Tidigt på midsommaraftons morgon stod det klart att Storbritannien röstat för att lämna EU. För Tomas Salmonsson, ordförande för den europeiska läkemedelsmyndighetens rådgivande kommitté CHMP, innebar det att semesterplanerna fick ritas om. Efter helgen satte han sig på ett plan till London för att försäkra sig om att den brittiska läkemedelsmyndigheten MHRA inte skulle stanna upp i sitt arbete.
– MHRA är den av de nationella läkemedelsmyndigheterna som gör mest vad gäller vetenskapligt arbete och rapportörskap. När resultatet från omröstningen kom var min första åtgärd att säkerställa att MHRA jobbar på oförändrat och att de engelsmän som har ledande positioner sitter kvar i alla fall tills artikel 50 utlöses, säger Tomas Salmonsson.
Troligt är att artikel 50, som reglerar det brittiska utträdet ur EU, utlöses efter nyår och fram till dess fortsätter enligt Tomas Salmonson verksamheten på MHRA som vanligt. Efter dess är det mer osäkert hur myndighetens nuvarande arbete ska fördelas.
– Det är sannolikt att det kommer att behöva spridas ut på de övriga medlemsländerna och jag funderar just nu på hur det bäst ska ske, säger Tomas Salmonson.
Ytterligare ett orosmoment är vad som händer med EMAs cirka 900 medarbetare när britterna verkställer EU-utträdet och myndigheten så småningom lämnar London.
– Den brittiska personalen kommer inte att få jobba kvar. Dessutom är många av våra seniora medarbetare etablerade i England och kommer sannolikt inte heller att flytta med, så oavsett vart vi flyttar kommer vi att tappa en stor del av personalen, säger Tomas Salmonsson.
Men även om den framtida placeringen av EMA inte är Tomas Salmonsons största bekymmer just nu har den betydelse. Här ser CHMPs ordförande en komplicerad process framför sig med tydliga krav från både EMA och kommissionen på vad som krävs för att myndigheten ska kunna fortsätta leverera på det sätt som man gör i dag.
– Det kommer troligen att handla om allt från krav på lokaler, närhet till en internationell storflygplats och lokala transporter till hotell- och konferensverksamhet, boende och skola. Men i slutänden är det ett politiskt beslut som också innefattar en rad andra aspekter.
Vad talar för att placera EMA i Sverige?
– Mycket skulle jag säga. Vi har starka forsknings- och boendemiljöer, bra lokala transporter och en stark nationell myndighet i Läkemedelsverket. I Sverige finns också ett etablerat samarbete mellan Läkemedelsverket och exempelvis TLV samt möjligheter att följa upp läkemedel i användning via registerforskning. Jag tror därför att Sverige kan pricka av många punkter på kravlistan.
Det som talar emot är enligt Tomas Salmonson främst det geografiska läget.
– Vi ligger långt uppe i norr vilket gör det besvärligt att ta sig hit från till exempelvis Cypern, Malta och Portugal. Man kan också fundera på hur bra våra flygplatser står sig jämförelsevis med tanke på internationella direktlinjer.
Tomas Salmonson konstaterar dock att EMAs lokalisering kommer ha stor inverkan på både landet och regionen där myndigheten hamnar.
– Det handlar inte bara om forskning och en starkare etablering av de stora läkemedelsbolagen utan kommer även ha betydelse för exempelvis hotellnäring, transporter och restauranger. EMA bokar 30 000 hotellnätter per år och till det kommer alla företag med mera som bokar sina egna. Det land som får EMA kommer att dra en riktig jackpot.
I Sverige hörs många röster om att regeringen bör arbeta för att få EMA att etablera sig här. Än så länge har man inte lämnat in någon formell ansökan men enligt socialdepartementet arbetas frågan med i regeringskansliet.
