Annons
Home 2011

Årlig arkivering 2011

Inhalatorer till KOL-medicin kan ge för hög dos

0

De brittiska och amerikanska forskarna har tittat på användningen av den långverkande bronkdilateraren tiotropium i inhalatorn Respimat Soft Mist Inhaler från Boehringer Ingelheim. De har gått igenom data från fem kliniska prövningar med totalt 6 500 patienter och drar slutsatsen att KOL-patienter som använder Spiriva Respimat löper en 50-procent högre risk för dödlighet än de som fått placebo.

Sonal Singh vid John Hopskins University School of Medicine som lett studien, säger till Reuters att forskarna misstänker att förklaringen ligger i att inhalatorn ger en högre dos av tiotropium än vad som anges. Forskarna bakom studien säger också att en del av den ökade dödligenheten kan beror på hjärtproblem.

Inhalatorn är godkänd för användning inom EU men den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA har sagt nej till den i väntan på att mer data kan bevisa att den är säker för användning. En av forskarna som ligger bakom artikeln är svensken Curt Furberg som varit med i flera uppmärksammade studier om bland annat KOL-läkemedel.

Fler örtpreparat spetsade med läkemedel

0

Produkterna det gäller säljs bland annat under namnen Black Bull och Secret for men. De finns i detaljhandeln och marknadsförs som kosttillskott och enligt innehållsförteckningen ska de bestå av bland annat kinesisk jamsrot, gräslök, och kryddnejlika. Men när personal vid Läkemedelsverket analyserade preparaten visade det sig finnas även annat.

I båda produkterna kunde man konstatera höga doser av tadalafil, den aktiva substansen i Cialis och Adcirca. Att ta tabletter med tadalafil kan innebära en särskild risk för personer som behandlas med läkemedel mot kärlkramp och andra hjärt- kärlsjukdomar påpekar Läkemedelsverket.

I maj gick Läkemedelsverket ut och varnade för att produkten MP Gold innehöll höga halter av både sildenafil och tadalafil.

Brilique in i högkostnadsskyddet

0

Astrazenecas blodproppshämmare Brilique (ticagrelor) godkändes inom EU i december 2010 för att förebygga aterotrombotiska händelser hos vuxna med akut kranskärlssjukdom. Nu har Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, beslutat att de tycker att läkemedlet är kostnadseffektivt och att det ingår i läkemedelsförmånen.

Subvention av Brilique gäller från den 9 juni i år. Brilique används tillsammans med acetylsalicylsyra för förebyggande behandling av vuxna patienter med akut kranskärlssjukdom.

Tusen tvålsorter och fem hyllor Alvedon

När Sveriges första Boots öppnade sprakade fotoblixtarna i kapp med Maud Olofssons leende i dörren. Strax därefter slog Doc Morris upp portarna snett över gatan och det gamla apoteket i kvarteret intill blev Hjärtat.
Florence och Yamile som jobbar på Doc Morris kan vinka till sina kolleger på de båda konkurrerande apoteken. På andra sidan Liljeholmsbron finns tre till; ytterligare ett Hjärtat och två Kronans Droghandel.

För svenskar är varumärket Boots lika med hudvård, hygienprodukter och kosmetika. Hardcorefansen har åkt över till England i decennier för att shoppa billig »butter«, »scrub« och »lotion«. Utmaningen är att få kunderna att se apoteket Boots.

De flesta »locals« tar fortfarande en nummerlapp och sätter sig i kön på sitt gamla apotek. Att det numera heter Hjärtat verkar de inte bry sig om. Fullt förståeligt. Det ligger ju där det alltid har legat och det är ju fortfarande Eva som sitter bakom disken.  Hipstern som sitter i kassan jobbade extra här redan före omregleringen. Han ser ingen annan skillnad än att Apoliva åkt ut och Hjärtas egna krämer och schampon åkt in.
Vem i hela världen ska man då lita på?

Esperanza på Boots är stolt över att hennes lilla apotek har »90 procent av de receptbelagda läkemedlen inne«. Hon brinner för naturläkemedel, har rullstolsramp och öppet sju dagar i veckan. Men Doc Morris har också söndagsöppet och här kan du få råd av en hudterapeut och deras prisjämförelser är smått revolutionerande. På Hjärtat kollar farmacevterna blodtryck och vissa blodvärden, men det ska Boots också börja med … och kanske får Doc Morris vid Hornstull så småningom en egen sjuksköterska som flera andra i kedjan redan har …

Samarbetar apoteken? Följer de branschöverenskommelsen och ringer till sina grannar om någon frågar efter ett läkemedel som de inte har i lager. Ja, säger både Florence och Esperanza, de ringer till varandra, men inte till Hjärtat för där har ingen tid att hjälpa till …
Och på Hjärtat säger Eva att deras inarbetade läge förstås är en stor fördel. Lilla farbrorn med rollatorn kommer alltid att gå till samma adress. Han orkar inte längre ta in fler namn, varken på apotek, läkemedel, elbolag, brännvinsorter eller barnbarn. Han bryr sig inte ett dyft om reformen, bara »hans« apotek finns kvar.
Småbarnpappan Niklas är däremot rosenrasande. Han och hans femårige son har varsin rätt så vanlig åkomma. Lille Henry får förstoppning ibland och Niklas prostatit går i vågor. Nyligen blev de dåliga samtidigt. Inte ett enda av de åtta södermalmsapotek som pappa Niklas röjde runt till hade laxermedlet för barn som Henry blivit ordinerad. Flera av dem saknade även diklofenak som Niklas fått recept på.

På det åttonde stället gav han upp, beställde laxermedlet till junior och bestämde sig för att ta en fika. »Om jag mot förmodan skulle orka leta vidare och får tag på medicinen någon annan stans i stan, då kommer jag ju inte tillbaka hit och hämtar ut dem«, sa han som en artig upplysning. Men då rasslade det till i farmacevten bakom disken som smattrade fram: »Men det går inte, då kan vi inte beställa hem, för vi har absolut inte plats för något som inte ingår i vårt ordinarie sortiment.«
Man behöver ju inte heja på Ohly för att varar missnöjd med det utfallet.

Sara Arámbula bytte labb mot scen

Som professionell berättare gör Sara Arámbula ibland berättarronder för barn på sjukhus. Genom sina historier får hon barnen att för en stund tänka på någonting helt annat än sjukdomen.
– Visst kan det vara tungt att möta en ungdom som precis försökt att ta sitt liv eller ett barn där familjen just fått ett svårt cancerbesked. Men genom att fokusera på historierna och inte på sjukdomen får barnen en paus. Aldrig känner jag mig så viktig som berättare som då.

Sedan fem år försörjer sig Sara Arámbula som berättare. Hon har sitt egna företag och ger berättarföreställningar där hon framför sina historier, både i Sverige och utomlands. Men som apotekarstudent i Uppsala var det inte riktigt det hon trodde skulle hända.
– Jag läste i Uppsala och var i och för sig väldigt engagerad i spex och teater på fritiden. Men det slog mig aldrig att det skulle bli någonting annat än en hobby.
Efter avklarad apotekarexamen var Sara inställd på att doktorera men blev erbjuden jobb på det nystartade företaget Zelmic Technologies AB i Lund. Där arbetade hon med uppdragsforskning för läkemedelsutveckling och Sara ansvarade för in vitro-testerna, en tid som hon beskriver som rolig och spännande. Men så kom sommaren som skulle förändra allt. Sara anmälde sig till en sommarkurs i muntligt berättande vilket hon beskriver som en milstolpe i livet. En tanke växte fram – tänk om jag kan försörja mig på det här?
– Man får ju inte veta om man inte provar.
Och nu rullar det på för Sara och hennes berättande. 2009 blev hon nordisk mästare i berättande. På frågan om det är någonting hon saknar från apotekaryrket är svaret de komplicerade excelarken.
– Jag gillade verkligen att mata in en massa information och få till det så att det stämmer.

Sara Arámbula har hittills inte stött på någon annan apotekare som sadlat om till berättare. Men själv har hon ett drömprojekt som hon hoppas göra i framtiden.
–  Jag skulle vilja göra en föreställning för folk i som jobbar med läkemedel, skrönor där apotek, läkemedel och farmacevter står i centrum.

Varnar om hållbarhet i onödan

Det har börjat dyka upp en ny datummärkning på läkemedel; hållbarhet i öppnad förpackning. Ännu handlar det om ett fåtal. Men varför har till exempel Pantoprazol Ratiopharm/Teva och Pantoprazol STADA en hållbarhet på bara tre månader i öppnad förpackning medan andra pantoprazolprodukter inte har någon speciell information om vad som gäller när förpackningen öppnats? Och har gabapentin Actavis sämre hållbarhet när förpackningen brutits jämfört med de andra gabapentinprodukterna?
– Det som bekymrar oss är att informationen om att ett läkemedel har en begränsad hållbarhet efter att förpackningen öppnats har börjat dyka upp på vanliga tabletter där vi traditionellt inte haft en speciell datummärkning, säger Sven-Erik Hillver på Läkemedelverket.

Fenomenet med kortare hållbarhet i öppnad förpackning finns ännu så länge framförallt på nya substanser och nya generika, men ibland också när produktresumén för gamla produkter förnyas.
Sedan tidigare finns en diskussion om att läkemedlens hållbarhet i praktiken är betydligt längre än det datum som anges på förpackningen som utgångsdatum. Nu dyker dessutom ett nytt fenomen upp som förkortar den officiella livslängden betydligt när läkemedlet börjar användas.

Det kan förstås finnas skäl till det ibland, men på Läkemedelsverket ser man allt fler ansökningar där man inte anser att det finns fog för en speciell information om bruten förpackning. Resultatet kan bli att fler läkemedel slängs i onödan.
Speciellt när det gäller behovsläkemedel kan det bli betydande kassation. Men även när det gäller kroniska medicineringar.
– Hur många har inte en hjärtmedicin utskriven för tre månader, men med kanske en burk hemma och en i stugan. Då hinner man inte äta upp medicinen inom den stipulerade tiden som ofta är just tre månader i öppnad förpackning, säger Sven-Erik Hillver som beskriver det här som en ofta onödig begränsning.
Ännu är det inte så vanligt men på senare tid har det börjat dyka upp i EU:s godkännandeprocesser. Anledningen kan vara att företaget gjort en så kallad in use stability-studie, alltså en hållbarhetsstudie av läkemedlet i användning.

Det finns riktlinjer om att sådana studier ska göras när det anses nödvändigt. Men riktlinjerna är diffusa och uttalar inte tydligt när studierna kan anses befogade.
– Ett lands representant efterfrågar en sådan studie, andra tror då att det kanske behövs. Det är i så fall svårt att motsätta sig.
Och plötstligt har det etablerats en praxis som kan bli svår att ändra på.
Även om Sven-Erik Hillver egentligen inte vill gå in på enskilda läkemedel så säger han att de olika hållbarhetstiderna för öppnade pantoprazolburkar och gabapentin är typiska exempel på problemet
– Det representerar med stor sannolikhet inte en skillnad mellan produkterna.

Leif Andersson på företaget Actavis tror egentligen inte heller att företagets gabapentin har sämre hållbarhet i öppnad burk än konkurrenternas.
– Men jag kan inte svara på varför man lade till det här. Jag tolkar det som att vi förtydligat att de verkligen håller under de här tre månaderna. Egentligen tror jag inte det är någon skillnad mellan vår produkt och konkurrenternas. Det är bara lite olika formuleringar som gör att man kan bli fundersam.
På Astrazeneca säger Anna Pontén Engelhardt att man på senare tid fått frågor om in use- tester på burkar.
– Sådana görs ju alltid på multidos vialer som till exempel ögondroppar eller lokal­anestetika. När förpackningen och därmed steriliteten brutits så förkortas hållbarheten.
– Det har varit från myndigheterna på de nya marknaderna där det börjat poppa upp sådana frågor. Min tolkning är att när de läser om in use testing så tänker de att en burk är ju också in use.

Tänket kring brutna förpackningar har liksom spillt över på burken. Anna Pontén Engelhardt har själv inte hört att det kommit upp i EU-proceduren.
Men att använda in use-begreppet på burkar är feltänkt, menar hon. När det handlar om orala produkter som tabletter och kapslar är det andra vetenskapliga frågeställningar som gäller. Då tittar man på läkemedlets egenskaper och väljer en förpackning som fungerar under hela livscykeln.
I praktiken är det också i princip omöjligt att testa en burk i användning, menar Anna Pontén Engelhardt.
Även om det vetenskapliga stödet för den förkortade hållbarheten förefaller tunt får informationen konsekvenser vid expedieringen. Regelverken på apoteken gör att personalen måste informera kunden om att tabletterna inte håller så länge som det står på förpackningen.
– Finns det information om speciella förutsättningar i bipacksedel eller produktresumé ska vi tala om det, säger Susanne Elfving på Apoteket AB.
Och dit hör den förkortade hållbarheten i öppnad förpackning.
– Vi måste ju ge den information som företaget lämnar.
Speciellt problematiskt och ologiskt blir det när informationen skiljer sig åt mellan utbytbara produkter. Redan när generikareformen kom i början av 2000-talet blev det en diskussion om att informationen på bipacksedlarna kunde skilja sig åt rätt av­sevärt mellan olika produkter.
Skillnaderna förklarades bland annat bero på att många av originalen till vilka det fanns generika godkänts före EU:s gemensamma läkemedelshantering och att texter godkänts nationellt av enskilda medlemsländer. Med tiden skulle dock de här skillnaderna minska i och med centrala godkännanden.
Men skillnaden i hållbarhetstider för öppnade burkar är ett fenomen som tillkommit trots centrala godkännanden.
När det gäller nya substanser är den trovärdighetsproblematiken förstås inte densamma. Men från Läkemedelsverkets sida menar man att det allt för ofta är en onödig begränsning.
– Vi försöker påpeka det orimliga när det är uppenbart, säger Sven-Erik Hillver. Men till syvende och sist blir man inte sällan tvingad att acceptera skrivningarna.
– Vi kan ju inte hävda att det är ett folkhälsoproblem och därmed driva frågan till skiljedomstol, utan vi måste betrakta det som en mindre men olycklig skrivning i ­produktresumén.
Och som patient ska man egentligen inte göra annat än att tolka informationen bokstavligt, menar Sven-Erik Hillver.

Carlsson har fått tillbaka sin substans

Redan när jag intervjuade Arvid Carlsson 2002 var han missnöjd med hur Pharmacia hade tagit hand om substansen OSU6162. Substansen hade han utvecklat på 1980-talet i sitt företag Carlsson Research. Nu är han desto mer upplyft. Efter många turer har han nu fått tillbaka rättigheterna till sin substans och i en första mindre prövning lyckats visa det han misstänkte, att den skulle kunna hjälpa patienter som lider av hjärttrötthet efter en stroke eller skallskada.
– Det har gått alldeles oväntat bra, jag har aldrig tidigare varit med om att snabbt få så dramatisk effekt och det blev tydligt redan på ett litet antal patienter, berättar han.

Historien om Arvid Carlsson och OSU6162 är bara en pusselbit i den kritik som nobelpristagaren riktat mot läkemedelsföretagen genom åren. Deras strävan att hitta snabba genvägar till nya läkemedel gör att de misslyckas menar han, och samma sak menar han hände med det egna företaget Carlsson Reserach AB som han var vd för fram till 2002 och som han tillslut blev utmanövrerad från.
– Tyvärr är det sätt som nya molekyler testas på ofta väldigt ytligt. Man fiskar efter en sak och om det inte blir som man hade tänkt sig så lägger man ner projektet. Det är en strategi som har visat sig föga framgångsrik och man skulle vinna på en större insikt om den levande organismens komplexitet.

Substansen som Arvid Carlsson nu fått tillbaka härstammar från den upptäckt av signalsubstansen dopamin som han gjorde i mitten på 1950-talet, och som gav honom nobelpriset i medicin år 2000. Den nya kunskapen lade inte bara grunden för dagens behandling av Parkinsons sjukdom med L-DOPA utan bidrog också till att vidareutveckla antipsykotiska läkemedel där principen är att korrigera den överfunktion av dopamin som bidrar till sjukdomen. Det som sedan hände var att läkemedelsföretagen utvecklade allt mer specifika medel – något som enligt Arvid Carlsson inte innebär någon vinst för behandlingen utan i stället risk för allvarliga neurologiska biverkningar. Det ledde fram till hypotesen bakom dopaminstabilisering som Arvid Carlsson arbetat med under många år och där målsättningen var att hitta substanser som ger jämnare dopaminfunktion.
– Carlsson Research utvecklade förutom OSU6162 flera dopaminstabiliserare där den mest framgångsrika är ACR 16. Där är det danska företaget Neuroserch i gång med kliniska studier för behandling av Huntingtons sjukdom med ACR16, nu omdöpt till Huntexil.
Inom schizofreni har Carlsson Research licensierat ut rättigheterna för ACR16 till det japanska läkemedelsbolaget Astellas. Ett antipsykotiskt läkemedel som bygger på samma princip, Ability, finns sedan ett par år på marknaden. OSU6162 utvecklades i samarbete med det dåvarande amerikanska Upjohn. Man hade flera lovande resultat i djurstudier och inledde kliniska pilotstudier på flera indikationer som L-DOPA-utlösta dyskinesier och Huntingtons sjukdom. Det här var i en fas då Upjohn ganska snart sammansmälte med Pharmacia och sedan med Pharmacia Corporation.
– Och sen kom Pfizer och slukade alltsammans och under sådana perioder blir det lätt en ganska stor förvirring, säger han.

Eftersom Arvid Carlsson ville forska vidare på sitt koncept med dopaminstabilisering började han undersöka möjligheterna att återta OSU6162. Då visade det sig att företaget hade slarvat bort nästan hela dokumentationen. Men som tur var hade de lämnat in en ansökan till FDA där alla viktiga prövningar fanns med. Men innan Arvid Carlsson kunde få ut dokumenten var det mycket dramatik på vägen. Först kunde man inte hitta diarienumret på de dokument som skickats in till FDA och därmed tog det stopp. Men det visade sig att en hel del av de tidiga dokumenten hade hamnat hos det svenska Läkemedelsverket eftersom Pharmacia var svenskt. Och dessa, sammanlagt över hundra sidor, kunde Arvid Carlsson få ut.
– Men jag kunde fortfarande inte hitta det viktiga diarienumret någonstans. Till slut fick jag i alla fall syn på numret som fanns på ett enda blad och därmed kunde jag få ut hela dokumentationen från FDA, säger han och skrockar förnöjt.

Och turen fortsatte att hålla i sig genom utformningen av det ursprungliga uppfinnaravtal som man hade med Upjohn. Där framgick att om företaget inte hade något pågående projekt med substansen så skulle uppfinnarna kunna få tillbaks alltsammans gratis. 2006 kontaktade han Pfizer och eftersom de inte hade något på gång fick han tillbaka rättigheterna.
– De har dessutom gett mig alla dokument som krävs för att jag ska kunna gå vidare med substansen och har till och med skickat en hel del överbliven substans. Så de har varit väldigt hyggliga, säger han.
Och under de senaste åren har Arvid Carlsson och medarbetare gjort en hel del forskning på substansen och hittat nya infallsvinklar. De har en pågående prövning på L-DOPA-orsakade dyskinesier där man inte har brutit koden ännu samt en studie på Huntingtons sjukdom.
– Men eftersom den här studien på strokedrabbade har gett så fantastiska resultat så vill vi fokusera på den.
Forskningen om hjärntrötthet bedriver Arvid Carlsson tillsammans med dottern Maria Carlsson, docent i farmakologi, och ett forskningsteam i Göteborg med bland annat professor Lars Rönnbäck och överläkare Elisabeth Nordquist-Brandt. Upprinnelsen till samarbetet var att Arvid Carlsson lyssnade på en föreläsning om hjärntrötthet som Elisabeth Nordquist-Brandt höll 2006 och efteråt erbjöd henne att pröva OSU6162 på patienter med dessa symtom. Mental trötthet eller hjärntrötthet kan uppstå efter en skallskada eller stroke och kännetecknas av en påtaglig uttröttning redan efter måttlig mental aktivitet. Typiskt är också en påfallande lång återhämtning för att återfå den mentala energin.
– När patienterna är utvilade fungerar de helt OK, men om de måste jobba intellektuellt i låt säga två timmar så kan de bli helt utpumpade och måste kanske vila även nästa dag. Det leder till att de blir stresskänsliga, lättirriterade och inte kan sköta sitt jobb, förklarar Arvid Carlsson.
– Man kan se att patienterna redan vid den lägsta dosen och efter några dagars behandling känner skillnad och de får ork att kunna jobba mer. När man slutar med behandlingen återkommer alla symtom.

Och nu är Arvid Carlsson trots sina 88 år i full färd med att planera nästa studie som ska starta senare i år. Den ska omfatta 30 personer mellan 30–65 år som ska ha haft symtom under minst ett halvt år. Då kan man räkna med att det är fråga om bestående besvär. En del av dessa patienter har hel sjukpension och en del kan kanske arbeta deltid och det påverkar deras liv i högsta grad.
– Vi tycker att det är ett väldigt intressant nytt perspektiv och det är fråga om symtom som drabbar många patienter. Det är också ett fenomen som anknyter till en hel rad olika hjärnsjukdomar som MS och framskriden Parkinsons sjukdom. Så fort man har någon skada eller störning i hjärnkretsarna så uppkommer den här tröttheten, påpekar Arvid Carlsson.
– Därför vill vi prioritera det i högsta grad.

Den första indikation som OSU6162 ursprungligen prövades på var L-DOPA-utlösta dyskinesier. Det gjordes bland annat försök på apor som hade experimentellt framkallad Parkinssons och som när de behandlas med L-DOPA fick mycket tidiga dyskinesier. Där kunde man blockera de ofrivilliga rörelserna utan att störa den normala rörligheten. Det gjordes också något försök med engångsinjektion på människa med dramatisk effekt, berättar Arvid Carlsson.
– Sedan tog Upjohn över projektet och skulle göra en stor studie i USA. Men de la upp studien så oerhört klantigt att projektet lades ner.
Arvid Carlsson tror att dopaminstabiliserarna på sikt kommer att förändra klassifikationen av en rad psykiska och neurologiska sjukdomar.
– Psykiatrin är alldeles för fäst vid sina diagnoser. Medicinerna däremot bryr sig inte om de diagnostiska gränserna när de verkar i hjärnan, säger han.
– Vår molekyl ser ut att kunna stabilisera både dopamin och serotonin, två av hjärnans signalsubstanser som sköter kommunikationen mellan nervcellerna i hjärnan. Många neurologiska och psykiatriska sjukdomar kan ha sin förklaring i att det råder obalans mellan dessa två signalsubstanser. Det behöver inte vara något större fel på någon av dem men samverkan mellan dopaminet och serotoninet är mycket subtilare än vi tror.

Eva Lesén fann samband mellan inkomst och val

Hälften av alla personer över 75 år använde psykofarmaka under 2006 och en femtedel använde psykofarmaka som kan anses olämpliga. Det visar en avhandling av Eva Lesén vid Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap, NHV.
Hon kunde konstatera att ju lägre inkomst den äldre hade desto vanligare var användningen av den äldre typen av psykofarmaka trots att säkrare alternativ finns.
– Genom användning av olämpliga psykofarmaka får de äldre en onödigt hög risk för biverkningar som dagtrötthet, kognitiv svikt eller fallolyckor, säger hon.
– Det strider också mot hälso- och sjukvårdens mål om en god och jämlik vård för alla.

Eva Lesén har inte undersökt anledningen till det olämpliga förskrivningsmönstret, men har tankar om vad som kan ligga bakom.
– Jag skulle kunna tänka mig att det har med utbildning att göra, om man har fått information om att det finns nya läkemedel som är bättre kan man också efterfråga dessa.

I undersökningen kunde hon också se att civilståndet påverkade, de som var ogifta fick mer olämpliga alternativ.
– Jag skulle kunna tänka mig att det har med socialt stöd att göra, att man har någon att prata med om sina läkemedel, någon som kan komma med råd.
Trots att äldre personer använder många läkemedel förekommer det också en viss underanvändning. Avhandlingen visar på en låg användning av antidepressiva läkemedel bland 95-åringar med depression trots att läkemedlen har visat god
effekt för åldersgruppen.
– Att depression är underbehandlat och att det förskrivs så mycket sömnmedel och ångestdämpande kan beror på tidsbrist och slentrian. Det visar att det behövs någon som tar helhetsansvar för patientens läkemedelsanvändning och ger sig tid att prata.
Men avhandlingen visar även på en del förbättringar över tid. Genom att jämföra försäljningen av rekommenderade psykofarmaka med icke rekommenderade för varje grupp av antipsykotika, ångestdämpande, sömnmedel och antidepressiva läkemedel kunde hon se att andelen rekommenderade psykofarmaka ökade under åren 2000-2008.

Birgitta Segebladh om hur hormonerna påverkar PMDS

Premenstruella besvär brukar i dagligt tal kallas för PMS. Vad är skillnaden?
– PMDS, som är förkortning för premenstruellt dysforiskt syndrom, är den idag vedertagna beteckningen för svåra premenstruella besvär. PMS, som användes tidigare, har genom åren fått beteckna allt möjligt som kvinnan anses ha problem med inför och under menstruationen. Det finns sedan länge internationellt fastslagna kriterier för syndromet och 2010 slog Läkemedelsverket fast den svenska beteckningen PMDS.  
–De vanligaste symtomen vid PMDS är humörsvängningar och nedstämdhet och man räknar med att det drabbar tre till åtta procent av kvinnor i fertil ålder.

Vad var syftet med din avhandling?
– Jag ville undersöka sambandet mellan PMDS och hormonella och psykologiska faktorer. Progesteron eller gulkroppshormon är väl studerat men däremot inte östrogenets betydelse. Vissa studier har antytt att andra orsaker kan bidra till PMDS som stress eller att kvinnan varit utsatt för våld eller sexuella övergrepp. Där visar existerande studier inte några entydiga resultat.
– Enligt mina studier verkar den viktigaste utlösande faktorn vara både östrogen- och progesteronsvängningar under menstruationscykeln.

Hur var studierna upplagda?
– Ett flertal studier har visat att medicinsk behandling för att tillfälligt ta bort ägglossningen med en GnRH-analog ger en klar förbättring av PMDS-symtomen, dock till priset av att kvinnan försätts i ett klimakteriellt tillstånd. Behandlingen är ett elegant sätt att studera hormonell effekt hos PMDS-patienter.
– I en randomiserad dubbelblind klinisk studie fick 25 kvinnor sådan behandling med tillägg av progesteron och två olika doser av östrogen samt placebo. Den högre dosen östrogen i kombination med progesteron gav mest återkommande symtom av nedstämdhet och irritabilitet jämfört med placebo. Bäst mådde kvinnorna med östrogen och placebo.

I vilken utsträckning förekommer sådan behandling?
– Mycket lite. Men för kvinnor med mycket svåra besvär kan man använda det under en begränsad period, normalt ett eller två år.
– Idag är den vanligaste behandlingen för PMDS antidepressiv behandling med SSRI och där har studier under de senaste 20 åren visat en tydlig effekt. Men tyvärr vet man att det finns en mycket stor placebo-effekt och det är inte alla som blir hjälpta.  Dessutom kan de sexuella biverkningarna vara besvärande.

Det är en behandling som ofta kritiserats. Är det något att rekommendera?
– Kontakt med de kvinnor som deltog i studierna visade att de har ett allvarligt tillstånd som inverkar på livskvalitet och det bör behandlas med tillgänglig evidensbaserad medicin. PMDS är varken ett inlärt fenomen eller något som är socialt konstruerat för att sälja läkemedel till annars friska kvinnor.
– De som försöker sätta sig in dessa kvinnors problematik använder i första hand SSRI och det är det jag i första hand förskriver.

Du har också undersökt effekten av P-piller?
– Många kvinnor upplever humörbiverkningar av p-piller och därför gjorde jag en tvärsnittsstudie på 118 kvinnor med olika erfarenhet av p-piller. Kombinerade p-piller innehåller både gulkroppshormon och östrogen och mina studier visar att sambandet kan vara mer komplext än bara exponering för hormoner.
– Om p-piller var den viktigaste orsaken till en ökad förekomst av depression och oro borde det vara en lägre förekomst hos tidigare användare vilket det inte var.
– Dessutom har man sett att nyare p-piller har kunnat ge en liten förbättring av symtomen hos vissa patienter.

Actavis siktar på biosimilars

Actavis behöver hjälp för att komma in på marknaden för att göra biologiska kopior och de letar därför efter företag att ingå partnerskap med. Det berättar företagets vd Claudio Albrecht för nyhetsbyrån Bloomberg.
–  Den nuvarande modellen för generika håller på att dö, säger Claudio Albrecht till Bloomberg.

De stora patent som kommer gå ut de kommande åren handlar framförallt om komplicerade biologiska läkemedel, och dess kopior kallas för biosimilars eftersom de aldrig kan garanteras vara exakta kopior. Idag krävs det att man visat på kopians säkerhet och effektivitet i kliniska prövningar för att få den godkänd för försäljning i EU. Detsamma kommer sannolikt att gälla i USA när lagarna för biosimilars blir klara där. Därför vill Actavis hitta ett bioteknikföretag som redan har forskning och produktion igång för biologiska kopior. Planen är sen att börja sälja i vissa utvecklingsländer där det inte finns krav på särskilda kliniska prövningar. Pengarna som kommer från den försäljningen ska sedan användas för att genomföra de prövningar som krävs för den europeiska och amerikanska marknaden.

Actavis letar samarbetspartners i Indien eller i Latinamerika och kan tänka sig att investera mellan 200 miljoner och en miljard euro i ett företag .

Läkemedel mot biverkningar nästa mål

Lätta darrningar är en vanlig följd av Parkinsons sjukdom men större okontrollerade ryckiga och flaxande rörelser, så kallade dyskinesier, är inte en följd av sjukdomen i sig utan orsakas av behandling med L-DOPA. Biverkningarna kan vara allvarliga och överskugga läkemedlets positiva effekter. Även nya terapier som skulle kunna vara ett alternativ till L-DOPA som nervcellstransplantation har visats kunna ge upphov till dyskinesier. En överaktivering av glutamatsignaler i nervkretsar som löper mellan hjärnbarken och de basala ganglierna spelar en viktig roll i uppkomsten av dyskinesier. Nu visar ny forskning att dyskinesierna kan minska med hjälp av läkemedel som hämmar glutamatreceptorn mGluR5, och flera substanser testas nu i kliniska försök.
– Idag finns ingen annan realistisk terapi som gör att man kan undvara L-DOPA så det bästa vi kan göra för patienterna är att behålla de positiva effekterna av behandlingen och lindra uppkomsten av komplikationer med ett annat läkemedel, säger professor Angela Cenci-Nilsson, neurobiolog och Parkinsonforskare i Lund.
– Det är ett mycket forskningsintensivt område. Man vet fortfarande inte vad som orsakar Parkinsons sjukdom men däremot vet vi allt mer om de motoriska biverkningar som behandling med L-DOPA ger, tillägger hon.

Hennes forskargrupp var först att upptäcka att antagonister till glutamatreceptorn mGluR5 kunde minska uppkomsten av L-DOPA-inducerade dyskinesier på djurmodeller av Parkinsons sjukdom. I en nyligen publicerad artikel i Movement Disorders visas nu att Novartis mGluR5 antagonist, AFQ056, förbättrar dyskinesier hos Parkinsonpatienter. I artikeln rapporteras resultatet från två olika fas II-studier med substansen där behandlingen gav effekt redan efter 16 dagar.
– Det är mycket glädjande för oss att få en bekräftelse på den effekt vi tidigare sett i djurstudier hos patienter, säger Angela Cenci-Nilsson.

Hon menar att den positiva effekten av glutamatantagonisten beror på att den normaliserar en obalans som finns mellan olika typer av signalsubstanser i hjärnan. Överproduktionen av glutamat uppstår delvis på grund av sjukdomen i sig och den obalansen blir ännu större när man behandlar med L-DOPA.
– Problemet med att använda antagonister till glutamatreceptorer är att de ofta har besvärande biverkningar, men den aktuella glutamatreceptor mGluR5 har visat en gynnsam profil.
– Receptorn sitter utanför synapsen och därför aktiveras den kraftigt bara när det finns för mycket glutamat. Detta gör det möjligt att enbart blockera den överaktivering som uppstår i en sjuklig situation utan att interferera men den normala signalöverföringen i den glutamaterga synapsen, förklarar hon.
Förutom AFQ056 har bland annat företaget Addex en hämmare, substansen dipraglurant, av samma receptor i kliniska studier. En andra fas II-studie på dipraglurant som ska starta senare i år är finansierad av den amerikanska stiftelsen Michael J Fox Foundation som är världens största privata bidragsgivare till Parkinson-forskning. Den grundades av den amerikanska filmstjärnan Michael J Fox som själv lider av sjukdomen.
– Vi tror att hämning av mGluR5 är en lovande princip för att begränsa de allvarliga biverkningar av L-DOPA som drabbar majoriteten av patienterna efter några år. Vi har gett stöd till forskningen kring receptorn sedan 2005 och är glada över att arbetet har gett positiva resultat och att det nu finns kandidater som kan testas kliniskt, sa Todd Sherer, forskningschef för stiftelsen i samband med att projektet presenterades.

Studien är en dubbelblind, placebokontrollerad multicenterstudie på 72 patienter under fyra veckor. Resultat väntas under första halvan av nästa år. Företaget utvecklar också en annan substans, dipraglurant-ER, med långsammare verkan för behandling av dyskinesier. Där kommer man att starta kliniska studier om något år.   
Daniella Rylander vid samma institution som Angela Cenci-Nilsson har i sin avhandling prövat att blockera den aktuella receptorn mGluR5 med läkemedlet fenobam som används för behandling av en form av ärftlig utvecklingsstörning. I tidiga tester i djurmodeller av råtta och apa har hon visat goda resultat av behandlingen.
– Djurens okontrollerade rörelser avtog med upp till 70 procent samtidigt som den positiva effekten av L-DOPA bestod, säger hon.

Studien fick en hel del uppmärksamhet eftersom fenobam är ett läkemedel som redan har prövats på människa och därmed ger ett försprång i kliniska tester.
– Men för att testa en substans för en viss indikation måste ett företag betala för en klinisk prövning och om någon kommer att satsa på det är ovisst idag, säger Angela Cenci-Nilsson.  
Fenobam testas för närvarande i en klinisk prövning för Fragil X syndrom där man också har sett en överaktivering av mGluR5. Det är en form av ärftlig utvecklingsstörning som främst drabbar pojkar. Den ger olika grader av utvecklingsstörning som sen talutveckling, inlärningssvårigheter och autismliknande drag. Även Novartis substans AFQ056 prövas för behandling av syndromet.

Förförd av Kina

0

Det går ganska snabbt att förstå varför danska Novo Nordisk storsatsar i Kina. För ett par årtionden sedan var diabetes nästan okänt i landet. I dag uppskattas drygt 90 miljoner kineser dras med sjukdomen. I den nya fabriken i Tianjin, som Novo Nordisk nyligen investerade 2,5 miljarder kronor i, ska 240 miljoner enheter insulinbaserad behandling av diabetes produceras årligen redan 2016. Zhang Kezhou är vice vd och medicinsk chef för företagets del i Kina, och han ser flera anledningar till att antalet diabetesfall ökat nästa explosionsartat.
– Även om kost och livsstil spelar stor roll, så beror en stor del av ökningen på att fler patienter undersöks nu än tidigare. Såväl patienter som läkare blir allt mer medvetna och fler får i dag rätt diagnos, berättar han.

Ökningen av diabetes i Kina tjänar väl som exempel på hur en rad folksjukdomar utvecklas i landet, säger Zhang Kezhou. När antalet patienter börjar öka uppmärksammar regeringen problemet och bygger allt fler sjukhus för att patienterna ska få närmare till undersökning och vård. Parallellt med det ökar medvetenheten i stort, både bland patienter och läkare. Det är när det här sker för sjukdom efter sjudom som läkemedelsmarknaden växer. I år förväntas Kina segla upp som världens tredje största marknad för läkemedel.  Och de utländska läkemedelsföretagen ser vad som håller på att hända. Zhang Kezhou talar om en »investeringstävling«. Astrazeneca har i dag över 3 000 anställda i Kina, och säljer produkter i över 100 kinesiska städer. Pfizer har en ungefär lika stor personalstyrka på plats och ökade i fjol verksamheten i Kina med 25 procent.

Kina har länge setts som en framtida marknad för de globala läkemedelsföretagen. Men egentligen var det först 2009 som marknaden tog rejäl fart. Regeringen presenterade då en satsning på motsvarande 820 miljarder kronor i sjukvården över de tre närmaste åren. Målet med satsningen var att 90 procent av befolkningen skulle omfattas av en slags grundläggande sjukförsäkring. En särskild subventionering inom sjukvården för samtliga invånare höjdes därför under 2011, från strax över 100 till nästan 200 kronor. Besluten presenterades under de årliga politiska stormötena i Peking i mars i år, och ingår i myndigheternas åtgärder för att vidga det sociala skyddsnätet. Den kinesiska regeringen har flera skäl att vilja satsa så mycket på sjukvården. Eftersom det är dyrt att bli sjuk i Kina idag så sparar många kineser sina pengar för att ha som säkerhet. Regeringen vill istället att de ska spendera pengarna för att på så sätt öka den inhemska konsumtionen och göra ekonomin mindre beroende av exporter. Dessutom är dålig och dyr sjukvård en av de främsta anledningarna till folkligt missnöje med det styrande partiet.

Enligt statlig media täcks nu 1,27 av 1,34 miljarder invånare av denna grundläggande sjukförsäkring, som är den första av sitt slag i Kinas historia. Vid mötet i mars i år beslutades att ytterligare höja den ursprungliga satsningen på sjukvård 2009–2011, till sammanlagt över 1 000 miljarder kronor. Dessutom uppmanas lokala myndigheter att göra sjukvård och läkemedel mer tillgängligt för befolkningen.
– Tack vare denna politik kommer priserna för nästan alla läkemedel i Kina att minska för patienterna, säger Zhang Kezhou och nämner antibiotika och medicin för högt blodtryck som exempel.
När reformerna genomförs kommer det vara framförallt patienterna på landsbygden som får bättre tillgång till läkemedel. Något som Zhang Kezhou menar är en stor utmaning, men samtidigt en enorm möjlighet, för utländska läkemedelsföretag. ­Särskilt som det finns ytterligare utrymme
för satsningar i framtiden; sjukvård står nu för 3,2 procent av den kinesiska regering­­ens totala utgifter enligt tidningen Wall Street Journal. I Sverige och många andra länder ligger motsvarande siffra på cirka ­10 ­procent.

Fokuset på de nya marknaderna börjar nu också påverka vad de globala läkemedelsföretagen väljer att forska på. Brittiska BBC rapporterade i maj i år att allt fler företag utvecklar läkemedel riktade till sjukdomar som är vanligt förekommande i Asien. Det handlar framförallt om cancer i huvud, hals, mage och lever, hepatit B, tuberkolos och dengue-feber. En intervjuad chef vid Pfizer ser en tydlig trend i att läkemedelsföretag fokuserar sin forskning för att möta behoven på den asiatiska marknaden. Kina ligger idag efter när det gäller medicinsk forskning, och man brister ofta i kompetens att driva den själv.
– Kunskapen om forskning och utveckling inom läkemedel i Kina är fortfarande väldigt liten, och man behöver lära från väst och anamma internationella standarder, säger Wang Baoping.
Han leder Novo Nordisks forskningscenter i utkanten av Peking, där det nyligen investerats 600 miljoner kronor på forskning och utveckling. Antalet anställda ska här dubblas från 100 till 200 inom fyra år.
Wang Baoping berättar att investeringen i forskning också görs för att företaget vill visa samarbetsvilja och dedikation till Kina. Även om landet succesivt förbättrar kvalitén på sin forskning så har de en bit kvar att gå, och myndigheterna vill därför gärna se fler västersländska investeringar.
– Internationellt sett har Kina mindre erfarenhet inom forskningsområdet, vilket regeringen vill ändra på. En etablering här går därför väldigt snabbt rent materialmässigt, säger Wang Baoping.

Trenden att uppmuntra överföring av teknik och kunskap till Kina ses inom allt fler områden. Statliga subventioner har redan stimulerat avancerade industrier som snabbtåg och vindkraft till att bli världsledande. När det gäller läkemedelsmarknaden har utländska företag ännu så länge bara mellan 10 och 20 procent av marknaden i dag, men det är en siffra som enligt alla prognoser beräknas växa. Kinas tolfte femårsplan – som godkändes vid mötet i mars i år – har till exempel ett uttalat fokus på bioteknik och biomedicin där läkemedel ingår som en underkategori, säger Ingrid de Vries vid Exportrådet i Shanghai. Hon konstaterar också att Kina fortsätter erbjuda goda förutsättningar för utländska företag att förlägga sina forskningscentra här. Exempelvis har Astrazeneca i dag sitt globala center för forskning och utveckling i Shanghai.
– Efter en expansion av forskning och utveckling här kan företaget fortfarande behålla sitt patent hemmavid, påpekar Ingrid de Vries.
Hon lägger till att Kina allt mer träder fram som en viktig marknad för kliniska tester. Internationella företag ser möjligheter att dra nytta av landets stora patientbefolkning, där alla huvudsakliga sjukdomar finns representerade och medicinska institutioner nu är tillgängliga. Dessutom är Kina världens största producent och konsument av vaccin i dag, på grund av stor befolkning och risk för pandemi.
Ingrid de Vries berättar också att svenska företag har gjort bra ifrån sig på marknaden här.
– Inom läkemedelsbranschen har Sverige ett etablerat och gott rykte i Kina, i och med första investeringen i Sino-Swedish Pharma­ceutical Corporation redan 1987 i staden Wuxi.

Fem svenska läkemedelsföretag investerade då i ett joint venture tillsammans med ett kinesiskt statligt bolag. De var Sveriges, och ett av världens, första joint venture i Kina som ledde till etablering av Astrazeneca och Pharmacia i landet. Exportrådet driver också projektet »Symbiocare  – Health by Sweden«, genom vilket Sverige och Kina har ett omfattande samarbete inom hälsovård. Ett exempel på Sveriges ställning i utvecklingsarbetet var då Kinas hälsominister i oktober förra året lyfte fram Sverige som ett exempel för Kinas pågående hälsoreform.

Men även om etableringar i Kina lockar, är det långt ifrån friktionsfritt för de västerländska företag som bestämmer sig för att satsa. Processen fram till en etablering är inte transparent. Och språkliga och kulturella barriärer komplicerar det hela ytterligare.
– Svenska företag som vill lansera och erbjuda sina produkter i Kina behöver en lokal partner med erfarenhet av registrering och regelverk och som förstår hur processerna går till i praktiken, menar Ingrid de Vries.
Hon säger att Kinas myndighet för kontroll och reglering av läkemedel och livsmedel  har stärkt kontrollen de senaste åren efter en rad hälsoskandaler, exempelvis 2008 då sex barn avled och hundratusentals insjuknade efter att melamin blandats i mjölkpulver.

I grunden tycker hon att utvecklingen är positiv, men hon ser också att den byråkratiska processen blivit svårare. För att sälja läkemedel i Kina krävs också lokala kliniska studier. En ofta tidskrävande och dyr process. Till det kommer frågan om vad som är vad.
– Det som i Europa klassas som läkemedel kan i Kina klassas som livsmedel, eller tvärtom. Det kan kräva ännu mer tid och resurser.
Ett exempel är svenska BioGaia som säljer probiotika och nyss har tagit sig in på den kinesiska marknaden. Produkten säljs i övriga delar av världen som läkemedel, men i Kina kommer det antagligen att säljas som livsmedel fram till dess att allt är klart med licenser och tillstånd. Exportrådet ser en stor potential i Kina för så kallad »functional food« från företag som BioGaia.
– De här produkterna kan också klassas som »bio-pharma« och i Kina hanteras de då som läkemedel av myndigheterna, säger Ingrid de Vries.

Zhang Kezhou på Novo Nordisk understryker, precis som kollegan  Wang Baoping, att nyckeln till framgång är att visa lojalitet. Det är en egenskap som uppskattas och belönas på ett annat vis för företag här än i väst. Det handlar om att bygga förtroende hos myndigheterna.
– Vår nya fabrik i Tianjin blev till efter ett samarbete med regeringen och efter att vi övertygat myndigheterna om vår ­dedikation till den kinesiska marknaden.
Hans erfarenhet är att det vanligtvis tar två till fyra år längre tid att få ut läkemedel på marknaden i Kina än i Europa.
– Realiserandet tar längre tid och går i många kanaler. Det finns ingen enda universallösning ännu, ingen »one fits all«.
Men lojalitet belönas som sagt. Novo Nordisk fick, betydligt snabbare än vad som är brukligt, sitt nya diabetesläkemedel Victoza godkänt i Kina. Zhang Kezhou kallar Victoza för ett historiskt genombrott, och läkemedlet hade knappast blivit godkänt på mindre än två år i Kina om inte Novo Nordisk funnits här sedan 1994.
Men även Zhang Kezhou pekar på regelverket och det politiska systemet som utmaningar för utländska läkemedelsföretag som vill etablera sig i Kina.
– Det finns inga klara specifikationer och reglerna är ofta öppna för tolkning. Läkare är mer konservativa och litar hellre på egna erfarenheter än teknik, vilket kommer ta tid att ändra på.
Det gäller också att vara flexibel, kunna anpassa sig till det annorlunda regelverket och ständigt vara beredd på ändrade standarder. Det gäller också att satsa på rätt slags mediciner.
– Exempelvis är blödarsjukan väldigt ovanlig i Kina. Därför omfattas den inte av myndigheternas subventioner och många patienter avstår då från att köpa läkemedel, säger Zhang Kezhou.

När Zhang Kezhou tittar framåt i tiden och försöker se vad som kommer hända näst i Kina ser han att landet har stora hälsoutmaningar. Han nämner matsäkerhet, rökning och kroniska sjukdomar som särskilt bekymmersamma. Men allra värst är det med föroreningarna som leder till enorma kostnader, både rent ekonomiskt och för de människor som drabbas. Och så var det cancern, vars ökning i Kina saknar all historisk motsvarighet i världen. De senaste tre åren har antalet cancerfall ökat med över 80 procent, och är nu enligt officiell statistik den vanligaste dödsorsaken av alla i hela landet. Utvecklingen har dragit till sig myndigheternas uppmärksamhet och centralregeringen ska nu stå för en del av vårdkostnaden. Efterfrågan på cancerläkemedel kommer därför öka dramatiskt.
 Liknande farhågor målas upp av Julia Zhu, som varit läkare på Tiantan Puhua Hospital i södra Peking i över tio år. Hon ser det största behovet av framtida läkemedel i cancer, diabetes, högt blodtryck och fler kroniska sjukdomar till följd av en åldrande befolkning. Läkemedel behövs med andra ord, men patienterna är beroende av priset, menar Julia Zhu. Därför, säger hon, är det nästan nödvändigt för utländska läkemedel att de täcks av regeringens subventioner. Annars används de inte. Hon såg bland annat en stor ökning i användningen av läkemedel mot högt kolesterolvärde då de blev billigare.
– Västerländska läkemedel började bli vanliga under mitten av 1990-talet. Och när Kina blev medlem i Världshandelsorganisationen 2001 exploderade de utländska företagens verksamhet här, säger Julia.

Innan dess var användningen av traditionell kinesisk medicin vanlig. Det är den fortfarande, men trenden går mot att använda traditionell medicin som komplement till västerländska läkemedel, menar Julia Zhu. Kinesiska hälsomyndigheten presenterade i fjol också en lista med rekommendationer på hur och till vad de mest förskrivna läkemedlen bör användas. Men listan har ännu inte någon jättestor betydelse för valet av ett läkemedel, säger Ning Lisheng, apotekare vid Puhua Hospital. Han menar att patientens kostnadsprioriteringar gör att det är betydligt viktigare för ett läkemedel att ingå bland de mediciner som subventioneras av myndigheterna.
– Eftersom inhemska läkemedel ofta redan omfattas av försäkringar och subventioner, så får de här nya satsningarna på sjukvården störst betydelse för utländska läkemedelsföretag , säger Ning Lisheng.

Inger Atterstam om när hon inte fick skriva om aids

Hösten 1981 var Inger Atterstam helt nyanställd som medicinreporter på Svenska Dagbladet. De första beskrivningarna av aidspatienter läste hon i amerikanska smittskyddsinstitutets tidskrift. I december när det hela beskrevs i New England Journal of Medicine förstod hon att det handlade om mer än bara några fall.
– Jag ringde till Statens bakteriologiska laboratorium och fick historien bekräftad av Margareta Böttiger som var stadsepidemiolog och som sa att vi skulle räkna med att sjukdomen också skulle komma till Sverige. Och så pratade jag med RFSL som kommenterade det hela. Det var intressant så klart och jag skrev en artikel och lämnade till mina redaktörer. Men där fastnade den i en pärm.

Flera gånger under året som följde skulle Inger Atterstam stöta på just detta. Hon hade en historia om en ny obehaglig sjukdom. Men ingen som ville trycka den. Efter ett par månader ringde RFSL och frågade varför de inte sett något i tidningen om aids. Inger Atterstam närmade sig sina chefer försiktigt och fick dem att lite förvirrat plocka fram artikeln ur pärmen. Den 3 februari 1982 kunde svenska folket för första gången läsa om den nya mystiska sjukdomen.
– Det var mitt största scoop i mitt journalistliv. Jag var definitivt först i Sverige om att berätta om detta, kanske till och med i Europa. Men efter att artikeln publicerats fick jag order från personer ännu högre upp i ledningen om att jag inte skulle skriva någonting mer om det här. Förklaringen var att våra läsare inte var intresserade av detta.
– I själva verket var det för känsligt. Det handlade ju om sex, skam och homosexuella. Men jag tyckte det var idiotiskt så jag kuppade in ett par artiklar ändå under våren.

På försommaren 1982 åkte Inger Atterstam till New York på en fetmakongress. Det var då hon med egna ögon såg vad som höll på att hända.
– Då svepte sjukdomen över gaysamhället i USA och människor började dö. Folk har glömt det nu, men det var fruktansvärda
scener som utspelade sig i till exempel Castro, det stora gay-området i San Fransisco där hälften hann dö innan medicinerna kom. Jag såg alla dessa utmärglade sjuka med blånade ansikten och för tidigt åldrade kroppar. Så jag åkte hem och skrev en artikelserie i sex delar.
Men då blev det tvärstopp. Redaktörerna stod fast vid sin hållning att det här inte var något som det skulle skrivas om.
– Det blev en våldsam intern debatt på tidningen och jag hotade med att sälja materialet till Expressen istället. Men då fick jag hjälp av Marianne Fredriksson, författaren som då var redaktör för Idag-sidorna på Svenska Dagbladet. Hon var en mycket stadig och stark chef som de inte kunde stoppa. Så i augusti publicerades alla artiklarna. Och då gick proppen ur. Efter det blev mediabevakningen av aids hysterisk i flera år.

Under åren som följde fortsatte Inger Atterstam följa frågan noga. Tillsammans med svenska forskare reste hon runt på kongresser och rapporterade om alla små framsteg.
– Vi levde mitt i en oerhört stor rädsla. De första åren fick jag ha telefontid på jobbet när jag kunde svara på frågor från folk som var oroliga. Någon ringde till exempel och trodde hon blivit smittad för att mannen hon köpt korv av på Åhléns såg homosexuell ut och hade nyst.
– Även journalisterna var rädda. Jag är själv inte särskilt rädd av mig. Men jag minns att jag tyckte det var lite obehagligt när jag skulle intervjua den första svenska aidspatienten och han hade bakat en kaka till kaffet. Man visste ju ingenting där i början vad det var och hur det smittade.
Hon minns hur rapporteringen hela tiden var en balansgång.
– Det handlade om svaga grupper av människor. Homosexuella, knarkare och svarta. Det hade lätt kunnat bli någon slags skamjournalistik. Men vi som skrev om det hade ett väldigt bra samarbete med forskarna och det gjorde att journalistiken blev anständig.
– Men det goda samarbetet bröts sen på nittiotalet när forskarna inte lyckades leverera något av de som det sagt de skulle. Det kom inga vaccin och det var först 1996 som det kom några vettiga mediciner. Och sen dess har det egentligen inte skett några genombrott. Det här gjorde att det blev svårare att prata med forskarna, de drar sig gärna tillbaka när de inte har några positiva resultat att presentera.

Trettio år efter att de första fallen dök upp tycker Inger Atterstam att det finns anledning att fundera på vad som hände med forskningen.
– Det är enorma pengar som plöjts in i forskningen under den här tiden, det är synd att det inte kommit ut mer klinisk nytta ur det. Och trots att man nu vet så oerhört mycket om sjukdomen har man inte lyckats stävja spridningen ordentligt.
Enligt Inger Atterstam finns också en del av förklaringen till läkemedelsindustrins dåliga rykte hos allmänheten i historien om hiv.
– Jag upplevde att det skedde någonting när läkemedelsföretagen gick samman och stämde de länder som köpte billiga kopior av medicinerna. Företagens drivkraft att tjäna pengar blev blixtbelyst när bilder på de rika vita advokaterna i USA visades bredvid de fattiga svarta och svårt sjuka barnen. Den PR-missen var enorm och jag tror det delvis är den bilden som lever kvar idag.

Sommaröppet eller inte?

Kronans Droghandel räknar med att ett tiotal apotek vid vårdcentraler håller semesterstängt och Hjärtat räknar med något liknande.
På Apoteket AB planerar man för att alla apotek ska vara öppna, men enstaka kommer att ha lunchstängt och minska på öppethållandet. Inte heller något av Medstops apotek ska enligt planen ha sommarstängt. Detsamma gäller för Doc Morris.

Vad är det statskontoret ska göra?

Det är många som gör det?
– Ja, men till skillnad mot de andra ska Statskontoret följa upp samtliga av regeringens mål. Vi ska helt enkelt titta på helheten och utgå från de övergripande mål politikerna beslutat om. Det vill säga ökad tillgänglighet av läkemedel, bättre service och tjänsteutbud, låga läkemedelskostnader, bibehållen kompetens och säkerhet i läkemedelsförsörjningen och en säkrare läkemedelsanvändning.

Det låter inte så enkelt?
– Det finns förstås en del målkonflikter i reformen som också diskuterats i propositionerna. De använder vi för att identifiera faktorer som kan begränsa eller försvåra genomförandet av reformen utifrån intentionerna med den. Till exempel kan det finnas en konflikt mellan låga priser och ökad tillgänglighet som ju innebär ökade personalkostnader och ökade lokalkostnader.

Hur går ni tillväga?
– Dels samlar vi in data från andra myndigheter som har uppföljnings- och utvärderingsuppdrag som till exempel Tillväxtanalys och Konsumentverket, dels underlag från de myndigheter som har den löpande tillsynen, som Läkemedelsverket och TLV.
– Vi ska också att göra egna undersökningar i form av enkätutskick till bland annat apotekspersonal, patient-konsument-och pensionärsorganisationer samt branschaktörerna. De undersökningarna ska ske vid två tillfällen, nu till hösten och hösten 2012. På så sätt får vi en uppfattning om vad som kan vara problem med genomförandet och vad som kan vara mer strukturella problem.
– I juni 2013 lämnar vi vår slutrapport. Den kommer att innehålla förslag och rekommendationer utifrån utvärderingen.

Skiljer sig det här uppdraget från era andra?
– Nej, frågeställningarna påminner mycket om våra vanliga uppdrag. Det vill säga man har ett politiskt fattat beslut om reformer. Sedan vill statsmakterna veta på vilket sätt det genomförts.

Apoteket AB utanför gemensam kredit

Tidigare har två företag haft hand om de nya apotekskedjornas kreditgivning. Det har inneburit att kunder har behövt ansöka om kreditgivning hos båda och också fått två räkningar om de hämtat ut sina läkemedel på apotek med olika kreditgivare. Nu har samtliga aktörer anslutit sig till företaget Payex och för kunder som vill eller behöver delbetala sina läkemedel räcker det med en kreditprövning och en räkning.

Men Apoteket AB har inte anslutit sig till det gemensamma systemet och har enligt Magnus Lind på företaget inte heller några sådana planer i nuläget.
– Vi jobbar med frågan. Men för att få in det i vårt system behövs det en ganska stor förändring. Vi för diskussioner om det, men det är inte någon prioriterad fråga i dagsläget.
Apoteket AB är till skillnad från de övriga apoteken kreditgivare, det vill säga är den som äger fordran, medan övriga har överlåtit kundfordringarna till Payex som också är kreditgivaren.