Årlig arkivering 2014

För ett år sedan lämnade Sofia Wallström rollen som regeringens utredare för läkemedels- och apoteksutredningen för att bli ny generaldirektör för Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket. Hennes första år har handlat om läkemedel som tas ut ur förmånen, rättsprocesser mot landsting som förhandlat om pris med läkemedelsföretag och att förenkla generikamodellen.
– TLVs uppdrag från regeringen att utveckla den värdebaserade prissättningen har självklart varit en av de största frågorna. Utöver det finns det flera specifika frågor som har varit nog så angelägna. Den översyn vi gör av hur vi tillämpar den etiska plattformen är en sådan. Frågan om läkemedel som lämnar förmånerna är en annan. 

Tycker du att det är ett problem att vissa läkemedel tas ur förmånen?
– Att läkemedel tas ur förmånen är ett fenomen som har ökat något under de senaste åren. Det är fortfarande ovanligt att det händer och ett relativt begränsat problem, men vi tar det på stort allvar. Det är viktigt att förstå och åtgärda eftersom det skapar problem för patienter, förskrivare, apotekspersonal och så vidare. 

Ni ska ju utreda detta åt regeringen nu. Hur ser du på uppdraget?
– Det är ett tvådelat uppdrag där den första delen är att beskriva, analysera och fördjupa problematiken och läget. I del två ska vi identifiera möjliga åtgärder och eventuella behov av regeländringar. Det är en typ av uppdrag där det är viktigt att säkra en allsidighet i utredningen ur ett patientperspektiv, vård- och förskrivarperspektiv, branschperspektiv och skattebetalarperspektiv. 

För läkemedel som inte ingår i förmånen råder fri prissättning, både för läkemedelsföretag och apotek. Det kan leda till att patienterna får betala olika mycket för samma läkemedel beroende på var de hämtar ut medicinen. TLV ska inte utreda den fria prissättningen. Hur ser du på den begränsningen? 
– Läkemedels- och apoteksområdet är komplext och saker hänger samman. För att inte hamna i ett läge där allt ifrågasätts hela tiden behöver man göra avgränsningar. Regeringen har gett uttryck för en prioritering och jag tror också det är ett uttryck för vad som är lämpligt att hantera på myndighetsnivå. Större frågor lämpar sig ofta för en vanlig utredning i kommittéväsendet. Men då tar det också ofta längre tid. Det är en avvägning mellan snabbhet i att åstadkomma resultat och omfattning i vad man vill titta på. 

Innan ni fick uppdraget av regeringen så bjöd ni in till rundabordssamtal om detta. Varför då?
– I det läget hade vi haft några månaders debatt i medier om frågan. Det började i slutet av förra året, då var det priser på Viagra och sildenafil som var i fokus. Vi från TLVs sida påbörjade ett eget arbete för att se vad vi kunde göra. Sedan kom frågan upp igen. Då kände vi att vi behövde samla fler för att få en bredare diskussion, och tanken om ett rundabordssamtal kom upp. Frågan skvalpade runt och alla pratade om det, men det kändes som att ingen riktigt kunde ta tag i det.

– Rundabordssamtalet sammanföll med ett angeläget exempel med Kåvepenin och det underströk vikten av att ta tag i detta. Vi fick väldigt positiv respons på vår inbjudan. I vissa frågor är det inte självklart vem som ska göra vad och vad som ska göras, utan det behövs en arena för att knyta ihop olika perspektiv.

Vad har de samtalen gett?
– Jag sätter väldigt stort värde på att vi fått till stånd en så bra konstellation, det är ett uttryck för ansvarstagande. Sedan får vi se vad var och en kan göra, men det finns ett väldigt engagemang och jag tror att vi kommer att försöka jobba med det som ett inslag i regeringsuppdraget. Vi vill använda den kompetens och de erfarenheter som finns i den kretsen.

Det har tillkommit en massa nya samarbeten om pris och användning av läkemedel. Hur ser du på TLVS roll i de nya konstellationerna? 
– TLV har en viktig roll att utveckla vårt arbete och samarbetet med landstingen. Syftet är att få en så ändamålsenlig granskning och prissättningsverksamhet som det bara går. Jag tycker att det är tydligt att landstingen uttrycker en vilja att samordna sig, för att man ser att det blir för svårt att hantera detta på regional nivå. Sverige är ett litet land, landstingen är ännu mindre. Det är svåra frågor och det gäller att ha resurser och kompetens att få detta så bra som möjligt. 

Ni har även varit involverade i rättsliga prövningar mot bland annat Region Skåne. Varför är det viktigt att driva de här fallen?
– Det handlar om tolkningen av lagen om läkemedelsförmåner. Det är viktigt veta var gränsen går. 

Vad är dina förväntningar på de närmsta åren?
– Frågor i fokus är utvecklingen av den värdebaserade prissättningen, att få ännu snabbare processer för att värdera och använda läkemedel. Att läkemedel som vi kommit överens om ska användas kommer till användning lika över landet och följs upp på ett systematiskt och relevant vis. Att få en ännu mer dynamisk prissättning av läkemedel under hela dess livscykel är också frågor som kommer att ockupera vår tid och energi mycket. Jag tror att det kommer att vara såväl på Europanivå, som nationell och regional nivå som man jobbar med detta. Jag ser även ett positivt engagemang från landstingen att samordna sig på nationell nivå, det är en nyckelfråga i detta.

– Vi på TLV vet att vi är i ett förändringsskede och vi arbetar väldigt mycket med det. Vi vet att vi har eget ansvar för att utveckla vårt arbetssätt och vår förmåga att lyssna in och kommunicera vad vi gör, varför vi gör det och hur vi kan förbättra det. Det har kännetecknat TLV bakåt i tiden också, att man har varit en myndighet som är dynamisk. Och jag tror att vi ska räkna med att kraven på en sådan dynamik och förnyelseförmåga ökar.