Annons

Månads arkivering mars 2012

Lite paracetamol över tid lika farligt som överdos

Fredrik Hed
-
0

Preliminära siffror från Apotekens Service visar att både försäljningen och användningen av paracetamol inklusive kombinationer steg något under 2011, jämfört med 2010. Försäljningen steg med 1,3 miljoner kronor till 834,5 miljoner kronor och antalet dagliga definierade dygnsdoser, DDD steg med 1,5 procent till 170,1 miljoner DDD.

Under tidsperioden 2000- 2010 fördubblades antalet inkomna samtal till Giftinformationscentralen som rörde överdosering av paracetamol; från cirka 1 250 samtal år 2000 till runt 2 600 samtal år 2010. Knappt hälften av samtalen rörde fall med toxiska nivåer som bedömdes utgöra en medicinsk risk.

Sådana toxiska effekter av paracetamol ses vid ett intag om 15-20 gram hos vuxna och redan vid 10 gram hos personer med måttligt till högt alkoholintag, vid leverskada eller leversjukdom. Även samtidig behandling med CYP450-inducerande läkemedel, såsom antiepileptika, prometazin med flera utgör en risk där dossänkning bör övervägas.

 

Vad som däremot är mindre känt är att en kontinuerlig dosering runt eller över fyra gram paracetamol per dag under längre tid, så kallad terapeutisk subakut »överdosering«, i kombination med andra riskfaktorer faktiskt kan vara lika eller ännu mer skadligt än en kraftig överdosering vid ett enstaka tillfälle. En ny brittisk studie som publicerades i februarinumret av British Journal of Clinical Pharmacology visade att dessa patienter uppvisade sämre överlevnad och löpte större risk för allvarliga komplikationer och organskador jämfört med dem som överdoserade vid ett enstaka tillfälle.

– Studien är intressant och har betydelse för hur man skall handlägga dessa patienter även i svensk sjukvård. Det är viktigt ur ett praktiskt sjukvårdsperspektiv där det gäller att identifiera patienterna och vara mer frikostig med behandling i form av acetylcystein, säger Staffan Hägg, professor och överläkare vid avdelningen för läkemedelsforskning/ klinisk farmakologi vid Linköpings universitet.

 

I kohortstudien undersöktes 663 personer med paracetamolinducerad hepatotoxicitet som under en 16-årsperiod remitterades till den skotska levertransplantationsenheten. Knappt en fjärdedel (161) av dessa hade tagit en kontinuerlig överdos paracetamol. Dessa patienter var äldre och använde mer alkohol, än de som tog en enstaka kraftig överdosering.

Smärtlindring var den vanligaste anledningen (58 procent) till den kontinuerliga överdoseringen. 48 av de 161 patienterna hade tagit olika kombinationsläkemedel innehållande paracetamol och antingen kodein, dextropropoxifen och acetylsalicylsyra, eller själva kombinerat paracetamol med NSAID, antidepressiva eller benzodiazepiner.

Trots att de patienterna hade intagit lägre paracetamoldoser och hade lägre serum ALAT-koncentrationer när de togs in på sjukhus, var de oftare encefalopatiska, krävde mer njurersättningsterapi eller mekanisk ventilation och hade högre mortalitet jämfört med dem som tog enstaka höga överdoser (37,3 procent vs 27,8 procent, P = 0,025). Patienter med kontinuerlig överdosering fick mindre akutbehandling med acetylcystein jämfört med dem som tog enstaka höga överdoser.

Bland de 396 patienter som togs in efter en akut överdosering, där en exakt tidsangivelse kunde bestämmas för överdoseringen, var det 45 procent av patienterna som kom in mer än 24 timmar efter överdoseringen.

Författarna menar att både fördröjd tid till sjukhuskontakt, och en kontinuerlig överdosering av paracetamol under längre tid, är förknippade med negativt utfall. Alla dessa patienter löper ökad risk att utveckla multiorgansvikt och bör behandlas som högriskpatienter på grund av deras signifikant ökade dödlighet eller behov av levertransplantation.

 

Vanliga symtom inom 24 timmar efter akut överdosering och förgiftning är buksmärtor, illamående och kräkning, samt takykardi. Efter 18-24 timmar ses minskade symtom men ASAT- och ALAT-höjning, stegring av PK-INR samt laktatstegring. Efter tre dygn uppkommer de allvarligare symtomen som leverencefalopati, ikterus, koagulationsstörning, hepatorenalt syndrom samt kräkning.

 

Vid en kontinuerlig överdosering är symtomen mer diffusa. Patienten kan klaga över buksmärta eller bara över att ha mått allmänt dåligt en tid. Att mäta paracetamol i serum kommer inte ge något utslag.

– Dessa patienter lämnar ofta en ofullständig anamnes, eftersom de flesta inte är medvetna om att de har tagit för höga doser, säger Hans Sjögren, klinisk utredare på Läkemedelsverket.

Därmed kommer också många för sent in till sjukhuset för att kunna få adekvat behandling. I kombination med andra sjukdomar och ett högt alkoholintag kan den kroniska överdoseringen vara fatal. Exakt hur många människor det handlar om i Sverige som tar för höga doser av paracetamol är oklart eftersom statistik saknas.

– Det förekommer regelbundet och det finns en hög grad av medvetenhet om detta i svensk akutsjukvård, säger Bengt Widgren, docent i invärtesmedicin och FoU-chef i Region Halland.

En anledning till problemet kan vara att compliance inte alltid är optimal när det gäller smärtbehandling.

– Det är inte ovanligt att man tar lite mer utan att avsiktligt ta för mycket. Det kan vara en överdosering som är oavsiktlig eftersom man glömmer bort att man redan tagit, eller en avsiktlig överdosering. Eller så är det en normaldosering hos patienter som inte tål den normala dosen.

Handläggningen av patienterna är bra i vården, utan större risk att de missas. Oavsett om det är en medveten akut överdosering i självmordssyfte eller en normaldosering.

– Om man arbetar på ett korrekt sätt i bra beslutssystem ger provtagning i normalfallet en indikation på paracetamolförgiftning. De som överdoserar akut brukar dessutom berätta att de har gjort det, säger Bengt Widgren.

Enligt statistik från Socialstyrelsen vårdades under 2010 39 kvinnor och 12 män i slutenvård efter självmordsförsök med paracetamol. Under tidsperioden 2000-2010 dog i genomsnitt tre personer om året på grund av paracetamolförgiftning i Sverige.

 

För att minska risken för paracetamolförgiftningar, och för att göra det svårare att begå självmord, beslutade därför Läkemedelsverket 2009 att enbart förpackningar med maximalt 20 tabletter om 500 mg paracetamol får säljas receptfritt.

– Är man normalfrisk dör man inte av 20 tabletter om 500 mg. Om man istället tar 30 tabletter är risken större att drabbas av leverskador, säger Hans Sjögren.

Även den maximala dygnsdosen om fyra gram har börjat ifrågasättas på senare år, även om inget aktivt arbete pågår just nu på Läkemedelsverket.

I Fass varierar maxdoserna för olika paracetamolprodukter. Vissa nyare har rekommenderade maxdoser på tre gram istället för fyra gram per dygn.

– De produkterna är godkända inom ramen för europeiska godkännanden, inte nationella sådana. När företaget har begärt lägre maxdoser har vi ur säkerhetssynpunkt inte haft anledning att motsätta oss detta, säger Hans Sjögrens, som spår att produktresuméerna i framtiden för bland annat paracetamol kommer att harmoniseras inom EU.

Att den rekommenderade maxdosen kommer att sänkas i varje fall för receptfria förpackningar känns i sammanhanget inte omöjligt.

– Oavsett hur det går måste man sänka doserna om patienten har annan sjukdom, till exempel leversjukdom eller nedsatt leverfunktion, eller högt alkoholintag. Men för den friska normalpatienten är risken försvinnande liten vid korrekt dosering, säger Hans Sjögren.

Virtuell apotekare en av Europas bästa e-hälsotjänster

Amina Manzoor
-
0

2012 EU SME eHealth Competition har valt ut de 30 bästa digitala innovationerna inom hälsa och välbefinnande som producerats av små och medelstora företag. Bland de utvalda bidragen finns den virtuella apotekaren Fanny, som är en tjänst från Medicinera.se och har utvecklats av apotekare.

Den virtuella apotekaren kan ge svar på frågor om egenvård utifrån en databas som hela tiden uppdateras. Antalet frågor som Fanny kan besvara utökas hela tiden. Tjänsten finns på internet och som appar i smartphones.

De utvalda bidragen är med och tävlar i finalen av de bästa e-hälsoinnovationerna i EU i början av maj.

Högt pris för barnlöshet

Ingert Nilsson
-
0

Siffrorna är förstås ungefärliga, men 10-15 procent av de par som slutar med preventivmedel för att bli föräldrar har inte blivit det efter ett år och räknas då som ofrivilligt barnlösa. Problem med fertilitet är med andra ord en vanlig sjukdom, i klass med våra andra folksjukdomar. Och eftersom det är en sjukdom är landstingen skyldiga att behandla par som inte lyckas bli gravida.

 

Men till skillnad mot andra sjukdomar har alla landsting tydligt definierat hur långt man anser att den skyldigheten sträcker sig i just deras landsting. Det vill säga man har generella, men olika, regler för när par kan komma ifråga för utredning och behandling. Förutom att det övre åldersspannet för kvinnan sträcker sig mellan 37 och 40, och antalet invitrofertiliseringar mellan en och tre, finns flera andra skillnader. Vissa landsting har till exempel regler för hur länge heterosexuella par ska försöka på egen hand innan IVF prövas, medan vissa lämnar det avgörandet till läkaren. Vissa har inte generella regler för kvinnans BMI, medan andra har regler för övervikt och åter andra även för lägsta BMI. För andra behandlingar som äggdonation, insemination av egna eller donerade spermier finns också generella men olika beslut. Och en del landsting har även regler som begränsar antalet ägglossningsstimuleringar utan IVF.

 

– Det här är i princip den enda sjukdom där politikerna fattar ett generellt beslut, istället för att läkaren beslutar vad som är medicinskt motiverat, säger Johanna Mannung som är aktiv i patientföreningen Barnlängtan och drivande bakom kravet på att varje par ska ha det antal försök och den behandling som läkaren anser medicinskt motiverat.

– Det beslutet måste väl som när det gäller andra sjukdomar bygga på vetenskap istället för på var du bor.

 

Som så många andra sjukdomar är också den här till en del livsstilsrelaterad. Det sker en dramatisk sänkning av kvinnors fertilitet i 35-årsåldern, samtidigt som åldern på föderskorna ökat. Idag är till exempel 12 procent av kvinnorna 35 år eller äldre när de föder sitt första barn.

– Den viktigaste anledningen till infertilitetsproblem är åldern, konstaterar Christina Bergh, professor i gynekologi och obstetrik på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg, men tillägger att det, förutom ålder, nästan alltid också ligger en sjukdom i botten.

Främst skador på äggledarna, störning av ägglossningen, men också fetma, liksom dess motsats, undervikt är inte helt ovanliga skäl till infertilitetsproblem hos kvinnan. Hos de allra flesta par finns alltså också en påvisbar biologisk rubbning i botten. Men att hitta det medicinska skälet är ju också beroende på hur långt den medicinska utredningen drivs.

 

Anders Tegnell som är chef på avdelningen för kunskapsstyrning på Socialstyrelsen håller i princip med om Johanna Mannungs beskrivning.

– Ja, inom det här området är prioriteringarna ovanligt tydliga och öppna. Det är nog det område där också skillnaderna mellan landstingen är tydligt fattade och dokumenterade beslut. Men även om det är olyckligt att skillnaderna mellan landstingen är stora är tydligheten positiv eftersom de då går att diskutera och kritisera, menar han.

– För prioriteringar görs ju inom vården men utan att de är så här synliga vilket ofta gör dem svårare att diskutera och kritisera.

Men skillnaderna i landstingens regler är inte en fråga för Socialstyrelsen, anser Anders Tegnell.

– Det finns visserligen studier som visar på en viss samsjuklighet med andra sjukdomar, men konsekvenserna av landstingens olika beslut är inte så omfattande för hälsan att Socialstyrelsen har anledning att agera.

Men om inte Socialstyrelsen anser att olikheter i bedömningar är ett problem kan juridiken anse det. I ett fall för något år sedan sattes just åldersbegränsning under den juridiska luppen som visar att landstingen inte självklart kan sätta sina egna begränsningar.

Ett par i Norrbotten åkte till Finland för behandling eftersom man nekats behandling på grund av kvinnans ålder och begärde sedan ersättning hos Försäkringskassan enligt reglerna för vård i annat EU-land. Försäkringskassan nekade med hänvisning till att kvinnan passerat hemlandstingets åldersstreck, hon var 38 år. Kammarrätten ändrade beslutet efter att man hämtat in ett expertutlåtande med innebörden att åldersgränsen för IVF-behandling inte kunde anses vara i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet i det här fallet.

Åldersgränsen byggde mer på sjukvårdsekonomiska beslut än på vetenskapliga data och erfarenhet, enligt Jan-Henrik Stjerndahl i Socialstyrelsens vetenskapliga råd i obstetrik och gynekologi.

Kammarrätten påpekade också i sin dom att andra landsting erbjöd IVF-behandling till äldre kvinnor, rev upp Försäkringskassans beslut och paret fick ersättning för behandlingen i Finland.

Domen innebär med andra ord att Försäkringskassan inte enbart kan hänvisa till vilka regler hemlandstinget har när man fattar sitt beslut om ersättning för vård i annat EU-land utan ska också undersöka om begränsningen har medicinskt stöd.

2010 beviljade Försäkringskassan sex par ersättning för IVF-behandling i annat EU-land som nekats av sitt landsting. Några med hänvisning till landstingets ovetenskaplighet vad gäller åldersbegränsningen.

 

Att Försäkringskassan och juridiken blandar sig i och upphäver landstingsbeslut irriterar överläkaren Håkan Lindgren. Han ansvarar för det program och regler som gäller för assisterad befruktning i Norrlandslandstingen Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Västernorrland.

– Det blir tokigt när en domstol eller Försäkringskassan, med hänvisning till vetenskaplighet går in och gör en annan bedömning än den som ett landsting gjort. Landstingets beslut handlar inte om vetenskap utan är en uttalad prioritering om hur pengarna ska användas.

Norrlandslandstingens program för assisterad befruktning är enligt vad landstingen själva konstaterar i sitt vårdprogram det minst generösa när det gäller offentligt finansierad IVF–behandling. Kvinnan får inte ha fyllt 38 år, hennes BMI får vara högst 30 och paret ska innan utredningen påbörjas, om det inte finns en uppenbar orsak som att kvinnan inte har menstruationer, ha försökt åstadkomma graviditet minst ett år. Om man efter utredning inte hittar en förklaring till infertiliteten följer en så kallad exspektans, det vill säga paret ska försöka åstadkomma graviditet själva ytterligare en tid; om kvinnan är under 32 år i två år, annars under ytterligare ett år. Därefter betalar Norrlandslandstingen en assisterad befruktning vid den privata IVFkliniken i Umeå.

Håkan Lindgren beskriver det här som ett rimligt och kostnadseffektivt koncept, utifrån de ekonomiska ramar som landstingspolitikerna satt, cirka 1,4 miljoner på infertilitetsbehandlingar i Västerbotten.

– Rent medicinskt är nog tre IVF-behandlingar nästan alltid försvarbart. Men då handlar det om betydligt mer pengar. Vårt koncept kan beskrivas som att det oftast också förutsätter en egenfinansiering.

Håkan Lindgren har också följt upp hur det gått för par som behandlats enligt det här konceptet i Västerbotten under 2005 och 2006. Totalt rör det sig om 300 födda barn.

– Runt 35-40 procent fick barn under vänteperioden utan behandling, 25-30 procent med ägglossningsstimulering och ytterligare drygt 40 procent vid fullskalebehandling alltså IVF.

 

Totalt hade 69 procent av paren fått barn efter fyra år. Men om IVF-barnen kommit till efter det av landstinget betalda första försöket eller senare av paren betalda har han inte någon uppgift på.

I Västerbotten är ungefär 60 procent av IVF-behandlingarna betalade av paren själva, på riksnivå lite drygt hälften. Det är med andra ord en sjukdom där kostnaden för vården lämnats över på patienterna.

Det finns idag 16 enheter som utför behandlingarna, 10 av dem är privatägda. Störst på den privata marknaden är IVF-Sverige AB. Knappt 40 procent av behandlingarna utförs på någon av deras sex kliniker.

Generellt är åldersbegränsningarna generösare när man betalar själv och ingen klinik har i alla fall på hemsidan några begränsningar när det gäller antal försök. Däremot finns tydliga prisuppgifter och flera kliniker har ett paketpris för tre IVF-behandlingar.

– I princip är det ju patienterna själva som bestämmer även om klinikerna kan ge ett råd, säger Christina Bergh.

– Får man ut ägg och de befruktas finns det egentligen ingen gräns, förutom ekonomiska och psykologiska. Men efter sju försök skulle jag säga att det blir väldigt få graviditeter.

 

2009 gjordes det 16 457 IVF-behandlingar i Sverige, enligt statistik från kvalitetsregistret, QIVF, dit alla kliniker rapporterar. Sammantaget ledde de till att 3 730 barn föddes, varav 201 tvilling– och tre trillingfödslar, vilket innebär ett snitt på 4,5 behandlingar per barn. Idag utgör IVF-barnen ungefär tre procent av alla nyfödda.

Men statistiken talar också sitt tydliga språk vad gäller ålderns betydelse. Förlossningar per embryoinförande minskar tydligt, med cirka tio procent, i åldersgruppen 35–39 år, jämfört med de yngre kvinnorna.

Statistiken över IVF-behandling och deras utfall kan nog i stort sett sägas vara hundraprocentig. Alla kliniker rapporterar till kvalitetsregistret, som för övrigt kommer att bli offentligt med jämförelser mellan klinikernas resultat i vår.

Däremot finns inte någon rapportering av antalet utförda inseminationer eller hormonstimuleringar utan provrörsbefruktning.

Makeinsemination, att inseminera kvinnan med partners sperma är inte så vanligt idag eftersom IVF visat sig effektivare.

 

Eftersom en av de vanligaste orsakerna till barnlöshet är en ägglossningsrubbning börjar ett okänt antal behandlingar med en enklare ägglossningsstimulering med klomifem eller med samma typ av hormonbehandling som vid IVF, men i lägre dos och utan befruktning utanför kroppen. Men hur utfallet blir i antal barn finns ingen nationell statistik på.

– Generellt har IVF visat sig effektivare än insemination eller enbart hormonstimulering, säger Christina Bergh som också är registerhållare för kvalitetsregistret för assisterad befruktning.

– Och ofta går man på det mest effektiva, tror jag, eftersom största bekymret är att folk väntar för länge.

Läkemedlen som används vid behandling av infertilitet subventioneras och ingår i högkostnadsskyddet. Det gäller oavsett om behandlingen i övrigt är betald av landstinget eller patienterna. Drygt 17 000 kvinnor hämtade förra året ut recept på gonadotropiner och andra ovalutionsstimulerande medel för knappt 156 miljoner kronor, landstingen stod för det mesta, 93 procent av kostnaden, 145,3 miljoner kronor.

Det irriterar också Håkan Lindström i Västerbotten. Och det har i hans landsting varit uppe till diskussion om det skulle vara möjligt att begränsa läkemedelssubventionerna för IVF–behandlingar som inte är landstingssubventionerade.

– Men TLV kan inte ha ett subventionssystem som grundar sig på olika landstings bedömningar och politikerna var inte heller riktigt inne på linjen eftersom vi ju redan har ganska hårda regler. Men inkonsekvent är det, tycker Håkan Lindgren.

Johanna Mannung å sin sida menar att den största inkonsekvensen är att möjligheten till behandling beror på bostadsort och privatekonomi.

Men det begränsade antalet IVF-behandlingar gör att läkare förskriver ägglossningsstimulering för att paren i alla fall ska få någon behandling.

– Om IVF inte fungerat så är ju chansen liten att ägglossningsstimulering ska göra det, men läkare skriver ut det trots att chansen är liten, för det får ju landstingsläkarna ge.

 

Den enklaste formen för att stimulera ägglossning är behandling med klomifem. Förra året hämtade drygt 7 000 kvinnor ut recept på tabletterna, tillsammans drygt 735 000 definierade dygnsdoser vilket blir 94 doser per kvinna. Startdos är en dygnsdos på 50 mg men den kan höjas till både det dubbla eller ibland tredubbla. En behandlingskur varar i fem dagar, tre kurer anses enligt Fass adekvat. Om varje kvinna behandlats med tre kurer med den tredubbla dosen i fem dagar blir det 45 dygnsdoser per kvinna. Så antingen har kvinnor behandlats med betydligt högre doser eller under betydligt fler cykler.

– I en enkät som vi i patientföreningen gjort sa ungefär hälften av de tillfrågade kvinnorna, de var drygt 1 000 stycken, att de ordinerats klomifem. Men av dem sa samtidigt ungefär hälften att de inte hade ägglossningsproblem!

Inkonsekvent kan man ju tycka att landstingsfinansierad behandling av lesbiska är utifrån sjukdomsbegreppet. Men här finns andra skäl som jämställdhet, rätt till lika vård och ickediskriminerande behandling.

– Man kan väl säga att det sunda förnuftet får tala, säger Christina Bergh.

Också här har landstingen helt följdriktigt olika bedömningar. Vissa landsting finansierar ett skiftande antal inseminationer med donatorsperma, men inte IVF-behandling med donatorsperma, andra finansierar en IVF-behandling med donatorsperma men först efter att paret gjort ett antal inseminationer som man betalat själva.

 

Till en del hamnar infertilitetsbehandling i samma kategori som variceroperationer, laserbehandling av närsynthet och skönhetsoperationer även om man i de exemplen får betala hela kostnaden själv, oberoende av i vilket landsting man har sitt hem. Men landstingens regler när det gäller behandling av ofrivillig barnlöshet visar att det här är ett tillstånd som inte kategoriseras som andra. Johanna Mannung anser att det handlar om fördomar och moralism. Även om infertiliteten till delar kan förklaras som en livsstilsjukdom, vilka är inte det?

Kanske kommer det i framtiden fler liknande tydliga prioriteringar. Vissa landstings försök att ställa rökfrihet som krav inför en operation kan ju sägas ligga i samma linje.

»Har du problem med alkohol har du rätt till behandling om din ålder inte överstiger 65 år, prostatabesvär behandlar vi under förutsättning att… och för gallstensbesvär och högt blodtryck gäller…« är kanske tydliga prioriteringar som läggs ut på landstingens hemsidor i framtiden.

Det finns en avgörande skillnad: Många sjukdomar går inte att helt bota, men med behandling blir det bättre. För infertiliteten finns inget mellanläge – antingen blir man botad det vill säga får barn eller inte. Men är man å andra sidan frisk när man fått ett barn?

Här är landstingen överens på en punkt, inget landsting betalar idag IVF-behandling för syskon.

EU satsar på strokeforskning

Amina Manzoor
-
0

I EU-projektet Target Brain ingår sju forskargrupper och två biotechföretag. Från Sverige ingår forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet. Projektet får 12 miljoner euro i stöd av EU för att utveckla nya terapeutiska strategier för att stödja återhämtning och rehabilitering efter stroke.

Forskningsprojektet inriktar sig på immunsystemets olika celler och astrocyterna i centrala nervsystemet. Målet är att utveckla nya terapier som kan stimulera hjärncellernas plasticitet vilket kan stödja återhämtningen av funktionsnedsättningen.

– Mer än hälften av strokedrabbade har någon form av funktionsnedsättning som berör till exempel tal, motorik eller minne och koncentrationsförmågan. Samarbetet inom konsortiet skapar nya möjligheter för att ta reda på hur vi kan utnyttja immunsystemet för att åstadkomma bättre och snabbare funktionell återkomst hos dessa patienter, säger docent Marcela Pekna vid Sahlgrenska akademin, som deltar i Target Brain, i ett pressmeddelande.

Alla läkemedel mot Gauchers sjukdom utesluts ur högkostnadsskyddet

Ingert Nilsson
-
1

Gauchers sjukdom är sällsynt, ungefär 60 personer har den i Sverige. Behandlingen sker i första hand med enzymersättningsterapi med läkemedlen Cerezyme eller Vpriv. När enzymersättning inte är lämplig behandlas patienterna med så kallad substratreduceringsterapi med medlet Zavesca. I våras fick Vpriv avslag med hänvisning till det höga priset. Nu har TLV kommit fram till att också de två övriga företagen kräver för mycket betalt för sina produkter. Kostnaden för Cerezyme är närmare fem miljoner per vuxen patient och år, behandling med Zavesca cirka 900 000 kronor per år och patient.

Konsekvensen för patienterna blir att de från den 1 juni inte kan hämta ut läkemedlen inom högkostnadsskyddet. Och därmed har bollen hamnat direkt hos landstingen som ju har ansvaret för att patienterna får behandling.
– Ja nu är det skarpt läge. Det är ett bra preparat, alla patienter varav många är barn eller unga har mer eller mindre nytta av behandlingen, kommenterar Bo Claesson på Sveriges Kommuner och Landsting.

Landstingen kommer nu att göra en nationell upphandling i hopp om att få ned priset.
– Men vi befinner oss lite i en gisslansituation, företagen vet ju att det är svårt för oss att säga nej till en behandling. Om patienterna inte får sin behandling kommer de att fara illa.
– Det är uppenbart ett etiskt dilemma om det går att säga nej med hänvisning till priset. TLV har ju bevisligen gjort det, men det är svårare för oss.

Artikeln är ändrad 2015-06-04

Nyktrare med LSD

Ingert Nilsson
-
0

 På 50- 60- och 70-talet pågick flera studier runt om i världen med LSD (lysergsyradietylamid) som behandling mot olika sjukdomar, bland annat alkoholberoende.

Forskarna Teri Krebs och Pål-Ørjan Johansen vid avdelningen för neurovetenskap vid Norges teknisk-naturvetenskapliga universitet i Trondheim fann ett antal studier som höll för dagens kvalitetsmått och har granskat dessa närmare i en metaanalys.
Resultatet tyder på att en dos med LSD har god effekt vid behandling av beroendet.

I deras analys ingår sex randomiserade studier med totalt 536 patienter, nästan bara män. Alla studierna gjordes i USA och Kanada mellan 1966 och 1970. I de olika studierna deltog alla i samma behandlingsprogram. Men en behandlingsdag fick en del av patienterna en relativt hög engångsdos med LSD, andra fick en lägre dos. I en del av studierna fick kontrollgruppen en liknande drog eller placebo. I en del av programmen ingick också terapi.
Uppföljningar på mellan en till tolv månader senare, visade att de patienter som fått den höga dosen med LSD klarat sig bäst, 59 procent av dessa visade på en tydlig förbättring, jämfört med 38 procent av de övriga.

Skälet till att LSD verkar fungera vet inte forskarna, men kanske substansen stimulerar bildningen av nya kontakter och mönster, spekulerar de i en kommentar.
?Och vi vet att LSD inte är toxisk och att den har en slående effekt på fantasi, perception och minnen?, påpekar de.

Forskarna anser att det nu är dags att återuppta behandlingen med LSD. Nästa steg bör vara att ge drogen tillsammans med moderna evidensbaserade behandlingsprogram, anser de.

Astrazeneca stämmer FDA

Ingert Nilsson
-
0

Kopior på Astrazenecas storsäljande antipsykotiska läkemedel kommer att nå den amerikanska marknaden den 26 mars då patentet går ut.
Skälet till stämningen är att det amerikanska läkemedelsverket avvisat

Astrazenecas krav att generiskt Seroquel(quetiapin) inte ska få marknadsföras förrän tidigast i början av december 2012.
Men Astrazeneca har begärt att FDA inte skulle godkänna generiskt quetiapin som saknar varningstexter om risken för hyperglykemi och suicidalitet, som läkemedelsmyndigheten krävt att Astrazeneca ska ha på sitt Seroquel. Eftersom exklusiviteten för dessa varningar löper ut först i december hävdar Astrazeneca att de generiska produkterna inte ska få säljas förrän dess.

När kopiorna släpps räknar Astrazeneca med att företagets intäkter kommer att minska med tio procent, enligt nyhetsbyrån Reuters.

Anders Ekblom om hur en virtuell organisation ska göra Astrazeneca bättre

Fredrik Hed
-
0

I år, 2012, satsar Astrazeneca runt 4,5 miljarder dollar på forskning. Men man satsar också lika mycket på att köpa tillbaka egna aktier för att höja värdet på den egna aktien.

Är det till nytta för patienterna att ni satsar så mycket pengar på att köpa tillbaka egna aktier?
– Jag tycker inte att det finns något motsatsförhållande mellan att satsa lika mycket pengar på aktieåterköp och forskning. Aktieägarna
vill ha avkastning på sitt kapital, det är inget konstigt. Genom att ge dem utdelning, och hjälpa till att höja värdet på aktien, får vi ett långsiktigt ägande i företaget. Då har vi bra förutsättningar att forska fram nya läkemedel.

Är det inte en bättre långsiktig strategi att lägga pengarna på forskning?
– Historien visar att bara för att vi fördubblade vår forskningsbudget och antalet projekt, var det fortfarande konstant hur många nya läkemedel som kom ut till patienterna. Det är inte någon lösning att slänga in mer pengar.
– Därför började vi redan 2010 att försöka öka kvaliteten i det vi gör. Om vi mer säkert kan förutsäga att en molekyl verkligen är så
bra för patienterna som den vetenskapliga teorin och studierna visar, då skulle vi inte behöva ha så många projekt in för att få ut ett färdigt läkemedel.
– Vi ökar kvaliteten dels genom att inte låta dåliga projekt hänga kvar utan stänga ner dem innan de kostar för mycket pengar, dels genom att bli ännu bättre på forskning. Det gör vi bland annat genom ”predictive science”, att bygga olika system där vi kan modulera, simulera och tidigt förutsäga att en molekyl kommer att lyckas eller inte, att tidigt jobba med biomarkörer för att få indikationer att vi är på rätt väg, att arbeta med att selektera patienter med mera. Hittar vi bara en molekyl som fungerar är vi ganska bra på att göra ett läkemedel av den.

Hur ska en liten virtuell organisation i Boston klara av det som Södertälje inte klarat på 15 år?
– Med en mindre organisation, med samma budget, frigörs medel så att vi mer flexibelt och enkelt kan samarbeta med fristående grupper. Tanken är också att befinna sig i miljöer med större infrastruktur, fler möjligheter och förutsägningar med en större dynamik. De bästa klustren inom neurovetenskap är just Boston och Cambridge med Stockholm en bit efter i storlek. Där vill vi vara.
– En mindre organisation kan snabbare inleda samarbeten med andra och snabbare dra sig ur samarbeten och projekt som inte fungerar. Vi blir mer flexibla vilket vi tror är positivt för vår forskning.
– Om det finns andra bolag som gör något bättre än vad vi själva kan, varför ska vi inte gå till dem och få bättre kvalitet i det vi gör?

Kan man vara produktiv samtidigt som man ständigt genomgår omorganisationer?
– Att omorganisera är inte ett syfte i sig självt. Men det kan inte vara fel att omorganisera och hitta nya sätt att arbeta som är mer produktiva och effektiva.

Hur blir man bra på innovation?
– Det handlar om "mindset"; inställning och hur man tänker. Innovation är inte bara själva uppfinningen, molekylen, utan vad
du gör med den, ett nytt läkemedel.
– För att lyckas behöver vi ha rätt attityd och rätt människor. Vi behöver också ha ett bra ledarskap, och ge dem rätt förutsättningar som uppmuntrar dem att vara innovativa och att lyckas. Vi vill ha kreativa personer, som är samarbetsvilliga och modiga, som tror på och driver sina idéer.

Vad kan ni bli bättre på?
– Vi är bra genom hela kedjan, bra på tidigt forskning, vi har kreativa människor, bra unika formulerare, bra personer som regulatoriskt begriper vad som är möjligt och inte möjligt.
– Samtidigt måste vi bli bättre på allt, framför allt att konsekvent leverera nya läkemedel till marknaden. Men det är inte ett
unikt problem för Astrazeneca, det brottas alla företagen med idag.

Ska ”big pharma” syssla med allt man hittills gjort?
– Det är en illusion att kreativiteten sitter i de små bolagen och att de stora bolagen skulle vara byråkratiska och trögfotade. På dem som lyckas går det går säkert hundra småbolag som inte lyckas. Precis som vi i ”big pharma” behöver hundra projekt för att få ut några i andra änden.
– Jag ser distinkta fördelar med små bolag; idéer kommer och går, de är lättrörliga och flyttbara, de är kreativa på ett sätt, men de har inte musklerna att driva ett projekt från molekyl till färdigt läkemedel. Det har vi genom våra resurser och erfarenhet.

Många forskare inom akademin har uttryckt stor oro kring att ni skär ner. Hur ser du på det?
– Det är en globaliserad konkurrens idag. De flesta svenska forskare idag har internationella nätverk, de deltar i internationella projekt och studier. Vilka vill de samarbeta med? Jo, de bästa. Det vill vi också. Vill man arbeta inom Astrazeneca med neurovetenskap och är skarp nog kan man arbeta i Boston där vi finns.
– Även för forskare idag handlar det om att vara bäst. Vi och andra företag söker excellens, vi vill arbeta med de bästa och forskarna vill också arbeta med de bästa, inte de sämsta.

Antibiotika hjälper inte vid inflammation av tarmfickor

Ingert Nilsson
-
0

Divertikulit, inflammation av tarmfickor på tjocktarmen, är en relativt vanlig sjukdom som sedan 50-talet behandlats med antibiotika. Nu visar en randomiserad studie att behandlingen inte gör någon nytta. Studien ingår i överläkaren Abbas Chaboks avhandling, Colonic Diverticulitis: Diagnostic and Therapeutic Aspects och är den första som undersökt behovet av antibiotikabehandling vid akut okomplicerad divertikulit.
? Alla tillgängliga riktlinjer på området förordar sedan många år antibiotikabehandling, utan att man egentligen haft några vetenskapliga bevis för nyttan med den, säger Abbas Chabok som arbetar vid kirurgkliniken i Västerås.

I studien, som pågick mellan oktober 2003 och januari 2009, ingick 623 patienter, 403 kvinnor. Tio kirurgiska kliniker i Sverige och en på Island deltog. Patienter med diagnosticerad akut okomplicerad divertikulit lottades till behandling med eller utan antibiotika. Resultatet visar att behandling med antibiotika inte förhindrar kirurgisk komplikation, inte förkortar vårdtiden och inte förebygger recidiv i sjukdomen och därför med tanke på den ökande resistensen inte bör användas vid okomplicerad infektion i tarmfickor är forskarens slutsats.
? Nu har vi visat i en randomiserad studie att det inte behövs, men fortfarande finns det de som tvekar när jag presenterar resultatet vid möten och på kongresser, säger Abbas Chabok.

Behandlingen, menar han, bygger på tradition och ett ?för säkerhets skull-tänkande? som det nu är dags att göra upp med.
Den här studien är alltså den första som gjorts, men om den reproduceras kommer resultatet enligt överläkare Jörgen Rutegård vid Umeå universitetssjukhus att innebära ett paradigmskifte.

I en annan studie som ingår i avhandlingen har Abbas Chabok funnit en hög grad av resistens hos vanliga tarmbakterier mot antibiotika som idag används frekvent vid prevention och behandling inom bukkirurgin. De fynden menar Abbas Chabok bör leda till en omprövning av den nuvarande antibiotikapolicyn.

Så kan Sverige rädda kvar forskningen

Amina Manzoor
-
0

I början av februari meddelade Astrazeneca att man lägger ner forskningsenheten i Södertälje. Beslutet var kanske inte helt överraskande, men väckte en debatt om svensk forskningspolitik och beslutet kallades för ett dråpslag för svensk forskning av flera företrädare. Regeringen utsåg tidigare utbildnings- och forskningsminister Lars Leijonborg till samordnare och Vinnova bland andra kallade snabbt ihop företrädare för forskning, industri och politik till en hearing för att diskutera Sveriges framtid som forskningsnation.

Det som händer Astrazeneca är inte unikt. Runt om i världen pågår en omstrukturering hos de stora läkemedelsföretagen. Enligt tidningen Forbes har runt 300 000 anställda sagts upp av läkemedelsbolagen sedan år 2000.
– »Big pharma« håller på att förändra sin affärsmodell. Företagen går från att ha all forskning och innovation själva, till att satsa mer på att köpa in substanser och fokusera på marknadsföring, distribution och storskalig produktion. Det här är en gradvis process och förändring som vi måste analysera om vi vill behålla forskning och läkemedelsindustri i Sverige, säger Thomas Hedner, professor i klinisk farmakologi och nybliven doktor i ekonomi vid Linköpings universitet.

Just hur Sverige ska behålla arbetskraften och industrin i landet har diskuterats och debatterats sedan Astrazenecas besked. Några efterlyser satsning på grundforskning, medan andra menar att sjukhusen måste underlätta för klinisk forskning. Thomas Hedner tror att små och medelstora innovativa företag som arbetar i nätverk inom mer öppna innovations-, process- och produktionsplattformar är lösningen.
– Små, innovativa företag kan snabbare haka på nya trender och utvärdera substanser och sedan sälja halvfärdiga produkter till de stora läkemedelsföretagen som får ägna sig åt stora kliniska prövningar och marknadsföring av produkten, säger han och förklarar att han vill se en satsning på innovation i höstens forskningsproposition.

Men alla håller inte med om hur Sverige ska göra för att behålla konkurrenskraften. Enligt Anders Olshov, chefsanalytiker vid Öresundsinstitutet, är inte problemet brist på innovation och satsning på forskning. Den största orsaken till svensk läkemedelsindustris situation idag är avsaknaden av starka ägare.
– Diskussionen om ägandeform har förbisetts i Sverige. Man påstår att ”har vi bara forskning så kommer företagen” men så enkelt är det inte.
De svenska bolagen blir underleverantörer och kan inte ta forskningen vidare till sena kliniska faser och utveckling utan starka ägare och kapital.

Han jämför Sveriges läkemedelsindustris utveckling med Danmarks.
– Om vi vrider tillbaka klockan så såg Sverige starkare ut på 1990-talet med stora företag som Astra och Pharmacia. Danmark hade bara Novo Nordisk och det mindre Lundbeck. Därefter har det blivit en försvagning i Sverige, huvudkontoren har flyttat ut från landet och antalet anställda har minskat. I Danmark har däremot antalet anställda och läkemedelsexporten ökat kraftigt.

I Danmark är ägandeformen stiftelser, vilket har lett till ett mer långsiktigt investerande i landet och i branschen. De bedriver också i viss mån välgörenhet enligt sina stadgar. Novo Nordisk donerade 600 miljoner danska kronor till ett proteinforskningscenter på Köpenhamns universitet 2007 och förra året donerade Lundbeck 500 miljoner danska kronor till de danska universiteten för hälsoforskning.
– De danska företagen har mycket mer eget kapital och de investerar hela tiden vidare. De är på jakt efter nya projekt i hela världen, men eftersom huvudkontoren ligger i Köpenhamn så har de utomordentlig kontroll på närområdet och tillför kapital och management.

En annan anledning är att det satsats på olika områden i länderna. Det har investerats mycket danskt kapital i Medicon Valley i Köpenhamnsområdet.
– Medan det varit en hype att satsa pengar i IT-sektorn i Sverige, har Danmark haft en hype i biotechsektorn. Idag finns det bara finns
spillror kvar av de lifesciencekluster Sverige en gång hade.

Och Anders Olshov tror tyvärr inte på en ändring inom en snar framtid.
– Forskar vi fram en produkt med potential köps den upp av utländska koncerner eftersom de små svenska företagen snabbt vill ha avkastning än att tillskjuta mer kapital. Som det ser ut nu så är det kört. Men om vi tar tillbaka det långsiktiga ägandet kan vi komma tillbaka,
fast det tar säkert 30 år.

Sverige ska vara den kliniska forskningens givna etta

Fredrik Hed
-
0

Är det någon som verkligen tror att svensk läkemedelsindustri har en ljus framtid? Jag tror det inte. Visst kommer det att finnas läkemedelsföretag i Sverige som i viss mån tillverkar läkemedel, utför kliniska prövningar och marknadsför läkemedel. Men preklinisk och klinisk forskning som Astra och Pharmacia hade? Och samarbeten med universitet och högskolor, med möjlighet till examensarbeten och doktorandstudier? Inte på långa vägar. Astrazenecas neddragning av forskningen i Södertälje är inte riktat mot Sverige, det hade kunnat ske var som helst. Och det kommer att ske igen. Om man lyssnade på vad Martin Mackay och Anders Ekblom sa om Astrazenecas neuroforskning den 2 februari, och applicerar det på Mölndal, tror jag i ärlighetens namn inte att företaget kommer ha kvar sin forskning i Mölndal speciellt många år till.

Det pratas om att entreprenörer ska starta biotechföretag som ska ta över lokalerna i Södertälje. Men om det nu finns riktigt drivna
entreprenörer bland Astrazenecas uppsagda personal, varför har de inte redan startat företag? Vi har en övertro på att det ska ske. Se bara vad som hände när Pharmacia lämnade Uppsala. Det blev några nya företag, men inte vad som motsvarade den mängd som Pharmacia hade. Och hur många finns kvar idag? Samma sak riskerar att ske i Lund. Det tar för lång tid och de duktiga forskarna letar sig nya jobb under tiden de administrativa kvarnarna maler. Så vad ska Sverige som land göra? Vad kan Sverige göra? Inte speciellt mycket är jag rädd. Förutom en sak. Satsa på att bli världsledande inom den kliniska forskningen.

Vi har redan en bra grund att stå på:

  • En lång tradition av klinisk forskning.
  • En i grunden bra organiserad sjukvård.
  • Våra svenska personnummer.
  • Världsunika patient- och kvalitetsregister.
  • Lifegene-projektet ser ut att kunna fortsätta.

För att lyckas krävs dessutom:

  • En överenskommelse mellan sjukvården, universiteten och läkemedelsindustrin att Sverige ska bli världsledande inom området.
  • Möjlighet att forska på betald arbetstid, och inte på sin fritid.
  • Tydliga karriärvägar inom sjukvården och den akademiska världen där det är en klar oomtvistad merit att forska.
  • Specialinriktade utbildningar inom just klinisk forskning.

Det behövs konkret "action", och det behövs nu. Vi har varken tid eller råd med fler utredningar och långbänkar. Ansvariga ministrar, oppositionsrepresentanter, rektorer, professionsföreträdare och landstingsdirektörer borde åka iväg till en lämplig avsides kursgård, stanna där i en vecka och diskutera fram en lösning som går att sjösätta inom ett år. Det kommer att krävas pengar och framför allt kommer det att krävas engagemang och en vilja att göra skillnad.

Men vi har allt att vinna och inget att förlora på att återbygga Sverige som världens bästa land för klinisk forskning. Lars Leijonborgs uppdrag är marigt i sammanhanget, han ska komma med förslag men har inga mandat eller pengar för att trycka på. Vi är alla ”utelämnade” åt regeringen som har världens chans att göra slag i saken. Till hösten kommer den nya forskningspropositionen. Där borde regeringen satsa för att föra Sverige tillbaka till världstoppen inom den kliniska forskningen, där vi låg i början och mitten av 1990-talet.

Inga undantag för tramadol

Ingert Nilsson
-
0

Det smärtstillande läkemedlet tramadol är visserligen narkotikaklassat sedan slutet av 2007, men i samband med narkotikaklassningen gjordes undantag för vissa beredningar.
De undantagen tas nu bort.

Skälet till de skärpta reglerna är främst rapporter om att missbruk av de läkemedel som varit undantagna ökat.
Från mitten av mars blir nu alla läkemedel med tramadol narkotikaklassade oavsett mängden aktiv substans.

Rent praktiskt innebär det bland annat att man inte längre får köpa läkemedel med tramadol via nätet som sedan förs in med posten till Sverige.
Förra året hämtade drygt 300 000 svenskar ut läkemedel som innehöll tramadol på apotek.

Kina tar fram egen blodtryckssänkare

Ingert Nilsson
-
0

Det kinesiska läkemedelsföretaget har fått sitt egenutvecklade läkemedel Tylerdipine Hydrochloride, registrerat hos den kinesiska läkemedelsmyndigheten och räknar med att under nästa år påbörja kliniska studier med blodtryckssänkaren.

Sihuan Pharmaceutical som är Kinas största läkemedelsföretag har tidigare fått klartecken från läkemedelsmyndigheterna att påbörja kliniska studier av ett antibiotikum, Apapenem Karbapenem.
Tylerdipine Hydrochloride är en kalciumantagonist som Sihuan planerar att få godkänd både för en nationell som en internationell marknad.

Mer än 200 miljoner kineser beräknas ha för högt blodtryck idag, men antalet tros öka med minst tre miljoner om året enligt företaget.
Kina tros bli den näst största marknaden för receptbelagda läkemedel 2020, enligt Reuters och beräknas vara värd mer än 110 miljarder dollar 2015.

Många störa läkemedelsföretag som Pfizer och Astrazeneca har idag vänt blickarna mot den kinesiska marknaden och bygger stora FoU-centra för att dra nytta av de lägre kostnaderna i landet men också för att utveckla produkter för den asiatiska marknaden.

Stamceller hjälper njurtransplanterade

Anna Johansson
-
0

Organtransplantationer innebär en risk att mottagarens immunsystem angriper och stöter bort det nya organet. Därför måste många patienter behandlas med immunosuppressiva läkemedel livet ut.

I en studie på 8 patienter mellan 29 och 56 år, som inte matchade immunologiskt med sin donator, fick mottagaren genomgå strålbehandling och cellgiftsbehandling innan transplantationen, för att hämma immunförsvaret. Ett par dagar efter transplantationen fick mottagaren stamceller från donatorns blod, samt immunosuppressiv behandling. Ett år efter transplantationen behövde fem av åtta patienter inte längre behandlas med immunosuppressiva läkemedel. Studien är publicerad i tidsskriften Science Translational Medicine.

?De preliminära resultaten från denna pågående studie är spännande och kan ha en stor betydelse för organtransplantation i framtiden?, säger Joseph Leventhal, en av forskarna i studien, enligt BBC.

Fler läkemedel kan bli receptfria i USA

Amina Manzoor
-
2

USAs hälso- och sjukvårdskostnader ökar på grund av att följsamheten för receptbelagda läkemedel är dålig inom vissa områden. Till exempel lider en av tre vuxna amerikaner av högt blodtryck och enligt FDA slutar ungefär en tredjedel av dem att ta sina läkemedel. Högt blodtryck och de sjukdomar det kan orsaka kostade USA 76 miljarder dollar under 2010 i hälso- och sjukvårdskostnader.

Därför undersöker FDA nu om det är möjligt att göra vissa läkemedel mot kroniska sjukdomar receptfria, så som kolesterolsänkande statiner och diabetesläkemedel, skriver Reuters. Det finns dock flera problem som måste lösas innan det kan bli möjligt. Till exempel måste patienterna förstå varför de tar läkemedlet och hur det ska användas. Enligt FDA har man flera gånger avslagit ansökningar att göra statiner receptfria på grund av att patienterna inte själva kan avgöra om de behöver medicineras.

Men ny teknologi kan ändra det och FDA har diskuterat lösningar med företrädare från läkemedelsindustrin. Förslaget ska diskuteras vid ett möte i slutet av mars och myndigheten påpekar att en ändring fortfarande är en bit bort.

Professur ska stärka farmaciforskning

Amina Manzoor
-
0

Vetenskapsrådet har inrättat en ny professur i farmaci på initiativ av ämnesrådet för medicin och hälsa. Carl Wilhelm Scheele-professuren inrättas för att stärka svensk forskning inom farmaci och stimulera till ökad internationalisering. Professuren är nämligen endast för utländska framstående forskare inom farmaci.

Svenska universitets- och högskoleinstitutioner som vill agera värd för gästprofessuren inbjuds nu att nominera kandidater. Professuren ska tillträdas under 2013.

1...3456Sida 4 av 6