arbetsplats där vi har respekt för varandra, där man känner sig trygg och kan prestera högt. Det har varit min ledstjärna på alla arbetsplatser och det är precis den ingången jag har haft även denna gång.
Vad är det första du vill ta tag i?
– Jag har sagt det sedan jag tillträdde, att jag inte tror på en revolution utan på evolution. Jag vill lyssna och lära mig innan jag ritar om kartor. Jag har mycket chefserfarenhet och varje organisation har sina karaktäristika. Det är viktigt att förstå dem för att kunna bejaka organisationernas styrkor.
– Men det vi måste jobba med nu är en strategisk plan, där kommer bland annat det jag lyssnar av från personalen att komma in. Tillsammans med alla medarbetare måste vi vara överens om vad våra uppdrag är, vad vi ska prioritera och hur vi ska jobba. Det ska vi ägna första halvan av 2015 åt.
Finns det något på längre sikt som du redan nu sett att du vill förändra?
– Det vore förmätet av mig att efter sex veckor veta precis vad jag vill förändra. Det jag vet och tror att vi måste bli ännu bättre på, är våra inre och externa processer. Omvärlden ställer väldigt höga krav på oss och om vi ska möta dem och vara ett framstående läkemedelsverk i Sverige, så måste vi vara effektiva. Den riktiga utmaningen är att hitta processerna och verktygen som stöder våra medarbetare, så de har rimliga förutsättningar att göra ett jobb som är spännande och intressant utan att hela tiden springa fortare.
Vilka utmaningar och krav ser du på myndigheten framöver?
– Vi lever i en sådan komplex värld vilket gör att vi måste öka vår samverkan. Nationellt handlar det bland annat om hur vi tillsammans med andra myndigheter kan arbeta för att få läkemedel tidigt introducerade i Sverige.
– Vi måste även öka våra interaktioner med brukar- och patientorganisationer. De sitter på väldigt mycket erfarenhet som vi kan ha nytta av när vi följer upp preparat. Men samarbetet gäller även andra intressenter. Inte minst behöver vi närma oss hälso- och sjukvården för att tillgodose de behov de har av oss som myndighet. Apotek och läkemedelsindustrin är andra grupper. Läkemedelsindustrin genomgår en stor förändring och det innebär mindre, nischade life sciencebolag som ställer andra krav och som behöver annat regulatoriskt stöd än stora företag. Där har vi en uppgift att sprida kunskap. Hur vi agerar kan påverka industrin i Sverige.
– Vi behöver också vara duktiga på att kommunicera. Inte bara med allmänheten, men också genom att vara tillgängliga för medier. Där är det viktigt att våra medarbetare får stöd så att man vågar och vill ta kontakt med medier. Min bild är att det har pågått ett systematiskt arbete de senaste två åren i att utbilda medarbetare kring mediekontakter.
– Regeringen är vår uppdragsgivare, men vi måste ha en egen uppfattning utifrån de uppdrag regeringen ger oss. Det är myndighetens uppdrag att utifrån vår expertkunskap tala om hur vi vill lösa uppgifterna.
Läkemedelsverket fick nej till att höja avgifterna för kontroll och tillsyn. Hur påverkar det er?
– Konkret innebär det att vi kämpar med ekonomin. Vi kommer under 2015 jobba strukturerat för att åstadkomma stabila förutsättningar under 2016-2018.
– I princip inom alla områden vi kan mäta har vi ökat väldigt mycket varje år, till exempel vad gäller antalet ansökningar, läkemedel och samtal och mejl till Giftinformationscentralen och Läkemedelsupplysningen. Det är ett ökat tryck på myndigheten. Vissa saker går inte att göra effektivare, men vi kan se på processer.
Det har pratats om att ni står inför stora pensionsavgångar. Hur arbetar ni med det?
– Vi har ett antal medarbetare som är födda i slutet av 40- och början av 50-talet, som inom inte allt för många år kommer att gå i pension. De har expertkunskaper som det tar år att erhålla. Därför är det viktigt för oss att fundera på vår kompetensförsörjning. Det är en akilleshäl för en expertorganisation.
Finns det är särskild typ av medarbetare ni vill locka?
– Vi har svårt att rekrytera och behålla kliniska läkare. Där har vi ett särskilt projekt för att informera kliniska läkare om vad vi gör. Sedan ser vi också över anställningsförhållanden och funderar på hur vi ska bli mer attraktiva för dem.
Hur ser du på din roll som generaldirektör, är den förvaltande eller utåtriktad?
– Jag tror ingen generaldirektör på Läkemedelsverket kan sitta och bara förvalta, det händer så mycket i omvärlden. För mig handlar det om att syssla med konstant utveckling, utifrån de inre och yttre behoven. Genom att ge alla mina medarbetare stöd så att de har goda möjligheter att göra ett bra jobb och fortsätter vara en expertmyndighet med hög status nationellt och internationellt.
