Det är känt sedan tidigare att ledgångsreumatism är kopplad till en viss ökad dödlighet, men om överlevnaden hos RA-patienter har förbättrats över tiden har varit oklart. Enskilda studier har visat en något förbättrad överlevnad och kopplat förbättringen till tidig diagnos och mer aggressiv terapi. Men jämförelserna med befolkningen i övrigt har inte gjorts systematiskt.
Forskaren Sherine E Gabriel och kolleger vid Mayokliniken i Rochester, Minnesota i USA utvärderade hur dödligheten förändrats i en populationsstudie på en grupp huvudsakligen vita patienter från Minnesota som fick sin RA-diagnos mellan åren 1955 och 2000.
Studien pågick fram till 2007 och forskarna identifierade totalt 822 patienter som fick sin diagnos vid i genomsnitt 57 års ålder. Patienterna följdes prospektivt fram till sin död eller till studien avslutades i januari 2007. Det blev i medeltal närmare 12 år och under perioden dog 445 av reumatikerna. Forskarna jämförde sedan patientdata med den förväntade generella dödligheten hos friska personer i samma ålder och kön under fem tioårsperioder, från 1955-1964 fram till och med 1995-2000.
Resultatet visar att dödligheten bland reumatikerna i genomsnitt var 35 procent högre än i den övriga befolkningen och att skillnaden var mer uttalad för kvinnliga patienter. Under alla fem perioder var dödligheten relativt konstant. För kvinnliga patienter var den 2,4 dödsfall per 100 personer och år och för män var motsvarande siffra 2,5 per 100 personer och år. Men under samma period gick dödligheten ner bland den övriga befolkningen i Minnesota, från ett dödsfall per 100 kvinnor 1965 till 0,2 per 100 år 2000 och för männen från 1,2 till 0,3 per 100 mellan åren 1965 till 2000.
Forskarna drar slutsatsen att patienter med reumatoid artrit inte har uppnått samma ökning i livslängd som den övriga befolkningen och att skillnaden i dödlighet har ökat.
Även om de senaste biologiska läkemedlen för sjukdomen lanserats så sent att de inte har kunnat påverka resultatet i studien borde de läkemedel som lanserades på 80- och 90-talen ha kunnat ge effekt, menar forskarna. Men så verkar inte ha varit fallet. Även om läkemedlen gör att patienterna har mindre värk, så påverkar de tydligen inte andra kroniska sjukdomar som hjärtkärlsjukdom. Det är möjligt att åtgärder för att förebygga hjärtkärlsjukdom inte har haft samma effekt hos reumatiker är deras teori.
Trots att det inte är klarlagt vad skillnaden i dödlighet beror på pekar forskarna på att kardiovaskulär död utgör minst hälften av dödsfallen hos reumatikerna i studien. Det framgick inte vilken typ av hjärt-kärlsjukdom som patienterna dog av, men en tidigare studie vid Mayokliniken visade ett klart samband mellan reumatoid artrit och hjärtsvikt.
Tidigare studier har också visat att inflammation spelar en viktig roll i utvecklingen av kardiovaskulär sjukdom hos reumatiker. En studie som publicerades tidigare i år i Journal of Rheumatology tyder på att den ökade risken för hjärt-kärlsjukdom hos RA-patienter kan ha andra orsaker än hos den övriga befolkningen. I studien hade reumatikerna till exempel mindre allvarliga förträngningar i hjärtat än friska personer och den förhöjda risken måste därför ha en annan förklaring var en av slutsatserna.
Någon motsvarande svensk studie på dödligheten hos reumatiker har inte gjorts, men mindre studier tyder på att överlevnaden kan öka vid behandling med de nya biologiska läkemedlen. Där kommer pågående studier att ge besked under de kommande åren.
I det så kallade TIRA-projektet, som betyder Tidiga insatser vid reumatoid artrit, har forskaren Eva Hallert vid Linköpings universitet studerat läkemedelsinsatser ur ett hälsoekonomiskt perspektiv. Hon har analyserat sjukdomsutveckling och funktionsförmåga hos män och kvinnor och undersökt vilka faktorer som leder till höga kostnader för sjukvård och produktionsbortfall under de första åren.
? Efter tre månaders behandling med läkemedel och andra insatser av multiprofessionella team förbättrades hälsan hos de flesta patienter, men en grupp på 15 procent svarade inte alls på behandlingen. Kvinnorna var mer utsatta än männen, säger hon.
Nu pågår etapp två av TIRA där de hälsoekonomiska effekterna av de nya dyra TNF-blockerarna ska studeras.