Årlig arkivering 2001

ARBETSMILJÖ Under våren har Apoteket AB tillsammans med fackförbunden undersökt sjukfrånvaron bland personalen.

Enkäten som precis slutförts har ännu inte sammanställts.

? Men de rådata vi har bekräftar det vi länge anat, att en stor del av sjukfrånvaron beror på arbetsmiljön, säger Camilla Frankelius, biträdande förbundsdirektör i Sveriges farmacevtförbund.

Enligt Camilla Frankelius har närmare 60 procent av dem som svarat på enkäten under 2000 haft någon form av sjukfrånvaro. Var sjätte ansåg att den hade samband med arbetet.

Sjuka kunder inte orsaken

? Och då handlar det inte om att man blir smittade av sjuka kunder utan faktorer i arbetsmiljön som till exempel stress, säger Camilla Frankelius.

När nu arbetsgivare och fackförbunden i höst ska analysera enkäten är det framförallt den arbetsrelaterade sjukfrånvaron som man närmare ska titta på.

? Vad vi är mest intresserade av är om det finns några orsaker till sjukdom som är vanligare än vad vi hade förväntat oss, säger Christer Wretman på Apoteket AB.

Enkäten gick ut till drygt 3 000 anställda.68 procent svarade, vilket anses vara en hög siffra eftersom ingen påminnelse gick ut.

Mellan januari/december 1999 och januari/december 2000 ökade sjukfrånvaron på apoteken med 22,1 procent. I landet ökade sjukpenningdagarna med drygt 13 procent mellan december 1999 och december 2000.

Till skillnad från Pharmacia, som idag i princip saknar egen forskning i Sverige efter en rad avyttringar på senare år, fortsätter Astrazeneca att investera i sin svenska forskning.

I juni fattade man beslut om att uppföra ett nytt forskningslaboratorium i Södertälje till en kostnad av 600 miljoner kronor.

Byggnaden på 22 000 kvadratmeter och sju våningar kommer att inhysa omkring 135 forskare med inriktning på läkemedel mot CNS-sjukdomar och smärta. Bygget har redan inletts och anläggningen beräknas stå färdig hösten 2003.

– Efter sammanslagningen av Arcus och smärtforskningen har vi helt enkelt inte haft utrymme för alla forskare. Idag är de omkring 300 forskare som arbetar med drug discovery inom dessa områden ganska utspridda, men i och med nybygget kan alla i princip samlas under ett tak, säger Christer Nordstedt, chef för Astrazenecas Drug Discovery i Södertälje.

Ambition att satsa

Satsningen visar tillsammans med den tidigare expansionen i Södertälje att det idag finns en tydlig ambition hos företaget att satsa på forskningen i Sverige.

– Vinden har verkligen vänt jämfört med tiden före sammanslagningen då många trodde att Astra var på väg bort från landet. Nu växer vi istället rejält i Sverige, säger Christer Nordstedt.

Astrazeneca har haft grundforskning i Södertälje sedan 1940-talet men den har aldrig varit så omfattande som idag.

– Med totalt 1600 anställda inom FoU är vi nu bara obetydligt mindre än Mölndal. Inom CNS- och smärtforskning är vi faktiskt en av de allra största forskningsenheterna i världen, säger Christer Nordstedt.

"Överraskning"

På lägre nivå verkar alla dock inte ha varit helt förberedda på beslutet.

– Visst är det här glädjande, men flera anställda här i Södertälje blev ganska överraskade av beslutet, säger en anställd på mellannivå inom koncernen till Läkemedelsvärlden.

Vilka är de största fördelarna med att vara ett självständigt företag?

? Beslutsfattandet är per definition en flaskhals i stora koncerner. Nu blir beslutsvägarna kortare, ledningens ansikten finns mitt i verksamheten. Vi får också möjlighet att själva ta vara på idéer utanför våra kärnområden fetma och diabetes.

? Det verkar också som om många externa aktörer hellre samarbetar med en mindre organisation, vi har mött flera reaktioner av typen ?nu kan vi börja samarbeta med er igen ?. Som ett Sverigebaserat företag är det också lättare att inta en mer aktiv roll i det lokala samhällslivet.

Hur stort blir Biovitrum? Kommer ni att göra omdisponeringar av personalsammansättningen?

? Idag är vi 900 anställda. Av dessa är 400 forskare, varav ungefär 250 arbetar med Drug Discovery och 150 med proteinbaserade läkemedel. Inom vissa delar kommer vi att växa, det gäller bland annat att utöka kompetensen inom det som brukar kallas Biopharmaceutical Discovery.

Vilka är era längst framskridna forskningsprojekt?

? I september inleder vi en placebokontrollerad, dubbelblind fas 2-studie i Sverige på en läkemedelskandidat med aptitnedsättande egenskaper, närmare bestämt en 5HT 2c-receptoragonist. Ett blodglukossänkande medel mot åldersdiabetes med en helt ny verkningsmekanism går in i fas 1-studier senare i år. Från Pharmaciatiden har vi dessutom kvar en rad lovande projekt i preklinisk fas med inriktning på övervikt och diabetes.

UTBILDNING Vid höstens intagning behövdes det 4,70 i medelbetyg enligt det gamla betygssystemet för att komma in på apotekarprogrammet i Göteborg. I Uppsala räckte det med 4,50. Även förra hösten, då apotekarutbildningen startades i Göteborg, var intagningspoängen något högre där än i Uppsala; 4,64 jämfört med 4,44.

Vid höstens intagning till apotekarprogrammet konkurrerade 845 sökande om Göteborgs 60 platser. I Uppsala var det 977 som sökte till de 90 platserna. I Göteborg var det alltså 14 sökande på varje plats, i Uppsala 11.

? Skillnaden är så liten att man knappast kan dra några slutsatser om varför det är så, säger Stig Forneng, utredare vid Högskoleverket.

Ny utbildning lockar

? Men en kan vara att eftersom det är färre platser i Göteborg är det fler som konkurrerar om dem och därmed blir poängen något högre.

Anledningen till att Göteborg har fler sökande per plats än Uppsala beror troligen på att det är en ny utbildning i den här regionen, tror Stig Forneng.

? Det kan vara många i den delen av landet som nu ser en möjlighet att söka utbildningen.

Även till receptarieprogrammet krävs det ett något högre betyg för att komma in i Göteborg jämfört med Uppsala.

KREDITKÖP När delbetalningsystemet infördes 1997,var tanken att det skulle bära sina egna kostnader, men så har det inte blivit. Mellan 1998 och 2000 har kostnaderna mer än fördubblats, från 30 miljoner kronor till drygt 70 miljoner, främst beroende på att många väljer att inte betala alls. Cirka 8 500 patienter betalar aldrig ett öre, flera år i följd.

? Vi tycker det är tråkigt att systemet har sjangserat och vill stötta upp det med en rad åtgärder, säger byrådirektör Britt-Mari Lidholm på RFV.

RFV konstaterar att det går att sätta i system att inte betala sina skulder, men ändå få ut sin medicin.

? Vi har fått signaler från Apotekets ledning om att detta kan bli jobbigt för personalen,men vi måste ändå vara tydliga med vad vi tycker.Jag har blivit nerringd av privatpersoner som inte förstår hur det kan vara så här. Det är ju faktiskt varenda skattebetalare som drabbas av att andra inte betalar.

Ingen kontrollinstans

RFV vill att apotekspersonalen ska kunna se vilka som inte skött sina avbetalningar, för att kunna påtala det när kunden vill ha en ny kreditperiod. I dag har bara Faktab Finans, som sköter faktureringen, de uppgifterna.

RFV:s rapport skickades till regeringen i somras. Den har tagits fram i samarbete med Apoteket AB, som dock inte gillar alla förslagen.

? Vi vill inte ge våra medarbetare polisiära funktioner, som att vara kontrollinstans för kreditvärdighet och neka läkemedelsuttag, säger Thony Björk ,informationsdirektör på Apoteket AB.

? Hela systemet syftar ju till att de som inte har kontanta medel ändå ska få ut sina läkemedel och den principen tycker vi är sund. Utifrån det här underlaget från RFV kommer vi inte att förändra våra rutiner, säger Thony Björk.

Han tycker att den information som Apotekets personal ger i dag är tillräcklig.

? Alla som går in i delbetalningsystemet får veta att man kan dela upp sin läkemedelsnota på tolv inbetalningar under ett år. Det framgår helt klart att det är att betrakta som vilken avbetalning som helst.

Mest yngre

RFV:s rapport visar att det framför allt är yngre personer som använder sig av kreditköpen, inte som man kunde tro äldre människor med stort behov av mediciner. Och det är också de yngre som slarvar med betalningarna. Av dem som inte betalar alls, är nästan hälften i åldersgrupperna 20 ?40 år, bara 10 procent är 60 ?80 åringar.

? Äldre människor vill ofta inte ha skulder, de betalar för sig eller väljer att inte ta ut sin medicin om de inte har råd, tror Britt-Mari Lidholm.

Först var det Stockholm. Sedan Uppsala. Sedan Uppsala ett tag till. Sedan plötsligt Kalmar och Göteborg.

Den 27 juni startar receptarieprogrammet vid Hälsouniversitetet i Linköping och östgötametropolen blir därmed den fjärde staden i Sverige att härbärgera en farmacevtisk grundutbildning.
Bakgrunden är främst den stora brist på farmacevter som skapat bemanningsproblem på apotek i hela landet.

Mer beteendevetenskap

Som brukligt vid Hälsouniversitetet kommer problembaserad inlärning, PBI, att tillämpas genomgående i utbildningen. Linköpingprogrammet profileras också mot kundkommunikation genom att ett större block beteendevetenskap ingår än i de andra utbildningarna.

? Vi sprider dessutom ut praktikperioderna över hela utbildningen och hoppas därmed kunna knyta ihop teori och praktik på ett bättre sätt. Nackdelen är att det kan bli litet ryckigt men vi tror att fördelarna överväger, samma modell används exempelvis vid läkar- och sjuksköterskeutbildningen här, säger Karin Persson, programansvarig och studierektor för receptarieutbildningen.

Fokus på apotek

Det treåriga programmet är i likhet med de andra receptarieutbildningarna i första hand inriktat på att slussa in studenter i apoteksvärlden.

På sista terminen ligger dock förutom examensarbetet en valbar kurs på tio poäng, som kan ge förberedelser för alternativa yrkesval.

? Här kan man exempelvis välja kemi eller galenisk farmaci, säger Karin Persson.

Intagningspoängen var relativt höga 16,2 (enligt nya betygssystemet), 4,0 (gamla) respektive 1,5 (högskoleprovet) i det första urvalet. Utbildningen har 24 utbildningsplatser men första gången görs ett överintag på ytterligare sex platser, för att gardera mot avhopp, studieuppehåll, etcetera.

? En detaljerad utbildningsplan för i höst är klar och nu väntar vi bara på studenterna, säger Karin Persson.

FÖRSÄLJNING Under första kvartalet i år passerade blodfettsänkaren atorvastatin (Lipitor) magsårsläkemedlet omeprazol (Losec) som världens mest sålda läkemedel. Därmed har Astrazeneca tappat sin förstaplats på världens försäljningslista sen flera år. Förra året var platserna omvända.

När Astrazeneca har kämpat i patentstrider och mot parallellimport för att försvara Losecs ställning, har Pfizer istället kunnat koncentrera sig på en aggressiv marknadsföring av Lipitor.

? I USA är läkarna mer imponerade av labbvärden och förskriver mer Lipitor än vad vi gör här i Sverige, säger docent Leif Erhardt vid kardiologkliniken på niversitetssjukhuset MAS i Malmö.

? Men Lipitor är ett bra läkemedel. Det är rasande effektivt på att sänka kolesterolnivåerna, säger Leif Erhardt.

Dokumentationen håller på att stärkas

I motsats till två andra statiner, Zocord och Pravachol, saknar Lipitor långtidsdokumentation på mortalitet och morbiditet.

? Både Pravachol och Zocord har starkare dokumentation än Lipitor. Svenska riktlinjer och listor rekommenderar i stor utsträckning dessa så det rör sig onekligen om skicklig marknadsföring från Pfizers sida, säger Leif Erhardt.

Till TT medger Pfizers medicinske informationschef Håkan Emilsson att dokumentationen för Lipitors effekt behöver stärkas och att studier är på gång. I dag finns CURVES- och MIRACL-studierna. Den förra är en ren effekt- och säkerhetsstudie och den senare studerade under 16 veckor, med positiva resultat, effekter på angina, stroke, hjärtinfarkt och död.

? TNT-studien blir klar om ett år och kommer att ge mer information om morbiditet och mortalitet, berättar Leif Erhardt.

Stor potential

Clas Lindbergson, marknadschef på Pfizer, ser en stor potential i Sverige för Lipitor.

? Svenska läkare kan bli bättre på att nå de målvärden som Läkemedelsverket har satt upp. Utländska läkare fokuserar mer på att nå uppsatta målvärden.

I kontrast till världssiffrorna låg Lipitor förra året på 11:e plats på den svenska försäljningslistan, som toppades av Losec Mups. Enligt den senaste statistiken från Läkemedelsstatistik AB har Zocord 55 procent av marknaden för blodfettsänkande läkemedel, Lipitor 29 procent och Pravachol 10 procent.

Läkemedelsverket signalerade i våras att man kunde tänka sig att tillåta reklam till allmänheten om den sker under kraftigt reglerade former och i anslutning till en allmän text om sjukdomen som också beskriver vilka andra behandlingar som finns. EU-kommissionens förslag innehåller dock inga sådana restriktioner och professor Björn Beermann vid Läkemedelsverket är besviken.

? Tyvärr ger man klartecken för marknadsföring av enskilda läkemedel på tre indikationsområden utan större inskränkningar, vilket är illustrativt för läkemedelsindustrins starka inflytande över kommissionen.

Industrin positiv

Han varnar för en stark slagsida vad gäller de produkter som kommer att marknadsföras gentemot patienterna.

? Det är till exempel knappast troligt att någon vill göra reklam för de gamla sulfonureiderna som alltjämt är standardmedel vid diabetes.

Läkemedelsverket hade inte tagit ställning till reformpaketets förslag i sin helhet vid denna upplagas pressläggning.

Att den erkänt lobbystarka läkemedelsindustrin fått igenom många ståndpunkter i förslaget illustreras av såväl den europeiska branschorganisationen EFPIA som svenska Läkemedelsindustriföreningen (LIF) välkomnar huvuddelen av reformerna.

LIF ogillar dock förslaget om att alla nya substanser måste följa den centrala proceduren.

? Detta kan skapa stora problem för mindre och medelstora företag, säger Marianne Lövehagen på LIF.

Patientorganisationer oeniga

Hos patientorganisationerna de områden som berörs av förslaget om reklam till allmänheten är meningarna delade. Diabetesförbundet välkomnar förslaget.

? För mig är det ologiskt med en grundprincip som säger att vi som har sjukdomen är de enda i vårdkedjan som inte har tillgång till all information. Visst finns en risk att det blir ensidigt och vinklat, men rätten till information väger tyngre än denna risk, säger Stefan Leufstedt, förbundsordförande för Diabetesförbundet.

Astma- och allergiförbundets förbundsordförande Ingalill Bjöörn håller inte med.

? Förslaget är inte bra. Läkemedlen bör behålla sin särställning jämfört med andra konsumentprodukter i frågan om reklam till allmänheten.

Läkarförbundets vd Anders Milton välkomnar dock uppluckringen av förbudet mot reklam för receptläkemedel till allmänheten.

? Det här är ett logiskt steg, informationen finns ju redan på internet för de som söker den. Men det är klokt att man går försiktigt fram och börjar med ett pilotprojekt.

I juli antog EU-kommissionen ett omfattande förslag till översyn av lagstiftningen på läkemedelsområdet. Syftet med reformpaketet är bland annat att förenkla och påskynda godkännandeprocessen för nya läkemedel och stärka den europeiska läkemedelsindustrin.

Enligt ett av de mer kontroversiella förslagen tillåts reklam för receptbelagda läkemedel till allmänheten i begränsad omfattning, närmare bestämt inom indikationsområdena astma, hiv/aids och diabetes.

Huvudmotiveringen är enligt EU-kommissionären Erkki Liikanen, som presenterade reformpaketet vid en presskonferens i Bryssel 18 juli, att patienterna ?bör få tillgång till bättre patientorienterad och validerad information om receptbelagda läkemedel?, samt att reklam som publiceras av företag utanför EU redan idag finns tillgänglig via internet. Höga etiska krav på läkemedelsindustrin ? krav som ska specificeras av EU-kommissionen i samarbete med industrin framgent ? kommer att ställas, och EMEA får tillsynsansvar att dessa regler efterlevs.

Information måste efterfrågas

Liikanen betonade också att förslaget inte innebär något generellt klartecken för så kallad Direct to Consumer-reklam.

? Vi vill att kvalitetssäkrad, patientorienterad information inom dessa tre specifika terapiområden ska kunna göras tillgänglig när den efterfrågas av patienter eller patientgrupper, sa Erkki Liikanen.

Hur formuleringen ?när den efterfrågas? ska tolkas lär bli föremål för fortsatta diskussioner. Information på internet kräver ju till exempel ett aktivt uppsökande; huruvida reklam i press och TV gör det är tveksamt.

Nya substanser via EMEA

I övrigt innehåller reformpaketet bland annat förslag om en så kallad ?fast-track?-procedur för mycket angelägna läkemedelsgodkännanden och möjligheter till villkorade försäljningstillstånd.

Vidare måste alla helt nya substanser (New Chemical Entities, NCE) i framtiden godkännas via den så kallade centraliserade proceduren enligt kommissionens förslag.

De från läkemedelsindustrin hårt kritiserade kraven på förnyade godkännanden vart femte år föreslås tas bort. Den centrala läkemedelsmyndigheten EMEA i London får beröm och inga större förändringar föreslås i dess verksamhet.

Reformpaketet kommer i höst att behandlas i en så kallad rådsarbetsgrupp där alla medlemsländer är representerade, samt i EU-parlamentet.

Onsdagen den 1 augusti 2001 skrevs det sista kapitlet i sagan om Pharmacias svenska grundforskning. Då förvandlades slutligen de tre forskningsenheter i Stockholm och Uppsala, som tidigare i år slagits samman till affärsdivisionen Biovitrum, till ett självständigt, svenskt bioteknikföretag med samma namn.

Därmed har Pharmacia i princip ingen egen grundforskning i landet. Stora delar av verksamheten har dock under de senaste åren slussats över till företagen Amersham Pharmacia Biotech, Active Biotech och nu senast alltså Biovitrum; tre företag där Pharmacia upprätthåller minoritetsägarandelar.

Koncernen har även sålt majoritetsinnehavet i Biacore och nutritionsverksamheten till Fresenius.

Pharmacias strategi kan tyckas ligga i linje med den globala tendensen mot fler små, flexibla forskningsenheter. Samtidigt står den i skarp kontrast till Astrazenecas fortsatta satsningar på nya, egna forskningsenheter i Sverige.

Större aggressivitet

Det nya företaget Biovitrum tar över Pharmacias forskning kring åldersdiabetes och övervikt, utvecklingen av bioteknikbaserade läkemedel och blodplasmaverksamheten.

Affärsdivisionerna uppdelas på forskning kring små molekyler/proteinläkemedelsforskning samt plasmabaserade läkemedel. Pharmacia kommer initialt att äga en tredjedel av bolaget, men har signalerat att man troligen minskar sitt ägande på sikt.

Vd i det nya bolaget blir Mats Pettersson, tidigare Senior Vice President vid Pharmacia, medlem i ledningsgruppen och en av ingenjörerna bakom de stora fusioner som lett fram till dagens Pharmacia. Göran Arvidson blir vice vd och Johan Kördel forskningschef. Företaget får initialt omkring 900 anställda, varav 400 är forskare.

? Närheten till besluten ger en större snabbhet och flexibilitet, detta blir utan tvekan den stora fördelen med den nya ordningen. Ibland har det varit frustrerande att arbeta i ett så stort företag som Pharmacia, det ska bli skönt att slippa spelet mellan företagets enheter världen runt, säger Göran Arvidson.

? Samtidigt vill vi ta vara på det kvalitetstänkande som utvecklades under Pharmacias amerikanska år. Vi har blivit mer aggressiva och det kommer vi att ta vara på.

– Det är först när vi kunnat vända kapitalströmmarna och börjar tjäna pengar som man kan bedöma oss rätt. Och det hoppas vi göra 2003, säger Hans Möller, Tripeps vd.

Då ska det peptidbaserade hiv-preparatet GPG vara ute på marknaden. Men redan under 2002 hoppas Tripep kunna sälja ett licensavtal för marknadsföring av hiv-preparatet, vilket ger pengar till fortsatt forskning och royalties på framtida försäljning.

Avlägsna intäkter

Den försäljningen kan snabbt bli gigantisk. När proteashämmarna lanserades på 90-talet, nådde de 80 000 hiv-patienter redan första året, omräknat i pengar cirka fem miljarder kronor.

Men sådana intäkter är avlägsna. Förra året uppvisade bolaget en förlust på 51 miljoner kronor, eller 1 320 000 kronor per anställd.

Health Cap, Banco Fonder och familjen Malmsten är några av investerarna i Tripep, tillsammans med Industrifonden som gett ett villkorslån på 35 miljoner kronor, ett ?mjukt lån?, som kan skrivas av om företaget inte går med vinst.

Fas 2-resultat på gång

Det mesta av kapitalet, 202 miljoner, flöt dock in vid börsintroduktionen i juli 2000. Från introduktionskursen strax under 100 kr steg aktien under hösten till 136 kr, men dalade ner till runt 50 i våras. Det spelar dock ingen större roll för Tripep.

? Börskursen påverkar inte verksamheten, eftersom vi har pengar till våra utvecklingsprojekt. Om projekten följer planen så ska vi klara oss med de pengar vi har.

? Men visst vore det roligt om svensk bioteknologi kan gå in i en god spiral efter ett ganska tufft år, säger Hans Möller.

Han och den andre grundaren, professor Anders Vahlne vid Karolinska institutet/Huddinge sjukhus, har kvar 5-10 procents ägande i bolaget.

Inom kort väntar ett sanningens ögonblick för Tripep ? resultaten från Tripep måste vända kapitalströmmarna Avgörande fas 2-resultat väntas inom kort fas 2-testen av GPG. Finns det farliga biverkningar?

? Ska vi hålla tidplanen, måste provsvaren vara så pass bra att vi kan fatta beslut om att gå in i fas 3. Om inte, är det tillbaks till ritbordet. Vi gör själva bedömningen att fas 2-resultaten är avgörande, för vi ser ingen större risk i fas 3,alltså själva effektiviteten, säger Hans Möller.

Men Tripep tår och faller inte med GPG. Företaget forskar också kring ett vaccin mot hepatit C och läkemedel mot inflammatoriska sjukdomar.

Lokaler och bostäder är vår stora bristvara, en klart återhållande faktor på utvecklingen, säger Jan Jajke, projektledare för Uppsala Innovation Centre AB, ett av alltfler hjälpföretag ? ibland kallade kuvöser ? som hjälper universitetens forskare att dra kommersiell nytta av sina upptäckter.

Innovation Centre startade i början av 2000,med stöd från Uppsala universitet, Lantbruksuniversitet och Teknikbrostiftelsen. Elva företag har hyrt in sig hittills, inte så många med tanke på att Uppsala Science Park hyser hela 150 företag.

? Vi har bara ett 20-tal rum, varav några våtlabb, så vi har helt enkelt inte plats för fler, säger Jan Jajke.

I Göteborg är läget liknande. Tre år unga Sahlgrenska Science Park på Medicinareberget bygger nu till sitt forskningshus med en takvåning på 600 kvadratmeter.

Carlsson på taket

Där ska Nobelpristagaren Arvid Carlssons bolag flytta in vid årsskiftet, vilket göteborgshumorn snabbt döpt till ?Carlsson på taket?.

Men det är bara en tillfällig lösning för Carlsson Research AB, med 35 anställda, som forskar efter läkemedel mot neurologiska sjukdomar som schizofreni och Parkinson.

? De ska flytta in i vårt nya hus på 9 000 kvm som ska tå klart i slutet av 2002,berättar Christer Hedman, vd för Sahlgrenska Science Park.

Här finns 13 bolag som hyr lokaler och labb och kan få rådgivning om finansiering och juridik eller tips om kontakter och nätverk.

? Vi subventionerar inte bolagen, de betalar full hyra till universitetet, som äger huset. Däremot får vi driftbidrag för vår rådgivning.

? Vi är små än så länge, men ska öka utbudet av tjänster rejält i vårt nya hus, säger Christer Hedman.

Budgeten i år är två miljoner kronor, pengar som Västra Götalandsregionen och Göteborgs och Mölndals kommuner ställer upp med. Liknande ?växthus ?finns på många forskningsparker, Ideon i Lund, Uminova i Umeå och Mjärdevi i Linköping.

Forskningsstadsdel planeras

I juni presenterades planerna på det jättelika Stockholm BioScience, en ny stadsdel vid Norra stationsområdet där företag och forskning ska mötas och biovetenskapen på universitetet, Karolinska institutet (KI)och Tekniska högskolan (KTH)ska knytas ihop. Om finansieringen ordnas kan den första utbyggnaden börja år 2003.

? Dagens forskningsparker är koncentrerade verksamheter som ofta är lokaliserade utanför städerna. Stockholm BioScience är ett nytt koncept som ska ge förutsättningar för en integrerad forskningsverksamhet i stadsmiljö. Här ska det även finnas bostäder, hotell och service, säger professor John Skår, chef för Karolinska institutets Centrum för medicinska innovationer och initiativtagare till projektet.

? Området är lika stort som det mellan Dramaten och Centralstationen. Ändå blir vi små jämfört med vissa satsningar som görs internationellt, i San Franciscoområdet genomförs till exempel ett sex gånger större liknande projekt.

? Inte minst för KI som behöver expansionsutrymme är Stockholm BioScience en ödesfråga. Ett av målen är att i högre grad vara med och tävla om de stora internationella forskningspengarna.

? De satsningar som lyckats bäst internationellt, till exempel i Bostonområdet, har haft nära till flera olika forskningsmiljöer; här har vi tre ledande universitet på nära håll. Det är nödvändigt att uppnå en mycket hög samlad kompetensmassa, säger John Skår.

Sittning med patentbyrå

I Huddinge finns sedan länge forskningsparken Novum, ett samarbete mellan Stockholms läns landsting och KI. Härifrån kommer bolag som KaroBio, Medivir och Tripep. Och varje år kommer 60-70 innovatörer med nya idéer till Novums affärschef Anders Thore.

? Hälften kan vi klara av vid sittande bord. Kanske slutar det med att vi avråder från att satsa tid och pengar, om vi vet att idén redan tillämpas av andra.

? I hälften av fallen går vi vidare och kollar om idén är patenterbar och kan bli kommersiellt intressant. Vi har avtal med en patentbyrå, som den rådsökande kan få ett par timmars sittning med.

? Om historien fortfarande håller ska man förstås söka patent. Men det kostar pengar och det kan vi inte bistå med. Däremot kan vi hjälpa till att söka offentligt stöd, framför allt från Stiftelsen Innovationscentrum, en bra finansieringskälla för tidiga idéer, säger Anders Thore.

?Kuvöserna? i Uppsala, Huddinge och Göteborg har inga vinstmotiv och tar ingen andel av forskarnas bolag som betalning för sina tjänster.

Annan modell på KI

Det gör däremot Karolinska Innovations AB, KIAB, som valt en helt annan modell.

KIAB köper forskarens rättigheter till innovationen och delar upp framtida vinster.

? Vi är ganska generösa, normalt rör det sig om 60 procent till forskarna och 40 till oss, säger Conny Bogentoft, vd för KIAB, ett helägt dotterbolag till Karolinska Institutet.

? Vi tycker att forskarna ska göra det de är bäst på, medan vi hjälper till med allt det andra, affärsmässiga.

? Forskarna på KI tillhör världens främsta och de flesta av dem vill nog inte vara entreprenörer, något som är extra svårt i biotechvärlden, där utvecklingsproblematiken är mycket komplicerad.

Inhyrda konsulenter

I stället för att ?lära forskaren bli företagare ?hyr KIAB in produktutvecklare och affärskonsulter för att driva projekten.

? Det kostar förstås mer att göra som vi och eftersom vi investerar mycket pengar i varje projekt vill vi ha kontroll, säger Conny Bogentoft.

Han betonar att KIAB:s vinster ska gå tillbaka till nya projekt i KI. Fast hittills har det inte blivit några större vinster för bolaget, som startade 1997.

? Detta är fortfarande i sin linda. Vinsterna kan komma om 3-5 år, säger Conny Bogentoft.

Pengarna som KIAB satsar kommer främst från Karolinska Investment Fund, med 500 miljoner kronor från sjätte AP-fonden, försäkringsbolagen Alecta och AFA, Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse samt Sveriges läkarförbund.

Lokal- och personalbrist

Max två år vill KIAB ha groddföretagen i sitt ?växthus ?.

? Då bör vi ha fått tag i en investerare som kan bli huvudägare och driva det vidare.

Även Conny Bogentoft vittnar om plats- och personalbrist.

? Vi har ett oerhört tryck på oss. För att kunna ställa upp för alla, skulle vi behöva tredubbla kapaciteten, vad gäller personal, lokaler och pengar.

? Nu bygger vi 4 000 kvm labbyta och planerar för ytterligare 10 000 kvm. När det gäller personal har vi precis startat ett bemanningsbolag ihop med Proffice, som heter Biobrain AB.

Ungefär 100 innovationer per år kommer in till KIAB.

? Vi tittar närmare på 25-30,men bara ett tiotal har förutsättningar för att starta bolag eller för en licensaffär.

KIAB har ingen särskild inriktning i urvalet.

? Vi bedömer bara bärkraftigheten i varje idé. Det måste finnas en tydlig produktmöjlighet inom 3-4 år och en klar kommersiell potential, säger Conny Bogentoft.

I slutet av mars i år kunde han dra en lättnadens suck. Då fanns pengarna på banken.

Eftersom Arexis förra året bestod av 3-4 personer, skötte Vidar Wendel-Hansen själv det mesta av pengajakten.

? Därför hade vi svårt att hålla tempot uppe, med parallella kontakter. Vi hade kommit ganska långt med några aktörer som sedan hoppade av, vilket gjorde att vi förlorade värdefull tid.

Flera projekt i tidig fas

Arexis startade 1999,ett av många forskningsbolag som försöker dra nytta av kartläggningen av det mänskliga genomet för att hitta nya läkemedel. Diabetes, reumatism och övervikt tår högt på Arexis lista. En av grundarna, professor Leif Andersson vid Lantbruksuniversitetet, har i grisar hittat en gen med koppling till sockerregleringen i muskler.

? Detta kan vara väldigt intressant för diabetesbehandling. Utifrån genfyndet gjorde vi en patentansökan och driver nu det som ett läkemedelsutvecklingsprojekt, säger Vidar Wendel-Hansen.

Han har fått erfara att det inte alltid är lätt att få investerare att förstå vad bolaget sysslar med.

? Arexis är nog extra svårt, eftersom vi har en rad projekt i tidiga skeden. Det har varit svårt att kommunicera, men är samtidigt vår styrka eftersom vi inte tår och faller med ett enskilt projekt, säger Vidar Wendel-Hansen.

? Vissa enprojektsbolag är mer sårbara ? ändå är det lättare för dem att dra in pengar.

Mekanismer fungerar inte

Arexis första finansieringsrunda 1999 inbringade 10 miljoner, från InnovationsKapital och investerare anslutna till Beijergruppen. De var med även i andra rundan, tillsammans med Brittiska 3i och SEB Företagsinvest.

Däremot har Arexis inte fått några ?mjuka lån ?.

? Vi övervägde en Nutek-ansökan, men bedömde att det skulle kräva för mycket arbete för max någon miljon. Och hos Stiftelsen Innovationscentrum fick vi nej till ett specifikt projekt.

? Det känns som att de här mekanismerna inte fungerar så bra, för det är ju i de tidiga skedena som samhälleliga pengar kan göra stor nytta.

I våras rekryterades Lennart Hansson som vd och Björn Löwenadler om forskningschef, båda tidigare chefer i Astrazenecas forskning. Mot slutet av året ska man vara 10-15 anställda.

De 48 miljonerna räcker i max två år.

? Visst, nu har klockan börjat ticka, säger Vidar Wendel-Hansen.

– Det är klart svårare att få riskkapital till nya affärsidéer idag än för ett och ett halvt år sedan, säger Lars Gatenbeck, vd för H & B Capital, ett riskkapitalbolag inriktat på biovetenskaperna.

? Pengar finns det gott om, men vi som har dem håller hårdare i dem ? prutar, förhandlar och är mindre riskbenägna.

IT-smitta

Liknande tongångar hörs från hans kollegor. Våren 2001 blev ingen bra såddperiod, trots att året före var rena bioteknikrallyt. Aldrig tidigare har så mycket kapital flödat in i USA:s och Västeuropas biotechbolag: 37 miljarder dollar ? lika mycket som under de föregående sex-sju åren sammanlagt!

I Sverige investerades runt två miljarder kronor i ett hundratal bolag, många av dem nystartade i forskarbyarna vid universiteten.

Den här boomen berodde bland annat på att IT-bubblan hade börja pysa ut. Kapital strömmade över från IT till den andra stora framtidssektorn: Bioteknik och läkemedel.

Men i takt med att IT-krisen fördjupades, smittades allt som stavas teknik, tillväxt och hög risk. Sedan hösten 2000 har många investerare flytt till säkrare aktier, som bygg och fastigheter, eller till räntebärande papper. Och börskurserna för biotech har fallit.

Smällar påverkade alla

Men det är inte bara IT-smittans fel. Många bioteknikbolag har kommit med dåliga nyheter.

? När Active Biotechs ETEC-vaccin inte var framgångsrikt i fas 3 förra våren, så var det en smäll som påverkade alla, liksom Maxims misslyckade registrering av sin produkt mot malignt melanom, säger Lars Gatenbeck, tidigare sjukhusdirektör vid Karolinska sjukhuset.

? Branschen behöver framgångsexempel, en registrerad produkt eller ett nytt avtal.

Att uppblåsta IT-företag kan fördärva investeringsklimatet för livsviktiga läkemedelsprojekt måste vara frustrerande för de forskare som nu får nej av kapitalet. Jan G Smith, ordförande i branschföreningen IML (Innovativa mindre och medelstora läkemedelsföretag)är upprörd:

? Att de aldrig lär sig. Det var samma flockmentalitet som under fastighetsboomen på 80-talet, med helt orealistiska värderingar. Nu drabbar det oss som en bumerang.

De 20 företagen i IML, bland andra Biora, Diabact, Amarin, NeoPharma och Medivir, omsätter mer än en miljard kronor per år. Men många av dem är utvecklingsbolag, långt från sina första vinster.

Få ger vinst

Health Cap, ett av Europas törsta riskkapitalbolag inom bioteknik och läkemedel, har satsat mer än en miljard kronor i 43 bolag. Bara något enstaka går med vinst. Och av de 39 läkemedels- och bioteknikbolagen på Stockholmsbörsen var bara 14 vinstgivande förra året.

Finns det en risk att de här bolagen innehåller lika mycket luft som IT-bolagen?

? Nej, knappast, säger Lars Gatenbeck.

? De fokuserade aktörerna ? vi är inte så många ? har rekryterat mycket dugliga experter med forskningsbakgrund för att hjälpa till med bedömningarna.

BioInvent lyckades med sin börsintroduktion i våras, men MediCarb drog i elfte timmen tillbaka sin introduktion på grund av alltför klent intresse.

Ny struktur i Sverige

I våras syntes dock en viss ljusning i USA och nu hoppas många på en bestående vändning.

? Börskurserna inom biotech har återhämtat sig i USA och en rad strukturaffärer som skapar slagkraftigare bolag har genomförts. Om man till det lägger förra årets fantastiska tillflöde av kapital, ser vi en intressant ny industri som växer fram, säger Björn Odlander, en av Health Caps grundare.

Stora saker händer också i Sverige. Sedan Astra och Pharmacia blivit utländska, byggs nu en ny struktur inom läkemedel och bioteknik: En småskalig, flexibel bransch där de mindre bolagen ibland jobbar för sig själva, ibland på uppdrag av storbolagen, med forskning, kliniska prövningar eller produktion.

? Vi har aldrig haft så många nystartade småföretag i det här området som under de sista två åren, säger Staffan Josephson, vd för Investor Growth Capital.

? De stora läkemedelsbolagen börjar bli som andra företag, de lägger ut mer och mer av sin verksamhet, till exempel forskning.

Jubelrop

Thomas Hedner, professor i klinisk farmakologi vid Göteborgs universitet ser positivt på denna ?outsourcing?:

? Många innovatörer vill inte jobba i stora företag, som upplevs stela och inte så kreativa. Där kan outsourcing skapa nya möjligheter.

Enligt Hedner har synen på företagande ändrats radikalt i universitetsvärlden på bara tio år.

? Från en närmast fientlig stämning har det svängt till rena jubelropen. Farmaceuter och läkare vill precis som andra unga människor arbeta i småföretag och utveckla egna idéer.

Det här bygget kommer att ta tid, kanske 10-20 år.

? Men kunde Schweiz, så bör Sverige klara det. Jag tror inte det har med landets storlek att göra, utan med inställning, kompetens och utbildning, säger Thomas Hedner.

Denna nya struktur hade inte kunnat växa fram utan riskkapitalbranschens kraftiga tillväxt i Sverige under 90-talet. Nu finns hela 130 så kallade venture capital-bolag i landet.

Ändå klagar många över att det är svårt att få de första viktiga pengarna, de så kallade såddfinansieringen, inte bara från privata bolag, utan även från Nutek, Industrifonden, Almi, Innovationscentrum eller Teknikbrostiftelsen.

? I de tidiga faserna är det iskallt. Men när du baxat vagnen uppför backen till toppen och ska börja rulla nerför, då vill många sitta med ? då finns det kapital, säger Jan G Smith.

Han får medhåll i en rapport från Vinnova (Verket för innovationssystem)som i somras föreslog ökad offentlig såddfinansiering inom bioteknik.

Splittrade instanser

Men enligt Svenska Riskkapitalföreningen är Sverige redan bäst i Europa på såddfinansiering, och Björn Odlander på Health Cap tycker att det finns gott om möjligheter:

? Vi investerar mycket brett, både i helt nya företag ? ett tiotal förra året ? och i mer mogna bolag, vi tar kontrollerade risker både i tidiga och senare skeden.

Inte heller Anders Mertel på riskkapitalbolaget Swedestart ser något ?glapp ?eller strukturfel:

? I varenda universitetsstad finns en uppsjö av institutioner och stiftelser som sysslar med såddfinansiering, bortsett från Nutek och Almi. Jag tror tvärtom att där finns för många småaktörer och att det saknas ett helhetsgrepp, säger Anders Mertel.

På den punkten instämmer IML-ordföranden Jan G Smith:

? Samhällets instanser som ska hjälpa nystartade bolag är alldeles för splittrade, det borde tas ett samlat grepp för att koncentrera resurserna.

Han avslöjar också att en europeisk intresseförening för mindre läkemedelsföretag, med ett par hundra medlemsföretag, ska bildas i höst med kontor i Bryssel.

? Vi är en arbetsgrupp med alla de tunga länderna ? Tyskland, Italien, Frankrike, Österrike, Portugal och Belgien. Föreningen ska främja samarbete mellan företag i Europa vad gäller forskning och utveckling, marknadsföring och mycket annat, säger Jan G Smith.

? Det finns en stor entusiasm för detta.

Vid sidan av den stora fusionsvågen finns en global tendens inom läkemedelsindustrin; verksamhet läggs allt oftare i mindre, självständiga organisationer. De fördelar som oftast brukar nämnas med mindre enheter är kortare beslutsvägar och en större flexibilitet.

De allt fler små och medelstora läkemedelsföretagen rymmer i många fall stor innovationskraft ? men också högriskprojekt. Idag har IT-krisen dragit med sig många biotechföretag i fallet. Småbolagen får allt svårare att få riskkapital, och bara ett fåtal mindre svenska läkemedelsföretag går i dagsläget med vinst.

Pharmacias utförsäljningar av sin svenska forskning, med en rad avknoppningsföretag som följd, har gjort att tendensen blivit ännu tydligare här än på de flesta andra håll.
De små läkemedels- och biotechföretagen i Sverige är idag en stor men brokig företagsgrupp där bolagen har vitt skilda bakgrunder, verksamhetsområden, affärsidéer och organisationsformer.

Läkemedelsvärlden har besökt några av företagen och tittat närmare på deras verksamhetsvillkor. Vi skildrar också de drivhusmiljöer som skapats av forskningsparker och ?hjälpföretag? i anslutning till de akademiska miljöerna, med syfte att bereda väg för nya medicinska småföretag.

De amerikanska läkarnas genomsnittliga tid för att träffa konsulenterna har sjunkit från tolv till sju minuter om dagen mellan 1995 och 2000 enligt en apport från det internationella marknadsanalysföretaget Datamonitor. Det är nära nog en halvering av tiden på fem år. Under samma period ökade endast var femte läkare antalet besök från läkemedelskonsulenter.

Den här utvecklingen ser i stort sett likadan ut världen över.

Hur läkemedelsföretagen har valt att tackla problemet skiljer sig dock från land till land.

I Datamonitors analys ingår 40 läkemedelsbolag i fem europeiska länder (Frankrike, Tyskland, Italien, Spanien, England)samt Japan och USA. Av dessa 40 bolag har två tredjedelar ökat sina säljstyrkor med i genomsnitt 21 procent bara under de senaste två åren. Främsta orsakerna är att företagen fått fram och lanserat fler och fler nya läkemedel samt att konkurrensen hårdnat i jakten på marknadsandelar.

Men det finns undantag. I exempelvis Japan och Frankrike har antalet säljare endast ökat marginellt.

Fem företag på den amerikanska marknaden (Pfizer, Novartis, Bayer, Boehringer Ingelheim och ICN) utmärker sig speciellt. De ökade sina säljstyrkor med i genomsnitt hela 42 procent mellan 1999 och 2001.

Nära 80 procent av samtliga företag i apporten anger att deras säljstyrkor kommer att öka ytterligare fram till 2005.

Svårare att nå läkarna

I takt med den här utvecklingen har pressen på såväl säljarna som läkarna ökat. En stor del av den tid som konsulenterna tidigare ägnade åt direkta besök hos doktorerna går numera åt till att överhuvudtaget få till stånd möten med dem. Läkarna blir i gengäld kontaktade av allt fler säljare, trots att läkarnas utrymme för att ta emot dem i realiteten krympt. De får ta emot och sålla bland allt fler kundbrev, mejl och telefonsamtal.

Eftersom Sverige och de andra skandinaviska länderna inte analyserats av Datamonitor går det inte att ge några svar i siffror på hur det ser ut här hemma. Precis som säljstrategierna skiljer sig åt från land till land blir svaren olika beroende på vilket företag som intervjuas.

Alla som Läkemedelsvärlden varit i kontakt med är dock eniga om att det blivit svårare för konsulenterna att nå doktorerna, framför allt allmänläkarna i primärvården som är den i särklass största målgruppen.

? Men min spontana bedömning är att det inte har skett någon speciell ökning av antalet läkemedelskonsulenter på den svenska marknaden. Antalet konsulenter beror inte så mycket på läkarnas tid som vilka nya produkter man kommer ut med, säger Steinar Höeg, ordförande i LIF (Läkemedelsindustriföreningen) och chef för Astrazenecas svenska marknadsbolag.

Lars Olofsson, vice ordförande i LIF och vd för MSD:s nordiska bolag har en delvis annan uppfattning.

? Det beror på vilket tidsperspektiv det gäller. Men trenden inom läkemedelsindustrin har under senare år varit att konsulenterna blivit allt mer specialiserade. Generalisterna, som skulle kunna flera olika terapiområden och många olika preparat, är mer eller mindre borta. I dag är konsulenten oftast specialiserad på ett terapiområde och många gånger på bara ett preparat. Det finns till och med exempel på säljare som jobbar med en enda indikation för ett visst preparat.

? Dessutom har konkurrensen mellan företagen hårdnat. Det kommer fler och fler nya läkemedel. Den som förr kom med en stor landvinning hade kanske tio år på sig innan det kom ut ett nytt liknande preparat på marknaden. I dag kan det inom fem år hinna komma ut både fem och sex konkurrerande läkemedel. Och ser man på den svenska marknaden så har fler och fler läkemedelsföretag etablerat sig med egna organisationer och egna konsulentkårer i Skandinavien.

? Den här utvecklingen har gjort att antalet läkemedelskonsulenter har ökat i Sverige, åtminstone i Skandinavien. Men jag tror inte att det skett någon dramatisk ökning. Det som styr är ju hur pass många nya och intressanta läkemedel som tas fram, säger Lars Olofsson.

Däremot är hans bedömning att konsulenterna generellt sett gör färre besök i dag än för fem år sedan.

? Beroende på den överenskommelse vi har med Landstingsförbundet och Läkarförbundet har det blivit betydligt svårare att träffa läkarna utanför deras arbetstid, på kvällar och helger.

En obegriplig paradox

Ett företag som definitivt ökat sina säljstyrkor i Sverige är Glaxosmithkline. Claes Ternheim som är vd för det svenska bolaget uppskattar att GSK:s försäljningsstyrkor ökat med i runda tal 15 procent per år under de sista tre åren. Försäljningsökningen har inte varit lika stor, cirka 10 procent per år.

? Att säljstyrkorna fortsätter att växa trots att läkarna får allt mindre tid att ta emot säljarna är en obegriplig paradox. Läkemedelsindustrin har i många år sagt att på sikt kommer säljorganisationerna att minska just som en följd av den minskade tid läkarna ha för direkta kontakter med konsulterna. Och på g und av det faktum att beslut om läkemedel i dag tas av andra grupper som läkemedelskommittéer och enskilda landsting. Så som vi har sett det skulle denna trend minska behovet av läkemedelsrepresentanter.

? Tvärtemot prognoserna har ett antal företag istället ökat sina säljorganisationer och faktiskt haft stor framgång med det. Vi är ett av de företagen. Men det finns en rad andra företag som gjort likadant, säger Claes Ternheim som tror att det i förlängningen kan leda till en produktivitetsnedgång.

? Det är möjligt att varje representant inte kan sälja lika mycket som tidigare men ändå tillräckligt för att han ska vara en lönsam investering. Marginalnyttan går ner men inte under en kritisk nivå. Det kan möjligtvis förklara paradoxen.

? Å andra sidan finns det naturligtvis alltid en smärtgräns för hur stora säljorganisationerna kan vara i förhållande till den tid som finns till förfogande ute i vården.

? En säljstyrkas storlek beror alltid på den aktuella produktportföljen. För lansering av en ny och innovativ produkt till en stor målgrupp av distriktsläkare krävs en större informationsinsats vilket många gånger ökar behovet av fler läkemedelsrepresentanter, säger Claes Ternheim.

Att läkarna har fått allt mindre tid över åt att ta emot information från läkemedelskonsulenter upplevs i många företag som ett allt större problem.

? Enligt lagen är vi från läkemedelsindustrins sida skyldiga att se till så att våra läkemedel används på rätt sätt. Då måste det också skapas tid för den typen av information. Hur den sedan ska organiseras kan diskuteras. Somliga anser att det är apoteken som ska ha informationsansvaret, andra att industrin eller fristående institutioner ska ha det, säger Claes Ternheim som inte bara ser nackdelar med utvecklingen.

? Den har drivit fram en kvalitetsökning på de insatser vi gör från industrins sida. När vi väl får träffa läkaren måste han få ett mervärde. Vi måste tillhandahålla bättre information och kunna presentera den på ett för läkaren bra sätt, säger han.

Industrin prövar nya vägar

Ett annat företag som kraftigt utökat sina säljorganisationer är Pfizer, såväl globalt som här hemma i Norden.

? Som bolag har vi expanderat snabbare än vad läkemedelsmarknaden generellt har gjort, säger Lars Gunneflo, vd för Pfizers svenska bolag.

Istället för att se de ökade säljstyrkorna som ett problem anser Lars Gunneflo att den större säljkåren ökar flexibiliteten för läkarna.

? Det blir lättare för den enskilde läkaren att träffa konsulenterna på den tid som passar läkaren bäst. Jag skulle vilja påstå att med en effektivare användning av både läkarnas och konsulenternas tid så ligger man på ungefär samma utnyttjandegrad i dag som för några år sedan.

Flera av läkemedelbolagens representanter i den här intervjun understryker hur hårt reglerade villkoren för kundbesök är genom överenskommelsen med Landstingsförbundet och Läkarförbundet. I USA har man börjat med så kalla e-detailing. Det vill säga läkaren och konsulenten möts på nätet. Den trenden har ännu inte nått hit. Svenska läkemedelskonsulenter är fortfarande i hög grad traditionella i sina kontakter med läkarna. De skriver sällan e-post utan förlitar sig till största delen på brevbäraren. Det är inte heller speciellt vanligt att de försöker sälja via telefon. För att boka möten använder sig bolagen däremot ofta av särskilda byråer som i princip inte gör annat än boka möten åt dem. När byråerna, eller konsulterna själva, vill nå doktorn är det inte alltid att de talar om för växeltelefonisten eller sekreteraren vem de representera. För att lättare komma till säger de kort och gott att de är ?kollega?.

? Det är påtagligt att läkemedelsindustrin prövar nya vägar. Att det är fler konsulenter som försöker få kontakt med en i dag är tydligt. Till exempel ringer de på telefonen som är till för patienterna. Även de stora bolagen som Astrazeneca och Pharmacia gör på det sättet, säger Meta Wiborgh som till vardags arbetar som distriktsläkare på Örnäsets vårdcentral i Luleå.

SFAM har på senare år intagit en ganska avvaktande inställning gentemot läkemedelsindustrin. Föreningen har länge efterlyst en mer oberoende läkemedelsinformation, framför allt inom fortbildningen av läkare.

På Örnäsets vårdcentral arbetar sju distriktsläkare. De har alla mer eller mindre valt bort den produktinformation som kommer från industrin. Istället förlitar de sig på den lokala läkemedelskommitténs apporter och rekommendationer.

? Vi anser att den typ av information som ges vid vanliga besök mellan en läkare och en konsulent är dålig. Det är ju jättesvårt för mig som enskild doktor att kunna tänka ut kritiska och bra frågor till konsulenten. Speciellt som allt är så bråttom i dag. När det sitter patienter och väntar på en är det inte lätt att verkligen granska den information man får.

? Informationen borde i högre grad ges via läkemedelskommittéerna. De kan ordna informationsträffar med flera läkare samlade och kanske bjuda in bolagen så att vi kan föra en vettig diskussion kring deras produkter.