Annons
Home 2011

Årlig arkivering 2011

Lena Brundin om att depression kan orsakas av inflammation

Birgitta Gerne
-
0

I en uppmärksammad studie visade ni förra året att det finns ett samband mellan inflammatoriska ämnen i ryggmärgsvätska och självmordsbenägenhet. Det är ju en helt ny och kan jag tänka kontroversiell teori?
– Ja, traditionellt har man inom psykiatrin velat söka roten till psykiska sjukdomar enbart inom psyket, inte i kroppen. En annan orsak är att man på 70-talet fann tecken på brist på serotonin och dopamin hos patienter med depression och genom introduktionen av SSRI-preparaten trodde man att problemet var löst. Men läkemedlen har så småningom visat sig otillräckliga
och bara drygt hälften av de patienter som behandlas får tillräcklig hjälp.
– Forskningen har inte heller kunnat ge någon enhetlig bild av hur och varför serotoninnivåerna i olika delar av hjärnan förändras vid en depression.

Hur kom ni fram till sambandet med inflammation?
– Vi hittade förhöjda nivåer av IL-6, en viktig inflammatorisk cytokin, i ryggmärgsvätska från patienter som gjort självmordsförsök jämfört med friska. Allra högst var halterna hos patienter som hade diagnosen egentlig depression eller som gjort våldsamma självmordsförsök. Resultaten publicerades 2009 och det var första gången som man kunnat påvisa inflammation i ryggmärgsvätska från självmordsbenägna patienter.
– Om en depression orsakas av inflammation så borde den också kunna behandlas med inflammationsdämpande medel och det är den teorin som vi nu ska testa på patienter.

Hur långt har ni kommit med försöken och när räknar ni med att ha några resultat?
– Vi startar en inledande pilotstudie i vår och hoppas ha resultat till sommaren. Om piloten ser bra ut kommer vi att fortsätta med en placebokontrollerad studie med 50 plus 50 patienter. Vi kommer att ge diklofenak som tillägg till patienternas sedvanliga antidepressiva behandling med SSRI för att se om det ger en förbättrad symtomlindring framförallt på självmordsbenägenheten. Därför kommer vi att ta med patienter som tidigare gjort ett självmordsförsök i studien.

Har det gjorts några liknande försök tidigare?
– Det finns hittills två publicerade studier där man provat cox-2 hämmare mot terapi-resistent depression och de visade att behandlingen gav effekt.

Har man sett om det är patienter som inte svarar på serotoninläkemedel som har större möjligheter att bli hjälpta?
– Ja det är möjligt att dessa patienter har en större inflammatorisk komponent och då svarar bättre om de får tillägg med antiinflammatoriska läkemedel. Det är därför som vi har valt att ta med patienter som gjort självmordsförsök, de är ofta svårt sjuka och har gjort sitt självmordsförsök trots pågående behandling. Våra tidigare studier visade också att patienter som gjort självmordsförsök har en högre grad av inflammation i blodet än patienter som är enbart deprimerade.
– I förlängningen kan vår forskning kanske resultera i bättre möjligheter att bedöma svårighetsgraden av en depression. Om inflammation är speciellt viktig vid suicidalitet, och man kan mäta detta i ett blodprov, kan det bli möjligt att använda detta som en riskmarkör vid bedömning av risken för självmord. Det skulle också kunna användas för att utveckla nya läkemedel och för att följa effekten av de medel som redan används.

Vet ni vad som sätter igång den inflammatoriska processen?
– Vi tror att det kan variera. Det kan vara en allvarlig influensa, en autoimmun sjukdom som reumatism eller en svår allergi. Troligen krävs också en viss genetisk sårbarhet som gör somliga personer mer känsliga än andra.

Genombrott för svårbehandlad hepatit C

Birgitta Gerne
-
0

Proteashämmare har länge diskuterats som tänkbara kandidater för en bättre behandling av den svårbehandlade varianten av hepatit C, kallad genotyp 1, och nu verkar behandlingen stå inför ett genombrott. Substanserna telaprevir och boceprevir har visat goda resultat i fas III-studier och ytterligare ett par kandidater i fas II, bland annat det svenska företaget Medivirs TMC 435.
– I slutet av året kan det bli standard att lägga till en proteashämmare till dagens behandling med interferon och ribavirin, säger Ola Weiland, professor och överläkare vid infektionskliniken på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge.
– Vi har redan behandlat ett stort antal patienter och vet att det fungerar. Det är för den svårbehandlade gruppen som förbättringen blir så påtaglig.
– Vi räknar med att ändra riktlinjerna till hösten och kommer i första hand att prioritera patienter med avancerad sjukdom som inte har svarat på tidigare behandling

Nästan tre procent av världens befolkning är smittade av hepatit C. Dagens behandling med pegylerat interferon alfa och ribavirin botar bara hälften av patienterna med genotyp 1, som är den mest frekventa varianten i västvärlden. Dessutom är behandlingen både lång och förknippad med besvärande biverkningar. Därför hyser forskarna stort hopp till den nya behandlingsmetoden som går ut på att hindra ett enzym som viruset använder för att föröka sig i kroppen, proteaset NS3.

Under hösten har ett antal studier publicerats som visar att metoden är effektiv. Den så kallade ADVANCE-studien på telaprevir visade att virusnivåerna sjönk till icke mätbara hos 75 procent av patienterna som behandlades med både telaprevir och standardterapi jämfört med 44 procent som bara fick standardbehandling. Enligt studien räcker det med 12 veckors tilläggsbehandling med telaprevir i kombination med standardbehandling följt av 12 veckors ytterligare standardbehandling för att få effekt.
Två studier på boceprevir, SPRINT-2 och RESPOND-2, bekräftar att det för de patienter som svarade snabbt på behandlingen räckte med 28 veckors behandling för tidigare obehandlade och 36 veckor för tidigare behandlade patienter. 

I utvecklingsarbetet har den största utmaningen varit att förhindra resistensutveckling. De inledande fas I-studierna på telaprevir och boceprevir visade en potent och snabb antiviral aktivitet, men monoterapin följdes snabbt av resistensutveckling. De efterföljande studierna som kombinerade en proteashämmare med interferon, med eller utan ribavirin, visade en högre grad av bevarat virologiskt svar.
– Det man är orolig för är att resistens mot ett av läkemedlen i gruppen ska kunna ge resistens även mot de övriga, säger Ola Weiland.

I en kommentar till en boceprevir-studie i Lancet, skriver de italienska forskarna Laura Milazzo och Spinello Antinori vid universitetet i Milano, att resistensutvecklingen är av central betydelse för om den nya behandlingsmetoden blir framgångsrik eller ej. Från hiv-behandling med proteashämmare har man lärt sig att det krävs att man trycker ner virusnivåerna helt för att man ska kunna förhindra resistensutveckling.
Ett sätt att försöka begränsa resistensen har varit att använda förbehandling. I SPRINT-1 studien startade alla patienter som behandlades med boceprevir med fyra veckors behandling med peginterferon och ribavirin. Trots den fyra veckor långa förbehandlingen visade resultatet att det till största delen är behandlingens längd som påverkar resultatet och inte förbehandlingen.

Metoden har också prövats i en stor studie på telaprevir som är slutförd men ännu inte publicerad.
– Den visar att för telaprevir gjorde det ingen skillnad att ha förbehandling vare sig när det gällde resistens eller effekt, säger Ola Weiland.
Det har inte gjorts några direkt jämförande studier mellan telaprevir och boceprevir, men preliminära data tyder på lägre toxisk effekt för boceprevir än med telaprevir. Enligt kommentaren i Lancet var det 13 procent som avbröt behandlingen på grund av biverkningar för boceprevir jämfört med 20 procent för telaprevir.
Ola Weiland har följt området i 40 år och gjort prövningar på flera nya proteashämmare, bland annat telaprevir.
– Det är svårt att jämföra boceprevir och telaprevir eftersom studieuppläggen har varit olika. Dessutom ger man bara telaprevir under de 12 första veckorna medan boceprevir används från 24 till 48 veckor i kombination med dagens standardbehandling.
– Men enligt mitt tycke är boceprevir en lite svagare proteashämmare än telaprevir.

De italienska forskarna tar i sin kommentar upp ett antal frågor som resultaten från studierna väcker. Till exempel undrar de i vilken utsträckning läkemedelsinteraktioner kommer att begränsa utvecklingen av olika kombinationsstrategier, som hos patienter som också behandlas för hiv.
– Läkemedlen är inte testade på patienter med hiv än. Men från hiv-behandlingen har man lärt sig att hantera läkemedelsinteraktioner med proteashämmare. När vi nu också ska behandla hepatit C så återstår det att ta reda på hur de ska doseras. Vi kommer att pröva ett av andra generationens proteashämmare, TMC 435, på hiv-patienter inom kort, säger Ola Weiland.

En annan fråga som tas upp är att många patienter inte vet om att de är smittade och att viljan att testa sig är låg. Men Ola Weiland menar att viljan att testa sig inte är något stort problem i Sverige.
– Det var det för hiv men inte för hepatit, säger han.
Däremot kan det finnas vissa personer som inte vet om att de är smittade och han betonar att om man har den minsta misstanke så ska man naturligtvis testa sig.
– Men med det här tillskottet i medicineringen som proteas-hämmarna utgör förbättras utsikterna för alla patienter, även de med svår sjukdom. Dessutom ska man komma ihåg att de preparat som snart kommer ut på marknaden är första generationens läkemedel och de kommer snart att följas av andra generationens medel som har både farmakokinetiska och farmakoterapevtiska fördelar. Dessa befinner sig idag i fas II-studier.

I den tryckta artikeln blev det tyvärr ihopblandat vilket företag som står bakom vilken substans, detta är nu korrigerat och redaktionen ber om ursäkt för slarvet.

Stefan Carlsson blir utredare

Petra Hedbom
-
0

Regeringen har idag, torsdag, beslutat att utsett Stefan Carlsson, före detta vd för Apoteket AB, till utredare för hur staten kan stärka sitt hälsofrämjande arbete. Det beslutades av regeringen idag, torsdag. Syftet med utredning är att se över hur staten, genom myndigheterna, kan verka för ett effektivt och långsiktigt hållbart vård- och omsorgssystem.

Huvudsakliga uppgifter för Stefan Carlsson blir bland annat att ta reda på om ansvarsfördelningen mellan de olika myndigheterna inom hälsoområdet är bra eller om de överlappar varandra, särskilt analysera Socialstyrelsens roll och titta på forskningsfinansiering och kunskapsstyrning inom myndigheterna och ge förslag på deras arbete kan samordnas vid behov.

Några av de myndigheter som ska granskas är Smittskyddsinstitutet, Socialstyrelsen, SBU, Statens folkhälsoinstitut, TLV och Läkemedelsverket.

Senast i april 2012 ska uppdraget redovisas till regeringen.

Det hemliga missbruket

Charlotte Schröder
-
0

I Sverige tar 65 000 personer lugnande och smärtstillande läkemedel i en sådan omfattning att det kan betraktas som beroendeskapande eller skadligt. I en del rapporter går missbruket under benämningen »okomplicerat« läkemedelsmissbruk. Det handlar inte om de stökiga missbrukarna som hänger nere i centrum utan om vanligt folk. Människor som arbetar och betalar skatt, är hela och rena men som med största diskretion ägnar sig åt ett missbruk.  Det faktum att patienterna är så städade gör också att de i mångt och mycket har fått förbli anonyma trots att de förstör sin egen hälsa. Men när man tittar på vad läkemedelsmissbruket kostar för samhället blir begreppet okomplicerat inte längre lika passande. Prislappen landar på 20 miljarder kronor per år.
Siffrorna kommer från en delrapport till Missbruksutredningen som är beställd av regeringen och som ska presenteras i sin helhet i april. Men redan i höstas figurerade siffrorna från delrapporten i olika debattartiklar och mycket tyder på att läkemedelsmissbruket nu är på väg högre upp på dagordningen.

Det glädjer Britt Vikander. Hon är psykiater och ansvarig för TUB, terapi och utvärdering av beroendeframkallande läkemedel, vid Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm. I mitten av åttiotalet var hon och några kollegor de första i landet att intressera sig för om det möjligtvis fanns medborgare som upplevde problem med sin användning av vanliga läkemedel som till exempel Stesolid, Sobril, Citodon, Doloxene och Treo Comp. Då betraktades deras frågor som onödiga av många eftersom man vid den här tiden ansåg att konsumtion av dessa ­läkemedel inte var särskilt riskfylld.
–?Vår avsikt var att göra en liten pilotstudie på 40–50 patienter, och sedan gå tillbaka till våra vanliga arbetsuppgifter. Nu blev det inte så. Vi träffade på toppen av ett isberg. Idag, trettio år senare, tar vi emot 500 nya patienter varje år på vår öppna mottagning, säger Britt Vikander.

Under de här tre decennierna har kunskapen om vad ett läkemedelsmissbruk egentligen är ökat ordentligt. Idag förstår man både den biologiska grunden och vet vilka missbrukarna är. Det kan börja med en skilsmässa. Eller ett dödsfall i familjen. Inkörsporten till tablettmissbruk är ofta en livshändelse.  
– Den genomsnittliga läkemedelsberoende svensken är en kvinna, född på 40- eller 50-talet. Hon har använt läkemedlen i över tio år, 14,3 år i snitt för att vara exakt. Det började med att hon fick ett recept på lugnande eller smärtlindrande receptbelagd medicin i handen. När hon sedan använde medicinen längre än avtalat, var det hela igång. Varje gång hon försöker sluta kommer abstinensen, säger Britt Vikander.

Enligt den senaste nationella folkhälsoenkäten från Folkhälsoinstitutet, där data från 37 000 personer sammanställts, såg man att personer som uppbär sjukpenning eller sjukersättning är klart överrepresenterade bland läkemedelsberoende. Liksom personer som uppger att de är i ekonomisk kris, saknar kontantmarginal, har låg inkomst och kort utbildning. Något som pekar mot att missbruket kan ha en socioekonomisk parameter.  
Samma enkät visar också att det under en tremånaders period år 2009 var fler kvinnor än män som använde preparaten. 12 procent kvinnor och 9 procent män av enkätens 37 000 personer använde sömnmedel, 7 procent kvinnor och 5 procent män använde lugnande och 17 procent kvinnor och 13 procent män använde smärtstillande. Man såg också att andelen användare ökar med åldern.
–?Vi vet att män upplever det som skamligt att be om ångestdämpande medel och i många fall självbehandlar de sig med alkohol istället, som verkar i samma system i hjärnan som bensodiazepinerna, säger Britt Vikander.

Att människor råkar ut för livshändelser som motiverar behandling med smärtstillande eller lugnande går inte att göra någonting åt. Att se till att människor inte fastnar där är däremot vårdens ansvar. Och de som sitter vid förskrivningsblocket hamnar per automatik i diskussionens centrum. Gerard Larsson, huvudansvarig för Missbruksutredningen, menar att ansvaret vilar tungt på läkarna.
–?En av grunderna för att komma till rätta med läkemedelsmissbruk är att behandlande läkare tar ansvar för konsekvenserna av sin förskrivning. Uppföljningar av läkemedelsbehandling måste alltid göras, och i fall där patienten hamnar i ett beroende är det läkaren som ska hjälpa till att sätta ut behandlingen, säger Gerhard Larsson.

Men läkarna själva ser en betydligt mer komplex bild.
–?Relationen mellan läkare och patient är förstås väldigt betydelsefull eftersom läkemedelsberoende uppstår via läkaren och sjukvården. Samtidigt är det ingen lätt sits som läkaren befinner sig i, huvuduppgiften är att behandla smärta och andra symtom som patienten har. Och de här patienterna mår verkligen dåligt. Det är lätt att peka finger och säga att det är läkarnas fel att det förskrivs så mycket beroendeläkemedel. Men så enkelt är det inte, säger Britt Vikander.

Hon menar att relationen mellan läkare och patient inte kan grunda sig i misstro. Dessutom handlar det sällan om enbart en läkare.
–?Den som missbrukar har ofta satt i system att åka till olika läkare och mottagningar för att få tag på läkemedel. De här patienterna kan FASS på sina fem fingrar. De vet exakt vad de ska säga för att få läkemedel utskrivna, vilka symtom de ska ange och vilka fällor de ska undvika när doktorn ställer följdfrågor. Det finns läkare som av olika skäl inte orkar ta diskussionen med patienten. I slutet av konsultationen när det blir dags att tala om recept undviker man – från båda håll – frågan om fortsatt medicinering verkligen är nödvändig.

Ansvaret för personer med läkemedelberoende flyter omkring i dagsläget anser Gerhard Larsson. Ibland återfinns fallen i psykiatrin, i andra fall hos en påläst husläkare eller kanske hos en sjuksköterska på en privatklinik. Var och hur läkemedelsberoende ska få hjälp i framtiden är en central fråga i den kommande Missbruksutredningen.
–?Bortsett från ett fåtal initiativ i storstäderna där enskilda eldsjälar driver verksamheter som tar emot läkemedelsberoende, är läkemedelsmissbruk ett tämligen okänt problem i svensk primär- och slutenvård. I ett genomsnittligt landsting utanför storstäderna finns cirka 400–500 personer som behöver hjälp med att komma ur sitt läkemedelsmissbruk. Ett rimligt krav är att varje sjukvårdsregion har den specialistkompetens som den här patientgruppen behöver, säger Gerhard Larsson.

Ytterligare ett tecken på att man från myndigheternas sida vill försöka komma åt läkemedelsberoende är att apotekspersonal sedan årsskiftet är ålagda att anmäla läkare som misstänks ägna sig åt överförskrivning – en av nyheterna i den nya patientsäkerhetslagen.
–?Utifrån perspektivet missbruksvård är skärpningen av lagen mycket positiv. Även om ursprunget till lagen sannolikt mer handlade om överförskrivning av läkemedel till äldre än om en strävan att komma till rätta med läkemedelsberoende, säger Gerhard Larsson.
Men Mikael Rolfs, biträdande överläkare på Astrid Lindgrens barnsjukhus i Solna och styrelsemedlem i Sveriges Läkarförbund, tycker att man från myndigheters sida gör det väl enkelt för sig när man tror att läkemedelsberoende handlar om enstaka »receptglada« läkare.
–?Man kommer inte åt problemet genom att spåra extremfallen, det vill säga en handfull läkare som ägnar sig åt brottslig verksamhet. De som syns på löpsedlarna för att de har skrivit ut en miljard piller, och sålt vidare.

Läkemedelsberoende är en mycket större fråga som handlar om läkares arbetsvillkor och hälso- och sjukvårdens organisation. Idag får läkare fylla i blanketter istället för att träffa patienter, och tidsschemat blir allt mer pressat.  När en läkare tvingas räkna minuter vid varje konsultation blir det svårt att hantera något så komplicerat som läkemedelsberoende.

Enligt Mikael Rolfs handlar läkarnas vardag allt mer om att stänga av brandlarmet istället för att släcka branden. När det gäller missbruk, av alla typer, är Läkarförbundet helt på det klara med att patienterna blir stigmatiserande i dagens vårdmodeller.
– Vi har flaggat länge för att missbruksvården behöver lyftas. Det handlar självklart om lagar och förordningar men framförallt om att ge oss i vården förutsättningar att sköta vårt jobb, säger Mikael Rolfs.
Gerhard Larsson håller med om att de omkringliggande strukturerna är minst lika viktiga som kontrollen av enskilda läkare. Bara att frågan har lyfts överhuvudtaget är en seger i sig, menar han.
–?Vi har i ärlighetens namn inte uppmärksammat läkemedelsmissbruk som ett riktigt problem i Sverige. Vare sig i vården eller i samhällsdebatten. Det finns ingen nationell plan eller politiskt helhetsgrepp kring frågan, vilket vi vill råda bot på med Missbruksutredningen.

Till exempel funderar han över om landstingen skulle kunna ha ambulerande sjuksköterskor som är utbildade för att ta hand om läkemedelsmissbuk och som kan arbeta på flera vårdcentraler. Han vill också gärna se ett nationellt kompetenscentrum med uppdraget att höja kunskapsnivån om läkemedelsberoende inom svensk sjukvård. Och även om man vet betydligt mer nu än för trettio år sedan tror han det behövs mer pengar för att få till en evidensbaserad vård.

Pendeln har svängt i frågan om läkemedelsberoende. Eller börjat svänga. En försiktig långsam rörelse som började med att Socialstyrelsen kom med nya rekommendationer 1990 om att smärtstillande, sömn- och lugnande medel kunde leda till beroende efter relativt kort användning. En förändring som inneburit att en rad läkemedel har fått narkotikaklassning. En utveckling som också lett till att ett flertal äldre läkemedel som innehåller dextropropoxifen har plockats bort från hyllorna i apotek och sjukhusförråd.
Och Britt Vikander är optimistisk, trots långsamheten. Hon vädrar ett paradigmskifte.
– I Stockholms län finns nu ett vårdprogram för läkemedelsberoende av lugnande och smärtstillande läkemedel, och runt om i landet har man börjat hantera läkemedelsberoende inom både psykiatrin och primärvården. Vi får samtal varje dag från läkare som vill ha råd. Det visar på en ny slags vilja och engagemang i frågan.

Anders Hallberg om gruppen som ska utrota den ojämlika vården

Ingrid Helander
-
0

De är nio personer tillsatta av landets alla landstingsdirektörer och de har egentligen bara en uppgift: Att se till att landstingen förhåller sig på ungefär samma sätt till nya läkemedel. Namnet är NLT-gruppen, där NLT är en förkortning av nya läkemedelsterapier. De har legat i startgroparna ett bra tag, men nu börjar de komma igång.
– Vi tittar på nya läkemedel som är på väg ut på marknaden. Om vi ser att de kan komma att få en stor påverkan på vården, antingen som budgetvältare eller för att de leder till att vården kommer behöva ändra sin struktur, då utvärderar vi dem och kommer med en rekommendation till landstingen om hur de kan förhålla sig till det läkemedlet.

Men ett läkemedel är först godkänt av Läkemedelsverket, sen fattas subventionsbeslut av TLV och sen finns läkemedelskommittéerna för att göra rekommendationslistor i landstingen. Behövs ni också?
– Vi analyserar läkemedlen utifrån köparens perspektiv. Köparen måste inte alltid köpa det som säljaren vill sälja. Även om läkemedelföretagen vill lansera ett nytt preparat jättehårt, är det inte säkert att vi som köpare vill lansera det lika hårt ut i vården. Rent hypotetiskt vill vi kanske ta det lugnare. Och även om TLV säger ja så finns det fortfarande frågor kvar kring hur snabbt ett läkemedel ska börja användas och på vilka patienter.
– Ta till exempel Lucentis som nu får en utökad indikation och får användas för att behandla patienter med diabetesretinopati. Där kan vi till exempel skicka signaler till landstingen att det inom kort kommer bli betydligt fler patienter som kan bli aktuella för den här behandlingen. Om landstingen inte tänker till innan så kommer alla ögonkliniker att drabbas av rejäla kostnadsökningar. I just det här fallet är det viktigt att tänka på att det nog också kommer att påverka vårdens struktur eftersom det är en injektion som måste ges under ögonoperation. Det handlar alltså om mycket mer än att läkemedlet fungerar eller är kostnads-effektivt, det handlar om hur man ska introducera behandlingen i vården så att det blir lika i hela landet.

Anders Hallberg är noga med att poängtera att NLT-gruppen bara kommer att ge rekommendationer. Landstingen är fria att göra som de vill.
– Vi kommer aldrig överpröva myndigheternas beslut. Men vi kommer att ha synpunkter på hur läkemedlen ska användas i början. Vi kan till exempel föreslå att ett läkemedel bara ska förskrivas av specialister det första året.
Hittills har NLT-gruppen lämnat ifrån sig två rekommendationer. Den första om hur landstingen bör förhålla sig till Kuvan och det andra om hur de ska hantera frågan om ikappvaccinering med hpv-vaccin av unga flickor. Nu försöker de bland annat reda i den lätt laddade frågan om hur sjukvården ska hantera de nya antikoagulantia som är på väg ut på marknaden.
– De nya antikoagulantia är ett unikt fall där prelanseringen är enorm och den strukturella påverkan på vården kan bli stor. Där vill vi signalera exempelvis att landstingen bör ta det lite lugnt och se till att den kompetens man har på sina waranmottagningar behålls. Vi vet också att Socialstyrelsen håller på att se över sina hjärtriktlinjer och att de nya antikoagulantia kommer att ingå, och där kommer mer detaljerade rekommendationer.

Hur väljer ni vilka läkemedel som ni ska ge rekommendationer om?
– Vi har hjälp av en organisation för horizon scanning som byggts upp mellan de fyra länen i Stockholm, Västra Götaland, Skåne och Östergötland.
– De kommer att ge oss ungefär 20 tidiga bedömningsrapporter per år där de samlat all tillgänglig information om stora läkemedelsnyheter som är på gång. Utifrån dem ser vi vilka som kommer bli extra svåra för landstingen. Det kommer kanske handla om fem till tio läkemedel per år som vi tycker det är motiverat att skriva en rekommendation om. Tanken är att de här rekommendationerna ska komma strax efter godkännandet. Kommer det mycket senare än så är det för sent, då har användandet redan hunnit bli olika i olika landsting.

Det görs ibland jämförelser mellan länder hur snabbt nya läkemedel börjar användas i vården. Var tycker du Sverige ska placera sig i en sådan lista?
– Standardsvaret är att vi ska vara de sista bland de första. Men jag har egentligen ingen åsikt om takten, andra får bestämma det. Det vi ska se till är att det blir ett ordnat införande. Att man börjar med ett försiktigt användande och följer upp resultaten noga innan man börjar använda det i bredare patientgrupper.

Vad säger du till dem som tycker att det här bara är dubbelarbete och ytterligare en stoppkloss för nya läkemedel att nå marknaden?
– Vi kommer inte vara en stoppkloss, det kan lika mycket handla om att vi gör landstingen uppmärksamma på att det finns nya läkemedel som bör användas. När det gäller dubbelarbetet så kan man bara hävda det om man tycker att läkemedel redan förskrivs rättvist i hela landet. Och det finns det ingen som kan hävda idag.

Sundsvall kan få sveriges första drive-in apotek

Petra Hedbom
-
0

Fixa medicinen direkt från förarplats. Så kallade drive in-apotek finns redan i andra länder, bland annat i Storbritannien, men i Sverige måste kunderna än så länge parkera bilen och ta sig den sista biten till fots. Men om Daniel Lundquist, apotekschef för ett Kronans Droghandelsapotek i Sundsvall, får som han vill kommer ortsborna snart att ha den möjligheten. Apoteken har sina lokaler med en yttervägg längs en trafikerad gata vilket gör läget som klippt och skuret för verksamheten menar han.
– Det finns flera fördelar. Tänk dig att du varit med ditt sjuka barn på primärvårdsjouren och fått ett recept. Då skulle man kunna köra till apoteket och slippa ta ut barnet ur bilen. Tänk också på smitto­risken i
till exempel influensa­tider – i stället för att gå in och ställa sig bland en massa människor kan man handla via luckan i stället, säger Daniel Lundquist till Dagbladet.

Företaget har vänt sig till kommunen med en förfrågan som säger sig vara försiktigt positiva till planerna. Även fastighetsägaren Konsum Nord tycker att förslaget är bra så länge trafiken fungerar. Enligt Daniel Lundquist skulle ett drive in-apotek bädda för att kunna utöka öppettiderna.
– Då kan man öppna tidigare och stänga senare, en drive in kräver ju inte mer än en farmacevt.
Från Läkemedelsverket meddelar man att man ännu inte känner till några planer på drive in-apotek men att större förändringar av en apotekslokal ska anmälas till dem.

Åhléns slopar apotek

Läkemedelsvärlden
-
0

Fem av företagets sex apotek försvinner och det sjätte, beläget i Stockholms city, tar Apotek Hjärtat över.
– Vi såg efter det här första året att vi för att uppnå den kritiska massa som behövs för att driva apotek skulle behöva betydligt fler och valde då istället att stänga ned, förklarar Carina Kampe, vikarierande informationschef beslutet.
Så sent som i oktober öppnade Åhléns apotek i Örebro och det liksom apoteken i Norrköping, Göteborg, Malmö och vid Skanstull i Stockholm försvinner nu. Det betyder också att cirka 35 anställda sägs upp.
Redan före sommaren 2010 lade Tamro ned sin apotekskedja Apotek1 som köptes upp av Apoteket Hjärtat. Kedjan är den största efter Apoteket AB med sina 23 procent av antalet apotek.

Apoteken storsatsar på att synas

Läkemedelsvärlden
-
0

 Bland de nya kedjorna toppar Apotek Hjärtat ligan med sin satsning på drygt 79 miljoner kronor brutto. Största delen, 34 miljoner, har gått till tv-reklam. Allra mest har Apoteket AB investerat i media och de har gått lös på omkring 86 miljoner kronor mellan januari och november förra året.

När får en läkare äga apotek?

Petra Hedbom
-
0

När får en läkare äga apotek?
– Det beror på. En läkare med förskrivningsrätt får inte ensam äga ett apotek, där blir det nej, men det kan gå bra att vara delägare. Varje ansökan bedöms individuellt och vi tittar i varje fall på hur ägarstrukturen på ett visst apotek ser ut. Det hela kokar ner till något som heter bestämmande inflytande. En läkare med förskrivningsrätt får inte ha bestämmande inflytande vilket bland annat innebär att han eller hon inte får ha mer än 50 procent av rösterna, säger Annika Babra.

Det låter väldigt svårt?
– Kontrollen av ägarstrukturer är komplex och innefattar bland annat vad som framgår av aktieboken och sammansättningen av styrelsen. Vi fick väldigt mycket frågor om ägande i början och Läkemedelsverkets tolkning av lagens begrepp, bestämmande inflytande, finns publicerad på vår hemsida för att underlätta för de som söker. Men det finns inga enkla svar utan med hjälp av våra jurister gör vi bedömningar utifrån varje ansökan.

Så man behöver inte frånsäga sig förskrivningsrätten för att få vara delägare i ett apotek?
– Nej, under förutsättning att förskrivaren varken ensam eller tillsammans med andra förskrivare har bestämmande inflytande.

Kan man få hjälp på traven av er när man skriver sin ansökan?
– Det är svårt för det är ju fler saker som ligger till grund för vår bedömning, men vi försöker såklart att hjälpa till så mycket vi kan och svara på konkreta frågor. Även vi har fått brottats med de här frågorna för att det ska landa rätt och på ett konkurrensneutralt sätt. Men vi lär oss också hela tiden och blir bättre på att se vilken information vi behöver. Vi har nog blivit tydligare också för i början fick vi in många frågor från förskrivare som ville starta apotek, men det är nästan ingenting nu.

Hur lång tid tar det innan ni svarar på en ansökan?
– Vi har inte gjort någon mätning av snittiden men än så länge har vi inte överskridit
de 90 dagar vi har på oss. De
kommer fortfarande en ström av ansökningar men det är inte alls i samma utsträckning som
i början.

Boots öppnar under första kvartalet

Läkemedelsvärlden
-
0

Flera gånger det senaste året har vi hört det, att Boots snart kommer att öppna apotek i Sverige. Redan i januari 2010 meddelade Farmacevtföretagarna att de inlett förhandlingar med brittiska Alliance Boots om att starta apotek på den svenska marknaden. Förhandlingarna har varit långa och ursprungsplanen var att öppna de första apoteken redan under hösten. Men, som för många andra, uppges svårigheter att få en IT-lösning på plats ha satt käppar i hjulet.

Men i januari meddelade Sverker Littorin, styrelseordförande i Farmacevtföretagarna, att förhoppningen är att vara igång under det första kvartalet i år.
– Vi håller på att rekrytera kandidater och  hitta lokaler, så allt är på spåret säger Sverker Littorin.
Den nya kedjan kommer att heta Boots Farmacevtföretagarna AB och målet är att ha 100 apotek inom tre år.

Farmacevtiska tjänster utreds inte

Läkemedelsvärlden
-
0

Många farmacevter och representanter för apotekskedjorna har under hela omregleringen efterfrågat klara besked om vilken ersättning apoteken kan få för så kallade farmacevtiska tjänster. Det handlar om till exempel blodtrycksmätning och hälsoråd som kunderna kan få på apoteken.

I höstas gick dåvarande statssekreterare Dan Ericsson (KD) ut med beskedet att om alliansregeringen vann valet skulle en utredning om hur en ersättningsmodell skulle kunna se ut att tillsättas, ett uppdrag som skulle gå till TLV. Men någon sådan utredning blir det inte.
– Det här är en viktig fråga men vi vill vänta och se hur det utvecklar sig på marknaden. Vi ser redan att den här typen av tjänster växer fram hos apoteken som ett konkurrensmedel, och vi vill gärna följa detta innan vi går vidare, säger Joakim Pettersson, politisk sakkunnig på socialdepartementet.

Enligt Joakim Pettersson vill regeringen först undersöka vilka typer av tjänster som det kan handla om och vilken nytta de kan göra. Han ser positivt på att de olika aktörerna provar olika lösningar.
– Sen är det klart att man som aktör gärna vill ha betalt för sitt arbete men vi har också ett ansvar för skattebetalarnas pengar och måste kunna veta att det verkligen bidrar till målet som är en ändamålsenlig läkemedelsanvändning.

Inga planer på avknoppning av Apoteket Farmaci

Ingert Nilsson, Petra Hedbom
-
0

I början av januari presenterade Konkurrensverket en rapport om läget på apoteksmarknaden efter omregleringen. I den riktas kritik mot flera delar av processen. Bland annat menar de att principen för prissättningen för IT-lösningen inte varit konkurrensneutral mellan stora apoteksaktörer och små fristående företag och att regeringen inom kort bör vidareutveckla och tydliggöra ägarpolitiken för Apoteket AB. En av de viktigaste punkterna anser Konkurrensverket vara att regeringen inom kort bestämmer framtiden för ApoDos och Apoteket Farmaci.

De menar i sin rapport att statens oklarhet i frågan gör att konkurrerande apoteksaktörer känner osäkerhet kring en för dem viktig verksamhet. De har en tydlig önskan om att regeringen snarast överväger och utreder om båda dessa företag ska skiljas från moderbolaget.
– Det är inte så enkelt som att bara knoppa av dosdispenseringsverksamheten från Apoteket AB. Det finns till exempel utländska aktörer som gärna vill etablera sig på den svenska dosmarknaden. Men de vill då kunna förpacka läkemedlen utomlands och skicka dem till Sverige, säger Joakim Pettersson, politiskt sakkunnig på
socialdepartementet.

Detta gör situationen juridiskt komplicerad, enligt honom.
– När det gäller import av läkemedel, ompackning och ansvarsfrågor, finns det ett omfattande regelverk som gör att det krävs ett utredningsarbete om hur det här ska gå till.
När det är klart och när regeringen kan komma till ett beslut, kan Joakim Pettersson inte säga något om idag. Inte heller om framtiden för Apoteket Farmaci AB, som i dagsläget är helt dominerande när det gäller läkemedelsförsörjning och tjänster som slutenvården upphandlar, har regeringen uttalat något ställningstaganden. Vilket innebär att företaget förblir ett dotterbolag till Apoteket AB, i alla fall en tid till.

Enligt det tidigare ägardirektivet som formulerats av Omstruktureringsbolaget, OAB, skulle Apoteket AB:s ägande utvärderas efter ett år. Någon sådan utvärdering har inte skett, vilket Konkurrensverket också kritiserar i sin rapport.
– Vi följer utvecklingen på området, vi vill uppnå en god konkurrens och ser gärna innovativa lösningar på området, säger Joakim Pettersson.
Men inom närmaste tiden kommer inga nya beslut. Apoteket AB kommer fortsatt att vara ägare till Apoteket Farmaci AB.

Apotekarnas vardag kartläggs

Läkemedelsvärlden
-
0

Kajsa Lindberg och Petra Adolfsson som forskar inom ämnet organisation ska undersöka en rad frågor som rör apotekare. Bland annat ska de ta redan på vad som händer med apotekaryrket och apotekarnas självbild på en ny marknad och om deras förhållande till läkemedelsindustrin förändras. Rapporter, uttalanden och dokumentation ska samlas in och analyseras av forskarna. Dessutom ska de tillbringa några dagar per halvår ute på både små och stora apotek. De vill bland annat ta reda på vilka normer och värderingar som styr hur man jobbar och om dessa kommer att förändras över tid.

Satsar på att fortsätta vara populär

Ingrid Helander
-
0

Debatten har precis blossat upp om baksidan av den ökade tillgängligheten av receptfria läkemedel när det är tid för intervju med Apoteket AB:s nya vd.
– Det ger mig en anledning att återigen fundera på vår roll utifrån det uppdrag vi har. Det är speciellt att sälja läkemedel, och jag hävdar med en dåres envishet att det är viktigt för apotekens framtid att vi har välutbildade människor som har tid att prata med kunderna. Deras rådgivning ska inte bygga på att ovillkorligt sälja våra produkter, utan ibland avråda istället.

Samtidigt är du rekryterad för att du är bra på detaljhandel på en konkurrensutsatt marknad. När du sätter upp mål för försäljningen av receptfria läkemedel för nästa år, vill du inte ha en försäljningsökning då?
– Det är skillnad på olika produkter. Nikotintuggummin skulle jag till exempel gärna se en ökning av. Men i andra kategorier är det snarare så att jag vill se en ökad försäljning av våra egna varor, men inte av segmentet i sig. Vi ska aldrig stimulera till kraftig merförsäljning av läkemedel. Däremot ska vi bli bättre på att uppfatta om kunderna har fler behov än vad de först tänkte när de gick in på apoteket.

Hur är det att leda statliga Apoteket AB jämfört med Ica?
– Jag trodde att det skulle vara större skillnad än vad jag upplever att det är. Även om det är en statlig ägare så är mitt uppdrag att leda ett bolag och ägare finns det alltid, även på Ica. Och staten vill att vi ska vara ett bolag som de andra på den här marknaden. Möjligen är en skillnad att Apoteket väldigt länge haft ett tydligt samhällsansvar och det ska vi fortsätta att känna. Så länge vi är så stora som vi är ska vi ta ett större ansvar än själva affären. Det är en skillnad, vi är svenska folkets apotek.

Konkurrensverket tycker att staten ska se över ägandet av Apodos och Apoteket Farmaci, vill du ha kvar dem inom Apoteket AB?
– Ja, i det bolag som jag tagit över så ser jag dem som två väldigt viktiga delar. Men om man vill ifrågasätta det utifrån en neutralitetsaspekt så kan inte jag uttala mig, det måste en extern part göra i så fall.

Er internationella satsning består nu framförallt av att etablera Apodos i Norge och Tyskland, vad händer med era internationella planer om ni tvingas sälja Apodos?
– Det är en hypotetisk fråga. Men när Apoteket AB bestämde sig för att etablera sig internationellt så var det beslutet inte enbart baserat på Apodos utan på det faktum att många länder uppskattar mycket av det som byggts upp tack vare monopolet. Men skulle situationen uppstå att vi inte längre har Apodos får vi så klart se över förutsättningarna.

Den 8 mars upphör förbudet som säger att ni inte får föra samarbetsdiskussioner med Ica. Hur ser du på samarbeten framöver?
– Det beror helt på hur marknaden utvecklar sig. Vi har en begränsning som säger att vi inte får bli större än 33 procent av apoteksmarknaden, så frågan om samarbeten beror mycket på vad som i övrigt händer
med den.

Hur tror du marknaden ser ut om tre år?
– Under omregleringen förberedde vi oss för att det skulle komma in flera stora internationella aktörer, med det har det inte gjort hittills. Men jag tror att de kommer komma framöver. Mitt mål är att Apoteket AB är lika populärt bland svenska folket om tre år som vi är idag.

Export kan ge apoteken nya pengar

Ingert Nilsson
-
0

Bara spridda skurar och i en mycket begränsad omfattning. Så beskrivs än så länge en möjlig kommande inkomstkälla för apoteken – parallellexport av läkemedel.
Men det lilla utflödet har dock fått läkemedelsbranschen att reagera. Enligt Läkemedelsindustriföreningen har det på senare tid förekommit att enskilda apotek beställt som man beskriver »oskäliga mängder« av vissa läkemedel, troligen för parallellexport. Och vad branschen börjar rusta för är hur en ökande sådan ska bemötas och vilka regler som gäller.
– Jag kan säga så mycket som att efter nyetableringen av apotek har vi sett en ökad frekvens av parallellexport, säger Bengt Anell, senior konsult på analysföretaget IMS Health.
– Hur stor den är kan jag inte säga, men vi får allt fler förfrågningar från företag som misstänker parallellexport. Och på europanivå har vi sett att Sverige i viss mån dykt upp som exportland. Då gäller det dyrare läkemedel och specialistläkemedel.

Parallellexport är en fullt legal verksamhet för de apotek som har partihandelstillstånd. Med ett sådant kan apotekskedjan eller apoteket välja att sälja direkt till apotek inom EU eller till parallellhandlare med verksamhet i flera länder. Men hur den här exporthandeln går till i detalj, liksom omfattningen, är det mycket hemlighetsmakeri kring, trots att den alltså inte är olaglig.
– Det är väldigt känsligt för företag vars läkemedel är intressant för export. De vill inte att andra aktörer ska få upp ögonen för att det finns pengar att tjäna på deras produkt genom att parallellexportera den. Så det är mycket hysch-hysch, säger Bengt Anell.

På monopoltiden var inte Apoteket AB innehavare av något partihandelstillstånd och därför var det svårt att hitta kanaler för inköp av läkemedel för parallellexport, även om man då också ibland såg ett visst
utflöde, enligt Bengt Anell.
– Nu har det åtminstone teoretiskt öppnats möjligheter för export eftersom många apotek söker och en del redan har partihandelstillstånd, säger Christina Örtorp, ordförande för parallellhandlarna.
Men något mer än att det i och med omregleringen öppnats nya möjligheter vill hon inte säga, med hänvisning till att det är affärshemligheter.
– Det är inte som tidigare när allt var transperent – då gick det ju ändå att ta reda på.
Parallellhandeln inom EU har sedan den tog fart för ett par decennier sedan stört originalföretagen eftersom den försvårar deras möjlighet att isolera handeln till varje nationell marknad och därmed ta ut högsta möjliga pris i varje enskilt land. Men även om vinstmaximering är ett skäl finns det andra problem, till exempel att det uppstår en brist nationellt, när den kvot som paketerats och märkts upp för ett land köps upp, paketeras och märks om för en annan marknad.

I Norge där tre stora apotekskedjor också är partihandlare har det norska läkemedels-verket tidigare rapporterat om problem med parallellexport som fått företräde framför försäljning till norska patienter. I Storbritannien har man också haft betydande problem med att enligt en uppskattning ungefär vart sjunde apotek valt att sälja läkemedel till en lönsammare exportmarknad än för egen expediering. Där har man nu tecknat en övergripande överenskommelse mellan parterna för att säkerställa tillgång på den inhemska marknaden.

Vilka regler som gäller i Sverige; det vill säga om ett apotek med partihandelstillstånd kan köpa upp en stor del av ett parti läkemedel för att sedan sälja det vidare för export och därmed eventuellt orsaka brist i Sverige är oklart. Men hos distributören Tamro har man noterat apotek som köpt in betydande mängder av ett visst preparat.
Parallellhandeln beskrivs av Bengt Anell som en marknad med väldig dynamik som växer kraftigt på europanivå.
– Den svänger kraftigt vid valutaförändringar, under krisen kunde vi se att helt nya länder dök upp som exportörer och hur flödena ändrade riktning. Sverige är förstås främst intressant som importör, speciellt när kronan är dyr jämfört med euron. Men i vissa lägen för vissa läkemedel där Sverige har ett jämförelsevis lågt pris kan också export bli en inkomstkälla för apotek. För enstaka produkter tycks det redan ha blivit det.

Besvikna patienter använder värktabletter fel

Ingrid Helander
-
0

Sextiofem tusen personer i Sverige äter smärtstillande eller lugnande i en sådan omfattning att det är skadligt. En professor i klinisk smärtfysiologi konstaterar att smärtvården inte förbättrats nämnvärt de senaste 15 åren. Botox blir godkänt i land efter land för att behandla migrän, trots att det vetenskapliga bevisläget är klart ifrågasatt. Det är mycket i det här numret av Läkemedelsvärlden som kokar ner till vårdens, eller samhällets, oförmåga att hantera smärta. Debatten som startades av Svenska Dagbladet om att unga tjejer överanvänder receptfria värktabletter leder tankarna till samma fråga. Vad är det som gör att så många människor i Sverige lever sina liv ständigt ackompanjerade av en smärtstillande substans, helt utanför vårdens kontroll?
Tittar man på den medelålders kvinnan som missbrukar Treo Comp och den unga tjejen som ständigt varvar Alvedon och Ipren så finns det en gemensam nämnare – de självmedicinerar. Men de har förmodligen sökt hjälp först, och kanske finns det en del att vinna på genom att titta närmare på glappet som uppstått däremellan.

En patient som söker hjälp för smärta i dag möts av en primärvård som snabbt ska bestämma om patienten är frisk eller sjuk. Är patienten mätbart sjuk, då fungerar allt bra. Men om vetenskapen inte räcker till och patienten istället går in i den diffusa sfären, då slår primärvårdens spärrvaktsroll till. Budskapet till patienten blir istället: Du är inte sjuk, ta en Ipren, gå hem, eller möjligtvis till sjukgymnasten. Men slutar det göra ont för det? I vissa fall ja, i många fall nej. För den patienten återstår att behandla sig själv, och det finns gott om budskap i tevens reklampauser hur du bäst gör det. Missbrukaren av starka receptbelagda mediciner har en betydligt allvarligare och komplexare historia, men grunden är densamma. Det alternativ som vården erbjuder har inte fungerat bra nog. Patienten ser inget annat alternativ än att lura systemet för att styra sin medicinering själv.

Om man från vårdens och myndigheters sida menar allvar med att man inte vill ha en överkonsumtion av smärtstillare måste man fundera på varför man släppt patienter vind för våg. Istället för att fungera som en domare som säger sjuk eller frisk, borde vården kunna ge budskapet att man tänker hjälpa patienten att förändra sin situation. Om det sen gäller att komma igång med träning, ändra förhållningssätt till sin smärta, slussas till terapi eller få hjälp att hitta rätt sjukgymnastik eller något helt annat, det får avgöras i varje enskilt fall. Poängen är att patienten aldrig ska lämnas med känslan av hopplöshet.

Även apoteken har en roll när det gäller att fånga upp de desillusionerade smärtpatienterna. På Systembolaget finns väl utvecklade formulär för att fylla i hur mycket man dricker och goda råd om vad man ska göra när man passerat en osund gräns. Ett liknande budskap vore önskvärt på apoteken, både vid egenvårdshyllorna och vid receptdisken. Äter du mer än x värktabletter i månaden? Då ska du söka professionell hjälp. Nog skulle ett sådant formulär effektivt hjälpa till att öka människors medvetande om att det här inte är ofarliga substanser. På så sätt skulle man också kunna fånga upp de personer som inte ens brytt sig om att söka vård.

Det är lätt att ta till brösttoner och ropa efter mer resurser eller hårdare regelverk. Men inget av det kommer hjälpa så länge vi inte kan svara på frågan varför så många människor väljer att självmedicinera sig i den grad som de gör. Att det bakom varje felanvänd värktablett står en desillusionerad patient är naturligtvis inte helt sant. Men kanske kan det vara ett tankesätt som leder framtida satsningar rätt.

1...464748...50Sida 47 av 50