Månads arkivering augusti 2006

Sveriges life science-forskning har haft fantastiska framgångar under förra seklet som till exempel flera innovativa läkemedel, diagnostika för allergitester samt utrustning för proteinseparationer. Vi hade då ett antal karismatiska innovativa forskare som skapade en framgångsrik forskningsmiljö. Samarbetet mellan universitet och läkemedelsindustri, myndighet och sjukvård var smidigt och okomplicerat och inte speciellt reglerat. Beslutsvägarna var unikt korta och familjära. Sverige har sedan dess ett fantastiskt bra rykte i internationella forskningskretsar.

Frågan är bara hur länge detta rykte kan hålla i sig om inte nya produkter och publikationer fyller det tomrum som 20 års nedrustning av forskningsresurser har urholkat. Fakta talar för sig själva, Sveriges andel av vetenskapliga publikationer och antalet citeringar av svenska artiklar minskar. Forskarkåren åldras med stormsteg och de otydliga karriärvägarna på universiteten främjar inte återväxten. Det är svårt för forskare att flytta mellan universitet och industri. Flera stora läkemedelsindustrier har försvunnit från Sverige. Svenska staten har sedan 80-talet inte satsat lika mycket på medicinsk forskning som konkurrerande länder. Antalet lärosäten har däremot ökat och detta leder till mindre pengar till varje enskild forskare som för att överleva måste ägna allt mer tid till att söka forskningspengar från alternativa bidragsgivare och investerare. Allmänhetens förtroende för forskare minskar.
Internationellt sker dock stora förändringar. Nya länder som Kina, Indien och Finland kommer in på banan, stora satsningar görs och det sker snabbt. Det som krävs nu är en kraftfull svensk strategi som tar vår forskning ut i världen igen.

Hur ska vi då åstadkomma detta?

? En central ekonomisk satsning krävs. Regeringen har beslutat att en procent av BNP ska satsas på civil forskning 2008. Men det forskningsnätverk som Apotekarsocieteten tillhör vill gå längre och kräver pengarna nu genast och ytterligare en procent under en 10-årsperiod.
? Sluta snuttifiera och satsa pengar på stora lärosäten som kan hävda sig internationellt. Vilka, kan beslutas i samråd med forskarna.
? Ta politiska beslut, som optimerar en långsiktig tjänsteplanering på universiteten och som möjliggör för utländska forskare att komma till Sverige och arbeta som post doc .
? Fördelaktiga villkor i form av skatteincitament för forskande industrier måste införas.
? Låta forskarna behålla morötter som till exempel lärarundantaget.
? En kraftfull strategi för att skapa en innovativ forskningsmiljö måste till med anställningstrygghet, tydliga karriärvägar, nåbara mål, konkurrensmässiga löner samt inspirerande och tydliga ledare som släpper fram de unga forskarna.
? För att öka rörligheten mellan industri, akademi och sjukvård måste ett system att jämföra olika typer av meriter utformas.
? Stimulera nationella och internationella samarbeten samt forskningsnätverk och kluster.

Vi behöver en gemensam vision om ett framgångsrikt Sverige.

Bör restriktioner införas för inköp av receptfria läkemedel, gällande till exempel speciella läkemedel, åldrar, viss mängd eller annat?

Ingmarie Skoglund, ordförande i läkemedelskommittén i Södra Älvsborg
– Man löser inte problemet enbart genom att införa åldersgräns för köp. En sådan påverkar inte tillgången på läkemedel i hemmet. Receptfritt är inte detsamma som ofarligt. Att följa doseringen och att ha säker förvaring hemma är viktigt. Skulle vi påverkas av varningstext på paketet? Jag kan också tänka mig en åldersgräns, kanske på 18 år, för läkemedel där riskerna är stora. Med paracetamol räcker ett paket för överdosering.

Richard Bergström, vd Lif
– Jag är inte övertygad att en åldersgräns är lösningen. Om problemet är att personer medvetet försöker ta livet av sig hjälper det inte att »visa att medlen inte är ofarliga« som förespråkarna säger. Det kanske snarare får motsatt effekt. Det är viktigt att Anders Lönnbergs utredning går igenom litteraturen och ser hur man gjort i andra länder och vad det lett till.

Carina Jansson, ordförande Farmaciförbundet
– En åldersgräns skulle knappast undanröja risken för överdosering och missbruk. Skulle receptfria läkemedel få säljas fritt i handeln bör en åldersgräns övervägas. Det är mycket oroande att så många unga överdoserar och kombinerar med alkohol. Det kan ge bestående leverskador. Läkemedel är inte vilken vara som helst. De ska säljas av kompetent personal på apotek. Det behövs en upplysningskampanj riktad till ungdomar om riskerna med receptfria läkemedel, särskilt värktabletter med paracetamol.

Kennert Lenhoff, ordförande, Läkemedelskommittén, Landstinget Blekinge
– Även receptfria läkemedel är aktiva substanser! De har effekter men även bieffekter vid överdosering, typexempel paracetamol, men allt kan överdoseras även nässprayer. Åldersgräns bör därför införas för inköp. Lämplig ålder 18 år som stämmer med inköpsgräns för nikotinläkemedel. Även förpackningsstorlekar bör begränsas liksom tidigare. Självfallet löser detta inte alla problem med feldosering hos barn o ungdomar! Är ändå en aktiv markering från samhället att receptfria läkemedel är potentiellt farliga och ska handhas med respekt.

Lars L Gustafsson, ordförande Läksak, Stockholms läns landsting
– Receptfria läkemedel skall vara säkra även i höga doser. Jag anser därför att det är klokt att införa en åldersgräns, till exempel 16 år, vid köp av receptfria läkemedel som i höga icke-terapeutiska doser ensamt eller i kombination ger livshotande symptom. Tillgången på läkemedel påverkar användningen. Det är inte etiskt försvarbart att läkemedel som används riskfyllt är fritt tillgängliga, även för ungdomar 12-16 år gamla som missbrukar dessa. Läkemedelsverket bör få i uppdrag att utreda för vilka receptfria läkemedel som en åldersgräns bör införas.

Föräldrar positiva till studier på barn
Svenska föräldrar är villiga att låta sina barn delta i läkemedelsstudier. Det visar en enkät som forskare vid Karolinska institutet och Uppsala universitet skickade ut till 863 förstagångsföräldrar och föräldrar som redan hade barn. Mest intresserade av att låta barnen delta var föräldrar vars barn var sjuka och som skulle kunna hjälpas av forskningen. Men majoriteten sa sig vara villiga att låta barnen delta även om det inte direkt skulle gynna det enskilda barnet.

OECD-rapport om läkemedel
Den svenska regeringen har sagt ja till att delta i en OECD-studie som ska jämföra olika länders lagstiftning och annan reglering på läkemedelsområdet. Den ska bland annat jämföra olika länders regelverk för forskning och utveckling, försäkringslösningar, prisreglerings- och subventionssystem. I slutet av det här året förväntas rapporten vara klar.

Studier som marknadsföring
Allmänläkare som deltog i en Symbicortstudie var betydligt mer benägna än kollegor som inte deltagit i studien att skriva ut astmaläkemedlet. Andelen av läkemedlet ökade med sex procent, mätt i definierade dygnsdoser, vid de vårdcentraler som deltagit i studien. Analysen baseras på receptdata från 65 000 astmatiker, av dessa var drygt
5 000 listade vid de tio vårdcentraler som medverkade i studien. Men eftersom bara 69 var patienter som deltog i studien, framgår det att effekterna på förskrivningen främst berört andra patienter än de som deltog i studien. Studien publicerades nyligen i JAMA ( 2006;295).

Silverax kan ge leverbiverkningar
EMEA, den europeiska läkemedelsmyndigheten, varnar för att växtbaserade läkemedel som innehåller Comicifuga racemosa, silverax, kan ge allvarliga leverskador. Silverax används främst för att behandla lindriga klimakteriesymtom. I Sverige finns två godkända produkter, Remifenim och Menofem. Varningen baseras på 42 rapporter av misstänkt levertoxicitet av Cimicifuga racemosa.

Stora doser paracetamol
Forskare vid Guy´s and St Thomas´ Hospital i London fann att närmare hälften av 107 patienter som vårdats på grund av överdoser med paracetamol hade kunnat köpa större förpackningar av läkemedlet än vad lagen föreskriver. Bara en av dessa patienter hade inhandlat läkemedlet på apotek, övriga hade köpt det på andra försäljningsställen.

Tillåtet handla via internet
En tysk domstol har gett klartecken för tyskar att beställa hem receptbelagda läkemedel från Nederländerna via internet. Tyska farmacevter har försökt stoppa distributionen med hänvisning till säkerheten.

Experter på blodfett
LFN, Läkemedelsförmånsnämnden, har utsett vilka medicinska experter som ska delta i genomgången av gruppen läkemedel mot höga blodfetter. De tre är professor Annika Rosengren, verksam vid medicinkliniken på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg, Jan Håkansson, distriktsläkare vid Krokoms hälsocentral, ordförande i Jämtlands läns läkemedelskommitté och Peter Nilsson, docent vid Klinisk forskningsenhet/Institutionen för Kliniska vetenskaper medicin på Universitetssjukhuset MAS i Malmö.

Receptfritt inget för Pfizer
Pfizer har sålt sin anläggning i Helsingborg till det amerikanska företaget Johnson & Johnson. Som skäl till försäljningen, som skedde i somras, angav Pfizer att receptfria läkemedel inte är något prioriterat område inom koncernen. I Helsingborg tillverkades bland annat nikotinplåster. Pfizer har tidigare sålt tre fabriker som följde med när man för drygt tre år sedan köpte Pharmacia. Idag är personalstyrkan en fjärdedel av vad den var innan köpet.

För den som följer den svenska läkemedelsdebatten och Apoteket AB hände det mycket under första halvan av 2006 som är motsägelsefullt och som inte går ihop hur man än funderar.
Några av de paradoxer som jag behöver hjälp av med att hitta logik i är:

Å en a sidan pratar Apoteket i debatten om OTC-läkemedel varmt om vikten av farmacevtisk kompetens, å andra sidan föreslår man att en lösning på tillgänglighetsproblemet är att utöka ombudsverksamheten (där ICA-handlarna redan finns och där det dessutom handlar om Rx).
Å ena sidan pratar man om att Apoteket har 90 miljoner kundbesök per år, underförstått då att landstingen kan nå, informera och påverka sina medborgare via Apotekens kvalitativa samtal. Å andra sidan säger man att 90% av besöken är besök där man kan langa över en burk över en disk, ta betalt och ta nästa kund, det vill säga de besök som kan gå via snabbkassan.

Å ena sidan anför man kvalitet och oberoende som argument för att vi behöver ett apoteksmonopol i Sverige, å andra sidan slimmar man bolaget och gör de mest kommersiella satsningarna i bolagets historia.
Jag har under sommaren legat i hängmattan och försökt att reda ut de här motsägelserna men inte lyckats. Jag har dock hittat en ledtråd. Att de andra medlemmarna i monopolklubben är Nordkorea och Kuba har vi hört från många håll under en längre tid nu och det är en uttjatad propaganda, men möjligen kan man via den liknelsen hitta en förklaring på paradoxerna. I dessa enväldes stater är inte ledningen särskilt van att bli motsagd vilket gör att man kan ge order och skriva lagar som går emot varandra utan att bli uppmärksammad på det.

Det finns många historier som sprids kring hur samhället i de kommunistiska diktaturerna blev galet, traktorfabriker i Sibirien som var beroende av motorer tillverkade i Östtyskland, skofabriker där sulorna fraktades 800 mil et cetera; även här har vi paradoxer.
Apoteket är inte en diktatur, det vet alla som jobbat i och med organisationen. Däremot är det en organisation som kan göra mycket utan att bli motsagd. Såväl personal inom organisationen som kunder, leverantörer och samarbetspartners utanför den är beroende av monopolet och upplever i många fall att det är lättare att hålla med än att uppmärksamma en brist. Lägg till detta att vi farmacevter är noggranna individer som tar sina uppgifter vi får på yttersta allvar så har vi en miljö där paradoxerna och de motsägelsefulla projekten kan leva sitt eget liv och växa sig starka.

Det som är skrämmande i detta är att det knappast går att påverka, att ja-sägandet och dess konsekvenser frodas i enväldiga stater och företag är ett faktum. Historien lär oss ju vad som hände med de kommunistiska staterna; sammanbrott inifrån. Om paradoxerna ökar i antal och fler och fler uppmärksammar dem tappar staten/företaget förtroendet hos sina medborgare/kunder och den enda vägen att hålla fast vid systemet blir lagstiftning och mer ja-sägande tills dess att implosionen kommer. Systembolaget ligger några år före Apoteket och några år efter Nordkorea och Kuba i detta race mot sammanbrottet men det är samma väg de färdas på. I samtliga dessa exempel är det ideologi och prestige som går före funktion och förstånd, och ju närmare slutet vi kommer, desto mer kommer paradoxerna att anhopas.