Annons
Home 2008

Årlig arkivering 2008

Kalifornien har tagit över

Ann Fernholm
-
0
Kalifornien har tagit över

Stämningen är uppsluppen när en av Stanfords ledande stamcellsforskare, Renee Reijo Pera, visar representanter från Californian Institute for Regenerative Medicine, CIRM, runt på sitt lab. De är på besök för att diskutera framtiden med Renee Reijo Pera ? bland annat ett helt nytt laboratorium som kommer kosta 200 miljoner dollar, varav CIRM kommer betala nästan en fjärdedel.
? Vi skulle inte kunna göra mycket utan CIRM, säger Renee Reijo Pera.
Hennes forskning drabbades hårt när president George W. Bush i augusti 2001 beslöt att förbjuda federal finansiering av embryonal stamcellsforskning. Lagstiftningen tillåter visserligen stöd till forskning på redan framtagna stamcellslinjer. Men dessa är få till antalet. Dessutom behöver Renee Reijo Pera, precis som andra forskare, använda stamcellslinjer framtagna med de senaste och bästa teknikerna för att stå sig i konkurrensen. Att få fram pengar till den forskningen var, efter förbudet, mycket svårt.

Räddningen kom från ett oväntat håll; från advokaten och fastighetsförvaltaren Robert Kline. Med en son som har typ-1 diabetes och en mor som har Alzheimers, vägrade han låta Bush stoppa forskningen.  
? Han kände att det Bushregeringen höll på med var fullständigt orimligt. Han och hans nätvärk samlade ihop tillräckligt med pengar för att marknadsföra den här hela idén med en satsning på stamcellsforskning till Kaliforniens invånare, säger Alan Trounson, som leder det nyetablerade CIRM.  
Robert Kline sammanställde den unika proposition 71, som säger att Kalifornien under tio år ska satsa 3 miljarder dollar, cirka 19 miljarder kronor, på stamcellsforskning, speciellt embryonal stamcellsforskning. Han fick med sig Kaliforniens guvernör Arnold Schwarzenegger, och under valet 2004 biföll 60 procent av Kaliforniens invånare propositionen.
? Hela mitt labb firade, och det fanns två anledningar till det. Det första skälet var att vi hade kämpat så hårt för att finansiera vår forskning. Det andra var att personer över hela delstaten röstade för propositionen. Det värmde hjärtat. Ofta tänker man att invånarna inte bryr sig om forskning. Men de brydde sig om den här forskningen ? vi fick deras stöd, säger Renee Reijo Pera.

Samma år etablerade delstaten CIRM som förvaltar pengarna. Den nya myndigheten placerades mitt i San Francisco – där bioteknikindustrin har ett av sina starkaste fästen och där det är nära till världsledande medicinska universitet som Berkeley, Stanford och University of California San Francisco, UCSF.  
Trots det starka stödet från Kaliforniens invånare stod CIRM:s verksamhet mer eller mindre stilla fram till början av 2007.
? Olika konservativa religiösa grupper lämnade in stämningsansökningar mot proposition 71. Vi tillbringade ungefär tre år i domstolen, säger Alan Trounson.
Men nu hotas satsningen inte ens av Kaliforniens kraftiga budgetunderskott.
? Robert Kline skapade en väldigt robust modell för det här arbetet. Det är inte lätt för politiker att lägga sig i det. Då krävs det 70 procents majoritet i båda husen, säger Alan Trounson.
Institutet kan varje år dela ut upp till 350 miljoner dollar, cirka 2,2 miljarder kronor. Det är mer än 2,5 gånger så mycket som svenska Vetenskapsrådet årligen ger i stöd till all medicinsk forskning. Och det är mer än 6 gånger så mycket som cancerfonden årligen delar ut till cancerforskning i Sverige.
Målet för forskningen är givetvis att ta fram nya stamcellsterapier som bot för till exempel Alzheimers, Parkinson, diabetes och cancer. Men också att utveckla humana stamcellslinjer som läkemedelsföretag kan använda istället för försöksdjur vid läkemedelsutveckling.
? Redan idag använder många läkemedelsbolag stamceller när det screenar läkemedelskandidater. Men ofta använder de cellinjer från musembryon. När industrin kan använda hjärtceller eller leverceller från humana embryonala stamceller kommer resultaten bli mer relevanta, säger Alan Trounson.
Dessutom, menar han, är stamcellsförsök både billigare och enklare än djurförsök. Därför kan kemister snabbare få svar på vilka molekyler som funkar och hur de ska utforma läkemedlen för att nå bästa resultat. Något som kan spara enorma summor pengar.  

En viktig del av CIRM:s uppdrag är också att se till att upptäckterna vid universiteten faktiskt leder till innovationer som kommer allmänheten till nytta. Därför ska de dela ut speciella bidrag på runt sex miljoner dollar som även privata bioteknik- eller läkemedelsföretag kan söka för att göra till exempel en fas-I prövning. Men när fas-III stadiet närmar sig kommer CIRM behöva hjälp från de större läkemedelsföretagen.
? De slutgiltiga kliniska prövningarna kommer att bli väldigt dyra. Där kan vi endast bidra med pengar, säger Alan Trounson.
Hittills har CIRM delat ut cirka 550 miljoner dollar. 271 av dessa miljoner kommer gå till splitter nya laboratorier vid tolv av Kaliforniens ledande universitet och forskningsinstitut. Förutom Stanford ska till exempel UC Berkeley, UCSF, UCLA och San Diego Consortium for Regenerative Medicine få nya lokaler. Som motprestation måste universiteten själva samla in pengar. Den totala byggbudgeten ligger därför på cirka 833 miljoner dollar och ska resultera i
80 000 kvadratmeter där 2 200 forskare ska utveckla nya stamcellsterapier.
För en utomstående kan det tyckas märkligt att så mycket nya ytor behövs. Men Bushs förbud gör det till en nödvändighet. Om de embryonala stamcellsforskarna befinner sig i en byggnad som den federala forskningsfinansiären National Institute of Health, NIH, sponsrar, kan de inte ens tända lyset utan att bryta mot lagen.
? Normalt så bidrar NIH med pengar till elektricitet, vatten och gas ? alla de olika saker som finns i en byggnad. Därför är separata byggnader det enda sättet att hantera detta, säger Alan Trounson.

För Stanford handlar det också om att de vill flytta sin stamcellsforskning närmare universitetets hjärta. De lokaler som Renee Reijo Pera visar för CIRM är visserligen väl tilltagna och splitter nya. Men det tar tio minuter att åka dit med bil från Stanfords lummiga och vackra huvudcampus, som ligger i slutet på den palmkantade allén Palm Drive.
? Stamcellsforskningen ligger i vetenskapens framkant, vi vill att den ska ligga nere vid vårt campus, säger Chris Shay som är projektledare för bygget.

Av de tolv nya laboratorierna, kommer det vid Stanford att bli störst. Nere vid campus lägger redan byggnadsarbetarna grunden till det moderna glaspalatset. Det ska stå klart om två år.

Omtvistade genomgångar

Ingert Nilsson
-
0
Omtvistade genomgångar

Läkemedelsindustriföreningen har avsatt fyra miljoner för att tillsammans med Sveriges farmacevtförbund finansiera tio farmacevter som under ett halvår ska ägna sig åt högkvalitativa läkemedelsgenomgångar. Regeringen har speciella stimulansmedel som kommuner och landsting bland annat kan använda till läkemedelsgenomgångar.
Socialstyrelsens generaldirektör, Lars-Erik Holm, mullrar om att det nog bör införas föreskrifter om obligatoriska sådana på äldreboenden. Moderata till vänsterpartistiska riksdagsledamöter håller med om detta i motioner till riksdagen.

Läkemedelsgenomgångar är med andra ord i ropet. Men samtidigt som de nu börjar få ordentligt genomslag kommer snart SBU-rapporten »Läkemedelsrelaterade problem hos äldre patienter« som i princip ifrågasätter nyttan med dem.
? Nej, läkemedelsgenomgångar är inte lösningen på äldres felmedicinering, även om man tycks tro det idag säger Sten Lindahl docent i geriatrik vid Sahlgrenska sjukhuset och den som lett arbetet med SBU-rapporten.

Enligt honom finns det studier med eller utan farmacevter och sköterskor, alla med samma svaga resultat. Det finns visserligen många mindre rapporter från sjukhem och äldreboenden som visat att läkemedelsgenomgångar haft positiva om dock blygsamma effekter på antal läkemedel och användning av olämpliga läkemedel efter en första genomgång. Men de har inte visat att det i sin tur lett till bättre hälsa eller livskvalitet för de äldre.
Men Ingrid Schmidt, projektledare på Socialstyrelsen, anser inte att det går att avfärda läkemedelsgenomgångar på grund av svagt vetenskapligt stöd.
? Det är inte helt lätt att göra randomiserade studier när det handlar om den här typen av komplicerade interventioner. Men det finns massor med fallbeskrivningar på enskilda patienter som till exempel blivit piggare när man tagit bort onödiga läkemedel. Det måste man också tillmäta ett visst intresse.

Ett av problemen när man diskuterar
läkemedelsgenomgångar är vad man menar. Vissa beskriver det som snabba avstämningar med hjälp av datorprogram, andra som gruppdiskussioner.
Det svaga stödet för just läkemedelsgenomgångar och farmacevtisk medverkan i dessa förvånar egentligen inte apotekaren Michael Borg, arkitekten bakom den uppmärksammade modellen i Halland.
? Risken är att man vid en genomgång bara snyggar till läkemedelslistorna för stunden.
Ska de få effekt över tid och inte bara bli en punktinsats behöver man arbeta i multiprofessionella team, säger Michael Borg.
? Men vi apotekare är ibland så måna om att framhäva hur viktiga vi är att vi glömmer den absolut viktigaste personalgruppen, de som står patienterna närmast, undersköterskor och vårdbiträden.

I Halland har man arbetat med läkemedelsgenomgångar sedan 2005. Michel Borg är anställd av landstinget, håller i samordningen, i utbildning av personal, tar fram diskussionsunderlaget inför genomgångarna och sammanställer resultatet.
Sett så blir läkemedelsgenomgångarna en del i en helhetssyn.
? Läkemedelsgenomgångar handlar ju om läkemedel så min farmacevtiska kunskap är naturligtvis viktig. Det är svårt för en läkare som ska vara uppdaterad på alla områden att också ha koll på alla läkemedel. Men det är bara en bit i pusslet kring patienten. Och det är alltid läkaren som gör helhetsbedömningen.

I Boden har man valt en annan väg och använder sig till exempel inte av apotekare för att göra läkemedelsgenomgångar.
? Vi hörde oss först för med Apoteket, men det skulle bli för dyrt, säger Ann-Britt Sundberg som ansvarar för vården på kommunens äldreboenden.
? Läkarna tyckte också att de klarade det här själva, det är ju de som har ansvaret.
Istället har man köpt in ett dataprogram från ett farmacevtiskt företag. En projektansvarig sköterska har åkt runt till kommunens äldreboenden och kört patienternas läkemedelslistor i programmet. Sedan har ansvarig läkare tagit ställning till resultatet tillsammans med sköterskan på boendet.

Sedan hösten 2007 har man gått igenom medicinlistor för 337 personer som bor på kommunens äldreboenden.
Michael Borg är avvaktande till den här typen av automatiserade genomgångar.
? Datastöd är en del. Men man måste kunna tolka vad som är kliniskt relevant. Sedan måste man ha en strategi för hur man går vidare. Saknas den riskerar det att bli en punktinsats.
Och just nu är det lite segt i Boden, medger Ann-Britt Sundberg. Nu när projekttiden går ut ska den ansvariga sköterskan på varje boende ta över. Men det tycks som entusiasmen inte är lika stor längre. Sköterskorna talar om tidsbrist och läkarnas intresse tycks också svalare.
? Men vi jagar på dem och säger att det här ska göras.
Idag finns det ingen nationell definition på vad som är en läkemedelsgenomgång, därför finns det en risk att man talar om olika saker funderar Michael Borg och
menar att det nog är dags för en sådan.

Kanske kan det projekt som Sveriges farmacevtförbund ska pilota tillsammans med Läkemedelsindustriföreningen bidra till det?
? Det kan nog bli bra, bara man inte glömmer att utbilda personalen och ge dem alternativ till läkemedel, säger Michael Borg.
? Vi apotekare behöver bli bättre på icke-farmakologisk behandling.
? Vi tänker verkligen inte göra några halvdana billighetsvarianter, utan det handlar om att visa på hur man får långsiktiga och bra effekter med genomgångar, försäkrar Cecilia Bernsten, ordförande i Sveriges
farmacevtförbund.

Magnus Gisslen om en fruktad komplikation av hiv

Birgitta Gerne
-
0
Magnus Gisslen om en fruktad komplikation av hiv

Vad är orsaken?
? Mekanismerna bakom aidsdemens är inte helt kända. Idag är det ovanligt att drabbas av aids-demens men tidigare innan vi hade bra behandling var det ungefär 20 till 25 procent som drabbades i slutskedet av infektionen. Det är vad som gäller fortfarande utanför västvärlden där man inte har tillgång till bra behandling.

Kommer det att öka när patienterna blir äldre och har behandlats under många år?
? Det är något som vi tittar på. Med den
erfarenhet vi har idag finns det inga tecken på att det skulle bli vanligare ens efter
lång tids behandling. Däremot finns det en viss ökning av lindrigare kognitiva störningar.

Är symtomen desamma som vid annan demens?
? De är skilda till viss del, men hur det ser ut när det är frågan om en blandning av flera typer av demens vet vi inte.
? Vi håller på att ta fram markörer för aids-demens som både kan ha betydelse för behandlingen och för att kunna se vilka som löper ökad risk att få demens. 

Om man har en ökad risk, kan man ändra behandlingen?
? Det är en bra fråga och kanske kan man det. Men det är ett nytt forskningsfält så det är ingen som riktigt vet.
? En framkomlig väg kan vara att pröva olika läkemedelskombinationer. Det kommer hela tiden nya läkemedel och nya kombinationer som inte är studerade när det gäller effekten i nervsystemet. Det har inte varit någon stor fråga eftersom aidsdemens är ett så litet problem i länder med god tillgång på behandling.
? Med hjälp av markörer tittar vi på hur olika läkemedelskombinationer fungerar i nervsystemet. Det är inte självklart att alla nya kombinationer har lika bra effekt på infektionen i nervsystemet som de vi har använt under de senaste åren.

Är det riktigt att symtomen kan gå tillbaka?
? Ja och det är mycket intressant. Vi har sett patienter som har varit gravt dementa och som i princip har blivit helt återställda efter behandling med hivläkemedel. Det är unikt.
? Det kan öka förståelsen inte bara för aidsdemens utan även för andra typer av demens. Även om behandlingen inte är densamma kan det öka förståelsen för de mekanismer som orsakar sjukdomarna. Det öppnar också för möjligheten att all demens inte beror på obotliga skador utan kan repareras med rätt behandling.
? Helt klart är i alla fall att aidsdemens inte alltid orsakar obotliga skador. Det finns också en möjlighet att de delar som är skadade är så begränsade att de kan kompenseras via andra funktioner.

Den kunskapen måste vara värdefull när patienterna blir äldre?
? Absolut.

Hur långt har ni kommit i jakten på markörer?
? Vi har ett brett samarbete med forskargrupper i Milano, Sydney och San Francisco. Genom ett stort gemensamt patientmaterial har vi hittat en panel av markörer som är mycket lovande. Vi har lämnat in en artikel för publicering där vi offentliggör ett antal markörer som vi vet kan diagnosticera de flesta fall.
? När det gäller aidspatienter som även får Alzheimers sjukdom har vi inte kommit särskilt långt, det finns ännu för få fall. Men det är viktigt och har stor betydelse för vilken behandling man ska ge. De flesta aidspatienterna är idag 50 år och under, men andelen äldre kommer att öka snabbt inom 10 till 20 år.
? Aidsdemens har hittills inte varit en diagnos som man har ställt med hjälp av labprover utan helt och hållet varit en klinisk diagnos. Vi vill ha ett objektivt sätt att ställa diagnos.

Avandia i fortsatt blåsväder

Petra Hedbom
-
0

Avandia (rosiglitazon) som ges vid behandling av typ 2-diabetes har utsatts för hård kritik de senaste åren. Anledningen är rapporter som kommit om att patienter som behandlas med preparatet löper en ökad risk att drabbas av kärlkramp och hjärtinfarkt.

Med anledning av detta gjorde den europeiska läkemedelskommittén CHMP en ny nytta-risk-bedömning för rosiglitazon.  Deras slutsats var att nyttan med läkemedlen överväger riskerna men att information om riskerna till förskrivare skulle förstärkas. Även pioglitazon (Actos) från Lilly som är ett liknande preparat har också ifrågasatts men finns på både den europeiska och amerikanska marknaden.

I USA har läkemedelsmyndigheten FDA försett Avandia med en så kallad ?black box?-varning för att särskilt lyfta fram riskerna. Men detta är inte nog, menar flera organisationer som nu kräver att läkemedlet dras tillbaka. Bland annat har the American Diabetes Association och det europeiska European Association for the Study of Diabetes i uppdaterade riktlinjer avrått från att ge patienter Avandia.

I förra veckan skrev den amerikanska konsumentorganisationen Public Citizen till FDA och bad dem dra tillbaka preparatet. De hänvisar till att förutom hjärt- kärlriskerna har rosiglitazonde i 14 fall kopplats till leversvikt varav 12 lett till dödsfall.  GlaxoSmithKline som marknadsför Avandia har ifrågasatt sambanden och svarar att preparatet är effektivt och säkert om det används på rätt sätt.

På Läkemedelsverket säger man att man noga följer rapporteringen om Avandia och att både rosiglitazon och pioglitazon ska användas först i andra hand när andra diabetesläkemedel i tablettform prövats.

Massvaccinering av äldre under diskussion

Birgitta Gerne
-
0
Massvaccinering av äldre under diskussion

Årets influensasäsong domineras av typen A/H3N2, tror experter. Det är den influensatyp som orsakar flest sjukdagar och ger högst överdödlighet bland gamla och sjuka. Därför uppmanar Smittskyddsinstitutet, SMI, alla som tillhör någon riskgrupp eller är över 65 år att vaccinera sig.
Men under de senaste åren pågår en debatt inom forskar-världen om hur mycket vaccineringen minskar dödligheten hos äldre. Nya studier har ifrågasatt resultaten av äldre studier som visat att vaccineringen kan minska risken bland äldre att dö med 50 procent.
? Det är riktigt att skyddet mot överdödligheten har överdrivits i tidigare studier, säger Åke Örtqvist, smittskyddsläkare i Stockholm.
? Det är dock inte om det skyddar som man diskuterar utan hur stort skyddet är.

I USA har antalet äldre som vaccinerats ökat från 15 till 65 procent sedan 1980 vilket inte har gett motsvarande minskning i antalet sjukhusinläggningar eller dödlighet. Dessutom har man sett att mindre än 10 procent av överdödligheten bland äldre under influensasäsongerna är relaterad till influensa.
I början av september publicerades en studie i American Journal of Respiratory and Critical Care Medicine där forskarna drar slutsatsen att tidigare studier har mätt fördelar som inte är direkt kopplade till vaccinet utan mer till de individer som är vaccinerade. Sammanlagt 700 matchade äldre personer ingick i studien där hälften var vaccinerade och hälften inte. Skillnaden mellan grupperna var efter justering för olika hälsoaspekter och sjuklighet mycket små och inte statistiskt signifikanta. En ytterligare analys av 3 400 förändrade inte resultatet.
? Effekten kan ses hos de som läkare ofta refererar till som sina ?duktiga patienter?, som är väl informerade om sin hälsa, som motionerar regelbundet, inte röker, dricker måttligt, äter nyttigt, gör på hälsokontroller och tar sina läkemedel, säger professor Sumit Majumdar vid universitetet i Alberta, Kanada som har lett studien i ett pressmeddelande.

En annan studie som publicerades i Lancet i augusti i år visar att influensavaccinering av äldre kan ge sämre skydd mot lunginflammation än man tidigare trott. Också här drar forskarna slutsatsen att tidigare studier kan vara missvisande eftersom de inte tagit hänsyn till hälsoskillnader mellan grupperna. I studien ingick personer mellan 65 och 94 år och av dessa hade 1 173 haft lunginflammation under tre influensasäsonger i början av 2000-talet. De jämfördes sedan med dubbelt så många matchade kontrollpersoner och efter justering för annan sjuklighet kunde forskarna bara finna ett mindre skydd på åtta procent av influensavaccination mot lunginflammation.
Förra året publicerades också en uppmärksammad översiktsartikel i Lancet Infectious Diseases där forskarna pekar på att få studier har inkluderat personer över 70 år, den åldersgrupp som svarar för tre fjärdedelar av all influensarelaterad död. De studier som gjorts visar att effekten minskar kraftigt efter 70 års ålder och att äldre bara får ett antikroppssvar som är mindre än hälften mot yngre personers.

Men forskarna menar att även om vaccineringen bara är delvis effektiv är den troligen bättre än inget alls. De efterlyser randomiserade placebokontrollerade studier som den enda etiska och vetenskapliga möjligheten att få ett definitivt svar.
? Men att göra placebostudier på influensavaccinering av äldre är oetiskt, hävdar statsepidemiolog Annika Linde på Smittskyddsinstitutet.
Beroende på de siffror man har på vaccinets livräddande effekt kan man inte erbjuda en person med ökad risk koksalt i stället för vaccin, menar hon.
? En studie som vi gjorde 2007 visade en minskad dödlighet på mellan en och 20 procent hos personer över 65 års ålder, under tre olika säsonger. Översatt till hela Sverige innebär det att influensavaccinering skulle kunna rädda livet på omkring 2000 äldre en medelsvår influensasäsong, påpekar Åke Örtqvist.

Eftersom effekten av influensavaccin är sämre hos äldre personer finns det stort behov av vaccin med bättre effekt.
? En studie har till exempel visat att dubbel dos till äldre
gav ett högre antikroppssvar men det finns dock inte visat att det ger bättre skydd mot att bli sjuk, säger Åke Örtqvist.
Det pågår försök med att förbättra vaccinernas effekt genom att använda nya och bättre adjuvans. Eventuellt skulle detta kunna ge någon form av tilläggseffekt som förbättrar effekten hos äldre.
? Man har också sett att vaccin i form av nässpray till barn tycks ge ett bredare skydd, mot flera influensatyper, under en något längre tid än vanligt vaccin, tillägger han.
Annat utvecklingsarbete strävar efter att ta fram vaccin som baseras på en mer stabil del av influensaviruset så att det skyddar även när viruset ändras lite varje år. Det skulle kunna ge längre effekt så att man inte behöver vaccinera varje år.

Flera utländska studier har visat att influensavaccination är kostnadsbesparande för vården, men det finns inte motsvarande hälsoekonomiska analyser gjorda i Sverige. Att vaccinera äldre är viktigt eftersom de ofta har fler sjukdomar redan innan och kan bli påtagligt försämrade och kräva mer omvårdnad under lång tid efter en influensa, påpekar Åke Örtqvist.   
? Vaccinet kan förhindra att en äldre, skör person efter en influensa inte kommer tillbaka till eget boende utan blir ett permanent vårdfall. Den typen av aspekter har inte tagits med i någon studie.

Lönsammare att rena bättre

Ingrid Helander
-
0

Sara Nilsson och Jonas Röttorp har hittills i år varit nere två gånger i Hyderabad, Indien. De arbetar för Svenska miljöinstitutet i ett SIDA-finasierat projekt för att förbättra reningsverken i Hyderabad. Under årets första besök har de föreläst och letat samarbetspartners.
? Problemet är att det finns en syn där att om man bara kör sitt avloppsvatten till ett centralt reningsverk så har man löst sina avloppsproblem. Men det visade ju Joakim Larssons studie att så är inte fallet. Det är snarare så att det kan bli allvarligare problem när man blandar vatten från olika läkemedelsindustrier, textilindustri och stålindustri, säger Jonas Röttorp.

I projektet ska de bygga ett par pilotanläggningar för vattenrening på plats. Utifrån dessa ska de sedan visa vad rening kan kosta och hur det fungerar.
? Vi vill visa att de kan öka verkningsgraderna i sina fabriker genom att ha bättre rening. Visa att det kan löna sig att investera i bra rening eftersom de då inte slänger ut dyrbar råvara i avloppsvattnet. Renar de kan de också återanvända sitt vatten på ett helt annat sätt, vilket är viktigt eftersom vatten är en bristvara för industrierna.
Mottagandet har hittills varit bra. Flera industrier har anmält sitt intresse och vetskapen om att det finns problem är stor.
? Jag har nog inte mött någon som hävdar att Indien inte har miljöproblem, säger Sara Nilsson.

 Men ett av problemen där nere är, enligt Sara Nilsson och Jonas Röttorp, att myndigheterna är för svartvita.
? Om myndigheterna kommer till en fabrik så väljer de mellan två saker. Antingen anser de att fabriken har stora problem, och då stänger de den. Eller så tycker de att det är ok, och så låter de fabriken fortsätta. Men det finns inget där emellan. Myndigheterna är inte alls aktiva när det gäller rådgivning kring hur fabrikerna skulle kunna bli bättre till exempel, berättar Sara Nilsson.
Att de lokala myndigheterna väljer att arbeta på det sättet har också lett till att förtroendet för dem är mycket lågt, det är därför viktigt för projektet att inte kopplas samman med några kontrollmyndigheter.
? Vi ska komma in som konsulter för dem som vill ha hjälp att bli bättre, säger Jonas Röttorp.
Samtidigt berättar han att det har finns de fabriker som reagerar tvärtom, och säger att de enbart tänker släppa in dem om de har stöd från myndigheterna.
I tre år ska projektet hålla på och förhoppningen är att åtminstone ett par fabriker ska investera i bättre reningsteknik.
? Vi satsar på att hjälpa dem som vill ha vår hjälp först, på så sätt hoppas vi att de positiva resultaten ska börja marknadsföra sig själva, säger Sara Nilsson.

Ignorerad miljökris

Ingrid Helander
-
0
Ignorerad miljökris

De har funnits tillgängliga i drygt ett år nu. Siffrorna som tyder på att hela läkemedelsindustrin står inför ett gigantiskt miljöproblem. En kort version av den här historien lyder: Uppvaknande i juli 2007. Tätt följt av förnekelse. Sedan handlingskraft. Idag förvirring.
Den längre versionen innehåller toxiska nivåer av antibiotika i vattendrag, en regering som tappade bort initiativet, en begynnande splittring mellan patentindustrin och de som tillverkar kopiorna. Och så landstingen. Som köper billigast möjliga läkemedel och inte anser sig kunna ta hänsyn till miljöfrågan i sina upphandlingar.

Toxiskt vatten
Det handlar om läkemedelsfabriker i Indien och Kina. De som producerar mer än hälften av alla aktiva substanser i världen, även till läkemedel som säljs på den svenska marknaden. I juli förra året publicerade Joakim Larsson, forskare vid Sahlgrenska Akademin, resultaten från sina fältstudier i Hyderabad i Indien. Där hade hans forskargrupp samlat vattenprover nedströms ett reningsverk som renar vatten från 90 olika läkemedelsfabriker. I vattenproverna fanns det mycket stora mängder av det bredspektriga antibiotikumet ciprofloxacin. Närmare bestämt 31 000 mikrogram per liter. Det är en koncentration som är högre än den som finns i blodet hos en patient som behandlas med läkemedlet. Joakim Larssons beräkningar visade att reningsverket på ett dygn släppte ifrån sig lika mycket ciprofloxacin som hela Sverige konsumerar på fem dagar. I sin artikel listade Joakim Larsson och hans kollegor flera substanser som fanns i toxiska nivåer i vattnet.
Resultaten slog ner som en bomb. Ingen hade funderat så mycket på det här innan. Den rådande synen var att aktiva substanser är dyrbara, så dyrbara att inga läkemedelsfabriker skulle ha råd att bara hälla ut dem med avloppsvattnet. Men siffrorna fanns där och krävde uppmärksamhet.
? Doserna är groteskt höga. Det här är mycket allvarligt och risken är stor att vi får en resistensutveckling som i slutändan även drabbar oss, sa Björn Olsen, professor vid infektionskliniken på Akademiska sjukhuset i Uppsala då.

Borttappad fråga
Så kom en period av aktivitet. Något måste göras. Problemet skulle analyseras och lösningar presenteras. Det här är ett miljöproblem som drabbar hela världen och Sverige borde ta initiativet till att lösa det löd retoriken. Det var Läkemedelsindustriföreningen, Lif, som styrde stegen. Den sista november förra året samlades representanter från Lif, Läkemedelsverket, Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen, Svenska miljöinstitutet, Apoteket, Stockholms läns landsting, en politiskt sakkunnig från miljödepartementet och Joakim Larsson för ett rundabordssamtal.
? Det var ett bra möte, alla var överens om att det här var ett allvarligt problem som behövde lösas. En av huvudfrågorna var om och hur Sverige skulle kunna ta initiativ i frågan, berättar Joakim Larsson.     
I en sammanställning som Lif skev efter mötet står det: ?Konsensus rådde också om att samarbetet måste fortsätta. Vi får inte nöja oss med detta möte och låta handlingskraften rinna ut i sanden?.
Ändå kan varken miljödepartementet, Läkemedelsverket, Joakim Larsson eller Lif svara på vad som hänt med samarbetet sedan dess. Inte så mycket, tror de. Men de håller alla fortfarande med om att problemet är mycket allvarligt. Att det borde lösas och att Sverige borde ta initiativet för att få upp frågan på den globala agendan. Så, vad är det egentligen som har hänt?

Industrin drar ifrån
Den lösning som det var mest snack om förra hösten var att man skulle försöka föra in miljökontrollen i protokollet för Good Manufacturing Practice, GMP. Idag används det protokollet enbart för att kontrollera säkerheten i läkemedelsproduktionen. Lif och Föreningen för generiska läkemedel, FGL, skickade till och med varsitt brev till både social- och miljödepartementet med uppmaningen att regeringen borde ge Läkemedelsverket i uppdrag att utreda frågan. Eftersom myndigheterna redan har det här verktyget för att kontrollera läkemedelsproduktionen i andra länder så borde det vara ett effektivt sätt att se till att man även undviker farliga miljöutsläpp, löd argumentationen. Men det var då.
? Jag tycker att det här GMP-spåret är rätt kallt idag, säger Bengt Mattson, ordförande i Lif:s miljökommitté. Jag tror att många har insett nu att det är ett ganska tungt administrativt arbete om man ska lyckas driva igenom det. Det här är ju ett internationellt regelverk, och det skulle vara en väldigt lång process för att förändra det.
Istället vill Bengt Mattsson prata om the Pharmaceutical Supply Chain Initiative, PSCI. Ett projekt som drivs av åtta stora patentdrivna och globala läkemedelsföretag. Astrazeneca, Merck och Pfizer, där Bengt Mattsson själv jobbar som miljöchef, är tre av dem.  
? Genom det här initiativet ställer vi gemensamma krav på produktionsanläggningarna i tredje världen. Vi tror att vi får större kraft i kravställandet på det sättet, säger Bengt Mattsson.
Och en av delarna i PSCI handlar om just miljö och utsläpp. I övergripande termer står det bland annat att produktionsanläggningarna inte får släppa ut skadliga ämnen i den omgivande miljön. Om produktionsanläggningen inte sköter sig blir straffet?no business? enligt Bengt Mattsson. Men hittills har den sanktionsmöjligheten aldrig behövt användas.
? Projektet har vuxit sig starkare under det senaste året och jag tror att det är det mest hoppingivande just nu, säger Bengt Mattsson.

Begynnande splittring
Men omsvängningen som Lif gjort, från den myndighetsbaserade GMP-lösningen till en egen företagsbaserad lösning, är ingenting som de diskuterat med generikaföretagens branschorganisation, FGL. Där pratar man fortfarande om det gemensamma intiativ som de tog tillsammans med Lif förra året, det om att Läkemedelsverket borde utreda GMP-frågan.
? Nej, det har jag inte hört någonting om, säger Kenneth Nyblom, vd för FGL, när han får höra att Lif nu istället tror mer på sin egen lösning.
? Jag tror fortfarande på att GMP är bästa vägen att gå. Våra företag säljer generiska läkemedel som har samma kvalitetskrav men till mycket låga priser. Om samhället kräver priser som är billigare än tuggummi går det inte att samtidigt ha stora avdelningar som åker runt och kontrollerar underleverantörernas miljöarbete själva. Det blir för dyrt. Men kommer miljön in i GMP vet vi att kontrollen finns där ändå.
Och Kenneth Nyblom tilltalas inte av idén att det blir en uppdelning mellan den miljökontroll som patentföretagen gör och den som generikaföretagen gör.
? Jag tycker de här kraven ska vara generella. Det får inte bli så att vissa företag går iväg och säger att nu har vi vårt på det torra, men det har inte de andra.
Eftersom mycket av produktionen i Indien är just generika så blir det särskilt den marknaden som hamnar i fokus.
? Ännu så länge har detta inte varit något större fråga för oss, och vi hoppas att det inte blir en strategi att försöka göra den kopplingen. Vi vill inte se en liknande smutskastning som den som sker ute i Europa där originalföretagen försöker koppla ihop parallellhandeln med förfalskade läkemedel, säger Kenneth Nyblom.
Om patentföretagen har någon sådan strategi så är det inget man talar öppet om. Men visst vill de att de som köper läkemedlen ska belöna deras miljöarbete.
? I slutändan är det konsumentmakten som har störst effekt. När landstingen börjar ställa relevanta krav på oss som levererar läkemedel, då kan det börja hända saker.
? Inom industrin driver vi vårt arbete i rätt riktning. Men hur bra jobb vi än gör så landar det idag ändå mer eller mindre alltid i att billigast vinner. Man måste få till en modell där de företag som inte gör något alls åt problemet bestraffas, säger Bengt Mattsson.

Priset får avgöra
Landstingen och de billiga läkemedlen ja. Köper landstingen läkemedel som är producerade under miljövidriga förhållanden? Det är det ingen som kan svara på.
? Det här är definitivt någonting som diskuteras mycket i upphandlingssammanhang. Men i praktiken så blir det nästan omöjligt att få med de här frågorna, säger Bo Claesson, handläggare av läkemedelsfrågor på Sveriges kommuner och landsting, SKL.
I princip är det reglerna för upphandling som ställer till det. Om landstingen väljer att köpa ett dyrare läkemedel måste de kunna försvara det valet fullt ut och ha bevis för att det faktiskt är mer miljövänligt.
? Det är alldeles för mycket osäkerhet kring de här frågorna. Det är i praktiken omöjligt att följa var ett visst läkemedels alla delar är producerat och hur det påverkar miljön.
? Helst skulle man ju vilja veta hur ett visst läkemedel påverkar miljön från att det tillverkas till att patienten äter det och sedan kissar ut det. Men i hela den kedjan vet vi kanske fem procent idag, och det är alldeles för lite för att hålla i en rättegång om någon valde att ifrågasätta beslutet, säger Bo Claesson.
I amerikanska senaten ligger just nu ett lagförslag om att alla läkemedel ska ursprungsmärkas, såväl var själva tabletten som var den aktiva substansen och var alla intermediat har producerats.
Och enligt landstingen är det just informationsbristen som är mest hämmande i upphandlingssammanhang. Ändå är det ingen som fullt ut tror på att idén om ursprungsmärkning skulle kunna hjälpa i miljöfrågan.
? Visst är det alltid bra med öppenhet, säger Bengt Mattsson på Lif. Men jag är orolig för hur man skulle tolka märkningen. Det får inte bli så att man tänker att läkemedel från Indien är lika med miljöfarliga läkemedel, för det är verkligen inte sant.
Inte heller landstingen tror på idén.
? Då skulle man i så fall samtidigt behöva ha någon som hela tiden kontrollerar utsläppen från varenda fabrik och rapporterar resultaten till oss. Det blir helt omöjligt, säger Bo Claesson på SKL.  

Väntar på regeringen
De som ska köpa läkemedlen är uppgivna. Industrin är inte överens om vad som är bästa lösningen. Återstår Läkemedelsverket. Men de har inte gjort någonting sedan mötet i november förra året.
De väntar nämligen på regeringen.
? Det går inte att svara på någon av de här frågorna innan man sett över problemet och regelverken ordentligt, säger Charlotte Unger, som är ny miljöchef på Läkemedelsverket.
? Men om vi fick ett uppdrag från regeringskansliet så skulle det visa att frågan är prioriterad. Då skulle vi kunna utreda det här med GMP, men även göra en utvärdering av vad initiativen från industrin kan innebära, och kanske även se över om det skulle kunna hjälpa med någon slags ursprungsmärkning.
Och hon tror också, precis som alla andra som är involverade i frågan, att Sverige skulle kunna vara drivande internationellt.
? Absolut. Sverige har till exempel ett gott anseende i förhandlingar i EU som vi borde kunna dra nytta av. Finns bara den politiska viljan så kan vi lyfta frågan både på EU-nivå och FN-nivå, säger Charlotte Unger.

Oklar vilja
Men hur den politiska viljan egentligen ser ut är det svårt att få svar på. De politiska representanter som var med på höjdarmötet i november förra året har slutat på departementet och deras efterträdare sätter sig in i ärendet samtidigt som arbetet med den här artikeln pågår. Det resulterar till slut i ytterligare ett ?frågan är jätteviktig?. Enligt Lisa Ahlfeldt, handläggare på miljödepartementet, har de nu inlett diskussioner med Socialdepartementet. Precis enligt beslutet på mötet förra hösten. Men vad de diskussionerna landar i återstår att se.
? Det är möjligt att vi kan hinna få till ett uppdrag till Läkemedelsverket till nästa år, men det beror på om det finns annat som måste prioriteras. Kanske lyfter vi frågan på något annat sätt i stället, till exempel genom en konferens under ordförandeskapet i EU, säger Lisa Ahlfeldt.  

Toxiskt vatten
Samtidigt som reningsverken i Indien fortsätter pumpa ut okontrollerat vatten konstaterar upphovsmannen till hela den här historien, forskaren Joakim Larsson, att det hänt mindre än han hoppats det här året. Alla han möter bekräftar hans bild av att det här är jätteviktigt.
? Men sen händer det inte så mycket mer, berättar han.
? Jag som forskare kan inte göra så mycket mer än att ta reda på mer. Vi kommer att publicera mer resultat, och jag är särskilt intresserad av att undersöka utsläppens effekter på antibiotikaresistensen. Men sen gäller det att någon tar ansvar för vad man ska göra med informationen.

TV-apotekare i Ghana

Ingela Björck
-
0
TV-apotekare i Ghana

Kända TV-doktorer finns det många i Sverige, men knappast någon rikskänd farmacevt. I Ghana finns en, Bernard Appiah.
Det råder stor okunskap i Ghana om moderna läkemedel och hur de ska användas
? Men intresset att lära sig är också mycket stort, säger apotekaren Bernard Appiah.
Han vet. Varje vecka deltar han i ett TV-program dit tittare ringer med sina frågor om mediciner. När vi träffar honom är han på besök i Malmö för att delta i en konferens om forskningskommunikation, Public Communication of Science and Technology, PCST.
»Your Medicine« heter programmet, som ingår i ett morgonmagasin i en av Ghanas tre nationella TV-kanaler.
Bernard Appiah arbetar vid NDIRC, National Drug Information Resource Center, och rådgivningen i programmet är en del i hans arbete där. Han är djupt engagerad i uppgiften att lära sina landsmän mer om läkemedel.

Hur lägger du upp din information?
? Det finns tyvärr så mycket övertro, så mycket missuppfattningar. Därför har jag valt att i varje program utgå från en av dessa missuppfattningar, och förklara hur det verkligen är, säger han.  
Ett avsnitt av Your Medicine kan till exempel börja med att programledaren nämner bruket att ta antibiotika mot förkylningar.
»Många tror att det är nyttigt, men är det verkligen det? Låt oss höra farmacevtens uppfattning!« säger programledaren och lämnar över ordet till Bernard Appiah.
Att i onödan ta antibiotika, som man antingen tjatat sig till hos läkaren eller lyckats köpa utan recept, är vanligt i Ghana. Att sluta en antibiotikakur när man känner sig frisk är också vanligt, liksom att äta mängder av smärtstillande medel utan vetskap om risken för biverkningar. En felanvändning som ju inte är helt ovanlig också i västvärlden.

Har du några andra exempel på felaktigheter, mer typiska kanske för Ghana?
? Ja, många blandar örtmedicin och västerländsk medicin för att de tror det ger bättre effekt. Ibland häller man ihop medlen i samma burk, säger Bernard Appiah.
Han bekymrar sig också över den vanliga uppfattningen att injektioner alltid ger en kraftfullare effekt än tabletter, och att många mediciner alltid är bättre än få. I Ghana ses därför en bra läkare vara den som skriver ut många läkemedel, vilket sätter läkarna under hård press.

I sitt program vinnlägger sig Bernard Appiah om att tala på ett sätt som tittarna förstår, i stället för att låta som en uppläst läkemedelsmanual. Han försöker också illustrera sina resonemang med liknelser hämtade ur vardagslivet. Och exemplifierar återigen med antibiotika.
? När det gäller att man inte ska använda det i tid och otid, så kan jag likna det vid att inte slå barn för mycket. Ett barn som får mycket stryk slutar att bry sig om bestraffningarna. Så är det med antibiotika också. Bakterierna blir envisa om man använder för mycket antibiotika, och känner till slut inte av bestraffningen, kan jag säga.
Hans liknelse ter sig förstås som omöjlig för svenskt bruk, men är fullt rimlig i Ghana. Där blev aga först nyligen förbjudet i skolorna, och ingår fortfarande i uppfostran i de flesta hem.

Att få farmacevtisk rådgivning när man behöver medicin är få förunnat i Ghana. Det är bara ett fåtal orter, förutom de tre största städerna, Accra, Kumasi och Sekondi-Takoredi, som har apotek med utbildade farmacevter och tillstånd att sälja receptbelagda läkemedel. Resten av befolkningen är hänvisad till så kallade Licensed Chemical Shops, som bara har tillstånd att sälja icke receptbelagda läkemedel. I praktiken är dock skillnaden mellan apoteken och »kemikalieaffärerna« ganska otydlig.
? Många Licensed Chemical Shops säljer också receptbelagda läkemedel, trots att de vare sig har tillstånd eller utbildning om dessa läkemedel, och trots att kunderna inte har några recept, säger Bernard Appiah beklagande.
Han har skrivit en bok om läkemedel och läkemedelsanvändning bland annat för att öka kunskaperna hos dem som säljer medicin i Licensed Chemical Shops. Men boken används också av både läkare och farmacevter och säljs också direkt till allmänheten. Första upplagan har sålt slut och en ny är på väg.
Ett nytt TV-program med Bernard Appiahs rådgivning planeras också. Men i stället för att vara ett inslag i ett längre magasin ska han få ett helt eget program som ska heta »The Drug Teacher«.

Vad är skillnaden förutom att du får ett eget program?
? Jo, jag ska stå i en klassrumsmiljö tillsammans med elever som ska ställa frågor om medicin och medicinanvändning.
Det nya programmet ska sändas både på engelska och på Ghanas största inhemska språk twi. Samtidigt med TV-utsändningen sänds det också i radio.
? På så sätt når vi också de landsbygdsbor som inte kan engelska och som inte har TV. Det är ju de som allra mest behöver den här informationen, och som jag gärna vill komma ut till, förklarar Ghanas kändisfarmacevt.

Motioner marknadsför ledamöter

Ingert Nilsson
-
0
Motioner marknadsför ledamöter

När den allmänna motionstiden gick ut i början av oktober hade 46 motioner lämnats in som rörde läkemedelsområdet. De handlar om allt från läkemedelsförsörjningen i fattiga länder till att AT-läkare bör praktisera på apotek.

Det är en spretig bunt, men miljöaspekter och patientsäkerhetsaspekter är, tillsammans med marknadsföring av läkemedel, det som främst engagerat ledamöterna. Samtliga partier har till exempel någon ledamot som uttrycker oro, ställer krav eller har förslag på förbättrad och säkrare läkemedelsbehandling för de äldre.
Men varför skrivs motionerna kan man undra med tanke på att 98 procent av dem som läggs under allmänna motionstiden kommer att avslås?
? Ja, inte för att de ska tas av riksdagen, säger Peter Esaiasson, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
Han beskriver det istället som en möjlighet för ledamöterna att nå de han kallar elit-opinionsbildarna.
? Om jag som enskild ledamot är intresserad av en viss fråga, till exempel läkemedel, signalerar jag till intresseorganisationer och andra utanför riksdagen som delar intresset att jag vill vara med på det området.

Det tycker  Peter Esaiasson är ett högst legitimt skäl och ett argument till varför de enskilda motionerna trots allt fyller en funktion.
? Sedan finns förstås också skälet, att genom att skriva många motioner, visa för sina väljare därhemma att man minsann inte ligger på latsidan.
Även om motionerna i grunden inte påverkar läkemedelspolitiken har de ett politiskt intresse. På Läkemedelsindustriföreningen går man sedan några år tillbaka alltid igenom dem som en del i omvärldsanalysen.
? De är en fingervisning om vad de folkvalda funderar över, säger Anders Blanck på Lif.
Med tanke på att de är människor som inte är experter på området, men trots det valt att skriva en motion i ämnet, får man en uppfattning om vad som rör sig därute, säger han.

Digniteten i en motion avgörs också av vem som skrivit den. Är det partiets officiella läkemedelspolitiska talesman eller om flera ledamöter skrivit under har den större tyngd.
Många motioner kan naturligtvis beskrivas som rena hugskott, man har råkat träffa en farmacevt på en middag eller man har en bekant som råkat illa ut.
Även på Sveriges farmacevtförbund har man tittat på årets motionsflod, men inte lika systematiskt som till exempel Lif.
? Ibland hittar man ju någon som skrivit något klokt och naturligtvis försöker vi få ledamöter att motionera om våra frågor, säger Lennart Axelsson, kanslichef på förbundet.
Som exempel nämner han läkemedelsgenomgångar som man också fått gensvar för i form av motioner, både tidigare år och i år.
På det läkemedelspolitiska området är det idag främst Finn Bengtsson från moderaterna och Thomas Nihlén från miljöpartiet som profilerat sig.
Ingen av dem förväntar sig bifall i riksdagen för motionerna. Skälet är istället att markera och få en plattform för debatt i frågor som de tycker är viktiga.
? För oss i miljöpartiet är också läget lite speciellt i år. Inför det fördjupade samarbetet med socialdemokraterna är det viktigt att vi profilerar vår politik. Genom motionerna finns de frågor vi anser viktiga dokumenterade.
? Motionerna är en möjlighet av flera för att börja påverkansprocessen, säger Finn Bengtsson.
De två ledamöterna hade för övrigt tänkt lägga fram en gemensam motion med krav på att regeringen snabbt ska ta initiativ för en översyn av läkemedelresters effekter på miljön. Men att en moderat skulle motionera i en sakfråga med en miljöpartist var inte möjligt i det politiska läge som råder idag.

Nu blev det istället två identiska motioner.
? Och vi kommer att publicera en gemensam debattartikel i ämnet, säger Finn Bengtsson.
Som det politiska läget ser ut idag med starka partier som hindrar koalitioner i varje enskilt förslag skulle det kanske inte spela någon större roll om möjligheten att skriva enskilda motioner försvann.
? Men det kommer den inte att göra, för motionerna är samtidigt en väldigt viktig säkerhetsventil för ledamöterna, menar Peter Esaiasson.

Lobbymotioner sänker trovärdigheten

Ewa Lundborg, Ingrid Stenberg
-
0

Om man läser de drygt 40 motioner om läkemedel som våra riksdagsledamöter har skrivit under årets allmänna motionstid så får man sig till livs en rätt spretig historia. Våra folkvalda lämnar förslag om allt från farmakologisk behandling av pedofiler till momssatsen på naturläkemedel. Kreativt och initierat kan man tycka, men det är på sin plats att fundera över vem som egentligen ligger bakom några av de olika förslagen.  
Trots att riksdagsledamöterna alltid tvingas se sina idéer röstas ner i klump forsätter de att skriva. Drivkraften är givetvis en annan än att få igenom sitt förslag. I en artikel på sidan 10 i det här numret resonerar statsvetaren Peter Esaiasson om att det i många fall handlar om att flagga upp vilka frågor man som politiker är intresserad av. På så sätt visar man för de som finns utanför riksdagen att man finns. Som en kontaktannons ungefär. Läsarna av annonsen är lobbyister från olika särintressen.
Många gånger är det naturligtvis tvärtom också. Uppvaktningen från lobbyisterna sker först, förslagslämnandet från politikerna sedan.

Att läkemedel genomgått en transformation från att vara en rent medicinsk fråga till att bli en storpolitisk fråga, det är numera ett faktum. Vill du träffa läkemedelsbranschen är det lika stor chans (om inte större?) under Almedalsveckan som under Läkaresällskapets riksstämma. Och branschen har förstås många frågor som de vill se på politikernas agenda.
Förra året lyckades uppvaktningen särskilt väl när sju olika motioner helt plötsligt handlade om att Sverige borde införa allmän vaccinering mot livmoderhalscancer. I somras fick GSK:s affärsutvecklingschef Johan Thor utmärkelsen »årets lobbyist« av tidningen Resumé, just för att han snabbt lyckats få upp HPV-frågan på den politiska dagordningen. Även i år finns två motioner om HPV-vaccin, en från vardera blocket. Men i år ligger fokus på att säkerställa den statliga finansieringen.

I årets övriga skörd av motioner syns inte samma uppenbara lobby. Till stora delar tycks det vara ledamöternas egna hjärtefrågor som fått pennorna att glöda. I några fall kan man ändå ana den osynliga hand som styr pennan. Som till exempel motionen om att hypertoni är en viktig fråga och en sjukdom som är underbehandlad. Argumentationen är snarlik den vi brukar se i pressmeddelanden. Eller motionen om att Sverige borde höja pandemiberedskapen. Enligt förslaget dels genom att överväga en prepandemisk vaccination och dels genom att bredda Sveriges beredskapslager med det antivirala läkemedlet Relenza. Intressant att notera är att både Relenza och det enda godkända prepandemiska vaccinet på marknaden kommer från just GSK. Samma riksdagsledamöter, Christina Zedell (s) och Caroline Helmersson-Olsson (s), skriver också en motion som förespråkar att Hepatit B-vaccin ska in i det allmänna barnvaccinationsprogrammet. Gissa vilket företag som tillverkar det.
 
Självklart måste politiker hämta inspiration, intryck och fakta från samhällets alla olika delar, inklusive läkemedelsindustrin. Men som väljare kan man inte mer än hoppas på att de värnar sin integritet och tar intryck från flera håll.
Rätten att få skriva individuella förslag på det sätt som sker i Sverige är globalt sett mycket ovanligt. I Storbritannien, till exempel, måste man först be talmannen om lov.
I bästa fall används den här möjligheten till att driva frågor som annars tappats bort. Men för att man ska kunna ta förslagen på allvar måste det bli färre ogenomtänkta hugskott och lobbymotioner, och mer av faktisk research med konkreta förslag.

Många vill sälja receptfritt

Petra Hedbom
-
0

När apoteksmarknaden omregleras kommer det att bli möjligt för fler handlare att sälja vissa receptfria läkemedel. Vilka dessa blir och vad som krävs av dem som ska sälja är ännu inte klart, men intresset bland handlarna är stort.

När Handelns utredningsinstitut nyligen gjorde en enkätundersökning bland livsmedelshandlare i olika delar av landet svarade 95 procent att de skulle kunna tänka sig att sälja receptfria läkemedel. 70 procent svarade att de skulle kunna komma i gång med det inom en månad.
– Även om det var en liten undersökning med drygt 60 svar så tror jag att resultatet hade varit detsamma om fler varit med, säger Martina Elfgren Lilja på arbetsgivarorganisationen Svensk Handel till tidningen Handelsnytt.

Fackförbundet Handels är positiv till försäljningen men pekar på ett antal åtgärder som bör ordnas innan försäljningen börjar. De menar att med receptfria läkemedel på butikshyllorna ökar risken för rån vilket gör att säkerheten måste tryggas, någon som arbetsgivaren ska ordna enligt dem.

Handels kritiserar den del i Reje-utredningen som föreslår att butikspersonal som inte har farmacevtisk utbildning bara ska få ge kunderna den information som står på bipacksedeln på produkterna.
– Det är en brist i utredningen. Att bara kunna hänvisa till bipacksedeln blir ohållbart. Det krävs att personalen får utbildning, säger Lars-Anders Häggström, ordförande i Handels.

Enligt regeringen är tidsplanen att vissa receptfria läkemedel ska börja säljas utanför apotek under andra halvan av 2009

Bra resultat för telaprevir mot hepatit C

Läkemedelsvärlden
-
0

Tidigare studier har visat att telaprevir i kombination med standardbehandling med ribavrin och pegylerat interferon, peg-INF, minskar virusnivåerna mer effektivt än med enbart standardbehandling hos patienter med hepatit C.  Nu verkar det som att patienter som inte blir hjälpta av den vanliga behandlingen, svarar bra på teleprevir.

Telaprevir är en proteashämmare som utvecklats i samarbete av företagen Vertex Pharmaceuticals och Tibotec. Inom ramen för studien Prove 3, behandlades 453 patienter med HCV genotyp 1 med teleprevir. Hos hälften av de som inte svarat på tidigare standardbehandling sjönk virusnivåerna till en icke-mätbar nivå efter 12 veckors behandling med telaprevir. 12 veckor efter avslutad behandling var virusnivåerna fortfarande låga, visar data som presenteras på ett möte med American Association for the Study of Liver Diseases som hålls i San Francisco i veckan.

En annan studie undersökte om telaprevir var effektivt om det gavs två gånger om dagen istället för tre som tidigare gjorts. Resultaten visade ingen skillnad i effektivitet i de båda grupperna vilket tyder på att behandlingen kan ges två gånger om dagen. Nästa år kommer fas-3 studier att inledas i både Europa och i USA. Hälften av patienterna att få en kombination med ribavrin och peg-IFN och hälften kommer få kombinationen tillsammans med telaprevir.

Andra proteashämmare mot hepatit C är också under utveckling. Bland annat Schering-Plough bedriver just nu kliniska prövningar med preparatet boceprevir.

Kampanj mot nätapotek KO-anmäls

Petra Hedbom
-
0

Läkemedelsverket genomför sedan ett par veckor en kampanj i tidningar, tv och på internet. Syftet med kampanjen är att visa på riskerna med att köpa läkemedel över internet. Nu har två personer anmält Läkemedelsverket till KO. Anmälarna har båda trott att Crimemedicine varit ett riktigt företag som säljer illegala läkemedel och anmäler kampanjen för att ha en otydlig avsändare som lätt kan missuppfattas.
– Vi hade inte kunnat göra en kampanj som skulle ruska om människor och väcka uppmärksamhet utan att göra någon upprörd, det hade varit ett misslyckande, säger Läkemedelsverkets kommunikationsdirektör Ursula Forner.

Som en del i kampanjen har verket startat det fiktiva nätapoteket crimemedicine.com. Vid en första anblick sidan ut att tillhöra ett företag som säljer billiga läkemedel av alla de slag. Men den som klickar på en länk får istället för erbjudanden ta del av obehagliga historier om riskerna med att beställa läkemedel på nätet.

Både hemsidan och övriga delar av kampanjen har fått kritik för att lätt kunna misstuppfattas vilket de två anmälarna hävdar. De båda anmälarna hade, innan de gjort sina anmälningar, ringt runt till myndigheter för att varna för det oseriösa företaget och först då förstått att Läkemedelsverket låg bakom kampanjen. Det är inslagen i tv som de båda har missuppfattat. Men Ursula Forner menar att kampanjen fyller sitt syfte.
– Folk dör av läkemedel som de köpt på nätet vilket är ett jätteproblem. Ii och med kampanjen har frågan fått den uppmärksamhet den kräver. Det är oturligt att folk inte förstår kampanjen, men dessa är inte vår målgrupp. Vi vänder oss till är människor som kan tänka sig köpa och i målgruppen tror jag att kampanjen fyller sitt syfte 

KO kommer inte att ta upp ärendet eftersom kampanjen inte är en marknadsföring utan en informationskampanj.

Gardasil får internationellt pris

Petra Hedbom
-
0

Galienpriset delas ut vartannat år och pristagaren utses av en jury med kliniska läkare, toxikologer, farmakologer och apotekare. I år vill juryn uppmärksamma Gardasil som skyddar mot HPV 6, 11, och 18. Två år efter det första godkännandet har preparatet nått ut till 107 länder och har en stor del av marknaden för HPV-vaccin.  Galien-priset instiftades 1996 efter en fransk föregångare med syfte att belöna de mest betydande läkemedel som introducerats på den allmänna marknaden och forskare bakom preparatet.

Kampen mot HPV har uppmärksammats mycket i år efter att det blev klart att årets nobelpris i medicin går till Harald zur Hausen som konstaterade sambandet mellan HPV och livmoderhalscancer.

Mer information om det internationella Galien-priset finns på webbplatsen www.prixgalien.com

Hög dos influensavaccin till äldre effektivt

Petra Hedbom
-
0

Att ge personer över 65 år en injektion med influensavaccin som är fyra gånger så hög som gängse vaccin kan ge ett effektivt skydd mot sjukdomen. Det visar siffror från en studie utförd i Rochester i USA. Resultaten presenterades vid en årlig konferens om infektionssjukdomar ordnad av Infectious Diseases Society of America.

I studien användes preparatet Fluzone från Sanofi Pasteur som inte används i Sverige, men är ett av de vanligaste i USA. Vaccinet skyddar det mot tre strängar av influensa, H1N1, H3N2 och typ B-sträng och standardvarianten innehåller 15µg substans som skyddar mot respektive variant. Försökspersonerna i studien, som alla var över 65 år,  fick i stället en dos innehållande 60 µg av varje substans. 2 575 personer fick den högre dosen och 1 265 fick standarddosen. Efter en månad kontrollerades personernas nivåer av antikroppar i blodet.

De personer som fått en högre dos hade mellan 30 till 80 procent mer antikroppar mot influensa än de som fått standarddosen. De som fick en högre dos hade i större utsträckningar biverkningar i form av hudrodnad och smärta vid injektionsstället. Dessa symptom försvann inom tre dagar.

Något som forskarna tyckte var extra intressant var att bland dem som fick den högre dosen, hade även de personer som inte hade några mätbara halter av antikroppar vid studiens början, utvecklat ett immunsvar. Professor Ann Falsey som var med och gjorde studien menar att detta är intressant eftersom dessa personer är extra känsliga för influensa och ofta tillhör dem som inte svarar bra på ett vanligt influensavaccin.

Både Zoloft och terapi hjälper barn med ångest

Petra Hedbom
-
0

I studien, som finansierats av the US Institute of Mental Health, jämfördes effekten av behandling med Zoloft (sertralin), kognitiv beteendeterapi, KBT, eller en kombination av båda. Resultaten efter åtta veckor visade att en kombinationsbehandling gav den allra bästa effekten.

Totalt ingick 488 barn mellan 7 och 17 år som diagnostiserats med generaliserat ångestsyndrom, separationsångest eller social fobi.  Barnen delades slumpmässigt in i fyra grupper som fick antingen 14 tillfällen av kognitiv beteendeterapi eller det antidepressiva läkemedlet sertralin eller både kognitiv beteendeterapi och sertralin alternativt enbart ett placebopiller.

Efter 12 veckor hade 80,7 procent av barnen som fått kombinationsbehandling blivit betydligt bättre. I gruppen som fått enbart KBT mådde 59,7 procent mycket bättre, 54,9 procent av sertralingruppen och 23,7 procent av dem som fått placebo. För att skatta förändring i ångest användes ett index som benämns Clinician Global Impression-Improvement scale.

Bland de barn som enbart fick sertralin syntes inte fler sidoeffekter än bland dem som fick placebo, och få av barnen avbröt studien på grund av biverkningar. I en kommentar till studien säger chefen för NIMH att den är ytterligare ett bevis för att en väldesignad kombinationsbehandling är det bästa sättet att behandla barn med ångest, men att båda behandlingsformerna för sig också är effektiva.

1...8910...47Sida 9 av 47