Farmacevterna från vildmarken

Vilhelmina kommun betalar 60 000 kronor för varje utexaminerad receptarie som utbildas på plats för att fylla luckorna på apoteken i Norrland. Akademi Norr och Umeå universitet samarbetar om den nätburna distansutbildningen. Men kommer alla receptarier att få jobb, eller utbildas de till arbetslöshet?

21 Jan 2004, kl 17:19
0


Är det någon som har ett kryddmått? Frågan studsar mellan tio unga kvinnor i vita rockar i kemisalen på Malgomajskolan i Vilhelmina. De går första terminen på receptarieprogrammet som Umeå universitet har utlokaliserat till flera orter i Norrland. Just nu håller klassen på att undersöka enzymet katalas. Eftersom laborationen även ska kunna genomföras hemma i köket används mått och ingredienser som finns i ett vanligt hushåll.


? Vi började laborationen med att skala potatis för att utvinna katalas, som finns i alla syrekrävande organismer. Uppgiften är att manipulera enzymets reaktivitet utan hjälp av någon laborationsinstruktion. Studenterna har själva fått planera sina experiment, berättar handledaren Annika Tengvall.


Cecilia Norum och Åsa Palmqvist har tänkt analysera enzymets aktivitet vid olika temperaturer. De har fördelat enzymet i fem provrör som de stoppar i vattenbad med mellan 5 och 70 graders värme och droppar i väteperoxid för att få igång reaktionen.


Sexton mil


Båda två har åkt långt för att vara med om dagens laboration. Redan vid femtiden på morgonen ringde väckarklockan hemma hos Åsa i byn Storåbränna i norra Jämtland, och knappt en timme senare satte hon sig i bilen för att köra de sexton milen till Vilhelmina. I Strömsund plockade hon upp Cecilia. Det var bara ett par grader kallt, ingen snö, men mörkt och lite halt.


? Det värsta är att det finns både ren och älg längs vägen och mycket tung trafik, timmerbilar och andra lastbilar. Men jag tycker det är roligt att köra, och Åsa är väldigt säker vid ratten, berättar Cecilia.


Nu är klockan halv tio på förmiddagen och de sitter framför sina provrör och granskar förändringen i de olika vätskorna.


? Vi tillsatte diskmedel för att visa utvecklingen av syrgas. Men det är inte lätt att mäta skummet. Om vi måste vända provrören skummar det för mycket, säger Cecilia.


Skänk från ovan


Hälften av klassen är vilhelminabor. En av dem är Ann-Katrin Olofsson, som pendlar till lektionerna från Storsele tre mil utanför Vilhelmina. Susanne Johansson bor mitt i samhället i en nyköpt villa.


De har bestämt sig för att undersöka hur katalas reagerar på basiska respektive sura ämnen.


? Det hände något i den basiska lösningen. Jag trodde att katalasen skulle försvinna, men den har lagt sig på botten, säger Ann-Katrin och skakar provröret.


Ingen av dem kan tänka sig att flytta från Vilhelmina för att läsa vidare. Distansutbildningen till receptarie kom som en skänk från ovan.


Susanne var trött på jobbet som barnskötare efter många år på dagis.


? Jag har fem egna barn. Det räcker, förklarar hon.


En kemilärare på komvux väckte hennes kärlek till naturvetenskap och redan förra hösten tänkte Susanne söka till receptarieprogrammet som skulle starta i Sollefteå. Men utbildningen sköts upp ett år och under tiden kom beslutet att den även skulle förläggas till Umeå, Skellefteå och Arvidsjaur samt hemorten Vilhelmina. Ett tjugotal personer studerar helt och hållet på distans från sina hemorter runtom i landet.


? Om jag inte hade kunnat läsa till receptarie här i Vilhelmina hade jag nog blivit NO-lärare istället. Det kan man också läsa på distans, berättar Susanne.



Naturligt bli apotekstant


Ann-Katrin, som har vikarierat som mattelärare på högstadiet, tycker också att apoteket lockar mer än skolan.


? Lärare tar med sig mycket problem när de går hem. En receptarie är ledig på ett annat sätt när arbetsdagen är slut, tror hon.


Ann-Katrin har en son på nio år. Hon kan inte studera på annan ort eftersom hennes sambo jobbar i Stockholm två veckor av fyra.


? Det känns tryggt att vara kvar på hemorten. Det sociala nätverket betyder mycket, säger hon.


Ann-Katrin som en gång hoppade av gymnasiet har blivit mer motiverad att plugga. Hennes tillvaro är också mer strukturerad numera.


? Jag försöker göra lite i förväg, säger hon.


Intresset för kemi och matte har alltid varit starkt. Det kändes ganska naturligt för henne att ?bli apotekstant?.


? Men det är inte lika mycket kemi på apoteken idag. Det mesta kommer i färdiga burkar, påpekar Susanne.


? Vi måste ändå förstå kemin, varför en medicin är bättre än en annan, tycker Ann-Katrin.



Över internet


Dagens laboration ingår i en fyrapoängskurs i biokemi. Tidigare i höst har studenterna klarat av en introduktionskurs på sju poäng, där de bland annat fick göra en muntlig framställning framför en videokamera. Förmågan att kommunicera kommer att tränas under fler moment i utbildningen.


? Receptarier måste kunna fokusera på den kund de har framför sig just då, samtidigt som de har allas ögon på sig när de står bakom disken, förklarar Annika Tengvall.


Största delen av utbildningen är nätburen. Många föreläsningar, seminarier och lektioner ges på nätet. Studenterna kommunicerar också med varandra och sina handledare via internet. Ett par gånger per termin åker samtliga studenter till universitetet i Umeå för att delta i föreläsningar och laborationer.


Studiegruppen i Vilhelmina träffas ungefär en gång i veckan.
? Alla lektioner är inte obligatoriska. Men jag är glad att tillhöra en klass och vill gärna åka dit, även om det är långt, säger Cecilia Norum.


Efter laborationen blir det lunchrast innan grupperna har en muntlig genomgång och skriver laborationsrapporter. Klockan hinner bli tre innan Annika Tengvall kan köra de 28 milen hem till Järpen i Jämtland, där hon har en tjänst som farmacevt på apoteket. Tidigare har hon jobbat med produktutveckling och marknadsföring inom läkemedelsindustrin.


? Men det här är mitt drömjobb. Det är otroligt inspirerande att handleda studenter. Det är också kompetensutvecklande för mig att gå igenom hela utbildningen en gång till. Snacka om deja vu, utbrister Annika Tengvall.


Både utbildningen och yrket som sådant har gått igenom stora förändringar sedan hon själv var student.


? När jag började jobba på apotek fick vi inte lov att informera kunden om något. Vi skulle kontrollera riktigheten i dosen, inte mer. Vi lämnade över en påse till kunden och fick inte rubba patientens förtroende för läkaren, berättar hon.


Allt som hon då reagerade mot kan hon nu vara med och förändra?


? Ur samhällsekonomisk synvinkel är det bra om mer information kan flytta över från sjukvården till apoteket. Jag tror att vi bara har sett början på den här utvecklingen. Och jag tror att våra studenter kommer att vara väldigt duktiga på det här när de kommer ut, säger Annika Tengvall.


Kännbar utgift


Receptarieprogrammet bedrivs i samarbete mellan Umeå universitet, Akademi Norr och berörda kommuner. Akademi Norr är en sammanslutning av 13 glesbygdskommuner som vill erbjuda universitets- och högskoleutbildningar på hemmaplan. Varje kommun har ett lärcenter med personal och lokaler samt nödvändig utrustning för sina utbildningars behov.


Vilhelmina kommun betalar 200 000 kronor per år för sin del av utbildningen, vilket betyder att varje student kostar kommunen 20 000 kronor årligen. Prislappen på en färdigutbildad receptarie blir följaktligen 60 000 kronor efter tre års studier.


Utvecklingschef Daniel Lindgren på Akademi Norr medger att utgiften är kännbar för kommunerna.


? Men det är ett sätt att visa framtidstro, säger han.


En ny utbildning inom Akademi Norr föregås alltid av en analys av regionens behov.


? Vi rådfrågar våra inlandskommuner när vi identifierar tänkbara utbildningar. Det är ingen tvekan om att behovet av en receptarieutbildning i Norrland är stort, säger Daniel Lindgren.


Anna Nordström som är utredare på Centrum för regionalvetenskap, Cerum, vid Umeå universitet utvärderar fortlöpande samtliga projekt, studenter och lärare på receptarieprogrammet. En regionalekonomisk analys av utbildningseffekten planeras också.


724 sökte och 119 studenter från i huvudsak Västerbotten, Västernorrland och stockholmsområdet antogs till utbildningen när den startade i höstas.


Stor efterfrågan


Den första studentenkäten visar att nästan samtliga hade receptarieprogrammet som förstahandsval. Över hälften skulle inte ha sökt om de hade varit tvungna att flytta från hemorten för att studera.


Genomsnittsstudenten är en gift kvinna, 32 år gammal, som har barn och bor i villa.


Sex av tio hade en anställning när de skickade in ansökningarna. De nämner personlig utveckling som ett viktigt skäl att läsa vidare.


Fyra av tio hade inte något arbete. De är angelägna om att få en utbildning som ger jobb på hemorten.


De flesta är positiva till att utbildningen är nätbaserad, var tredje till och med mycket positiv.


?Kan själv lägga upp studierna? och ?behöver inte flytta? kommenterar några av studenterna. Oro över att tekniken inte ska fungera och dålig kontakt med ?kursarna? är exempel på avigsidorna.


Studenterna tycker överlag att utbildningen verkar gedigen och bra och förväntar sig att den ska ge en god grund för yrkeslivet. Nästan alla hoppas på jobb någonstans i Norrland. Och efterfrågan är stor.


Fem apotek i Norrland är stängda sedan länge på grund av bristen på receptarier. Medelåldern inom yrkeskåren är dessutom ganska hög. Många närmar sig pensionsåldern.



?Måste få rätt dimension?


Distriktschef Elisabeth Pallin på Apoteket berättar att det finns 40 vakanser i de fyra nordligaste länen. Hon räknar med att många platser kommer att tillsättas när andra nystartade receptarieprogram skickar ut sina första kullar på arbetsmarknaden. I Göteborg, Kalmar, Linköping och Luleå finns utbildningar som ligger ett eller ett par år före Umeå universitet och Akademi Norr.


? Apoteket har inte behov av 150 nya receptarier under ett år, men kanske 50. Vi är positiva till utbildningen vid Umeå universitet, men den måste få rätt dimensionering så att inte studenterna utbildas till arbetslöshet, anser Elisabeth Pallin.


Höstterminen 2004 kommer Umeå universitet att ta in 80 nya studenter, varav en dryg tredjedel läser helt och hållet på distans. Övriga knyts till studiegrupper i Umeå, Skellefteå, Örnsköldsvik och Sollefteå.


? Distansutbildningen erbjuder en fantastisk möjlighet för personer som av familjeskäl inte kan flytta för att studera, konstaterar universitetslektor Martin Burman på institutionen för biologi, miljö- och geovetenskap vid Umeå universitet.


Han tycker att arbetsmarknaden verkar lovande.


? Apoteket är den stora avnämaren, men receptarier kan också få jobb inom läkemedelsindustrin och vissa statliga myndigheter. Dessutom finns ett stort behov av receptarier i Norge, säger han.


Martin Burman tror även att receptarier kommer att arbeta inom företag med olika typer av hälsoinriktning.

? I framtiden kommer det att finnas ett ökande behov av personer som på ett lättfattligt sätt kan förklara hur vi ska leva för att inte bli sjuka. Receptarier vet mycket om läkemedel och hur de fungerar i människokroppen. Deras kompetens inom traditionell medicin, hälsokost, örtmediciner och functional food kommer att bli efterfrågad