Rökstopp är det enda som gäller om man vill minska risken att dö i förtid. Det är slutsatsen i en norsk epidemiologisk studie i vilken man följt drygt 50 000 norrmän under 20 år.
– Den långsiktiga effekten av en omfattande rökreduktion visar inga fördelar jämfört med att fortsätta som storrökare, när det gäller dödlighet.
Det säger Kjell Bjartveit, läkare och forskare som tillsammans med kollegan Aage Tverdal gjort studien.
– De som minskade sin konsumtion med minst hälften hade samma dödlighet i hjärtkärlsjukdom som de som fortsatte som storrökare.
För dödlighet i lungcancer såg dock forskarna en viss, men inte signifikant, skillnad.
Lurar sig själva
Sedan en tid tillbaka är rökreduktion en godkänd indikation för vissa nikotinersättningsmedel. Det menar Kjell Bjartveit kan vara bedrägligt.
– Risken finns att man för folk bakom ljuset. Både patienter och läkare lurar sig själva om de tror att det har någon egentlig betydelse för hälsan.
– Det finns inget som visar att minskad rökning, utan sikte på att sluta, ger någon hälsomässig vinst.
Resultatet från den norska studien stämmer väl överens med en liknande dansk i vilken 20 000 danskar följdes. I den fick man dock en liten men signifikant skillnad i incidens av lungcancer mellan de som minskat sin cigarettkonsumtion och de som fortsatt som storrökare.
Att den totala dödligheten inte påverkas av en viss minskad incidens av lungcancer beror enligt Kjell Bjartveit på att kardiovaskulär sjukdom är den absolut största orsaken till dödlighet bland rökare.
– Många tror, felaktigt, att det främst är lungcancer som tar livet av rökarna.
Varför en minskad cigarettkonsumtion tycks ge så klent resultat på hälsan finns inget entydigt svar på.
Men, bland annat en nyligen publicerad amerikansk studie visar att blodet hos reducerare innehåller lika mycket tjära som storrökare. De som minskar sin konsumtion har en tendens att röka mer ?effektivt? genom att hålla röken i lungorna längre och dra djupare halsbloss.
Andra slutsatser
Resultaten från de två epidemiologiska studierna tycks dock gå på tvärs mot slutsatserna i Läkemedelsverkets behandlingsrekommendation för att förebygga hjärt-kärlsjukdom.
I den hävdas ett linjärt dos-responssamband mellan antalet cigaretter och risken att drabbas av hjärt-kärlsjukdom.
Dos har betydelse
– Det finns trots allt en del som tyder på att det är bättre att röka mindre, säger Bertil Jonsson på Läkemedelsverket och en av dem som medverkat i beslutet att godkänna rökreduktion som indikation.
– Risken för skador har ju att göra med dosen av skadliga ämnen. Minskar man dosen borde det leda till mindre skador, även om det inte är någon vetenskap på högre nivå.
Några studier som visar att det är bättre ur hälsosynpunkt att minska från 30 cigaretter om dagen till fem, känner han inte till.
Resultatet från den norska studien tror han kan förklaras med att de som drog ned på rökningen hade hälsoproblem, medan storrökarna ?tålde? att fortsätta.
De norska forskarna såg också ett sådant samband. Men en justering för högre ohälsa hos reducerarna påverkade inte studiens resultat.
En annan felkälla de norska forskarna diskuterar är att reducerarna underskattar sin konsumtion. En mätning av halten serum thiocyanate i en delgrupp visade också att det finns fog för ett sådant antagande. Men jämfört med storrökarna var halten betydligt lägre.
– Reducerarna hade verkligen minskat sin rökning rejält, något som alltså inte märktes i dödstalen, säger Kjell Bjartveit.
Kjell Bjartveit och hans kollega fann också, även om underlaget blir ganska litet, att de som under den studerade perioden, gått från att minska till att sluta hade hälften så hög dödlighet som storrökarna.
Bertil Jonsson säger att harm reduction är ett känsligt ämne.
– Egentligen är det nog så att snuset är skälet till att vi godkänt reduktion som indikation. Hade vi inte haft det tror jag vi hade varit mycket tveksamma till det.
