Ropinirol effektivare än levodopa vid Parkinsons sjukdom

En amerikansk studie visar att dopaminagonisten ropinirol är effektivare än levodopa i att bromsa sjukdomsutvecklingen vid Parkinsons sjukdom.

21 maj 2002, kl 13:18
0

Behandlingsrekommendationerna för Parkinsons sjukdom har nyligen uppdaterats och idag är dopaminagonister som ropinirol förstahandsval för tidig sjukdom i stället för levodopa ? främst beroende på att de ger mindre motoriska biverkningar.
Enligt nya data som publicerades vid en neurologkongress i USA i slutet av april är dopaminagonisterna även effektivare än levodopa i att bromsa sjukdomsutvecklingen. Den slutsatsen baseras på en multicenter, dubbelblind studie (kallad REAL-PET) på 186 nyligen diagnostiserade och tidigare obehandlade parkinsonpatienter som randomiserades till två års behandling med ropinirol (Requip) eller levodopa.
Förändringarna i hjärnan mättes med PET-kamera och resultatet visade att förlusten av dopaminerga neuron hos de som behandlades med ropinirol var 35 procent mindre än hos de som behandlades med levodopa.
Eftersom dopaminförlust endast är en indikator för sjukdomsförloppet måste den kliniska betydelsen av dessa resultat utvärderas ytterligare medger en talesman för GlaxoSmithKline.
När det gällde kontroll av symtom var det ingen skillnad mellan de två grupperna efter ett års behandling och förbättringen hos patienter som fått levodopa varade något längre. Patienter som behandlades med ropinirol fick mindre biverkningar som dyskinesier och de hade 10 gånger lägre risk för stört rörelsemönster (3 procent jämfört med 27 procent för levodopa).
Liknande data har nyligen publicerats som visar att även dopaminagonisten pramipexol ger långsammare grad av neuronförlust i hjärnan än patienter som får levodopa.
Hittills har ingen behandling kunnat bromsa upp graden av sjukdomens fortskridande jämfört med standardterapi, kommenterade David Brooks, professor i neurologi vid Hammer-
smithsjukhuset i London.
Nästa steg i studien ska inkludera förekomst av dyskinesier, motoriska störningar, uppskattning av klinisk funktion samt biverkningar.
SCRIP 2002;2739:25

Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng