Årlig arkivering 2002

Det talas allt mer om personligt designade läkemedel, alltså läkemedel som skall kunna skräddarsys i enlighet med patientens biologi genom gentest. I samband med att man färdigställde kartläggningen av det mänskliga genomet för något år sedan var detta en av de stora potentialerna man lyfte fram för den framtida forskningen. I debatten kring embryonala stamceller och terapeutisk kloning, som vi tagit del av under det senaste året, är det just möjligheten att framställa celler för transplantation som är genetiskt identiska med patientens som är det tunga argumentet för att tillåta forskningen.

Nå, detta låter väl bra? Om man kan få medicinerna att fungera bättre, kanske ta fram helt nya mediciner, vem har då något emot att bli genetiskt kartlagd? Kanske kommer vi i framtiden att komma till vårdcentralen beväpnade inte bara med det sedvanliga patientkortet med namn och personnummer, utan också med ett annat kort där magnetkoden innehåller vår ?genetiska makeup?. Visst ryms faror i att den genetiska informationen kan komma att användas av intressenter som inte har vårt eget bästa i sikte, som exempelvis försäkringsbolag som vill undvika svaga kunder, men det finns ju också stora fördelar för läkare och patienter. I stället för det svåra arbetet med att dosera och balansera olika läkemedel för att hitta den cocktail som passar individen, kan läkaren anpassa själva läkemedlet genom att ta del av patientens genetiska fingeravtryck. Kanske kan vi i framtiden helt enkelt ersätta läkaren med en dator som tar fram den korrekta medicinen?

Jag är övertygad om att det i praktiken aldrig kommer att bli så enkelt och mekaniskt att ställa diagnoser och skriva ut läkemedel. Dels har genetiker och stamcellsforskare själva pekat på att vägen till fungerande terapier är lång och osäker, då de biologiska sammanhangen har visat sig vara oändligt mer komplexa än vi anade för bara ett tiotal år sedan. Och dels rymmer själva mötet med läkaren en mänsklig dimension som aldrig kan ersättas med mer förfinad biologisk kunskap eller informationsteknologi. Läkaren själv är bästa medicinen som det ibland heter, och den personkemi det här handlar om är inte av det genetiska slaget.

Människor har i allmänhet en mycket positiv inställning till medicinsk forskning. Ny medicinsk kunskap är inte bara fascinerande att ta del av, den rymmer också möjligheter att hjälpa de som drabbas av sjukdomar och andra oförtjänade gräsligheter i livet. Likväl har just genetiker och stamcellsforskare inte bara hyllats utan också stött på patrull. Doktor Frankenstein har åter trätt in i vårt medvetande som en påminnelse om att medicinska teknologier kan ställas inte bara i det godas tjänst. Dolly har blivit en ikon för vad vi skulle kunna förvandlas till: identiska, avpersonifierade, vegeterande får.

Den skräck som omger reproduktiv kloning är i mina ögon inte särskilt realistisk. Det finns andra mer närliggande och akuta faror än den. Men jag finner skräcken och avskyn som många känner inför de möjligheter som genetiken öppnar intressant. Varför ryser mina humanistiska kollegor när jag talar om genetiska ?smart cards?? Svaret ligger nog inte bara i farhågor om att informationen skulle kunna användas på fel sätt, av företag, eller av samhället. Snarare är det så att de finner tanken att personlig identitet skulle kunna rymmas på ett magnetkort pervers och motbjudande i sig. Här har du mig, skulle man ropa, och vifta med ett kreditkort där inte bara banktillgångar, utan också generna fanns registrerade. Symbolvärdet av ett sådant kort skulle bli så stort att vi faktiskt i ökad utsträckning skulle börja tänka på oss själva i termer av genetiska sekvenser, även om vi alla vet att detta bara är en del av svaret på frågan om vår personliga identitet. Kanske skulle möten mellan människor och inte minst de äktenskapsförmedlingar där man försöker para ihop människor förändras? Det jag egentligen vill och är ämnad för finns ju på kortet ? där har du vår ?personkemi?.

Fulvestrant är i första hand avsett för behandling av framskriden bröstcancer hos kvinnor som passerat klimakteriet, där tamoxifen inte längre hjälper. Cancerceller kan utveckla resistens mot både tamoxifen och aromatashämmare.

? I ett längre perspektiv kan Faslodex vara ett alternativ till nuvarande behandlingar, säger Roger Henriksson, professor i onkologi vid Umeå universitet och medicinsk rådgivare åt Astrazeneca.

Enligt Roger Henriksson planerar Astrazeneca även studier på att kombinera fulvestrant med bland annat aromatashämmare. Meningen är att utnyttja läkemedel med olika verkningsmekanismer.

Fulvestrant har visat sig minst lika effektivt som aromatashämmaren anastrozol, och jämförs nu i en studie med tamoxifen. Det är det första antiöstrogenpreparatet som visat effekt hos patienter som inte svarat på tamoxifenbehandling.

Stor marknad för antiöstrogen
Antiöstrogener ges ofta i flera år efter operation för att hindra återfall. Det finns därför en stor marknad för läkemedel som fulvestrant.

? I Sverige har vi 6 000 nya bröstcancerfall varje år. Två tredjedelar av dem är hormonkänsliga tumörer, säger Roger Henriksson.

Fulvestrant godkändes av amerikanska läkemedelsverket, FDA, den 26 april i år. I Europa kan det bli godkänt nästa år, kanske till vintern. Innan dess är det för tidigt att säga något om vad priset blir. Men eftersom molekylen är svår att framställa och preparatet är helt unikt än så länge är det troligt att det blir dyrt.

Välkända biverkningar
Fulvestrant ges som intramuskulär injektion en gång i månaden.

? Patienten behöver inte bekymra sig, det är ingen risk att glömma pillren, säger Roger Henriksson.

De biverkningar som är kända än så länge är samma som vid annan antiöstrogenbehandling, framför allt blodvallningar. Symtomen påminner om klimakteriebesvär, eftersom klimakteriet också karakteriseras av minskad östrogenaktivitet.

Tillskott i bred arsenal
I dag är standardbehandlingen för postmenopausala kvinnor som opererats för hormonberoende bröstcancer tamoxifen, som har använts de senaste 25 åren. Behandlingen kan kombineras med kemoterapi. Tamoxifen är en partiell antagonist till östrogenreceptorn, och dämpar tillväxten av cancerceller. I många fall kan patienter utveckla resistens mot tamoxifen och preparatet kan också fungera som agonist till receptorn.

Ett alternativ till tamoxifen är aromatashämmare som anastrozol och exemastan. De hämmar det enzym som producerar östrogen hos kvinnor efter klimakteriet. Patienter kan utveckla resistens även mot aromatashämmare.

Fulvestrant är en antiöstrogen utan den agonisteffekt som tamoxifen kan ge. Preparatet bildar ett komplex med östrogenreceptorn. Komplexet kan inte bilda dimerer eller transporteras in i cellkärnan, vilket är avgörande för receptorns funktion. Båda receptorns aktiveringsfunktioner blockeras. Dessutom bryts komplexet snabbt ned i cellen. Fulvestrant kallas därför också för en receptornedreglerare, vilket alltså är ett helt nytt sätt att angripa hormonkänslig bröstcancer.

Enligt Apotekets informationsdirektör Thony Björk finns det ingen färdig plan för hur Apoteket ska hantera en avreglering.

? Vi jobbar inte på ett sådant sätt, vi jobbar för att åstadkomma en organisation som är effektiv oavsett situation.

? Det är klart att det skulle bli skillnad om vi fick konkurrens, den dag när det kommer konkreta förslag får vi fundera på det. Man ser ju vad som händer i våra grannländer och kan dra lärdom av det.

? Den roll Apoteket får beror på hur en avreglering skulle gå till, om Apoteket skulle styckas eller säljas ut eller något annat. Men jag tror att Apoteket skulle vara en stor aktör i många år efter en avreglering.

Nyttan med avreglering
Konkurrensverket har rekommenderat en avreglering av apoteksväsendet och pekar på positiva erfarenheter av den ökade konkurrensen på el- och telemarknaderna. Men Thony Björk håller inte med.

? Jag ser inte någon omedelbar nytta av en avreglering. Hypotetiskt kan det ju skapa nya möjligheter. Läkemedelskostnaderna tror jag inte kan skäras ytterligare i det ledet. Där ligger vi redan lågt, däremot kan man kanske komma neråt på industrisidan. Så jag tror inte att kunderna skulle ha något att vinna, generellt sett.

? Antalet farmacevter ökar ju inte, så ska man öka tillgängligheten får man minska farmacevttätheten på apoteken. Den utvecklingen har vi ju sett i Norge. Men där ser man ju också krav på ökad lönsamhet, och det kan man ju fråga sig om det är lämpligt i ett så subventionerat system.

? Farmacevterna skulle ju få fler arbetsgivare att välja på. Men innehållet i jobbet behöver inte bli mer intressant för det.

Eftersom antalet farmacevter är begränsat skulle en avreglering leda till konkurrens om arbetskraften, och förmodligen högre löner. Thony Björk tror att Apoteket är en attraktiv arbetsplats som kommer kunna behålla sina anställda.

Konkurrens från grossister
Thony Björk tror inte att det är de vanliga affärskedjorna som Åhléns och KF som är de farligaste tänkbara konkurrenterna till Apoteket.

? Jag tror det är grossisterna. Se på Norge: Efter ett år är bara nio procent enskilda privata apotek. I Sverige skulle det vara Kronans Droghandel och Tamro, även om de inte har sagt något om några planer för Sverige. Tamro har 40 procent av marknaden i Norge.

Ulf Bernitz, professor i EU-rätt vid Stockholms universitet och monopolmotståndare, tror att Apoteket skulle förlora ensamrätten åtminstone på de receptfria läkemedlen i en eventuell EU-rättegång. Thony Björk håller inte med.

? Jag tror inte att EU eller någon annan instans kommer ställa några krav på avreglering. Vi hindrar ju inte konkurrens, alla godkända läkemedel ska gå att köpa.

? Vi ligger i topp i kundmätningar jämfört med andra företag. Det finns inget tryck på att avreglera, utom från aktörer som själva skulle ha något att tjäna på det.

Den 17 september, några dagar före årssammankomsten, hade Apotekarsocietetens och statens förhandlare undertecknat en överenskommelse som gav staten makten över den svenska detaljhandeln med läkemedel. Apotekarkåren hade bara att anpassa sig till det nya läget. Tidningarna var fyllda med rapporter om höststormen och socialiseringen gick igenom utan någon större debatt. I riksdagsomröstningen som följde röstade alla partier ja. De fria apotekens tid var förbi.

Den som ledde förhandlingarna från statens sida var apotekaren Rune Lönngren, som också utförde den pågående läkemedelsförsörjningsutredningen. Han menar att apotekarna inte hade mycket att invända mot förändringen.

? Det illustreras kanske bäst av att i Apotekarsocietetens fullmäktige röstade 33 för och fyra emot förslaget.

Men vid den här tiden hade socialdemokraterna för enda gången i Sveriges historia egen majoritet i riksdagen, och apotekarna kunde inte få stöd någonstans. Leif H Eklund som då var vd för Apotekarsocieteten menar att röstsiffrorna inte säger allt.

? Det var ju med kniven på strupen förstås. När man hade insett läget så var det klokt att göra det bästa möjliga av situationen. Och det tycker jag att vi gjorde.

Motstånd i Vilda Västern
De mest högljudda motståndarna till förstatligandet fanns kring Göteborg, en falang som kallades ?Vilda Västern?. De funderade på att stämma staten och riva upp avtalet, men det rann ut i sanden. I slutänden accepterade även de förändringen.

? Relationen till Rune Lönngren var inte hjärtlig, om man ska uttrycka sig så. Lönngren är och var en begåvad apotekare, men han borde inte ägna sig åt att socialisera sina kollegor, ansåg man, berättar Bengt Hemvik, som var apoteksinnehavare i Partille utanför Göteborg.

? Men jag hade bara varit apoteksinnehavare i ett år och några månader. Jag kunde inte gå runt och vara bitter resten av livet.

20 års förberedelser
I och med avtalet i september 1969 var en lång process till ända. Den första utredningen som skulle se över handel och produktion av läkemedel tillsattes redan 1946. Regeringen ansåg att apoteksväsendet var ålderdomligt och att priserna var höga.

? Förstatligandet föregicks av propaganda redan från efterkrigstiden. ?Dyrt som på apotek?, stod det i annonser i veckopressen, med missvisande beskrivningar av prissättningen. Ett annat argument var att det var fult att tjäna pengar på sjuka människor, berättar Bengt Hemvik.

Utredningen var klar 1951 och det färdiga förslaget var i mycket likt dagens situation: Apoteken skulle inordnas i ett statligt aktiebolag, medan produktionen skulle förbli i privat ägo. Men flera av remissinstanserna ansåg att utredarna hade bundit sig vid ett förstatligande redan innan utredningen var klar och att flera viktiga frågor hade ignorerats. Utredningen ledde inte till någon proposition.

En ny utredning, med Rune Lönngren som enmansutredare, tillsattes 1963. Det fanns flera argument för att genomföra en förändring av apoteksväsendet. De regler som fanns gav ett offentligt sanktionerat, privat monopol. Även om apoteken var fristående så hade de i stor utsträckning gemensam ekonomi via Apotekarsocieteten, som tog in avgifter från apoteken, hade makten över distriktslaboratorierna och kunde styra enskilda apoteks ekonomi om det befanns nödvändigt. Societeten var i sin tur starkt styrd av staten, som reglerade avgifternas storlek.

Monopolet gav en gynnad sits för Apotekarsocietetens läkemedelsföretag Vitrum. Vidare ledde det komplicerade systemet för ekonomisk utjämning mellan apoteken till svaga incitament för rationaliseringar.

Socialiseringar i tiden
På socialdemokraternas partikongress 1968 kändes tydligt de vänstervindar som drog över världen. Kongressen diskuterade socialisering av finansväsende, industri och annat. Tre motioner begärde ett förstatligande av läkemedelsindustrin. Partistyrelsen menade att man skulle invänta utredningens resultat. Statsrådet Krister Wickman tyckte att man genom socialisering av detaljhandeln skulle kunna kontrollera läkemedelspriserna. Med hjälp av offentligt producerad läkemedelsinformation och läkemedelskommittéer skulle man kunna åstadkomma bättre läkemedelsanvändning. Därför skulle inte ett förstatligande av industrin behövas.

? Den svenska industrin var ändå bara en liten del. Det hade varit relativt verkningslöst att förstatliga eftersom ungefär hälften av läkemedlen importerades, säger Rune Lönngren.

Bengt Hemvik i Partille säger att apotekens förstatligande var politisk taktik.

? På partikongressen kom förslag på att förstatliga bankerna, läkemedelsindustrin och annat. För att visa sin dådkraft socialiserade regeringen apoteken, så hade de gjort något i alla fall.

Staten blev ändå en stor aktör i industrin. Samtidigt med apoteken köptes också ACO och Vitrum. Dessutom kontrollerade staten Kabi, Apotekarnes Droghandel AB och enheterna för läkemedelstillverkning vid Statens bakteriologiska laboratorium, Statens veterinärmedicinska anstalt och Militärapoteket.

? Det var en ganska stor del av läkemedelsindustrin. Det gav staten kunskap om hur marknaden fungerade, säger Rune Lönngren.

Den slutliga uppgörelsen
Förhandlingarna mellan staten och Apotekarsocieteten hade brutit samman under våren 1969 då Apotekarsocieteten inte ville acceptera att staten blev majoritetsägare till det bolag som skulle bildas. Man ville ha hälften. Regeringen gjorde dock klart att det inte var förhandlingsbart och societeten fick ge med sig.

Av societeten köpte staten Vitrum, ett par fastigheter, societetens tillverkningsorganisation och delar av den administrativa huvudavdelningen. Köpesumman var 31,9 miljoner kronor. Av dessa pengar förde societeten över ungefär hälften till en nybildad stiftelse som sedan köpte en tredjedel av aktierna i Apoteksbolaget, det som i dag är Apoteket AB. Stiftelsen skulle använda avkastningen på kapitalet till att bland annat främja information och statistik på läkemedelsområdet.

Apotekarsocieteten hade tidigare stått på tre ben: Man ledde landets apoteksväsende, företrädde apoteksinnehavarnas intressen och ägnade sig åt utbildning och forskningsstöd. Nu återstod bara det sistnämnda. Societeten fick inte verka fackligt, utan apoteksinnehavarna erbjöds medlemskap i Sveriges Farmacevtförbund, där de bildade en egen sektion.

Pengar mot protester
Staten löste in alla apotek enligt de sedvanliga regler som hade gällt när ett apotek bytte ägare. Den sammanlagda kostnaden blev 163,8 miljoner kronor.

? Den allmänna meningen var nog att de fick schysst betalt för sina apotek, säger Tomas Hedén, före detta apotekschef på C W Scheele i Stockholm.

? Man fick betalt för inventarierna och lagret, men man fick ingenting för goodwill. I dag skulle man kanske ha fått en fallskärm, men det fanns inte på den tiden, säger Bengt Hemvik.

Fast lite plåster på såren fick apotekarna. Pensionerna höjdes med 10 000 kronor om året, vilket dämpade många protester. Alla innehavare fick stanna kvar som föreståndare. De anställda övergick till att ha Apoteksbolaget som arbetsgivare. De som fått gå från Apotekarsocieteten till Apoteksbolaget fick behålla sina jobb eller fick andra tjänster med minst lika hög lön.

En lyckad affär
Apoteksbolagets konstituerande stämma hölls den 24 augusti 1970. Rune Lönngren, som alltså hade lett utredningen och förhandlingarna som ledde fram till förstatligandet, utsågs till styrelseordförande. Två tredjedelar av aktierna i bolaget var A-aktier som ägdes av staten, och Apotekarsocietetens tredjedel var B-aktier. Enligt avtalet skulle staten år 1985 lösa in societetens andel av aktiekapitalet om någon av parterna så önskade. Efter strandade förhandlingar om ägandeformen utnyttjade Apotekarsocieteten den rätten och investerade pengarna i värdepapper som med tiden har växt ansenligt i värde.

Genom förstatligandet kunde apoteksverksamheten delvis rationaliseras och centraliseras. Staten kunde också utnyttja monopolsituationen till att pressa läkemedelspriserna, som avsett.

? Sedan jag hade lämnat styrelsen 1977 gjorde revisorerna en utredning av verksamheten, och den gav ett mycket positivt resultat. En statlig utredning som i början av 1980-talet gjorde en utvärdering såg punkt för punkt hur man hade lyckats. Även här var det i stort sett positivt över hela linjen, säger Rune Lönngren.

Centralstyrt och effektivt
Tomas Hedén berättar hur effekterna av den snabba effektiviseringen märks än i dag.

? Man fick ett mindre personalbehov. Därför rådde anställningsstopp fram till en bit in på 1980-talet. Därför är det så i dag att det inte finns några apotekare som är ?halvgamla?. Produktiviteten var tidigare inte ens en tredjedel av vad den är i dag.

Men Bengt Hemvik på Västkusten tycker ändå att den gamla organisationen hade fördelar.

? Tidigare var det de som var ute på fältet som tillsatte styrelsen. Nu vände man på byttan så att befälet kom uppifrån. Det gamla systemet var ju demokratiskt.

Apotekarsocieteten tappade förstås mycket inflytande genom förstatligandet. Dåvarande vd:n Leif H Eklund blev ändå nöjd med resultatet, och beklagar att monopolet ser ut att vara i farozonen.

? Det är svårt att gå emot de vindar som blåser. Men skulle monopolet försvinna tror jag att man i efterhand kommer att se att det är något ganska välfungerande som man tagit bort.

Märit Johansson är vetenskaplig sekreterare på Apotekarsocieteten och generalsekreterare för årets nordiska läkemedelskongress. Hon är inte nöjd med de 200-250 deltagare som kommer till Stockholm från utlandet. Framför allt är det dålig uppslutning från Finland.

? Det är språket som är problemet. Vi har ett nordiskt möte och då vill vi prata skandinaviska. Men finnarna föredrar engelska. Då undrar danskarna om vi inte ska ha en europeisk läkemedelskongress i stället. Men finessen är ju att vi har likheter mellan de nordiska länderna i kultur och språk.

I dagsläget finns ingen motsvarighet till Nordisk läkemedelskongress på europeisk nivå.

? Men det kanske är dit man ska. Världen kommer ju närmre. Man kan fråga sig om det längre är så viktigt att ta fram nordiska aspekter?

Många anmälda

Trots dålig uppslutning från vissa länder är Märit Johansson ändå nöjd med var den totala deltagarsiffran verkar landa. För tillfället är 907 anmälda, varav hundra är inbjudna och kommer in gratis. Dessutom tror hon utifrån erfarenheter från den svenska läkemedelskongressen att ungefär 50 till anmäler sig på plats.

Apoteket och Apotekarsocieteten sponsrar farmacistudenter från hela Sverige så att de kan gå in gratis på kongressens andra dag. Med 200 studenter borde den totala deltagarsiffran hamna över 1 100, vilket är en aning mer än vad som krävs för att budgeten ska gå ihop.

Märit Johansson tror att den mest välbesökta händelsen under kongressen blir huvudsymposiet med Astrazenecas vd Tom McKillop. Hon tror också att trycket kommer bli högt under onsdagen, när sjukhusfarmacevter och öppenvårdsfarmacevter ordnar ett gemensamt program om överföring av patienter mellan olika vårdformer.

Fest och nätverksbygge

Nordisk läkemedelskongress är inte bara ett tillfälle att lyssna på föredrag.

? Det är ett sätt för deltagarna från Norden att träffas. Det här är nog inte lika socialt som FIP, men visst är det mer socialt än en biotechkonferens. Nätverksbygge är förstås väldigt viktigt.

För att få deltagarna att komma varandra nära ordnas en del sociala evenemang.

? På invigningen blir det några duktiga körtjejer som sjunger ett nordiskt potpurri. Senare ska det vara stor baluns på Münchenbryggeriet, det blir barbershop och ett swingband. Och Leif V Eriksson som är apotekare och revykung i Norrköping ska vara toastmaster. Vad han har i bakfickan vet jag inte, det blir lite bus, säger Märit Johansson.

På tisdagen ligger kongressens fokus på den digitala revolutionen och hur den påverkar information och distribution. Arrangörerna har valt att kalla den e-dagen, efter alla elektroniska innovationer som påverkar framtidens läkemedelsbransch. Per Manell på Pharma Forte AB är en av talarna.

? Jag tänkte skaka om farmacivärlden en aning. Utgångspunkten för mig är att den nya tekniken förändrar förutsättningarna för hela läkemedelsförsörjningen.

Enligt Per Manell kan apoteken ersättas av modern teknik. Som han ser det är poängen med dagens apotek att kunden kan få information vid köpet. Om internet och annan teknik kan erbjuda bättre information saknas argument för de kostsamma apoteken.

? Det finns kanske ett psykologiskt behov av apotek, men då kan man fråga sig hur mycket det får kosta.

Med modern teknik och samordning skulle informationen till kunderna kunna bli mycket bättre. Samlad kompetens kan finnas tillgänglig på något callcenter eller liknande. På så sätt kan kunderna få mer raka besked än i dag om läkemedelsanvändning, enligt Per Manell. Den information som man inte hämtar via internet eller telefon skulle i stället finnas på vårdcentralerna, där farmacevterna borde vara mycket mer integrerade i arbetet.

? Farmacevter borde vara på vårdcentralerna i stället för på apotek, och hjälpa sjuksköterskor med den kunskap de inte har, om själva läkemedlen.

Per Manell tycker att farmacevter i dag lägger alldeles för mycket tid på att plocka fram varor och svara på folks frågor om högkostnadsskydd, uppgifter som det knappast krävs akademiskt utbildad personal för. De receptfria preparaten skulle kunna säljas i vanliga livsmedelsbutiker.

Skånskt försök

I Skåne har en del av Per Manells visioner förverkligats. Receptfria läkemedel kan sedan några veckor tillbaka beställas via internet för hemkörning. Farmacevtisk expertis finns tillgänglig via telefon och internet.

? Det är viktigt att den farmacevtiska kompetensen används på ett bra sätt. Utgångspunkten är att vi ska ha farmacevter där det behövs, säger Tony Rydberg, som är ansvarig för satsningen och talar på kongressen.

Däremot tror Tony Rydberg inte att den nya tekniken helt kommer förändra detaljhandeln.

? Jag tror att den kommer att bli ett komplement till de lokala apoteken, den ska inte ersätta dem.

Det kommer att ta ett tag innan resten av landet får prova att beställa läkemedel. Först ska systemet testas ordentligt i Skåne. Även om det just nu bara säljs receptfria preparat på nätet så är målet i framtiden att kunna erbjuda allt ett vanligt apotek kan ge. Det ställer förstås stora krav på säkerhet och kvalitet, som man nu jobbar för fullt på Apoteket för att kunna uppfylla.

Lyckade kurser via nätet

Birgitta Karpesjö på Läkemedelsakademin ska tala om e-learning, alltså om distanskurser via internet eller videokonferenser och studier med datorstöd. Läkemedelsakademin har jobbat systematiskt med bland annat problembaserad inlärning, där kursdeltagarna arbetar i grupp för att lösa ett givet problem. Grupparbete kan tyckas olämpligt för distanskurser, men resultatet har varit gott.

? Det som folk tyckte var positivt var just formen. Att det hela tar lite längre tid gör att man tänker efter själv innan man ställer en fråga, man försöker själv, säger Birgitta Karpesjö.

? De som har gått kurserna vill gärna gå fler. Inlärningspotentialen upplevs som stor.

Att datorvanan kan skilja sig mycket mellan deltagarna har inte varit något problem. Birgitta Karpesjö vet ingen som hoppat av en kurs för att det varit för komplicerat med e-learning.

? Vi har haft en spännvidd från 20 till 60 år. De som är äldre har ju ändå anmält sig själva, och när de väl har sett att inget kan gå sönder och att det är lätt att använda systemet så har de nästan varit mest aktiva.

I framtiden tror Birgitta Karpesjö att e-learning kommer att vara vanligt för farmacevter.

? Men då måste Apoteket se till att det finns fler datorer på apoteken än idag. Nu finns det definitivt inte datorer till alla anställda.

? Det kan inte helt ersätta vanlig undervisning. Man ska använda e-learning när det passar bäst och traditionell undervisning när det passar bäst. För många kurser kan en kombination vara bra.

Videokonferenser har däremot inte gett lika lovande resultat. Kostnaden ökar kvadratiskt med antalet platser som ska kopplas ihop.

? Man får en bra sammanhållning mellan dem som är på samma plats, men inte i kursen som helhet. Då tror jag mer på datorkommunikation kombinerat med fysiska möten, eller på att man lägger ut föreläsningar på nätet.

Bioteknik konkurrerar

Samtidigt med den digitala tekniken hålls föredrag om ny bioteknik och genteknik. Per Nydert ska prata om vad genterapi kommer att innebära för apoteksfarmacevter. Genterapin ligger ännu i sin linda och det kommer att dröja några år innan det är någon vanlig behandling. Men Per Nydert vill ta ner det omtalade forskningsområdet på jorden.

? Tanken är att det är läkemedelsterapi, det är inte konstigare än så. Enligt FDA är genterapi att betrakta som ett biologiskt läkemedel.

Samtidigt skiljer sig mycket från vad farmacevter är vana vid från traditionella läkemedel.

? Det finns många intressanta aspekter. Vad gäller farmakokinetik är det lever och njure man tänker på vanligtvis. Inom genterapin finns nya barriärer i de celler som behandlas.

I Sverige pågår bland annat in vitroförsök med genterapi mot cystisk fibros. Celler ska tillföras en gen som kodar för den jonkanal som inte fungerar vid sjukdomen. Men det är lång väg till en färdig terapi och det finns klara säkerhetsrisker.

? Det är viktigt att man inte får någon immunologisk reaktion på de vektorer man använder. Innan man kommer dit måste man också visa att det här har tillräcklig effekt, säger Per Nydert.